Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående godkännande av 1962 års internationella veteavtal.
1962-11-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1962:33, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående godkännande av 1962 års internationella veteavtal.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr 33 år 1962
1
Nr 33
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
godkännande av 1962 års internationella veteavtal.
I en till riksdagen den 21 september 1962 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 176, har Kungl. Maj :t under åberopande av bilagda
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden och utrikesdepartementsärenden
för den 11 maj 1962 ävensom över jordbruksärenden för den
21 september 1962 hemställt, att riksdagen måtte godkänna 1962 års internationella
veteavtal. Avtalet har för Sveriges del undertecknats den 11 maj
1962 och den 6 juni 1962 har förklaring avgivits om svenska regeringens avsikt
att ratificera avtalet.
Rörande avtalets lydelse torde få hänvisas till propositionen s. 2—55.
Efter redogörelse för tidigare och nu gällande internationella veteavtal
samt för förberedelserna till 1962 års avtal har chefen för jordbruksdepartementet
beträffande sistnämnda avtals innebörd anfört i huvudsak följande.
»Det nya veteavtalet gäller under tre år från och med den 1 augusti 1962
till och med den 31 juli 1965. Avtalet är öppet för undertecknande i
Washington från och med den 19 april till och med den 15 maj 1962. Undertecknandet
sker med förbehåll för ratifikation av vederbörande länder
i enlighet med dessas konstitutionella regler. Ratificering skall äga rum senast
den 16 juli 1962. Emellertid kan en regering senast nämnda datum
underrätta Amerikas förenta staters regering om sin avsikt att ratificera, i
vilket fall ratifikationshandlingarna skall deponeras senast den 1 december
1962.
Då det vid konferensen rådde full enighet om att 1959 års veteavtal fungerat
i stort sett tillfredsställande och därför borde läggas till grund för förhandlingarna
om ett nytt avtal, skiljer sig det nu föreliggande avtalsförslaget
endast i mindre betydelsefulla delar från det nu löpande. Av de sålunda
införda nya eller ändrade bestämmelserna torde följande här förtjäna
omnämnas.
Avtalets syften anges i den inledande artikeln alltjämt vara att tillförsäkra
importländerna tillgång till och exportländerna marknader för vete
till skäliga och stabila priser, att befordra utvecklingen av världshandeln,
stimulera konsumtionen och bidra till lösningen av överskottsproblemen.
Därutöver har i det nya avtalsutkastet betonats överenskommelsens betydelse
för det ekonomiska framåtskridandet i underutvecklade länder, bl. a.
genom förbättrade hälso- och näringsförhållanden i dessa länder.
I artikel 6 i 1959 års avtal har angivits dels de minimi- och maximipriser
som skall tillämpas på baskvaliteten No. 1 Manitoba Northern wheat, dels
1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 10 samt. Nr 33
2 Jordbruksutskottets utlåtande nr 33 år 1962
principerna för omräkning av dessa priser för andra vetesorter. Till följd
av konstaterade ökade produktionskostnader höjdes de nuvarande prisgränserna
med 12 1/2 cents i kanadensiskt mynt per bushel. I förslaget till
nvtt avtal har således minimipriset för baskvaliteten satts till 1,62 1/2 dollar
och maximipriset till 2,02 1/2 dollar per bushel, vilket motsvarar omkring
30,90 respektive 38,50 kr/dt. För svenskt vete av normalkvalitet fob svenska
hamnar torde avtalets prisgränser komma att motsvara omkring 30
respektive 37 kr/dt. I sammanhanget kan erinras om att nu gällande prisgränser
enligt den inhemska jordbruksregleringen är 42,50 respektive 53,50
kr/dt. Härvid bör emellertid beaktas att införselavgiften vid import till
Sverige för närvarande är 22,65 kr/dt. I fråga om principerna för omräkning
av dessa priser för andra kvaliteter har den för Sverige fördelaktiga
förändringen genomförts att minimipriset för svenskt vete skall beräknas
med utgångspunkt från cif-priset i vederbörande importhamn i stället för
som hittills i brittiska hamnar. Denna förändring förbättrar Sveriges konkurrensläge
vid försäljningar till avlägsna marknader då världsmarknadspriset
närmar sig avtalets minimipris.
Durumvete skall liksom hittills kvantitativt inräknas i avtalet, men prisgränserna
skall inte gälla för sådant vete. En motsvarande bestämmelse har
införts i det nya avtalet i fråga om plomberat utsädesvete. I fråga om fodervete
har i avtalsförslaget intagits bestämmelser, som reglerar hittillsvarande
praxis, vilken inneburit att sådant vete inte skall inräknas i avtalet,
såvida det på godtagbart sätt denaturerats för användning till foder. I det
nya avtalet har vidare införts en särskild artikel, som reglerar handeln
med vetemjöl.
Såsom nyss nämnts deltog Sovjetunionen för första gången i förhandlingsarbetet
inför en ny avtalsperiod. Därest Sovjetunionen sedermera ratificerar
avtalet, något som för närvarande synes antagligt, innebär detta
att alla världens producentländer av någon betydelse deltar i det nya avtalet.
Denna omständighet bidrar i sin tur till att förbättra förutsättningarna
för Sverige att efterkomma bestämmelserna i avtalets artikel 8, som
reglerar handeln för de länder, vilka uppträder både som exportörer och
som importörer av vete. I artikeln stadgas bland annat att ett exportland,
som importerar vete, så långt det är möjligt skall täcka sitt behov från
de övriga exportländerna. I det föreliggande avtalsutkastet har artikeln
i relevanta delar överförts oförändrad från 1959 års avtal, vilket ur svensk
synpunkt är tillfredsställande med tanke på att Sverige under en följd av
år importerat vete från Sovjetunionen.
Det internationella veterådet skall liksom hittills administrera veteavtalet.
Vid förekommande omröstningar inom rådet skall importländerna
såväl som exportländerna inneha 1 000 röster, fördelade på de enskilda
länderna med hänsyn tagen till omfattningen av dessa länders kommersiella
försäljningar under en närmare angiven basperiod. Under förutsättning att
Sovjetunionen inträder i avtalet såsom exportland kommer detta att medföra
en sänkning av de hittillsvarande exportländernas röstetal. För Sve
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 1)3 år 1962
3
riges vidkommande skulle Sovjetunionens inträde medföra en reduktion
av röstetalet från 15 till 10 av exportländernas 1 000 röster. Då även medlemsbidragen
till organisationen grundar sig på röstinnehavet, kommer således
det svenska bidraget att minska från 7,5 till 5 promille av totalkostnaden.
För budgetåret 1962/63 kan därvid det svenska bidraget beräknas
till 275 pund sterling. Därtill kommer liksom för närvarande kostnaderna för
det egna landets representation i veterådet och i dess kommittéer.
Det åvilar självfallet staterna i deras egenskap av avtalsslutande parter
att tillse, att förpliktelserna enligt veteavtalet uppfylls. För Sveriges del har
emellertid förutsatts — såsom hittills skett — medverkan från jordbrukets
sida. Från föreningen Svensk spannmålshandel har också uttalats, att man
även denna gång är beredd att svara för de gjorda åtagandena. Tillräckliga
garantier för att dessa kommer att infrias torde därmed föreligga.
Av vad nu sagts torde framgå, att det nya internationella veteavtalet givits
en sådan utformning och förutsatts erhålla en sådan anslutning, att det för
Sveriges del torde få anses vara ett intresse att medverka i avtalet. Kungl.
Maj :t torde för Sin del nu böra godkänna detsamma. Sedan avtalet undertecknats
bör godkännandet av avtalet underställas riksdagens prövning. På
Sverige belöpande andel av veterådets administrationskostnader ävensom
kostnaderna för representationen torde liksom för närvarande böra bestridas
från det å riksstaten under nionde huvudtiteln upptagna förslagsanslaget
Bidrag till vissa internationella organisationer m. m.»
Utskottet
Det nya internationella veteavtal, som nu underställts riksdagens prövning
är avsett att gälla under tre år från och med den 1 augusti 1962 till
och med den 31 juli 1965. Såsom framgår av den i det föregående lämnade
redogörelsen skiljer sig föreliggande avtal endast i mindre betydelsefulla
delar från det senast gällande veteavtalet. Avtalets syften anges sålunda
alltjämt vara att tillförsäkra importländerna tillgång till och exportländerna
marknader för vete till skäliga och stabila priser, att befordra utvecklingen
av världshandeln, stimulera konsumtionen och bidra till lösning av
överskottsproblemen. Överenskommelsens betydelse för det ekonomiska
framåtskridandet i underutvecklade länder har särskilt betonats. Av förändringarna
i förhållande till tidigare avtal kan nämnas en höjning av
minimi- och maximipriserna för baskvaliteten No. 1 Manitoba Northern
wheat samt en för Sverige fördelaktig ändring av reglerna för beräkning
av minimipriser för svenskt vete, innebärande att sagda pris skall beräknas
med utgångspunkt från cif-priset i vederbörande importhamn i stället
för som tidigare i brittiska hamnar.
Genom Sovjetunionens inträde i avtalet såsom exportland sänkes de tidigare
deltagande exportländernas röstetal. För Sveriges del innebär detta en
reduktion av röstetalet från 15 till 10 av exportländernas 1 000 röster. Samtidigt
minskar det svenska medlemsbidraget till internationella veterådet
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 33 år 1962
från 7,5 till 5 promille av totalkostnaden. För innevarande budgetår beräknas
det svenska bidraget till 275 pund sterling.
Utskottet finner att det för Sveriges del är ett intresse att medverka i det
nya veteavtalet och förordar därför att riksdagen måtte godkänna detsamma.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må godkänna Sveriges anslutning till 1962
års internationella veteavtal.
Stockholm den 13 november 1962
På jordbruksutskottets vägnar:
NILS G. HANSSON
Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Hjalmar Nilsson, Jonsson, Nord*, Bertil
Andersson*, Carl Eskilsson, Hermansson, Mossberger, Gunnar Pettersson
och Isacson;
från andra kammaren: herrar Hansson i Skegrie, Lindström, fru Lindskog,
herrar Arvveson, Nilsson i Lönsboda, Östlund, Lundmark*, Trana,
Hamrin i Kalmar* och Hedin.
* Ej närvarande vid justeringen.
Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 621243
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1962:372 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av 1962 års internationella veteavtal. a1 i texten