Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21 år 1962

1962-12-04 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1962:21, Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21 år 1962

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21 år 1962

1

Nr 21

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition till riksdagen med förslag till lag om rått

för kommun att bistå utländska studerande jämte i

ämnet väckta motioner.

Till konstitutionsutskottet har båda kamrarna den 13 november 1962 hänvisat

en av Kungl. Maj:t till riksdagen avlåten proposition, nr 191, däri

Kungl. Maj :t, under åberopande av ett propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för den 19 oktober 1962, föreslagit

riksdagen att antaga nedan intagna förslag till lag om rätt för kommun att

bistå utländska studerande.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft de i

anledning av densamma väckta, till utskottet den 21 november 1962 hänvisade

likalydande motionerna I: 763 av herr Yngve Nilsson och herr Ringaby

samt II: 924 av herrar Palm och Nilsson i Bästekille, vari hemställes, »att

riksdagen måtte 1. avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 191; samt 2. i skrivelse

till Kungl. Maj :t uttala, att de centrala administrativa myndigheter

som handhar biståndsverksamheten till utvecklingsländerna enligt riksdagens

mening bör beakta behovet av stipendier för studerande vid skolor

och inom näringslivet i vårt land och därvid särskilt ägna uppmärksamhet

åt sociala och kurativa åtgärder».

Beträffande de skäl som ligger till grund för propositionen får utskottet,

i den mån redogörelse därför ej lämnas i det följande, hänvisa till det vid

propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet samt beträffande

de skäl som ligger till grund för yrkandena i motionerna till samma motioner.

I åtskilliga kommuner har på senare tid uttalats önskemål om att kommunen

skulle anslå medel till utbildningsbidrag åt studerande från de s. k.

utvecklingsländerna, önskemål har vidare framförts om kommunala stipendier

åt utlänningar som praktiserar vid svenska industrier eller genomgår

lärlingsutbildning i Sverige. Enligt ett av regeringsrätten den 18 maj

1961 träffat avgörande anses emellertid kommunala utbildningsbidrag till

utländska studerande icke lagligen kunna meddelas, eftersom dylikt beslut

inte avser en angelägenhet som det tillkommer kommun att vårda. Sedan

med anledning härav fråga uppkommit, huruvida det vore möjligt och lämpligt

att ändra gällande kommunala kompetensregler så att kommun finge

1 -—- Bihang till riksdagens protokoll 1962. 5 samt. 2 avd. Nr 21

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21 år 1962

möjlighet att anslå medel för nämnda ändamål, uppdrog Kungl. Maj :t den

12 januari 1962 åt kommunalrättskommittén att skyndsamt

verkställa en förutsättningslös utredning i ämnet. Kommittén redovisade

uppdraget i ett i maj 1962 framlagt betänkande: »Kommunalt stöd åt studerande

från utvecklingsländerna» (SOU 1962:21). Betänkandet utmynnade

i ett förslag till lagstiftning, som skulle bereda borgerliga primärkommuner

och landstingskommuner möjlighet att i skälig omfattning anslå medel till

stipendier åt dem, som i anslutning till svenskt utvecklingsbistånd önskade

bedriva studier eller eljest genomgå utbildning inom kommunen eller vid

av kommunens invånare anlitad utbildningsanstalt utom kommunen, ävensom

vidtaga åtgärder i övrigt för underlättande av deras vistelse här och för

främjande av deras välfärd och trivsel.

Till stöd för förslaget bär kommunalrättskommittén sammanfattningvis

anfört följande.

Kommunerna saknade i stort sett möjligheter att inom ramen för nu

gällande kompetens utge utbildningsbidrag åt utländska studerande.

Åtskilliga skäl talade enligt kommitténs mening mot ett införande av

möjligheter för kommunerna att göra insatser för studerande från utvecklingsländerna.

Utvecklingshjälpen vore främst en statlig angelägenhet, och

öppnandet av möjligheter till kommunal medverkan skulle innebära ett

betydelsefullt avsteg från de hävdvunna gränserna för den kommunala

kompetensen. Andra skäl talade emellertid med styrka för att därtill beredda

kommuner skulle kunna göra vissa insatser på området. Utvecklingsbiståndet

vore av hög angelägenhetsgrad, och vi måste på olika sätt söka

vidga våra insatser. Utvecklingsländernas förhållanden och problem tilldroge

sig ett växande intresse från allmänhetens sida. Biståndsarbetet finge

därigenom en ökad anknytning till vårt utbildningsväsende och vårt kulturliv,

områden där kommunerna i dag hade betydelsefulla uppgifter. Kontakterna

med svenskt samhällsliv och svensk miljö vore av värde för studerande

från utvecklingsländerna. Med den ställning kommunerna intar i vårt

samhällsliv liksom på undervisningens och kulturlivets område kunde det

anses befogat att kommunerna bereddes möjlighet till vissa insatser på

stipendiatmottagningens område. Kommittén stannade därför för att förorda

att kommunerna i särskild lag tillädes rätt till vissa insatser för studerande

från utvecklingsländerna.

De skäl som funnits tala mot en kommunal medverkan borde enligt

kommitténs mening föranleda att vissa begränsningar uppställdes beträffande

de kommunala insatserna. Det syntes sålunda angeläget att kommunernas

insatser samordnades med våra insatser i övrigt på utvecklingshjälpens

område. De studerande som skulle kunna erhålla kommunalt

stöd skulle enligt kommitténs förslag bedriva studier eller eljest genomgå

utbildning i anslutning till »svenskt utvecklingsbistånd», varmed kommit
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21 år 1962

3

tén främst åsyftade de officiella svenska insatserna på utvecklingshjälpens

område. Insatserna skulle vidare enligt kommitténs förslag begränsas till

studerande, som bedreve studier inom vederbörande kommun eller vid av

dess invånare anlitad utbildningsanstalt utom kommunen. Enligt kommitténs

mening saknades anledning att frångå principen att utvecklingshjälpen

i huvudsak vore en statlig angelägenhet, vars kostnader skulle bäras av alla

gemensamt. Genom orden »i skälig omfattning» i författningsförslaget hade

kommittén velat understryka att insatserna skulle stå i rimlig proportion

till kommunens ekonomiska resurser och icke ges den omfattning att kommunens

invånare i kännbar mån mer än medborgarna i gemen betungades

med utgifter för biståndsarbetet.

Förutom genom anslag till stipendier borde enligt kommitténs mening

kommunerna kunna på annat sätt stödja de studerande. Av särskilt värde

vore att kommunerna ägnade intresse åt vad som brukade kallas stipendiatmottagningens

kurativa eller sociala sida — åt frågor om bostäder, samlingslokaler,

samvaron med svenskar etc. Kommittén fann anledning att i

författningstexten särskilt omnämna insatser av denna art — insatser för

underlättande av stipendiaternas vistelse här och för främjande av deras

välfärd och trivsel.

Landstingskommunerna skulle enligt kommitténs uppfattning få samma

möjligheter till insatser som de borgerliga primärkommunerna.

Remissyttranden över kommunalrättskommitténs betänkande

har avgivits av kammarkollegiet, nämnden för internationellt bistånd, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna, svenska landstingsförbundet, svenska

stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund och svenska institutet

för kulturellt utbyte med utlandet. Flertalet remissinstanser har helt eller

delvis tillstyrkt kommittéförslaget eller lämnat detsamma utan väsentliga

erinringar. Avstyrkande yttranden föreligger dock från kammarkollegiet,

överståthållarämbetet, sex länsstyrelser och elva kommuner.

I propositionen föreslås att borgerliga primärkommuner och

landstingskommuner i särskild lag skall bemyndigas från och med den 1

januari 1963 att bistå stipendiater från utvecklingsländerna genom att vidtaga

åtgärder som väsentligen tar sikte på att ordna stipendiaternas levnadsförhållanden

under deras vistelse i kommunen för studier eller annan utbildning.

Dylika kommunala åtgärder skall enligt lagförslaget kunna avse stipendiater

som kommer till Sverige inom ramen för våra samordnade hjälpinsatser

och som vistas i kommunen.

Till stöd för det i propositionen framlagda lagförslaget bar föredragande

departementschefen bl. a. anfört följande.

Den offentliga internationella biståndsverksamheten bör vara en statlig,

inte en kommunal uppgift. Det är statsmakterna som bär ansvaret för våra

internationella förbindelser och som därför skall bestämma utvecklings
1*

— Bihang titt riksdagens protokoll 1962. 5 samt. 2 avd. AV 21

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21 år 1962

hjälpens inriktning och omfattning samt anslå erforderliga medel för ändamålet.

Denna uppfattning, som uttalats både av kommunalrättskommittén

och remissinstanserna, har legat till grund för statsmakternas ställningstaganden

i berörda frågor, och för den bilaterala utvecklingshjälpens administration

har nyligen inrättats ett centralt statligt organ. Biståndsverksamheten

kan således inte anses falla under den allmänna kommunala

kompetensen enligt kommunallagarna, som stadgar att kommun äger vårda

sina angelägenheter.

Efter att ha bemött ett av en remissinstans gjort uttalande om att kommunalrättskommitténs

förslag skulle strida mot 57 § regeringsformen har

föredragande departementschefen vidare framhållit följande.

Härmed är emellertid inte sagt att principiella invändningar ej kan resas

mot att genomföra kommunalrättskommitténs förslag. Den kommunala

menigheten har territoriell grundval. Det är med hänsyn härtill naturligt

att det utmärkande för kommunala angelägenheter anses vara deras lokala

anknytning. Denna lokaliseringsprincip har hittills genomgående upprätthållits

i den speciallagstiftning genom vilken kommunerna ålagts eller bemyndigats

handha olika uppgifter. Den internationella verksamheten har

inte i och för sig sådan anknytning. Denna omständighet har ingett så gott

som alla såväl avstyrkande som tillstyrkande remissmyndigheter starka

betänkligheter mot kommunalrättskommitténs förslag, och kommittén har

själv påpekat, att förslaget innebär en principiellt betydelsefull avvikelse

från den traditionella begränsningen av den kommunala kompetensen, vilket

avsteg kan leda till ytterligare likartade utvidgningar av kompetensområdet.

Jag delar i huvudsak dessa betänkligheter. Det bör inte komma

i fråga att nu uppge lokaliseringsprincipen som riktmärke för avgränsningen

av kommunernas verksamhetsområde. Denna princip utgör en viktig

grund för den lokala självstyrelsen. Man bör därför gå fram med den

största försiktighet då fråga är om att göra avsteg från principen.

Som skäl för kommunalrättskommitténs förslag har från flertalet håll

särskilt åberopats, att den internationella biståndsverksamheten tar sikte

på ytterst angelägna och behjärtansvärda ändamål. Jag vill gärna stryka

under dessa uttalanden. Allmän enighet torde råda om att vi på olika sätt

bör främja hjälparbetet. ökade finansiella resurser för biståndsverksamheten

bör visserligen huvudsakligen erhållas genom höjda statliga anslag

och genom ökade frivilliga insatser. Kommunal medverkan i biståndsarbetet

kan emellertid vara motiverad av kommunernas bättre möjligheter att

på vissa områden bedöma vilka konkreta åtgärder som med hänsyn till

lokala förhållanden bäst främjar den samlade svenska hjälpinsatsen. Kommunalrättskommittén

har framhållit att undervisningen utgör ett sådant

område med nära anknytning till traditionell kommunal verksamhet. Det

är också i fråga om mottagning av stipendiater från utvecklingsländerna

som kommunerna främst visat sin beredvillighet att medverka. Även enligt

min åsikt utgör stipendiatverksamheten den gren av det internationella biståndsarbetet

där kommunala insatser ligger närmast till hands. Det blir

inte här, som vid kommunal medverkan i andra former av utvecklingshjälp,

enbart fråga om finansiella bidrag. Tonvikt kan läggas på praktiska åtgärder

i samband med omhändertagandet av stipendiaterna i Sverige, åtgärder

som naturligen vidtas på orter där stipendiaterna skall uppehålla sig. I likhet

med kommunalrättskommittén och remissinstanserna anser jag därför

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21 år 1962

5

att kommunala insatser för utvecklingshjälpen bör hänföra sig till stipendiatmottagningen.

I frågan om avgränsning av området för en kommunal biståndsverksamhet

av förevarande slag har föredragande departementschefen härefter

anfört.

Jag vill emellertid ifrågasätta om inte avgränsningen av området för kommunal

biståndsverksamhet bör göras ännu något snävare. Enligt kommunalrättskommitténs

förslag skall kommun äga dels anslå medel till stipendier

åt studerande från utvecklingsländerna, dels vidtaga åtgärder i övrigt

för att underlätta stipendiaternas vistelse här och främja deras välfärd och

trivsel. Sistnämnda socialt eller kurativt betonade åtgärder omfattar sådant

som tar sikte på att ordna stipendiaternas levnadsförhållanden, såsom mat

och bostad, fritidssysselsättningar samt kontakter med svenskar, svensk

miljö och svenskt samhällsliv. Detta verksamhetsområde öppnar vida möjligheter

till kommunala initiativ. Omhändertagandet utgör samtidigt en

grundförutsättning för att stipendiaterna skall få verkligt utbyte av sin

vistelse här. Sålunda har nämnden för internationellt bistånd framhållit

att behovet av kurativa insatser är speciellt framträdande. Insatser av denna

art har också en given lokal anknytning till kommunen och kan sägas

gagna ortens kulturliv och utbildningen av ortens ungdom i lika hög grad

som den främjar stipendiatutbildningen. Avsteget från lokaliseringsprincipen

kan därför sägas vara tämligen obetydligt. Något annorlunda ställer

det sig vad angår beviljande av rena penningstipendier, bl. a. för resor

till och från Sverige samt för andra studieomkostnader. Denna del av stipendiatverksamheten

har inte lika framträdande lokal anknytning som

den kurativa sidan. Rekryteringen och utseendet av stipendiater samt planläggningen

av deras studier bär måste, såsom kommunalrättskommittén

påpekat, ske i nära anslutning till den centrala statliga administrationen

av utvecklingshjälpen. I realiteten skulle härvid statens organ såtillvida

träffa avgörandet som kommunerna måste vara bundna av de av staten

fastställda riktlinjerna för verksamheten vilka det centrala statliga administrationsorganet,

nämnden för internationellt bistånd, har att förverkliga.

Kommunernas stipendieanslag kan sålunda lätt komma att väsentligen

få karaktären av finansiella bidrag till statens kostnader för ändamålet.

Det är också de kurativa insatserna för stipendiaterna som de flesta remissmyndigheterna

tagit fasta på i sina tillstyrkanden av det framlagda förslaget.

För egen del vill jag förorda att kommunernas möjligheter att bidra

till utvecklingshjälpen skall avse endast sådana åtgärder.

Fn på angivet sätt bestämd kommunal medverkan i biståndsarbetet har

fördelar, då det gäller samordningen med den allmänna svenska utvecklingshjälpen.

Sådan samordning är som jag förut nämnt under alla förhållanden

ofrånkomlig. Med den avgränsning av kommunernas insatser

som jag förordat blir samordningen inte något egentligt problem. Den uppgift

kommunerna kan taga på sig blir att tillhandahålla olika välfärdsanordningar

för stipendiater som i studiesyfte kommer till Sverige. Kurativa

åtgärder kan vidare avse inte bara dom som kommer till vårt land inom

ramen för det svenska bilaterala biståndet, d. v. s. det bistånd Sverige lämnar

enligt avtal direkt med visst land, utan även stipendiater som kommer

till Sverige med stöd av stipendier från Förenta Nationerna och deras fackorgan

eller andra internationella organisationer, det multilaterala bistån
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21 år 1962

det, eller i anslutning till hjälpprogram som omhänderhas av en eller flera

riksorganisationer eller stöds av större, riksomfattande insamlingar. Såsom

kommunalrättskommittén erinrat har genom reformen av utvecklingshjälpens

administration förutsättningar skapats för samordning av dessa

olika former av internationellt bistånd. Som samlingsbeteckning för dessa

kan lämpligen den av kommittén förordade bestämningen »svenskt utvecklingsbistånd»

användas.

Föredragande departementschefen har därefter framhållit att de kommunala

insatserna borde avse stipendiater som vistas i kommunen för studier

samt härom närmare framhållit följande.

Enligt min mening bör de kommunala insatserna avse stipendiater som

vistas i kommunen för studier. Detta överensstämmer med vad jag förut

sagt om det lämpliga i att kommunen får möjlighet att omhänderta de stipendiater

som kommer till kommunen samt på olika sätt göra dem förtrogna

med ortens förhållanden och även i övrigt underlätta deras vistelse där.

Härigenom vinnes även en naturlig anslutning till lokaliseringsprincipen.

Enligt kommittéförslaget skall kommunens åtgärder även kunna avse stipendiater

som studerar vid sådan utbildningsanstalt utom kommunen som

mera regelmässigt anlitas av kommunens invånare. En dylik utvidgning

av den kommunala verksamheten faller sig naturlig då fråga är om kommunens

invånare men låter sig när det gäller här ifrågavarande stipendiater

svårligen förena med de synpunkter på lokaliseringskravet som jag anlagt

i det föregående. Stipendiaterna skulle inte ha annan förbindelse med den

bidragande kommunen än att kommunens medel ställdes till förfogande för

stipendiaternas omhändertagande. Jag anser därför att kommunernas biståndsverksamhet

i allmänhet skall kunna avse allenast stipendiater som

bedriver studier inom kommunen. Emellertid bör kommun även kunna

anslå medel för att inom kommunen taga hand om stipendiater som avses

skola studera vid utbildningsanstalt inom angränsande kommun. Hinder

bör alltså inte föreligga för Stockholms stad att för sådant ändamål anslå

medel till stipendiater vid karolinska institutet.

Jag förordar således att kommun beredes laglig möjlighet att vidtaga

socialt eller kurativt betonade åtgärder för omhändertagande av stipendiater,

som i anslutning till svenskt utvecklingsbistånd vistas inom kommunen

för studier. I enlighet med kommunalrättskommitténs förslag, som

godtagits vid remissbehandlingen, bör kommunal biståndsverksamhet

kunna avse även stipendiater, som genomgår yrkesutbildning eller praktiserar

vid industri eller annat företag. Varaktigheten av stipendiaternas

vistelse i kommunen bör inte tillmätas betydelse. Rätt till insatser av ifrågavarande

art bör i enlighet med förslaget tillkomma borgerliga primärkommuner

och landstingskommuner. Insatserna skall självfallet göras helt

frivilligt. Initiativet till att anslå medel för ändamålet bör enligt min mening

alltid tagas från kommunalt håll, varvid råd och anvisningar bör

lämnas av nämnden för internationellt bistånd. När det gäller användningen

av anslagna medel bör det inte möta hinder att nämnden för internationellt

bistånd för kommunen anmäler föreliggande behov av hjälpinsatser.

Till åtgärder som kan sägas vara av socialt eller kurativt slag hör såsom

kommittén utvecklat bl. a. att tillhandahålla kost samt bostäder, studielokaler

och samlingslokaler. Ibland kan det vara lämpligt att inrätta hem

för stipendiater. För kontakterna med svensk ungdom torde det dock oftast

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21 år 1962

7

vara mer ändamålsenligt att stipendiaterna inte föres samman för sig. Kurser

i svenska språket hör också till de mera omhändertagande momenten

vid stipendiatmottagningen liksom anordningar för stipendiaternas rekreation

och ferievistelser. Avgränsningen kan dock knappast göras fullt entydig.

Det allmänna kriteriet på vilka åtgärder som skall falla inom kommunernas

kompetens bör vara den konkreta utformningen av hjälpen. Vid

tveksamhet om hjälpens art bör man enligt min uppfattning tillämpa en

tämligen liberal bedömning. Hjälpinsatser som helt eller delvis har formen

av penningstipendier skall emellertid falla utanför den kommunala kompetensen.

Vad härefter beträffar den i kommunallagskommitténs förslag intagna

begränsningen av den kommunala biståndshjälpen till att endast få lämnas

»i skälig omfattning» har departementschefen — under erinran om den

oklara innebörden av detta uttryck som också påtalats i några remisssvar

— framhållit, att det knappast vore möjligt att finna några objektiva

hållpunkter för en dylik generell avgränsning av kommunernas ekonomiska

engagemang i utvecklingshjälpen. Begränsningen syntes ej heller

erforderlig om de kommunala hjälpinsatserna utformades på det sätt

departementschefen förordade.

Avslutningsvis har föredragande departementschefen framhållit, att rätten

för kommun att deltaga i den internationella biståndsverksamheten

bör tilläggas kommunerna genom en särskild lag. I likhet med kommunalrättskommittén

anser departementschefen vidare att lagen blir hänförlig

till de författningar som åsyftas i 3 § andra stycket kommunallagen samt

motsvarande stadganden i kommunallagen för Stockholm och landstingslagen,

där hänvisning sker till speciallagstiftning rörande vissa kommunala

angelägenheter. Departementschefen ansluter sig också till kommitténs

åsikt att föreskrifterna i kommunallagarna om de kommunala verksamhetsformerna

vid bifall till propositionens lagförslag skulle bli tillämpliga

på här ifrågavarande angelägenheter utan uttrycklig hänvisning till kommunallagarnas

bestämmelser. Detta skulle gälla även besvär över fullmäktiges,

landstings och kommunala nämnders beslut.

Utskottet. Nödvändigheten att i olika hänseenden bistå ekonomiskt

och socialt mindre utvecklade länder har efterhand framträtt med allt större

skärpa. Intresset för dessa s. k. utvecklingsländer har hos oss under senare

år varit i ständigt stigande och nått allt vidare befolkningsgrupper. Detta

förhållande har bl. a. tagit sig uttryck i ökade statsanslag till utvecklingshjälp.

Också från kommunalt håll har uppmärksamhet ägnats åt denna

hjälp. I flera kommuner har således förslag väckts om medelsanslag till bl. a.

stipendier åt studerande från dessa länder. Kommunerna saknar emellertid

i stort sett möjlighet att inom ramen för nu gällande kompetensregler utge

utbildningsbidrag åt utländska studerande varom här är fråga. Detta förhållande

har nyligen bekräftats genom ett regeringsrättsutslag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21 år 1962

I anslutning härtill uppdrog Kungl. Maj :t åt kommunalrättskommittén

att förutsättningslöst utreda frågan om möjligheten och lämpligheten att

ändra gällande kommunallagars kompetensregler i nu förevarande hänseende.

Det av kommittén framlagda lagförslaget har helt eller delvis

tillstyrkts eller lämnats utan väsentliga erinringar av flertalet remissinstanser.

Kommittéförslaget ligger också till grund för det till propositionen

framlagda lagförslaget. Detta innehåller emellertid en i förhållande

till kommittéförslaget icke oväsentlig begränsning av det tilltänkta bemyndigandet

för kommunerna att medverka i vår internationella biståndsverksamhet.

Som såväl ett flertal remissinstanser som föredragande departementschefen

framhållit kan principiella invändningar resas mot en sådan utvidgning

av kommunernas kompetens, som föreslagits i kommunalrättskommitténs

betänkande. Den kommunala menigheten har territoriell grundval.

Det är med hänsyn härtill naturligt att de kommunala uppgifterna

skall ha lokal anknytning. Det bör enligt utskottets mening ej heller kunna

komma i fråga att uppge lokaliseringsprincipen som riktlinje för avgränsningen

av kommunernas verksamhetsområde. Stor försiktighet bör

därför iakttagas, då fråga är om att göra avsteg från denna princip.

Enighet torde emellertid föreligga om att vi på olika sätt bör främja den

internationella biståndsverksamheten, som tar sikte på mycket angelägna

och behjärtansvärda ändamål. De finansiella resurserna härför torde visserligen

huvudsakligen böra erhållas genom statliga anslag och frivilliga

insatser. Kommunernas stora möjligheter att på vissa områden, såsom

undervisningens, bedöma vilka konkreta åtgärder som med hänsyn till

lokala förhållanden bäst främjar den samlade svenska hjälpinsatsen, motiverar

emellertid väl en begränsad kommunal medverkan på förevarande

område. Det är i fråga om mottagande av stipendiater från utvecklingsländerna

som kommunerna främst visat sin beredvillighet att medverka och

som deras medverkan ligger närmast till hands. Tonvikten kan här läggas

på praktiska åtgärder i samband med omhändertagande av stipendiaterna

i Sverige. Dessa åtgärder bör helt naturligt vidtas där stipendiaterna uppehåller

sig. Kommunala insatser för utvecklingshjälpen bör därför, som

föredragande departementschefen framhållit, hänföra sig till stipendiatmottagningen.

De bör också, i likhet med vad som föreslagits i propositionen,

begränsas till att genom andra åtgärder än penningstipendier

underlätta de ifrågavarande stipendiaternas vistelse här och främja deras

välfärd och trivsel. Sådana socialt och kurativt betonade åtgärder öppnar

förvisso vida möjligheter till kommunala insatser. Dylika insatser har

också en given lokal anknytning till kommunen. De kan på längre sikt sägas

vara ägnade att främja kulturlivet i orten och utbildningen av dennas ungdom.

Avsteget från lokaliseringsprincipen kan därför vid en sådan begräns
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21 år 1962 9

ning av den kommunala biståndsverksamheten sägas vara tämligen obetydligt.

Med hänsyn till det nu anförda finner sig utskottet böra förorda att de

borgerliga primärkommunerna och landstingen i en särskild författning

bemyndigas att bistå stipendiater från utvecklingsländerna genom åtgärder

som väsentligen tar sikte på att ordna stipendiaternas levnadsförhållanden

under vistelsen i kommunen i och för studier och annan utbildning inom

ramen för de samlade hjälpinsatser som går under benämningen svenskt

utvecklingsbistånd. Utskottet får sålunda tillstyrka propositionen och avstyrka

de i ämnet väckta motionerna.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 191 samt med avslag å motionerna I: 763

och II: 924, måtte antaga följande

Lag

om rätt för kommun att bistå utländska studerande

Härigenom förordnas, att kommun och landstingskommun äga beträffande

dem, som i anslutning till svenskt utvecklingsbistånd vistas i kommunen

för studier eller annan utbildning, vidtaga åtgärder i syfte att underlätta

deras vistelse där och främja deras välfärd och trivsel.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963.

Stockholm den 4 december 1962

På konstitutionsutskottets vägnar:

BENGT ELMGREN

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elmgren, Torsten Andersson, fru Segerstedt

Wiberg, herrar Georg Pettersson*, Sveningsson, Olsén, Kronstrand,

Erik Olsson och Dahl; samt

från andra kammaren: herrar Spångberg, Andersson i Linköping, von

Friesen, Magnusson i Tumhult, Adamsson, Bengtsson i Halmstad, Hammar,

Braconier och Andersson i Storfors.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Sveningsson, Magnusson i Tumhult och Braconier.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1962:415 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 191, med förslag till lag om rätt för kommun att bistå uländska studerande jämte i ämnet vä a1 i texten