Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utvidgad juridisk granskning av författningsförslag över vilka lagrådets yttrande icke inhämtas.

1962-03-20 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1962:8, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utvidgad juridisk granskning av författningsförslag över vilka lagrådets yttrande icke inhämtas.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1962

1

Nr 8

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

om utvidgad juridisk granskning av författningsförslag

över vilka lagrådets yttrande icke inhämtas.

I de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna, nr

384 i första kammaren av herrar Holmberg och Virgin och nr 464 i andra

kammaren av herrar Bohman och Cassel hemställes, »att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om en utredning rörande lämpliga

former för en utvidgad granskning från juridisk synpunkt av sådana författningsförslag

över vilka lagrådets yttrande icke inhämtas».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till redogörelsen nedan.

Lagrådet

Gällande bestämmelser. I fråga om lagrådet stadgas i 21 § regeringsformen:

Tre ledamöter av högsta domstolen och en av regeringsrättens lagfarna

ledamöter skola tillsammans utgöra Konungens lagråd. Konungen

må för visst ärende adjungera ytterligare en ledamot. Lagrådet tillkommer

att avgiva utlåtande över de förslag till stiftande, upphävande, ändring

eller förklaring av lagar eller författningar, vilka för sådant ändamål av

Konungen överlämnas.

Enligt § 87 första momentet stadgas, att om Konungen finner gott någon

lagfråga för riksdagen framställa, äske han statsrådets och lagrådets yttrande

däröver samt meddele sin proposition tillika med berörda yttrande åt

riksdagen. Enligt samma moment gäller att om riksdagen för sin del antager

någon ny lag eller ändrar eller upphäver gammal lag, riksdagen skall

avlämna förslag därom till Konungen, som skall inhämta statsrådets och

lagrådets tankar däröver. I lagrummet avsedd lag utgöres av allmän civiloch

kriminallag, kriminallag för krigsmakten och den processuella lagstiftningen.

Jämväl över förslag angående kyrkolag skall jämlikt regeringsformen

87 § andra momentet lagrådet höras på sätt stadgas i samma paragrafs

första moment. På grund av stadganden i regeringsformen skola även

vissa andra lagar stiftas i den ordning 87 § angiver. Detta gäller exempelvis

lagstiftningen om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring

(17 §), om Kungl. Maj:ts regeringsrätt (18 §), om tjänstgöringen i Kungl.

Maj:ts lagråd (21 §), om kvinnas behörighet till prästerlig tjänst (28 §),

om prästval (30 §), om svenskt medborgarskap (33 §) och lagstiftningen

om monopol (60 §) samt lagar som av riksdagen efter s. k. delegation antages

jämlikt 89 § sista punkten.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 5 samt. 2 avd. Nr S

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1962

Historik. Lagrådet inrättades år 1909; regeringsformens §§ 21 och 87

fingo därvid — bortsett från vissa i detta sammanhang betydelselösa ändringar

— sin nuvarande lydelse. Den laggranskning, som anförtroddes lagrådet,

hade tidigare ålegat högsta domstolen. Huvudsyftet med reformen

var att åstadkomma lättnad i högsta domstolens arbetsbörda. Frågan sammankopplades

med inrättandet av regeringsrätten. — I bestämmelserna i

87 § om området för den obligatoriska granskningen har år 1882 tillagts

kriminallag för krigsmakten.

Under 1920-talet var frågan om lagrådets ställning och uppgifter upprepade

gånger föremål för motioner i riksdagen. Förslagen åsyftade å ena

sidan att avskaffa lagrådet eller att i vart fall begränsa dess kompetens

och å andra sidan att utöka antalet ledamöter i lagrådet så att detta skulle

kunna arbeta på avdelningar. En närmare redogörelse för dessa förslag och

deras behandling i riksdagen har lämnats i utskottets utlåtande nr 8/1949,

vartill utskottet får hänvisa.

Härefter väcktes vid 1949 års riksdag två motioner angående lagrådet,

den ena (I: 19) av herr Holmbäck och den andra (I: 159) av herr Herlitz.

Båda motionerna syftade till att vidga området för lagrådets granskningsverksamhet

så att denna komme att omfatta viktigare lagfrågor även i fall,

där granskning enligt de gällande reglerna icke vore obligatorisk. Sålunda

påtalades i motionerna som en brist, att betydande lagstiftningsområden såsom

vissa delar av grundlagarna samt kommunallagarna och skattelagarna

icke vore underkastade obligatorisk granskning. Motionärerna ansågo det

önskvärt, att granskningen utvidgades till dessa områden, och skisserade

åtgärder för att möjliggöra detta. I motionen I: 19 erinrades vidare om att

lagrådet hade att ingå i granskning av detaljer, vilka skulle kunna skiljas

ut från lagrådets behandling. I motionen I: 159 ifrågasattes också avdelande

av särskild personal med uppgift att bevaka rättsliga synpunkter och sörja

för följdriktighet och sammanhang i lagstiftningen.

Båda motionerna avstyrktes av utskottet samt avslogos av riksdagen.

Beträffande lagrådsgranskningen anförde utskottet i sitt av riksdagen godkända

utlåtande (nr 8);

Enighet torde numera råda om att lagrådets granskning icke bör omfatta

lagförslagens allmänna politiska grunder utan uteslutande ägnas deras juridiska

sida. Lagrådsgranskningens betydelse ligger i att de remitterade lagförslagen

få en ur juridisk synpunkt tillfredsställande utformning. Denna

granskning har, såsom motionärerna framhållit, bidragit till att i allmänhet

vidmakthålla det inre sammanhanget i lagstiftningen.

En viss utvidgning av området för lagrådets granskning kan även enligt

utskottets mening vara motiverad. Dock kan utskottet icke, såsom motionärerna,

förorda en obligatorisk utsträckning av denna laggranskning utan

endast en fakultativ sådan inom ramen för gällande grundlagsbestämmelser,

vilka giva Ivungl. Maj:t möjlighet att remittera till lagrådet även andra

lag- och författningsförslag än sådana, beträffande vilka det är uttryckligen

föreskrivet i grundlagarna att de skola underställas lagrådets granskning.

En viss varsamhet måste dock iakttagas härutinnan. Lagrådet kan med sin

nuvarande sammansättning icke medhinna en nämnvärd utökning av sin ar
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1962

3

betsbelastning. En uppdelning av lagrådet på två avdelningar eller avdelandet

av särskild personal med liknande uppgifter, såsom i motionen I: 159

ifrågasättes, kan icke heller förordas av utskottet. Mot den förra lösningen

kan anmärkas, att en sådan ökning av justitierådens och regeringsrådens

antal, som skulle bli följden härav, icke bör ifrågakomma utan tvingande

skäl. Den andra lösningen, som innebär tillskapande av ett nytt organ för

laggranskning, skulle i realiteten medföra liknande olägenheter som en ökning

av lagrådsledamöternas antal. Visserligen skulle man kunna tänka sig

möjligheten av en viss utvidgning av lagrådsgranskningen genom en motsvarande

utsovring av detaljmässiga frågor. Häremot vill utskottet emellertid

framhålla, att de skilda bestämmelserna i ett lagförslag i regel stå i

ett sådant inbördes sammanhang med varandra, att det ej är möjligt att

från granskningen undantaga vissa detaljfrågor. Utskottet anser del därför

riktigast, att Kungl. Maj :t från fall till fall får bedöma om och i vad mån

lag- och författningsfrågor, som för närvarande ej tillhöra lagrådets obligatoriska

granskningsområde, ändock böra remitteras till lagrådet.

Frågan om en utvidgad sakkunnig granskning av lagar och författningar

återkom i två likalydande motioner till 1954 års riksdag, den ena (I: 130)

av herr Herlitz och den andra (II: 318) av herr Håstad m. fl. I motionerna

hemställdes »att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om utredning

angående åtgärder för sakkunnig granskning, i större omfattning än nu

sker, av lagar och författningar, och om framläggande för riksdagen av de

förslag vartill utredningen kan föranleda». Konstitutionsutskottet hemställde

i utlåtande (nr 9), att motionerna icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda, och denna hemställan bifölls av riksdagen.

I utlåtandet uttalade utskottet, att vägande skäl kunde anföras för en viss

utvidgning av området för lagrådets granskning samt fortsatte:

Såsom konstitutionsutskottet år 1949 framhöll, bör emellertid detta lämpligen

åstadkommas icke genom ändrade grundlagsregler utan genom att

Kungl. Maj :t från fall till fall fritt bedömer, om och i vad mån lag- och författningsfrågor,

som ej tillhöra lagrådets obligatoriska granskningsområde,

äro av den beskaffenhet att de ändock böra remitteras till lagrådet. Den

föregående höst påbörjade omläggningen av propositionsarbetet inom statsdepartementen

bör successivt öka möjligheterna härtill genom den jämnare

arbetsbelastning av lagrådet, som kan väntas bliva en följd härav.

I detta sammanhang vill utskottet också erinra om den möjlighet, som

finnes för Kungl. Maj:t, men som ytterst sällan begagnats, att förordna

särskild ledamot av lagrådet.

De konsultativa statsrådens granskning

Enligt § fi regeringsformen skall statsrådet beslå av cheferna för departementen

samt statsråd utan departement, s. k. konsultativa statsråd, till det

antal, lägst tre, varom stadgas i en av Konungen och riksdagen gemensamt

stiftad lag; bland statsråden utan departement böra minst två ha förvaltat

civil beställning. I 1947 års lag om antalet statsdepartement och statsråd

utan departement stadgas, att statsråd utan departement skola finnas till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1962

det antal, lägst tre och högst fem, som Konungen bestämmer. För närvarande

finnas, förutom statsministern, tre konsultativa statsråd.

De konsultativa statsråden ha enligt stadgad praxis till uppgift bland

annat att övervaka regeringsbeslutens juridiska oantastlighet och att sörja

för enhetlighet och konsekvens i ärendenas behandling. Två av de nuvarande

konsultativa statsråden ha uppgifter av denna art. För dessa statsråds,

de s. k. granskningskonsulternas, behov av biträde, bl. a. med den förberedande

granskningen av författningsförslag, svarar för närvarande en i

statsrådsberedningen anställd byråchef för lagärenden. Hans tjänst föreslås

i årets statsverksproposition, andra huvudtiteln p. 1, s. 7, bli ombildad

till en tjänst såsom avdelningschef fr. o. m. budgetåret 1962/63. Förslaget

har tillstyrkts av statsutskottet (utlåtande nr 2). I statsrådsberedningen är

dessutom för granskningskonsulternas behov av skrivhjälp anställd en

kansliskrivare, varjämte vid behov av tillfälligt biträde kan anlitas en i

justitiedepartementet anställd förste kanslisekreterare.

I den förut nämnda motionen av herr Herlitz vid 1954 års riksdag framhölls

bl. a. att det skulle vara önskvärt med en avsevärd förstärkning av

de arbetskrafter som i syfte att kontrollen skulle effektiviseras stodo till de

konsultativa statsrådens förfogande. Därigenom skulle, framhöll motionären,

på ett helt annat sätt än som för det dåvarande vore möjligt kunna

sörjas för enhetlighet, planmässighet och sammanhang i den mycket växlande

lagstiftning som utginge ur de olika departementen. Konstitutionsutskottet

anförde härom i sitt ovannämnda utlåtande nr 9/1954:

Vad härefter beträffar det arbete med granskning av förslag till lagar och

författningar, som ankommer på de konsultativa statsråden, får utskottet,

under erinran om sitt tidigare uttalande i denna fråga år 1949, framhålla,

att flertalet departement under senare år förstärkts med särskilda rättsavdelningar

eller liknande organ samt att därjämte viss speciell personal

redan står till de konsultativa statsrådens omedelbara förfogande för förevarande

arbetsuppgifter, varigenom utskottets uttalanden i denna punkt

synes ha beaktats. Dessa förhållanden liksom den nyss nämnda omläggningen

av propositionsarbetet äro ägnade att underlätta för de konsultativa

statsråden fullgörandet av deras betydelsefulla författningsgranskande arbete.

Motionerna

I de nu till behandling föreliggande motionerna har till stöd för de däri

framställda yrkandena anförts i huvudsak följande: Lagstiftningen inom

ramen för Kungl. Maj :ts behörighet har blivit av betydande omfattning.

Denna lagstiftning innebär i många fall en långtgående reglering bl. a. av

näringsidkarnas villkor vid utövande av sitt yrke och kan i betydelse väl

jämföras med Kungl. Maj :ts och riksdagens gemensamma lagstiftning. Det

kan med visst fog hävdas, att den vid regeringsformens tillkomst uppdragna

gränsen mellan dessa båda slag av lagstiftning numera till stor del ut
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1962

5

suddats. Det kan sålunda icke anses motiverat, att författningar som utfärdas

av Kungl. Maj:t skola undandragas en sådan granskning från juridisk

synpunkt, som åsyftas med regeringsformens bestämmelser om lagrådets

hörande. Behovet av en granskning av dessa författningar synes motionärerna

så mycket mera påtagligt som förslag till sådana författningar i stor

utsträckning utarbetas av personer, som äro sakkunniga enbart inom del

specialområde författningen avser att reglera, och utan biträde av juridiskt

sakkunniga med tidigare erfarenhet från allmänt lagstiftningsarbete. Det

synes likaledes befogat, att lagar som stiftas av Kungl. Maj :t och riksdagen

gemensamt men som icke innefattas i bestämmelserna i § 87 och § 89

sista punkten regeringsformen bli föremål för en motsvarande granskning.

Med hänsyn till det anförda synes det motionärerna angeläget, att till prövning

upptages frågan huru förutsättningar skola kunna skapas för en allsidig

granskning från juridisk synpunkt av förslag till sådana författningar,

som enligt regeringsformen icke behöva remitteras till lagrådet. Det bör

därvid klarläggas huruvida granskningen även i dessa fall bör uppdragas

åt lagrådet — och i så fall vilka organisatoriska förändringar av lagrådet

som för ändamålet skulle kunna vara påkallade — eller om vid sidan av

lagrådet bör inrättas en fast författningsberedning, på lämpligt sätt sammansatt

av kvalificerade jurister med ingående erfarenheter från såväl domarämbete

som statsförvaltning. Ifrågasättas kan huruvida icke åt en dylik

beredning borde uppdragas jämväl att successivt överse tidigare författningar;

beredningens arbete borde därvid samordnas med de uppgifter,

som redan åvila eller kunna komma att anförtros åt besvärssakkunniga.

Det kan, med hänsyn bl. a. till att här aktuella spörsmål torde kräva ett

ställningstagande jämväl i fråga om en översyn av regeringsformens bestämmelser

om lagrådets hörande, måhända befinnas lämpligt, att utredningen

antingen sker i samråd med eller anförtros åt författningsutredningen.

Utskottet

Lagrådsgranskningen, som i de nordiska länderna har motsvarighet endast

i Finland men i flertalet övriga europeiska länder saknar motsvarighet,

avser att säkerställa att de remitterade författningsförslagen få en ur juridisk

synpunkt tillfredsställande utformning. Stadgandena i 87 § regeringsformen

angående området för den obligatoriska granskningen kvarstå i stort

sett oförändrade sedan regeringsformens tillkomst; endast en gång, nämligen

år 1882 då kriminallag för krigsmakten tillädes, bar en ändring i utvidgande

syfte vidtagits.

Förslagen om en utvidgad lagrådsgranskning ha, såsom framgått av redogörelsen

ovan, vid flera tillfällen sammankopplats med frågan huruvida utarbetandet

och granskningen av de författningsförslag, som icke remitteras

till lagrådet, sker med tillbörlig omsorg och sakkunskap. Även utskottet an
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1962

ser ett sådant samband föreligga. Utskottet vill härutinnan erinra om sitt

ovan återgivna uttalande i utlåtande nr 9 år 1954 om att flertalet departement

förstärkts med särskilda rättsavdelningar eller liknande organ. Även

därefter har emellertid en avsevärd förstärkning skett av departementens

tillgång till för lagstiftningsarbete skolade jurister och därmed förutsättningarna

väsentligt ökats för att författningsförslagen skola kunna erhålla en ur

juridisk synpunkt tillfredsställande utformning. Enligt förslag i årets statsverksproposition

skola dessutom rättsavdelningar inrättas även inom kommunikations-

och ecklesiastikdepartementen och, såsom framgått av redogörelsen

ovan, tjänsten för den byråchef för lagärenden, som i statsrådsberedningen

biträder granskningskonsulterna, ombildas till en tjänst såsom avdelningschef.

Härtill kommer att Kungl. Maj :t grundlagsenligt är oförhindrad

att inhämta lagrådets yttrande även över andra författningsförslag än

dem som tillhöra lagrådets obligatoriska granskningsområde.

En lagstadgad utvidgning av nämnda område torde emellertid, med hänsyn

till lagrådets nuvarande arbetsbelastning, aktualisera frågan om en annan

organisation av lagrådet än den som föreskrives i regeringsformen. Frågan

om lydelsen av regeringsformens bestämmelser angående lagrådet är

emellertid under prövning av författningsutredningen, vars slutbetänkande

kan förväntas inom loppet av omkring ett år.

Utskottet vill vidare erinra om att författningsförslagen underkastas en

granskning jämväl i riksdagen ur såväl materiell som formell synpunkt.

Vid denna granskning biträder i utskotten personal å utskottens kanslier,

vilket understryker betydelsen av att utskotten ha tillgång till kvalificerade

tjänstemän. Riksdagen har ock uttalat, att inga anordningar må vidtagas,

som äro ägnade att för riksdagen eller dess utskott försvåra erhållandet av

de tjänstemän, som av dem må anses önskvärda (statsutskottets utlåtande

nr 119 och riksdagens skrivelse nr 245 år 1926). Författningsutredningen,

som enligt dess kommuniké den 9 februari 1959 avser att föreslå att lagstiftningsmakten

helt lägges hos riksdagen, skall enligt utredningen givna

direktiv även uppmärksamma frågan om en förstärkning av riksdagens administrativa

och ekonomiska resurser.

På grund av vad ovan anförts anser sig utskottet sakna anledning tillstyrka

motionärernas förslag om utredning.

Utskottet hemställer därför,

att motionerna 1: 384 och II: 464 icke måtte till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 mars 1962

På konstitutionsutskottets vägnar:

BENGT ELMGREN

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8 år 1962

7

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elmgren, Damström, Georg Pettersson,

Sveningsson, Kronstrand, Erik Olsson, Dahl*, Enarsson och Harald Pettersson;

samt

från andra kammaren: herrar Spångberg, Andersson i Linköping, von

Friesen*, Magnusson i Tumhult, Adamsson, Larsson i Luttra, Bengtsson i

Halmstad, Nilsson i Östersund*, Hammar och Braconier.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Sveningsson, Enarsson, Magnusson i Tumhult och Braconier, vilka

ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen, med bifall till motionerna 1: 384 och II: 464,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning

rörande lämpliga former för en utvidgad granskning från

juridisk synpunkt av sådana författningsförslag över vilka

lagrådets yttrande icke inhämtas.

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620426

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.