Utlåtande i anledning av väckta motioner om införande i riksdagsstadgan av bestämmelser i syfte att ernå en effektivare budgetbehandling.
1962-12-04 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1962:22, Utlåtande i anledning av väckta motioner om införande i riksdagsstadgan av bestämmelser i syfte att ernå en effektivare budgetbehandling.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1962
1
Nr 22
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
om införande i riksdagsstadgan av bestämmelser i syfte
att ernå en effektivare budgetbehandling.
I de vid 1961 års riksdag väckta, till konstitutionsutskottet hänvisade likalydande
motionerna nr 179 i första kammaren av herr Sveningsson m. fl.
och nr 205 i andra kammaren av herrar von Friesen och Braconier, vilkas
behandling uppskjutits till innevarande riksdags höstsession, hemställes, att
riksdagen måtte besluta att i 19 § 1 mom. riksdagsstadgan införa kompletterande
bestämmelser i syfte att ernå en effektivare budgetbehandling, samt
att konstitutionsutskottet utarbetar härför erforderlig författningstext.
Beträffande motiveringen får utskottet, i den mån redogörelse därför inte
lämnas i det följande, hänvisa till motionerna.
Sedan lång tid tillbaka har uppmärksamhet varit fäst vid sättet för budgetfrågornas
behandling i den svenska riksdagen. Önskemål om större planmässighet
och enhetlighet vid statsregleringsarbetet har upprepade gånger
framförts.
Den år 1930 tillsatta kommittén för utredning av frågan om riksdagens
arbetsformer framhöll i sitt betänkande (SOU 1931: 26) att kritik riktats
dels mot utgiftsärendenas splittring på flera olika utskott, dels mot frånvaron
av planmässiga metoder vid statsregleringens slutliga behandling och
fastställande, dels mot riksdagsledamöternas begränsade möjligheter till en
överblick av statsregleringsarbetets fortgång vid frågornas successiva behandling
inom kamrarna.
Kommittén, som fann de framställda erinringarna icke helt sakna fog,
framhöll, att det i synnerhet i svårare budgetlägen kunde vara behövligt med
en form, som skapade större garantier för en tillfredsställande prövning av
budgetärendena och särskilt budgetens slutliga fastställande. Såsom angelägnast
ansåg därvid kommittén vara att möjliggöra en officiell samverkan mellan
de budgetbehandlande utskotten vid budgetens slutliga fastställande. Detta
syntes lämpligast kunna ske genom att de fyra budgetbehandlande utskotten
ulsåge särskilda budgetdeputerade, vilka anförtroddes uppgiften att avge
förslag till den slutliga budgetregleringen. Formerna för detta samarbete
borde, enligt kommitténs mening, ej närmare regleras i grundlag eftersom
sådana regler skulle kunna lägga hinder i vägen för en utveckling av praxis
med ledning av de erfarenheter, som kunde komma att göras.
1 Bi han g till riksdagens protokoll 1962. 5 samt. 2 and. Nr 22
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1962
Kungl. Maj :t anslöt sig i denna del till kommitténs förslag (prop. nr 105
till 1932 års riksdag).
Konstitutionsutskottet framhöll i sitt av riksdagen godkända utlåtande
över propositionen (1932:26), att den framställda kritiken mot riksdagens
budgetarbete ej helt saknat fog och att frågan om möjligheterna av en förbättring
i riktning mot ökad planmässighet och överskådlighet vore förtjänt
av allvarligt övervägande. Angelägnast men också svårast ansåg utskottet
i likhet med kommittén vara att former skapades för en officiell samverkan
mellan de budgetbehandlande utskotten vid budgetens slutliga fastställande.
Möjligheter borde skapas för en fri och successiv utveckling av praxis med
ledning av de erfarenheter, som komme att göras. Genom tillkomsten av
särskilda budgetdeputerade samt en viss utökning av stats- och bevillningsutskottets
uppgifter skulle möjlighet ges att efter gemensam behandling av
budgetfrågorna i ett enda betänkande framlägga förslag beträffande samtliga
de frågor, som ägde samband med den slutliga budgetregleringen. Genom
en sådan anordning skulle kamrarna bliva i tillfälle att i ett sammanhang
överblicka och på en gång pröva samtliga de utvägar, vilka kunna
toreligga för statsregleringens åstadkommande.
I sitt av riksdagen godkända memorial nr 27 vid 1932 års riksdag anslöt
sig konstitutionsutskottet även till kommitténs åsikt, att det samarbete melan
de budgetbehandlande utskotten som ifrågasatts icke syntes behöva eller
öra begränsas blott till själva slutakten i budgetbehandlingen. För befrämjande
av en ökad sammanhållning av och en bättre överblick över budgetarbetet
under dess successiva fortgång skulle enligt utskottets mening rådP
agningar mellan budgetutskotten vara av icke ringa betydelse. Som lämpigt
organ härfor föreslogs inrättande av en särskild budgetdeputation med
representanter för de fyra budgetbehandlande utskotten. Deputerade skulle
verka for att största möjliga planmässighet vid budgetbehandlingen iakttoges
och föranstalta om lämpliga sammanställningars upprättande och delgivnmg
till kamrarnas ledamöter i fråga om statsverkets inkomster och utgifter
samt angående budgetarbetets fortgång inom riksdagen.
1932 års riksdag beslöt i enlighet med utskottets förslag att § 9 i re«lementariska
föreskrifter för riksdagen skulle erhålla följande lydelse.
beÄÄÄ f,ränJl1gt?!na riksdags öppnande böra statsutskottet,
för att k bankoutskottet och jordbruksutskottet utse deputerade
e rlksda§''ens !°PP. 1 den utsträckning sådant finnes påkallat,
h- P g ,1 frågor, som anga budgetarbetet inom riksdagen. Dessa deputerade
ta«esVnkaHf0r f Si°rua m°jliga enhetlighet vid budgetbehandlinfen iaktstfflninD«
dePu„terade hava »tf föranstalta därom, att lämpliga sammanstaUningar
angaende statsverkets inkomster och utgifter samt angående bud
£daamöte?
§ § “°m rikSdagen tid efter annan delgivasTamramas
utskoDåitTnLStH*dif fråga l,PPstår om inbjudan till annat sådant
utskott att utse deputerade for gemensam behandling av visst ärende skall
inSta? m r dy]ik inbjud/n fattas’ från “mnda ntsLTskriftltyen’
heha^Hr “PP1?81111^’ huruvida detta utskott anser skäl föreligga för sådan
ehandling av ärendet eller, därest så ej är fallet, huruvida utskottet finner
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1962
3
anledning att ur de synpunkter, detsamma har att företräda, göra något
uttalande i ärendet.
3. Kunna utskott, som skola genom deputerade med varandra sammanträda,
icke överenskomma om de deputerades antal, skall detsamma utgöras
av sex ledamöter från varje utskott.
Enligt beslut vid 1932 och 1933 års riksdagar (skr. 95) infördes vidare i
§§39 och 40 riksdagsordningen stadganden om att stats- och bevillningsutskottens
uppgifter, i vad de hänföra sig till budgetens slutliga sammanställande,
skola fullgöras av vederbörande utskott antingen gemensamt med eller
eljest efter samråd med de övriga utskott som handlägga statsregleringsfrågor.
Med anledning av motioner i ämnet år 1939 (I: 50 av herrar Andrén och
Öman samt II: 106 av herrar Anderson i Norrköping och Bagge) hemställde
konstitutionsutskottet (uti. nr 15), att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
ville begära en allsidig och förutsättningslös utredning av frågan om en
omläggning av riksdagens budgetarbete i syfte att däri ernå större ändamålsenlighet,
planmässighet och enhetlighet. Såsom motivering för sin hemställan
anförde utskottet, att den efter reformeringen av riksdagens arbetsformer
åren 1932—1933 vunna erfarenheten visade, att utrymme i viss omfattning
fortfarande funnes för den kritik, som vid upprepade tidigare tillfällen
riktats mot ordningen för budgetfrågornas behandling inom riksdagen.
Utskottet erinrade om att samarbetet mellan de budgetbehandlande utskotten
icke syntes ha nått önskvärd fasthet och omfattning samt att statsregleringens
fastställande fortfarande faktiskt framstode som en expeditionsåtgärd,
enär det ej heller under senare år kunnat äga rum vid en tidpunkt, då riksdagsarbetet
i övrigt ännu påginge. Den rådande ordningen i fråga om budgetfrågornas
behandling inom riksdagen kunde vidare framför allt i svåra budgetlägen
tänkas medföra olägenheter av framträdande art. Särskilt för sådana
tillfällen vore garantier behövliga för en mera tillfredsställande prövning
av budgetärendena. Utskottet fann därför skäl föreligga för en utredning.
Några riktlinjer för en sådan undersökning ansåg sig utskottet dock
icke böra uppdraga. En närmare undersökning av frågan om en omläggning
av riksdagens budgetarbete — och de problem som under utredningens
gång visade sig stå i nära samband därmed — syntes utskottet bäst ägnad
att leda till ett positivt resultat, om den förutsättningslöst anförtroddes åt
en allsidigt sammansatt kommitté, där representanter för olika utskott deltoge.
— Utskottets hemställan bifölls av riksdagen (skr. nr 343).
Då den begärda utredningen icke kom till stånd, interpellerade herr Håstad
vid 1943 års riksdag chefen för finansdepartementet om anledningen till att
riksdagens hemställan icke föranlett någon Kungl. Maj :ts åtgärd. I sitt svar
hänvisade departementschefen till svårigheterna att imder dåvarande krigsförhållandcn
bringa ifrågavarande spörsmål närmare sin lösning.
Vid samma riksdags höstsession hemställde konstitutionsutskottet i sitt
av riksdagen (skr. nr 516) godkända memorial nr 16 om utredning angående
riksdagens arbetsformer. Utskottet framhöll därvid bl. a., att det en
-
4
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1962
ligt utskottets mening icke vore möjligt att, när frågan om dessa arbetsformer
skulle upptagas till omprövning, längre uppskjuta igångsättandet av utredningen
angående en så viktig del av detta spörsmål som riksdagens budgetarbete.
Under hänvisning till riksdagsskrivelsen i ämnet tillkallades enligt
Kungl. Maj :ts bemyndigande i december 1943 sakkunniga för att utreda
frågan om riksdagens arbetsformer. Med hänsyn till att resultatet av utredningen
skulle kunna bli föremål för prövning av 1944 års riksdag ansågo
sig de sakkunniga emellertid icke kunna upptaga frågan om en omläggning
av budgetarbetet till övervägande. Denna fråga karakteriserades nämligen
som alltför svåröverblickbar och tekniskt vansklig.
Spörsmålet om en utredning angående omläggning av riksdagens budgetarbete
togs ånyo upp vid 1946 års riksdag genom två likalydande motioner
(I: 104 av herrar Axel Ivar Anderson och Ewerlöf samt II: 196 av herrar
Håstad och Falla). I sitt av riksdagen (skr. nr 218) godkända utlåtande
(nr 14) i anledning av motionerna hemställde konstitutionsutskottet — under
hänvisning till sina uttalanden vid 1939 och 1943 års riksdagar — att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t ville anhålla, att Kungl. Maj :t snarast
måtte föranstalta om den år 1939 begärda utredningen. — I sitt senare samma
år likaledes av riksdagen (skr. nr 457) godkända utlåtande (nr 20) med
anledning av motioner om en revision av riksdagens arbetsformer hemställde
utskottet om förnyad utredning av denna fråga. Därvid framhöll utskottet
bl. a., att spörsmålet om en omreglering av sättet för budgetbehandlingen
vore av väsentlig betydelse för en rationalisering av arbetsformerna.
I direktiven för den i oktober 1946 med anledning av riksdagens hemställan
tillsatta utredningen angående riksdagens arbetsformer förklarade
vederbörande departementschef, att den av riksdagen begärda utredningen
om en omreglering av budgetbehandlingen i syfte att vinna större ändamålsenlighet,
planmässighet och enhetlighet i budgetarbetet borde ske i annan
ordning. De sakkunniga framhöllo i sitt år 1947 avgivna betänkande (SOU
1947: 79), att de i samband med frågan om riksdagsarbetets inre organisation
icke helt kunnat undgå att taga ställning till frågan om en rationalisering
av riksdagens budgetarbete. Utredningen sade sig ha prövat två alternativ
till omläggning av budgetbehandlingen i utskotten, nämligen dels uppdelning
av budgetens utgiftssida på fackutskott under inseende och kontroll
av ett överbudget- eller finansutskott och dels ökad koncentration av behandlingen
av utgiftssidan till statsutskottet. Efter att på anförda skäl ha
ställt sig avvisande till båda dessa alternativ framlade de sakkunniga dock
förslag till vissa ändringar i fråga om de budgetbehandlande utskottens
kompetensområden samt till viss utökning av bl. a. statsutskottets ledamotsantal.
Utredningens förslag i dessa båda hänseenden genomfördes år 1949
med vissa jämkningar (skr. nr 102). Samma år överfördes de dessförinnan
i de reglementariska föreskrifterna för riksdagen upptagna bestämmelserna
om budgetdeputationen till den nämnda år antagna riksdagsstadgan.
År 1950 tillkallades sakkuniga med uppgift att utreda frågan om en revision
av grundlagarnas bestämmelser rörande budgeten och därmed samman
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1962
5
hängande spörsmål, 1951) års budgeträttskommitté. Direktiven omfattade
icke frågan om en omläggning av riksdagens budgetarbete, och spörsmålet
behandlades icke av kommittén.
Ej heller i direktiven för den år 1954 tillsatta författningsutredningen
omnämndes förevarande fråga. Emellertid framhölls ■— i samband med att
utredningen erhöll uppdrag att överväga huruvida det nuvarande tvåkammarsystemet
borde bibehållas — att utredningen, därest den stannade för att
föreslå bibehållandet av nämnda system, hade att ingå i prövning av vilka
åtgärder som erfordrades för att rationalisera och effektivisera den nuvarande
ordningen. Frågor av mera teknisk beskaffenhet borde dock lämpligen
upptagas till utredning i annat sammanhang. Det borde — anfördes avslutningsvis
i direktiven — stå utredningen fritt att upptaga även andra
närliggande aktuella konstitutionella problem till granskning än sådana som
särskilt angivits i direktiven, dock icke detaljfrågor.
I skrivelse den 24 maj 1955 till författningsutredningen framhöllo budgetdeputerade,
att budgetdeputationen enligt en samfälld mening inom densamma
icke i sin nuvarande form fyllde sitt ändamål att främja ökad sammanhållning
av och bättre överblick över riksdagens budgetarbete. För att
budgetdeputationen skulle kunna fylla sin uppgift att utgöra ett sammanhållande
och normgivande organ för riksdagens budgetbehandling krävdes en
fastare och mera auktoritativ organisation än den nuvarande. Budgetdeputerade
ville därför framhålla angelägenheten av att författningsutredningen
ägnade spörsmålet sin uppmärksamhet.
I två likalydande motioner till 1956 års riksdag (I: 162 av herrar Aastrup
och Lundström samt 11:217 av herr Sjölin in. fl.) hemställdes, att riksdagen
måtte besluta att hos Kungl. Maj :t hemställa om en förutsättningslös
utredning av frågan om eu omläggning av riksdagens budgetarbete. Efter
att ha erinrat om några huvudpunkter i 1939 års motioner i samma fråga
anförde motionärerna bl. a. följande.
Enligt vår mening bör riksdagen ånyo rikta en skärpt uppmärksamhet
på frågan om en reglering av formerna för sin behandling av budgetärendena.
1 diskussionen om de praktiska möjligheterna att uppnå större planmässighet
synes numera framför allt böra beaktas, åt! statsbudgetens i
grunden ändrade struktur och dess alltmera markerade uppgift att utgöra
ett redskap för den ekonomiska politiken uppenbarligen kräver ett särskilt
forum på beredskapsstadiet i riksdagsarbetet. Bristen på en mera samordnad
utskottsbedömning av statsverkspropositionens finansplan under ett tidigt
skede av riksdagens budgetbehandling förefaller vara en anmärkningsvärd
svaghet. Det torde räcka med att erinra om att finansplanen numera
innehåller centrala ställningstaganden av vikt för helt skilda sektorer
inom samhällsekonomien och därjämte av direkt betydelse såväl för uppgiften
att fixera statsbudgetens totalbelopp som för själva anslagsavvägningen.
Med nuvarande organisation synes det knappast finnas utrymme för
et t samlat förberedande ställningstagande från riksdagens sida till finansplanen
i alla dess väsentliga enskildheter. Huruvida eu sådan brist skulle
kunna motverkas genom exempelvis en utvidgning av den nuvarande budgetdelegationen
till ett — åtminstone vad beträffar gagnet — verkligt finansutskott,
synes därför angeläget att utreda.
6 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1962
Motionärerna framhöllo i fortsättningen att strävandena att åvägabringa
enhetliga principer vid anslagsprövningen i särskilt hög grad torde kunna
främjas genom tillkomsten av ett permanent beredningsorgan med tillräckliga
resurser.
I en annan motion vid samma års riksdag (II: 478 av herr Håstad) framhölls
att riksdagen saknade ett utskott eller något annat organ med uppgift
eller befogenhet att bedöma alla de budgetpolitiska frågorna ur enhetliga
synpunkter på samma sätt som skedde i regeringen. Denna brist i riksdagens
arbete och maktställning framträdde dag för dag allt tydligare. Motionären
ansåg den närmast till hands liggande utvägen vara att utvidga
budgetdelegationen och utrusta denna med ifrågavarande befogenheter.
Med anledning av dessa motioner anförde konstitutionsutskottet (1945: 6)
följande.
I likhet med motionärerna anser utskottet, att det är av största vikt, att
den utredning av frågan om budgetbehandlingen i riksdagen, varom riksdagen
vid upprepade tillfällen hemställt, snarast kommer till stånd. Utskottet
— som inhämtat, att författningsutredningen hittills icke sysslat
med förevarande spörsmål — anser, att frågan bör hänskjutas till en särskild
utredning; denna bör erhålla en allsidig sammansättning. Några riktlinjer
för utredningens arbete böra enligt utskottets mening icke uppdragas. Ifrågavarande
undersökning bör nämligen vara förutsättningslös.
Riksdagen godkände utskottets utlåtande (skr. nr 216).
Som följd därav tillsatte Kungl. Maj :t i januari 1957 en kommitté, budgetkommittén,
med uppdrag att verkställa utredning av frågan om en omläggning
av riksdagens budgetarbete. Resultatet av dess arbete framlades i
ett den 27 maj 1959 avgivet betänkande (SOU 1959: 16). I detsamma anförde
kommittén bl. a. följande.
Kommittén har ingående diskuterat om och hur riksdagen bör ta ställning
till den allmänna syn på principer och riktlinjer för budgetens utformning
som regeringen lägger fram i finansplanen och i den samtidigt
presenterade nationalbudgeten. Som resultat av dessa diskussioner vill kommittén
föreslå att finansplanen med nationalbudgeten vid riksdagens början
remitteras till nagot riksdagens organ, vars utlåtande bör föreligga senast i
mitten av februari. Detta utlåtande avses skola ligga till grund för en särskild
finansdebatt under senare hälften av februari. Härvid förutsätter kommittén,
att remissutlåtandet över finansplanen och nationalbudgeten får en
allmän och principiell karaktär på samma sätt som bankoutskottets dechargeutlatande,
och icke innebär en definitiv fastlåsning av vare sig den totala
utgiftsramen eller beskattningens storlek. Även om formellt remissen
bör gälla finansplanen och nationalbudgeten, måste givetvis utskottet i
fråga anses oförhindrat att lägga jämväl övriga delar av statsverkspropositionen
till grund lör sin bedömning, eftersom finansplanen och i viss mening
även nationalbudgeten innehåller en summering av utgifterna på såväl
drift- som kapitalbudgeten. Utlåtandet synes böra utmynna i en omförmälan
för riksdagen angående utskottets behandling av finansplanen och nationalbudgeten
på samma sätt som nu sker beträffande bankoutskottets punkt
1 dechargeutlåtandet om penning- och valutapolitiken. Rankoutskottets omformälan
brukar i allmänhet föregås av en skrivning med allmänna syn
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1962
7
punkter. På samma sätt brukar merendels minoriteten (minoriteterna) avge
en reservation (reservationer) med alternativa synpunkter, vilka ävenledes
utmynnar i en omförmälan. I kamrarna har talmännen ställt proposition
på att den under punkten gjorda omförmälan måtte läggas till handlingarna
med godkännande antingen av utskottets uttalande eller av uttalandet enligt
reservationen (reservationerna). Enligt kommitténs mening bör motsvarande
förfarande tillämpas beträffande det nu förutsatta utlåtandet över finansplanen
och nationalbudgeten.
Finansdebatten i anledning av det förutsatta utlåtandet torde få ungefär
samma karaktär som den penningpolitiska dechargedebatten kring bankoutskottets
memorial beträffande riksbankens förvaltning. Om riksdagen finner
det lämpligt, kan därför finansdebatten samordnas med dechargedebatten.
Kommittén har emellertid endast velat peka på sistnämnda möjlighet
och inte velat förorda några bestämda regler härvidlag.
Beträffande vilket utskott som lämpligen bör komma i fråga för behandlingen
av finansplanen och nationalbudgeten har olika alternativ diskuterats
inom kommittén. Sålunda har ingående prövats om något av de befintliga
ständiga utskotten bör kunna jämväl svara för dessa nya uppgifter,
i främsta rummet bankoutskottet eller statsutskottet. Sedan detta alternativ
av skilda skäl fått förfalla har kommittén beslutat förorda, att uppgiften
att behandla finansplanen och nationalbudgeten lägges på den samordnande
instans som kommittén i det följande föreslår.
Kommittén tog även upp till behandling den förut refererade skrivelsen
från budgetdeputerade till författningsutredningen i maj 1955 vari framhölls
den inom budgetdeputerade rådande samfällda meningen att budgetdeputationen
i sin nuvarande form icke fyllde sitt ändamål att främja ökad
sammanhållning av och bättre överblick över riksdagens budgetarbete. Kommittén
fortsatte:
För att budgetdeputationen skulle fylla sin uppgift att utgöra ett sammanhållande
och normgivande organ för riksdagens budgetbehandling krävdes,
framhöll deputerade, en fastare och mera auktoritativ organisation än
den nuvarande. Kommittén ansluter sig helt till denna uppfattning om behovet
av en förstärkt budgetdeputation.
Såsom alternativ till en sådan förstärkt budgetdeputation har kommittén
diskuterat dels ett nyinrättat finansutskott, dels en speciell avdelning av
statsutskottet. Sistnämnda alternativ ter sig dock mindre praktiskt. Bland
annat synes det vara svårt att tänka sig att en avdelning av statsutskottet
fungerar som samordnare även när det gäller jordbruksutskottets ärenden.
Vidare förefaller det mindre naturligt, att ifrågavarande utskottsavdelning
är samordnande instans i förhållande till bevillningsutskottet och bankoutskottet.
Om man därför utmönstrar tanken på en utskottsavdelning som samordningsinstans,
återstår alternativen med ett finansutskott eller en förstärkt
budgetdeputation. Egentligen är skillnaden mellan dessa båda alternativ
inte så stor — försåvitt man inte länker sig eu ändrad organisation av
statsutskottet — utan kanske närmast eu namnfråga. Emellertid torde det
framstå såsom en enklare och mindre radikal omstöpning av formerna för
riksdagens budgetarbete om budgetdeputationen förstärkes och tillägges utvidgade
funktioner. Av dessa, så att säga psykologiska skäl, har kommittén
stannat för att föreslå en förstärkt och utbyggd budgetdeputation såsom
samordningsinstans. På denna förstärkta budgetdeputation bör enligt kom
-
8
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1962
mitténs mening tillämpas riksdagsordningens bestämmelser för utskott. Med
hänsyn till den därmed följande självständigheten gentemot övriga ständiga
utskott föreslår kommittén att benämningen ändras till budgetdelegationen.
I fråga om budgetdelegationens arbetsformer vill kommittén föreslå, att
utskottens utlåtanden i budgetfrågor skall direkt överlämnas till budgetdelegationen,
vilken med eget yttrande vidarebefordrar utlåtandena till kamrarna.
Då det torde få förutsättas att budgetdelegationens yttrande i flertalet
fall endast kommer att utmynna i kortfattade tillstyrkanden eller uttalanden
att delegationen inte har något att erinra, anser kommittén att den fördröjning
i ärendenas handläggning, som blir en följd av denna arbetsordning,
kommer att sakna nämnvärd betydelse.
Kommittén har diskuterat, huruvida statsutskottets och övriga utskotts
utlåtanden i anslags- och bevillningsfrågor inte skulle offentliggöras, förrän
efter det att budgetdelegationen haft tillfälle att yttra sig. Emellertid har
kommittén stannat vid den inställningen, att de skilda utskottsutlåtandena
bör bli offentliga omedelbart efter justeringen i vederbörande utskott.
Såsom grundval för sin verksamhet skall budgetdelegationen givetvis ha
den principiella, allmänna ståndpunkt till budgetpolitiken som riksdagen
enligt det föregående förutsatts ha tagit vid finansdebatten under senare
hälften av februari på basis av delegationens utlåtande över finansplanen
och nationalbudgeten.
Härutöver bör budgetdelegationen få rätt att ta egna initiativ beträffande
budgetarbetets uppläggning och genom lämpligt underhandsförfarande avge
rekommendationer till de övriga utskotten beträffande anslagsprövningens
och bevillningsarbetets inriktning under arbetets gång. Naturligt synes i sä
fall vara, att budgetdelegationen sammankallar utskotts- och avdelningsordförande
till muntligt samråd. Självklart är, att budgetdelegationen fortlöpande
följer resultatet av riksdagens budgetarbete och med täta mellanrum
publicerar sammanställningar över det aktuella budgetläget. Det förefaller
även naturligt att budgetdelegationen såsom samordnande organ i budgetfrågor
får överta uppgiften att »uppgöra förslag till riksstat» som för närvarande
enligt RO § 39 åvilar statsutskottet.
Delegationen bör slutligen vara riksdagens centrala organ för alla budgettekniska
frågor och vara försett med ett effektivt kansli vari ingår statsfinansiellt
och samhällsekonomiskt skolade tjänstemän.
För att budgetdelegationen skall få den erforderliga tyngden såsom samordningsinstans,
måste det villkoret uppställas, att utskottets ledamöter
kommer att utgöras av riksdagens ledande krafter. Då samtliga i utskotten
representerade partier bör bli företrädda i budgetdelegationen, bör denna få
proportionell sammansättning och dess ledamöter väljas av riksdagen enligt
samma ordning som för utskott. Kommittén föreslår, att antalet ledamöter
sättes till sexton.
Författningsutredningen avgav i juni 1959 remissvar över budgetkonnnitténs
betänkande och anförde därvid bl. a. följande.
I likhet med budgetkommittén anser författningsutredningen, att riksdagens
budgetarbete sådant det för närvarande är utformat icke är ändamålsenligt.
Att det i riksdagen behövs en verkligt samordnande instans vid budgetbehandlingen
ligger i öppen dag. Det synes författningsutredningen naturligt,
att, såsom budgetkommittén föreslår, det bör tillkomma en sådan
samordnande instans att meddela utlåtanden över finansplan, nationalbudget
och liknande frågor, att yttra sig över utskottsbetänkanden i ärende avseende
statens inkomster och utgifter samt att uppgöra förslag till riksstat.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1962
9
Enligt budgetkommitténs förslag skall den samordnande instansen, av
kommittén kallad budgetdelegationen, yttra sig över utskottsbetänkande i
budgetfråga, innan detta föredrages i kamrarna.---Kungl. Maj :t för
utsättes
liksom hittills utfärda regleringsbrev allteftersom riksdagen fattat
beslut och myndigheterna skall äga vidtaga förberedande åtgärder för
beslutens verkställighet. Kommitténs förslag innebär i detta hänseende en
anpassning av grundlagarnas bestämmelser till praxis. Därutöver vill emellertid
kommittén föreslå en möjlighet till återprövning av redan fattade beslut
i budgetfrågor. Det förutsättes dock, att återprövningsrätten inskränkes
till att avse endast anslags- och skattefrågor av väsentlig betydelse för statens
inkomster och utgifter eller principbeslut av betydande räckvidd för
framtiden, och det understrykes, att återprövningen är att betrakta såsom
en extraordinär åtgärd.
Budgetkommittén avser att i anslutning till budgetdelegationens utlåtande
över finansplanen skall följa en finansdebatt och pekar på möjligheten
av att finansdebatten samordnas med dechargedebatten i anslutning till bankoutskottets
memorial beträffande riksbankens förvaltning. Författningsutredningen
vill framhålla, att en sådan samordning framstår som angelägen.
Författningsutredningen arbetar med ett förslag till omläggning av riksdagens
budgetbehandling, vilket uppvisar betydande likheter med budgetkommitténs.
En väsentlig skillnad är dock att författningsutredningens förslag
— vilket ingår som ett led i en genomgripande omstöpning av riksdagens
arbetsformer — i stället för rätt till återprövning förutsätter rätt för
den samordnande instansen att till en relativt sen tidpunkt av sessionen
uppskjuta avgörandet av budgetfråga. Denna rätt är utformad som en minoritetsrätt
men med vissa garantier mot missbruk; dess utnyttjande förutsättes
ej heller vara en så extraordinär åtgärd som tillgripande av återprövning.
Författningsutredningens huvudbetänkande kan icke avgivas så tidigt, att
det kan läggas till grund för proposition till 1960 års riksdag. I och för sig
kan det synas ligga nära till hands att låta ställningstagandet till budgetkommitténs
förslag anstå till dess detta huvudbetänkande föreligger. Olägenheten
av ett sådant dröjsmål tillkommer det knappast författningsutredningen
att uttala sig om.
Med anledning av Kungl. Maj :ts proposition (hr 25) till 1960 års riksdag
angående godkännande av Sveriges anslutning till konventionen angående
upprättandet av europeiska frihandelssammanslutningen in. in. hemställdes
i en til! konstitutionsutskottet hänvisad motion 11:674 av herrar
Antonsson och Hansson i Önnarp), att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla, att Kungl. Maj :t till prövning måtte upptaga frågan
om sådan utformning av grundlagar och övriga berörda författningar att
riksdagens ändamålsenliga handläggning av med EFTA och med utrikeshandel
och ekonomi i övrigt förknippade spörsmål möjliggöres i enlighet
med motionens syfte. I motionen hade bl. a. uttalats önskemålet om en reell
utskottsbehandling av finansplanen och en bättre samordning av riksdagens
budgetarbete över huvud taget. Konstitutionsutskottet anförde i sitt med
anledning av motionen avgivna utlåtande (nr 23) bl. a. följande.
Utskottet finner den förevarande motionens syfte beaktansvärt. De i motionen
framförda spörsmålen avse problem av slor principiell betydelse för
10
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1962
frågan om riksdagens deltagande i utformningen av den ekonomiska politiken
över huvud taget. Emellertid anser sig utskottet icke nu kunna tillstyrka
någon skrivelse till Kungl. Maj:t i berörda spörsmål. Sålunda vill
utskottet erinra om att riksdagen i skrivelse nr 140 till Kungl. Maj :t med
anledning av utrikesutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 2 innevarande
år, framhållit betydelsen av att riksdagen med jämna mellanrum
och i lämpliga former hålles underrättad om utvecklingen av samarbetet
inom Europeiska frihandelssammanslutningen och därmed sammanhängande
frågor. Vidare betraktar utskottet som självklart att författningsutredningen,
utan särskild utvidgning av direktiven, vid utarbetandet av en ny
författning beaktar de senaste årens utveckling på det internationella
samarbetets område och de konsekvenser denna utveckling kan få på utformningen
av en ny grundlagstext. Därtill kommer att 1957 års budgetkommittés
förslag för närvarande är under övervägande inom finansdepartementet
samt att, enligt vad utskottet inhämtat, även författningsutredningen är sysselsatt
med utarbetande av ett förslag till omläggning av riksdagens budgetbehandling.
Under hänvisning till det anförda hemställde utskottet under erinran tilllika
om sin initiativrätt i frågor rörande riksdagens arbetsformer, att förevarande
motion icke måtte till riksdagens åtgärd föranleda. Riksdagen beslöt
i enlighet med vad utskottet sålunda hemställt.
Vid samma riksdags höstsession upptog konstitutionsutskottet till behandling
frågan, om utskottet med begagnande av sin initiativrätt skulle framlägga
förslag till revision av bestämmelserna i 19 § 1 mom. riksdagsstadgan
om budgetdeputationer. Enligt en inom utskottets kansli upprättad skiss i
ämnet skulle budgetdeputationen bibehållas; härvid förutsattes dock att
dess ledamotsantal utökades. Deputationen skulle verka för att största möjliga
enhetlighet iakttoges vid budgetbehandlingen bl. a. genom att fungera som
remissinstans före avslutad utskottsbehandling i frågor angående de allmänna
riktlinjerna för finanspolitiken samt frågor av principiell natur angående
statens inkomster och utgifter. Dess yttrande skulle dessutom kunna
ligga till grund för ett betänkande från statsutskottet rörande statsverkspropositionens
finansplan och därmed ge riksdagen möjlighet till en samlad
finansdebatt. Någon återprövningsrätt i budgetfrågor förordades ej. —
Etter frågans föredragning i utskottet beslöt detta att ej under då pågående
höstsession förelägga riksdagen något förslag i ämnet.
De nu till behandling föreliggande motionerna I: 179 och 11:205 bygger
på den sist berörda kansliskissen från 1960 års riksdags höstsession. Efter
en redogörelse för tidigare behandling av den förevarande frågan och särskilt
för vad som förekommit i densamma vid 1960 års riksdag anföres i
motionen följande.
Frågan föranledde inga åtgärder från konstitutionsutskottets sida, framför
allt beroende på den sena tidpunkt vid vilken saken drjdtades. Emellertid
synes som om ett beslut i antydd riktning skulle kunna fattas av riksdagen
i år, och vinsten skulle kunna bli vad riksdagen länge önskat: en större ändamålsenlighet,
planmässighet och enhetlighet i budgetarbetet. Självfallet
hindrar genomförandet av en dylik anordning ingalunda den ändring som
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1962
11
med säkerhet kommer att ske på författningsutredningens initiativ och som
denna redan skisserat i ett remissvar över budgetkommitténs betänkande.
Om en dylik utökning av budgetdeputationen skulle komma till stånd,
skulle denna verka som remissinstans före avslutad utskottsbehandling i
frågor angående de allmänna riktlinjerna för finanspolitiken samt i frågor
av principiell natur angående statens inkomster och utgifter. Dess yttrande
skulle vidare ligga till grund för betänkanden från statsutskottet rörande
finansplanen. Ett beslut i enlighet med motionens syfte skulle endast behöva
föranleda ett tillägg till riksdagsstadgans § 19, mom. 1.
Utskottet. Inom ramen för en oförändrad utskottsorganisation genomfördes
år 1933 vissa åtgärder syftande till att genom en reglerad samverkan
mellan de budgetbehandlande utskotten vid budgetens slutliga fastställande
råda bot för de olägenheter, som vore förenade med den bristande samordningen
av de budgetbehandlande utskottens arbete med statsregleringen
m. m. Sålunda infördes i 39 § riksdagsordningen ett stadgande om att det
skulle åligga statsutskottet att antingen i den ordning 47 § stadgar gemensamt
med eller eljest efter samråd med de övriga utskott, vilka handlägga
statsregleringsfrågor, förslagsvis beräkna statsverkets ordinarie inkomster,
uppgiva huru mycket bör genom bevillningar utgöras samt uppgöra förslag
till riksstat. Samtidigt ålades bevillningsutskottet genom ändring i 40 § riksdagsordningen
att i samma ordning förslagsvis beräkna inkomsterna av de
särskilda bevillningarna samt sedan statsverkets behov blivit utredda och
bestämda föreslå sättet att genom bevillning åvägabringa jämvikt i statsregleringen.
Enligt dessa stadganden skulle den slutliga budgetregleringen
sålunda ske antingen i sammansatt utskott med representanter för samtliga
fyra budgetutskott eller av stats- och bevillningsutskottet efter samråd med
övriga budgetutskott. För att möjliggöra en samverkan även under budgetarbetets
successiva fortgång kompletterades samtidigt de reglementariska föreskrifterna
för riksdagen med ett stadgande i 9 § 1 mom. — motsvarande
19 § 1 mom. i nu gällande riksdagsstadga — om att de fyra budgetutskotten
skulle utse deputerade för att under riksdagens lopp, i den utsträckning
som påkallades, rådpläga i frågor som angår budgetarbetet inom riksdagen.
Beträffande formerna för samarbetet mellan de budgetbehandlande
utskotten ansågs det önskvärt att i grundlag ej fixerades några närmare
regler som skulle kunna lägga hinder i vägen för en fri och successiv utveckling
av praxis med ledning av de erfarenheter som komme att göras
om hindren för samarbetet undanröjdes.
Dessa förväntningar kom emellertid, som konstitutionsutskottet flera
gånger tidigare framhållit, icke att infrias. Möjligheten att bilda ett sammansatt
utskott för statsregleringen har aldrig utnyttjats, och budgetdeputationens
verksamhet har varit synnerligen begränsad. De budgetdeputerade
ha sålunda normalt endast hållit två korta sammanträden under varje riksdag,
ett vid vårsessionens början och ett vid dess slut. Därutöver har dess
verksamhet bestått i att genom sin sekreterare upprätta vissa tabellariska
sammanställningar in. in. De budgetdeputerade ha också själva uttalat den
12
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1962
uppfattningen, att budgetdeputationen icke i sin hittillsvarande form fyllde
sitt ändamål att främja ökad sammanhållning av och bättre överblick över
riksdagens budgetarbete; härför erfordrades en fastare och mera auktoritativ
organisation än den nuvarande. Budgetkommittén har förklarat sig helt ansluta
sig till denna uppfattning. Även författningsutredningen har i sitt remissvar
över budgetkommitténs betänkande framhållit att riksdagens budgetarbete
icke vore ändamålsenligt. Att det i riksdagen behövdes en verkligt
samordnande instans vid budgetbehandlingen låge enligt utredningens
mening i öppen dag. Författningsutredningen arbetade emellertid enligt vad
som framgick av remissvaret med ett förslag till omläggning av riksdagens
budgetbehandling, vilket uppvisade betydande likheter med budgetkominitténs
— med bortseende från att någon återprövningsrätt ej där förekom.
Omläggningen av budgetarbetet ingick härvid som ett led i en genomgripande
omstöpning av riksdagens arbetsformer. Enligt författningsutredningens
mening syntes det i och för sig ligga nära till hands att låta ställningstagandet
till budgetkommitténs förslag anstå till dess utredningens
huvudbetänkande förelåg; olägenheterna av ett sådant dröjsmål tillkom
det dock knappast författningsutredningen att uttala sig om.
Enligt vad konstitutionsutskottet inhämtat kan författningsutredningens
slutbetänkande väntas föreligga våren 1963. Med hänsyn härtill anser sig utskottet
icke nu böra förorda någon revision av gällande bestämmelser avseende
riksdagens budgetarbete, vilken skulle kunna föregripa ställningstagandet
till författningsutredningens förslag på nu förevarande och närbesläktade
områden. Utskottet får därför hemställa,
att förevarande vid 1961 års riksdag väckta motioner 1: 179
och 11:205, vilkas behandling uppskjutits till innevarande
höstsession, ej måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 4 december 1962
På konstitutionsutskottets vägnar:
TORSTEN ANDERSSON
Närvarande:
från törsta kammaren: herrar Torsten Andersson, Damström, fru Segerstedt
Wiberg, herrar Sveningsson, Olsén, Kronstrand, Erik Olsson, Carl
Albert Anderson*, Dahl* och Enarsson*; samt
från andra kammaren: herrar Spångberg, von Friesen, Magnusson i
Tumhult, Adamsson, Bengtsson i Halmstad, Nilsson i Östersund, Hammar,
Braconier, Henningsson* och Larsson i Borrby.
* Ej närvarande vid justeringen.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 dr 1962
13
Reservation
av herrar Torsten Andersson, fru Segerstedt Wiberg, herrar Sveningsson,
lironstrand, Enarsson, von Friesen, Magnusson i Tumhult, Hammar, Braconier
och Larsson i Borrby, vilka ansett att utskottets uttalande hemställan
bort ha följande lydelse:
Utskottet. Inom ramen----— (= utskottet)---samarbetet undan
röjdes.
Dessa förväntningar---(= utskottet)---sig om.
Enligt vad utskottet inhämtat kan författningsutredningens slutbetänkande
väntas föreligga våren 1963. I avvaktan härpå finner utskottet det angeläget
att en sådan revision av riksdagsstadgans bestämmelser om budgetdeputationens
arbetsuppgifter nu företages, vilken bereder vägen för en mera
genomgripande revision längre fram av bestämmelserna om budgetarbetet
inom riksdagen. En skiss till en sådan lösning utarbetades inom utskottets
kansli hösten 1960. Det av utskottet nu framlagda förslaget bygger vidare
på denna skiss. Förslaget åsyftar att stärka budgetdeputationens ställning
genom att komplettera den nuvarande bestämmelsen om att den skall verka
för största möjliga enhetlighet vid budgetbehandlingen med regler om att
budgetdeputationen skall fungera som ett slags remissinstans i viktigare
budgetfrågor. Deputationen skall sålunda enligt förslaget antingen på eget
initiativ eller efter remiss från vederbörande utskott avgiva yttranden till
utskotten över till dessa hänvisade frågor om budgetläget och de allmänna
riktlinjerna för finanspolitiken samt om det ekonomiska läget och den
ekonomiska politiken ävensom över andra, på utskottets behandling ankommande
ärenden av större vikt avseende statens inkomster och utgifter. För
att budgetdeputationen skall kunna fullgöra dessa arbetsuppgifter på ett
tillfredsställande sätt bör dess ledamotsantal utökas. Detta kan emellertid
utan särskilda föreskrifter härom ske efter överenskommelse mellan de budgetbehandlande
utskotten. Det är vidare självklart att budgetdeputationen
endast kan fullgöra sina stadgade arbetsuppgifter om den under budgetarbetets
fortgång inom riksdagen håller regelbundna arbetssammanträden.
Härvid bör ärendena beredas och föredragas av en till deputationen
knuten högt kvalificerad utredande kanslipersonal, vilken emellertid samtidigt
bör kunna fullgöra arbetsuppgifter inom de budgetbehandlande utskotten.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen med anledning av förevarande motioner,
måtte besluta, med verkan från 1963 års riksdags början, att
antaga följande
14
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 22 år 1962
Förslag
till
ändrad lydelse av 19 § 1 mom. riksdagsstadgan
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
§
Mom. 1. Inom tjugu dagar från
riksdagens öppnande böra statsutskottet,
bevillningsutskottet, bankoutskottet
och jordbruksutskottet utse
deputerade för att under riksdagens
lopp, i den utsträckning sådant finnes
påkallat, rådpläga i frågor, som
angå budgetarbetet inom riksdagen.
Dessa deputerade böra verka för att
största möjliga enhetlighet vid budgetbehandlingen
iakttages. De deputerade
hava att föranstalta därom,
att lämpliga sammanställningar angående
statsverkets inkomster och
utgifter samt angående budgetarbetets
fortgång inom riksdagen tid efter
annan delgivas kamrarnas ledamöter.
19.
Mom. 1. Inom tjugu dagar från
riksdagens öppnande skola statsutskottet,
bevillningsutskottet, bankoutskottet
och jordbruksutskottet utse
deputerade för att under riksdagens
lopp, i den utsträckning sådant finnes
påkallat, rådpläga i frågor, som
angå budgetarbetet inom riksdagen.
Dessa budgetdeputerade skola avgiva
yttranden till riksdagens utskott över
till dessa hänvisade frågor om budgetläget
och de allmänna riktlinjerna
för finanspolitiken samt om det ekonomiska
läget och den ekonomiska
politiken, så ock över andra på utskottens
behandling ankommande
ärenden av större vikt avseende statens
inkomster och utgifter ävensom
i övrigt verka för att största möjliga
enhetlighet vid budgetbehandlingen
iakttages. De deputerade skola jämväl
föranstalta därom, att lämpliga sammanställningar
angående statsverkets
inkomster och utgifter samt angående
budgetarbetets fortgång inom riksdagen
tid efter annan delgivas kamrarnas
ledamöter.
Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 621428
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.