Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statligt stöd vid skada på eller förlust av fiskredskap jämte i ämnet väckta motioner.

1962-03-16 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1962:5, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statligt stöd vid skada på eller förlust av fiskredskap jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 5 år 1962

1

Nr 5

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

statligt stöd vid skada på eller förlust av fiskredskap

jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 12 januari 1962 dagtecknad proposition, nr 23, vilken hänskjutits

till jordbruksutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att dels medge, att fiskredskapslån må utlämnas enligt i

huvudsak de grunder, som förordats i propositionen, dels ock å riksstaten

för budgetåret 1962/63 under kapitalbudgeten, statens utlåningsfonder, till

Statens fiskredskapslånefond anvisa ett investeringsanslag av 600 000 kr.

Utskottet har i detta sammanhang behandlat följande till utskottet hänvisade

motioner, nämligen

1. I: 240 av herr Åkesson, likalydande med II: 294 av herr Westberg m. fl.,

i vilka motioner hemställts, att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj :ts

proposition nr 23 måtte besluta att sedan fiskredskapslån återbetalats till

60 % riksbanken skall äga befria låntagaren från kvarstående betalningsskyldighet,

om denne alltjämt bedriver yrkesmässigt fiske och genom svår

eller upprepad skada på eller förlust av fiskredskap fått sin ekonomi så

hårt ansträngd, att han är i synnerligt behov av befrielse.

2. I: 317 av herr Svanström och herr Nilsson, Yngve, och II: 386 av herr

Hedin m. fl., i vilka likalydande motioner hemställts, att riksdagen måtte

antaga Kungl. Maj :ts proposition nr 23 med följande undantag.

1. Den av departementschefen föreslagna avskrivningen med 20 % må på

ansökan därom medgivas varje låntagare som efter återbetalning av 80 % av

lånet fortfarande bedriver fiske.

2. I särskilt ömmande fall må befrielse från återbetalningsskyldighet kunna

medgivas med högre belopp än 20 %, dock högst 50 %.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för yrkandena, får utskottet

hänvisa till motionerna 11:294 och 11:386.

Remissyttranden i anledning av förevarande motioner har avgivits av

fiskeristgrelsen och Sveriges fiskares riksförbund.

Fiskeristgrelsen har i sitt remissyttrande över motionerna uttalat sig sålunda.

Vad först angår frågan om införande av en liberalare procentregel än som

upptagits i prop. 23 får styrelsen som sin mening uttala, att starka skäl måste

kunna åberopas till stöd för ändringar i nämnda prop., som enligt styrelsens

mening innebär en mycket väl avvägd lösning av en länge aktuell

intressetråga lör yrkesfisket. Trots detta torde ett visst fog föreligga för en

uPPmjukning av 20-procentsregeln för ömmande fall. Hur långt denna

1 Dihang till riksdagens protokoll 1962. 10 samt. Nr 5

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 5 år 1962

uppmjukning rimligen bör sträcka sig torde det få ankomma på utskottet

att bedöma.

Beträffande yrkandet på borttagande av villkoret »ansträngd ekonomi»

för tillgodonj utande av den 20-procentiga grundavskrivningen får styrelsen

uttala, att också detta yrkande förefaller befogat ur synpunkten av de intressen

denna långivning skall tillgodose. Vid bifall till detta yrkande skulle

alltså som avskrivningsvillkor kvarstå kravet att låntagaren »alltjämt bedriver

yrkesmässigt fiske».

Sveriges fiskares riksförbund har i sitt remissyttrande över ifrågavarande

motioner framhållit följande.

Kostnaderna för redskap är en av de drygare posterna vid bedrivande av

fiske, vid vissa slag av fiske tar dessa kostnader en mycket stor del av

bruttoinkomsten. Olika förslag om att ordna försäkringskydd för dylika

skador och förluster har de senare åren dryftats men det har visat sig omöjligt

att komma fram med tillfredsställande förslag på grund av fiskets olikheter

på olika kuststräckor och vid användande av redskapen på olika sätt.

Riksförbundet hälsar därför med tillfredsställelse att detta förslag nu framlagts.

I vissa fall kan emellertid det nu framlagda förslaget bli en försämring

av hittills gällande regler för lån och bidrag vid skada på eller förlust av

fiskredskap vilket även har påtalats i motionerna. Motionärerna föreslår därför

vissa justeringar i Kungl. Maj :ts förslag. Riksförbundet vill för sin del

tillstyrka dels att den av departementschefen föreslagna avskrivningen med

20 % av lånet sedan 80 % återbetalats må medgivas envar låntagare som

då fortfarande bedriver yrkesmässigt fiske,

samt dels att avskrivningsbeloppet i ömmande fall kan höjas till 40 %

av totala lånebeloppet då låntagaren genom svår eller upprepad skada eller

förlust av fiskredskap fått sin ekonomi så hårt ansträngd att han är i behov

av dylik befrielse.

Departementschefen har anfört följande.

»Enligt beslut av 1935 års riksdag kan till fiskare, som råkat i nödställd

belägenhet på grund av skada på eller förlust av fiskredskap, utgå ersättning

av statsmedel dels i form av bidrag utan återbetalningsskyldighet

dels såsom räntefria lån. Ersättningen har i regel utgått med högst två

tredjedelar av skadans eller förlustens värde, varvid i allmänhet högst

hälften lämnats såsom bidrag och återstoden såsom räntefritt lån med en

amorteringstid av högst åtta år. Från och med den 1 januari 1950 har

länsstyrelserna, efter hörande av fiskeristyrelsen, prövat och avgjort ansökningar

om sådana ersättningar. Bidragen utgår från det under nionde

huvudtiteln uppförda reservationsanslaget till bidrag till fiskare för förlust

av fiskredskap in. m. Lånen utlämnas från statens fiskredskapslånefond.

Vidare kan enligt kungörelsen den 15 oktober 1948 (nr 678) om statsbidrag

till verksamhet för fiskredskapsförsäkring statliga bidrag utgå för

att täcka förluster på grund av fiskredskapsförsäkring samt för viss upplysnings-

och rådgivningsverksamhet rörande båt- och fiskredskapsförsäkring.

Medel till dessa bidrag har anvisats att utgå ur det under nionde

huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till bidrag vid fiskebåts- och fiskredskapsförsäkring.

Såsom närmare framgår av den föregående redogörelsen har 1954 års

utredning angående översyn av fiskredskapsförsäkringen bland annat

undersökt verkningarna av de nuvarande formerna för ekonomiskt bistånd

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 5 år 1962

3

åt fiskare, som förlorat eller fått fiskredskap skadade. Utredningen har

därvid sökt utröna orsakerna till att det år 1948 påbörjade försöket alt

med statsbidrag stimulera till verksamhet med fiskredslcapsförsäkring

slagit fel. På grundval av resultatet av undersökningarna har utredningen

utarbetat förslag till vissa ändringar i gällande bestämmelser om fiskredskapsförsäkring

med statsbidrag. Utredningen har emellertid också

undersökt, om de ekonomiska följderna av fiskredskapsförluster kan lindras

genom vidgade lånemöjligheter, och på grundval härav framlagt förslag

till omläggning av utlåningen från statens fiskredskapslånefond.

Med hänsyn till att fiskarna själva på vissa håll uttalat tveksamhet att

gå in i en försäkringsorganisation samt till de svårigheter, som är förenade

med själva försäkringsverksamheten i form av långtgående kontroll

och kostsam förvaltning, har utredningen förordat att den statliga stödverksamheten

på området ersättes med utlåning från fiskredskapslånefonden

i vidgad omfattning och efter nya regler. Lån föreslås sålunda

kunna utgå även till annan fiskare än den, som kommit i nödställd belägenhet,

under förutsättning att han behöver ekonomiskt bistånd för att

kunna fortsätta med yrkesfiske. Amorteringstiden avkortas till fem år

men lånebeloppet höjes till 75 procent av skade- eller förlustvärdet, dock

till högst sammanlagt 10 000 kr. Låntagare, som genom svår eller upprepad

skada på eller förlust av fiskredskap är i stort behov av ekonomiskt bistånd,

skall kunna friskrivas från skyldigheten att erlägga sista amorteringen,

om han alltjämt bedriver yrkesmässigt fiske.

Utredningens förslag till omläggning av bestämmelserna för utlåning

från statens fiskredskapslånefond har i princip tillstyrkts av samtliga

remissinstanser utom statskontoret och försäkringsinspektionen, vilka förordat

fortsatta försök med fiskredskapsförsäkring i huvudsaklig anslutning

till de av utredningen uppdraga nya riktlinjerna härför.

Med hänsyn till vad utredningen och åtskilliga remissinstanser anfört

om förutsättningarna för försäkringsverksamhet beträffande fiskredskap

anser jag, att dylik verksamhet inte längre bör understödjas med statsbidrag.

I likhet med utredningen anser jag statliga lån bättre ägnade att

undanröja de ekonomiska följderna av fiskredskapsförluster. Enligt min

mening är de gällande bestämmelserna om statliga bidrag och län vid

skada på eller förlust av fiskredskap föga tidsenliga och i nuvarande läge

i behov av utvidgning och reformering. Jag finner mig därför i huvudsak

kunna biträda det av utredningen framlagda förslaget till nya bestämmelser

om utlåning från fiskredskapslånefonden.

Jag förordar sålunda, att den, som vid utövning av yrkesmässigt fiske

förlorat eller fått fiskredskap skadade och som till följd härav behöver

ekonomiskt bistånd för att kunna fortsätta med yrkesfiske, skall kunna

för ändamålet få lån från statens fiskredskapslånefond, s. k. fiskredskapslån.

Som villkor för att få lån bör liksom vid nuvarande stödanordningar

gälla, att lånesökanden gjort vad på honom ankommit för att motverka

skadan eller förlusten. Lån hör inte heller kunna beviljas för alt ersätta

sådan skada eller förlust, som normalt sammanhänger med redskapens

användning.

Vad därefter angår villkoren i övrigt för fiskredskapslånen samt bestämmelserna

om förvaltningen av dessa torde jag få anföra följande.

Utredningen bar föreslagit, att fiskredskapslån skall beviljas av hushållningssällskapet

i det område, inom vilket den lånesökande är bosatt,

och inte som nu av länsstyrelsen. Förvaltningen av lånen skall cmellei tid

enligt utredningen liksom hittills handhas av statskontoret. Enligt min mening

talar emellertid starka skäl för att låneverksainheten i sin helhet över
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Jordbruksutskottets utlåtande nr 5 år 1962

tages av riksbanken. Härigenom vinnes bland annat att antalet instanser,

S°!‘\ 1!lt''dvcl, Vld låneärendenas behandling, kan minskas. Eftersom jas

i det toljande avser att förorda vissa bestämmelser rörande fiskredskapslånen,

som nära anknyter till motsvarande bestämmelser för stödlån till jordbrukare,

som drabbats av skördeskador, synes det med hänsyn till riksbanks1^

erfarenheter av tillämpningen av dylika föreskrifter också lämpligt att

torlagga laneverksamheten till riksbanken.

Genom remiss har riksbanksfullmäktige beretts tillfälle att avge yttrande

over ett inom jordbruksdepartementet upprättat utkast till kungörelse om

tiskredskapslan, såvitt angår frågan om riksbankens medverkan vid utlämnande

av lån till fiskare, som åsamkats skada på eller förlust av fiskredskap

r ullmaktige har i sitt remissutlåtande förklarat sig beredda att låta riksbanken

taga på sig de uppgifter, som i samband med den förevarande långivningen

skulle komma att åvila densamma. Jag vill sålunda förorda, att fiskredskapslån

beviljas och utbetalas av riksbanken.

Fiskredskapslån bör, såsom utredningen föreslagit, inte beviljas till högre

belopp än vad som motsvarar 75 procent av redskapens värde, då de skadades

eller gick förlorade. En och samma låntagare bör emellertid inte få häfta

i skuld for fiskredskapslån till högre belopp än 10 000 kr. Lån bör vidare

inte utlamnas till lägre belopp än 300 kr.

Eftersom de föreslagna lånebestämmelserna medger, att relativt stora lån

kan utlämnas, bör ställas säkerhet, som är tillfredsställande ur det allmännas

synpunkt. Detta krav bör emellertid kunna efterges, om det möter svårigheter

för sökanden att ställa sådan säkerhet eller om eftergift eljest befinnes

motiverad med hänsyn till beloppets ringa storlek och omständigheterna

i övrigt. Det bör sålunda ankomma på riksbanken att med hänsyn till

samtliga i ärendet föreliggande omständigheter avgöra vilken säkerhet som

i vaije särskilt fall skall anses erforderlig. En generell förutsättning för eftergift

från säkerhet bör vidare vara, att riksbanken finner sannolikt, att sökanden

kommer att fullgöra sin betalningsskyldighet.

Med hänsyn till syftet med fiskredskapslånen anser jag i likhet med vissa

av remissinstanserna, att för lånen skall gäldas ränta. För fiskredskapslån

böi liksom för lån från flertalet av statens utlåningsfonder i övrigt tillämpas

den av Kungl. Maj :t på särskilda grunder för varje budgetår fastställda normalräntan,

vilken för närvarande utgör 4,75 procent.

Fiskredskapslån bör återbetalas med en femtedel om året, varvid dock

„r^.a.amor\erin§sbel°PPet bör kunna avpassas så att amorteringen de därpå

följande åren utgår i jämna tiotal kronor. Om riksbanken emellertid finner

särskilda skäl föreligga, bör amorteringstiden likväl kunna förlängas intill

åtta år från dagen för lånets beviljande. Ränta och amortering bör inbetalas

till riksbanken årsvis i efterskott.

Den sålunda förordade amorteringstiden överensstämmer med den som i

praktiken i allmänhet tillämpats för de enligt nu gällande bestämmelser utlämnade

fiskredskapslånen. Denna tid har erfarenhetsmässigt fastställts med

utgångspunkt från den normala livslängden hos sådana fiskredskap, som

hittills haft den största skade- och förlustfrekvensen.

Ansökan om fiskredskapslån synes böra inges till det hushållningssällskap,

mom vars verksamhetsområde lånesökanden är bosatt. Sådan ansökan bör

vara hushållningssällskapet till handa inom 15 dagar efter det skadan eller

förlusten upptäckts eller senast borde ha upptäckts. Om särskilda skäl föreligger,

såsom att den sökande på grund av utövande av fiske hindrats att inge

låneansökan inom föreskriven tid, bör hushållningssällskap dock upptaga

ansökan till behandling. Hushållningssällskapet skall efter företagen utredning,

vilken bör omfatta bland annat värdering av skadan eller förlusten,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 5 ur 1962

5

med eget yttrande vidarebefordra inkommen låneansökan till riksbanken.

I skuldförbindelse för lämnat fiskredskapslån bör i huvudsak i enlighet

med vad som gäller för stödlån till jordbrukare, som drabbats av skördeskador,

intas villkor att riksbanken under vissa förutsättningar äger uppsäga

lånet till omedelbar betalning. Inbetalas inte förfallet kapital- eller räntebelopp

inom föreskriven tid bör därpå från förfallodagen tills betalning

sker erläggas dröjsmålsränta enligt vad som därom är särskilt stadgat beträffande

lån från statens ullåningsfonder.

Enligt de nuvarande bestämmelserna för understöd vid skada på eller

förlust av fiskredskap kan viss del av utgående ersättning lämnas såsom bidrag

utan återbetalningsskyldighet. Storleken av bidraget är enligt praxis

beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. Utredningen har föreslagit,

att detta bidrag skall ersättas med möjlighet att i vissa fall friskriva

låntagare från sista amorteringen. Mot detta förslag har jag intet att erinra.

Sedan fiskredskapslån återbetalats till 80 procent, bör sålunda riksbanken

äga befria låntagaren från kvarstående betalningsskyldighet, om denne alltjämt

bedriver yrkesmässigt fiske och genom svår eller upprepad skada på

eller förlust av fiskredskap fått sin ekonomi så hårt ansträngd att han är i

synnerligt behov av befrielsen. Såsom utredningen framhållit bör befrielse

från att erlägga den sista femtedelen av fiskredskapslån endast ifrågakomma

i verkligt ömmande fall, närmast motsvarande de fall, som nu inrymmes under

bestämmelsen om nödställd belägenhet.

Även i vissa andra fall såsom vid sjukdom eller dödsfall bör befrielse från

återbetalningsskyldighet kunna ifrågakomma. De bestämmelser härom, som

enligt min mening synes höra utfärdas, bör anknyta till vad som gäller för

stödlån, som utlämnats till jordbrukare. Likaså bör för fiskredskapslånen

gälla i huvudsak samma bestämmelser om avskrivning som för slödlån. Befrielse

från återbetalningsskyldighet för fiskredskapslån samt avskrivning

av sådant lån bör sålunda kunna medges inte blott då sådan åtgärd kan anses

motiverad vid en rent bankmässig bedömning utan även om den finnes

påkallad för att syftet med lånegivningen inte skall förfelas. Med hänsyn

härtill bör riksbanken, då fråga uppkommer om befrielse från återbetalningsskyldighet

eller avskrivning av lånefordran, samråda med fiskeristyrelsen.

Det bör därvid ankomma på denna styrelse att göra eu så omfattande

utredning, som kan anses påkallad med hänsyn till ärendets beskaffenhet.

Jag förutsätter vidare, att det även i andra ärenden, som berör låneförvaltningen

— såsom i fråga om anstånd med att erlägga ränta eller amortering,

uppsägning av lån eller vidtagande av exekutiva åtgärder — finnes anledning

för riksbanken att först inhämta fiskeristyrelsens mening.

Liksom i fråga om stödlånen till jordbrukare torde det böra anförtros åt

bankofullmäktige att bestämma angående fördelningen av beslutanderätten

i olika frågor rörande fiskredskapslånen mellan riksbankens direktion och

de lokala kontoren. Beträffande alla ärenden rörande fiskredskapslån, vilka

avgöres av styrelsen för riksbankens vederbörande avdelningskontor, blir, om

intet annat föreskrives, riksbankens direktion besvärsmyndighet. Vidare

skall, om intet annat föreskrives, talan mot beslut av direktionen föras hos

bankofullmäktige. För egen del har jag intet att erinra mot denna besvärsordning.

Därest riksdagen inte har något att erinra däremot, torde det fä ankomma

på Kungl. Maj:t att utfärda bestämmelser angående statligt stöd vid

skada på eller förlust av fiskredskap i huvudsaklig överensstämmelse med

vad som förordats i det föregående. Det torde vidare få ankomma på riksbanken

att i samråd med fiskeristyrelsen utfärda de närmare föreskrifter,

som erfordras för tillämpningen av bestämmelserna rörande fiskredskaps
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 5 år 1962

lån. De nya bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 juli 1962. Samtidigt

torde de jämlikt den av riksdagen godkända propositionen 1935: 77

hittills tillämpade bestämmelserna om ersättning till fiskare för förlust av

eller skada på fiskredskap liksom kungörelsen 1948: 678 om statsbidrag till

verksamhet för fiskredskapsförsäkring böra upphöra att gälla. Det torde

därjämte böra ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga de författningsändringar,

som föranledes av att lån från fiskredskapslånefonden belägges med

ränta.

För att kunna genomföra den av mig nu förordade omläggningen erfordras

visst kapitaltillskott till statens fiskredskapslånefond. Utredningen har

för sin del föreslagit, att fonden skall utbyggas successivt under i första

hand en fem- å sexårsperiod. Kapitaltillskotten under de första åren skulle

därvid vara högre än under de följande åren med hänsyn till att det är nödvändigt

att snabbt höja fondens kapital till erforderlig nivå. För första verksamhetsåret

har utredningen uppskattat kapitalbehovet till omkring en miljon

kr. Medelstillgången i fonden vid ingången av budgetåret 1962/63 kan

enligt vad jag under hand inhämtat beräknas utgöra omkring 50 000 kr. I

likhet med statskontoret och riksräkenskapsverket anser jag för min del, att

det är tillräckligt att tillföra fonden ett kapitaltillskott för nästa budgetår av

600 000 kr. Frågan om ytterligare kapitaltillskott synes böra bli beroende

bland annat av de närmare erfarenheter, som under det första verksamhetsåret

vinnes rörande antalet beviljade lån och storleken av dessa.

Täckning av eventuellt uppkommande förluster på fiskredskapslån torde

få ske i vanlig ordning över fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster.

Utskottet. Det i propositionen framlagda förslaget är avsett att ersätta det

hittillsvarande stödet, vilket utgått i form av bidrag och lån till fiskare, som

genom skada på eller förlust av fiskredskap råkat i nödställd belägenhet.

En avgörande fråga i sammanhanget har varit huruvida det statliga stödet

skall vila på ett försäkringsmässigt utformat system eller på utvidgade

lånemöjligheter. Departementschefen har i likhet med flertalet remissinstanser

förordat lånealternativet. Även utskottet anser starka skäl tala för att

lånealternativet väljes bl. a. med hänsyn till de betänkligheter av olika slag

som kan resas mot försäkringsalternativet.

Beträffande själva stödets omfattning möter departementschefens förslag

härutinnan i princip ej någon invändning från utskottets sida. Utskottet tillstyrker

således att fiskare, som vid utövning av yrkesmässigt fiske förlorat

eller fått fiskredskap skadade och till följd därav behöver ekonomiskt bistånd

för att kunna fortsätta med sin näring, må fr. o. m. den 1 juli 1962

kunna från statens fiskredskapslånefond få lån upp till 75 procent av de

skadade eller förlorade redskapens värde. Högsta lånebelopp bör som departementschefen

föreslagit utgöra 10 000 kronor. Lånen bör återbetalas i

princip med en femtedel om året och vara räntebärande enligt för normalräntan

gällande grunder. Låntagare, som återbetalat erhållet lån intill 80

procent, må såsom föreslagits kunna befrias från kvarstående betalningsskyldighet,

därest han alltjämt bedriver yrkesmässigt fiske och om han genom

svår eller upprepad skada på eller förlust av fiskredskap fått sin ekonomi

så hårt ansträngd, att han är i synnerligt behöv av befrielse. I anledning

av vad som anförts i motionerna I: 240 och II: 294 samt I: 317 och II:

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Jordbruksutskottets utlåtande nr 5 år 1962

386 har utskottet dock funnit skäligt att i särskilt ömmande fall återbetalningsskyldigheten

må kunna eftergivas upp till högst 40 procent av det totala

lånebeloppet. Vad Kungl. Maj :t i övrigt föreslagit i propositionen tillstyrker

utskottet.

Åberopande vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må

A. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag ävensom motionerna

1:240 och 11:294 samt 1:317 och 11:386, samtliga

motioner såvitt nu är i fråga, besluta att befrielse från återbetalningsskyldighet

i särskilt ömmande fall må kunna utsträckas

till högst 40 procent av det totala lånebeloppet;

B. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag på

motionerna I: 240 och II: 294 samt I: 317 och II: 386, samtliga

motioner såvitt nu är i fråga, besluta att medge, att fiskredskapslån

må utlämnas enligt i huvudsak de grunder, som

utskottet förordat i det föregående;

C. å riksstaten för budgetåret 1962/63 under kapitalbudgeten,

statens utlåningsfonder, till Statens fiskredskapslånefond

anvisa ett investeringsanslag av 600 000 kr.

Stockholm den 16 mars 1962

På jordbruksutskottets vägnar:

NILS G. HANSSON

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Hjalmar Nilsson, Bertil Andersson,

Mossberger, Nils Hansson, Hedström, Ringaby, Magnusson, Jonasson, Gunnar

Pettersson och Isacson;

från andra kammaren: herrar Hansson i Skegrie, Antby, Lindström*,

Arweson, östlund*, Lundmark, Johansson i öckerö, Persson i Tandö,

Trana* och Hedin.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herr Hedin.

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620396

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1962:140 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående ersättning till Ester Olsson m. fl. jämte i ämnet väckta motioner. t esf o + otc IltlA a1 i texten