Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa frågor berörande domänverket jämte i ämnet väckta motioner.

1962-04-26 · 24 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 23 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1962:8, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa frågor berörande domänverket jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 1962

1

Nr 8

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

vissa frågor berörande domänverket jämte i ämnet

väckta motioner.

I en den 26 januari 1962 dagtecknad, till jordbruksutskottet hänvisad

proposition, nr 39, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att 1) bemyndiga Kungl. Maj:t att årligen avdela vissa

medel ur domänverkets driftsinkomster för att bestrida i propositionen berörda

utgifter i samband med domänverkets natur- och fritidsverksamhet,

2) godkänna vad i propositionen föreslagits rörande förvaltningen av lappfondsskogarna,

3) medgiva i propositionen angiven nedskrivning av domänfonden,

4) godkänna i propositionen föreslagen ändring i förfarandet vid

försäljning av vissa utarrenderade kronoegendomar, 5) bemyndiga Kungl.

Maj:t att upphäva förordningen den 29 juni 1866 (nr 63 s. 1) angående dispositionsrätten

över skogen å sådana skattehemman, som uppkomma av

nybyggen, vilka hädanefter från kronan upplåtas, eller av sådana äldre

nybyggen, för vilka föreskrivna byggnads- och odlingsskyldigheter icke

blivit behörigen fullgjorda, 6) medgiva att domänstyrelsen må bemyndigas

att i den utsträckning som angivits i propositionen besluta om förvärv av

mark, 7) medgiva att högst 1 000 000 kr. av domänverkets driftsinkomster

må jämte odisponerad del av tidigare för ändamålet avsatta medel under

år 1962 disponeras för bostadslån till fast anställda skogsarbetare i enlighet

med de grunder som angivits i propositionen samt 8) medgiva att outnyttjade

belopp av tidigare anvisade investeringsanslag för tjänstebostäder för

domänverket må på i propositionen angivna grunder disponeras för att uppföra

personalbostäder.

I detta sammanhang har utskottet behandlat följande till utskottet hänvisade

motioner, nämligen

1) 1:36 av herr Pettersson, Harald, in. fl., likalydande med 11:34 av

herr Mattsson m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t måtte anhålla om en allsidig utredning om behovet av natur- och

fritidsreservat samt om dispositionen av medel ur markfonden för förvärv

av härför lämpliga områden i enlighet med vad i motionerna anförts;

2) 1:239 av herr Svanström m. fl., likalydande med 11:287 av herr

Börjesson i Glömminge m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam prövning i syfte att intensifiera

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. It) samt. Nr 8.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 dr 1962

domänverkets medverkan i strukturrationaliseringen inom jordbruket och

bondeskogsbruket i enlighet med vad i motionerna anförts;

3) 1:314 av herr Nilsson, Yngve, m. fl., likalydande med 11:288 av herr

Eliasson i Moholm in. fl., i vilka motioner hemställts, att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening uttala att betydligt större belopp

än vad som nu anslås i fortsättningen bör överföras från domänverkets

markfond till anläggningar för fritidsändamål på domänverkets mark;

4) 1: 547 av herr Bengtson m. fl., likalydande med II: 660 av herr Hedlund

m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte I. medgiva i propositionen

förordade bemyndigande för domänstyrelsen att besluta även om inköp av

skogsmark från enskilda fastigheter, där köpeskillingen för det aktuella

objektet i dess helhet ej överstiger 100 000 kr., under förutsättning av att

samtidigt föreskrives dels att domänstyrelsen vid utnyttjande av bemyndigandet

skall ställa motsvarande areal skogsmark till förfogande för strukturrationaliseringen

inom jordbruket och bondeskogsbruket, dels att för

giltighet av lantbruksnämnds beslut om medgivande av sådant förvärv för

domänstyrelsen jämväl skall gälla, att beslutet faställts av lantbruksstyrelsen;

II. i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om sådana riktlinjer för domänverkets

inköpspolitik, att densamma i huvudsak inriktas på förvärv av

skogsmark från lantbruksnämnderna; III. i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om skyndsam utredning angående vidgat användningsområde för

medlen i domänverkets markfond, i enlighet med vad i motionerna anförts;

5) 1:548 av herr Persson, Helmer, i vilken motion hemställts, att riksdagen,

med bifall till vad som föreslås i punkt 1) i propositionen, samtidigt

uttalar, att domänverkets styrelse i riktlinjerna för den nyinrättade naturoch

fritidsavdelningen måtte beakta de önskemål som anförts i denna motion;

6) I: 552 av herr Eskilsson m. fl., likalydande med II: 664 av herr Eliasson

i Moholm m. fl., vari hemställts, att riksdagen beslutar att 2 000 000

kr. anvisas ur domänverkets markfond för bestridande av utgifter i samband

med domänverkets natur- och fritidsverksamhet;

7) I: 553 av herr Olsson, Ernst, och Gustafsson, Nils-Eric, likalydande

med 11:663 av herr Dahlgren m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte

a) avslå propositionen såvitt avser föreslagen ändring i förfarandet vid försäljning

av vissa utarrenderade kronoegendomar, samt b) i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam prövning av frågan om prissättning

och värdering vid försäljning av kronoegendomar till arrendatorer i enlighet

med vad i motionerna anförts;

8) I: 554 av herr Åkesson m. fl., likalydande med II: 665 av herr Jönsson

i Ingemarsgården m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte 1) uttala att

avkastningen från renbetesfjällens skogar, vilka enligt propositionen skall

inordnas i domänverkets förvaltning, i första hand skall användas till förmån

för samebefolkningen i Jämtlands län, 2) besluta att nuvarande praxis

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 1962 3

i fråga om kronoarrendatorernas rätt till hembud vid försäljning av arrendeegendom

skall tills vidare behållas, 3) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om utredning angående gynnsammare avbetalningsvillkor vid försäljning

av kronoegendom till arrendeinnehavare, samt 4) avslå den föreslagna utvidgningen

av domänsiyrelsens egen beslutanderätt i fråga om markinköp.

Beträffande det närmare innehållet i förenämnda motioner får utskottet

hänvisa till motionerna 11:34, 11:287, 11:288, 11:660, 1:548, 11:664,

II: 663 och II: 665.

Yttranden över motionerna 1:239 och 11:287 har avgivits av domänstyrelsen

och lantbruksstyrelsen.

I sitt den 13 februari 1962 dagtecknade utlåtande över motionerna har

domänstyrelsen avstyrkt motionerna samt därvid anfört i huvudsak följande.

Styrelsen har beträffande den i motionerna berörda frågan om markbyten,

liksom i fråga om flertalet andra i motionerna upptagna frågor, i remissyttrande

till jordbruksutskottet den 28 mars 1961 utförligt redovisat sin

åsikt och tillåter sig styrelsen hänvisa till vad härom står att läsa i jordbruksutskottets

utlåtande nr 18 år 1961.

Därav framgår bl. a. (sid. 8) att i fråga om bytena överenskommelse

träffats mellan domänstyrelsen och lantbruksstyrelsen rörande det praktiska

förfaringssättet vid dessa byten och att därvid, i de fall likartade bytesobjekt

icke står att erhålla, domänstyrelsen sträckt sig mycket långt i

fråga om tolerans i värdeskillnad.

Den av lantbruksstyrelsen våren 1960 föranstaltade inventeringen av i

lantbruksnämndernas ägo befintliga fastigheter som enligt deras åsikt voro

disponibla för byten med domänverket — omnämnd i styrelsens förutnämnda

remissyttrande 1961 — utvisade att detta ägoinnehav var ganska begränsat.

Huvudparten av dessa bytesfastigheter har redan föregående år tagits

i anspråk i denna bytesverksamhet. Byten har därvid skett över lantbruksnämndsområdenas

gränser och är alltså motionärernas önskemål beträffande

denna princip i praktiken redan uppfyllt.

Lantbruksstyrelsen har under senhösten 1961 redovisat en ny inventering

av fastigheter i nämndernas ägo som lämpar sig för byte dels enbart med

domänverket, dels med jordbrukare eller domänverket. Inte heller denna

inventering upptar dock några större arealer som framgår av nedanstående

tabell.

An lantbruksnämnderna föreslagna bytesobjekt

för byte med

1.

Domänverket 2.

Jordbrukare eller

Län

åker

ha

skogsmark

domänverket

ha

åker skogsmark

Norrbottens, Västerbottens, Väster- norrlands och Jämtlands län ....

34

840

_

3 627

Övriga län .....................

15

594

78

2 038

Summa ........................

49

1 434

78

5 665

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 dr 1962

Av ovan föreslagna bytesarealer har

per den 1 februari 1962 tagits i

anspråk för genomförda eller pågående

byten.................

De 4 norra länen..........

...... 34

220

_

1 054

Övriga län................

436

—

Således återstår:

De 4 norra länen..........

620

2 573*

Övriga län...............

158

78

2 038

Bytesverksamheten mellan domänverket och lantbruksnämnderna i fråga

om nu aktualiserade fastigheter pågår sålunda i full utsträckning. Den av

styrelsen i tidigare sammanhang deklarerade positiva inställningen till dessa

markbyten gäller därför alltjämt. Dock nödgas styrelsen samtidigt som sin

mening uttala att den möjliga omfattningen och därmed betydelsen av dessa

byten i den allmänna uppfattningen kan ha överskattats då det av sagda

inventeringar att döma synes vara relativt begränsade arealer i nämndernas

ägo som lämpa sig för byten med domänverket.

Med anledning av motionärernas uttalande om prisnivån vid domänverkets

markförsäljningar får styrelsen hänvisa till sitt förutnämnda remissyttrande

föregående år och utskottets vid riksdagsbehandlingen då

gjorda uttalande (utlåtande nr 18 sid. 17).

b rågan om domänverkets markfond samt med anlitande därav gjorda

markinköp och deras påverkan på äganderättsfördelningen har de senaste

åren vid flerfaldiga tillfällen varit föremål för interpellationer och motioner.

Styrelsens åsikt har framförts i bl. a. utskottets utlåtande nr 18 år 1961

(sid. 8—10). Styrelsen tillåter sig därutöver att hänvisa till utskottets eget

uttalande å sid. 16—17 i sagda utlåtande samt jordbruksministerns svar

dels den 29 november 1960 på en fråga från herr Svensson i Krokstorp och

dels den dl januari 1962 på interpellation av herr Svanström.

Lantbruksstyrelsen har i sitt den 21 februari 1962 dagtecknade yttrande

över motionerna anfört huvudsakligen följande.

Såsom känt är har domänverket på senare tid haft omfattande markbyten

med bolagen. Därvid har åstadkommits avsevärda resultat i fråga

om arronderingsförbättring. Styrelsen vill för sin del vitsorda värdet in

skogsbrukssynpunkt av de stora markbytena inom storskogsbruket och

ställer sig positiv till alt domänverket söker främja en dylik verksamhet.

I lika man bör det emellertid även in domänverkets synpunkt rimligen

i ara ett intiesse att rationalisera de domäninnehav, som ligger spridda i

jordbruksbygderna. En sadan rationaliseringsverksamhet torde i väsentlig

mån föra in på byten med bondeskog eller av lantbruksnämnderna innehavd

mark. Det kan här nämnas att, sedan statsmakterna år 1959 gjort prin
-

*) Därav 2308 ha, utgörande del av år 1945 från domänfonden (av kronoparken Vargålandet)

till jordfonden överflyttad areal för att ingå i jordanskaffningsföretag. Denna

areal har lantbruksstyrelsen i underdånig skrivelse den 17 oktober 1961 anhållit att få

använda för byte mellan vederbörande lantbruksnämnd och Mo och Domsjö AB, i vilket

ärende styrelsen avgivit särskilt remissyttrande till Kungl. Maj:t.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 dr 1962

5

cipiella uttalanden rörande dylik bytesverksamhet och hur prissättningen

i sådant sammanhang bör ske, har även en dylik bytestransaktion mellan

lantbruksorganisation och domänverket nyligen kunnat genomföras i och

för förstärkning av ett antal jordbruk i Kronobergs och Jönköpings län.

Förberedelse pågår nu för byten även på andra orter.

Det är enligt styrelsens mening önskvärt att denna metod för yttre rationalisering

i skogsmarken utnyttjas i all den utsträckning som är möjlig.

Som motionärerna påpekat bör denna bytesverksamhet ej vara bunden

till lantbruksnämndsområdenas gränser. Lantbruksstyrelsen har även genom

vissa uttalanden av statsmakterna vid 1961 år riksdag fått möjlighet att

ingå som bytespartner till domänstyrelsen vid byten i större sammanhang.

Detta kommer att underlätta administrationen av denna bytesverksamhet.

I fråga om prissättningen vid domänverkets försäljningar för skogskomplettering

påtalar motionärerna skillnaden mellan denna högre prisnivå

och den som tillämpas vid lantbruksnämndernas köp och försäljningar.

Den av motionärerna här berörda frågan om kapitaliseringsfaktorn vid

dylika försäljningar var föremål för en ingående behandling vid diskussioner

mellan domänstyrelsen och lantbruksstyrelsen m. fl. och sedermera beredning

inom jordbruksdepartementet innan statsmakterna tog ställning i

frågan. De av statsmakterna angivna principerna för prissättningen innebär

i huvudsak att priset vid försäljning från domänverket mot vederlag i penningar

framräknas med användande av en kapitaliseringsfaktor som motsvarar

den s. k. normalräntan (som hänför sig till genomsnittliga räntekostnaderna

för statens upplåning under viss period och för närvarande

är 4,75 %>) medan priset vid markbyten med lantbruksnämnd må ansluta

sig till prisnivån vid lanbruksnämndernas köp och försäljningar. Sistnämnda

pris motsvarar en kapitaliseringsfaktor som för närvarande och sannolikt

för överskådlig tid ligger högre än normalräntan.

Här kan även böra påpekas att domänverkets värderingsprinciper ofta

tillämpas även vid värdering för försäljning av arvsfondsfastigheter.

På grund av nu berörda förhållanden torde man i praktiken få räkna

med att kronomark, som erfordras för komplettering av jordbruk, icke kommer

att kunna lösgöras på annat sätt än genom byten. Emellertid har statsmakterna

år 1959 även uttalat att den i vissa områden önskvärda kompletteringen

av brukningsenheter med skog synes praktiskt taget kunna ske

inom bondeskogsbrukets ram och med utnyttjande av de marktillgångar,

som för närvarande finns hos eller kommer att förvärvas av lantbruksnämnderna.

Om sålunda den ifrågavarande skillnaden i prisnivåer icke torde bli av

så stor praktisk betydelse för frågorna om domänverkets avstående av mark,

så har erfarenheten såsom motionärerna även berört visat att den medför

icke så ringa olägenheter för verksamheten med skogskomplettering därigenom

att den högre prisnivån tillämpas av domänverket även vid dess markinköp.

Detta bär på många håll medfört att skogsägare spekulerat i försäljning

till domänverket i avsikt att kunna utfå ett högre pris än det gängse

marknadspriset i orten. Detta förhållande är självfallet ägnat att försvåra

dispositionen av det enskilda skogsbrukets tillgångar för lämplig skogskomplettering

inom bondeskogsbrukets ram. Lantbruksstyrelsen har tidigare

i visst ärende uttalat sig för att lantbruksnämnderna och domänmyndigheterna

borde för undvikande av dylika företeelser handlägga frågor om

inköp i dylika bygder i samråd och tillämpa ett enhetligt uppträdande i pris
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 1962

frågan. Lantbruksstyrelsen vill, under anslutning till motionärernas uppfattning

i denna fråga, i detta sammanhang återigen uttala önskvärdheten

av en dylik handläggning av berörda inköpsfrågor. Då det gäller sagda

inköpsprisnivå vill styrelsen nämligen ifrågasätta om ur statsverkets synpunkt

anledning finnes att vid domänverkets inköp normalt tillämpa högre

pris än den i orten gängse marknadsprisnivån.

I anslutning till vad motionärerna anfört om domänverkets inköpsverksamhet

vill styrelsen i korthet framhålla att det på senare tid visat sig en

tendens till att domänverket, förutom att göra inköp av arronderingsmässigt

lämpliga tillskott till kronoparkerna, även utökar sitt innehav genom inköp

av välbelägna och värdefulla medelstora och större jordbruks- och skogsbruksegendomar

i mellersta och södra delarna av landet. Då det härvidlag

rört sig om kapitalkrävande objekt som i några fall närmat sig storjordbruks-skogsbruksklassen

berör väl dessa inköp icke i så hög grad de allmänna

jordpolitiska intressen som föreligger med avseende å bondejordbruket.

Rent allmänt vill emellertid styrelsen i detta sammanhang ifrågasätta

om det icke vid investering av statsmedel för domänverkets markinköp

bör vara en förstahandsuppgift att inrikta sig på sådana bygder och skogsområden

där en statlig insats utöver vad det enskilda näringslivet förmått

må anses behövlig för att få till stånd god skogsproduktion och skogsvård

och därmed sammanhängande positiva verkningar för näringslivet i bygden.

Motionärerna har vidare föreslagit att en sådan bytesprincip som nu gäller

för bolagen enligt 1925 års bolagsförbudslag borde införas även i fråga om

domänverkets förvärv. Lantbruksstyrelsen anser att man på andra vägar

bör söka åstadkomma en önskvärd ökad medverkan av domänverket i den

verksamhet för yttre rationalisering som berör jämväl jordbruksbygdernas

skogsmarker och en skälig avvägning mellan det enskilda skogsbrukets och

statsskogsbrukets intressen med avseende å marktillgångarna i sådana

bygder.

Statsmakterna har även gjort ställningstagande (se statsutskottets utlåtande

nr B 34 år 1958 och även uttalanden vid efterföljande riksdagar) att

markfonden skall användas för inköp av skogsmark. Krav på att domänverket

skulle göra kompensationsförsäljning, när verket förvärvar skogsmark,

låter sig icke förena med sagda ställningstagande.

Lantbruksstyrelsen ansluter sig till motionens syfte att man på allt sätt

bör söka underlätta en önskvärd medverkan av domänverket i den yttre

rationaliseringen och avhjälpa bristerna härvidlag. I fråga om de ifrågasatta

befogenheterna för domänstyrelsen att själv besluta angående markförvärv

vill lantbruksstyrelsen emellertid påpeka att en förutsättning för denna befogenhet

avsetts vara att lantbruksnämnden eller lantbruksstyrelsen ej har

erinran mot inköpet. Ur jordbrukspolitisk synpunkt torde sålunda anledning

ej finnas att hysa betänkligheter mot den ifrågasatta anordningen.

Emellertid synes domänverkets medverkan i den yttre rationaliseringen

kunna förenklas och underlättas avsevärt och därmed också ökas genom

att krav icke ställs att varje byte mellan domänverket och lantbruksorganisationen

skall gå jämt upp. Utan att avvika från de av statsmakterna uppdragna

riktlinjerna kan den ordningen tillämpas att domänverket överlåter

mark till lantbruksorganisationen på »bytesnivån» och delvis får annan mark

tillbaka något senare och på samma villkor. Ett samarbete med denna utgångspunkt

har nyligen inletts, och erfarenheten därav torde böra avvaktas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 1962

7

Lantbruksstyrelsen anser emellertid att en viss översyn med avseende å

berörda prisfrågor vid domänverkets köp och försäljningar bör komma till

stånd.

I propositionen har under rubriken Domänverkets natur- och fritidsverksamhet

(s. 3—5) lämnats redogörelse för dels förslag av domänstyrelsen,

avseende befogenhet att vidtaga åtgärder som ökar kronoskogarnas värde

såsom fritidsområden för allmänheten, med däröver avgivna remissyttranden,

dels ock framställning av styrelsen om inrättande av en befattning hos

styrelsen som chef för en ny natur- och fritidsavdelning. Under rubriken

Renbetesfjällen (s. 5—10) har redovisats bl. a. av domänstyrelsen avgivet

förslag rörande förvaltningen av de jämtländska renbetesfjällen ävensom

en utav 1960 års lappfondsutredning avgiven promemoria över domänstyrelsens

förslag jämte däröver avlämnade yttranden. En framställning av

domänstyrelsen om vidgad rätt att utbjuda kronoegendomar till försäljning

i allmänna marknaden jämte däröver avgivna utlåtanden har i propositionen

redovisats å s. 10—13 under rubriken Kronoarrendators optionsrätt. Av

kammarkollegiet framlagt förslag om att upphäva förordningen den 29 juni

1866 angående dispositionsrätten över skogen å vissa skattehemman jämte

yttranden däröver redovisas å s. 13—14 under rubriken Förslag om upphävande

av förordning om dispositionsrätten över viss skog. Å s. 14—20

behandlas förslag till vissa jämkningar beträffande beslutanderätten i fråga

om domänverkets markinköp. Förslaget har framkommit i anledning av

yttrande av domänstyrelsen över betänkande med förslag till reformering av

de nuvarande statliga företagsformerna m. m. samt en i ämnet upprättad

departementspromemoria, varöver utlåtanden avgivits. Under rubriken Bostadslån

till skogsarbetare vid domänverket har å s. 20—22 redovisats förslag

av domänstyrelsen om vissa ändringar i grunderna för utlämnande av

bostadslån till vid domänverket fast anställda skogsarbetare m. m. jämte

däröver avgivna yttranden. Slutligen behandlas å s. 22—23 ett av domänstyrelsen

framlagt förslag rörande dispositionen av medel som anvisats för

uppförande av tjänstebostäder vid domänverket.

Utskottet tillåter sig hänvisa till de i propositionen lämnade redogörelserna

beträffande förenämnda ämnen.

Departementschefen har anfört.

»I det föregående har närmare redovisats ett flertal förslag som syftar till

att anpassa domänverkets uppgifter efter utvecklingen och att underlätta

dess verksamhet. Vad först angår natur- och fritidsverksamheten å kronans

skogar förtjänar det enligt min mening prövas, att, såsom domänstyrelsen

förordat, vidtaga särskilda åtgärder för fritidsbesök på kronoskogar. Att

så sker torde nämligen ofta vara erforderligt för att skydda skogarna mot

skadegörelse eller besvärande intrång av besökarna. Genom att i viss utsträckning

koncentrera åtgärderna till områden utanför tätorternas närmare

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 1962

grannskap vinnes också en större spridning av fritidsbesökarna, varigenom

bör kunna undvikas att dessa verkar hindrande eller störande på skogsbrukets

rationella bedrivande. I sammanhanget vill jag erinra om att större

enskilda markägare, såsom skogsbolag, redan anordnar särskilda fritidsområden

på sina marker.

Kostnaderna för verksamheten bör, såsom domänstyrelsen föreslagit, bestridas

av driftmedel. Styrelsen har beräknat medelsbehovet till 500 000 kr.

under de tre första åren och därefter till omkring 200 000 kr. för år. För

egen del anser jag, att den årliga medelsdispositionen för ändamålet bör

vara av något mindre omfattning. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t

att bestämma beloppet i fråga i samband med ställningstagande till generalförslaget

angående domänverkets driftkostnader.

Någon ändring i förordningen den 10 maj 1935 (nr 157) angående grunder

för förvaltningen av vissa kronoskogar synes ej vara erforderlig för

ändamålet. Kungl. Maj:t torde dock böra inhämta riksdagen bemyndigande

att årligen avdela medel ur domänverkets driftsinkomster för att bestrida

utgifter för verksamheten.

Domänstyrelsen har vidare föreslagit att frågor rörande jakt och fiske

samt naturskydd jämte de uppgifter som föranledes av nyssnämnda anordnande

av fritidsområden skall sammanföras till en särskild avdelning under

andra skogsbyrån. Jag finner detta förslag ändamålsenligt, men anser att

avdelningen bör vara fristående från byråindelningen. Därest riksdagen

ej har något att invända mot organisationsändringen, torde Kungl. Maj:t

senare böra besluta att för chefen för denna avdelning från och med den

1 juli 1962 inrätta en avdelningsdirektörstjänst i Be 1. Samtidigt bör den i

domänstyrelsens framställning nämnda, vakanta jägmästartjänsten i Ae 24

indragas.

Frågan om förvaltningen av renbetesfjällen har, såsom framgår av den

tidigare redogörelsen, utförligt behandlats i utredningar och remissyttranden.

Domänstyrelsen har föreslagit, att renbetesfjällen helt skall inordnas under

domänverkets förvaltning och att avkastningen skall tillföras domänverket.

Därigenom kan enligt styrelsens mening en tyngande särredovisning till statens

lappfond undvikas och bättre förutsättningar för erforderliga skogliga

förnyelseåtgärder åstadkommas. Å andra sidan har 1960 års lappfondsutredning

och de flesta remissinstanserna ansett, att nettoavkastningen av såväl

renbetesfjällens skogar som andra lappfondsskogar även i fortsättningen

bör komma samerna till godo. Under utredningsarbetet har därjämte ifrågasatts,

om ej samerna själva skulle kunna övertaga förvaltningen av skogarna.

Den sist antydda lösningen anser jag vara förenad med uppenbara nackdelar.

Kostnaderna för en sådan förvaltning kan nämligen väntas bli väsentligt

större än om domänverkets resurser utnyttjas. Även möjligheterna att

finansiera erforderliga investeringar för skogsvårds- och vägbyggnadsåtgärder

torde vara mera begränsade. Dessutom skulle svårigheter uppkomma på

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 1962 d

grund av variationerna i avkastningen. Starka motiv föreligger därför enligt

min mening för att förvaltningen av lappfondsskogarna alltjämt sker genom

domänverkets försorg.

Det synes mig vidare angeläget, att domänverkets förvaltning av skogarna

kan inriktas på ett rationellt och långsiktigt skogsbruk. Detta bör dock ske

utan att avkastningen undandrages statens lappfond och därigenom samerna.

Överläggningar har ägt rum med domänstyrelsen och Svenska samernas riksförbund

rörande en sådan form för domänverkets förvaltning av lappfondsskogarna

att utan för domänverket betungande särredovisning lappfonden

skall kunna tillföras en jämn avkastning därifrån.

Mot bakgrunden härav vill jag förorda, att förvaltningen av lappfondsskogarna

i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, innefattande jämväl

de s. k. lapprutorna men ej de s. k. lappskolborden, under 50 år, räknat

från och med den 1 juli 1962, uppdrages åt domänstyrelsen att genomföra

på de grunder som allmänt gäller för kronoparker. För investeringsatgärder

å dessa skogar bör domänverkets förnyelsefond tagas i anspråk. Samerna

bör beredas viss möjlighet att följa skogarnas förvaltning genom den särskilda

rennäringsnämnd, som föreslagits i årets statsverksproposition (IX

ht, p.7).

Såsom förut antytts är det ofrånkomligt att nettoavkastmngen från lappfondsskogarna

växlar från år till år. Med hänsyn till behovet av att en sa

långt möjligt jämn avkastning tillföres lappfonden, vill jag förorda att till

fonden årligen skall inlevereras genomsnittsvärdet av den nettoavkastning

som kan beräknas uppkomma under upplåtelseperioden. Självfallet är det

ej möjligt att annat än ungefärligen uppskatta denna avkastning. Viss ledning

erhålles dock av att skoglig expertis uppgivit, att nettoavkastningen av

skogsbruk på marker med motsvarande läge i genomsnitt kan beräknas

till cirka två procent av taxeringsvärdet, vilket i detta fall skulle innebära

en avkastning på omkring 200 000 kr. för år. Under budgetåren 1943/44—

1954/55 lämnade renbetesfjällen en nettoavkastning av i medeltal drygt

220 000 kr. för år. Under åren därefter har, av skäl som beröres i det följande,

underskott uppkommit. Med hänsyn till att avkastningen under budgetåren

1943/44—1954/55 ej torde vara helt representativ för avkastningen

på lång sikt ävensom till att i taxeringsvärdet för renbetesfjällen i viss omfattning

torde ingå andra värden än de som avser skogsbruket, har jag

stannat för att föreslå att det belopp, som årligen skall tillföras lappfonden,

nu bör fastställas till 150 000 kr. Vid de förut nämnda överläggningarna har

domänstyrelsen förklarat detta belopp vara alltför högt räknat. Samerna

har däremot framfört alternativa förslag med något högre belopp. Det

belopp jag förordat bör inlevereras till lappfonden den 1 juli varje år samt

anknytas till lämplig index så att realvärdet därav bibehålies under förvaltningsperioden.

Det torde få ankomma pa Kungd. Maj:t att årligen i

samband med prövningen av domänstyrelsens generalförslag fastställa det

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 1962

belopp som sålunda skall tillföras lappfonden. Skulle oaktat indexregleringen

uppenbart orimliga disproportioner senare uppstå mellan det enligt

förut angivna normer beräknade beloppet och skogarnas långsiktiga värde

eller under perioden inträffade organisatoriska förändringar så motiverar,

bör Kungl. Maj:t äga efter framställning av rennäringsnämnden eller

domänstyrelsen även av sådant skäl jämka beloppet. Nämnda ordning

medför att någon särskild, specificerad bokföring vid domänverket beträffande

lappfondsskogarna ej skall behöva ske i forsättningen.

Skogsbruket å renbetesfjällen har under senare år medfört underskott,

som nu totalt uppgår till cirka 1 700 000 kr. Detta beror till stor del på att

domänverket för sin ändamålsenliga skötsel av skogarna funnit erforderligt

att vidtaga vägbyggnads- och skogsvårdsinvesteringar som ej kunnat täckas

av inflytande inkomster. Under beaktande av att möjligheter ej funnits att

för dessa investeringskostnader anlita domänverkets förnyelsefond eller att

erhålla stöd från vederbörliga bidragsanslag anser jag att någon återbetalning

ej bör ske från lappfonden. Det bör i sammanhanget framhållas, att

de gjorda investeringarna är av långsiktig karaktär och att de följaktligen

till väsentlig del blir till nytta för domänverket under förvaltningsperioden.

Vid fastställande av det förut angivna beloppet av 150 000 kr. har hänsyn

också tagits till en årlig amortering av den skuld, vari lappfonden häftar till

domänfonden. Då en årlig nedskrivning av domänfonden skulle bli administrativt

otymplig, förordar jag, att denna fond nedskrives med hela det

den 30 juni 1962 såsom fordran å lappfonden i domänverkets räkenskaper

redovisade beloppet. Riksdagens godkännande torde krävas för att genomföra

den nu föreslagna ordningen för förvaltningen av lappfondsskogarna.

Den nya ordningen för förvaltningen av lappfondsskogarna gör arronderingsbyten

mellan skogarna och annan kronan tillhörig mark överflödiga.

Däremot torde det, såsom domänstyrelsen framhållit, i vissa fall kunna

vara till fördel ur skogsbrukssynpunkt med arronderings- och andra byten

mellan lappfondsskogarna och mark i enskild ägo. Noggrann prövning bör

dock ske rörande inverkan av eventuella byten på de särskilda rättigheter

som tillkommer samerna. Enligt min mening bör därför beslutanderätten

i fråga om bär avsedda markbyten i princip förbehållas Kungl. Maj:t. I fall,

då byte endast avser mindre jämkning, bör dock domänstyrelsen kunna

meddela beslut efter tillstyrkan av rennäringsnämnden. Därest försäljning

sker av område som ingår i lappfondsskogarna — likaledes efter tillstyrkan

av rennäringsnämnden — bör köpeskillingen inlevereras till lappfonden.

I detta sammanhang torde böra anmälas, att domänstyrelsen hos Kungl.

Maj:t gjort framställning om ändring av 14 § kungörelsen den 17 juni 1943

(nr 532) angående upplåtelse av kronotorp. Enligt den nuvarande lydelsen

av denna paragraf kan kronotorpare erhålla statsbidrag till vissa angivna

inre rationaliseringsåtgärder med högst de belopp, vartill bidrag till motsvarande

åtgärder kan utgå enligt kungörelsen den 30 juni 1939 (nr 466) an
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 dr 1962 11

gående statsbidrag till förstärkning av ofullständiga jordbruk m. m. Sistnämnda

författning ersattes emellertid av kungörelsen den 11 jum 1948

(nr 342) angående statligt stöd till jordbrukets yttre och inre rationalisering

m. m. Den föreslagna ändringen, som tillstyrkts av lanlbruksstyrelsen, innebär

att anknytning sker till bestämmelserna i sistnämnda kungörelse.

Härigenom skulle kronotorpare beträffande det statliga stödet till inre rationalisering

åter bli jämställda med övriga jordbrukare. Enligt min mening

bör domänstyrelsens framställning biträdas. Jag torde senare, därest riksdagen

inte har någon erinran mot den begärda ändringen, få återkomma till

Kungl. Maj:t med förslag om författningsändring.

Härefter torde jag få övergå till frågan, om kronoarrendators optionsrätt.

Enligt förordningen den 25 maj 1945 (nr 262) angående försäljning i vissa

fall av kronoegendom m. m. gäller i detta hänseende i huvudsak att då utarrenderad

egendom skall försäljas hembud skall ske till arrendatorn. Antages

ej hembud äger domänstyrelsen avgöra om egendomen skall utbjudas

till salu eller disponeras på annat sätt. Sedan lång tid tillbaka har dock

praxis varit att om arrendatorn ej antagit hembudet utan i stället önskat

fortsatt arrende detta ej förvägrats honom. Denna praxis har underställts

1952 års riksdag (prop. 88; JoU 37; rskr. 405), som ej hade någon erinran

däremot.

Domänstyrelsens av samtliga remissinstanser tillstyrkta förslag innebär i

huvudsak att, om en arrendator inte antager hembud, försäljning i fortsättningen

må ske på allmänna marknaden. Även jag ansluter mig i princip

härtill. Av företagsekonomiska skäl bör nämligen, såsom domänstyrelsen

framhåller, vissa jordbruksegendomar försäljas. I en del fall torde också

föreliggande investeringsbehov beträffande byggnader och andra anläggningar

vara av sådan storlek att allmänt jordbruksekonomiska skäl talar

för att egendomarna ej bör bestå såsom självständiga brukningsenheter.

Vidare bör enligt de av 1947 och 1959 års riksdagar antagna jordbrukspolitiska

riktlinjerna kronan ej undandraga sig att, i den mån så kan anses

behövligt, med sin mark medverka till den yttre rationaliseringen i enlighet

med för varje annan markägare gällande principer.

Självfallet bör vid överväganden rörande försäljning stor hänsyn tagas

till arrendators personliga omständigheter. Vidare är det givet att, såsom

bland annat 1960 års arrendelagsutredning uttalat i sitt remissyttrande,

vid försäljning arrendator inte bör ställas i sämre läge än den som i motsvarande

situation tillkommer en arrendator, på vilkens upplåtelse den sociala

arrendelagstiftningen är tillämplig. Det är angeläget att arrendator beredes

möjlighet att förvärva fastighet till de lägre pris, som kan komma att

bjudas av annan person.

I anledning av vad under remissbehandlingen av domänstyrelsens framställning

anförts om önskvärdheten av att köpare kan beviljas tillräckligt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 1962

långfristig kredit vill jag erinra om att enligt gällande bestämmelser endast

två tiondelar av köpeskillingen behöver erläggas kontant och att återstoden

kan få gäldas genom avbetalningar under i regel högst 10 år.

Den föreslagna ändringen i förfarandet kräver visserligen inte författningsändring

men torde likväl med hänsyn till sin betydelse böra underställas

riksdagen.

Beträffande vissa, i regel under 1800-talet av kronan till enskilda upplåtna

fastigheter i Norrland och Kopparbergs län gäller förordningen den

29 juni 1866 (nr 63 s. 1) angående dispositionsrätten över skogen å vissa

skattehemman. Förordningen tillkom i syfte att förebygga skövling av skogen

på fastigheterna. Dess bestämmelser om hur skogen må disponeras har,

såsom framgår av redogörelsen i det föregående, ersatts av stadganden i

andra författningar. Dock gäller fortfarande en i förordningen införd administrativ

föreskrift rörande anteckning i beslut om skatteomföring av

skattemannarättens omfattning. Denna föreskrift fyller numera inte någon

uppgift. Vidare är vissa anteckningar i jordregistret, som grundar sig på

förordningen, till visst besvär. Jag ansluter mig med hänsyn till det sagda

till kammarkollegiets av remissinstanserna tillstyrkta förslag om upphävande

av förordningen. Riksdagens medgivande härtill torde behöva inhämtas.

I fråga om inköp av mark för domänverkets räkning med anlitande av

markfondens medel har under senare år med riksdagens medgivande beslutanderätten

decentraliserats från Kungl. Maj:t till domänstyrelsen beträffande

markförvärv för vissa ändamål och förvärv av viss omfattning från lantbruksnämnd.

I syfte att ernå önskvärd administrativ förenkling har förslag

om ytterligare överföring av beslutanderätt i inköpsärendena till domänstyrelsen

framlagts i en i det föregående i sin helhet återgiven departementspromemoria,

som varit föremål för remissbehandling.

De i promemorian närmare anförda skälen för en ytterligare decentralisering

anser jag vara bärande. Promemorieförslaget kan självfallet inte, såsom

i vissa remissyttranden befarats, medföra någon ändring i inköpsverksamhetens

inriktning till förfång för storleksrationalisering och arronderingsförbättringar

inom det enskilda skogsbruket. Förutsättning för att

domänstyrelsen skall äga besluta om inköp skall nämligen vara att vederbörande

lantbruksnämnd och, i förekommande fall, fastighetsbildningsmyndighet

tillstyrkt förvärvet. Med hänsyn till att lantbruksnämnd är tillståndsmyndighet

beträffande ärenden enligt jordförvärvslagen ävensom till

det förhållandet att tillstyrkande av denna nämnd ansetts vara tillräckligt

för att i vissa fall länstyrelse skall äga besluta i bolagsförvärvsärenden kan

jag ej ansluta mig till den i vissa remissyttranden framförda åsikten att tillstyrkan

skall krävas av lantbruksstyrelsen. Har emellertid inköpsärende,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 1962

13

varom nu är fråga, enligt gällande grunder för ärendehandläggning inom

lantbruksorganisationen kommit under lantbruksstyrelsens prövning bör

dennas yttrande gälla. Under hänvisning till här och i promemorian anförda

skäl förordar jag, att Kungl. Maj:t inhämtar riksdagens medgivande att

bemyndiga domänstyrelsen att besluta om inköp i fråga om skogsmark,

där köpeskillingen för det aktuella objektet i dess helhet ej överstiger

100 000 kr. och där vederbörande lantbruksnämnd eller under i det föregående

angiven förutsättning lantbruksstyrelsen och, i förekommande fall,

fastighetsbildningsmyndigheten tillstyrkt förvärvet. Domänstyrelsen bör

årligen till Kungl. Maj:t inkomma med redogörelse rörande förvärv, som

skett med stöd av bemyndigandet.

För bostadslån till fast anställda skogsarbetare vid domänverket har enligt

riksdagens medgivande för åren 1955—1961 fått tagas i anspråk sammanlagt

5 200 000 kr. av domänverkets driftmedel. Av detta belopp var

vid 1961 års utgång cirka 1 000 000 kr. ej disponerade. Med hänsyn till

domänverkets kvarstående behov av rekrytering av fast anställda skogsarbetare

ävensom till önskvärdheten av att denna rekrytering underlättas

är det angeläget, att domänverket även i fortsättningen kan lämna ekonomiskt

stöd till skogsarbetarnas bostadsanskaffning. Jag anser även, att det

till följd av byggnadskostnadernas stegring och utvecklingen i fråga om de

enskilda, större skogsarbetsgivarnas motsvarande stödgivning är motiverat

med en viss ökning av belopp, vartill lånen högst må uppgå, och med jämkning

av de belopp, varmed lånen må avskrivas.

Bestämmelserna för långivningen vid nybyggnad och större ombyggnad

bör enligt min mening med giltighet från den 1 januari 1962 ändras så, att

lån må beviljas med belopp motsvarande vad som skulle utgöra låntagarens

egen insats i byggnadsföretaget, dock lägst med 4 000 kr. och högst

med tio procent av belåningsvärdet, beräknat enligt grunder, som för den

statliga bostadslångivningen fastställts av Kungl. Maj:t för lån till småhus.

Vidare bör lånebeloppets storlek bero av det arbetsåtagande i domänverkets

tjänst, som angives i låntagarens anställningsavtal. Sålunda

förordar jag att minimibeloppet, 4 000 kr., skall utgå då arbetsåtagandet

omfattar 100—124 dagsverken per anställningsår och maximibeloppet vid

ett årligt arbetsåtagande om minst 200 dagsverken. Då anställningsavtalet

avser arbetsåtaganden mellan 125 och 200 dagsverken för år bör lånbeloppet

för varje påbörjat 25-tal dagsverken höjas med en fjärdedel av skillnaden

mellan maximi- och minimibeloppet. Vad gäller lånens avskrivning föreslår

jag, att denna må ske med 200 kr. årligen vid ett arbetsåtagande av 100—- 124 dagsverken per anställningsår samt vid åtaganden däröver med ytterligare

100 kr. för varje påbörjat 25-tal dagsverken upp till 249. Högsta avskrivningen,

som bör ske vid arbetsåtagande om minst 250 dagsverken för

år, kommer alltså att uppgå till 800 kr. I andra hänseenden bör nuvarande

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 dr 1962

allmänna grunder för lånen gälla. Liksom hittills torde det få ankomma

på Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, på domänstyrelsen

att meddela närmare bestämmelser angående låneverksamheten.

Enligt min mening är det till fyllest att ett belopp om 2 000 000 kr. ställes

till förfogande för långivningen under år 1962. Jag föreslår därför, att riksdagens

bemyndigande inhämtas att härför anlita dels den odisponerade

delen, cirka 1 000 000 kr., av medel som tidigare avsatts för motsvarande

långivning, dels 1 000 000 kr. av årets driftsinkomster.

Slutligen vill jag upptaga till behandling frågan om disposition av vissa

tidigare anvisade medel för att bekosta uppförande av tjänstebostäder

för domänverkets befattningshavare. Denna fråga har aktualiserats sedan

Kungl. Maj :t den 20 oktober 1961 beslutat att lämna framställning från

domänstyrelsen angående fastställande av bostadstvångsförteckning för domänverket

utan åtgärd. Av beslutet följer att inga tjänstebostäder längre

skall finnas inom domänverket och att sålunda samtliga verkets personalbostäder

skall vara s. k. uthyrningsbostäder. Oberoende av denna omläggning

bör domänverket ha möjlighet att uppföra personalbostad, då det med

hänsyn till arbetsuppgifterna för en befattningshavare är nödvändigt att

denne är placerad på mindre ort, där lämplig bostad ej går att uppbringa

eller kan förväntas komma att utbjudas på allmänna bostadsmarknaden.

Riksdagens medgivande torde inhämtas att få anlita det belopp av cirka

833 000 kr., som ej utnyttjats av investeringsanslag som förut anvisats till

tjänstebostäder för domänverket, för att uppföra personalbostäder. Det

torde ankomma på Kungl. Maj:t att meddela beslut om medelsdisposition

i varje särskilt fall.»

Utskottet. I syfte att anpassa domänverkets uppgifter med hänsyn till

utvecklingen och underlätta verksamheten föreslås bl. a. iordningsställande

av natur- och fritidsområden inom kronans skogar. De årliga

kostnaderna för därav betingade åtgärder har av domänstyrelsen beräknats

uppgå till 500 000 kr. under de tre första åren och cirka 200 000 kr. därefter.

Departementschefen har funnit att medelsanvisningen bör vara av något

mindre omfattning. Enligt departementschefens förslag skall medlen utgå

av domänverkets driftsinkomster och beloppets storlek bestämmas av Kungl.

Maj :t. Motionsledes har yrkats att till bestridande av kostnaderna skall beräknas

antingen, såsom i motionerna 1:548 samt 1:314 och 11:288 hemställts,

större årsbelopp än vad departementschefen föreslagit eller, såsom

i motionerna 1:552 och 11:664 yrkats, ett engångsbelopp av 2 000 000 kr.

Vidare har i nämnda två motionspar hemställts att medlen ej skall bestridas

av domänverkets driftsmedel utan utgå ur domänverkets markfond. Utskottet,

som finner det lämpligt att domänverket på sätt föreslagits engagerar

sig i natur- och fritidsverksamheten, har ej funnit att vad i de föreliggande

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 1962

15

motionerna anförts motiverar att departementschefens förslag rörande finansieringen

av verksamheten bör frångås. Kostnaderna bör sålunda bestridas

av domänverkets driftsinkomster. Storleken av medelsdispositionen bör

bestämmas av Kungl. Maj:t i samband med generalförslagets upprättande.

Utskottets förenämnda ställningstagande medför inte att utskottet anser

att de åtgärder som vidtagits för att förse tätorternas befolkning med erforderliga

natur- och fritidsområden är tillräckliga. Åtskilliga frågor berörande

den för varje år alltmer angelägna fritidsverksamheten kräver en

lösning. Enligt utskottets mening finns det sålunda anledning att överväga

i vad mån ej förutom kommunerna, som hittills nära nog ensamma svarat

för fritidsområdena, staten i större omfattning än den som betingas av domänverkets

nyssnämnda verksamhet borde aktivt deltaga i förevarande hänseende.

Därvid torde jämväl böra undersökas huruvida icke domänverkets

markfond skulle kunna tagas i anspråk för inköp av fritidsmark. I enlighet

härmed tillstyrker utskottet bifall till motionerna 1:36 och 11:34.

I anledning av det i propositionen framlagda förslaget om förvaltningen

av renbetesfjällen, vilka huvudsakligen är belägna i Jämtlands län,

har i motionerna I: 554 och II: 665 yrkats att den från renbetesfjällen i detta

län härflytande skogsavkastningen i första hand bör disponeras till förmån

för samerna därstädes. Utskottet har för sin del ej funnit skäl motsätta sig

Kungl. Maj ds förslag, som bland annat innebär att såväl renbetesfjällen som

andra lappfondsskogar i riket fastare än tidigare inordnas under domänverkets

förvaltning. I samband därmed bör lappfonden tillföras ett belopp

om 150 000 kr. för år från domänverkets driftsmedel. Beloppet skall på sätt

föreslagits vara indexreglerat. Motionerna avstyrkes alltså. Förslaget att avskriva

det belopp på i runt tal 1,7 milj. kr., vilket motsvarar uppkommet

underskott av skogbruket å renbetesfjällen, kan utskottet biträda.

Den i propositionen föreslagna ändringen i förfarandet vid försäljning

av utarrenderad kronoegendom innebär att nu

rådande praxis i fråga om kronoarrendators optionsrätt till fortsatt arrende

skall ändras. En arrendator, som ej antager hembud, skall sålunda ej kunna

räkna med att han, såsom hittills varit fallet, skall erhålla fortsatt arrende.

Utskottet finner i likhet med departementschefen att domänstyrelsen av

företagsekonomiska och allmänt jordbruksekonomiska skäl bör få möjlighet

att sälja egendomen på allmänna marknaden då hembud ej antages. Dock

bör, såsom departementschefen betonat, stor hänsyn tagas till arrendalorns

personliga omständigheter, då försäljning överväges. I enlighet härmed

skall en kronoarrendator ej försättas i ett sämre läge än en innehavare av

s. k. socialt arrende. En kronoarrendator som ej antagit ett hembud skall

således ånyo beredas tillfälle att köpa egendomen, därest den köpeskilling

som erbjudes i allmänna marknaden ej överstiger hembudspriset. Då all rimlig

och skälig hänsyn enligt förslaget förutsättes skola tagas till kronoarrendatorn

och hans förhållanden delar utskottet ej de i motionerna 1:553

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 dr 1962

och 11:663 samt 1:554 och 11:665 anförda betänkligheterna och avstyrker

därför de i motionerna innefattade yrkandena om avslag å propositionsförslaget

i förevarande del. Utskottet kan ej heller biträda det i förstnämnda

motionspar gjorda yrkandet om prövning av frågan om prissättning och

värdering vid hembud.

I nyssnämnda två motionspar har vidare framförts yrkanden om utredning

i syfte att åvägabringa gynnsammare möjligheter för en kronoarrendator

att förvärva den av honom innehavda egendomen. Såsom framhållits

av departementschefen innebär gällande bestämmelser i fråga om en kronoarrendators

betalning av en förvärvad kronoegendom att två tiondelar av

köpeskillingen skall erläggas kontant medan återstoden får amorteras på i

regel tio år. Domänstyrelsen har emellertid rätt att medgiva längre amorteringstid.

En amorteringstid på femton år och i vissa fall ända upp till

tjugo år har sålunda godkänts. Den ränta som utgår motsvarar den s. k.

normalräntan, som f. n. utgör 4 3/i procent. Utskottet vill ej bestrida att fall

kan förekomma, då den praxis rörande amorteringstidens längd som nu

tillämpas medför allvarlig ekonomisk belastning för köparen. Då det får

anses rimligt, att domänstyrelsen skall äga vissa möjligheter att i samband

med hembud kunna förhjälpa en kronoarrendator att bli ägare till egendomen,

synes enligt utskottets förmenande i fortsättningen en något mera

liberal tillämpning av reglerna rörande amorteringstidens längd kunna

anses befogad. I detta sammanhang torde jämväl av Kungl. Maj:t böra

övervägas huruvida ej den kontanta insatsen av köpeskillingen bör kunna

nedsättas.

I likhet med departementschefen finner utskottet övervägande skäl tala

för att beslutanderätten beträffande markförvärv för

domänverkets räkning, vilken rätt under senare år för vissa fall

decentraliserats från Kungl. Maj:t till domänstyrelsen, ytterligare utvidgats.

Utskottet, som funnit den nu föreslagna avgränsningen av domänstyrelsens

befogenhet lämplig, tillstyrker därför att styrelsen skall äga besluta om inköp

av skogsmark, där köpeskillingen för förvärvsobjektet i dess helhet ej

överstiger 100 000 kr. samt förvärvet tillstyrkts av vederbörande lantbruksnämnd

och i förekommande fall av fastighetsbildningsmyndighet. Såsom i

propositionen förutsatts kan tillstyrkande av fånget från lantbruksorganisationens

sida i visst fall lämnas av lantbruksstyrelsen. Det i motionerna I: 547

och 11:660 framförda förslaget att för beslutanderättens decentralisering

skall krävas att förutom lantbruksnämnd även lantbruksstyrelsen skall ha

förordat bifall till markförvärvet kan utskottet lika litet som departementschefen

finna ändamålsenligt. I motionsparet I: 554 och II: 665 gjort yrkande

om avslag å propositionsförslaget avstyrkes, såsom framgår av det föregående,

alltså av utskottet.

Det i motionerna I: 547 och II: 660 framlagda förslaget att domänstyrelsen

skall lämna markkompensation för domänstyrelsens skogsinköp motsvarar

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 1962 17

motionsyrkanden som tidigare prövats av riksdagen. Utskottet får härutinnan

hänvisa till behandlingen förra året av motioner i motsvarande ämne,

vilka avslogs av riksdagen efter förslag av utskottet i dess utlåtande nr 18.

Beträffande övriga i förenämnda motioner 1:547 och 11:660 gjorda yrkanden

om att domänverkets inköpspolitik skall inriktas på skogsförvärv från

lantbruksnämnderna samt rörande utredning om användningen av medel ur

domänverkets markfond för skogsproduktions- och sysselsättningsbefrämjande

åtgärder ävensom vad angår det i motionerna I: 239 och II: 287 gjorda

utredningsyrkandet om intensifiering av domänverkets medverkan i jordbrukets

och bondeskogsbrukets strukturrationalisering får utskottet erinra

om att fjolårets riksdag behandlade även dessa spörsmål, därvid da avlämnade

motioner av samma innebörd lämnades utan bifall. De i motionerna

berörda spörsmålen, däribland markinköpsfrågan, torde komma att upptagas

till prövning av den nyligen tillsatta utredningen om organisationen

av statens skogsförvaltande och skogsindustriella verksamhet m. m. Med

hänsyn till vad som sålunda förevarit och då utskottet ej funnit anledning

att i år intaga någon annan ståndpunkt till dessa frågor än förra året får

utskottet avstyrka ifrågavarande motionsyrkanden.

Vad departementschefen i övrigt anfört i propositionen har ej föranlett

någon erinran från utskottets sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må

I. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag

å motionerna 1:548, 1:314 och 11:288 samt 1:552 och

11:664, bemyndiga Kungl. Maj:t att årligen avdela vissa

medel ur domänverkets driftsinkomster för att bestrida

i det föregående berörda utgifter i samband med domänverkets

natur- och fritidsverksamhet,

II. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall

till motionerna I: 36 och II: 34, i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla om en allsidig utredning om behovet av natur- och

fritidsreservat samt om disposition av medel ur domänverkets

markfond för förvärv av härför lämpliga områden,

III. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag

å motionerna I: 554 och II: 665, såvitt nu är i fråga, godkänna

vad i det föregående föreslagits rörande förvaltningen

av lappfondsskogarna,

IV. medgiva i det föregående angiven nedskrivning av

domänfonden,

V. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag

å motionerna 1:553 och 11:663 samt 1:554 och 11:665,

samtliga motioner såvitt nu är i fråga, godkänna i det före
2

— Bihang till riksdagens protokoll 1962. 10 sand. Nr 8.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 dr 1962

gående föreslagen ändring i förfarandet vid försäljning av

vissa utarrenderade kronoegendomar,

VI. i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet

anfört i anledning av uti motionerna 1:553 och

II: 663 samt 1:554 och II: 665 gjorda yrkanden om gynnsammare

betalningsvillkor vid försäljning till kronoarrendator

av kronoegendom,

VII. avslå motionerna 1: 553 och II: 663 såvitt däri framförts

yrkande om skyndsam prövning av frågan om prissättning

och värdering vid försäljning till kronoarrendator

av kronoegendom,

VIII. bemyndiga Kungl. Maj:t att upphäva förordningen

den 29 juni 1866 (nr 63 s. 1) angående dispositionsrätten

över skogen å sådana skattehemman, som uppkomma av

nybyggen, vilka hädanefter från kronan upplåtas, eller av

sådana äldre nybyggen, för vilka föreskrivna byggnads- och

odlingsskyldigheter icke blivit behörigen fullgjorda,

IX. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag

å motionerna 1:554 och 11:665 samt 1:547 och 11:660,

samtliga motioner såvitt nu är i fråga, medgiva att domänstyrelsen

må bemyndigas att i den utsträckning som angivits

i det föregående besluta om förvärv av mark,

X. avslå motionerna 1: 239 och II: 287,

XI. avslå motionerna 1:547 och 11:660 såvitt däri framförts

yrkande om utredning angående vidgat användningsområde

för medel ur domänverkets markfond,

XII. medgiva att högst 1 000 000 kr. av domänverkets

driftsinkomster må jämte odisponerad del av tidigare för

ändamålet avsatta medel under år 1962 disponeras för bostadslån

till fast anställda skogsarbetare i enlighet med de

grunder som angivits i det föregående, samt

XIII. medgiva att outnyttjade belopp av tidigare anvisade

investeringsanslag för tjänstebostäder för domänverket må

på i det föregående angivna grunder disponeras för att uppföra

personalbostäder.

Sockholm den 26 april 1962

På jordbruksutskottets vägnar:

HJALMAR NILSSON

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 1962

19

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Hjalmar Nilsson, Lage Svedberg,

Nils Hansson, Gunnar Berg, Kristiansson, Ringaby, Magnusson, Isacson,

Åkesson och Harald Pettersson*;

från andra kammaren: herrar Haeggblom*, Lindström*, Nilsson i

Lönsboda, östlund, Johanson i Västervik, Franzén, Lundmark, Persson i

Tandö*, Dahlgren och Hamrin i Kalmar*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

1. av herrar Ringaby, Isacson, Hceggblom och östlund, vilka ansett dels

att första stycket i utskottets utlåtande bort ha följande lydelse:

I Syfte---(lika med utskottet)--— domänverkets markfond.

Utskottet, som anser det lämpligt att domänverket engagerar sig i naturoch

fritidsverksamheten, finner att förslaget i motionerna 1: 552 och II: 664

om att ett större belopp ur domänverkets markfond ställes till förfogande

för denna verksamhet innebär den bästa lösningen av finansieringsfrågan.

I markfonden finns alltjämt stora belopp samlade. Den intensifierade inköpsverksamhet,

som efter riksdagens revisorers uttalande igångsatts för

att förbruka markfondens kraftiga tillväxt, står i uppenbart samband med

tomtförsäljningar till tätortsområden och det bör därför vara en näraliggande

uppgift att använda markfondens medel till fritidsanläggningar för tätortsbefolkningen.

För driften av sådana anläggningar bör domänverkets

driftsinkomster användas, men behövligt investeringskapital bör tagas ur

markfonden. Utskottet förordar alltså, med avstyrkande av yrkandena i

motionerna 1:548 samt 1:314 och 11:288, bifall till förslaget i motionerna

I: 552 och II: 664 att 2 000 000 kr. ur markfonden ställes till förfogande för

ändamålet.»

dels ock att utskottets hemställan under I. bort lyda sålunda:

»I. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall

till motionerna 1:552 och 11:664 ävensom med avslag å

motionerna I: 548 samt I: 314 och II: 288, dels besluta att av

domänverkets markfonds medel 2 000 000 kr. må användas

för att bestrida investeringskostnader i samband med domänverkets

natur- och fritidsverksamhet, dels ock bemyndiga

Kungl. Maj:t att årligen avdela vissa medel ur domänverkets

driftsinkomster för att bestrida driftsutgifter för

samma verksamhet.»

2. av herrar Hjalmar Nilsson, Lage Svedberg, Gunnar Berg, Kristiansson,

Magnusson, Lindström, Johanson i Västervik, Franzén, Lundmark och Person

i Tandö, vilka ansett

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 1962

dels att andra stycket å s. 15 i utskottets utlåtande bort utgå samt ersättes

med text av följande lydelse:

»Vad angår det i motionerna 1:36 och 11:34 gjorda yrkandet om tillsättande

av en allsidig utredning rörande dels behovet av natur- och fritidsreservat,

dels möjligheten att disponera medel ur markfonden för förvärv

av fritidsområden, får utskottet som sin mening uttala, att förevarande

spörsmål lämpligen ej bör övervägas förrän 1960 års naturvårdsutredning

och statens skogsföretagsutredning framlagt sina förslag. Utskottet finner

sålunda ej skäl biträda motionerna.»

dels ock att utskottets hemställan under II. hort lyda sålunda:

»II. lämna motionerna 1:36 och 11:34 utan bifall.»

3. av herrar Harald Pettersson och Dahlgren, vilka ansett att det avsnitt

i utskottets utlåtande å s. 15—16 som behandlar förfarandet vid försäljning

av utarrenderad kronoegendom bort ha följande lydelse:

»Den i propositionen föreslagna ändringen i förfarandet vid försäljning

av utarrenderad kronoegendom innebär, att nu

rådande praxis i fråga om kronoarrendators optionsrätt skulle ändras. En

arrendator, som ej kan antaga hembud, skulle sålunda ej kunna räkna med

att han, såsom hittills varit fallet, skall erhålla fortsatt arrende. Departementschefen

har visserligen framhållit, att stor hänsyn härvid bör tagas

till arrendatorns personliga omständigheter. En kronoarrendator, som ej

antagit ett hembud, skulle således ånyo beredas tillfälle att köpa egendomen,

därest den köpeskilling, som erbjuds i allmänna marknaden, ej överstiger

hembudspriset. Den i förhållande till marknaden i övrigt höga prissättning,

som domänverket tillämpar, måste emellertid trots de relativt förmånliga

amorterings- och räntevillkor, som domänverket kan erbjuda, i många fall

befaras leda till att kronoarrendatorn inte kan förvärva egendomen och

därför måste avflytta. Då den föreslagna ordningen måste bedömas medföra

en allvarlig försvagning av kronoarrendatorernas besittningsskydd, tillstyrker

utskottet de i motionerna 1:553 och 11:663 samt 1:554 och 11:665

framställda yrkandena om avslag å propositionen i förevarande del.

Liksom departementschefen finner utskottet det emellertid angeläget, att

en ökad avyttring av kronoegendomar kan komma till stånd. I nyssnämnda

två motionspar har i detta svfte framförts yrkanden om utredning om gynnsammare

möjligheter för en kronoarrendator att förvärva den av honom

innehavda egendomen. I motionerna 1:553 och 11:663 framhålles bl. a. att

härvid bör eftersträvas en prissättning i paritet med den som i allmänhet

gäller för jordbruksfastigheter i övrigt. Motionerna 1:554 och 11:665 syftar

till gynnsammare avbetalningsvillkor vid försäljning av kronoegendom till

arrendeinnehavare. Gällande bestämmelser i fråga om kronoarrendators

betalning av en förvärvad kronoegendom innebär, att två tiondelar av köpeskillingen

skall erläggas kontant medan återstoden får amorteras på i regel

s. 21 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 dr 1962

21

tio år. Domänstyrelsen har emellertid rätt att medgiva längre amorteringstid.

En amorteringstid på femton år och i vissa fall upp till tjugo år har

sålunda godkänts. Den ränta som utgår motsvarar den s. k. normalräntan,

som f. n. utgör 4 3A procent. Den praxis rörande amorteringstidens längd,

som nu tillämpas, medför ofta en allvarlig ekonomisk belastning för köparen.

Då det får anses angeläget, att domänstyrelsen skall äga vissa möjligheter

att i samband med hembud kunna förhjälpa en kronoarrendator

att bli ägare till egendomen, synes enligt utskottets förmenande i fortsättningen

en mera liberal tillämpning av reglerna rörande amorteringstidens längd

befogad. Av särskild vikt är det emellertid att prissättningen bringas i paritet

med den som i allmänhet gäller på marknaden. Utskottet finner därför

en skyndsam prövning av denna fråga nödvändig och tillstyrker alltså

motionsyrkandet härom.»

dels ock att utskottets hemställan under V. och VII. bort lyda sålunda:

»V. med bifall till motionerna 1:553 och 11:663 samt

1:554 och 11:665, samtliga motioner såvitt nu är i fråga,

avslå Kungl. Maj:ts förslag om ändring i förfarandet vid

försäljning av vissa utarrenderade kronoegendomar.»

»VII. I anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall

till motionerna I: 553 och II: 663, såvitt nu är i fråga,

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam prövning

av frågan om prissättning och värdering vid försäljning till

kronoarrendator av kronoegendom.»

4. av herr Åkesson (rörande förfarandet vid försäljning av utarrenderad

kronoegendom).

5. av herrar Nils Hansson, Åkesson, Nilsson i Lönsboda och Hamrin i

Kalmar, vilka ansett

dels att det stycke, som i utskottets utlåtande å s. 16 börjar med orden

»I likhet» och slutar med orden »av utskottet.», bort ha följande lydelse:

»I propositionen har föreslagits att beslutanderätten beträffande

markförvärv för d om änverkets räkning skall

decentraliseras från Kungl. Maj:t till domänstyrelsen, där köpeskillingen

för förvärvsobjektet i dess helhet ej överstiger 100 000 kr. samt förvärvet

tillstyrkts av vederbörande lantbruksnämnd och i förekommande fall av

fastighetsbildningsmyndighet. I motionerna 1:554 och 11:665 har yrkats

avslag å Kungl. Maj ds förslag med hänsyn till befarade svårigheter för

det mindre bondeskogsbruket att genomföra erforderlig strukturrationalisering

i priskonkurrens med domänverket. Utskottet, som får erinra om

att utredning pågår rörande statens skogsförvaltnings verksamhet varvid

även markinköpsfrågan torde komma att behandlas, har ej blivit övertygat

om lämpligheten att nu låta domänstyrelsen på egen hand besluta om mark
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 1962

inköp på de i propositionen föreslagna villkoren. Enligt utskottets uppfattning

bör motionärernas yrkanden om avslag å propositionsförslaget i förevarande

del därför bifallas. Härav följer att utskottet avstyrker det i motionerna

1:547 och 11:660 framförda förslaget att för beslutanderättens decentralisering

skall krävas att förutom lantbruksnämnd även lantbruksstyrelsen

tillstyrkt markförvärvet.»

dels ock att utskottets hemställan under IX. bort lyda sålunda:

»IX. med bifall till motionerna 1:554 och 11:665, såvitt

nu är i fråga, samt med avslag å motionerna 1:547 och

11:660, avslå Kungi. Maj ds förslag om medgivande att domänstyrelsen

må bemyndigas att i den utsträckning som

angivits i propositionen besluta om förvärv av mark.»

6. av herrar Harald Pettersson och Dahlgren, vilka ansett

dels att det avsnitt i utskottets utlåtande som å s. 16 börjar med orden

»I likhet» och å s. 17 slutar med orden »ifrågavarande motionsyrkanden.»

bort ha följande lydelse:

»I propositionen föreslås att beslutanderätten beträffande

markförvärv för domänverkets räkning, vilken rätt under

senare år för vissa fall decentraliserats från Kungl. Maj:t till domänstyrelsen,

skall utvidgas ytterligare, så att styrelsen skall äga besluta om inköp

av skogsmark, där köpeskillingen för förvärvsobjektet i dess helhet ej överstiger

100 000 kr. samt förvärvet tillstyrkes av vederbörande lantbruksnämnd

och i förekommande fall av fastighetsbildningsmyndighet. Den föreslagna

utvidgningen av bemyndigandet innebär sålunda en administrativ förenkling,

som utskottet anser sig kunna tillstyrka, under förutsättning av att

garantier skapas för att domänverkets inköpspolitik inte motverkar den

strukturrationalisering av det mindre bondeskogsbruket, som staten genom

lantbruksnämnderna söker genomföra. Att, såsom i motionerna 1:554 och

II: 665 yrkats, avslå propositionsförslaget om en decentralisering av inköpsrätten

kan utskottet sålunda ej biträda. Å andra sidan finner utskottet de

garantier, som i detta syfte förordats i motionerna 1:547 och 11:660, vara

nödvändiga. Sådana riktlinjer bör således anges för domänstyrelsens inköpspolitik,

att densamma i huvudsak inriktas på förvärv av skogsmark från

lantbruksnämnderna. I den mån förvärv från enskilda sker enligt det utvidgade

bemyndigandet bör som villkor gälla, att domänverket ställer motsvarande

areal skogsmark till förfogande för strukturrationaliseringen inom

jordbruket och bondeskogsbruket. Det i nyssnämnda motioner framförda

förslaget att för beslutanderättens decentralisering skall krävas att förutom

lantbruksnämnd även lantbruksstyrelsen skall ha förordat bifall till markförvärvet

finner sig utskottet också böra tillstyrka.

I vissa av de förevarande motionerna har uppmärksamheten riktats på

frågan om domänverkets medverkan i strukturrationaliseringen i hela dess

s. 23 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 1962

23

sammanhang. Motionerna 1:239 och 11:287 syftar till en skyndsam prövning

av möjligheterna att intensifiera domänverkets medverkan i strukturrationaliseringen

inom jordbruket och bondeskogsbruket. Såsom framhålles

i motionerna har inköpspolitiken under de senaste åren resulterat i en icke

oväsentlig ökning av domänverkets skogsinnehav. Inom vissa trakter av

södra Sverige tenderar fördelningen mellan staten och enskilda att märkbart

påverkas. I stor utsträckning har domänverket förvärvat skogsmark också

inom jordbruksbygder, vilket måste betraktas som en otillfredsställande

utveckling för strukturrationaliseringen inom den enskilda sektorn. Såsom

framhållits i de nyssnämnda motionerna bör strävan vara att i jordbruksbygderna

överföra domänverkets mark till jordbruket och bondeskogsbruket

i den utsträckning som visar sig nödvändig för att åstadkomma förbättringar

i strukturhänseende i fråga om både brukningsenheternas storlek och arron - dering. Domänverkets markinköp bör i första hand inriktas på sådana

bygder och skogsområden, där en statlig insats utöver vad det enskilda

näringslivet förmått må anses behövlig för att få till stånd god skogsproduktion

och skogsvård och därmed sammanhängande positiva verkningar

för näringslivet i bygden.

Utskottet delar den i motionerna I: 239 och II: 287 uttalade uppfattningen,

att överföringen av mark mellan domänverket och bondeskogsbruket i första

hand bör kunna ordnas genom ett bytesförfarande. Det kan visserligen

konstateras, att domänverkets verksamhet med markbyten i viss mån intensifierats.

Verksamheten måste dock alltjämt sägas ha alltför ringa omfattning.

Enligt utskottets mening är det därför angeläget att bytesverksamheten

intensifieras ytterligare. Eu sådan utveckling måste, såsom framhållits

i de nämnda motionerna, vara av stort intresse också för domänverket, som

därigenom kan åstadkomma en önskvärd rationalisering av sitt innehav.

Såsom motionärerna framhållit måste emellertid i många fall direkta

marköverlåtelser ske från domänverket till enskilda markägare, om strukturproblemen

skall få en tillfredsställande lösning. Ett allvarligt hinder

härför är emellertid den högre prisnivå, som domänverket tillämpar vid

försäljningar i anledning av att härvid en lägre kapitaliseringsfaktor användes

än den som gäller för lantbruksorganisationen och den allmänna

marknaden. Samtidigt medför domänverkets högre prisnivå olägenheter för

verksamheten med skogskomplettering också därigenom, att presumtiva

säljare av skogsmark spekulerar i försäljning till domänverket i avsikt att

kunna utfå ett högre pris än det gängse marknadspriset i orten. Lantbruksstyrelsen,

som i sitt yttrande över motionerna 1:239 och 11:287 tillstyrkt

översyn med avseende å berörda prisfrågor vid domänverkets köp och försäljningar,

har framhållit, att lantbruksnämnderna och domänmyndigheterna

borde tillämpa ett enhetligt uppträdande i prisfrågan, och härvid ifrågasatt

om det finns anledning för domänverket att tillämpa högre pris än den

i orten gängse marknadsprisnivån. Utskottet ansluter sig härtill och till
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 dr 1962

styrker, att på sätt i motionerna förordats en skyndsam prövning kommer

till stånd i syfte att intensifiera domänverkets medverkan i strukturrationaliseringen

inom jordbruket och skogsbruket.

Enligt gällande bestämmelser skall markfondens medel användas för inköp

av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark. Såsom framhållits

i motionerna 1:547 och 11:660 har främst genom tomtmarksförsäljningar

ett ständigt ökat kapital tillförts markfonden, vilket domänverket utnyttjat

till utökning av markinnehavet. En sådan inköpspolitik är emellertid inte

i överensstämmelse med det ursprungliga syftemålet att någon förskjutning

i fördelningen av skogsmark mellan de olika ägarkategorierna i stort sett

inte skulle få komma till stånd. Utskottet har i det föregående tillstyrkt, att

markfondens medel skall få tas i anspråk för inköp av fritidsmark. I de

nyssnämnda motionerna förordas omprövning i fråga om markfondens användning

i syfte att möjliggöra, att medel ur fonden kan få disponeras även

för andra angelägna ändamål. Som exempel härpå nämnes, att markfondsmedel

bör kunna överföras till förnyelsefonden att ianspråktagas för olika

skogsproduktions- och sysselsättningsfrämjande åtgärder, såsom skogsbilvägnätets

utbyggnad, skogsdikningar och anläggande av nya bestånd på

kvarvarande ofruktbara kalmarker. Markfondsmedel bör enligt motionärerna

också kunna användas för investeringar i statens skogsindustriella

verksamhet. Utskottet anser, att en sådan omprövning av markfondens användning

är angelägen.»

dels ock att utskottets hemställan under IX., X., och XI. bort lyda sålunda:

»IX. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall

till motionerna 1:547 och 11:660 ävensom med avslag

å motionerna 1:554 och 11:665, samtliga motioner såvitt

nu är i fråga, medgiva att domänstyrelsen må bemyndigas

att i den utsträckning som angivits i det föregående besluta

om förvärv av mark, dock under förutsättning av att härvid

på sätt utskottet förordat garantier skapas för att domänverkets

inköpspolitik inte motverkar den strukturrationalisering

av bondeskogsbruket, som staten genom lantbruksnämnderna

söker genomföra,»

»X. med bifall till motionerna I: 239 och II: 287 i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam prövning i syfte att

intensifiera domänverkets medverkan i strukturrationaliseringen

inom jordbruket och bondeskogsbruket i enlighet

med vad utskottet anfört,»

»XI. med bifall till motionerna 1:547 och 11:660, såvitt

nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam

utredning angående vidgat användningsområde för

medlen av domänverkets markfond,»

STATENS REPRODUKTIONSANSTALT

1481 62

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1962:237 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa frågor berörande domänverket jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten