Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa frågor berörande domänverket jämte i ämnet väckta motioner.
1962-04-26 · 24 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 23 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1962:8, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa frågor berörande domänverket jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 1962
1
Nr 8
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
vissa frågor berörande domänverket jämte i ämnet
väckta motioner.
I en den 26 januari 1962 dagtecknad, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 39, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att 1) bemyndiga Kungl. Maj:t att årligen avdela vissa
medel ur domänverkets driftsinkomster för att bestrida i propositionen berörda
utgifter i samband med domänverkets natur- och fritidsverksamhet,
2) godkänna vad i propositionen föreslagits rörande förvaltningen av lappfondsskogarna,
3) medgiva i propositionen angiven nedskrivning av domänfonden,
4) godkänna i propositionen föreslagen ändring i förfarandet vid
försäljning av vissa utarrenderade kronoegendomar, 5) bemyndiga Kungl.
Maj:t att upphäva förordningen den 29 juni 1866 (nr 63 s. 1) angående dispositionsrätten
över skogen å sådana skattehemman, som uppkomma av
nybyggen, vilka hädanefter från kronan upplåtas, eller av sådana äldre
nybyggen, för vilka föreskrivna byggnads- och odlingsskyldigheter icke
blivit behörigen fullgjorda, 6) medgiva att domänstyrelsen må bemyndigas
att i den utsträckning som angivits i propositionen besluta om förvärv av
mark, 7) medgiva att högst 1 000 000 kr. av domänverkets driftsinkomster
må jämte odisponerad del av tidigare för ändamålet avsatta medel under
år 1962 disponeras för bostadslån till fast anställda skogsarbetare i enlighet
med de grunder som angivits i propositionen samt 8) medgiva att outnyttjade
belopp av tidigare anvisade investeringsanslag för tjänstebostäder för
domänverket må på i propositionen angivna grunder disponeras för att uppföra
personalbostäder.
I detta sammanhang har utskottet behandlat följande till utskottet hänvisade
motioner, nämligen
1) 1:36 av herr Pettersson, Harald, in. fl., likalydande med 11:34 av
herr Mattsson m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte anhålla om en allsidig utredning om behovet av natur- och
fritidsreservat samt om dispositionen av medel ur markfonden för förvärv
av härför lämpliga områden i enlighet med vad i motionerna anförts;
2) 1:239 av herr Svanström m. fl., likalydande med 11:287 av herr
Börjesson i Glömminge m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam prövning i syfte att intensifiera
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. It) samt. Nr 8.
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 dr 1962
domänverkets medverkan i strukturrationaliseringen inom jordbruket och
bondeskogsbruket i enlighet med vad i motionerna anförts;
3) 1:314 av herr Nilsson, Yngve, m. fl., likalydande med 11:288 av herr
Eliasson i Moholm in. fl., i vilka motioner hemställts, att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening uttala att betydligt större belopp
än vad som nu anslås i fortsättningen bör överföras från domänverkets
markfond till anläggningar för fritidsändamål på domänverkets mark;
4) 1: 547 av herr Bengtson m. fl., likalydande med II: 660 av herr Hedlund
m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte I. medgiva i propositionen
förordade bemyndigande för domänstyrelsen att besluta även om inköp av
skogsmark från enskilda fastigheter, där köpeskillingen för det aktuella
objektet i dess helhet ej överstiger 100 000 kr., under förutsättning av att
samtidigt föreskrives dels att domänstyrelsen vid utnyttjande av bemyndigandet
skall ställa motsvarande areal skogsmark till förfogande för strukturrationaliseringen
inom jordbruket och bondeskogsbruket, dels att för
giltighet av lantbruksnämnds beslut om medgivande av sådant förvärv för
domänstyrelsen jämväl skall gälla, att beslutet faställts av lantbruksstyrelsen;
II. i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om sådana riktlinjer för domänverkets
inköpspolitik, att densamma i huvudsak inriktas på förvärv av
skogsmark från lantbruksnämnderna; III. i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om skyndsam utredning angående vidgat användningsområde för
medlen i domänverkets markfond, i enlighet med vad i motionerna anförts;
5) 1:548 av herr Persson, Helmer, i vilken motion hemställts, att riksdagen,
med bifall till vad som föreslås i punkt 1) i propositionen, samtidigt
uttalar, att domänverkets styrelse i riktlinjerna för den nyinrättade naturoch
fritidsavdelningen måtte beakta de önskemål som anförts i denna motion;
6) I: 552 av herr Eskilsson m. fl., likalydande med II: 664 av herr Eliasson
i Moholm m. fl., vari hemställts, att riksdagen beslutar att 2 000 000
kr. anvisas ur domänverkets markfond för bestridande av utgifter i samband
med domänverkets natur- och fritidsverksamhet;
7) I: 553 av herr Olsson, Ernst, och Gustafsson, Nils-Eric, likalydande
med 11:663 av herr Dahlgren m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte
a) avslå propositionen såvitt avser föreslagen ändring i förfarandet vid försäljning
av vissa utarrenderade kronoegendomar, samt b) i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam prövning av frågan om prissättning
och värdering vid försäljning av kronoegendomar till arrendatorer i enlighet
med vad i motionerna anförts;
8) I: 554 av herr Åkesson m. fl., likalydande med II: 665 av herr Jönsson
i Ingemarsgården m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte 1) uttala att
avkastningen från renbetesfjällens skogar, vilka enligt propositionen skall
inordnas i domänverkets förvaltning, i första hand skall användas till förmån
för samebefolkningen i Jämtlands län, 2) besluta att nuvarande praxis
Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 1962 3
i fråga om kronoarrendatorernas rätt till hembud vid försäljning av arrendeegendom
skall tills vidare behållas, 3) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om utredning angående gynnsammare avbetalningsvillkor vid försäljning
av kronoegendom till arrendeinnehavare, samt 4) avslå den föreslagna utvidgningen
av domänsiyrelsens egen beslutanderätt i fråga om markinköp.
Beträffande det närmare innehållet i förenämnda motioner får utskottet
hänvisa till motionerna 11:34, 11:287, 11:288, 11:660, 1:548, 11:664,
II: 663 och II: 665.
Yttranden över motionerna 1:239 och 11:287 har avgivits av domänstyrelsen
och lantbruksstyrelsen.
I sitt den 13 februari 1962 dagtecknade utlåtande över motionerna har
domänstyrelsen avstyrkt motionerna samt därvid anfört i huvudsak följande.
Styrelsen har beträffande den i motionerna berörda frågan om markbyten,
liksom i fråga om flertalet andra i motionerna upptagna frågor, i remissyttrande
till jordbruksutskottet den 28 mars 1961 utförligt redovisat sin
åsikt och tillåter sig styrelsen hänvisa till vad härom står att läsa i jordbruksutskottets
utlåtande nr 18 år 1961.
Därav framgår bl. a. (sid. 8) att i fråga om bytena överenskommelse
träffats mellan domänstyrelsen och lantbruksstyrelsen rörande det praktiska
förfaringssättet vid dessa byten och att därvid, i de fall likartade bytesobjekt
icke står att erhålla, domänstyrelsen sträckt sig mycket långt i
fråga om tolerans i värdeskillnad.
Den av lantbruksstyrelsen våren 1960 föranstaltade inventeringen av i
lantbruksnämndernas ägo befintliga fastigheter som enligt deras åsikt voro
disponibla för byten med domänverket — omnämnd i styrelsens förutnämnda
remissyttrande 1961 — utvisade att detta ägoinnehav var ganska begränsat.
Huvudparten av dessa bytesfastigheter har redan föregående år tagits
i anspråk i denna bytesverksamhet. Byten har därvid skett över lantbruksnämndsområdenas
gränser och är alltså motionärernas önskemål beträffande
denna princip i praktiken redan uppfyllt.
Lantbruksstyrelsen har under senhösten 1961 redovisat en ny inventering
av fastigheter i nämndernas ägo som lämpar sig för byte dels enbart med
domänverket, dels med jordbrukare eller domänverket. Inte heller denna
inventering upptar dock några större arealer som framgår av nedanstående
tabell.
An lantbruksnämnderna föreslagna bytesobjekt
för byte med
1.
Domänverket 2.
Jordbrukare eller
Län
åker
ha
skogsmark
domänverket
ha
åker skogsmark
Norrbottens, Västerbottens, Väster- norrlands och Jämtlands län ....
34
840
_
3 627
Övriga län .....................
15
594
78
2 038
Summa ........................
49
1 434
78
5 665
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 dr 1962
Av ovan föreslagna bytesarealer har
per den 1 februari 1962 tagits i
anspråk för genomförda eller pågående
byten.................
De 4 norra länen..........
...... 34
220
_
1 054
Övriga län................
436
—
Således återstår:
De 4 norra länen..........
620
2 573*
Övriga län...............
158
78
2 038
Bytesverksamheten mellan domänverket och lantbruksnämnderna i fråga
om nu aktualiserade fastigheter pågår sålunda i full utsträckning. Den av
styrelsen i tidigare sammanhang deklarerade positiva inställningen till dessa
markbyten gäller därför alltjämt. Dock nödgas styrelsen samtidigt som sin
mening uttala att den möjliga omfattningen och därmed betydelsen av dessa
byten i den allmänna uppfattningen kan ha överskattats då det av sagda
inventeringar att döma synes vara relativt begränsade arealer i nämndernas
ägo som lämpa sig för byten med domänverket.
Med anledning av motionärernas uttalande om prisnivån vid domänverkets
markförsäljningar får styrelsen hänvisa till sitt förutnämnda remissyttrande
föregående år och utskottets vid riksdagsbehandlingen då
gjorda uttalande (utlåtande nr 18 sid. 17).
b rågan om domänverkets markfond samt med anlitande därav gjorda
markinköp och deras påverkan på äganderättsfördelningen har de senaste
åren vid flerfaldiga tillfällen varit föremål för interpellationer och motioner.
Styrelsens åsikt har framförts i bl. a. utskottets utlåtande nr 18 år 1961
(sid. 8—10). Styrelsen tillåter sig därutöver att hänvisa till utskottets eget
uttalande å sid. 16—17 i sagda utlåtande samt jordbruksministerns svar
dels den 29 november 1960 på en fråga från herr Svensson i Krokstorp och
dels den dl januari 1962 på interpellation av herr Svanström.
Lantbruksstyrelsen har i sitt den 21 februari 1962 dagtecknade yttrande
över motionerna anfört huvudsakligen följande.
Såsom känt är har domänverket på senare tid haft omfattande markbyten
med bolagen. Därvid har åstadkommits avsevärda resultat i fråga
om arronderingsförbättring. Styrelsen vill för sin del vitsorda värdet in
skogsbrukssynpunkt av de stora markbytena inom storskogsbruket och
ställer sig positiv till alt domänverket söker främja en dylik verksamhet.
I lika man bör det emellertid även in domänverkets synpunkt rimligen
i ara ett intiesse att rationalisera de domäninnehav, som ligger spridda i
jordbruksbygderna. En sadan rationaliseringsverksamhet torde i väsentlig
mån föra in på byten med bondeskog eller av lantbruksnämnderna innehavd
mark. Det kan här nämnas att, sedan statsmakterna år 1959 gjort prin
-
*) Därav 2308 ha, utgörande del av år 1945 från domänfonden (av kronoparken Vargålandet)
till jordfonden överflyttad areal för att ingå i jordanskaffningsföretag. Denna
areal har lantbruksstyrelsen i underdånig skrivelse den 17 oktober 1961 anhållit att få
använda för byte mellan vederbörande lantbruksnämnd och Mo och Domsjö AB, i vilket
ärende styrelsen avgivit särskilt remissyttrande till Kungl. Maj:t.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 dr 1962
5
cipiella uttalanden rörande dylik bytesverksamhet och hur prissättningen
i sådant sammanhang bör ske, har även en dylik bytestransaktion mellan
lantbruksorganisation och domänverket nyligen kunnat genomföras i och
för förstärkning av ett antal jordbruk i Kronobergs och Jönköpings län.
Förberedelse pågår nu för byten även på andra orter.
Det är enligt styrelsens mening önskvärt att denna metod för yttre rationalisering
i skogsmarken utnyttjas i all den utsträckning som är möjlig.
Som motionärerna påpekat bör denna bytesverksamhet ej vara bunden
till lantbruksnämndsområdenas gränser. Lantbruksstyrelsen har även genom
vissa uttalanden av statsmakterna vid 1961 år riksdag fått möjlighet att
ingå som bytespartner till domänstyrelsen vid byten i större sammanhang.
Detta kommer att underlätta administrationen av denna bytesverksamhet.
I fråga om prissättningen vid domänverkets försäljningar för skogskomplettering
påtalar motionärerna skillnaden mellan denna högre prisnivå
och den som tillämpas vid lantbruksnämndernas köp och försäljningar.
Den av motionärerna här berörda frågan om kapitaliseringsfaktorn vid
dylika försäljningar var föremål för en ingående behandling vid diskussioner
mellan domänstyrelsen och lantbruksstyrelsen m. fl. och sedermera beredning
inom jordbruksdepartementet innan statsmakterna tog ställning i
frågan. De av statsmakterna angivna principerna för prissättningen innebär
i huvudsak att priset vid försäljning från domänverket mot vederlag i penningar
framräknas med användande av en kapitaliseringsfaktor som motsvarar
den s. k. normalräntan (som hänför sig till genomsnittliga räntekostnaderna
för statens upplåning under viss period och för närvarande
är 4,75 %>) medan priset vid markbyten med lantbruksnämnd må ansluta
sig till prisnivån vid lanbruksnämndernas köp och försäljningar. Sistnämnda
pris motsvarar en kapitaliseringsfaktor som för närvarande och sannolikt
för överskådlig tid ligger högre än normalräntan.
Här kan även böra påpekas att domänverkets värderingsprinciper ofta
tillämpas även vid värdering för försäljning av arvsfondsfastigheter.
På grund av nu berörda förhållanden torde man i praktiken få räkna
med att kronomark, som erfordras för komplettering av jordbruk, icke kommer
att kunna lösgöras på annat sätt än genom byten. Emellertid har statsmakterna
år 1959 även uttalat att den i vissa områden önskvärda kompletteringen
av brukningsenheter med skog synes praktiskt taget kunna ske
inom bondeskogsbrukets ram och med utnyttjande av de marktillgångar,
som för närvarande finns hos eller kommer att förvärvas av lantbruksnämnderna.
Om sålunda den ifrågavarande skillnaden i prisnivåer icke torde bli av
så stor praktisk betydelse för frågorna om domänverkets avstående av mark,
så har erfarenheten såsom motionärerna även berört visat att den medför
icke så ringa olägenheter för verksamheten med skogskomplettering därigenom
att den högre prisnivån tillämpas av domänverket även vid dess markinköp.
Detta bär på många håll medfört att skogsägare spekulerat i försäljning
till domänverket i avsikt att kunna utfå ett högre pris än det gängse
marknadspriset i orten. Detta förhållande är självfallet ägnat att försvåra
dispositionen av det enskilda skogsbrukets tillgångar för lämplig skogskomplettering
inom bondeskogsbrukets ram. Lantbruksstyrelsen har tidigare
i visst ärende uttalat sig för att lantbruksnämnderna och domänmyndigheterna
borde för undvikande av dylika företeelser handlägga frågor om
inköp i dylika bygder i samråd och tillämpa ett enhetligt uppträdande i pris
-
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 1962
frågan. Lantbruksstyrelsen vill, under anslutning till motionärernas uppfattning
i denna fråga, i detta sammanhang återigen uttala önskvärdheten
av en dylik handläggning av berörda inköpsfrågor. Då det gäller sagda
inköpsprisnivå vill styrelsen nämligen ifrågasätta om ur statsverkets synpunkt
anledning finnes att vid domänverkets inköp normalt tillämpa högre
pris än den i orten gängse marknadsprisnivån.
I anslutning till vad motionärerna anfört om domänverkets inköpsverksamhet
vill styrelsen i korthet framhålla att det på senare tid visat sig en
tendens till att domänverket, förutom att göra inköp av arronderingsmässigt
lämpliga tillskott till kronoparkerna, även utökar sitt innehav genom inköp
av välbelägna och värdefulla medelstora och större jordbruks- och skogsbruksegendomar
i mellersta och södra delarna av landet. Då det härvidlag
rört sig om kapitalkrävande objekt som i några fall närmat sig storjordbruks-skogsbruksklassen
berör väl dessa inköp icke i så hög grad de allmänna
jordpolitiska intressen som föreligger med avseende å bondejordbruket.
Rent allmänt vill emellertid styrelsen i detta sammanhang ifrågasätta
om det icke vid investering av statsmedel för domänverkets markinköp
bör vara en förstahandsuppgift att inrikta sig på sådana bygder och skogsområden
där en statlig insats utöver vad det enskilda näringslivet förmått
må anses behövlig för att få till stånd god skogsproduktion och skogsvård
och därmed sammanhängande positiva verkningar för näringslivet i bygden.
Motionärerna har vidare föreslagit att en sådan bytesprincip som nu gäller
för bolagen enligt 1925 års bolagsförbudslag borde införas även i fråga om
domänverkets förvärv. Lantbruksstyrelsen anser att man på andra vägar
bör söka åstadkomma en önskvärd ökad medverkan av domänverket i den
verksamhet för yttre rationalisering som berör jämväl jordbruksbygdernas
skogsmarker och en skälig avvägning mellan det enskilda skogsbrukets och
statsskogsbrukets intressen med avseende å marktillgångarna i sådana
bygder.
Statsmakterna har även gjort ställningstagande (se statsutskottets utlåtande
nr B 34 år 1958 och även uttalanden vid efterföljande riksdagar) att
markfonden skall användas för inköp av skogsmark. Krav på att domänverket
skulle göra kompensationsförsäljning, när verket förvärvar skogsmark,
låter sig icke förena med sagda ställningstagande.
Lantbruksstyrelsen ansluter sig till motionens syfte att man på allt sätt
bör söka underlätta en önskvärd medverkan av domänverket i den yttre
rationaliseringen och avhjälpa bristerna härvidlag. I fråga om de ifrågasatta
befogenheterna för domänstyrelsen att själv besluta angående markförvärv
vill lantbruksstyrelsen emellertid påpeka att en förutsättning för denna befogenhet
avsetts vara att lantbruksnämnden eller lantbruksstyrelsen ej har
erinran mot inköpet. Ur jordbrukspolitisk synpunkt torde sålunda anledning
ej finnas att hysa betänkligheter mot den ifrågasatta anordningen.
Emellertid synes domänverkets medverkan i den yttre rationaliseringen
kunna förenklas och underlättas avsevärt och därmed också ökas genom
att krav icke ställs att varje byte mellan domänverket och lantbruksorganisationen
skall gå jämt upp. Utan att avvika från de av statsmakterna uppdragna
riktlinjerna kan den ordningen tillämpas att domänverket överlåter
mark till lantbruksorganisationen på »bytesnivån» och delvis får annan mark
tillbaka något senare och på samma villkor. Ett samarbete med denna utgångspunkt
har nyligen inletts, och erfarenheten därav torde böra avvaktas.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 1962
7
Lantbruksstyrelsen anser emellertid att en viss översyn med avseende å
berörda prisfrågor vid domänverkets köp och försäljningar bör komma till
stånd.
I propositionen har under rubriken Domänverkets natur- och fritidsverksamhet
(s. 3—5) lämnats redogörelse för dels förslag av domänstyrelsen,
avseende befogenhet att vidtaga åtgärder som ökar kronoskogarnas värde
såsom fritidsområden för allmänheten, med däröver avgivna remissyttranden,
dels ock framställning av styrelsen om inrättande av en befattning hos
styrelsen som chef för en ny natur- och fritidsavdelning. Under rubriken
Renbetesfjällen (s. 5—10) har redovisats bl. a. av domänstyrelsen avgivet
förslag rörande förvaltningen av de jämtländska renbetesfjällen ävensom
en utav 1960 års lappfondsutredning avgiven promemoria över domänstyrelsens
förslag jämte däröver avlämnade yttranden. En framställning av
domänstyrelsen om vidgad rätt att utbjuda kronoegendomar till försäljning
i allmänna marknaden jämte däröver avgivna utlåtanden har i propositionen
redovisats å s. 10—13 under rubriken Kronoarrendators optionsrätt. Av
kammarkollegiet framlagt förslag om att upphäva förordningen den 29 juni
1866 angående dispositionsrätten över skogen å vissa skattehemman jämte
yttranden däröver redovisas å s. 13—14 under rubriken Förslag om upphävande
av förordning om dispositionsrätten över viss skog. Å s. 14—20
behandlas förslag till vissa jämkningar beträffande beslutanderätten i fråga
om domänverkets markinköp. Förslaget har framkommit i anledning av
yttrande av domänstyrelsen över betänkande med förslag till reformering av
de nuvarande statliga företagsformerna m. m. samt en i ämnet upprättad
departementspromemoria, varöver utlåtanden avgivits. Under rubriken Bostadslån
till skogsarbetare vid domänverket har å s. 20—22 redovisats förslag
av domänstyrelsen om vissa ändringar i grunderna för utlämnande av
bostadslån till vid domänverket fast anställda skogsarbetare m. m. jämte
däröver avgivna yttranden. Slutligen behandlas å s. 22—23 ett av domänstyrelsen
framlagt förslag rörande dispositionen av medel som anvisats för
uppförande av tjänstebostäder vid domänverket.
Utskottet tillåter sig hänvisa till de i propositionen lämnade redogörelserna
beträffande förenämnda ämnen.
Departementschefen har anfört.
»I det föregående har närmare redovisats ett flertal förslag som syftar till
att anpassa domänverkets uppgifter efter utvecklingen och att underlätta
dess verksamhet. Vad först angår natur- och fritidsverksamheten å kronans
skogar förtjänar det enligt min mening prövas, att, såsom domänstyrelsen
förordat, vidtaga särskilda åtgärder för fritidsbesök på kronoskogar. Att
så sker torde nämligen ofta vara erforderligt för att skydda skogarna mot
skadegörelse eller besvärande intrång av besökarna. Genom att i viss utsträckning
koncentrera åtgärderna till områden utanför tätorternas närmare
8
Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 1962
grannskap vinnes också en större spridning av fritidsbesökarna, varigenom
bör kunna undvikas att dessa verkar hindrande eller störande på skogsbrukets
rationella bedrivande. I sammanhanget vill jag erinra om att större
enskilda markägare, såsom skogsbolag, redan anordnar särskilda fritidsområden
på sina marker.
Kostnaderna för verksamheten bör, såsom domänstyrelsen föreslagit, bestridas
av driftmedel. Styrelsen har beräknat medelsbehovet till 500 000 kr.
under de tre första åren och därefter till omkring 200 000 kr. för år. För
egen del anser jag, att den årliga medelsdispositionen för ändamålet bör
vara av något mindre omfattning. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t
att bestämma beloppet i fråga i samband med ställningstagande till generalförslaget
angående domänverkets driftkostnader.
Någon ändring i förordningen den 10 maj 1935 (nr 157) angående grunder
för förvaltningen av vissa kronoskogar synes ej vara erforderlig för
ändamålet. Kungl. Maj:t torde dock böra inhämta riksdagen bemyndigande
att årligen avdela medel ur domänverkets driftsinkomster för att bestrida
utgifter för verksamheten.
Domänstyrelsen har vidare föreslagit att frågor rörande jakt och fiske
samt naturskydd jämte de uppgifter som föranledes av nyssnämnda anordnande
av fritidsområden skall sammanföras till en särskild avdelning under
andra skogsbyrån. Jag finner detta förslag ändamålsenligt, men anser att
avdelningen bör vara fristående från byråindelningen. Därest riksdagen
ej har något att invända mot organisationsändringen, torde Kungl. Maj:t
senare böra besluta att för chefen för denna avdelning från och med den
1 juli 1962 inrätta en avdelningsdirektörstjänst i Be 1. Samtidigt bör den i
domänstyrelsens framställning nämnda, vakanta jägmästartjänsten i Ae 24
indragas.
Frågan om förvaltningen av renbetesfjällen har, såsom framgår av den
tidigare redogörelsen, utförligt behandlats i utredningar och remissyttranden.
Domänstyrelsen har föreslagit, att renbetesfjällen helt skall inordnas under
domänverkets förvaltning och att avkastningen skall tillföras domänverket.
Därigenom kan enligt styrelsens mening en tyngande särredovisning till statens
lappfond undvikas och bättre förutsättningar för erforderliga skogliga
förnyelseåtgärder åstadkommas. Å andra sidan har 1960 års lappfondsutredning
och de flesta remissinstanserna ansett, att nettoavkastningen av såväl
renbetesfjällens skogar som andra lappfondsskogar även i fortsättningen
bör komma samerna till godo. Under utredningsarbetet har därjämte ifrågasatts,
om ej samerna själva skulle kunna övertaga förvaltningen av skogarna.
Den sist antydda lösningen anser jag vara förenad med uppenbara nackdelar.
Kostnaderna för en sådan förvaltning kan nämligen väntas bli väsentligt
större än om domänverkets resurser utnyttjas. Även möjligheterna att
finansiera erforderliga investeringar för skogsvårds- och vägbyggnadsåtgärder
torde vara mera begränsade. Dessutom skulle svårigheter uppkomma på
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 1962 d
grund av variationerna i avkastningen. Starka motiv föreligger därför enligt
min mening för att förvaltningen av lappfondsskogarna alltjämt sker genom
domänverkets försorg.
Det synes mig vidare angeläget, att domänverkets förvaltning av skogarna
kan inriktas på ett rationellt och långsiktigt skogsbruk. Detta bör dock ske
utan att avkastningen undandrages statens lappfond och därigenom samerna.
Överläggningar har ägt rum med domänstyrelsen och Svenska samernas riksförbund
rörande en sådan form för domänverkets förvaltning av lappfondsskogarna
att utan för domänverket betungande särredovisning lappfonden
skall kunna tillföras en jämn avkastning därifrån.
Mot bakgrunden härav vill jag förorda, att förvaltningen av lappfondsskogarna
i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, innefattande jämväl
de s. k. lapprutorna men ej de s. k. lappskolborden, under 50 år, räknat
från och med den 1 juli 1962, uppdrages åt domänstyrelsen att genomföra
på de grunder som allmänt gäller för kronoparker. För investeringsatgärder
å dessa skogar bör domänverkets förnyelsefond tagas i anspråk. Samerna
bör beredas viss möjlighet att följa skogarnas förvaltning genom den särskilda
rennäringsnämnd, som föreslagits i årets statsverksproposition (IX
ht, p.7).
Såsom förut antytts är det ofrånkomligt att nettoavkastmngen från lappfondsskogarna
växlar från år till år. Med hänsyn till behovet av att en sa
långt möjligt jämn avkastning tillföres lappfonden, vill jag förorda att till
fonden årligen skall inlevereras genomsnittsvärdet av den nettoavkastning
som kan beräknas uppkomma under upplåtelseperioden. Självfallet är det
ej möjligt att annat än ungefärligen uppskatta denna avkastning. Viss ledning
erhålles dock av att skoglig expertis uppgivit, att nettoavkastningen av
skogsbruk på marker med motsvarande läge i genomsnitt kan beräknas
till cirka två procent av taxeringsvärdet, vilket i detta fall skulle innebära
en avkastning på omkring 200 000 kr. för år. Under budgetåren 1943/44—
1954/55 lämnade renbetesfjällen en nettoavkastning av i medeltal drygt
220 000 kr. för år. Under åren därefter har, av skäl som beröres i det följande,
underskott uppkommit. Med hänsyn till att avkastningen under budgetåren
1943/44—1954/55 ej torde vara helt representativ för avkastningen
på lång sikt ävensom till att i taxeringsvärdet för renbetesfjällen i viss omfattning
torde ingå andra värden än de som avser skogsbruket, har jag
stannat för att föreslå att det belopp, som årligen skall tillföras lappfonden,
nu bör fastställas till 150 000 kr. Vid de förut nämnda överläggningarna har
domänstyrelsen förklarat detta belopp vara alltför högt räknat. Samerna
har däremot framfört alternativa förslag med något högre belopp. Det
belopp jag förordat bör inlevereras till lappfonden den 1 juli varje år samt
anknytas till lämplig index så att realvärdet därav bibehålies under förvaltningsperioden.
Det torde få ankomma pa Kungd. Maj:t att årligen i
samband med prövningen av domänstyrelsens generalförslag fastställa det
10
Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 1962
belopp som sålunda skall tillföras lappfonden. Skulle oaktat indexregleringen
uppenbart orimliga disproportioner senare uppstå mellan det enligt
förut angivna normer beräknade beloppet och skogarnas långsiktiga värde
eller under perioden inträffade organisatoriska förändringar så motiverar,
bör Kungl. Maj:t äga efter framställning av rennäringsnämnden eller
domänstyrelsen även av sådant skäl jämka beloppet. Nämnda ordning
medför att någon särskild, specificerad bokföring vid domänverket beträffande
lappfondsskogarna ej skall behöva ske i forsättningen.
Skogsbruket å renbetesfjällen har under senare år medfört underskott,
som nu totalt uppgår till cirka 1 700 000 kr. Detta beror till stor del på att
domänverket för sin ändamålsenliga skötsel av skogarna funnit erforderligt
att vidtaga vägbyggnads- och skogsvårdsinvesteringar som ej kunnat täckas
av inflytande inkomster. Under beaktande av att möjligheter ej funnits att
för dessa investeringskostnader anlita domänverkets förnyelsefond eller att
erhålla stöd från vederbörliga bidragsanslag anser jag att någon återbetalning
ej bör ske från lappfonden. Det bör i sammanhanget framhållas, att
de gjorda investeringarna är av långsiktig karaktär och att de följaktligen
till väsentlig del blir till nytta för domänverket under förvaltningsperioden.
Vid fastställande av det förut angivna beloppet av 150 000 kr. har hänsyn
också tagits till en årlig amortering av den skuld, vari lappfonden häftar till
domänfonden. Då en årlig nedskrivning av domänfonden skulle bli administrativt
otymplig, förordar jag, att denna fond nedskrives med hela det
den 30 juni 1962 såsom fordran å lappfonden i domänverkets räkenskaper
redovisade beloppet. Riksdagens godkännande torde krävas för att genomföra
den nu föreslagna ordningen för förvaltningen av lappfondsskogarna.
Den nya ordningen för förvaltningen av lappfondsskogarna gör arronderingsbyten
mellan skogarna och annan kronan tillhörig mark överflödiga.
Däremot torde det, såsom domänstyrelsen framhållit, i vissa fall kunna
vara till fördel ur skogsbrukssynpunkt med arronderings- och andra byten
mellan lappfondsskogarna och mark i enskild ägo. Noggrann prövning bör
dock ske rörande inverkan av eventuella byten på de särskilda rättigheter
som tillkommer samerna. Enligt min mening bör därför beslutanderätten
i fråga om bär avsedda markbyten i princip förbehållas Kungl. Maj:t. I fall,
då byte endast avser mindre jämkning, bör dock domänstyrelsen kunna
meddela beslut efter tillstyrkan av rennäringsnämnden. Därest försäljning
sker av område som ingår i lappfondsskogarna — likaledes efter tillstyrkan
av rennäringsnämnden — bör köpeskillingen inlevereras till lappfonden.
I detta sammanhang torde böra anmälas, att domänstyrelsen hos Kungl.
Maj:t gjort framställning om ändring av 14 § kungörelsen den 17 juni 1943
(nr 532) angående upplåtelse av kronotorp. Enligt den nuvarande lydelsen
av denna paragraf kan kronotorpare erhålla statsbidrag till vissa angivna
inre rationaliseringsåtgärder med högst de belopp, vartill bidrag till motsvarande
åtgärder kan utgå enligt kungörelsen den 30 juni 1939 (nr 466) an
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 dr 1962 11
gående statsbidrag till förstärkning av ofullständiga jordbruk m. m. Sistnämnda
författning ersattes emellertid av kungörelsen den 11 jum 1948
(nr 342) angående statligt stöd till jordbrukets yttre och inre rationalisering
m. m. Den föreslagna ändringen, som tillstyrkts av lanlbruksstyrelsen, innebär
att anknytning sker till bestämmelserna i sistnämnda kungörelse.
Härigenom skulle kronotorpare beträffande det statliga stödet till inre rationalisering
åter bli jämställda med övriga jordbrukare. Enligt min mening
bör domänstyrelsens framställning biträdas. Jag torde senare, därest riksdagen
inte har någon erinran mot den begärda ändringen, få återkomma till
Kungl. Maj:t med förslag om författningsändring.
Härefter torde jag få övergå till frågan, om kronoarrendators optionsrätt.
Enligt förordningen den 25 maj 1945 (nr 262) angående försäljning i vissa
fall av kronoegendom m. m. gäller i detta hänseende i huvudsak att då utarrenderad
egendom skall försäljas hembud skall ske till arrendatorn. Antages
ej hembud äger domänstyrelsen avgöra om egendomen skall utbjudas
till salu eller disponeras på annat sätt. Sedan lång tid tillbaka har dock
praxis varit att om arrendatorn ej antagit hembudet utan i stället önskat
fortsatt arrende detta ej förvägrats honom. Denna praxis har underställts
1952 års riksdag (prop. 88; JoU 37; rskr. 405), som ej hade någon erinran
däremot.
Domänstyrelsens av samtliga remissinstanser tillstyrkta förslag innebär i
huvudsak att, om en arrendator inte antager hembud, försäljning i fortsättningen
må ske på allmänna marknaden. Även jag ansluter mig i princip
härtill. Av företagsekonomiska skäl bör nämligen, såsom domänstyrelsen
framhåller, vissa jordbruksegendomar försäljas. I en del fall torde också
föreliggande investeringsbehov beträffande byggnader och andra anläggningar
vara av sådan storlek att allmänt jordbruksekonomiska skäl talar
för att egendomarna ej bör bestå såsom självständiga brukningsenheter.
Vidare bör enligt de av 1947 och 1959 års riksdagar antagna jordbrukspolitiska
riktlinjerna kronan ej undandraga sig att, i den mån så kan anses
behövligt, med sin mark medverka till den yttre rationaliseringen i enlighet
med för varje annan markägare gällande principer.
Självfallet bör vid överväganden rörande försäljning stor hänsyn tagas
till arrendators personliga omständigheter. Vidare är det givet att, såsom
bland annat 1960 års arrendelagsutredning uttalat i sitt remissyttrande,
vid försäljning arrendator inte bör ställas i sämre läge än den som i motsvarande
situation tillkommer en arrendator, på vilkens upplåtelse den sociala
arrendelagstiftningen är tillämplig. Det är angeläget att arrendator beredes
möjlighet att förvärva fastighet till de lägre pris, som kan komma att
bjudas av annan person.
I anledning av vad under remissbehandlingen av domänstyrelsens framställning
anförts om önskvärdheten av att köpare kan beviljas tillräckligt
12
Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 1962
långfristig kredit vill jag erinra om att enligt gällande bestämmelser endast
två tiondelar av köpeskillingen behöver erläggas kontant och att återstoden
kan få gäldas genom avbetalningar under i regel högst 10 år.
Den föreslagna ändringen i förfarandet kräver visserligen inte författningsändring
men torde likväl med hänsyn till sin betydelse böra underställas
riksdagen.
Beträffande vissa, i regel under 1800-talet av kronan till enskilda upplåtna
fastigheter i Norrland och Kopparbergs län gäller förordningen den
29 juni 1866 (nr 63 s. 1) angående dispositionsrätten över skogen å vissa
skattehemman. Förordningen tillkom i syfte att förebygga skövling av skogen
på fastigheterna. Dess bestämmelser om hur skogen må disponeras har,
såsom framgår av redogörelsen i det föregående, ersatts av stadganden i
andra författningar. Dock gäller fortfarande en i förordningen införd administrativ
föreskrift rörande anteckning i beslut om skatteomföring av
skattemannarättens omfattning. Denna föreskrift fyller numera inte någon
uppgift. Vidare är vissa anteckningar i jordregistret, som grundar sig på
förordningen, till visst besvär. Jag ansluter mig med hänsyn till det sagda
till kammarkollegiets av remissinstanserna tillstyrkta förslag om upphävande
av förordningen. Riksdagens medgivande härtill torde behöva inhämtas.
I fråga om inköp av mark för domänverkets räkning med anlitande av
markfondens medel har under senare år med riksdagens medgivande beslutanderätten
decentraliserats från Kungl. Maj:t till domänstyrelsen beträffande
markförvärv för vissa ändamål och förvärv av viss omfattning från lantbruksnämnd.
I syfte att ernå önskvärd administrativ förenkling har förslag
om ytterligare överföring av beslutanderätt i inköpsärendena till domänstyrelsen
framlagts i en i det föregående i sin helhet återgiven departementspromemoria,
som varit föremål för remissbehandling.
De i promemorian närmare anförda skälen för en ytterligare decentralisering
anser jag vara bärande. Promemorieförslaget kan självfallet inte, såsom
i vissa remissyttranden befarats, medföra någon ändring i inköpsverksamhetens
inriktning till förfång för storleksrationalisering och arronderingsförbättringar
inom det enskilda skogsbruket. Förutsättning för att
domänstyrelsen skall äga besluta om inköp skall nämligen vara att vederbörande
lantbruksnämnd och, i förekommande fall, fastighetsbildningsmyndighet
tillstyrkt förvärvet. Med hänsyn till att lantbruksnämnd är tillståndsmyndighet
beträffande ärenden enligt jordförvärvslagen ävensom till
det förhållandet att tillstyrkande av denna nämnd ansetts vara tillräckligt
för att i vissa fall länstyrelse skall äga besluta i bolagsförvärvsärenden kan
jag ej ansluta mig till den i vissa remissyttranden framförda åsikten att tillstyrkan
skall krävas av lantbruksstyrelsen. Har emellertid inköpsärende,
Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 1962
13
varom nu är fråga, enligt gällande grunder för ärendehandläggning inom
lantbruksorganisationen kommit under lantbruksstyrelsens prövning bör
dennas yttrande gälla. Under hänvisning till här och i promemorian anförda
skäl förordar jag, att Kungl. Maj:t inhämtar riksdagens medgivande att
bemyndiga domänstyrelsen att besluta om inköp i fråga om skogsmark,
där köpeskillingen för det aktuella objektet i dess helhet ej överstiger
100 000 kr. och där vederbörande lantbruksnämnd eller under i det föregående
angiven förutsättning lantbruksstyrelsen och, i förekommande fall,
fastighetsbildningsmyndigheten tillstyrkt förvärvet. Domänstyrelsen bör
årligen till Kungl. Maj:t inkomma med redogörelse rörande förvärv, som
skett med stöd av bemyndigandet.
För bostadslån till fast anställda skogsarbetare vid domänverket har enligt
riksdagens medgivande för åren 1955—1961 fått tagas i anspråk sammanlagt
5 200 000 kr. av domänverkets driftmedel. Av detta belopp var
vid 1961 års utgång cirka 1 000 000 kr. ej disponerade. Med hänsyn till
domänverkets kvarstående behov av rekrytering av fast anställda skogsarbetare
ävensom till önskvärdheten av att denna rekrytering underlättas
är det angeläget, att domänverket även i fortsättningen kan lämna ekonomiskt
stöd till skogsarbetarnas bostadsanskaffning. Jag anser även, att det
till följd av byggnadskostnadernas stegring och utvecklingen i fråga om de
enskilda, större skogsarbetsgivarnas motsvarande stödgivning är motiverat
med en viss ökning av belopp, vartill lånen högst må uppgå, och med jämkning
av de belopp, varmed lånen må avskrivas.
Bestämmelserna för långivningen vid nybyggnad och större ombyggnad
bör enligt min mening med giltighet från den 1 januari 1962 ändras så, att
lån må beviljas med belopp motsvarande vad som skulle utgöra låntagarens
egen insats i byggnadsföretaget, dock lägst med 4 000 kr. och högst
med tio procent av belåningsvärdet, beräknat enligt grunder, som för den
statliga bostadslångivningen fastställts av Kungl. Maj:t för lån till småhus.
Vidare bör lånebeloppets storlek bero av det arbetsåtagande i domänverkets
tjänst, som angives i låntagarens anställningsavtal. Sålunda
förordar jag att minimibeloppet, 4 000 kr., skall utgå då arbetsåtagandet
omfattar 100—124 dagsverken per anställningsår och maximibeloppet vid
ett årligt arbetsåtagande om minst 200 dagsverken. Då anställningsavtalet
avser arbetsåtaganden mellan 125 och 200 dagsverken för år bör lånbeloppet
för varje påbörjat 25-tal dagsverken höjas med en fjärdedel av skillnaden
mellan maximi- och minimibeloppet. Vad gäller lånens avskrivning föreslår
jag, att denna må ske med 200 kr. årligen vid ett arbetsåtagande av 100—- 124 dagsverken per anställningsår samt vid åtaganden däröver med ytterligare
100 kr. för varje påbörjat 25-tal dagsverken upp till 249. Högsta avskrivningen,
som bör ske vid arbetsåtagande om minst 250 dagsverken för
år, kommer alltså att uppgå till 800 kr. I andra hänseenden bör nuvarande
14 Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 dr 1962
allmänna grunder för lånen gälla. Liksom hittills torde det få ankomma
på Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, på domänstyrelsen
att meddela närmare bestämmelser angående låneverksamheten.
Enligt min mening är det till fyllest att ett belopp om 2 000 000 kr. ställes
till förfogande för långivningen under år 1962. Jag föreslår därför, att riksdagens
bemyndigande inhämtas att härför anlita dels den odisponerade
delen, cirka 1 000 000 kr., av medel som tidigare avsatts för motsvarande
långivning, dels 1 000 000 kr. av årets driftsinkomster.
Slutligen vill jag upptaga till behandling frågan om disposition av vissa
tidigare anvisade medel för att bekosta uppförande av tjänstebostäder
för domänverkets befattningshavare. Denna fråga har aktualiserats sedan
Kungl. Maj :t den 20 oktober 1961 beslutat att lämna framställning från
domänstyrelsen angående fastställande av bostadstvångsförteckning för domänverket
utan åtgärd. Av beslutet följer att inga tjänstebostäder längre
skall finnas inom domänverket och att sålunda samtliga verkets personalbostäder
skall vara s. k. uthyrningsbostäder. Oberoende av denna omläggning
bör domänverket ha möjlighet att uppföra personalbostad, då det med
hänsyn till arbetsuppgifterna för en befattningshavare är nödvändigt att
denne är placerad på mindre ort, där lämplig bostad ej går att uppbringa
eller kan förväntas komma att utbjudas på allmänna bostadsmarknaden.
Riksdagens medgivande torde inhämtas att få anlita det belopp av cirka
833 000 kr., som ej utnyttjats av investeringsanslag som förut anvisats till
tjänstebostäder för domänverket, för att uppföra personalbostäder. Det
torde ankomma på Kungl. Maj:t att meddela beslut om medelsdisposition
i varje särskilt fall.»
Utskottet. I syfte att anpassa domänverkets uppgifter med hänsyn till
utvecklingen och underlätta verksamheten föreslås bl. a. iordningsställande
av natur- och fritidsområden inom kronans skogar. De årliga
kostnaderna för därav betingade åtgärder har av domänstyrelsen beräknats
uppgå till 500 000 kr. under de tre första åren och cirka 200 000 kr. därefter.
Departementschefen har funnit att medelsanvisningen bör vara av något
mindre omfattning. Enligt departementschefens förslag skall medlen utgå
av domänverkets driftsinkomster och beloppets storlek bestämmas av Kungl.
Maj :t. Motionsledes har yrkats att till bestridande av kostnaderna skall beräknas
antingen, såsom i motionerna 1:548 samt 1:314 och 11:288 hemställts,
större årsbelopp än vad departementschefen föreslagit eller, såsom
i motionerna 1:552 och 11:664 yrkats, ett engångsbelopp av 2 000 000 kr.
Vidare har i nämnda två motionspar hemställts att medlen ej skall bestridas
av domänverkets driftsmedel utan utgå ur domänverkets markfond. Utskottet,
som finner det lämpligt att domänverket på sätt föreslagits engagerar
sig i natur- och fritidsverksamheten, har ej funnit att vad i de föreliggande
Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 1962
15
motionerna anförts motiverar att departementschefens förslag rörande finansieringen
av verksamheten bör frångås. Kostnaderna bör sålunda bestridas
av domänverkets driftsinkomster. Storleken av medelsdispositionen bör
bestämmas av Kungl. Maj:t i samband med generalförslagets upprättande.
Utskottets förenämnda ställningstagande medför inte att utskottet anser
att de åtgärder som vidtagits för att förse tätorternas befolkning med erforderliga
natur- och fritidsområden är tillräckliga. Åtskilliga frågor berörande
den för varje år alltmer angelägna fritidsverksamheten kräver en
lösning. Enligt utskottets mening finns det sålunda anledning att överväga
i vad mån ej förutom kommunerna, som hittills nära nog ensamma svarat
för fritidsområdena, staten i större omfattning än den som betingas av domänverkets
nyssnämnda verksamhet borde aktivt deltaga i förevarande hänseende.
Därvid torde jämväl böra undersökas huruvida icke domänverkets
markfond skulle kunna tagas i anspråk för inköp av fritidsmark. I enlighet
härmed tillstyrker utskottet bifall till motionerna 1:36 och 11:34.
I anledning av det i propositionen framlagda förslaget om förvaltningen
av renbetesfjällen, vilka huvudsakligen är belägna i Jämtlands län,
har i motionerna I: 554 och II: 665 yrkats att den från renbetesfjällen i detta
län härflytande skogsavkastningen i första hand bör disponeras till förmån
för samerna därstädes. Utskottet har för sin del ej funnit skäl motsätta sig
Kungl. Maj ds förslag, som bland annat innebär att såväl renbetesfjällen som
andra lappfondsskogar i riket fastare än tidigare inordnas under domänverkets
förvaltning. I samband därmed bör lappfonden tillföras ett belopp
om 150 000 kr. för år från domänverkets driftsmedel. Beloppet skall på sätt
föreslagits vara indexreglerat. Motionerna avstyrkes alltså. Förslaget att avskriva
det belopp på i runt tal 1,7 milj. kr., vilket motsvarar uppkommet
underskott av skogbruket å renbetesfjällen, kan utskottet biträda.
Den i propositionen föreslagna ändringen i förfarandet vid försäljning
av utarrenderad kronoegendom innebär att nu
rådande praxis i fråga om kronoarrendators optionsrätt till fortsatt arrende
skall ändras. En arrendator, som ej antager hembud, skall sålunda ej kunna
räkna med att han, såsom hittills varit fallet, skall erhålla fortsatt arrende.
Utskottet finner i likhet med departementschefen att domänstyrelsen av
företagsekonomiska och allmänt jordbruksekonomiska skäl bör få möjlighet
att sälja egendomen på allmänna marknaden då hembud ej antages. Dock
bör, såsom departementschefen betonat, stor hänsyn tagas till arrendalorns
personliga omständigheter, då försäljning överväges. I enlighet härmed
skall en kronoarrendator ej försättas i ett sämre läge än en innehavare av
s. k. socialt arrende. En kronoarrendator som ej antagit ett hembud skall
således ånyo beredas tillfälle att köpa egendomen, därest den köpeskilling
som erbjudes i allmänna marknaden ej överstiger hembudspriset. Då all rimlig
och skälig hänsyn enligt förslaget förutsättes skola tagas till kronoarrendatorn
och hans förhållanden delar utskottet ej de i motionerna 1:553
16
Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 dr 1962
och 11:663 samt 1:554 och 11:665 anförda betänkligheterna och avstyrker
därför de i motionerna innefattade yrkandena om avslag å propositionsförslaget
i förevarande del. Utskottet kan ej heller biträda det i förstnämnda
motionspar gjorda yrkandet om prövning av frågan om prissättning och
värdering vid hembud.
I nyssnämnda två motionspar har vidare framförts yrkanden om utredning
i syfte att åvägabringa gynnsammare möjligheter för en kronoarrendator
att förvärva den av honom innehavda egendomen. Såsom framhållits
av departementschefen innebär gällande bestämmelser i fråga om en kronoarrendators
betalning av en förvärvad kronoegendom att två tiondelar av
köpeskillingen skall erläggas kontant medan återstoden får amorteras på i
regel tio år. Domänstyrelsen har emellertid rätt att medgiva längre amorteringstid.
En amorteringstid på femton år och i vissa fall ända upp till
tjugo år har sålunda godkänts. Den ränta som utgår motsvarar den s. k.
normalräntan, som f. n. utgör 4 3/i procent. Utskottet vill ej bestrida att fall
kan förekomma, då den praxis rörande amorteringstidens längd som nu
tillämpas medför allvarlig ekonomisk belastning för köparen. Då det får
anses rimligt, att domänstyrelsen skall äga vissa möjligheter att i samband
med hembud kunna förhjälpa en kronoarrendator att bli ägare till egendomen,
synes enligt utskottets förmenande i fortsättningen en något mera
liberal tillämpning av reglerna rörande amorteringstidens längd kunna
anses befogad. I detta sammanhang torde jämväl av Kungl. Maj:t böra
övervägas huruvida ej den kontanta insatsen av köpeskillingen bör kunna
nedsättas.
I likhet med departementschefen finner utskottet övervägande skäl tala
för att beslutanderätten beträffande markförvärv för
domänverkets räkning, vilken rätt under senare år för vissa fall
decentraliserats från Kungl. Maj:t till domänstyrelsen, ytterligare utvidgats.
Utskottet, som funnit den nu föreslagna avgränsningen av domänstyrelsens
befogenhet lämplig, tillstyrker därför att styrelsen skall äga besluta om inköp
av skogsmark, där köpeskillingen för förvärvsobjektet i dess helhet ej
överstiger 100 000 kr. samt förvärvet tillstyrkts av vederbörande lantbruksnämnd
och i förekommande fall av fastighetsbildningsmyndighet. Såsom i
propositionen förutsatts kan tillstyrkande av fånget från lantbruksorganisationens
sida i visst fall lämnas av lantbruksstyrelsen. Det i motionerna I: 547
och 11:660 framförda förslaget att för beslutanderättens decentralisering
skall krävas att förutom lantbruksnämnd även lantbruksstyrelsen skall ha
förordat bifall till markförvärvet kan utskottet lika litet som departementschefen
finna ändamålsenligt. I motionsparet I: 554 och II: 665 gjort yrkande
om avslag å propositionsförslaget avstyrkes, såsom framgår av det föregående,
alltså av utskottet.
Det i motionerna I: 547 och II: 660 framlagda förslaget att domänstyrelsen
skall lämna markkompensation för domänstyrelsens skogsinköp motsvarar
Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 1962 17
motionsyrkanden som tidigare prövats av riksdagen. Utskottet får härutinnan
hänvisa till behandlingen förra året av motioner i motsvarande ämne,
vilka avslogs av riksdagen efter förslag av utskottet i dess utlåtande nr 18.
Beträffande övriga i förenämnda motioner 1:547 och 11:660 gjorda yrkanden
om att domänverkets inköpspolitik skall inriktas på skogsförvärv från
lantbruksnämnderna samt rörande utredning om användningen av medel ur
domänverkets markfond för skogsproduktions- och sysselsättningsbefrämjande
åtgärder ävensom vad angår det i motionerna I: 239 och II: 287 gjorda
utredningsyrkandet om intensifiering av domänverkets medverkan i jordbrukets
och bondeskogsbrukets strukturrationalisering får utskottet erinra
om att fjolårets riksdag behandlade även dessa spörsmål, därvid da avlämnade
motioner av samma innebörd lämnades utan bifall. De i motionerna
berörda spörsmålen, däribland markinköpsfrågan, torde komma att upptagas
till prövning av den nyligen tillsatta utredningen om organisationen
av statens skogsförvaltande och skogsindustriella verksamhet m. m. Med
hänsyn till vad som sålunda förevarit och då utskottet ej funnit anledning
att i år intaga någon annan ståndpunkt till dessa frågor än förra året får
utskottet avstyrka ifrågavarande motionsyrkanden.
Vad departementschefen i övrigt anfört i propositionen har ej föranlett
någon erinran från utskottets sida.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må
I. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:548, 1:314 och 11:288 samt 1:552 och
11:664, bemyndiga Kungl. Maj:t att årligen avdela vissa
medel ur domänverkets driftsinkomster för att bestrida
i det föregående berörda utgifter i samband med domänverkets
natur- och fritidsverksamhet,
II. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall
till motionerna I: 36 och II: 34, i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om en allsidig utredning om behovet av natur- och
fritidsreservat samt om disposition av medel ur domänverkets
markfond för förvärv av härför lämpliga områden,
III. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 554 och II: 665, såvitt nu är i fråga, godkänna
vad i det föregående föreslagits rörande förvaltningen
av lappfondsskogarna,
IV. medgiva i det föregående angiven nedskrivning av
domänfonden,
V. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:553 och 11:663 samt 1:554 och 11:665,
samtliga motioner såvitt nu är i fråga, godkänna i det före
2
— Bihang till riksdagens protokoll 1962. 10 sand. Nr 8.
18
Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 dr 1962
gående föreslagen ändring i förfarandet vid försäljning av
vissa utarrenderade kronoegendomar,
VI. i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet
anfört i anledning av uti motionerna 1:553 och
II: 663 samt 1:554 och II: 665 gjorda yrkanden om gynnsammare
betalningsvillkor vid försäljning till kronoarrendator
av kronoegendom,
VII. avslå motionerna 1: 553 och II: 663 såvitt däri framförts
yrkande om skyndsam prövning av frågan om prissättning
och värdering vid försäljning till kronoarrendator
av kronoegendom,
VIII. bemyndiga Kungl. Maj:t att upphäva förordningen
den 29 juni 1866 (nr 63 s. 1) angående dispositionsrätten
över skogen å sådana skattehemman, som uppkomma av
nybyggen, vilka hädanefter från kronan upplåtas, eller av
sådana äldre nybyggen, för vilka föreskrivna byggnads- och
odlingsskyldigheter icke blivit behörigen fullgjorda,
IX. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:554 och 11:665 samt 1:547 och 11:660,
samtliga motioner såvitt nu är i fråga, medgiva att domänstyrelsen
må bemyndigas att i den utsträckning som angivits
i det föregående besluta om förvärv av mark,
X. avslå motionerna 1: 239 och II: 287,
XI. avslå motionerna 1:547 och 11:660 såvitt däri framförts
yrkande om utredning angående vidgat användningsområde
för medel ur domänverkets markfond,
XII. medgiva att högst 1 000 000 kr. av domänverkets
driftsinkomster må jämte odisponerad del av tidigare för
ändamålet avsatta medel under år 1962 disponeras för bostadslån
till fast anställda skogsarbetare i enlighet med de
grunder som angivits i det föregående, samt
XIII. medgiva att outnyttjade belopp av tidigare anvisade
investeringsanslag för tjänstebostäder för domänverket må
på i det föregående angivna grunder disponeras för att uppföra
personalbostäder.
Sockholm den 26 april 1962
På jordbruksutskottets vägnar:
HJALMAR NILSSON
Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 1962
19
Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Hjalmar Nilsson, Lage Svedberg,
Nils Hansson, Gunnar Berg, Kristiansson, Ringaby, Magnusson, Isacson,
Åkesson och Harald Pettersson*;
från andra kammaren: herrar Haeggblom*, Lindström*, Nilsson i
Lönsboda, östlund, Johanson i Västervik, Franzén, Lundmark, Persson i
Tandö*, Dahlgren och Hamrin i Kalmar*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer
1. av herrar Ringaby, Isacson, Hceggblom och östlund, vilka ansett dels
att första stycket i utskottets utlåtande bort ha följande lydelse:
I Syfte---(lika med utskottet)--— domänverkets markfond.
Utskottet, som anser det lämpligt att domänverket engagerar sig i naturoch
fritidsverksamheten, finner att förslaget i motionerna 1: 552 och II: 664
om att ett större belopp ur domänverkets markfond ställes till förfogande
för denna verksamhet innebär den bästa lösningen av finansieringsfrågan.
I markfonden finns alltjämt stora belopp samlade. Den intensifierade inköpsverksamhet,
som efter riksdagens revisorers uttalande igångsatts för
att förbruka markfondens kraftiga tillväxt, står i uppenbart samband med
tomtförsäljningar till tätortsområden och det bör därför vara en näraliggande
uppgift att använda markfondens medel till fritidsanläggningar för tätortsbefolkningen.
För driften av sådana anläggningar bör domänverkets
driftsinkomster användas, men behövligt investeringskapital bör tagas ur
markfonden. Utskottet förordar alltså, med avstyrkande av yrkandena i
motionerna 1:548 samt 1:314 och 11:288, bifall till förslaget i motionerna
I: 552 och II: 664 att 2 000 000 kr. ur markfonden ställes till förfogande för
ändamålet.»
dels ock att utskottets hemställan under I. bort lyda sålunda:
»I. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall
till motionerna 1:552 och 11:664 ävensom med avslag å
motionerna I: 548 samt I: 314 och II: 288, dels besluta att av
domänverkets markfonds medel 2 000 000 kr. må användas
för att bestrida investeringskostnader i samband med domänverkets
natur- och fritidsverksamhet, dels ock bemyndiga
Kungl. Maj:t att årligen avdela vissa medel ur domänverkets
driftsinkomster för att bestrida driftsutgifter för
samma verksamhet.»
2. av herrar Hjalmar Nilsson, Lage Svedberg, Gunnar Berg, Kristiansson,
Magnusson, Lindström, Johanson i Västervik, Franzén, Lundmark och Person
i Tandö, vilka ansett
20
Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 1962
dels att andra stycket å s. 15 i utskottets utlåtande bort utgå samt ersättes
med text av följande lydelse:
»Vad angår det i motionerna 1:36 och 11:34 gjorda yrkandet om tillsättande
av en allsidig utredning rörande dels behovet av natur- och fritidsreservat,
dels möjligheten att disponera medel ur markfonden för förvärv
av fritidsområden, får utskottet som sin mening uttala, att förevarande
spörsmål lämpligen ej bör övervägas förrän 1960 års naturvårdsutredning
och statens skogsföretagsutredning framlagt sina förslag. Utskottet finner
sålunda ej skäl biträda motionerna.»
dels ock att utskottets hemställan under II. hort lyda sålunda:
»II. lämna motionerna 1:36 och 11:34 utan bifall.»
3. av herrar Harald Pettersson och Dahlgren, vilka ansett att det avsnitt
i utskottets utlåtande å s. 15—16 som behandlar förfarandet vid försäljning
av utarrenderad kronoegendom bort ha följande lydelse:
»Den i propositionen föreslagna ändringen i förfarandet vid försäljning
av utarrenderad kronoegendom innebär, att nu
rådande praxis i fråga om kronoarrendators optionsrätt skulle ändras. En
arrendator, som ej kan antaga hembud, skulle sålunda ej kunna räkna med
att han, såsom hittills varit fallet, skall erhålla fortsatt arrende. Departementschefen
har visserligen framhållit, att stor hänsyn härvid bör tagas
till arrendatorns personliga omständigheter. En kronoarrendator, som ej
antagit ett hembud, skulle således ånyo beredas tillfälle att köpa egendomen,
därest den köpeskilling, som erbjuds i allmänna marknaden, ej överstiger
hembudspriset. Den i förhållande till marknaden i övrigt höga prissättning,
som domänverket tillämpar, måste emellertid trots de relativt förmånliga
amorterings- och räntevillkor, som domänverket kan erbjuda, i många fall
befaras leda till att kronoarrendatorn inte kan förvärva egendomen och
därför måste avflytta. Då den föreslagna ordningen måste bedömas medföra
en allvarlig försvagning av kronoarrendatorernas besittningsskydd, tillstyrker
utskottet de i motionerna 1:553 och 11:663 samt 1:554 och 11:665
framställda yrkandena om avslag å propositionen i förevarande del.
Liksom departementschefen finner utskottet det emellertid angeläget, att
en ökad avyttring av kronoegendomar kan komma till stånd. I nyssnämnda
två motionspar har i detta svfte framförts yrkanden om utredning om gynnsammare
möjligheter för en kronoarrendator att förvärva den av honom
innehavda egendomen. I motionerna 1:553 och 11:663 framhålles bl. a. att
härvid bör eftersträvas en prissättning i paritet med den som i allmänhet
gäller för jordbruksfastigheter i övrigt. Motionerna 1:554 och 11:665 syftar
till gynnsammare avbetalningsvillkor vid försäljning av kronoegendom till
arrendeinnehavare. Gällande bestämmelser i fråga om kronoarrendators
betalning av en förvärvad kronoegendom innebär, att två tiondelar av köpeskillingen
skall erläggas kontant medan återstoden får amorteras på i regel
Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 dr 1962
21
tio år. Domänstyrelsen har emellertid rätt att medgiva längre amorteringstid.
En amorteringstid på femton år och i vissa fall upp till tjugo år har
sålunda godkänts. Den ränta som utgår motsvarar den s. k. normalräntan,
som f. n. utgör 4 3A procent. Den praxis rörande amorteringstidens längd,
som nu tillämpas, medför ofta en allvarlig ekonomisk belastning för köparen.
Då det får anses angeläget, att domänstyrelsen skall äga vissa möjligheter
att i samband med hembud kunna förhjälpa en kronoarrendator
att bli ägare till egendomen, synes enligt utskottets förmenande i fortsättningen
en mera liberal tillämpning av reglerna rörande amorteringstidens längd
befogad. Av särskild vikt är det emellertid att prissättningen bringas i paritet
med den som i allmänhet gäller på marknaden. Utskottet finner därför
en skyndsam prövning av denna fråga nödvändig och tillstyrker alltså
motionsyrkandet härom.»
dels ock att utskottets hemställan under V. och VII. bort lyda sålunda:
»V. med bifall till motionerna 1:553 och 11:663 samt
1:554 och 11:665, samtliga motioner såvitt nu är i fråga,
avslå Kungl. Maj:ts förslag om ändring i förfarandet vid
försäljning av vissa utarrenderade kronoegendomar.»
»VII. I anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall
till motionerna I: 553 och II: 663, såvitt nu är i fråga,
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam prövning
av frågan om prissättning och värdering vid försäljning till
kronoarrendator av kronoegendom.»
4. av herr Åkesson (rörande förfarandet vid försäljning av utarrenderad
kronoegendom).
5. av herrar Nils Hansson, Åkesson, Nilsson i Lönsboda och Hamrin i
Kalmar, vilka ansett
dels att det stycke, som i utskottets utlåtande å s. 16 börjar med orden
»I likhet» och slutar med orden »av utskottet.», bort ha följande lydelse:
»I propositionen har föreslagits att beslutanderätten beträffande
markförvärv för d om änverkets räkning skall
decentraliseras från Kungl. Maj:t till domänstyrelsen, där köpeskillingen
för förvärvsobjektet i dess helhet ej överstiger 100 000 kr. samt förvärvet
tillstyrkts av vederbörande lantbruksnämnd och i förekommande fall av
fastighetsbildningsmyndighet. I motionerna 1:554 och 11:665 har yrkats
avslag å Kungl. Maj ds förslag med hänsyn till befarade svårigheter för
det mindre bondeskogsbruket att genomföra erforderlig strukturrationalisering
i priskonkurrens med domänverket. Utskottet, som får erinra om
att utredning pågår rörande statens skogsförvaltnings verksamhet varvid
även markinköpsfrågan torde komma att behandlas, har ej blivit övertygat
om lämpligheten att nu låta domänstyrelsen på egen hand besluta om mark
-
22
Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 1962
inköp på de i propositionen föreslagna villkoren. Enligt utskottets uppfattning
bör motionärernas yrkanden om avslag å propositionsförslaget i förevarande
del därför bifallas. Härav följer att utskottet avstyrker det i motionerna
1:547 och 11:660 framförda förslaget att för beslutanderättens decentralisering
skall krävas att förutom lantbruksnämnd även lantbruksstyrelsen
tillstyrkt markförvärvet.»
dels ock att utskottets hemställan under IX. bort lyda sålunda:
»IX. med bifall till motionerna 1:554 och 11:665, såvitt
nu är i fråga, samt med avslag å motionerna 1:547 och
11:660, avslå Kungi. Maj ds förslag om medgivande att domänstyrelsen
må bemyndigas att i den utsträckning som
angivits i propositionen besluta om förvärv av mark.»
6. av herrar Harald Pettersson och Dahlgren, vilka ansett
dels att det avsnitt i utskottets utlåtande som å s. 16 börjar med orden
»I likhet» och å s. 17 slutar med orden »ifrågavarande motionsyrkanden.»
bort ha följande lydelse:
»I propositionen föreslås att beslutanderätten beträffande
markförvärv för domänverkets räkning, vilken rätt under
senare år för vissa fall decentraliserats från Kungl. Maj:t till domänstyrelsen,
skall utvidgas ytterligare, så att styrelsen skall äga besluta om inköp
av skogsmark, där köpeskillingen för förvärvsobjektet i dess helhet ej överstiger
100 000 kr. samt förvärvet tillstyrkes av vederbörande lantbruksnämnd
och i förekommande fall av fastighetsbildningsmyndighet. Den föreslagna
utvidgningen av bemyndigandet innebär sålunda en administrativ förenkling,
som utskottet anser sig kunna tillstyrka, under förutsättning av att
garantier skapas för att domänverkets inköpspolitik inte motverkar den
strukturrationalisering av det mindre bondeskogsbruket, som staten genom
lantbruksnämnderna söker genomföra. Att, såsom i motionerna 1:554 och
II: 665 yrkats, avslå propositionsförslaget om en decentralisering av inköpsrätten
kan utskottet sålunda ej biträda. Å andra sidan finner utskottet de
garantier, som i detta syfte förordats i motionerna 1:547 och 11:660, vara
nödvändiga. Sådana riktlinjer bör således anges för domänstyrelsens inköpspolitik,
att densamma i huvudsak inriktas på förvärv av skogsmark från
lantbruksnämnderna. I den mån förvärv från enskilda sker enligt det utvidgade
bemyndigandet bör som villkor gälla, att domänverket ställer motsvarande
areal skogsmark till förfogande för strukturrationaliseringen inom
jordbruket och bondeskogsbruket. Det i nyssnämnda motioner framförda
förslaget att för beslutanderättens decentralisering skall krävas att förutom
lantbruksnämnd även lantbruksstyrelsen skall ha förordat bifall till markförvärvet
finner sig utskottet också böra tillstyrka.
I vissa av de förevarande motionerna har uppmärksamheten riktats på
frågan om domänverkets medverkan i strukturrationaliseringen i hela dess
Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 år 1962
23
sammanhang. Motionerna 1:239 och 11:287 syftar till en skyndsam prövning
av möjligheterna att intensifiera domänverkets medverkan i strukturrationaliseringen
inom jordbruket och bondeskogsbruket. Såsom framhålles
i motionerna har inköpspolitiken under de senaste åren resulterat i en icke
oväsentlig ökning av domänverkets skogsinnehav. Inom vissa trakter av
södra Sverige tenderar fördelningen mellan staten och enskilda att märkbart
påverkas. I stor utsträckning har domänverket förvärvat skogsmark också
inom jordbruksbygder, vilket måste betraktas som en otillfredsställande
utveckling för strukturrationaliseringen inom den enskilda sektorn. Såsom
framhållits i de nyssnämnda motionerna bör strävan vara att i jordbruksbygderna
överföra domänverkets mark till jordbruket och bondeskogsbruket
i den utsträckning som visar sig nödvändig för att åstadkomma förbättringar
i strukturhänseende i fråga om både brukningsenheternas storlek och arron - dering. Domänverkets markinköp bör i första hand inriktas på sådana
bygder och skogsområden, där en statlig insats utöver vad det enskilda
näringslivet förmått må anses behövlig för att få till stånd god skogsproduktion
och skogsvård och därmed sammanhängande positiva verkningar
för näringslivet i bygden.
Utskottet delar den i motionerna I: 239 och II: 287 uttalade uppfattningen,
att överföringen av mark mellan domänverket och bondeskogsbruket i första
hand bör kunna ordnas genom ett bytesförfarande. Det kan visserligen
konstateras, att domänverkets verksamhet med markbyten i viss mån intensifierats.
Verksamheten måste dock alltjämt sägas ha alltför ringa omfattning.
Enligt utskottets mening är det därför angeläget att bytesverksamheten
intensifieras ytterligare. Eu sådan utveckling måste, såsom framhållits
i de nämnda motionerna, vara av stort intresse också för domänverket, som
därigenom kan åstadkomma en önskvärd rationalisering av sitt innehav.
Såsom motionärerna framhållit måste emellertid i många fall direkta
marköverlåtelser ske från domänverket till enskilda markägare, om strukturproblemen
skall få en tillfredsställande lösning. Ett allvarligt hinder
härför är emellertid den högre prisnivå, som domänverket tillämpar vid
försäljningar i anledning av att härvid en lägre kapitaliseringsfaktor användes
än den som gäller för lantbruksorganisationen och den allmänna
marknaden. Samtidigt medför domänverkets högre prisnivå olägenheter för
verksamheten med skogskomplettering också därigenom, att presumtiva
säljare av skogsmark spekulerar i försäljning till domänverket i avsikt att
kunna utfå ett högre pris än det gängse marknadspriset i orten. Lantbruksstyrelsen,
som i sitt yttrande över motionerna 1:239 och 11:287 tillstyrkt
översyn med avseende å berörda prisfrågor vid domänverkets köp och försäljningar,
har framhållit, att lantbruksnämnderna och domänmyndigheterna
borde tillämpa ett enhetligt uppträdande i prisfrågan, och härvid ifrågasatt
om det finns anledning för domänverket att tillämpa högre pris än den
i orten gängse marknadsprisnivån. Utskottet ansluter sig härtill och till
-
24 Jordbruksutskottets utlåtande nr 8 dr 1962
styrker, att på sätt i motionerna förordats en skyndsam prövning kommer
till stånd i syfte att intensifiera domänverkets medverkan i strukturrationaliseringen
inom jordbruket och skogsbruket.
Enligt gällande bestämmelser skall markfondens medel användas för inköp
av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark. Såsom framhållits
i motionerna 1:547 och 11:660 har främst genom tomtmarksförsäljningar
ett ständigt ökat kapital tillförts markfonden, vilket domänverket utnyttjat
till utökning av markinnehavet. En sådan inköpspolitik är emellertid inte
i överensstämmelse med det ursprungliga syftemålet att någon förskjutning
i fördelningen av skogsmark mellan de olika ägarkategorierna i stort sett
inte skulle få komma till stånd. Utskottet har i det föregående tillstyrkt, att
markfondens medel skall få tas i anspråk för inköp av fritidsmark. I de
nyssnämnda motionerna förordas omprövning i fråga om markfondens användning
i syfte att möjliggöra, att medel ur fonden kan få disponeras även
för andra angelägna ändamål. Som exempel härpå nämnes, att markfondsmedel
bör kunna överföras till förnyelsefonden att ianspråktagas för olika
skogsproduktions- och sysselsättningsfrämjande åtgärder, såsom skogsbilvägnätets
utbyggnad, skogsdikningar och anläggande av nya bestånd på
kvarvarande ofruktbara kalmarker. Markfondsmedel bör enligt motionärerna
också kunna användas för investeringar i statens skogsindustriella
verksamhet. Utskottet anser, att en sådan omprövning av markfondens användning
är angelägen.»
dels ock att utskottets hemställan under IX., X., och XI. bort lyda sålunda:
»IX. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall
till motionerna 1:547 och 11:660 ävensom med avslag
å motionerna 1:554 och 11:665, samtliga motioner såvitt
nu är i fråga, medgiva att domänstyrelsen må bemyndigas
att i den utsträckning som angivits i det föregående besluta
om förvärv av mark, dock under förutsättning av att härvid
på sätt utskottet förordat garantier skapas för att domänverkets
inköpspolitik inte motverkar den strukturrationalisering
av bondeskogsbruket, som staten genom lantbruksnämnderna
söker genomföra,»
»X. med bifall till motionerna I: 239 och II: 287 i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam prövning i syfte att
intensifiera domänverkets medverkan i strukturrationaliseringen
inom jordbruket och bondeskogsbruket i enlighet
med vad utskottet anfört,»
»XI. med bifall till motionerna 1:547 och 11:660, såvitt
nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam
utredning angående vidgat användningsområde för
medlen av domänverkets markfond,»
STATENS REPRODUKTIONSANSTALT
1481 62
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1962:237 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa frågor berörande domänverket jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten