Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statligt stöd vid skada på eller förlust av fiskredskap jämte i ämnet väckta motioner.
1962-03-16 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1962:5, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statligt stöd vid skada på eller förlust av fiskredskap jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr 5 år 1962
1
Nr 5
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
statligt stöd vid skada på eller förlust av fiskredskap
jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 12 januari 1962 dagtecknad proposition, nr 23, vilken hänskjutits
till jordbruksutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att dels medge, att fiskredskapslån må utlämnas enligt i
huvudsak de grunder, som förordats i propositionen, dels ock å riksstaten
för budgetåret 1962/63 under kapitalbudgeten, statens utlåningsfonder, till
Statens fiskredskapslånefond anvisa ett investeringsanslag av 600 000 kr.
Utskottet har i detta sammanhang behandlat följande till utskottet hänvisade
motioner, nämligen
1. I: 240 av herr Åkesson, likalydande med II: 294 av herr Westberg m. fl.,
i vilka motioner hemställts, att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj :ts
proposition nr 23 måtte besluta att sedan fiskredskapslån återbetalats till
60 % riksbanken skall äga befria låntagaren från kvarstående betalningsskyldighet,
om denne alltjämt bedriver yrkesmässigt fiske och genom svår
eller upprepad skada på eller förlust av fiskredskap fått sin ekonomi så
hårt ansträngd, att han är i synnerligt behov av befrielse.
2. I: 317 av herr Svanström och herr Nilsson, Yngve, och II: 386 av herr
Hedin m. fl., i vilka likalydande motioner hemställts, att riksdagen måtte
antaga Kungl. Maj :ts proposition nr 23 med följande undantag.
1. Den av departementschefen föreslagna avskrivningen med 20 % må på
ansökan därom medgivas varje låntagare som efter återbetalning av 80 % av
lånet fortfarande bedriver fiske.
2. I särskilt ömmande fall må befrielse från återbetalningsskyldighet kunna
medgivas med högre belopp än 20 %, dock högst 50 %.
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för yrkandena, får utskottet
hänvisa till motionerna 11:294 och 11:386.
Remissyttranden i anledning av förevarande motioner har avgivits av
fiskeristgrelsen och Sveriges fiskares riksförbund.
Fiskeristgrelsen har i sitt remissyttrande över motionerna uttalat sig sålunda.
Vad först angår frågan om införande av en liberalare procentregel än som
upptagits i prop. 23 får styrelsen som sin mening uttala, att starka skäl måste
kunna åberopas till stöd för ändringar i nämnda prop., som enligt styrelsens
mening innebär en mycket väl avvägd lösning av en länge aktuell
intressetråga lör yrkesfisket. Trots detta torde ett visst fog föreligga för en
uPPmjukning av 20-procentsregeln för ömmande fall. Hur långt denna
1 Dihang till riksdagens protokoll 1962. 10 samt. Nr 5
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 5 år 1962
uppmjukning rimligen bör sträcka sig torde det få ankomma på utskottet
att bedöma.
Beträffande yrkandet på borttagande av villkoret »ansträngd ekonomi»
för tillgodonj utande av den 20-procentiga grundavskrivningen får styrelsen
uttala, att också detta yrkande förefaller befogat ur synpunkten av de intressen
denna långivning skall tillgodose. Vid bifall till detta yrkande skulle
alltså som avskrivningsvillkor kvarstå kravet att låntagaren »alltjämt bedriver
yrkesmässigt fiske».
Sveriges fiskares riksförbund har i sitt remissyttrande över ifrågavarande
motioner framhållit följande.
Kostnaderna för redskap är en av de drygare posterna vid bedrivande av
fiske, vid vissa slag av fiske tar dessa kostnader en mycket stor del av
bruttoinkomsten. Olika förslag om att ordna försäkringskydd för dylika
skador och förluster har de senare åren dryftats men det har visat sig omöjligt
att komma fram med tillfredsställande förslag på grund av fiskets olikheter
på olika kuststräckor och vid användande av redskapen på olika sätt.
Riksförbundet hälsar därför med tillfredsställelse att detta förslag nu framlagts.
I vissa fall kan emellertid det nu framlagda förslaget bli en försämring
av hittills gällande regler för lån och bidrag vid skada på eller förlust av
fiskredskap vilket även har påtalats i motionerna. Motionärerna föreslår därför
vissa justeringar i Kungl. Maj :ts förslag. Riksförbundet vill för sin del
tillstyrka dels att den av departementschefen föreslagna avskrivningen med
20 % av lånet sedan 80 % återbetalats må medgivas envar låntagare som
då fortfarande bedriver yrkesmässigt fiske,
samt dels att avskrivningsbeloppet i ömmande fall kan höjas till 40 %
av totala lånebeloppet då låntagaren genom svår eller upprepad skada eller
förlust av fiskredskap fått sin ekonomi så hårt ansträngd att han är i behov
av dylik befrielse.
Departementschefen har anfört följande.
»Enligt beslut av 1935 års riksdag kan till fiskare, som råkat i nödställd
belägenhet på grund av skada på eller förlust av fiskredskap, utgå ersättning
av statsmedel dels i form av bidrag utan återbetalningsskyldighet
dels såsom räntefria lån. Ersättningen har i regel utgått med högst två
tredjedelar av skadans eller förlustens värde, varvid i allmänhet högst
hälften lämnats såsom bidrag och återstoden såsom räntefritt lån med en
amorteringstid av högst åtta år. Från och med den 1 januari 1950 har
länsstyrelserna, efter hörande av fiskeristyrelsen, prövat och avgjort ansökningar
om sådana ersättningar. Bidragen utgår från det under nionde
huvudtiteln uppförda reservationsanslaget till bidrag till fiskare för förlust
av fiskredskap in. m. Lånen utlämnas från statens fiskredskapslånefond.
Vidare kan enligt kungörelsen den 15 oktober 1948 (nr 678) om statsbidrag
till verksamhet för fiskredskapsförsäkring statliga bidrag utgå för
att täcka förluster på grund av fiskredskapsförsäkring samt för viss upplysnings-
och rådgivningsverksamhet rörande båt- och fiskredskapsförsäkring.
Medel till dessa bidrag har anvisats att utgå ur det under nionde
huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till bidrag vid fiskebåts- och fiskredskapsförsäkring.
Såsom närmare framgår av den föregående redogörelsen har 1954 års
utredning angående översyn av fiskredskapsförsäkringen bland annat
undersökt verkningarna av de nuvarande formerna för ekonomiskt bistånd
Jordbruksutskottets utlåtande nr 5 år 1962
3
åt fiskare, som förlorat eller fått fiskredskap skadade. Utredningen har
därvid sökt utröna orsakerna till att det år 1948 påbörjade försöket alt
med statsbidrag stimulera till verksamhet med fiskredslcapsförsäkring
slagit fel. På grundval av resultatet av undersökningarna har utredningen
utarbetat förslag till vissa ändringar i gällande bestämmelser om fiskredskapsförsäkring
med statsbidrag. Utredningen har emellertid också
undersökt, om de ekonomiska följderna av fiskredskapsförluster kan lindras
genom vidgade lånemöjligheter, och på grundval härav framlagt förslag
till omläggning av utlåningen från statens fiskredskapslånefond.
Med hänsyn till att fiskarna själva på vissa håll uttalat tveksamhet att
gå in i en försäkringsorganisation samt till de svårigheter, som är förenade
med själva försäkringsverksamheten i form av långtgående kontroll
och kostsam förvaltning, har utredningen förordat att den statliga stödverksamheten
på området ersättes med utlåning från fiskredskapslånefonden
i vidgad omfattning och efter nya regler. Lån föreslås sålunda
kunna utgå även till annan fiskare än den, som kommit i nödställd belägenhet,
under förutsättning att han behöver ekonomiskt bistånd för att
kunna fortsätta med yrkesfiske. Amorteringstiden avkortas till fem år
men lånebeloppet höjes till 75 procent av skade- eller förlustvärdet, dock
till högst sammanlagt 10 000 kr. Låntagare, som genom svår eller upprepad
skada på eller förlust av fiskredskap är i stort behov av ekonomiskt bistånd,
skall kunna friskrivas från skyldigheten att erlägga sista amorteringen,
om han alltjämt bedriver yrkesmässigt fiske.
Utredningens förslag till omläggning av bestämmelserna för utlåning
från statens fiskredskapslånefond har i princip tillstyrkts av samtliga
remissinstanser utom statskontoret och försäkringsinspektionen, vilka förordat
fortsatta försök med fiskredskapsförsäkring i huvudsaklig anslutning
till de av utredningen uppdraga nya riktlinjerna härför.
Med hänsyn till vad utredningen och åtskilliga remissinstanser anfört
om förutsättningarna för försäkringsverksamhet beträffande fiskredskap
anser jag, att dylik verksamhet inte längre bör understödjas med statsbidrag.
I likhet med utredningen anser jag statliga lån bättre ägnade att
undanröja de ekonomiska följderna av fiskredskapsförluster. Enligt min
mening är de gällande bestämmelserna om statliga bidrag och län vid
skada på eller förlust av fiskredskap föga tidsenliga och i nuvarande läge
i behov av utvidgning och reformering. Jag finner mig därför i huvudsak
kunna biträda det av utredningen framlagda förslaget till nya bestämmelser
om utlåning från fiskredskapslånefonden.
Jag förordar sålunda, att den, som vid utövning av yrkesmässigt fiske
förlorat eller fått fiskredskap skadade och som till följd härav behöver
ekonomiskt bistånd för att kunna fortsätta med yrkesfiske, skall kunna
för ändamålet få lån från statens fiskredskapslånefond, s. k. fiskredskapslån.
Som villkor för att få lån bör liksom vid nuvarande stödanordningar
gälla, att lånesökanden gjort vad på honom ankommit för att motverka
skadan eller förlusten. Lån hör inte heller kunna beviljas för alt ersätta
sådan skada eller förlust, som normalt sammanhänger med redskapens
användning.
Vad därefter angår villkoren i övrigt för fiskredskapslånen samt bestämmelserna
om förvaltningen av dessa torde jag få anföra följande.
Utredningen bar föreslagit, att fiskredskapslån skall beviljas av hushållningssällskapet
i det område, inom vilket den lånesökande är bosatt,
och inte som nu av länsstyrelsen. Förvaltningen av lånen skall cmellei tid
enligt utredningen liksom hittills handhas av statskontoret. Enligt min mening
talar emellertid starka skäl för att låneverksainheten i sin helhet över
-
4 Jordbruksutskottets utlåtande nr 5 år 1962
tages av riksbanken. Härigenom vinnes bland annat att antalet instanser,
S°!‘\ 1!lt''dvcl, Vld låneärendenas behandling, kan minskas. Eftersom jas
i det toljande avser att förorda vissa bestämmelser rörande fiskredskapslånen,
som nära anknyter till motsvarande bestämmelser för stödlån till jordbrukare,
som drabbats av skördeskador, synes det med hänsyn till riksbanks1^
erfarenheter av tillämpningen av dylika föreskrifter också lämpligt att
torlagga laneverksamheten till riksbanken.
Genom remiss har riksbanksfullmäktige beretts tillfälle att avge yttrande
over ett inom jordbruksdepartementet upprättat utkast till kungörelse om
tiskredskapslan, såvitt angår frågan om riksbankens medverkan vid utlämnande
av lån till fiskare, som åsamkats skada på eller förlust av fiskredskap
r ullmaktige har i sitt remissutlåtande förklarat sig beredda att låta riksbanken
taga på sig de uppgifter, som i samband med den förevarande långivningen
skulle komma att åvila densamma. Jag vill sålunda förorda, att fiskredskapslån
beviljas och utbetalas av riksbanken.
Fiskredskapslån bör, såsom utredningen föreslagit, inte beviljas till högre
belopp än vad som motsvarar 75 procent av redskapens värde, då de skadades
eller gick förlorade. En och samma låntagare bör emellertid inte få häfta
i skuld for fiskredskapslån till högre belopp än 10 000 kr. Lån bör vidare
inte utlamnas till lägre belopp än 300 kr.
Eftersom de föreslagna lånebestämmelserna medger, att relativt stora lån
kan utlämnas, bör ställas säkerhet, som är tillfredsställande ur det allmännas
synpunkt. Detta krav bör emellertid kunna efterges, om det möter svårigheter
för sökanden att ställa sådan säkerhet eller om eftergift eljest befinnes
motiverad med hänsyn till beloppets ringa storlek och omständigheterna
i övrigt. Det bör sålunda ankomma på riksbanken att med hänsyn till
samtliga i ärendet föreliggande omständigheter avgöra vilken säkerhet som
i vaije särskilt fall skall anses erforderlig. En generell förutsättning för eftergift
från säkerhet bör vidare vara, att riksbanken finner sannolikt, att sökanden
kommer att fullgöra sin betalningsskyldighet.
Med hänsyn till syftet med fiskredskapslånen anser jag i likhet med vissa
av remissinstanserna, att för lånen skall gäldas ränta. För fiskredskapslån
böi liksom för lån från flertalet av statens utlåningsfonder i övrigt tillämpas
den av Kungl. Maj :t på särskilda grunder för varje budgetår fastställda normalräntan,
vilken för närvarande utgör 4,75 procent.
Fiskredskapslån bör återbetalas med en femtedel om året, varvid dock
„r^.a.amor\erin§sbel°PPet bör kunna avpassas så att amorteringen de därpå
följande åren utgår i jämna tiotal kronor. Om riksbanken emellertid finner
särskilda skäl föreligga, bör amorteringstiden likväl kunna förlängas intill
åtta år från dagen för lånets beviljande. Ränta och amortering bör inbetalas
till riksbanken årsvis i efterskott.
Den sålunda förordade amorteringstiden överensstämmer med den som i
praktiken i allmänhet tillämpats för de enligt nu gällande bestämmelser utlämnade
fiskredskapslånen. Denna tid har erfarenhetsmässigt fastställts med
utgångspunkt från den normala livslängden hos sådana fiskredskap, som
hittills haft den största skade- och förlustfrekvensen.
Ansökan om fiskredskapslån synes böra inges till det hushållningssällskap,
mom vars verksamhetsområde lånesökanden är bosatt. Sådan ansökan bör
vara hushållningssällskapet till handa inom 15 dagar efter det skadan eller
förlusten upptäckts eller senast borde ha upptäckts. Om särskilda skäl föreligger,
såsom att den sökande på grund av utövande av fiske hindrats att inge
låneansökan inom föreskriven tid, bör hushållningssällskap dock upptaga
ansökan till behandling. Hushållningssällskapet skall efter företagen utredning,
vilken bör omfatta bland annat värdering av skadan eller förlusten,
Jordbruksutskottets utlåtande nr 5 ur 1962
5
med eget yttrande vidarebefordra inkommen låneansökan till riksbanken.
I skuldförbindelse för lämnat fiskredskapslån bör i huvudsak i enlighet
med vad som gäller för stödlån till jordbrukare, som drabbats av skördeskador,
intas villkor att riksbanken under vissa förutsättningar äger uppsäga
lånet till omedelbar betalning. Inbetalas inte förfallet kapital- eller räntebelopp
inom föreskriven tid bör därpå från förfallodagen tills betalning
sker erläggas dröjsmålsränta enligt vad som därom är särskilt stadgat beträffande
lån från statens ullåningsfonder.
Enligt de nuvarande bestämmelserna för understöd vid skada på eller
förlust av fiskredskap kan viss del av utgående ersättning lämnas såsom bidrag
utan återbetalningsskyldighet. Storleken av bidraget är enligt praxis
beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. Utredningen har föreslagit,
att detta bidrag skall ersättas med möjlighet att i vissa fall friskriva
låntagare från sista amorteringen. Mot detta förslag har jag intet att erinra.
Sedan fiskredskapslån återbetalats till 80 procent, bör sålunda riksbanken
äga befria låntagaren från kvarstående betalningsskyldighet, om denne alltjämt
bedriver yrkesmässigt fiske och genom svår eller upprepad skada på
eller förlust av fiskredskap fått sin ekonomi så hårt ansträngd att han är i
synnerligt behov av befrielsen. Såsom utredningen framhållit bör befrielse
från att erlägga den sista femtedelen av fiskredskapslån endast ifrågakomma
i verkligt ömmande fall, närmast motsvarande de fall, som nu inrymmes under
bestämmelsen om nödställd belägenhet.
Även i vissa andra fall såsom vid sjukdom eller dödsfall bör befrielse från
återbetalningsskyldighet kunna ifrågakomma. De bestämmelser härom, som
enligt min mening synes höra utfärdas, bör anknyta till vad som gäller för
stödlån, som utlämnats till jordbrukare. Likaså bör för fiskredskapslånen
gälla i huvudsak samma bestämmelser om avskrivning som för slödlån. Befrielse
från återbetalningsskyldighet för fiskredskapslån samt avskrivning
av sådant lån bör sålunda kunna medges inte blott då sådan åtgärd kan anses
motiverad vid en rent bankmässig bedömning utan även om den finnes
påkallad för att syftet med lånegivningen inte skall förfelas. Med hänsyn
härtill bör riksbanken, då fråga uppkommer om befrielse från återbetalningsskyldighet
eller avskrivning av lånefordran, samråda med fiskeristyrelsen.
Det bör därvid ankomma på denna styrelse att göra eu så omfattande
utredning, som kan anses påkallad med hänsyn till ärendets beskaffenhet.
Jag förutsätter vidare, att det även i andra ärenden, som berör låneförvaltningen
— såsom i fråga om anstånd med att erlägga ränta eller amortering,
uppsägning av lån eller vidtagande av exekutiva åtgärder — finnes anledning
för riksbanken att först inhämta fiskeristyrelsens mening.
Liksom i fråga om stödlånen till jordbrukare torde det böra anförtros åt
bankofullmäktige att bestämma angående fördelningen av beslutanderätten
i olika frågor rörande fiskredskapslånen mellan riksbankens direktion och
de lokala kontoren. Beträffande alla ärenden rörande fiskredskapslån, vilka
avgöres av styrelsen för riksbankens vederbörande avdelningskontor, blir, om
intet annat föreskrives, riksbankens direktion besvärsmyndighet. Vidare
skall, om intet annat föreskrives, talan mot beslut av direktionen föras hos
bankofullmäktige. För egen del har jag intet att erinra mot denna besvärsordning.
Därest riksdagen inte har något att erinra däremot, torde det fä ankomma
på Kungl. Maj:t att utfärda bestämmelser angående statligt stöd vid
skada på eller förlust av fiskredskap i huvudsaklig överensstämmelse med
vad som förordats i det föregående. Det torde vidare få ankomma på riksbanken
att i samråd med fiskeristyrelsen utfärda de närmare föreskrifter,
som erfordras för tillämpningen av bestämmelserna rörande fiskredskaps
-
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 5 år 1962
lån. De nya bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 juli 1962. Samtidigt
torde de jämlikt den av riksdagen godkända propositionen 1935: 77
hittills tillämpade bestämmelserna om ersättning till fiskare för förlust av
eller skada på fiskredskap liksom kungörelsen 1948: 678 om statsbidrag till
verksamhet för fiskredskapsförsäkring böra upphöra att gälla. Det torde
därjämte böra ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga de författningsändringar,
som föranledes av att lån från fiskredskapslånefonden belägges med
ränta.
För att kunna genomföra den av mig nu förordade omläggningen erfordras
visst kapitaltillskott till statens fiskredskapslånefond. Utredningen har
för sin del föreslagit, att fonden skall utbyggas successivt under i första
hand en fem- å sexårsperiod. Kapitaltillskotten under de första åren skulle
därvid vara högre än under de följande åren med hänsyn till att det är nödvändigt
att snabbt höja fondens kapital till erforderlig nivå. För första verksamhetsåret
har utredningen uppskattat kapitalbehovet till omkring en miljon
kr. Medelstillgången i fonden vid ingången av budgetåret 1962/63 kan
enligt vad jag under hand inhämtat beräknas utgöra omkring 50 000 kr. I
likhet med statskontoret och riksräkenskapsverket anser jag för min del, att
det är tillräckligt att tillföra fonden ett kapitaltillskott för nästa budgetår av
600 000 kr. Frågan om ytterligare kapitaltillskott synes böra bli beroende
bland annat av de närmare erfarenheter, som under det första verksamhetsåret
vinnes rörande antalet beviljade lån och storleken av dessa.
Täckning av eventuellt uppkommande förluster på fiskredskapslån torde
få ske i vanlig ordning över fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster.
Utskottet. Det i propositionen framlagda förslaget är avsett att ersätta det
hittillsvarande stödet, vilket utgått i form av bidrag och lån till fiskare, som
genom skada på eller förlust av fiskredskap råkat i nödställd belägenhet.
En avgörande fråga i sammanhanget har varit huruvida det statliga stödet
skall vila på ett försäkringsmässigt utformat system eller på utvidgade
lånemöjligheter. Departementschefen har i likhet med flertalet remissinstanser
förordat lånealternativet. Även utskottet anser starka skäl tala för att
lånealternativet väljes bl. a. med hänsyn till de betänkligheter av olika slag
som kan resas mot försäkringsalternativet.
Beträffande själva stödets omfattning möter departementschefens förslag
härutinnan i princip ej någon invändning från utskottets sida. Utskottet tillstyrker
således att fiskare, som vid utövning av yrkesmässigt fiske förlorat
eller fått fiskredskap skadade och till följd därav behöver ekonomiskt bistånd
för att kunna fortsätta med sin näring, må fr. o. m. den 1 juli 1962
kunna från statens fiskredskapslånefond få lån upp till 75 procent av de
skadade eller förlorade redskapens värde. Högsta lånebelopp bör som departementschefen
föreslagit utgöra 10 000 kronor. Lånen bör återbetalas i
princip med en femtedel om året och vara räntebärande enligt för normalräntan
gällande grunder. Låntagare, som återbetalat erhållet lån intill 80
procent, må såsom föreslagits kunna befrias från kvarstående betalningsskyldighet,
därest han alltjämt bedriver yrkesmässigt fiske och om han genom
svår eller upprepad skada på eller förlust av fiskredskap fått sin ekonomi
så hårt ansträngd, att han är i synnerligt behöv av befrielse. I anledning
av vad som anförts i motionerna I: 240 och II: 294 samt I: 317 och II:
7
Jordbruksutskottets utlåtande nr 5 år 1962
386 har utskottet dock funnit skäligt att i särskilt ömmande fall återbetalningsskyldigheten
må kunna eftergivas upp till högst 40 procent av det totala
lånebeloppet. Vad Kungl. Maj :t i övrigt föreslagit i propositionen tillstyrker
utskottet.
Åberopande vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må
A. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag ävensom motionerna
1:240 och 11:294 samt 1:317 och 11:386, samtliga
motioner såvitt nu är i fråga, besluta att befrielse från återbetalningsskyldighet
i särskilt ömmande fall må kunna utsträckas
till högst 40 procent av det totala lånebeloppet;
B. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag på
motionerna I: 240 och II: 294 samt I: 317 och II: 386, samtliga
motioner såvitt nu är i fråga, besluta att medge, att fiskredskapslån
må utlämnas enligt i huvudsak de grunder, som
utskottet förordat i det föregående;
C. å riksstaten för budgetåret 1962/63 under kapitalbudgeten,
statens utlåningsfonder, till Statens fiskredskapslånefond
anvisa ett investeringsanslag av 600 000 kr.
Stockholm den 16 mars 1962
På jordbruksutskottets vägnar:
NILS G. HANSSON
Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Hjalmar Nilsson, Bertil Andersson,
Mossberger, Nils Hansson, Hedström, Ringaby, Magnusson, Jonasson, Gunnar
Pettersson och Isacson;
från andra kammaren: herrar Hansson i Skegrie, Antby, Lindström*,
Arweson, östlund*, Lundmark, Johansson i öckerö, Persson i Tandö,
Trana* och Hedin.
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservation
av herr Hedin.
Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620396
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1962:140 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående ersättning till Ester Olsson m. fl. jämte i ämnet väckta motioner. t esf o + otc IltlA a1 i texten