Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av priserna på fisk under budgetåret 1962/63, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

1962-03-27 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1962:7, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av priserna på fisk under budgetåret 1962/63, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 7 år 1962

1

Nr 7

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering

av priserna på fisk under budgetåret 1962/63,

m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 16 februari 1962 dagtecknad proposition, nr 58, vilken hänskjutits

till jordbruksutskottet, har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag föreslagit

riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning angående fortsatt giltighet av förordningen den 30 maj

1952 (nr 320) om viss reglering av handeln med fisk, m. m.;

2) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr

372) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur;

3) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr

374) angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur

m. in.;

dels bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen i övrigt hemställt.

De propositionen bifogade författningsförslagen är av följande lydelse:

Förslag

till

Förordning

angående fortsatt’giltigliet av förordningen den 30 maj 1952 (nr 320)

om viss reglering av handeln med fisk, m. m.

Härigenom förordnas, att förordningen den 30 maj 1952 om viss reglering

av handeln med fisk, m. m.1, vilken enligt förordning den 14 april 1961

(nr 74) gäller till och med den 30 juni 1962, skall äga fortsatt giltighet till

och med den 30 juni 1963.

1 Senaste lydelse, se beträffande 1 § SFS 1953: 373, beträffande 8 § SFS 1960: 337, beträffande

9 § SFS 1959:108 och beträffande 12 § SFS 1956: 202.

1 Ilihang till riksdagens protokoll 1962. 10 samt. Nr 7

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 7 år 1962

Förslag

till

Förordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr 372) angående

reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur

Härigenom förordnas, att förordningen den 5 juni 1953 angående reglering

av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur1, vilken enligt förordning

den 14 april 1961 (nr 75) gäller till och med den 30 juni 1962, skall

äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1963.

Förslag

till

Förordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr 374) angående

reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m.

Härigenom förordnas, att förordningen den 5 juni 1953 angående reglering

av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m.2, vilken enligt

förordning den 14 april 1961 (nr 76) gäller till och med den 30 juni 1962,

skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1963.

I samband härmed har utskottet behandlat följande två inom riksdagen

väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen I: 312 av herr Nilsson,

Yngve, likalydande med II: 389 av herr Nilsson i Bästekille, i vilka motioner

hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte uttala att nu

gällande minimipriser på fisk och sill måtte höjas i sådan mån att skälig

kompensation för prisstegringarna under senare år erhålles.

Beträffande de skäl, som av motionärerna anförts till stöd för yrkandet,

får utskottet hänvisa till motionen I: 312.

Remissyttranden i anledning av förevarande motioner har avgivits av statens

jordbruksnämnd och Sveriges fiskares riksförbund.

Statens jordbruksnämnd vill i anledning av de remitterade motionerna sammanfattningsvis

meddela, alt enligt gällande direktiv minimipriserna på fisk

skall fastställas av jordbruksnämnden på förslag av vederbörande fiskarorganisationer

och att enligt nämndens åsikt dessa priser även i fortsättningen

bör göras beroende av resultatet av de överläggningar, som inför

nämnden hålles med representanter för ifrågavarande organisationer. Jordbruksnämnden

anför i huvudsak följande.

1 Senaste lydelse, se beträffande 4 och 6 §§ SFS 1960: 338, beträffande 7 § SFS 1959:109, beträffande

11—14 §§ SFS 1960: 428 samt beträffande den vid förordningen fogade bilagan SFS 1959:

109; 15 § upphävd genom SFS 1960: 428.

2 Senaste lydelse, se beträffande 4 § SFS 1960: 339 samt beträffande den vid förordningen fogade

bilagan SFS 1959: 110.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 7 år 1962

3

Jordbruksnämnden vill till en början erinra om att motioner av i huvudsak

samma innehåll och med bland annat samma motionärer som de nu

ifrågavarande varit föremål för jordbruksutskottets behandling i samband

med utskottets utlåtande 1960: 21 i anledning av propositionen 1960: 82 angående

reglering av priserna på fisk under budgetåret 1961/62. Medan motionärerna

år 1960 närmare preciserat sina yrkanden om höjda minimi- och garantipriser

på vissa fiskslag har de nu emellertid ej velat uttala sig för vissa

bestämda priser utan anhållit »att nu gällande minimipriser på fisk och sill

måtte höjas i sådan mån att skälig kompensation för prisstegringarna under

senare år erhålles». I sitt ovannämnda utlåtande har jordbruksutskottet,

under hänvisning till jordbruksnämndens i utlåtandet intagna yttrande

i ärendet, avstyrkt bifall till motionerna i fråga.

De beslut, som jordbruksnämnden meddelar i fråga om minimipriserna

på sill och annan fisk, föregås alltid av förhandlingar mellan representanter

för nämnden och för vederbörande fiskarorganisationer. Så har varit

fallet också beträffande de beslut, som under åren efter 1959 meddelats om

höjning av minimipriserna på olika fiskslag. På sydkusten har sålunda åren

1960, 1961 och 1962 höjningar skett av minimipriserna på torsk, vilka höjningar

sammanlagt uppgår till drygt 8 procent. På västkusten har minimipriserna

på makrill höjts såväl 1960 som 1961 med sammanlagt omkring 10 procent.

Bortsett från sill, där endast smärre prisjusteringar vidtagits, har sistnämnda

år även priserna höjts på övriga prisreglerade fiskslag på västkusten.

Samtliga nu berörda prishöjningar, som avsett minimipriserna vid försäljning

till i första hand färskmarknaden (eller frvsfiléberedningen) inom

landet, har genomförts i anslutning till överenskommelser, som träffats med

representanter för vederbörande fiskarorganisationer. Endast beträffande

västkustsill har nämnden av bland annat marknadsskäl i regel ej ansett sig

böra tillmötesgå de förslag till höjda minimipriser, som under senare år framställts.

Då endast omkring 10 procent av västkustfiskets sillfångster avsättes

till minimipris eller däröver för den inhemska marknadens behov, är minimiprissättningen

dock av underordnad betydelse för sillfiskets ekonomi.

Nämnden vill i detta sammanhang också erinra om att vid missnöje med

nämndens beslut möjligheter alltid föreligger att hos Kungl. Maj :t anföra besvär.

Mot de beslut, som efter år 1959 meddelats i fråga om minimipriserna,

har besvär ej anförts.

Att i enlighet med motionärernas förslag höja minimipriserna på fisk »i

sådan mån att skälig kompensation för prisstegringarna under senare år

erhålles» kan — om marknadsmässiga förutsättningar ej föreligger för en

prishöjning — leda till motsatt resultat mot det, som motionärerna åsyftar.

En sådan prishöjning kan nämligen få till följd att lönsamheten för fisket

försämras genom att avsättningen på bland annat färskmarknaden inom

landet minskar. I enlighet med gällande direktiv för prisregleringen på fisk

(se propositionen 1951: 81) åligger det också nämnden att så avväga minimipriserna,

att de ej försvårar ett uppehållande eller en ökning av den inhemska

liskkonsumtionen. Även de höjningar av minimipriserna, som under

de senaste åren genomförts, har betingats av alt nämnden ansett marknadsmässiga

förutsättningar föreligga för en prishöjning samtidigt som

nämnden genom att höja minimipriserna för annan fisk än sill också velat

stimulera till ökat fiske efter fiskslag, varav import regelmässigt måste ske.

Anmärkas bör, afl nu berörda prishöjningar genomförts, oaklat enligt

nämndens mening anledning saknats att ur kostnadssynpunkt höja priserna

i den utsträckning som skett.

11 Bihang till riksdagens protokoll 1902. 10 samt. Xr 7

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 7 år 1962

Sveriges fiskares riksförbund framhåller som sin uppfattning i likhet med

motionärerna, att prisnivån på fisk bör höjas. Med hänsyn till att nuvarande

bestämmelser för prisregleringen är föremål för utredning, anser förbundet

det dock vara lämpligt att avvakta resultatet därav, innan några särskilda

åtgärder vidtages. Föreliggande motioner bör enligt förbundet således ej

föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida. Förbundet anför i övrigt

i huvudsak följande.

I många fall är lönsamheten inom det svenska yrkesfisket mycket låg och

betydligt lägre än inom andra yrken. Inkomsterna från fisket äro med hänsyn

till dess särart såsom näringsgren synnerligen ojämna och varierande,

beroende på olika förutsättningar, såsom väderleksförhållanden, fisktillgång

och avsättningsmöjligheter.

Såsom framhålles i motionen har fisket en stor betydelse för folkhushållet

genom tillförseln därifrån av högvärdiga födoämnen. Vi vill gärna tillägga,

att fisket därutöver och särskilt ur beredskapssynpunkt kan anses vara en

stor tillgång för landet.

Det är också riktigt, att även fisket fått vidkännas stigande omkostnader

och att fiskarna icke i samma grad som andra näringsgrenar erhållit kompensation

härför och ej heller för de alltmer ökade levnadskostnaderna.

Detta förhållande bevisas lätt genom en jämförelse av prisutvecklingen på

fiskets område under de senaste 10 å 15 åren med motsvarande utveckling

för övriga livsmedel.

En annan faktor är den alltmer hårdnande internationella konkurrensen,

som numera gör sig märkbar även på hemmamarknaden och som ger fiskarna

anledning att hysa bekymmer för framtiden. Ovissheten, särskilt i

fråga om vad den pågående strukturförändringen av den internationella

handeln kan få för inverkan på det svenska fisket, gör att framtidsutsikterna

icke äro särdeles ljusa.

Fiskarkåren har dock ingalunda varit overksam, utan har genom ökade

insatser av både kapital och arbete medverkat till en förnämlig utveckling

av näringen. En betydelsefull rationalisering har under senare år ägt rum

och tagit sig uttryck, dels i en utökning och modernisering av fiskeflottan

och dels i många förbättringar av redskap och fiskemetoder. Med hjälp härav

och med de tekniska hjälpmedel, som också tagits i bruk, har resultatet blivit

att fångstmängden per fiskare räknat ökat kraftigt och att svenskt fiske

även i övrigt kan väl tåla jämförelse med övriga länder.

En höjning av prisnivån på fisk och en förbättring av fiskets lönsamhet

är mycket angelägen. Fiskets prisregleringsfrågor har emellertid befunnit

sig under utredning sedan flera år tillbaka. För närvarande bedrives utredningsarbetet

genom statens jordbruksnämnd, som har i uppdrag att handlägga

dessa frågor. Den försening av utredningsarbetet, som uppkommit,

sammanhänger med utvecklingen av den europeiska handelspolitiken, som

torde få ett avgörande inflytande på utformningen av prisregleringen på

fiskets område.

Enligt nuvarande ordning fastställes miniinipriserna på fisk av statens

jordbruksnämnd efter samråd med fiskarnas ekonomiska föreningar. Garantipriserna,

däremot, avgöras av sistnämnda föreningar och storleken av

desamma påverkas givetvis av flera faktorer, däribland föreningarnas ekonomiska

förutsättningar och rådande avsättningsmöjligheter. Det bör i detta

sammanhang framhållas, att minimi- och garantipriserna icke äro ensamt

avgörande för fiskets lönsamhet. Härtill kommer andra faktorer, såsom tillförselns

storlek, såväl av egen fångst som av importerad vara, samt möjligheterna

att nyttiggöra eventuella överskott.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 7 år 1962

5

Vi förväntar att samtliga dessa problem kommer att belysas i den pågående

utredningen och att förslag till eu bättre utformning av prisregleringssystemet

kommer att framläggas, så att fiskarna erhålla den behövliga

och önskvärda tryggheten i sin näringsutövning. Vi förväntar oss att utredningen

så snart så är möjligt framlägger sina förslag.

Departementschefen har anfört följande.

»Utvecklingen av det svenska havsfisket har under 1950-talet kännetecknats

av en i allmänhet successivt stigande avkastning. Enligt nu tillgängliga

definitiva uppgifter utgjorde totalfångsten för år 1960 omkring 259

miljoner kilogram med ett värde av 172,5 miljoner kr. Denna avkastning

översteg visserligen med 1 procent 1959 års fångstvärde men vad beträffar

fångstkvantiteten redovisas en minskning med 3 procent. Tillbakagången i

kvantiteten under år 1960 beror enligt vad statens jordbruksnämnd uppger

främst på att fångsterna på västkusten av s. k. skrapfisk för fiskmjölstillverkning

minskat väsentligt. Vidare har strömmingsfångsterna på

ostkusten reducerats förhållandevis starkt. Beträffande ar 1961 beräknar

emellertid jordbruksnämnden, att såväl fångstmängden som dess värde

ånyo ökat och uppgått till 264 miljoner kilogram respektive 182 miljoner kr.

Avkastningsökningen under år 1961 hänför sig enligt de ännu preliminära

siffrorna till alla tre kuststräckorna.

Totalfångsten av fisk per år, som under senare hälften av 1940-talet uppgick

till omkring 170 miljoner kilogram och under första hälften av 1950- talet till inemot 200 miljoner kilogram, har under de senaste åren ökat till

260 å 270 miljoner kilogram. Samtidigt härmed har antalet yrkesfiskare successivt

minskat och utgör numera endast omkring 60 procent av antalet under

senare hälften av 1940-talet. De trots denna nedgång ökade fångsterna

har möjliggjorts bland annat genom att större båtar med modern teknisk utrustning

tagits i bruk samt genom alt effektivare redskap använts. Under

år 1960 har antalet yrkesfiskare fortsatt att minska på samtliga kuststräckor.

Likaså har såväl under år 1960 som år 1961 övergången till fiskebåtar

med större motorstyrka fortsatt, övergången är särskilt markant på

västkusten, där utvecklingen även kännetecknats av att en del större fiskebåtar

numera byggs av stål.

1 samband med denna modernisering av fiskeflottan har sillfisket på

västkusten under de senare åren ökat kraftigt. Till följd av bland annat

sämre väderleksförhållanden under år 1961 än under år 1960 har denna ökning

inte fortsatt. Sillfångslen under år 1961 torde dock ha varit av samma

omfattning som under år 1960 eller omkring 123 miljoner kilogram. På sydkusten

redovisas för år 1961 större torskfångster än under tidigare år, medan

utfallet av sillfisket varit i stort sett oförändrat. Att fångsterna av torsk

ökat uppges till stor del bero på att ett större antal västkustbåtar än under

de närmast föregående åren deltagit i torskfisket på sydkusten. Strömmingsfångsterna

på ostkusten, som år 1960 var särskilt låga, beräknas år 1961

inte ha undergått någon större förändring.

Priserna till fiskare för de i Sverige ilandförda fångsterna har enligt nu

tillgängliga uppgifter för de tre första kvartalen 1961 i allmänhet varit

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskotteis utlåtande nr 7 år 1962

högre än under motsvarande kvartal år 1960. Vid utrikes ilandföring av sill

har fiskarna i genomsnitt erhållit ungefär samma priser som under år 1960.

Priserna på fiskets förnödenheter har under det sistlidna året förändrats

endast obetydligt.

Såväl exporten som importen av fisk och fiskprodukter har ökat under

år 1961. Exporten, inberäknat ilandföring i utrikes hamnar, har under

det ia år utgjort omkring hälften av det svenska havsfiskets totala fångstmängd.

Handelsutbytets struktur har varit densamma som under tidigare

år. Salunda har i huvudsak prisbillig fisk — främst sill — exporterats, medan

importen omfattat dyrare fiskslag och beredda fiskvaror. Exportökningen

under år 1961 hänför sig helt till direktlandningar i utrikes hamnar,

medan den kommersiella exporten minskat. Uppgången i importen beror

främst på ökad införsel av saltad och kryddad sill, speciellt islandssill.

Likaså föreligger en betydande ökning av införseln av färsk långa för beredning

av spillånga. Eljest har importen av färsk och fryst fisk under år

1961 inte förändrats nämnvärt jämfört med år 1960. Konsumtionen inom

landet av fisk och fiskprodukter beräknas under det sistlidna året ha legat

pa i stort sett samma niva som under de senaste åren.

Såsom förut anförts har Kungl. Maj :t genom beslut den 19 februari 1960

uppdragit åt jordbruksnämnden att — i anslutning till viss i artikel 28

EF TA-konventionen omförmäld undersökning — under samråd med representanter

för fiskerinäringen och andra därav berörda utreda frågan om

utformningen av prisregleringssystemet på fiskets område och därmed sammanhängande

spörsmål samt att till Kungl. Maj :t inkomma med därav föranledda

förslag. Eftersom nämnda undersökning ännu inte slutförts, har

jordbruksnämnden inte kunnat fullfölja sitt uppdrag.

Behov av fortsatt prisstöd för fiskarna föreligger, såsom jordbruksnämnden

framhållit, såvitt nu kan bedömas även för nästa budgetår. P r i s regleringsverksamheten

torde därför böra bibehållas också under budgetåret

1962/63. I avbidan på resultatet av jordbruksnämndens nyssnämnda

utredning torde därvid prisregleringen böra handhas i huvudsak på samma

sätt som hittills, d. v. s. i stort sett i enlighet med de uttalanden i ämnet som

gjorts av föredragande departementschefen i propositionen 1951: 81.

Prisregleringen är för närvarande grundad på förordningen den 30 maj

1952 (nr 320) om viss reglering av handeln med fisk, in. m. Giltighetstiden

för denna utgår den 30 juni 1962. I avvaktan på resultatet av jordbruksnämndens

utredning bör förordningen förlängas och erhålla fortsatt giltighet

till och med den 30 juni 1963.

Av den redogörelse, som jordbruksnämnden lämnat rörande kostnaderna

fÖl att upprätthålla prisregleringen, framgår att utbetalningarna

av pristillägg och prisutjämningsmedel för år 1961, liksom för åren" 1951

—1960, rätt avsevärt understiger summan av de under året influtna reglerings-

och införselavgifterna. Behållningen av prisreglerings- och införsel
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 7 år 1962

7

avgiftsmedel uppgick den 1 januari 1962 till 22,1 miljoner kr. mot 19,4 miljoner

kr. vid ingången av år 1961.

I anslutning till vad jag nyss anfört, torde prisregleringen även under budgetåret

1962/63 i princip böra bedrivas så, att medelsbehovet för att upprätthålla

den i huvudsak kan täckas av till prisregleringskassan inflytande

medel. I avbidan på jordbruksnämndens omförmälda utredning synes därför

bemyndigandet för nämnden att uppta regleringsavgifter även för nästa

budgetår böra bibehållas i den omfattning, som förekommit under de senare

åren.

I likhet med vad som gäller för innevarande budgetår bör enligt min mening

inte heller under nästa budgetår hinder möta att — under särskilda

förhållanden och på de villkor, som fastställs av Kungl. Maj :t — använda

behållningen i prisregleringskassan för lån till prisregleringsföreningarna

på fiskets område för tillfällig finansiering av kreditförsäljningar på export.

Jag tillstyrker vidare jordbruksnämndens förslag, att prisregleringsföreningarna

skall få disponera de krediter, för vilka staten ställt garanti, till

deras fulla belopp jämväl under budgetåret 1962/63.

Vad jordbruksnämnden anfört rörande skyddet för avsättningen inom

landet avfladensill föranleder inte någon erinran från min sida. I princip

synes sålunda under nästa budgetår förbudet mot försäljning av islandssill

under viss del del av året inte böra upprätthållas och inte heller synes

under samma tid utfärdandet av importlicenser för annan beredd sill än islandssill

böra inställas. Fladensillens konkurrenskraft gentemot andra sillsorter

bör i stället stärkas genom bland annat kvalitetsbefrämjande åtgärder.

Regleringen av importen och exporten av fisk m. in. sker

för närvarande med stöd av bland annat förordningarna den 5 juni 1953 angående

reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur (nr 372)

samt angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m.

(nr 374). Båda förordningarnas giltighetstid utgår den 30 juni 1962.

Även för nästa budgetår torde, såsom jordbruksnämnden föreslagit, importregleringen

böra anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med de

grunder, som nämnden ägt tillämpa under innevarande budgetår, varvad

nämnden i likhet med förhållandet under nämnda år bör få företa de jämkningar,

som kan bli erforderliga på grund av bestämmelserna i EFTA-konventionen

eller av åtaganden inom andra internationella organisationer. I

avbidan på resultatet av jordbruksnämndens förut nämnda utredning torde

sålunda giltighetstiden för införselförordningen (1953: 372) böra förlängas

till och med den 30 juni 1963.

Med utgångspunkt från jordbruksnämndens beräkning av de medel, som

genom uttagande av införselavgifter å frysta och färska filéer av gråsej,

kolja, kungsfisk, torsk och vitling kan komma att inflyta under budgetåret

1962/63, torde inkomsterna av införselavgifterna för närvarande kun
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 7 år 1962

na uppskattas till ett belopp av omkring 1,2 miljoner kr. Jag kan ansluta

mig till nämndens förslag, att de för budgetåret 1962/63 inflytande införselavgiftsmedlen

disponeras på i huvudsak samma sätt som prisregleringsavgifterna

och sålunda i första hand används för att täcka de löpande utgifter,

som erfordras för att upprätthålla prisregleringen.

Regleringen av exporten av fisk på marknader med centraliserad import

bör under budgetåret 1962/63 handhas i enlighet med de för denna export

nu gällande allmänna grunderna. Likaså bör regleringen av exporten till

övriga marknader jämväl under nästa budgetår ordnas efter i huvudsak

de grunder, som följts under innevarande budgetår. I enlighet härmed bör

även utförselförordningen (1953:374) ges förlängd giltighet till och med

den 30 juni 1963.

För att täcka kostnaden för en befattning som fiskexportrepresentant

har under budgetåret 1961/62 fått tas i anspråk ett belopp av

högst 95 000 kr. från de för samma budgetår genom upptagande av införselavgifter

på fiskets område inflytande eller dessförinnan influtna medlen.

Kostnaderna för befattningen bör, såsom jordbruksnämnden föreslagit,

även för budgetåret 1962/63 utgå ur de införselavgiftsmedel, som upptas

eller upptagits på fiskets område. För att täcka nämnda kostnader torde

för nästa budgetår med hänsyn till höjda löneförmåner och stegrade reseoch

levnadskostnader i enlighet med jordbruksnämndens förslag böra beräknas

ett något högre belopp än för innevarande budgetår eller högst

100 000 kr.

För budgetåret 1961/62 har vidare medgetts, att för att bestrida ett

eventuellt tillskott till kostnaderna för konservkontrollen samt

sådana kostnader för kvalitetskontrollen av andra fiskvar

o r än konserver, som inte kan täckas genom inflytande kontrollavgifter,

får tas i anspråk ett belopp av högst 50 000 kr. ur de för nämnda budgetår

inflytande eller dessförinnan influtna införselavgiftsmedlen på fiskets

område.

För finansieringen av konservkontrollen skall enligt uttalanden i propositionen

1957: 88, vilka lämnats utan erinran av riksdagen, tillskott av

statsmedel inte vidare erfordras, sedan 20 000 kr. tillförts en i propositionen

omförmäld buffertfond. På grund av inträffade och befarade exportsvårigheter

medgav emellertid riksdagen åren 1958—1961 beträffande ettvart

av budgetåren 1958/59—1961/62 ett avsteg från denna princip. Kungl. Maj :t

har sålunda bland annat bemyndigat jordbruksnämnden att använda vissa

statsmedel för finansieringen av konservkontrollen. Bemyndigandena att

använda statsmedel som tillskott till konservkontrollen har hittills inte behövt

utnyttjas.

Även om inflytande kontrollavgifter i konservkontrollverksamheten jämte

i buffertfonden innestående medel beräknas kunna täcka konservkontrollkostnaderna

fram till den 1 juli 1963, anser jordbruksnämnden — med

hänsyn till svårigheterna att beräkna de framtida inkomsterna och utgifterna

i verksamheten -— att möjlighet bör finnas att även under nästa

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Jordbruksutskottets utlåtande nr 7 år 1962

budgetår vid behov använda statsmedel för finansieringen av konservkontroll.

De medel, som under nästa budgetår kommer att erfordras för kvalitetskontroll

av andra fiskvaror än konserver utöver vid sistnämnda kontroll

inflytande avgifter, har jordbruksnämnden beräknat till samma belopp

som för 1961/62 eller högst 50 000 kr.

Med hänsyn till det anförda finner jag mig böra förorda, att för att bestrida

eventuellt erforderligt tillskott till konservkontrollen samt sådana

kostnader för kvalitetskontrollen av andra fiskvaror än konserver, som inte

kan täckas genom inflytande avgifter, skall få tas i anspråk ett belopp av

högst 50 000 kr. ur de för budgetåret 1962/63 inflytande eller dessförinnan

influtna införselavgiftsmedlen på fiskets område. Såsom framhölls vid anmälan

av propositionen 1958: 71 förutsätter jag emellertid, att även i fortsättningen

vid export av normal omfattning kostnaderna för konservkontrollen

i sin helhet skall täckas genom kontrollavgifterna och att avgifterna

skall höjas, därest de normala kontrollkostnaderna skulle stiga.

Med bifall till i ämnet väckta motioner beslöt 1961 års riksdag, att under

budgetåret 1961/62 ur prisregleringskassan för fisk 100 000 kr. skulle få disponeras

till den av centralnämnden för fiskpropaganda bedrivna

verksamheten. Centralnämnden har hos jordbruksnämnden hemställt

om samma bidrag för budgetåret 1962/63. Jordbruksnämnden har, såsom

närmare framgår av det föregående, avstyrkt framställningen. Den bär emellertid

tillstyrkts av jordbruksnämndens råd beträffande prisregleringsfrågor

på fiskets område och av fiskeristyrelsen, med vilken nämnden samrått i

förevarande frågor. För egen del anser jag mig böra förorda, att även för

budgetåret 1962/63 högst 100 000 kr. disponeras till den av centralnämnden

för fiskpropaganda bedrivna verksamheten. Erforderligt belopp bör, på motsvarande

sätt som under innevarande budgetår, utgå ur de genom upptagande

av införselavgifter på fiskets område för budgetåret 1962/63 inflytande

eller dessförinnan influtna medlen.»

Utskottet. Utskottet biträder Kungl. Maj :ts förslag om att prisstödet

till fiskarna skall bibehållas i huvudsak oförändrat under budgetåret 1962/

63. Sålunda förordar utskottet att riksdagen förlänger giltighetstiden för

förordningen om viss reglering av handeln med fisk, in. m. (1952: 320) intill

den 1 juli 1963. På sätt hittills skett bör prisregleringsverksamheten i

princip avvägas så att föreliggande medelsbehov i huvudsak kan täckas a\

till prisregleringskassan för fisk inflytande prisreglerings- och införselgifter.

På grund härav och med hänvisning till fiskprisregleringens utformning

finner utskottet ej anledning bifalla yrkandet i motionerna I. 312 och

II: 389 om en höjning av nu gällande minimipriser på fisk och sill.

Som lån till fiskprisregleringsföreningarna för tillfällig finansiering av

kreditförsäljningar på export bör i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag även

under nästa budgetår få användas behållningen i prisregleringskassan.

Likaså bör dessa föreningar få möjlighet alt helt utnyttja de krediter, för

vilka staten ställt garanti.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 7 år 1962

Utskottet ansluter sig även till Kungl. Maj :ts förslag beträffande regleringen

av importen och exporten av fisk m. m., vilket bland annat innebär

att giltighetstiden för införselförordningen (1953:372) och utförselförordningen

(1953:374) förlänges till och med den 30 juni 1963. Vad Kungl.

Maj :t i övrigt föreslagit föranleder ej heller någon erinran från utskottets

sida, varför utskottet hemställer,

att riksdagen må

I. A. antaga förslagen till följande förordningar:

1) förordning angående fortsatt giltighet av förordningen

den 30 maj 1952 (nr 320) om viss reglering av handeln

med fisk, m. m.,

2) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den

5 juni 1953 (nr 372) angående reglering av införseln av

vissa slag av fisk och skaldjur,

3) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den

5 juni 1953 (nr 374) angående reglering av utförseln av vissa

slag av fisk och skaldjur m. m.,

B. medgiva, att för tiden till och med den 30 juni 1963

reglering av priserna på fisk ävensom importen och exporten

av fisk av vissa slag jämte vad därmed sammanhänger

må anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med

vad som förordats i det föregående,

C. bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att under

budgetåret 1962/63 för lån i Sveriges kreditbank mot gängse

ränta ställa garanti dels åt Sydkustfisk, förening u. p. a., intill

ett belopp av 2 000 000 kr. jämte ränta, dels åt Västkustfisk,

förening u. p. a., intill ett belopp av 3 000 000 kr.

jämte ränta,

II. besluta att motionerna 1:312 och 11:389 ej må föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 mars 1962

På jordbruksutskottets vägnar:

HJALMAR NILSSON

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Hjalmar Nilsson, Lage Svedberg, Nord

Bertil Andersson, Hermansson, Mossberger, Ringaby*, Magnusson, Isacson

ocn AKesson j

från andra kammaren: herr Jonsson i Strömsund, fru Lindskoe,

herrar Arweson, Nilsson i Lönsboda, östlund, Lundmark, Johansson i

Ockero, Eskilsson i Likenäs, Stiernstedt* och Dahlgren.

* Ej närvarande vid justeringen.

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620400

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1962:157 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts •proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning, m. m. s. 16 i texten