Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om införande i riksdagsstadgan av bestämmelser i syfte att ernå en effektivare budgetbehandling.

1962-12-04 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1962:22, Utlåtande i anledning av väckta motioner om införande i riksdagsstadgan av bestämmelser i syfte att ernå en effektivare budgetbehandling.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1962

1

Nr 22

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

om införande i riksdagsstadgan av bestämmelser i syfte

att ernå en effektivare budgetbehandling.

I de vid 1961 års riksdag väckta, till konstitutionsutskottet hänvisade likalydande

motionerna nr 179 i första kammaren av herr Sveningsson m. fl.

och nr 205 i andra kammaren av herrar von Friesen och Braconier, vilkas

behandling uppskjutits till innevarande riksdags höstsession, hemställes, att

riksdagen måtte besluta att i 19 § 1 mom. riksdagsstadgan införa kompletterande

bestämmelser i syfte att ernå en effektivare budgetbehandling, samt

att konstitutionsutskottet utarbetar härför erforderlig författningstext.

Beträffande motiveringen får utskottet, i den mån redogörelse därför inte

lämnas i det följande, hänvisa till motionerna.

Sedan lång tid tillbaka har uppmärksamhet varit fäst vid sättet för budgetfrågornas

behandling i den svenska riksdagen. Önskemål om större planmässighet

och enhetlighet vid statsregleringsarbetet har upprepade gånger

framförts.

Den år 1930 tillsatta kommittén för utredning av frågan om riksdagens

arbetsformer framhöll i sitt betänkande (SOU 1931: 26) att kritik riktats

dels mot utgiftsärendenas splittring på flera olika utskott, dels mot frånvaron

av planmässiga metoder vid statsregleringens slutliga behandling och

fastställande, dels mot riksdagsledamöternas begränsade möjligheter till en

överblick av statsregleringsarbetets fortgång vid frågornas successiva behandling

inom kamrarna.

Kommittén, som fann de framställda erinringarna icke helt sakna fog,

framhöll, att det i synnerhet i svårare budgetlägen kunde vara behövligt med

en form, som skapade större garantier för en tillfredsställande prövning av

budgetärendena och särskilt budgetens slutliga fastställande. Såsom angelägnast

ansåg därvid kommittén vara att möjliggöra en officiell samverkan mellan

de budgetbehandlande utskotten vid budgetens slutliga fastställande. Detta

syntes lämpligast kunna ske genom att de fyra budgetbehandlande utskotten

ulsåge särskilda budgetdeputerade, vilka anförtroddes uppgiften att avge

förslag till den slutliga budgetregleringen. Formerna för detta samarbete

borde, enligt kommitténs mening, ej närmare regleras i grundlag eftersom

sådana regler skulle kunna lägga hinder i vägen för en utveckling av praxis

med ledning av de erfarenheter, som kunde komma att göras.

1 Bi han g till riksdagens protokoll 1962. 5 samt. 2 and. Nr 22

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1962

Kungl. Maj :t anslöt sig i denna del till kommitténs förslag (prop. nr 105

till 1932 års riksdag).

Konstitutionsutskottet framhöll i sitt av riksdagen godkända utlåtande

över propositionen (1932:26), att den framställda kritiken mot riksdagens

budgetarbete ej helt saknat fog och att frågan om möjligheterna av en förbättring

i riktning mot ökad planmässighet och överskådlighet vore förtjänt

av allvarligt övervägande. Angelägnast men också svårast ansåg utskottet

i likhet med kommittén vara att former skapades för en officiell samverkan

mellan de budgetbehandlande utskotten vid budgetens slutliga fastställande.

Möjligheter borde skapas för en fri och successiv utveckling av praxis med

ledning av de erfarenheter, som komme att göras. Genom tillkomsten av

särskilda budgetdeputerade samt en viss utökning av stats- och bevillningsutskottets

uppgifter skulle möjlighet ges att efter gemensam behandling av

budgetfrågorna i ett enda betänkande framlägga förslag beträffande samtliga

de frågor, som ägde samband med den slutliga budgetregleringen. Genom

en sådan anordning skulle kamrarna bliva i tillfälle att i ett sammanhang

överblicka och på en gång pröva samtliga de utvägar, vilka kunna

toreligga för statsregleringens åstadkommande.

I sitt av riksdagen godkända memorial nr 27 vid 1932 års riksdag anslöt

sig konstitutionsutskottet även till kommitténs åsikt, att det samarbete melan

de budgetbehandlande utskotten som ifrågasatts icke syntes behöva eller

öra begränsas blott till själva slutakten i budgetbehandlingen. För befrämjande

av en ökad sammanhållning av och en bättre överblick över budgetarbetet

under dess successiva fortgång skulle enligt utskottets mening rådP

agningar mellan budgetutskotten vara av icke ringa betydelse. Som lämpigt

organ härfor föreslogs inrättande av en särskild budgetdeputation med

representanter för de fyra budgetbehandlande utskotten. Deputerade skulle

verka for att största möjliga planmässighet vid budgetbehandlingen iakttoges

och föranstalta om lämpliga sammanställningars upprättande och delgivnmg

till kamrarnas ledamöter i fråga om statsverkets inkomster och utgifter

samt angående budgetarbetets fortgång inom riksdagen.

1932 års riksdag beslöt i enlighet med utskottets förslag att § 9 i re«lementariska

föreskrifter för riksdagen skulle erhålla följande lydelse.

beÄÄÄ f,ränJl1gt?!na riksdags öppnande böra statsutskottet,

för att k bankoutskottet och jordbruksutskottet utse deputerade

e rlksda§''ens !°PP. 1 den utsträckning sådant finnes påkallat,

h- P g ,1 frågor, som anga budgetarbetet inom riksdagen. Dessa deputerade

ta«esVnkaHf0r f Si°rua m°jliga enhetlighet vid budgetbehandlinfen iaktstfflninD«

dePu„terade hava »tf föranstalta därom, att lämpliga sammanstaUningar

angaende statsverkets inkomster och utgifter samt angående bud
£daamöte?

§ § “°m rikSdagen tid efter annan delgivasTamramas

utskoDåitTnLStH*dif fråga l,PPstår om inbjudan till annat sådant

utskott att utse deputerade for gemensam behandling av visst ärende skall

inSta? m r dy]ik inbjud/n fattas’ från “mnda ntsLTskriftltyen’

heha^Hr “PP1?81111^’ huruvida detta utskott anser skäl föreligga för sådan

ehandling av ärendet eller, därest så ej är fallet, huruvida utskottet finner

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1962

3

anledning att ur de synpunkter, detsamma har att företräda, göra något

uttalande i ärendet.

3. Kunna utskott, som skola genom deputerade med varandra sammanträda,

icke överenskomma om de deputerades antal, skall detsamma utgöras

av sex ledamöter från varje utskott.

Enligt beslut vid 1932 och 1933 års riksdagar (skr. 95) infördes vidare i

§§39 och 40 riksdagsordningen stadganden om att stats- och bevillningsutskottens

uppgifter, i vad de hänföra sig till budgetens slutliga sammanställande,

skola fullgöras av vederbörande utskott antingen gemensamt med eller

eljest efter samråd med de övriga utskott som handlägga statsregleringsfrågor.

Med anledning av motioner i ämnet år 1939 (I: 50 av herrar Andrén och

Öman samt II: 106 av herrar Anderson i Norrköping och Bagge) hemställde

konstitutionsutskottet (uti. nr 15), att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

ville begära en allsidig och förutsättningslös utredning av frågan om en

omläggning av riksdagens budgetarbete i syfte att däri ernå större ändamålsenlighet,

planmässighet och enhetlighet. Såsom motivering för sin hemställan

anförde utskottet, att den efter reformeringen av riksdagens arbetsformer

åren 1932—1933 vunna erfarenheten visade, att utrymme i viss omfattning

fortfarande funnes för den kritik, som vid upprepade tidigare tillfällen

riktats mot ordningen för budgetfrågornas behandling inom riksdagen.

Utskottet erinrade om att samarbetet mellan de budgetbehandlande utskotten

icke syntes ha nått önskvärd fasthet och omfattning samt att statsregleringens

fastställande fortfarande faktiskt framstode som en expeditionsåtgärd,

enär det ej heller under senare år kunnat äga rum vid en tidpunkt, då riksdagsarbetet

i övrigt ännu påginge. Den rådande ordningen i fråga om budgetfrågornas

behandling inom riksdagen kunde vidare framför allt i svåra budgetlägen

tänkas medföra olägenheter av framträdande art. Särskilt för sådana

tillfällen vore garantier behövliga för en mera tillfredsställande prövning

av budgetärendena. Utskottet fann därför skäl föreligga för en utredning.

Några riktlinjer för en sådan undersökning ansåg sig utskottet dock

icke böra uppdraga. En närmare undersökning av frågan om en omläggning

av riksdagens budgetarbete — och de problem som under utredningens

gång visade sig stå i nära samband därmed — syntes utskottet bäst ägnad

att leda till ett positivt resultat, om den förutsättningslöst anförtroddes åt

en allsidigt sammansatt kommitté, där representanter för olika utskott deltoge.

— Utskottets hemställan bifölls av riksdagen (skr. nr 343).

Då den begärda utredningen icke kom till stånd, interpellerade herr Håstad

vid 1943 års riksdag chefen för finansdepartementet om anledningen till att

riksdagens hemställan icke föranlett någon Kungl. Maj :ts åtgärd. I sitt svar

hänvisade departementschefen till svårigheterna att imder dåvarande krigsförhållandcn

bringa ifrågavarande spörsmål närmare sin lösning.

Vid samma riksdags höstsession hemställde konstitutionsutskottet i sitt

av riksdagen (skr. nr 516) godkända memorial nr 16 om utredning angående

riksdagens arbetsformer. Utskottet framhöll därvid bl. a., att det en
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1962

ligt utskottets mening icke vore möjligt att, när frågan om dessa arbetsformer

skulle upptagas till omprövning, längre uppskjuta igångsättandet av utredningen

angående en så viktig del av detta spörsmål som riksdagens budgetarbete.

Under hänvisning till riksdagsskrivelsen i ämnet tillkallades enligt

Kungl. Maj :ts bemyndigande i december 1943 sakkunniga för att utreda

frågan om riksdagens arbetsformer. Med hänsyn till att resultatet av utredningen

skulle kunna bli föremål för prövning av 1944 års riksdag ansågo

sig de sakkunniga emellertid icke kunna upptaga frågan om en omläggning

av budgetarbetet till övervägande. Denna fråga karakteriserades nämligen

som alltför svåröverblickbar och tekniskt vansklig.

Spörsmålet om en utredning angående omläggning av riksdagens budgetarbete

togs ånyo upp vid 1946 års riksdag genom två likalydande motioner

(I: 104 av herrar Axel Ivar Anderson och Ewerlöf samt II: 196 av herrar

Håstad och Falla). I sitt av riksdagen (skr. nr 218) godkända utlåtande

(nr 14) i anledning av motionerna hemställde konstitutionsutskottet — under

hänvisning till sina uttalanden vid 1939 och 1943 års riksdagar — att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t ville anhålla, att Kungl. Maj :t snarast

måtte föranstalta om den år 1939 begärda utredningen. — I sitt senare samma

år likaledes av riksdagen (skr. nr 457) godkända utlåtande (nr 20) med

anledning av motioner om en revision av riksdagens arbetsformer hemställde

utskottet om förnyad utredning av denna fråga. Därvid framhöll utskottet

bl. a., att spörsmålet om en omreglering av sättet för budgetbehandlingen

vore av väsentlig betydelse för en rationalisering av arbetsformerna.

I direktiven för den i oktober 1946 med anledning av riksdagens hemställan

tillsatta utredningen angående riksdagens arbetsformer förklarade

vederbörande departementschef, att den av riksdagen begärda utredningen

om en omreglering av budgetbehandlingen i syfte att vinna större ändamålsenlighet,

planmässighet och enhetlighet i budgetarbetet borde ske i annan

ordning. De sakkunniga framhöllo i sitt år 1947 avgivna betänkande (SOU

1947: 79), att de i samband med frågan om riksdagsarbetets inre organisation

icke helt kunnat undgå att taga ställning till frågan om en rationalisering

av riksdagens budgetarbete. Utredningen sade sig ha prövat två alternativ

till omläggning av budgetbehandlingen i utskotten, nämligen dels uppdelning

av budgetens utgiftssida på fackutskott under inseende och kontroll

av ett överbudget- eller finansutskott och dels ökad koncentration av behandlingen

av utgiftssidan till statsutskottet. Efter att på anförda skäl ha

ställt sig avvisande till båda dessa alternativ framlade de sakkunniga dock

förslag till vissa ändringar i fråga om de budgetbehandlande utskottens

kompetensområden samt till viss utökning av bl. a. statsutskottets ledamotsantal.

Utredningens förslag i dessa båda hänseenden genomfördes år 1949

med vissa jämkningar (skr. nr 102). Samma år överfördes de dessförinnan

i de reglementariska föreskrifterna för riksdagen upptagna bestämmelserna

om budgetdeputationen till den nämnda år antagna riksdagsstadgan.

År 1950 tillkallades sakkuniga med uppgift att utreda frågan om en revision

av grundlagarnas bestämmelser rörande budgeten och därmed samman
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1962

5

hängande spörsmål, 1951) års budgeträttskommitté. Direktiven omfattade

icke frågan om en omläggning av riksdagens budgetarbete, och spörsmålet

behandlades icke av kommittén.

Ej heller i direktiven för den år 1954 tillsatta författningsutredningen

omnämndes förevarande fråga. Emellertid framhölls ■— i samband med att

utredningen erhöll uppdrag att överväga huruvida det nuvarande tvåkammarsystemet

borde bibehållas — att utredningen, därest den stannade för att

föreslå bibehållandet av nämnda system, hade att ingå i prövning av vilka

åtgärder som erfordrades för att rationalisera och effektivisera den nuvarande

ordningen. Frågor av mera teknisk beskaffenhet borde dock lämpligen

upptagas till utredning i annat sammanhang. Det borde — anfördes avslutningsvis

i direktiven — stå utredningen fritt att upptaga även andra

närliggande aktuella konstitutionella problem till granskning än sådana som

särskilt angivits i direktiven, dock icke detaljfrågor.

I skrivelse den 24 maj 1955 till författningsutredningen framhöllo budgetdeputerade,

att budgetdeputationen enligt en samfälld mening inom densamma

icke i sin nuvarande form fyllde sitt ändamål att främja ökad sammanhållning

av och bättre överblick över riksdagens budgetarbete. För att

budgetdeputationen skulle kunna fylla sin uppgift att utgöra ett sammanhållande

och normgivande organ för riksdagens budgetbehandling krävdes en

fastare och mera auktoritativ organisation än den nuvarande. Budgetdeputerade

ville därför framhålla angelägenheten av att författningsutredningen

ägnade spörsmålet sin uppmärksamhet.

I två likalydande motioner till 1956 års riksdag (I: 162 av herrar Aastrup

och Lundström samt 11:217 av herr Sjölin in. fl.) hemställdes, att riksdagen

måtte besluta att hos Kungl. Maj :t hemställa om en förutsättningslös

utredning av frågan om eu omläggning av riksdagens budgetarbete. Efter

att ha erinrat om några huvudpunkter i 1939 års motioner i samma fråga

anförde motionärerna bl. a. följande.

Enligt vår mening bör riksdagen ånyo rikta en skärpt uppmärksamhet

på frågan om en reglering av formerna för sin behandling av budgetärendena.

1 diskussionen om de praktiska möjligheterna att uppnå större planmässighet

synes numera framför allt böra beaktas, åt! statsbudgetens i

grunden ändrade struktur och dess alltmera markerade uppgift att utgöra

ett redskap för den ekonomiska politiken uppenbarligen kräver ett särskilt

forum på beredskapsstadiet i riksdagsarbetet. Bristen på en mera samordnad

utskottsbedömning av statsverkspropositionens finansplan under ett tidigt

skede av riksdagens budgetbehandling förefaller vara en anmärkningsvärd

svaghet. Det torde räcka med att erinra om att finansplanen numera

innehåller centrala ställningstaganden av vikt för helt skilda sektorer

inom samhällsekonomien och därjämte av direkt betydelse såväl för uppgiften

att fixera statsbudgetens totalbelopp som för själva anslagsavvägningen.

Med nuvarande organisation synes det knappast finnas utrymme för

et t samlat förberedande ställningstagande från riksdagens sida till finansplanen

i alla dess väsentliga enskildheter. Huruvida eu sådan brist skulle

kunna motverkas genom exempelvis en utvidgning av den nuvarande budgetdelegationen

till ett — åtminstone vad beträffar gagnet — verkligt finansutskott,

synes därför angeläget att utreda.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1962

Motionärerna framhöllo i fortsättningen att strävandena att åvägabringa

enhetliga principer vid anslagsprövningen i särskilt hög grad torde kunna

främjas genom tillkomsten av ett permanent beredningsorgan med tillräckliga

resurser.

I en annan motion vid samma års riksdag (II: 478 av herr Håstad) framhölls

att riksdagen saknade ett utskott eller något annat organ med uppgift

eller befogenhet att bedöma alla de budgetpolitiska frågorna ur enhetliga

synpunkter på samma sätt som skedde i regeringen. Denna brist i riksdagens

arbete och maktställning framträdde dag för dag allt tydligare. Motionären

ansåg den närmast till hands liggande utvägen vara att utvidga

budgetdelegationen och utrusta denna med ifrågavarande befogenheter.

Med anledning av dessa motioner anförde konstitutionsutskottet (1945: 6)

följande.

I likhet med motionärerna anser utskottet, att det är av största vikt, att

den utredning av frågan om budgetbehandlingen i riksdagen, varom riksdagen

vid upprepade tillfällen hemställt, snarast kommer till stånd. Utskottet

— som inhämtat, att författningsutredningen hittills icke sysslat

med förevarande spörsmål — anser, att frågan bör hänskjutas till en särskild

utredning; denna bör erhålla en allsidig sammansättning. Några riktlinjer

för utredningens arbete böra enligt utskottets mening icke uppdragas. Ifrågavarande

undersökning bör nämligen vara förutsättningslös.

Riksdagen godkände utskottets utlåtande (skr. nr 216).

Som följd därav tillsatte Kungl. Maj :t i januari 1957 en kommitté, budgetkommittén,

med uppdrag att verkställa utredning av frågan om en omläggning

av riksdagens budgetarbete. Resultatet av dess arbete framlades i

ett den 27 maj 1959 avgivet betänkande (SOU 1959: 16). I detsamma anförde

kommittén bl. a. följande.

Kommittén har ingående diskuterat om och hur riksdagen bör ta ställning

till den allmänna syn på principer och riktlinjer för budgetens utformning

som regeringen lägger fram i finansplanen och i den samtidigt

presenterade nationalbudgeten. Som resultat av dessa diskussioner vill kommittén

föreslå att finansplanen med nationalbudgeten vid riksdagens början

remitteras till nagot riksdagens organ, vars utlåtande bör föreligga senast i

mitten av februari. Detta utlåtande avses skola ligga till grund för en särskild

finansdebatt under senare hälften av februari. Härvid förutsätter kommittén,

att remissutlåtandet över finansplanen och nationalbudgeten får en

allmän och principiell karaktär på samma sätt som bankoutskottets dechargeutlatande,

och icke innebär en definitiv fastlåsning av vare sig den totala

utgiftsramen eller beskattningens storlek. Även om formellt remissen

bör gälla finansplanen och nationalbudgeten, måste givetvis utskottet i

fråga anses oförhindrat att lägga jämväl övriga delar av statsverkspropositionen

till grund lör sin bedömning, eftersom finansplanen och i viss mening

även nationalbudgeten innehåller en summering av utgifterna på såväl

drift- som kapitalbudgeten. Utlåtandet synes böra utmynna i en omförmälan

för riksdagen angående utskottets behandling av finansplanen och nationalbudgeten

på samma sätt som nu sker beträffande bankoutskottets punkt

1 dechargeutlåtandet om penning- och valutapolitiken. Rankoutskottets omformälan

brukar i allmänhet föregås av en skrivning med allmänna syn
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1962

7

punkter. På samma sätt brukar merendels minoriteten (minoriteterna) avge

en reservation (reservationer) med alternativa synpunkter, vilka ävenledes

utmynnar i en omförmälan. I kamrarna har talmännen ställt proposition

på att den under punkten gjorda omförmälan måtte läggas till handlingarna

med godkännande antingen av utskottets uttalande eller av uttalandet enligt

reservationen (reservationerna). Enligt kommitténs mening bör motsvarande

förfarande tillämpas beträffande det nu förutsatta utlåtandet över finansplanen

och nationalbudgeten.

Finansdebatten i anledning av det förutsatta utlåtandet torde få ungefär

samma karaktär som den penningpolitiska dechargedebatten kring bankoutskottets

memorial beträffande riksbankens förvaltning. Om riksdagen finner

det lämpligt, kan därför finansdebatten samordnas med dechargedebatten.

Kommittén har emellertid endast velat peka på sistnämnda möjlighet

och inte velat förorda några bestämda regler härvidlag.

Beträffande vilket utskott som lämpligen bör komma i fråga för behandlingen

av finansplanen och nationalbudgeten har olika alternativ diskuterats

inom kommittén. Sålunda har ingående prövats om något av de befintliga

ständiga utskotten bör kunna jämväl svara för dessa nya uppgifter,

i främsta rummet bankoutskottet eller statsutskottet. Sedan detta alternativ

av skilda skäl fått förfalla har kommittén beslutat förorda, att uppgiften

att behandla finansplanen och nationalbudgeten lägges på den samordnande

instans som kommittén i det följande föreslår.

Kommittén tog även upp till behandling den förut refererade skrivelsen

från budgetdeputerade till författningsutredningen i maj 1955 vari framhölls

den inom budgetdeputerade rådande samfällda meningen att budgetdeputationen

i sin nuvarande form icke fyllde sitt ändamål att främja ökad

sammanhållning av och bättre överblick över riksdagens budgetarbete. Kommittén

fortsatte:

För att budgetdeputationen skulle fylla sin uppgift att utgöra ett sammanhållande

och normgivande organ för riksdagens budgetbehandling krävdes,

framhöll deputerade, en fastare och mera auktoritativ organisation än

den nuvarande. Kommittén ansluter sig helt till denna uppfattning om behovet

av en förstärkt budgetdeputation.

Såsom alternativ till en sådan förstärkt budgetdeputation har kommittén

diskuterat dels ett nyinrättat finansutskott, dels en speciell avdelning av

statsutskottet. Sistnämnda alternativ ter sig dock mindre praktiskt. Bland

annat synes det vara svårt att tänka sig att en avdelning av statsutskottet

fungerar som samordnare även när det gäller jordbruksutskottets ärenden.

Vidare förefaller det mindre naturligt, att ifrågavarande utskottsavdelning

är samordnande instans i förhållande till bevillningsutskottet och bankoutskottet.

Om man därför utmönstrar tanken på en utskottsavdelning som samordningsinstans,

återstår alternativen med ett finansutskott eller en förstärkt

budgetdeputation. Egentligen är skillnaden mellan dessa båda alternativ

inte så stor — försåvitt man inte länker sig eu ändrad organisation av

statsutskottet — utan kanske närmast eu namnfråga. Emellertid torde det

framstå såsom en enklare och mindre radikal omstöpning av formerna för

riksdagens budgetarbete om budgetdeputationen förstärkes och tillägges utvidgade

funktioner. Av dessa, så att säga psykologiska skäl, har kommittén

stannat för att föreslå en förstärkt och utbyggd budgetdeputation såsom

samordningsinstans. På denna förstärkta budgetdeputation bör enligt kom
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1962

mitténs mening tillämpas riksdagsordningens bestämmelser för utskott. Med

hänsyn till den därmed följande självständigheten gentemot övriga ständiga

utskott föreslår kommittén att benämningen ändras till budgetdelegationen.

I fråga om budgetdelegationens arbetsformer vill kommittén föreslå, att

utskottens utlåtanden i budgetfrågor skall direkt överlämnas till budgetdelegationen,

vilken med eget yttrande vidarebefordrar utlåtandena till kamrarna.

Då det torde få förutsättas att budgetdelegationens yttrande i flertalet

fall endast kommer att utmynna i kortfattade tillstyrkanden eller uttalanden

att delegationen inte har något att erinra, anser kommittén att den fördröjning

i ärendenas handläggning, som blir en följd av denna arbetsordning,

kommer att sakna nämnvärd betydelse.

Kommittén har diskuterat, huruvida statsutskottets och övriga utskotts

utlåtanden i anslags- och bevillningsfrågor inte skulle offentliggöras, förrän

efter det att budgetdelegationen haft tillfälle att yttra sig. Emellertid har

kommittén stannat vid den inställningen, att de skilda utskottsutlåtandena

bör bli offentliga omedelbart efter justeringen i vederbörande utskott.

Såsom grundval för sin verksamhet skall budgetdelegationen givetvis ha

den principiella, allmänna ståndpunkt till budgetpolitiken som riksdagen

enligt det föregående förutsatts ha tagit vid finansdebatten under senare

hälften av februari på basis av delegationens utlåtande över finansplanen

och nationalbudgeten.

Härutöver bör budgetdelegationen få rätt att ta egna initiativ beträffande

budgetarbetets uppläggning och genom lämpligt underhandsförfarande avge

rekommendationer till de övriga utskotten beträffande anslagsprövningens

och bevillningsarbetets inriktning under arbetets gång. Naturligt synes i sä

fall vara, att budgetdelegationen sammankallar utskotts- och avdelningsordförande

till muntligt samråd. Självklart är, att budgetdelegationen fortlöpande

följer resultatet av riksdagens budgetarbete och med täta mellanrum

publicerar sammanställningar över det aktuella budgetläget. Det förefaller

även naturligt att budgetdelegationen såsom samordnande organ i budgetfrågor

får överta uppgiften att »uppgöra förslag till riksstat» som för närvarande

enligt RO § 39 åvilar statsutskottet.

Delegationen bör slutligen vara riksdagens centrala organ för alla budgettekniska

frågor och vara försett med ett effektivt kansli vari ingår statsfinansiellt

och samhällsekonomiskt skolade tjänstemän.

För att budgetdelegationen skall få den erforderliga tyngden såsom samordningsinstans,

måste det villkoret uppställas, att utskottets ledamöter

kommer att utgöras av riksdagens ledande krafter. Då samtliga i utskotten

representerade partier bör bli företrädda i budgetdelegationen, bör denna få

proportionell sammansättning och dess ledamöter väljas av riksdagen enligt

samma ordning som för utskott. Kommittén föreslår, att antalet ledamöter

sättes till sexton.

Författningsutredningen avgav i juni 1959 remissvar över budgetkonnnitténs

betänkande och anförde därvid bl. a. följande.

I likhet med budgetkommittén anser författningsutredningen, att riksdagens

budgetarbete sådant det för närvarande är utformat icke är ändamålsenligt.

Att det i riksdagen behövs en verkligt samordnande instans vid budgetbehandlingen

ligger i öppen dag. Det synes författningsutredningen naturligt,

att, såsom budgetkommittén föreslår, det bör tillkomma en sådan

samordnande instans att meddela utlåtanden över finansplan, nationalbudget

och liknande frågor, att yttra sig över utskottsbetänkanden i ärende avseende

statens inkomster och utgifter samt att uppgöra förslag till riksstat.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1962

9

Enligt budgetkommitténs förslag skall den samordnande instansen, av

kommittén kallad budgetdelegationen, yttra sig över utskottsbetänkande i

budgetfråga, innan detta föredrages i kamrarna.---Kungl. Maj :t för
utsättes

liksom hittills utfärda regleringsbrev allteftersom riksdagen fattat

beslut och myndigheterna skall äga vidtaga förberedande åtgärder för

beslutens verkställighet. Kommitténs förslag innebär i detta hänseende en

anpassning av grundlagarnas bestämmelser till praxis. Därutöver vill emellertid

kommittén föreslå en möjlighet till återprövning av redan fattade beslut

i budgetfrågor. Det förutsättes dock, att återprövningsrätten inskränkes

till att avse endast anslags- och skattefrågor av väsentlig betydelse för statens

inkomster och utgifter eller principbeslut av betydande räckvidd för

framtiden, och det understrykes, att återprövningen är att betrakta såsom

en extraordinär åtgärd.

Budgetkommittén avser att i anslutning till budgetdelegationens utlåtande

över finansplanen skall följa en finansdebatt och pekar på möjligheten

av att finansdebatten samordnas med dechargedebatten i anslutning till bankoutskottets

memorial beträffande riksbankens förvaltning. Författningsutredningen

vill framhålla, att en sådan samordning framstår som angelägen.

Författningsutredningen arbetar med ett förslag till omläggning av riksdagens

budgetbehandling, vilket uppvisar betydande likheter med budgetkommitténs.

En väsentlig skillnad är dock att författningsutredningens förslag

— vilket ingår som ett led i en genomgripande omstöpning av riksdagens

arbetsformer — i stället för rätt till återprövning förutsätter rätt för

den samordnande instansen att till en relativt sen tidpunkt av sessionen

uppskjuta avgörandet av budgetfråga. Denna rätt är utformad som en minoritetsrätt

men med vissa garantier mot missbruk; dess utnyttjande förutsättes

ej heller vara en så extraordinär åtgärd som tillgripande av återprövning.

Författningsutredningens huvudbetänkande kan icke avgivas så tidigt, att

det kan läggas till grund för proposition till 1960 års riksdag. I och för sig

kan det synas ligga nära till hands att låta ställningstagandet till budgetkommitténs

förslag anstå till dess detta huvudbetänkande föreligger. Olägenheten

av ett sådant dröjsmål tillkommer det knappast författningsutredningen

att uttala sig om.

Med anledning av Kungl. Maj :ts proposition (hr 25) till 1960 års riksdag

angående godkännande av Sveriges anslutning till konventionen angående

upprättandet av europeiska frihandelssammanslutningen in. in. hemställdes

i en til! konstitutionsutskottet hänvisad motion 11:674 av herrar

Antonsson och Hansson i Önnarp), att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte anhålla, att Kungl. Maj :t till prövning måtte upptaga frågan

om sådan utformning av grundlagar och övriga berörda författningar att

riksdagens ändamålsenliga handläggning av med EFTA och med utrikeshandel

och ekonomi i övrigt förknippade spörsmål möjliggöres i enlighet

med motionens syfte. I motionen hade bl. a. uttalats önskemålet om en reell

utskottsbehandling av finansplanen och en bättre samordning av riksdagens

budgetarbete över huvud taget. Konstitutionsutskottet anförde i sitt med

anledning av motionen avgivna utlåtande (nr 23) bl. a. följande.

Utskottet finner den förevarande motionens syfte beaktansvärt. De i motionen

framförda spörsmålen avse problem av slor principiell betydelse för

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1962

frågan om riksdagens deltagande i utformningen av den ekonomiska politiken

över huvud taget. Emellertid anser sig utskottet icke nu kunna tillstyrka

någon skrivelse till Kungl. Maj:t i berörda spörsmål. Sålunda vill

utskottet erinra om att riksdagen i skrivelse nr 140 till Kungl. Maj :t med

anledning av utrikesutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 2 innevarande

år, framhållit betydelsen av att riksdagen med jämna mellanrum

och i lämpliga former hålles underrättad om utvecklingen av samarbetet

inom Europeiska frihandelssammanslutningen och därmed sammanhängande

frågor. Vidare betraktar utskottet som självklart att författningsutredningen,

utan särskild utvidgning av direktiven, vid utarbetandet av en ny

författning beaktar de senaste årens utveckling på det internationella

samarbetets område och de konsekvenser denna utveckling kan få på utformningen

av en ny grundlagstext. Därtill kommer att 1957 års budgetkommittés

förslag för närvarande är under övervägande inom finansdepartementet

samt att, enligt vad utskottet inhämtat, även författningsutredningen är sysselsatt

med utarbetande av ett förslag till omläggning av riksdagens budgetbehandling.

Under hänvisning till det anförda hemställde utskottet under erinran tilllika

om sin initiativrätt i frågor rörande riksdagens arbetsformer, att förevarande

motion icke måtte till riksdagens åtgärd föranleda. Riksdagen beslöt

i enlighet med vad utskottet sålunda hemställt.

Vid samma riksdags höstsession upptog konstitutionsutskottet till behandling

frågan, om utskottet med begagnande av sin initiativrätt skulle framlägga

förslag till revision av bestämmelserna i 19 § 1 mom. riksdagsstadgan

om budgetdeputationer. Enligt en inom utskottets kansli upprättad skiss i

ämnet skulle budgetdeputationen bibehållas; härvid förutsattes dock att

dess ledamotsantal utökades. Deputationen skulle verka för att största möjliga

enhetlighet iakttoges vid budgetbehandlingen bl. a. genom att fungera som

remissinstans före avslutad utskottsbehandling i frågor angående de allmänna

riktlinjerna för finanspolitiken samt frågor av principiell natur angående

statens inkomster och utgifter. Dess yttrande skulle dessutom kunna

ligga till grund för ett betänkande från statsutskottet rörande statsverkspropositionens

finansplan och därmed ge riksdagen möjlighet till en samlad

finansdebatt. Någon återprövningsrätt i budgetfrågor förordades ej. —

Etter frågans föredragning i utskottet beslöt detta att ej under då pågående

höstsession förelägga riksdagen något förslag i ämnet.

De nu till behandling föreliggande motionerna I: 179 och 11:205 bygger

på den sist berörda kansliskissen från 1960 års riksdags höstsession. Efter

en redogörelse för tidigare behandling av den förevarande frågan och särskilt

för vad som förekommit i densamma vid 1960 års riksdag anföres i

motionen följande.

Frågan föranledde inga åtgärder från konstitutionsutskottets sida, framför

allt beroende på den sena tidpunkt vid vilken saken drjdtades. Emellertid

synes som om ett beslut i antydd riktning skulle kunna fattas av riksdagen

i år, och vinsten skulle kunna bli vad riksdagen länge önskat: en större ändamålsenlighet,

planmässighet och enhetlighet i budgetarbetet. Självfallet

hindrar genomförandet av en dylik anordning ingalunda den ändring som

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1962

11

med säkerhet kommer att ske på författningsutredningens initiativ och som

denna redan skisserat i ett remissvar över budgetkommitténs betänkande.

Om en dylik utökning av budgetdeputationen skulle komma till stånd,

skulle denna verka som remissinstans före avslutad utskottsbehandling i

frågor angående de allmänna riktlinjerna för finanspolitiken samt i frågor

av principiell natur angående statens inkomster och utgifter. Dess yttrande

skulle vidare ligga till grund för betänkanden från statsutskottet rörande

finansplanen. Ett beslut i enlighet med motionens syfte skulle endast behöva

föranleda ett tillägg till riksdagsstadgans § 19, mom. 1.

Utskottet. Inom ramen för en oförändrad utskottsorganisation genomfördes

år 1933 vissa åtgärder syftande till att genom en reglerad samverkan

mellan de budgetbehandlande utskotten vid budgetens slutliga fastställande

råda bot för de olägenheter, som vore förenade med den bristande samordningen

av de budgetbehandlande utskottens arbete med statsregleringen

m. m. Sålunda infördes i 39 § riksdagsordningen ett stadgande om att det

skulle åligga statsutskottet att antingen i den ordning 47 § stadgar gemensamt

med eller eljest efter samråd med de övriga utskott, vilka handlägga

statsregleringsfrågor, förslagsvis beräkna statsverkets ordinarie inkomster,

uppgiva huru mycket bör genom bevillningar utgöras samt uppgöra förslag

till riksstat. Samtidigt ålades bevillningsutskottet genom ändring i 40 § riksdagsordningen

att i samma ordning förslagsvis beräkna inkomsterna av de

särskilda bevillningarna samt sedan statsverkets behov blivit utredda och

bestämda föreslå sättet att genom bevillning åvägabringa jämvikt i statsregleringen.

Enligt dessa stadganden skulle den slutliga budgetregleringen

sålunda ske antingen i sammansatt utskott med representanter för samtliga

fyra budgetutskott eller av stats- och bevillningsutskottet efter samråd med

övriga budgetutskott. För att möjliggöra en samverkan även under budgetarbetets

successiva fortgång kompletterades samtidigt de reglementariska föreskrifterna

för riksdagen med ett stadgande i 9 § 1 mom. — motsvarande

19 § 1 mom. i nu gällande riksdagsstadga — om att de fyra budgetutskotten

skulle utse deputerade för att under riksdagens lopp, i den utsträckning

som påkallades, rådpläga i frågor som angår budgetarbetet inom riksdagen.

Beträffande formerna för samarbetet mellan de budgetbehandlande

utskotten ansågs det önskvärt att i grundlag ej fixerades några närmare

regler som skulle kunna lägga hinder i vägen för en fri och successiv utveckling

av praxis med ledning av de erfarenheter som komme att göras

om hindren för samarbetet undanröjdes.

Dessa förväntningar kom emellertid, som konstitutionsutskottet flera

gånger tidigare framhållit, icke att infrias. Möjligheten att bilda ett sammansatt

utskott för statsregleringen har aldrig utnyttjats, och budgetdeputationens

verksamhet har varit synnerligen begränsad. De budgetdeputerade

ha sålunda normalt endast hållit två korta sammanträden under varje riksdag,

ett vid vårsessionens början och ett vid dess slut. Därutöver har dess

verksamhet bestått i att genom sin sekreterare upprätta vissa tabellariska

sammanställningar in. in. De budgetdeputerade ha också själva uttalat den

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1962

uppfattningen, att budgetdeputationen icke i sin hittillsvarande form fyllde

sitt ändamål att främja ökad sammanhållning av och bättre överblick över

riksdagens budgetarbete; härför erfordrades en fastare och mera auktoritativ

organisation än den nuvarande. Budgetkommittén har förklarat sig helt ansluta

sig till denna uppfattning. Även författningsutredningen har i sitt remissvar

över budgetkommitténs betänkande framhållit att riksdagens budgetarbete

icke vore ändamålsenligt. Att det i riksdagen behövdes en verkligt

samordnande instans vid budgetbehandlingen låge enligt utredningens

mening i öppen dag. Författningsutredningen arbetade emellertid enligt vad

som framgick av remissvaret med ett förslag till omläggning av riksdagens

budgetbehandling, vilket uppvisade betydande likheter med budgetkominitténs

— med bortseende från att någon återprövningsrätt ej där förekom.

Omläggningen av budgetarbetet ingick härvid som ett led i en genomgripande

omstöpning av riksdagens arbetsformer. Enligt författningsutredningens

mening syntes det i och för sig ligga nära till hands att låta ställningstagandet

till budgetkommitténs förslag anstå till dess utredningens

huvudbetänkande förelåg; olägenheterna av ett sådant dröjsmål tillkom

det dock knappast författningsutredningen att uttala sig om.

Enligt vad konstitutionsutskottet inhämtat kan författningsutredningens

slutbetänkande väntas föreligga våren 1963. Med hänsyn härtill anser sig utskottet

icke nu böra förorda någon revision av gällande bestämmelser avseende

riksdagens budgetarbete, vilken skulle kunna föregripa ställningstagandet

till författningsutredningens förslag på nu förevarande och närbesläktade

områden. Utskottet får därför hemställa,

att förevarande vid 1961 års riksdag väckta motioner 1: 179

och 11:205, vilkas behandling uppskjutits till innevarande

höstsession, ej måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 december 1962

På konstitutionsutskottets vägnar:

TORSTEN ANDERSSON

Närvarande:

från törsta kammaren: herrar Torsten Andersson, Damström, fru Segerstedt

Wiberg, herrar Sveningsson, Olsén, Kronstrand, Erik Olsson, Carl

Albert Anderson*, Dahl* och Enarsson*; samt

från andra kammaren: herrar Spångberg, von Friesen, Magnusson i

Tumhult, Adamsson, Bengtsson i Halmstad, Nilsson i Östersund, Hammar,

Braconier, Henningsson* och Larsson i Borrby.

* Ej närvarande vid justeringen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 dr 1962

13

Reservation

av herrar Torsten Andersson, fru Segerstedt Wiberg, herrar Sveningsson,

lironstrand, Enarsson, von Friesen, Magnusson i Tumhult, Hammar, Braconier

och Larsson i Borrby, vilka ansett att utskottets uttalande hemställan

bort ha följande lydelse:

Utskottet. Inom ramen----— (= utskottet)---samarbetet undan
röjdes.

Dessa förväntningar---(= utskottet)---sig om.

Enligt vad utskottet inhämtat kan författningsutredningens slutbetänkande

väntas föreligga våren 1963. I avvaktan härpå finner utskottet det angeläget

att en sådan revision av riksdagsstadgans bestämmelser om budgetdeputationens

arbetsuppgifter nu företages, vilken bereder vägen för en mera

genomgripande revision längre fram av bestämmelserna om budgetarbetet

inom riksdagen. En skiss till en sådan lösning utarbetades inom utskottets

kansli hösten 1960. Det av utskottet nu framlagda förslaget bygger vidare

på denna skiss. Förslaget åsyftar att stärka budgetdeputationens ställning

genom att komplettera den nuvarande bestämmelsen om att den skall verka

för största möjliga enhetlighet vid budgetbehandlingen med regler om att

budgetdeputationen skall fungera som ett slags remissinstans i viktigare

budgetfrågor. Deputationen skall sålunda enligt förslaget antingen på eget

initiativ eller efter remiss från vederbörande utskott avgiva yttranden till

utskotten över till dessa hänvisade frågor om budgetläget och de allmänna

riktlinjerna för finanspolitiken samt om det ekonomiska läget och den

ekonomiska politiken ävensom över andra, på utskottets behandling ankommande

ärenden av större vikt avseende statens inkomster och utgifter. För

att budgetdeputationen skall kunna fullgöra dessa arbetsuppgifter på ett

tillfredsställande sätt bör dess ledamotsantal utökas. Detta kan emellertid

utan särskilda föreskrifter härom ske efter överenskommelse mellan de budgetbehandlande

utskotten. Det är vidare självklart att budgetdeputationen

endast kan fullgöra sina stadgade arbetsuppgifter om den under budgetarbetets

fortgång inom riksdagen håller regelbundna arbetssammanträden.

Härvid bör ärendena beredas och föredragas av en till deputationen

knuten högt kvalificerad utredande kanslipersonal, vilken emellertid samtidigt

bör kunna fullgöra arbetsuppgifter inom de budgetbehandlande utskotten.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen med anledning av förevarande motioner,

måtte besluta, med verkan från 1963 års riksdags början, att

antaga följande

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1962

Förslag

till

ändrad lydelse av 19 § 1 mom. riksdagsstadgan

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

§

Mom. 1. Inom tjugu dagar från

riksdagens öppnande böra statsutskottet,

bevillningsutskottet, bankoutskottet

och jordbruksutskottet utse

deputerade för att under riksdagens

lopp, i den utsträckning sådant finnes

påkallat, rådpläga i frågor, som

angå budgetarbetet inom riksdagen.

Dessa deputerade böra verka för att

största möjliga enhetlighet vid budgetbehandlingen

iakttages. De deputerade

hava att föranstalta därom,

att lämpliga sammanställningar angående

statsverkets inkomster och

utgifter samt angående budgetarbetets

fortgång inom riksdagen tid efter

annan delgivas kamrarnas ledamöter.

19.

Mom. 1. Inom tjugu dagar från

riksdagens öppnande skola statsutskottet,

bevillningsutskottet, bankoutskottet

och jordbruksutskottet utse

deputerade för att under riksdagens

lopp, i den utsträckning sådant finnes

påkallat, rådpläga i frågor, som

angå budgetarbetet inom riksdagen.

Dessa budgetdeputerade skola avgiva

yttranden till riksdagens utskott över

till dessa hänvisade frågor om budgetläget

och de allmänna riktlinjerna

för finanspolitiken samt om det ekonomiska

läget och den ekonomiska

politiken, så ock över andra på utskottens

behandling ankommande

ärenden av större vikt avseende statens

inkomster och utgifter ävensom

i övrigt verka för att största möjliga

enhetlighet vid budgetbehandlingen

iakttages. De deputerade skola jämväl

föranstalta därom, att lämpliga sammanställningar

angående statsverkets

inkomster och utgifter samt angående

budgetarbetets fortgång inom riksdagen

tid efter annan delgivas kamrarnas

ledamöter.

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 621428

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.