Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående godkännande av 1962 års internationella veteavtal.

1962-11-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1962:33, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående godkännande av 1962 års internationella veteavtal.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 33 år 1962

1

Nr 33

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående

godkännande av 1962 års internationella veteavtal.

I en till riksdagen den 21 september 1962 avlåten, till jordbruksutskottet

hänvisad proposition, nr 176, har Kungl. Maj :t under åberopande av bilagda

utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden och utrikesdepartementsärenden

för den 11 maj 1962 ävensom över jordbruksärenden för den

21 september 1962 hemställt, att riksdagen måtte godkänna 1962 års internationella

veteavtal. Avtalet har för Sveriges del undertecknats den 11 maj

1962 och den 6 juni 1962 har förklaring avgivits om svenska regeringens avsikt

att ratificera avtalet.

Rörande avtalets lydelse torde få hänvisas till propositionen s. 2—55.

Efter redogörelse för tidigare och nu gällande internationella veteavtal

samt för förberedelserna till 1962 års avtal har chefen för jordbruksdepartementet

beträffande sistnämnda avtals innebörd anfört i huvudsak följande.

»Det nya veteavtalet gäller under tre år från och med den 1 augusti 1962

till och med den 31 juli 1965. Avtalet är öppet för undertecknande i

Washington från och med den 19 april till och med den 15 maj 1962. Undertecknandet

sker med förbehåll för ratifikation av vederbörande länder

i enlighet med dessas konstitutionella regler. Ratificering skall äga rum senast

den 16 juli 1962. Emellertid kan en regering senast nämnda datum

underrätta Amerikas förenta staters regering om sin avsikt att ratificera, i

vilket fall ratifikationshandlingarna skall deponeras senast den 1 december

1962.

Då det vid konferensen rådde full enighet om att 1959 års veteavtal fungerat

i stort sett tillfredsställande och därför borde läggas till grund för förhandlingarna

om ett nytt avtal, skiljer sig det nu föreliggande avtalsförslaget

endast i mindre betydelsefulla delar från det nu löpande. Av de sålunda

införda nya eller ändrade bestämmelserna torde följande här förtjäna

omnämnas.

Avtalets syften anges i den inledande artikeln alltjämt vara att tillförsäkra

importländerna tillgång till och exportländerna marknader för vete

till skäliga och stabila priser, att befordra utvecklingen av världshandeln,

stimulera konsumtionen och bidra till lösningen av överskottsproblemen.

Därutöver har i det nya avtalsutkastet betonats överenskommelsens betydelse

för det ekonomiska framåtskridandet i underutvecklade länder, bl. a.

genom förbättrade hälso- och näringsförhållanden i dessa länder.

I artikel 6 i 1959 års avtal har angivits dels de minimi- och maximipriser

som skall tillämpas på baskvaliteten No. 1 Manitoba Northern wheat, dels

1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 10 samt. Nr 33

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Jordbruksutskottets utlåtande nr 33 år 1962

principerna för omräkning av dessa priser för andra vetesorter. Till följd

av konstaterade ökade produktionskostnader höjdes de nuvarande prisgränserna

med 12 1/2 cents i kanadensiskt mynt per bushel. I förslaget till

nvtt avtal har således minimipriset för baskvaliteten satts till 1,62 1/2 dollar

och maximipriset till 2,02 1/2 dollar per bushel, vilket motsvarar omkring

30,90 respektive 38,50 kr/dt. För svenskt vete av normalkvalitet fob svenska

hamnar torde avtalets prisgränser komma att motsvara omkring 30

respektive 37 kr/dt. I sammanhanget kan erinras om att nu gällande prisgränser

enligt den inhemska jordbruksregleringen är 42,50 respektive 53,50

kr/dt. Härvid bör emellertid beaktas att införselavgiften vid import till

Sverige för närvarande är 22,65 kr/dt. I fråga om principerna för omräkning

av dessa priser för andra kvaliteter har den för Sverige fördelaktiga

förändringen genomförts att minimipriset för svenskt vete skall beräknas

med utgångspunkt från cif-priset i vederbörande importhamn i stället för

som hittills i brittiska hamnar. Denna förändring förbättrar Sveriges konkurrensläge

vid försäljningar till avlägsna marknader då världsmarknadspriset

närmar sig avtalets minimipris.

Durumvete skall liksom hittills kvantitativt inräknas i avtalet, men prisgränserna

skall inte gälla för sådant vete. En motsvarande bestämmelse har

införts i det nya avtalet i fråga om plomberat utsädesvete. I fråga om fodervete

har i avtalsförslaget intagits bestämmelser, som reglerar hittillsvarande

praxis, vilken inneburit att sådant vete inte skall inräknas i avtalet,

såvida det på godtagbart sätt denaturerats för användning till foder. I det

nya avtalet har vidare införts en särskild artikel, som reglerar handeln

med vetemjöl.

Såsom nyss nämnts deltog Sovjetunionen för första gången i förhandlingsarbetet

inför en ny avtalsperiod. Därest Sovjetunionen sedermera ratificerar

avtalet, något som för närvarande synes antagligt, innebär detta

att alla världens producentländer av någon betydelse deltar i det nya avtalet.

Denna omständighet bidrar i sin tur till att förbättra förutsättningarna

för Sverige att efterkomma bestämmelserna i avtalets artikel 8, som

reglerar handeln för de länder, vilka uppträder både som exportörer och

som importörer av vete. I artikeln stadgas bland annat att ett exportland,

som importerar vete, så långt det är möjligt skall täcka sitt behov från

de övriga exportländerna. I det föreliggande avtalsutkastet har artikeln

i relevanta delar överförts oförändrad från 1959 års avtal, vilket ur svensk

synpunkt är tillfredsställande med tanke på att Sverige under en följd av

år importerat vete från Sovjetunionen.

Det internationella veterådet skall liksom hittills administrera veteavtalet.

Vid förekommande omröstningar inom rådet skall importländerna

såväl som exportländerna inneha 1 000 röster, fördelade på de enskilda

länderna med hänsyn tagen till omfattningen av dessa länders kommersiella

försäljningar under en närmare angiven basperiod. Under förutsättning att

Sovjetunionen inträder i avtalet såsom exportland kommer detta att medföra

en sänkning av de hittillsvarande exportländernas röstetal. För Sve
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 1)3 år 1962

3

riges vidkommande skulle Sovjetunionens inträde medföra en reduktion

av röstetalet från 15 till 10 av exportländernas 1 000 röster. Då även medlemsbidragen

till organisationen grundar sig på röstinnehavet, kommer således

det svenska bidraget att minska från 7,5 till 5 promille av totalkostnaden.

För budgetåret 1962/63 kan därvid det svenska bidraget beräknas

till 275 pund sterling. Därtill kommer liksom för närvarande kostnaderna för

det egna landets representation i veterådet och i dess kommittéer.

Det åvilar självfallet staterna i deras egenskap av avtalsslutande parter

att tillse, att förpliktelserna enligt veteavtalet uppfylls. För Sveriges del har

emellertid förutsatts — såsom hittills skett — medverkan från jordbrukets

sida. Från föreningen Svensk spannmålshandel har också uttalats, att man

även denna gång är beredd att svara för de gjorda åtagandena. Tillräckliga

garantier för att dessa kommer att infrias torde därmed föreligga.

Av vad nu sagts torde framgå, att det nya internationella veteavtalet givits

en sådan utformning och förutsatts erhålla en sådan anslutning, att det för

Sveriges del torde få anses vara ett intresse att medverka i avtalet. Kungl.

Maj :t torde för Sin del nu böra godkänna detsamma. Sedan avtalet undertecknats

bör godkännandet av avtalet underställas riksdagens prövning. På

Sverige belöpande andel av veterådets administrationskostnader ävensom

kostnaderna för representationen torde liksom för närvarande böra bestridas

från det å riksstaten under nionde huvudtiteln upptagna förslagsanslaget

Bidrag till vissa internationella organisationer m. m.»

Utskottet

Det nya internationella veteavtal, som nu underställts riksdagens prövning

är avsett att gälla under tre år från och med den 1 augusti 1962 till

och med den 31 juli 1965. Såsom framgår av den i det föregående lämnade

redogörelsen skiljer sig föreliggande avtal endast i mindre betydelsefulla

delar från det senast gällande veteavtalet. Avtalets syften anges sålunda

alltjämt vara att tillförsäkra importländerna tillgång till och exportländerna

marknader för vete till skäliga och stabila priser, att befordra utvecklingen

av världshandeln, stimulera konsumtionen och bidra till lösning av

överskottsproblemen. Överenskommelsens betydelse för det ekonomiska

framåtskridandet i underutvecklade länder har särskilt betonats. Av förändringarna

i förhållande till tidigare avtal kan nämnas en höjning av

minimi- och maximipriserna för baskvaliteten No. 1 Manitoba Northern

wheat samt en för Sverige fördelaktig ändring av reglerna för beräkning

av minimipriser för svenskt vete, innebärande att sagda pris skall beräknas

med utgångspunkt från cif-priset i vederbörande importhamn i stället

för som tidigare i brittiska hamnar.

Genom Sovjetunionens inträde i avtalet såsom exportland sänkes de tidigare

deltagande exportländernas röstetal. För Sveriges del innebär detta en

reduktion av röstetalet från 15 till 10 av exportländernas 1 000 röster. Samtidigt

minskar det svenska medlemsbidraget till internationella veterådet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 33 år 1962

från 7,5 till 5 promille av totalkostnaden. För innevarande budgetår beräknas

det svenska bidraget till 275 pund sterling.

Utskottet finner att det för Sveriges del är ett intresse att medverka i det

nya veteavtalet och förordar därför att riksdagen måtte godkänna detsamma.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må godkänna Sveriges anslutning till 1962

års internationella veteavtal.

Stockholm den 13 november 1962

På jordbruksutskottets vägnar:

NILS G. HANSSON

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Hjalmar Nilsson, Jonsson, Nord*, Bertil

Andersson*, Carl Eskilsson, Hermansson, Mossberger, Gunnar Pettersson

och Isacson;

från andra kammaren: herrar Hansson i Skegrie, Lindström, fru Lindskog,

herrar Arvveson, Nilsson i Lönsboda, Östlund, Lundmark*, Trana,

Hamrin i Kalmar* och Hedin.

* Ej närvarande vid justeringen.

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 621243

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1962:372 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av 1962 års internationella veteavtal. a1 i texten