Utlåtande i anledning av väckta motioner om utvidgad juridisk granskning av författningsförslag över vilka lagrådets yttrande icke inhämtas.
1962-03-20 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1962:8, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utvidgad juridisk granskning av författningsförslag över vilka lagrådets yttrande icke inhämtas.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1962
1
Nr 8
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
om utvidgad juridisk granskning av författningsförslag
över vilka lagrådets yttrande icke inhämtas.
I de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna, nr
384 i första kammaren av herrar Holmberg och Virgin och nr 464 i andra
kammaren av herrar Bohman och Cassel hemställes, »att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om en utredning rörande lämpliga
former för en utvidgad granskning från juridisk synpunkt av sådana författningsförslag
över vilka lagrådets yttrande icke inhämtas».
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till redogörelsen nedan.
Lagrådet
Gällande bestämmelser. I fråga om lagrådet stadgas i 21 § regeringsformen:
Tre ledamöter av högsta domstolen och en av regeringsrättens lagfarna
ledamöter skola tillsammans utgöra Konungens lagråd. Konungen
må för visst ärende adjungera ytterligare en ledamot. Lagrådet tillkommer
att avgiva utlåtande över de förslag till stiftande, upphävande, ändring
eller förklaring av lagar eller författningar, vilka för sådant ändamål av
Konungen överlämnas.
Enligt § 87 första momentet stadgas, att om Konungen finner gott någon
lagfråga för riksdagen framställa, äske han statsrådets och lagrådets yttrande
däröver samt meddele sin proposition tillika med berörda yttrande åt
riksdagen. Enligt samma moment gäller att om riksdagen för sin del antager
någon ny lag eller ändrar eller upphäver gammal lag, riksdagen skall
avlämna förslag därom till Konungen, som skall inhämta statsrådets och
lagrådets tankar däröver. I lagrummet avsedd lag utgöres av allmän civiloch
kriminallag, kriminallag för krigsmakten och den processuella lagstiftningen.
Jämväl över förslag angående kyrkolag skall jämlikt regeringsformen
87 § andra momentet lagrådet höras på sätt stadgas i samma paragrafs
första moment. På grund av stadganden i regeringsformen skola även
vissa andra lagar stiftas i den ordning 87 § angiver. Detta gäller exempelvis
lagstiftningen om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring
(17 §), om Kungl. Maj:ts regeringsrätt (18 §), om tjänstgöringen i Kungl.
Maj:ts lagråd (21 §), om kvinnas behörighet till prästerlig tjänst (28 §),
om prästval (30 §), om svenskt medborgarskap (33 §) och lagstiftningen
om monopol (60 §) samt lagar som av riksdagen efter s. k. delegation antages
jämlikt 89 § sista punkten.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 5 samt. 2 avd. Nr S
2
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1962
Historik. Lagrådet inrättades år 1909; regeringsformens §§ 21 och 87
fingo därvid — bortsett från vissa i detta sammanhang betydelselösa ändringar
— sin nuvarande lydelse. Den laggranskning, som anförtroddes lagrådet,
hade tidigare ålegat högsta domstolen. Huvudsyftet med reformen
var att åstadkomma lättnad i högsta domstolens arbetsbörda. Frågan sammankopplades
med inrättandet av regeringsrätten. — I bestämmelserna i
87 § om området för den obligatoriska granskningen har år 1882 tillagts
kriminallag för krigsmakten.
Under 1920-talet var frågan om lagrådets ställning och uppgifter upprepade
gånger föremål för motioner i riksdagen. Förslagen åsyftade å ena
sidan att avskaffa lagrådet eller att i vart fall begränsa dess kompetens
och å andra sidan att utöka antalet ledamöter i lagrådet så att detta skulle
kunna arbeta på avdelningar. En närmare redogörelse för dessa förslag och
deras behandling i riksdagen har lämnats i utskottets utlåtande nr 8/1949,
vartill utskottet får hänvisa.
Härefter väcktes vid 1949 års riksdag två motioner angående lagrådet,
den ena (I: 19) av herr Holmbäck och den andra (I: 159) av herr Herlitz.
Båda motionerna syftade till att vidga området för lagrådets granskningsverksamhet
så att denna komme att omfatta viktigare lagfrågor även i fall,
där granskning enligt de gällande reglerna icke vore obligatorisk. Sålunda
påtalades i motionerna som en brist, att betydande lagstiftningsområden såsom
vissa delar av grundlagarna samt kommunallagarna och skattelagarna
icke vore underkastade obligatorisk granskning. Motionärerna ansågo det
önskvärt, att granskningen utvidgades till dessa områden, och skisserade
åtgärder för att möjliggöra detta. I motionen I: 19 erinrades vidare om att
lagrådet hade att ingå i granskning av detaljer, vilka skulle kunna skiljas
ut från lagrådets behandling. I motionen I: 159 ifrågasattes också avdelande
av särskild personal med uppgift att bevaka rättsliga synpunkter och sörja
för följdriktighet och sammanhang i lagstiftningen.
Båda motionerna avstyrktes av utskottet samt avslogos av riksdagen.
Beträffande lagrådsgranskningen anförde utskottet i sitt av riksdagen godkända
utlåtande (nr 8);
Enighet torde numera råda om att lagrådets granskning icke bör omfatta
lagförslagens allmänna politiska grunder utan uteslutande ägnas deras juridiska
sida. Lagrådsgranskningens betydelse ligger i att de remitterade lagförslagen
få en ur juridisk synpunkt tillfredsställande utformning. Denna
granskning har, såsom motionärerna framhållit, bidragit till att i allmänhet
vidmakthålla det inre sammanhanget i lagstiftningen.
En viss utvidgning av området för lagrådets granskning kan även enligt
utskottets mening vara motiverad. Dock kan utskottet icke, såsom motionärerna,
förorda en obligatorisk utsträckning av denna laggranskning utan
endast en fakultativ sådan inom ramen för gällande grundlagsbestämmelser,
vilka giva Ivungl. Maj:t möjlighet att remittera till lagrådet även andra
lag- och författningsförslag än sådana, beträffande vilka det är uttryckligen
föreskrivet i grundlagarna att de skola underställas lagrådets granskning.
En viss varsamhet måste dock iakttagas härutinnan. Lagrådet kan med sin
nuvarande sammansättning icke medhinna en nämnvärd utökning av sin ar
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1962
3
betsbelastning. En uppdelning av lagrådet på två avdelningar eller avdelandet
av särskild personal med liknande uppgifter, såsom i motionen I: 159
ifrågasättes, kan icke heller förordas av utskottet. Mot den förra lösningen
kan anmärkas, att en sådan ökning av justitierådens och regeringsrådens
antal, som skulle bli följden härav, icke bör ifrågakomma utan tvingande
skäl. Den andra lösningen, som innebär tillskapande av ett nytt organ för
laggranskning, skulle i realiteten medföra liknande olägenheter som en ökning
av lagrådsledamöternas antal. Visserligen skulle man kunna tänka sig
möjligheten av en viss utvidgning av lagrådsgranskningen genom en motsvarande
utsovring av detaljmässiga frågor. Häremot vill utskottet emellertid
framhålla, att de skilda bestämmelserna i ett lagförslag i regel stå i
ett sådant inbördes sammanhang med varandra, att det ej är möjligt att
från granskningen undantaga vissa detaljfrågor. Utskottet anser del därför
riktigast, att Kungl. Maj :t från fall till fall får bedöma om och i vad mån
lag- och författningsfrågor, som för närvarande ej tillhöra lagrådets obligatoriska
granskningsområde, ändock böra remitteras till lagrådet.
Frågan om en utvidgad sakkunnig granskning av lagar och författningar
återkom i två likalydande motioner till 1954 års riksdag, den ena (I: 130)
av herr Herlitz och den andra (II: 318) av herr Håstad m. fl. I motionerna
hemställdes »att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om utredning
angående åtgärder för sakkunnig granskning, i större omfattning än nu
sker, av lagar och författningar, och om framläggande för riksdagen av de
förslag vartill utredningen kan föranleda». Konstitutionsutskottet hemställde
i utlåtande (nr 9), att motionerna icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda, och denna hemställan bifölls av riksdagen.
I utlåtandet uttalade utskottet, att vägande skäl kunde anföras för en viss
utvidgning av området för lagrådets granskning samt fortsatte:
Såsom konstitutionsutskottet år 1949 framhöll, bör emellertid detta lämpligen
åstadkommas icke genom ändrade grundlagsregler utan genom att
Kungl. Maj :t från fall till fall fritt bedömer, om och i vad mån lag- och författningsfrågor,
som ej tillhöra lagrådets obligatoriska granskningsområde,
äro av den beskaffenhet att de ändock böra remitteras till lagrådet. Den
föregående höst påbörjade omläggningen av propositionsarbetet inom statsdepartementen
bör successivt öka möjligheterna härtill genom den jämnare
arbetsbelastning av lagrådet, som kan väntas bliva en följd härav.
I detta sammanhang vill utskottet också erinra om den möjlighet, som
finnes för Kungl. Maj:t, men som ytterst sällan begagnats, att förordna
särskild ledamot av lagrådet.
De konsultativa statsrådens granskning
Enligt § fi regeringsformen skall statsrådet beslå av cheferna för departementen
samt statsråd utan departement, s. k. konsultativa statsråd, till det
antal, lägst tre, varom stadgas i en av Konungen och riksdagen gemensamt
stiftad lag; bland statsråden utan departement böra minst två ha förvaltat
civil beställning. I 1947 års lag om antalet statsdepartement och statsråd
utan departement stadgas, att statsråd utan departement skola finnas till
4
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1962
det antal, lägst tre och högst fem, som Konungen bestämmer. För närvarande
finnas, förutom statsministern, tre konsultativa statsråd.
De konsultativa statsråden ha enligt stadgad praxis till uppgift bland
annat att övervaka regeringsbeslutens juridiska oantastlighet och att sörja
för enhetlighet och konsekvens i ärendenas behandling. Två av de nuvarande
konsultativa statsråden ha uppgifter av denna art. För dessa statsråds,
de s. k. granskningskonsulternas, behov av biträde, bl. a. med den förberedande
granskningen av författningsförslag, svarar för närvarande en i
statsrådsberedningen anställd byråchef för lagärenden. Hans tjänst föreslås
i årets statsverksproposition, andra huvudtiteln p. 1, s. 7, bli ombildad
till en tjänst såsom avdelningschef fr. o. m. budgetåret 1962/63. Förslaget
har tillstyrkts av statsutskottet (utlåtande nr 2). I statsrådsberedningen är
dessutom för granskningskonsulternas behov av skrivhjälp anställd en
kansliskrivare, varjämte vid behov av tillfälligt biträde kan anlitas en i
justitiedepartementet anställd förste kanslisekreterare.
I den förut nämnda motionen av herr Herlitz vid 1954 års riksdag framhölls
bl. a. att det skulle vara önskvärt med en avsevärd förstärkning av
de arbetskrafter som i syfte att kontrollen skulle effektiviseras stodo till de
konsultativa statsrådens förfogande. Därigenom skulle, framhöll motionären,
på ett helt annat sätt än som för det dåvarande vore möjligt kunna
sörjas för enhetlighet, planmässighet och sammanhang i den mycket växlande
lagstiftning som utginge ur de olika departementen. Konstitutionsutskottet
anförde härom i sitt ovannämnda utlåtande nr 9/1954:
Vad härefter beträffar det arbete med granskning av förslag till lagar och
författningar, som ankommer på de konsultativa statsråden, får utskottet,
under erinran om sitt tidigare uttalande i denna fråga år 1949, framhålla,
att flertalet departement under senare år förstärkts med särskilda rättsavdelningar
eller liknande organ samt att därjämte viss speciell personal
redan står till de konsultativa statsrådens omedelbara förfogande för förevarande
arbetsuppgifter, varigenom utskottets uttalanden i denna punkt
synes ha beaktats. Dessa förhållanden liksom den nyss nämnda omläggningen
av propositionsarbetet äro ägnade att underlätta för de konsultativa
statsråden fullgörandet av deras betydelsefulla författningsgranskande arbete.
Motionerna
I de nu till behandling föreliggande motionerna har till stöd för de däri
framställda yrkandena anförts i huvudsak följande: Lagstiftningen inom
ramen för Kungl. Maj :ts behörighet har blivit av betydande omfattning.
Denna lagstiftning innebär i många fall en långtgående reglering bl. a. av
näringsidkarnas villkor vid utövande av sitt yrke och kan i betydelse väl
jämföras med Kungl. Maj :ts och riksdagens gemensamma lagstiftning. Det
kan med visst fog hävdas, att den vid regeringsformens tillkomst uppdragna
gränsen mellan dessa båda slag av lagstiftning numera till stor del ut
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1962
5
suddats. Det kan sålunda icke anses motiverat, att författningar som utfärdas
av Kungl. Maj:t skola undandragas en sådan granskning från juridisk
synpunkt, som åsyftas med regeringsformens bestämmelser om lagrådets
hörande. Behovet av en granskning av dessa författningar synes motionärerna
så mycket mera påtagligt som förslag till sådana författningar i stor
utsträckning utarbetas av personer, som äro sakkunniga enbart inom del
specialområde författningen avser att reglera, och utan biträde av juridiskt
sakkunniga med tidigare erfarenhet från allmänt lagstiftningsarbete. Det
synes likaledes befogat, att lagar som stiftas av Kungl. Maj :t och riksdagen
gemensamt men som icke innefattas i bestämmelserna i § 87 och § 89
sista punkten regeringsformen bli föremål för en motsvarande granskning.
Med hänsyn till det anförda synes det motionärerna angeläget, att till prövning
upptages frågan huru förutsättningar skola kunna skapas för en allsidig
granskning från juridisk synpunkt av förslag till sådana författningar,
som enligt regeringsformen icke behöva remitteras till lagrådet. Det bör
därvid klarläggas huruvida granskningen även i dessa fall bör uppdragas
åt lagrådet — och i så fall vilka organisatoriska förändringar av lagrådet
som för ändamålet skulle kunna vara påkallade — eller om vid sidan av
lagrådet bör inrättas en fast författningsberedning, på lämpligt sätt sammansatt
av kvalificerade jurister med ingående erfarenheter från såväl domarämbete
som statsförvaltning. Ifrågasättas kan huruvida icke åt en dylik
beredning borde uppdragas jämväl att successivt överse tidigare författningar;
beredningens arbete borde därvid samordnas med de uppgifter,
som redan åvila eller kunna komma att anförtros åt besvärssakkunniga.
Det kan, med hänsyn bl. a. till att här aktuella spörsmål torde kräva ett
ställningstagande jämväl i fråga om en översyn av regeringsformens bestämmelser
om lagrådets hörande, måhända befinnas lämpligt, att utredningen
antingen sker i samråd med eller anförtros åt författningsutredningen.
Utskottet
Lagrådsgranskningen, som i de nordiska länderna har motsvarighet endast
i Finland men i flertalet övriga europeiska länder saknar motsvarighet,
avser att säkerställa att de remitterade författningsförslagen få en ur juridisk
synpunkt tillfredsställande utformning. Stadgandena i 87 § regeringsformen
angående området för den obligatoriska granskningen kvarstå i stort
sett oförändrade sedan regeringsformens tillkomst; endast en gång, nämligen
år 1882 då kriminallag för krigsmakten tillädes, bar en ändring i utvidgande
syfte vidtagits.
Förslagen om en utvidgad lagrådsgranskning ha, såsom framgått av redogörelsen
ovan, vid flera tillfällen sammankopplats med frågan huruvida utarbetandet
och granskningen av de författningsförslag, som icke remitteras
till lagrådet, sker med tillbörlig omsorg och sakkunskap. Även utskottet an
-
6
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1962
ser ett sådant samband föreligga. Utskottet vill härutinnan erinra om sitt
ovan återgivna uttalande i utlåtande nr 9 år 1954 om att flertalet departement
förstärkts med särskilda rättsavdelningar eller liknande organ. Även
därefter har emellertid en avsevärd förstärkning skett av departementens
tillgång till för lagstiftningsarbete skolade jurister och därmed förutsättningarna
väsentligt ökats för att författningsförslagen skola kunna erhålla en ur
juridisk synpunkt tillfredsställande utformning. Enligt förslag i årets statsverksproposition
skola dessutom rättsavdelningar inrättas även inom kommunikations-
och ecklesiastikdepartementen och, såsom framgått av redogörelsen
ovan, tjänsten för den byråchef för lagärenden, som i statsrådsberedningen
biträder granskningskonsulterna, ombildas till en tjänst såsom avdelningschef.
Härtill kommer att Kungl. Maj :t grundlagsenligt är oförhindrad
att inhämta lagrådets yttrande även över andra författningsförslag än
dem som tillhöra lagrådets obligatoriska granskningsområde.
En lagstadgad utvidgning av nämnda område torde emellertid, med hänsyn
till lagrådets nuvarande arbetsbelastning, aktualisera frågan om en annan
organisation av lagrådet än den som föreskrives i regeringsformen. Frågan
om lydelsen av regeringsformens bestämmelser angående lagrådet är
emellertid under prövning av författningsutredningen, vars slutbetänkande
kan förväntas inom loppet av omkring ett år.
Utskottet vill vidare erinra om att författningsförslagen underkastas en
granskning jämväl i riksdagen ur såväl materiell som formell synpunkt.
Vid denna granskning biträder i utskotten personal å utskottens kanslier,
vilket understryker betydelsen av att utskotten ha tillgång till kvalificerade
tjänstemän. Riksdagen har ock uttalat, att inga anordningar må vidtagas,
som äro ägnade att för riksdagen eller dess utskott försvåra erhållandet av
de tjänstemän, som av dem må anses önskvärda (statsutskottets utlåtande
nr 119 och riksdagens skrivelse nr 245 år 1926). Författningsutredningen,
som enligt dess kommuniké den 9 februari 1959 avser att föreslå att lagstiftningsmakten
helt lägges hos riksdagen, skall enligt utredningen givna
direktiv även uppmärksamma frågan om en förstärkning av riksdagens administrativa
och ekonomiska resurser.
På grund av vad ovan anförts anser sig utskottet sakna anledning tillstyrka
motionärernas förslag om utredning.
Utskottet hemställer därför,
att motionerna 1: 384 och II: 464 icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 mars 1962
På konstitutionsutskottets vägnar:
BENGT ELMGREN
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1962
7
Närvarande:
från första kammaren: herrar Elmgren, Damström, Georg Pettersson,
Sveningsson, Kronstrand, Erik Olsson, Dahl*, Enarsson och Harald Pettersson;
samt
från andra kammaren: herrar Spångberg, Andersson i Linköping, von
Friesen*, Magnusson i Tumhult, Adamsson, Larsson i Luttra, Bengtsson i
Halmstad, Nilsson i Östersund*, Hammar och Braconier.
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservation
av herrar Sveningsson, Enarsson, Magnusson i Tumhult och Braconier, vilka
ansett att utskottet bort hemställa,
att riksdagen, med bifall till motionerna 1: 384 och II: 464,
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning
rörande lämpliga former för en utvidgad granskning från
juridisk synpunkt av sådana författningsförslag över vilka
lagrådets yttrande icke inhämtas.
Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620426
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.