Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ny organisation av totalförsvarets högsta ledning m. in. jämte i ämnet väckta motioner.
1962-05-08 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1962:101, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ny organisation av totalförsvarets högsta ledning m. in. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1962
1
Nr 101
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ny
organisation av totalförsvarets högsta ledning m. in.
jämte i ämnet väckta motioner.
(l:a avd.)
Sedan Kungl. Maj:t i propositionen nr 1 (bilaga 6, punkt 1) föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Försvarsdepartementet:
Avlöningar för budgetåret 1962/63 beräkna ett förslagsanslag
av 1 550 000 kr., har Kungl. Maj :t i propositionen nr 108, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för
den 2 mars 1962, föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att
vidtaga de ändringar i personalförteckningen för försvarsdepartementet,
som föranledes av vad departementschefen föreslagit i nämnda statsrådsprotokoll,
dels fastställa av departementschefen förordad avlöningsstat för
försvarsdepartementet, att tillämpas tills vidare från och med nämnda
budgetår, dels ock till Försvarsdepartementet: Avlöningar för samma budgetår
anvisa ett förslagsanslag av 1 675 000 kr.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Torsten Andersson in. fl. (I: 686) och den andra inom andra kammaren
av herr Cassel m. fl. (11:828), i vilka hemställts, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj :t måtte a) uttala, att en totalförsvarsnämnd med
parlamentarisk representation bör inrättas, b) anhålla, att Kungl. Maj :t måtte
vidtaga de organisatoriska åtgärder detta föranleder samt utse ledamöterna
i denna nämnd,
dels ock en inom andra kammaren av herr Hamrin i Jönköping väckt molion
(II: 829), vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av proposition
nr 108 måtte uttala att det bör ankomma på statsministern att i såväl
fred som krig leda totalförsvarsverksamlieten och att ett konsultativt statsråd
skall utöva chefskapet för samordningsavdelningen.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, hänvisas
till motionerna I: 686 och II: 829.
1 —Bihang till riksdagens protokoll 1962. 6 samt. Nr 101
2
Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1962
Vissa utgångspunkter och riktlinjer
Under denna rubrik har i propositionen återgivits vissa av 1960 års försvarsledningsutrednings
uttalanden av principiell natur. Uttalandena avser
sådana frågor som totalförsvarets allmänna uppgift och gemensamma målsättning,
vår utrikespolitiska ställning, det nutida krigets karaktär, uppbyggnaden
av och de grundläggande principerna för verksamheten inom
vårt totalförsvar samt vissa ekonomiska synpunkter. Departementschefen
kan i allt väsentligt ansluta sig till de framförda uppfattningarna. Härutöver
anser departementschefen sig i detta sammanhang endast böra göra
några kommentarer. Sålunda vill departementschefen särskilt understryka
betydelsen av att riktlinjerna för utformning och vidareutveckling av vårt
totalförsvar anges i form av eu för totalförsvaret gemensam målsättning,
vilken med utgångspunkt i totalförsvarets allmänna uppgift är baserad på
en enhetlig strategisk grundsyn. Hänsyn måste härvid tagas till alla faktorer
inom totalförsvaret. Departementschefen vill vidare framhålla angelägenheten
av att vår ledningsorganisation så utformas, att den säkerställer,
att våra personella och materiella tillgångar utnyttjas på mest rationella sätt.
Som utredningen anfört, är det en gemensam och samordnad insats av militära
och civila resurser, som skall eftersträvas. Slutligen vill departementschefen
erinra om den väsentliga betydelsen av att långt gående förberedelser
för en decentraliserad ledning utföres och att decentraliseringen blir parallellställd,
d. v. s. föres lika långt inom alla verksamheter, som är beroende
av varandra och mellan vilka samarbete måste ske på det regionala planet.
Totalförsvarets högsta ledning i krig
Ledningen av krigsansträngningarna tillkommer givetvis regeringen och
inom denna statsministern. Departementschefen delar utredningens uppfattning
att statsministern för denna uppgift måste ha ett effektivt fungerande,
centralt kansli till sitt omedelbara förfogande.
Departementschefen delar även utredningens och författningsutredningens
uppfattning att i grundlagarna erfordras särskilda bestämmelser för regeringens
och riksdagens verksamhet i krig och vid krigsfara. I avvaktan på
författningsutredningens betänkande anser departementschefen sig emellertid
icke böra göra några ytterligare uttalanden härom.
Vad i övrigt rör högsta ledningens organisation och verksamhet i krig
eller vid krigsfara, synes departementschefen erforderliga förslag böra utarbetas
av den särskilda samordningsavdelning, som han i det följande
föreslår skola ingå i fredsorganisationen. Departementschefen vill i anslutning
härtill endast erinra om att av skäl, som utredningen anfört, kravet på
överensstämmelse mellan den högsta ledningens krigs- och fredsorganisationer
måste uppfyllas genom att organisationerna ömsesidigt anpassas till
varandra.
Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1962
3
Totalförsvarets högsta ledning i fred
Försvarsledningsutredningen har grundligt penetrerat frågan om vilka
krav, som i fred måste ställas på totalförsvarets högsta ledning. Departementschefen
ansluter sig i allt väsentligt till vad utredningen anfört härom
och vill endast uttala följande. Efter att ha studerat utredningens redovisning
framhåller han, att den samordning av totalförsvarsverksamheten som
kräves inom högsta ledningen icke får inskränka sig till ett sammanjämkande
av skilda ståndpunkter och intressen i redan akuta beslutssituationer.
Verksamheten måste därjämte ha en mera aktiv prägel. Sålunda är det
nödvändigt att fortlöpande undersöka, vilka samordningsbehov som kan
vara för handen eller på längre sikt förutses uppkomma men som icke ännu
tagit sig uttryck i aktuella ärenden, samt att taga initiativ för tillgodoseende
av dylika behov. Det sagda gäller inom alla de tre verksamhetsområden som
särskilt angivits av försvarsledningsutredningen, nämligen krigsplanläggning,
budgetarbete och lagstiftning. Försvarsledningsutredningens framställning
av nuvarande organisation och verksamhetsformer, bl. a. redogörelsen
för försvarsfunktionernas fördelning på olika departement, finner
departementschefen tydligt visa behovet av organisatoriska anordningar som
underlättar den nödvändiga samordningen departementen emellan. I detta
sammanhang vill departementschefen understryka, att även om samordningen
till någon del skulle kunna underlättas genom överföring av enstaka myndigheter
från ett departement till ett annat, myndigheter av betydelse för
totalförsvaret likväl under alla förhållanden kommer att vara fördelade på
praktiskt taget alla departement.
Samordning inom Kungl. Majits kansli
Beträffande denna fråga har departementschefen anfört följande.
»Försvarsledningsutredningen har framhållit att — på grund av de förhållanden
som nyss angivits — de största samordningsproblemen för närvarande
torde föreligga inom regeringen och dess kansli. Jag ansluter mig
till denna uppfattning, eftersom jag anser att totalförsvarsfrågornas uppdelning
mellan samtliga departement och dessa ärendens vikt otvivelaktigt
skapar behov av en ordning, som så långt det är möjligt säkerställer att regeringens
verksamhet på detta område samordnas och inordnas under en
enhetlig grundsyn, att en från denna utgångspunkt riktig avvägning av
resurser och insatser sker mellan totalförsvarets olika grenar samt att totalförsvarsaspekten
över huvud beaktas inom Kungl. Maj:ts kansli. Detta
behov har visserligen redan förut uppmärksammats och bl. a. lett till att
inom statsrådsberedningen inrättats eu mindre organisation med ett par
befattningshavare för att biträda ett konsultativt statsråd med handläggning
av vissa hithörande frågor. Som utredningen framhållit är denna anordning
emellertid helt otillräcklig för att ge de erforderliga garantierna, sär
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1962
skilt som organisationen i fråga i huvudsak icke har att ta befattning med
ärenden som rör det militära försvaret.
De nyss mer allmänt angivna uppgifterna beträffande totalförsvaret, som
sålunda kräver särskilda åtgärder inom Kungl. Maj :ts kansli, hänför sig som
förut anmärkts till tre konkreta områden, nämligen budgetarbete, krigsplanläggning
och lagstiftning. På det förstnämnda området gäller det
bl. a. att samordna budgetarbetet i fråga om totalförsvaret, såväl i stort som
vad gäller enskilda, av varandra beroende anslag inom olika huvudtitlar
in. m., samt åstadkomma en med den strategiska grundsynen överensstämmande
avvägning mellan totalförsvarets komponenter. Det sagda äger tilllämpning
även för åtskilliga löpande ärenden inom skilda departement, som
har betydelse för totalförsvaret i dess helhet och som därför kräver insatser
av samordningskaraktär. Sådana ärenden kan avse exempelvis materielanskaffning
eller skyddsrumsbyggande. Exempel på uppgifter, som kan
hänföras till krigsplanläggning, avser beredskapen inom totalförsvaret och
därvid främst mobiliserings- och insatsberedskapen, forskning av betydelse
för flera grenar av totalförsvaret och planläggning för riksstyrelsens verksamhet
i krig.
Jag anser det även böra vara en uppgift av samordningskaraktär att inrikta
och följa större totalförsvarsövningar. Icke minst betydelsefullt torde
det därvid vara att erfarenheterna från sådana övningar bearbetas och omsättes
i förutsättningar för nya övningar. Utbildning av riksstyrelsens personal
hör även till dessa typiska samordningsuppgifter som avser krigsplanläggning.
Vad slutligen angår lagstiftning, så kan hit hänföras de uppgifter
att samordna den administrativa beredskapen som hittills —- jämte
frågor om planläggning för riksstyrelsen i krig — särskilt åvilat den till ett
konsultativt statsråd knutna nuvarande samordningsorganisationen.
För att bereda ärenden av speciell totalförsvarskaraktär och för att verka
för samordning av totalförsvarsverksamheten inom Kungl. Maj :ts kansli
har försvarsledningsutredningen föreslagit en särskild samordningsavdelning,
för vars sammansättning redogjorts i det föregående. Detta förslag
har vunnit allmän anslutning från remissmyndigheterna och bestämt tillstyrkts
av samtliga som yttrat sig i frågan. För egen del biträder jag utredningens
förslag. Enligt min mening är inrättandet av en särskild samordningsavdelning
en grundläggande förutsättning för att den eftersträvade
samordningen skall kunna åstadkommas.
Avdelningens omfattning enligt förslaget har av vissa remissmyndigheter
ansetts vara för liten, för att de avsedda uppgifterna skall kunna fullgöras
på tillfredsställande sätt. Detta gäller bl. a. arbetsområdet utbildning
och övningar. Emellertid finner jag det klokast att vid uppsättandet av den
ifrågavarande arbetsenheten icke gå utöver vad utredningen föreslagit. Jag
återkommer i det följande med förslag beträffande tjänster m. in.
Vad gäller frågorna om vem som inom regeringen närmast skall vara
Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1962
5
ansvarig för samordningen av totalförsvaret och om placeringen inom Kungl.
Maj :ts kansli av den särskilda samordningsavdelningen är meningarna delade
inom utx-edningen. Utredningens majoritet har på skäl som återgivits i
det föregående stannat för att försvarsministern skall vara ansvarig för samordningen
av totalförsvaret och att samordningskansliet skall ligga i försvarsdepartementet.
Åtskilliga remissinstanser har anslutit sig till denna
uppfattning. I flertalet yttranden förordas emellertid i huvudsak den linje,
om vilken en av utredningens ledamöter samt dess militäre sakkunnige och
expert förenat sig, nämligen att ifrågavarande ansvar skall åvila statsministern
samt att kansliet skall placeras i statsrådsberedningen.
För egen del vill jag framhålla, att dessa frågor i huvudsak torde vara
att hänföra till intern arbetsfördelning inom regeringen. Denna arbetsfördelning
kan givetvis Kungl. Maj:t ändra närhelst skäl därtill anses föreligga.
Med hänsyn till det stora intresse, som remissmyndigheterna in. fl.
visat för dessa frågor, vill jag emellertid här framföra några synpunkter
på dem.
Statsministern är enligt regeringsformen statsrådets främste ledamot.
Han är i denna egenskap huvudansvarig för inriktningen inom alla särskilt
betydelsefulla områden av regeringens verksamhet. Detta gäller i fråga
om utrikespolitiken, försvarspolitiken, socialpolitiken, den ekonomiska politiken,
handelspolitiken, kulturpolitiken etc. Statsministern är likaså huvudansvarig
för samordningen i stort av all väsentlig verksamhet; det råder här
icke någon skillnad mellan totalförsvaret och andra samordningsområden.
I »stora» frågor tar regeringen regelmässigt ställning vid allmän beredning
under statsministerns ordförandeskap. För att kunna ägna sig åt samtliga
de allmänna och stora frågorna — vilket är statsministerns huvuduppgift
— måste han såvitt möjligt vara befriad från löpande arbetsuppgifter. Detta
hindrar givetvis icke, att han, när så erfordras, periodvis kan ägna huvuddelen
av sin uppmärksamhet åt någon särskild ärendegrupp. En skärpning
av det utrikespolitiska läget kan och bör medföra, att så sker beträffande
totalförsvarsfrågorna. Statsministern torde därvid komma att särskilt följa
de stora dragen av utvecklingen på området och erhålla fortlöpande orienteringar
om läget.
De uppgifter i fråga om totalförsvaret som enligt min uppfattning bör
handläggas i Kungl. Maj ds kansli kan schematiskt indelas i två huvudgrupper,
nämligen ett fåtal större frågor av väsentlig och principiell betydelse,
vilka måste behandlas vid allmän beredning under statsministerns
ordförandeskap, och övriga frågor, i vilka endast gemensam beredning mellan
berörda departement, eventuellt mellan cheferna för dessa, erfordras,
varvid självfallet även den förut berörda samordningsavdelningen måste
kopplas in. Hit hör också ärenden, som nämnda avdelning skall svara
för i första hand. Handläggningen av sistnämnda grupp frågor torde icke
sällan föranleda att chefen för samordningsavdelningen måste föredra eif
1* — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 6 sand. Nr 101
6 Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1962
ärende eller anmäla problem inför ett inom regeringen närmast ansvarigt
statsråd. Även om en hel del frågor bör kunna lösas på tjänstemannaplanel
efter samråd mellan ledande befattningshavare i de berörda departementen
och i samordningsavdelningen — vilket bör eftersträvas — torde det
nämligen från tid till annan vara nödvändigt att en regeringsledamot med
särskild uppgift att företräda samordningsintresset engageras. Av vad nu
anförts om dessa uppgifters karaktär och med beaktande av de ytterligare
skäl som civilbefälhavaren i IV civilområdet framlagt i sitt remissyttrande,
synes det icke möjligt att statsministern inom regeringen regelmässigt fullgöi
nämnda funktion och handhar de förut angivna »löpande» samordningsuppgifterna
inom totalförsvaret.
Den allmänna arten av dessa uppgifter i förening med det militära försvarets
särskilda inriktning på krigsförberedelsearbete och därefter avpassade
organisation samt den dominerande roll som denna totalförsvarsgren
har bl. a. som den utan jämförelse största och mest kostnadskrävande
komponenten inom totalförsvaret gör, att det i stället måste anses lämpligast
att uppgifterna inom regeringen närmast handhaves av försvarsministern.
Samordningen av den administrativa beredskapen bör dock liksom
hittills ankomma på ett av de konsultativa statsråd, som har juridiska
och administrativa uppgifter.
I detta sammanhang vill jag understryka att den nu förordade ordningen
självfallet inte innebär, att övriga statsråd befrias från det ansvar, som de i
egenskap av departementschefer eller eljest såsom företrädare för vissa
verksamhetsgrenar har för olika delar av totalförsvaret och för dessa delars
anpassning till totalförsvaret i övrigt. Hithörande frågor kommer att handlaggas
som förut, dock med den ändringen att de även i fall, där så ej nu
sker, skall beredas gemensamt med försvarsministern och härvid prövas på
samordningsavdelningen.
Vad gäller frågan om denna avdelnings placering torde en departemental
anknytning vara avgjort att föredraga framför ett inordnande i statsrådsberedningen,
alldeles oavsett vilket statsråd som inom regeringen anförtros
samordningsuppgiften. Av det anförda framgår emellertid att avdelningen
bör lyda under försvarsministern och ingå i försvarsdepartementet,
där de flesta och största samordningsfrågorna blir aktuella och där god
kontakt således erhålles med den levande försvarsverksamheten.
Jag vill icke underlåta att — vilket även försvarsledningsutredningen har
gjort framhålla en nackdel som kan vara förenad med den här skisserade
arbetsordningen. Försvarsministern kan synas få en känslig dubbelställning
som främste företrädare för en huvudgren inom totalförsvaret och samtidigt
ansvarig för samordningen inom hela totalförsvaret. Denna nackdel måste
emellertid tagas, då det icke finnes några andra alternativ som är lämpligare
eller över huvud taget möjliga.
Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1962
7
Ett relativt stort antal reinissmyndigheter har framfört uppfattningen, att
förslaget medför en så bristande överensstämmelse mellan freds- och krigsorganisation,
att detta skulle innebära en svaghet. Med anledning härav vill
jag framhålla följande. Samordningsavdelningen skall i såväl fred som krig
syssla uteslutande med frågor rörande samordning av totalförsvaret; att
avdelningen — som givetvis även i fred kommer att ha goda kontakter med
statsministern — vid övergång till krigsorganisation ställes till statsministerns
omedelbara förfogande, innebär från organisatorisk synpunkt en så
liten förändring, att den icke har någon praktisk betydelse. I fråga om statsministerns
befattning med totalförsvarsfrågorna i fred är det uppenbart,
att statsministern alltid måste följa utvecklingen i stort inom ett för nationen
så vitalt område som totalförsvaret. Jag har tidigare anfört, att även
om försvarsministern inom regeringen och under statsministern i fred har
ansvaret för samordningen, man måste förutsätta att frågor av väsentlig och
principiell betydelse behandlas i allmän beredning under statsministerns ordförandeskap.
Kontakt med totalförsvarsfrågorna kommer statsministern
också att ha genom att han — som jag ämnar föreslå i det följande — fungerar
som ordförande i försvarsrådet.
I anslutning till det sagda vill jag framlägga några synpunkter på samordningsavdelningens
uppgifter och verksamhetsformer. Det finns enligt
min mening anledning att räkna med att den allmänna uppgiften att
verka för samordning mellan totalförsvarets komponenter — vid och efter
övergång till krigsorganisation kommer att få fullgöras i former, som
ganska mycket avviker från de under fredsförhållanden tillämpade. Under
fredsförhållanden skall avdelningen sträva efter att överblicka krigsförberedelsearbetet
över hela fältet, i den omfattning samordningsuppgiften kräver,
och ingripa där det befinnes påkallat. Den skall bl. a. verka för att
lämpliga decentraliseringsåtgärder förberedes och att myndigheterna äger
erforderlig kännedom om varandras avsedda organisation och verksamhet
under krigsförhållanden. Ju längre avdelningen under fredstid har kunnat
komma i dessa hänseenden, desto mera kan samordningen av de olika totalförsvarskompenenternas
handlande vid och närmast efter krigsorganisering
väntas vara präglad av en automatik, som minskar behovet av särskilda åtgärder
från avdelningens sida. Under krigsförhållanden torde — åtminstone
i vissa lägen — beredningsformerna i Kungl. Maj :ts kansli bli väsentligt
annorlunda än i fred, och direkta föredragningar inför regeringen eller statsministern
torde i stor utsträckning komma att göras av totalförsvarsgrenarnas
chefer. Den väsentliga betydelsen av samordningsavdelningen under dylika
förhållanden torde vara, all regeringen i den har tillgång till en kärna
av personer, vilka genom inriktning, kunskaper och erfarenheter är särskilt
lämpade att sättas in på speciella samordningsuppgifter som anmäler sig,
eventuellt såsom ledare av arbetsgrupper ur Kungl. Maj :ts kansli och tolalförsvarsmyndigheter.
Vilken ställning avdelningen som sådan har i depar
-
8 Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1962
tementsorganisationen har därvid, som jag redan framhållit, ingen nämnvärd
betydelse.
Uppmärksamhet bör ägnas även den möjligheten, att ett skärpt läge, som
kräver omfattande beredskapsåtgärder inom totalförsvarets olika delar men
icke fullständig krigsorganisation, blir bestående under relativt lång tid.
Även i ett sådant läge torde statsministern få ägna en betydande del av sina
krafter åt totalförsvaret och därvid direkt biträdas av samordningsavdelningen.
Ehuru behovet av kanslimässiga samordningsåtgärder därvid torde
vara större än vid totalmobilisering, är å andra sidan tidsfaktorn icke lika
avgörande. Icke heller vid en dylik händelseutveckling synes därför samordningsavdelningens
fredstida placering i försvarsdepartementet innebära
någon svaghet.
En särskild fråga är civilbefälhavarnas ställning i förhållande till samordningsministern
och samordningsavdelningen. Försvarsledningsutredningen
har föreslagit att samordningsministern skall vara huvudman för civilbefälhavarna
och att ärenden rörande civilbefälhavarna skall beredas inom
samordningsavdelningen. Civilbefälhavarna är jämte länsstyrelserna våra
mest totalförsvarsbetonade ledningsorgan; deras samordnande uppgifter
innefattar hela den civila sektorn av totalförsvaret. De har således utan tvekan
en funktionell anknytning till samordningsavdelningen och samordningsministern
och måste i fråga om t. ex. större totalförsvarsövningar,
ärenden rörande civilbefälhavarnas befogenheter m. m. sortera under den
sistnämnde. Civilbefälhavarnas starka fredsmässiga, administrativa anknytning
till länsstyrelserna medför emellertid att de enligt min mening även i
fortsättningen i administrativt hänseende bör lyda under inrikesdepartementet.
Efter en eventuell departementsreform eller eljest sedan erfarenheter
vunnits av nu föreslagen ordning kan denna fråga dock komma i ett
annat läge.»
Civilförsvarets och vissa andra organisationers departementstillhörighet
Flertalet remissmyndigheter, som yttrat sig i denna fråga, har avstyrkt
att civilförsvaret och beredskapsnämnden för psykologiskt försvar överföres
till försvarsdepartementet. Beträffande statens signalskyddsnämnd har
flertalet tillstyrkt ett överförande. För egen del anser departementschefen
sig icke nu böra framlägga några förslag i ämnet. De nu väckta överföringsfrågorna
torde få upptagas till behandling senare.
Utredningens förslag rörande försvarsråd
Utredningens förslag om inrättandet av ett försvarsråd för samordning
av verksamheten inom regeringen med verksamheten inom de centrala myndigheterna,
främst genom ömsesidiga orienteringar, biträder departementschefen.
Han finner det naturligt, att statsministern — såsom ytterst ansva
-
Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1962
9
rig för samordningen inom totalförsvaret — skall fungera som ordförande
i försvarsrådet, liksom även att försvarsministern skall inträda som ordförande
vid förfall för statsministern. Vad gäller frågan om vilka myndigheter
som skall vara fast representerade i rådet, synes en mindre ökning
böra ske i förhållande till utredningens förslag. Det torde böra ankomma på
Kungl. Maj :t att närmare besluta härom.
Departementschefen tillägger, att tjänstgöringen som sekreterare i försvarsrådet,
vilken enligt förslaget skall fullgöras av chefen för den särskilda
samordningsavdelningen, vidgar avdelningens möjligheter till kontakt med
de centrala myndigheterna och ger den god kännedom om aktuella problem.
Departementschefen anser detta vara en rationell anordning.
Samordning av verksamheten inom riksdagen och av verksamheten inom
regeringen med verksamheten inom riksdagen
I detta spörsmål har erinrats om att förslag om en permanent, rådgivande
kommitté med parlamentarisk anknytning — i fortsättningen kallad försvarsnämnd
— under många år varit föremål för diskussion i riksdagen
och i den allmänna debatten. Uppgifterna för en sådan nämnd har som regel
ansetts vara att följa försvarsfrågornas utveckling och överlägga om försvarsproblem.
Vissa förslagsställare har ansett en permanent försvarsnämnd
i viss mån kunna ersätta de med relativt jämna mellanrum inkallade, tillfälliga
försvarsutredningarna. Senast vid 1961 års riksdag väcktes fyra motioner
i berörda fråga, två i vardera kammaren. Sålunda hemställde herrar
Ewerlöf m. fl. och Hjalmarson m. fl. i två likalydande motioner (I: 188 och
11:289) att direktiven för 1960 års försvarsledningsutredning måtte kompletteras
så att utredningen finge i uppdrag att överväga och framlägga förslag
till ett totalförsvarsråd eller en totalförsvarsnämnd med stark parlamentarisk
anknytning. Vidare hemställde herrar Torsten Andersson in. fl.
och Lars Eliasson in. fl. i två likalydande motioner (I: 385 och II: 448) om
utredning av möjligheterna att genom tillskapande av en permanent försvarsnämnd
eller försvarsberedning bättre tillgodose riksdagens behov av
fortlöpande information om och bevakning av totalförsvarets utveckling och
behov.
Statsutskottet erinrade i sitt utlåtande (1961: 146) om att departementschefen
i Kungl. Maj :ts av 1961 års riksdag godkända proposition nr 109 angående
ny organisation av krigsmaktens högsta ledning hade förutsatt, att
frågan om ett försvarsråd eller en försvarsnämnd komine att behandlas i
den påbörjade andra etapp av försvarsledningsutredningens arbete, som avsåge
totalförsvarsledningen, och föreslog därför att motionerna icke skulle
föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagen beslöt i överensstämmelse
med utskottets förslag.
Försvarslcdningsutredningen har efter ett närmare studium av problemen
anfört som sin mening, att övervägande skäl talar mot en nämnd med
10
Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1962
här avsedd sammansättning. För egen del ansluter departementschefen sig
till utredningens uppfattning i denna fråga. Riksdagens ställningstagande
till totalförsvarsfrågorna bör enligt departementschefens mening förberedas
genom de ordinarie utskotten, och den utförligare och tidigare information
för ledamöter av riksdagen, som man har velat vinna med en försvarsnämnd,
kan lämnas på annat sätt än genom tillskapandet av ett nytt organ
med ställning mellan Kungl. Maj :t och riksdagen.
Vad gäller den av försvarsledningsutredningen väckta tanken att omorganisera
utrikesutskottet till ett kombinerat utrikes- och försvarsutskott samt
att på motsvarande sätt bilda en utrikes- och försvarsnämnd av utrikesnämnden,
anför departementschefen följande. Det inbördes sammanhanget
mellan utrikespolitik och totalförsvar ligger i öppen dag — totalförsvaret
skall utgöra ett stöd för utrikespolitiken och skapa största möjliga handlingsfrihet
för denna. Det förekommer också redan nu att orientering i allmänna
försvarspolitiska frågor lämnas vid utrikesnämndens sammanträden
i anslutning till någon utrikespolitisk fråga, vilken då är den initierande,
och departementschefen är för sin del beredd att medverka till att så sker
i ökad omfattning. Departementschefen anser sig f. n. dock icke kunna ta
ställning till huruvida det är erforderligt eller lämpligt med en utvidgning i
detta hänseende av utrikesutskottets och utrikesnämndens i grundlagen angivna
kompetensområden. En omvandling av utrikesutskottet till ett försvarsutskott
i den meningen att bland annat IV huvudtiteln skulle behandlas inom
detta, synes departementschefen knappast vara ändamålsenlig.
Totalförsvarets centrala ledning
Organisation och verksamhet i krig
Vad försvarsledningsutredningen anfört i fråga om krav på totalförsvarets
centrala ledning i krig kan departementschefen i allt väsentligt ansluta
sig till. I fråga om arbetsformer m. m. för den centrala ledningen anser departementschefen
det vara angeläget med en för myndigheterna gemensam
krigsinstruktion eller liknande författning, som reglerar bl. a. myndigheternas
samarbetsformer och utnyttjandet av gemensamma sambandsmedel.
Det bör ankomma på den av departementschefen föreslagna särskilda samordningsavdelningen
att närmare överväga de problem som sammanhänger
med de centrala myndigheternas organisation och arbetsordning m. m. i
krig, varför departementschefen f. n. icke framlägger några konkreta förslag
härom.
Vad gäller utredningens förslag att vissa centrala myndigheter i krig bör
ges ökade befogenheter gentemot civilbefälhavare och länsstyrelser, har
framhållits att detta är en komplicerad fråga, som bl. a. beror av i vilken
omfattning Kungl. Maj :ts och de centrala myndigheternas befogenheter kan
Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1962
11
decentraliseras till de regionala myndigheterna. Departementschefen delar
helt försvarsledningsutredningens uppfattning, att ett villkor för att i förhållande
till nuläget ökade befogenheter skall ges åt vissa centrala myndigheter
är, att ledningsverksamheten i central instans samordnas de olika
myndigheterna emellan, och anser att frågan bör avgöras först sedan möjligheterna
härtill har klarlagts.
Organisation och verksamhet i fred
Departementschefen har ingenting att erinra mot de synpunkter som försvarsledningsutredningen
framfört i fråga om krav, som i fred bör ställas
på totalförsvarets centrala ledning. Departementschefen vill för egen del
framhålla att en tillfredsställande samordning av totalförsvaret är en så
komplicerad ledningsfråga, att ett slutligt avgörande i högsta instans inom
flera områden förutsätter en nära samordning redan i central instans.
Departementschefen är väl medveten om att ett nära samarbete redan nu
förekommer mellan totalförsvarets centrala myndigheter och att dessa
själva vidtagit olika åtgärder för att främja samverkan. Han anser det emellertid
vara angeläget, att Kungl. Maj :t tillskapar fasta former för denna samverkan,
och ansluter sig till utredningens förslag om inrättandet av en chefsnämnd
med i huvudsak de uppgifter som föreslagits av utredningen. I motsats
till utredningen anser departementschefen dock icke att endast i försvarsrådet
ingående myndigheter bör vara representerade, utan är av den
uppfattningen att i chefsnämnden kan och bör ingå cheferna för ytterligare
ett antal myndigheter. Det bör som utredningen föreslagit tillkomma Kungl.
Maj :t att förordna om ordförande, medan verksamhetens utformning hör
ankomma på nämnden själv. Som sekreterare bör förordnas chefen för den
tidigare nämnda samordningsavdelningen, vilket enligt departementschefens
mening ger denna avdelning goda möjligheter att följa verksamheten
i central instans. I vilken utsträckning nämnden skall ersätta vissa nu befintliga
samverkansorgan med chefsrepresentation synes böra avgöras av
Kungl. Maj :t, som också i övrigt bör utfärda närmare bestämmelser för
chefsnämndens organisation och uppgifter.
Sjuk- och veterinärvårdens centrala ledning
Med hänsyn till att remissbehandling f. n. pågår av betänkandet »Läkaren
i totalförsvaret» ■— avgivet av 1959 års utredning rörande utbildning av
värnpliktiga läkare m. in. -—• och att 1959 års utredning rörande den försvarsmedicinska
forskningen förväntas framlägga sitt betänkande inom
kort, är departementschefen f. n. icke beredd förelägga riksdagen några förslag
i denna fråga. Departementschefen avser att, så snart erforderligt underlag
föreligger, lämna en redogörelse för hela denna fråga och i detta sammanhang
även närmare redovisa försvarsledningsutredningens förslag och
remissmyndigheternas yttranden häröver.
12 Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1962
Medelsbehovet för budgetåret 1962/63 under anslaget Försvarsdepartementet:
Avlöningar
I det föregående har departementschefen anslutit sig till försvarsledningsutredningens
förslag, att en särskild avdelning för samordning i totalförsvarsfrågor
skall ingå i försvarsdepartementet. Departementschefen föreslår
att för avdelningen inrättas tjänster för en avdelningschef i Br 4, en
byrådirektör i Ae 26 (för ärenden rörande totalförsvarsövningar m. m.)
och ett kanslibiträde i Ae 7.
För samordningsavdelningen erfordras vidare en byråchef i Br 2 (för
allmänna frågor och samordning av budgetärenden), en sakkunnig för
ärenden rörande administrativ beredskap samt en befattningshavare för
ärenden rörande riksstyrelsens krigsorganisation in. in. De båda sistnämnda
synes böra vara avlönade med arvode. Medel för att bestrida kostnaderna
för den sakkunnige bör beräknas under den i staten för förevarande anslag
uppförda anslagsposten till expertis och tillfällig arbetskraft. Beträffande
övriga nu nämnda personalbehov har erinrats om att i statsrådsberedningen
f. n. finnes en byråchefstjänst i Br 2, avsedd för handläggning av
ärenden rörande samordning av beredskapsplaneringen m. m., samt att
under statsrådsberedningens avlöningsanslag beräknats medel -— 38 000 kr.
—- för bestridande av kostnaderna för expertis m. m. för samma ändamål.
Ifrågavarande tjänst och medelsanvisning har tagits i beräkning vid äskandet
i årets statsverksproposition (bil. 4, punkt 1) av medel för nästa budgetår
under anslaget Statsrådsberedningen: Avlöningar. Under förutsättning
att riksdagen icke har något att erinra däremot torde byråchefstjänsten
och det för expertis avsedda beloppet under nästa budgetår få tagas i
anspråk för försvarsdepartementets samordningsavdelning. Förslag om deras
överförande till försvarsdepartementets avlöningsanslag bör föreläggas
1963 års riksdag.
I fråga om försvarsdepartementets personalorganisation i övrigt har departementschefen
anfört följande.
Författningsarbetet vid departementets lagbyrå tilltar i omfattning. Härtill
bidrar bl. a. de pågående stora omorganisationerna inom krigsmakten,
som berör praktiskt taget alla områden och icke minst ledningsförhållandena.
Den granskning av i kommandoväg utfärdade reglementen in. m.,
som bedrives vid lagbyrån, tenderar också att öka. Departementschefen föreslår
därför att byrån ombildas till rättsavdelning, varvid den nuvarande
tjänsten som byråchef för lagärenden i Br 2 utbytes mot en tjänst som chef
för rättsavdelning i Br 4.
En för fjärde byrån avsedd tjänst för förste kanslisekreterare i Ao 23 bör
utbytas mot tjänst för byrådirektör i Ao 26. Vidare bör en tjänst för amanuens
i reglerad befordringsgång utbytas mot förste kanslisekreterartjänst
i Ae 23, varjämte en tjänst för kontorist i Ae 9 bör ordinariesättas.
Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1962
13
Departementschefen beräknar medel under anslaget för de tjänsteutbyten
vid departementet, som beslutats på förslag i årets statsverksproposition
(bil. 2).
Anslagsposterna till avlöningar till ordinarie tjänstemän och till arvoden
till pensionerad personal i arvodesbefattningar torde med hänsyn till belastningen
kunna nedräknas med vardera 5 000 kr.
Med beaktande av det nu anförda samt av resultaten av 1961 års lönerörelse
m. m. beräknar departementschefen förevarande anslag till 1 675 000
kr.
Utskottet
Ett nutida krig kommer att beröra flertalet funktioner inom samhället,
varför dettas olika verksamhetsområden mer eller mindre måste inordnas
i totalförsvaret. Det framstår därför som angeläget, att bästa möjliga förutsättningar
skapas för åstadkommandet av en samordning mellan totalförsvarets
organisatoriskt skilda grenar. Denna måste byggas upp redan
i fred för att försvarsåtgärderna i krig skola kunna få största möjliga
effekt. Det är emellertid icke tillräckligt med samverkan och samarbetsorgan
på myndighetsplanet, där för övrigt redan vidtagits en rad åtgärder
i sådant syfte. Samordningsbehovet framträder med särskild tyngd, då det
gäller totalförsvarets högsta ledning. Det må erinras om att den nuvarande
samordningen inom totalförsvaret för närvarande handlägges inom en till
statsrådsberedningen knuten mindre organisation, som står under ledning
av ett konsultativt statsråd. Detta arrangemang torde, såsom försvarsledningsutredningen
visat, icke vara tillfredsställande. Att skapa bättre organisatoriska
förutsättningar för en samordning av totalförsvarets olika
grenar på regeringsnivån är av grundläggande vikt. Ett i princip riktigt
hjälpmedel härför synes utskottet vara det föreslagna samordningskansliet.
Utskottet tillstyrker alltså, att ett centralt samordningskansli inrättas
med i huvudsak de uppgifter, som departementschefen angivit. Hit hör i
främsta rummet den budgetmässiga, den administrativa och den krigsförberedande
samordningen av totalförsvaret.
Statsministern måste under krig bära särskilt ansvar för totalförsvarets
funktioner och till sitt förfogande ha ett samordningskansli. Detta kansli
måste därför i sina huvuddrag vara uppbyggt redan i fredstid. Härom ha
några meningsskiljaktigheter icke rått. Även utskottet ansluter sig härtill.
Däremot ha meningarna starkt brutits, då det gäller frågan, huruvida
statsministern även skall svara för totalförsvarets samordning i fred.
Enligt försvarsledningsutrcdningens förslag skall inom regeringen försvarsministern
vara närmast ansvarig för samordningen av totalförsvarsverksamheten
med undantag för den administrativa beredskapen, vilken
närmast skall samordnas genom ett konsultativt statsråd. Samordnings
-
14
Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1962
kansliet föreslås därför skola ingå i försvarsdepartementet som en särskild
avdelning. Reservanter inom utredningen ha ansett, att samordningsorganet
även i fred bör vara knutet till statsministerns kansli och direkt ledas av
en högt kvalificerad ämbetsman, förslagsvis benämnd statssekreterare. Departementschefen
har tillstyrkt förstnämnda alternativ.
I motionen II: 829 har uttalats, att det bör ankomma på statsministern
att i såväl fred som krig leda totalförsvarsverksamheten samt att ett konsultativt
statsråd skall utöva chefskapet för samordningsavdelningen.
Utskottet delar departementschefens uppfattning, att det här rör sig om
en intern arbetsfördelning inom regeringen, som denna själv bör kunna
bedöma. Det må gärna erkännas, att man härvid är inne på ett svårt avvägningsproblem
med många faktorer att taga hänsyn till.
Utskottet vill inledningsvis understryka, att det här närmast gäller, vem
som i regeringen skall svara för de löpande samordningsuppgifterna i fred.
Utskottet vill härvid inskjuta, att jämväl enligt utskottets mening samordningen
är av sådan betydelse och omfattning, att den icke med tillräcklig
auktoritet kan ledas från ämbetsmannaplanet utan måste anförtros åt en
regeringsledamot och då helst åt en departementschef.
Det må vidare erinras om att samordningsuppgifterna äro radikalt olika
i krig och i fred. I fred ligger huvudvikten vid att med utgångspunkt i en
enhetlig strategisk grundsyn samordna och anpassa de med hänsyn härtill
erforderliga förberedelserna, främst avseende krigsplanläggning, budgetarbete
och lagstiftning. I krig, då ett totalt försvar kräver mobilisering och
omställning av praktiskt taget hela den fredssamhälleliga verksamheten,
träder den operativa ledningsfunktionen i förgrunden.
Statsministern är, såsom i propositionen erinrats, i egenskap av statsrådets
främste ledamot i såväl fred som krig politiskt huvudansvarig för
inriktningen inom alla särskilt betydelsefulla områden av regeringens verksamhet.
Det torde därför få anses självfallet, att statsministerns ställningstagande
inhämtas, då det gäller de mest betydelsefulla samordningsfrågorna
beträffande totalförsvaret. Detta torde i vanlig ordning kunna ske i form
av allmänna beredningar. Att direkt på statsministern lägga totalförsvarets
samordningsuppgifter i fred innebär emellertid en enligt utskottets mening
icke motiverad åtskillnad mellan totalförsvarsfrågor och andra regeringsproblem.
Såsom i propositionen framhållits torde en hel del av de frågor av totalförsvarskaraktär,
som äro avsedda att handläggas inom Kungl. Maj :ts
kansli och där samordningsavdelningen bör inkopplas, vara av beskaffenhet
att behandlas endast i gemensam beredning mellan berörda departement,
eventuellt mellan cheferna för dessa. Det synes utskottet uteslutet,
att statsministern skall få tid att personligen fortlöpande i detalj följa dylika
samordningsfrågor och lösa eventuellt uppkommande meningsskiljaktigheter.
Att på statsministern lägga samordningsfrågor av den karaktär,
Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1962
15
varom här närmast är fråga, såsom en permanent arbetsbörda kan alltså
knappast vara rationellt eller lämpligt.
Det militära försvaret intager en dominerande ställning inom totalförsvaret
bl. a. som den största och mest kostnadskrävande komponenten.
Utskottet delar försvarsledningsutredningens mening, att försvarsministern
följaktligen har särskilda förutsättningar för handläggningen av samordningsministerns
viktigaste åligganden. Det torde i sammanhanget böra
erinras om att samordningsuppgiften avser hela totalförsvaret och icke enbart
de civila delarna av detta.
Motionsvis har framförts det förslaget, att samordningsavdelningen även
i fred skall vara underställd statsministern och att ett konsultativt statsråd
under denne skall ansvara för samordningen inom totalförsvaret. Utskottet
delar härvidlag försvarsledningsutredningens synpunkt, att det
knappast kan vara rimligt, att ett statsråd enbart anförtros denna uppgift
ej minst med hänsyn till den begränsade kansliorganisation, som föreslagits
för samordningsuppgiften. Härtill kommer, att med hänsyn till den
speciellt försvarspolitiska karaktär, som dessa uppgifter avses skola få,
ifrågavarande statsråd skulle under statsministern kunna komma att framstå
som totalförsvarets främste talesman. I vart fall skulle en för effektiviteten
olycklig oklarhet beträffande ansvarsförhållandena i förhållande
till försvarsministern bli följden.
Det har framhållits, att en överflyttning till statsministern av uppgiften
att leda och samordna totalförsvaret vid övergång från freds- till krigsorganisation
kan medföra en tillfällig försvagning av försvarsansträngningarna.
Det är dock att märka, att, såsom i det föregående antytts, ifrågavarande
samordningsavdelning är avsedd att bilda stommen till det större
samordningslcansli, som i krig kommer att ställas till statsministerns förfogande.
Därvid kan ianspråktagas den insikt och erfarenhet, som avdelningen
vunnit, samtidigt som en viss kontinuitet bevaras.
Utskottets uppfattning är alltså, att övervägande skäl tala för förslaget,
att inom regeringen försvarsministern i fredstid skall vara närmast ansvarig
för samordningen av totalförsvarsfrågorna. En ändring härvidlag
kan, om vunnen erfarenhet så skulle motivera, beslutas av regeringen. Utskottet
anser också, att frågor rörande den administrativa beredskapen
böra liksom hittills inom regeringen handläggas av ett konsultativt statsråd,
som har juridiska och administrativa uppgifter.
Utskottet biträder alltså Kungl. Maj :ts förslag i nu berörda del, varav
följer att utskottet avstyrker motionen 11:829. Detta innebär också, att
samordningsavdelningen bör ha departemental anknytning och att densamma
under försvarsministern ingår som en separat avdelning i försvarsdepartementet.
Departementschefen föreslår som kontaktorgan mellan regeringen och
de viktigaste totalförsvarsmyndiglieterna inrättandet av ett försvarsråd.
16
Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1962
Enligt utskottets mening torde ett stort behov — särskilt under tider av
växande utrikespolitiska spänningar — föreligga av ett dylikt forum för
ömsesidig orientering. Utskottet tillstyrker därför, att det föreslagna rådet
inrättas. Utskottet finner riktigt, att statsministern fungerar som ordförande
i rådet, varigenom han i anslutning till vad i det föregående anförts
även härigenom får kontakt med totalförsvarsfrågorna. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj :t att närmare besluta vilka myndigheter, som skola
vara företrädda i rådet. Utskottet finner det lämpligt och rationellt, att
den föreslagna samordningsavdelningen ställer erforderlig sekreterarhjälp
till förfogande.
Såsom i propositionen erinrats om har förslag om inrättande av en försvarsnämnd,
varmed åsyftats ett organ med representanter för regeringen,
riksdagen och de ledande myndigheterna inom totalförsvaret, under många
år varit föremål för diskussion i riksdagen och i den allmänna debatten.
Uppgifterna för en sådan nämnd skulle vara att följa försvarsfrågornas
utveckling och överlägga om försvarsproblemen. I sitt av förra årets riksdag
godkända utlåtande nr 146 i anledning av då väckta motioner om inrättande
av en dylik försvarsnämnd hänvisade utskottet till att frågan härom
var föremål för försvarsledningsutredningens arbete och att motionerna
därför icke borde föranleda någon riksdagens åtgärd. Försvarsledningsutredningen
har vid sin prövning av frågan funnit övervägande skäl tala mot
inrättande av en nämnd med angiven sammansättning. Även departementschefen
har anslutit sig härtill.
Utskottet vill erinra om att i motioner till 1951 års riksdag framlades förslag
av innehåll, att för kontinuerliga överläggningar i försvarsfrågorna
skulle skapas ett organ med sådan sammansättning, att i detsamma gavs
rum såväl för den militära sakkunskapen som för företrädare för de i riksdagen
representerade demokratiska partierna. I sitt över motionerna avgivna,
av riksdagen godkända utlåtande nr 191 framhöll utskottet, att utskottet
var ense med motionärerna om önskvärdheten av att den utförligare
och tidigare information för ledamöter av riksdagen, som åsyftades med
motionerna, komme till stånd men fann det knappast påkallat att för vinnandet
av det avsedda syftet inrätta ett dylikt organ. Det syntes lämpligare,
att man härvid prövade sig fram genom av regeringen eller försvarsministern
under hand anordnade överläggningar eller samråd. Utskottet framhöll
vikten av att överläggningarna icke skedde på sådant sätt, att vederbörande
riksdagsutskotts prövning av Kungl. Maj :ts förslag föregrepes.
Utskottet har vid sitt övervägande av denna fråga icke funnit tillräckliga
skäl nu föreligga att frångå vad utskottet sålunda vid ifrågavarande tillfälle
anförde. Utskottet anser sig kunna dela departementschefens uppfattning,
att riksdagens ställningstagande till totalförsvarsfrågorna lämpligen
bör förberedas genom de ordinarie utskotten. Den utförligare och
tidigare information, som man har velat vinna med en försvarsnämnd, torde
Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1962
17
kunna åstadkommas på annat sätt än genom tillskapandet av ett nytt
organ. Riksdagens ledamöter ha genom utskotten otvivelaktigt obegränsad
insyn i totalförsvarets förhållanden och ha möjligheter till allsidig information
om och bedömanden av totalförsvarets utveckling och behov. Det kan
vidare nämnas, varom departementschefen även erinrat, att orientering
i allmänna försvarspolitiska frågor lämnas vid utrikesnämndens sammanträden
i anslutning till förekommande utrikespolitiska frågor. Utskottet
tar härvid fasta på vad departementschefen anfört därom, att sådan orientering
kommer att ske i ökad omfattning. Då utskottet alltså anser, att fördelar
icke skulle vara att vinna med inrättandet av i motionerna 1: 686 och
II: 828 föreslagen nämnd mellan regeringen och riksdagen, avstyrkas desamma.
Vad departementschefen anfört beträffande de krav, som böra ställas på
totalförsvarets centrala ledning i krig och fred, har icke givit utskottet anledning
till särskilt uttalande.
Såsom i ärendet erinrats är totalförsvarets ledning i central instans delad
på ett stort antal myndigheter, verk och icke-statliga organisationer. Redan
nu förekommer ett nära samarbete mellan dessa myndigheter, vilka
själva vidtagit olika åtgärder för att främja samverkan. Utskottet anser
behov föreligga av att åstadkomma bättre organisatoriska förutsättningar
än vad som nu finnas för överläggningar på verkchefsplanet. Utskottet är
därför berett tillstyrka, att den i sådant syfte föreslagna chefsnämnden
inrättas. Vad departementschefen anfört rörande de uppgifter i stort, som
lämpligen böra ankomma på nämnden, har icke givit utskottet anledning
till erinran. Detsamma gäller nämndens sammansättning.
Vad beträffar den i det föregående föreslagna samordningsavdelningen,
som skall ingå i försvarsdepartementet, föreslås att för densamma inrättas
tjänster för en avdelningschef i Br 4, en byrådirektör i Ae 26 och ett kanslibiträde
i Ae 7. Utskottet tillstyrker, att dessa tjänster inrättas och har icke
något att erinra mot att med hänsyn till det ansvar, som kommer att åvila
avdelningschefen och den ställning han kommer att intaga, befattningen
placeras i föreslagen lönegrad. Enligt propositionen erfordras för samordningsavdelningen
ytterligare en byråchef i Br 2 och en arvodesavlönad befattningshavare
för ärenden rörande riksstyrelsens krigsorganisation m. m.
Utskottet finner sig böra tillstyrka förslaget jämväl i denna del och har
icke något att invända mot att för täckande av nu ifrågavarande personalbehov
en i statsrådsberedningen förefintlig byråchefstjänst samt under
statsrådsberedningens avlöningsanslag beräknade medel å 38 000 kr., avsedda
liksom byråchefstjänsten för samordning av beredskapsplaneringen
m. in., få tagas i anspråk för ifrågavarande samordningsavdelning. Utskottet
vill även tillstyrka, att utöver vad som nu föreslagits, medel beräknas
under försvarsdepartementet för anställande av en arvodesavlönad sakkunnig
för ärenden rörande administrativ beredskap.
18
Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1962
Vad slutligen beträffar försvarsdepartementets personalorganisation i övrigt
har framhållits, att författningsarbetet vid departementets lagbyrå tilltagit
i omfattning och att byrån därför bör ombildas till rättsavdelning,
innebärande att den nuvarande tjänsten som byråchef för lagärenden i Br 2
utbytes mot en tjänst som chef för rättsavdelning i Br 4. Utskottet vill icke
framställa någon erinran häremot.
Utskottet finner sig vidare böra tillstyrka, att en tjänst för förste kanslisekreterare
i Ao 23 utbytes mot tjänst för byrådirektör i Ao 26. Även övriga
föreslagna personalförändringar torde böra godtagas.
De verkställda anslagsberäkningarna tillstyrkas.
Mot i detta utlåtande icke berörda delar av departementschefens förslag
har utskottet icke något att invända.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
I. att motionen II: 829 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda;
II. att motionerna 1:686 och 11:828 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda;
III. att riksdagen må
a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för försvarsdepartementet, som föranledas
av vad departementschefen föreslagit i statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för den 2 mars 1962;
b) fastställa följande avlöningsstat för försvarsdepartementet,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1962/63:
Avlöningsstat
1. Avlöning till departementschefen .......... 51 000
2. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
...................................... 745 000
3. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbe
fattningar,
förslagsvis .......... 65 000
4. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj :t, förslagsvis .............. 2 280
5. Ersättningar till expertis och tillfällig arbetskraft,
förslagsvis ........................ 168 000
6. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 285 000
7. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 338 720
8. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,
förslagsvis .............................. 20 000
Summa kr. 1 675 000
Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1962
19
c) till Försvarsdepartementet: Avlöningar för budgetåret
1962/63 å driftbudgeten under fjärde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 1 675 000 kr.
Stockholm den 8 maj 1962
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Einar Persson, Birger Andersson, Ivar
Johansson, Axel Johannes Andersson, Ragnar Bergh, Fritz Persson, Rikard
Svensson, fru Wallentheim, herrar Söderberg, Mårtensson, Bertil Petersson,
Nils Theodor Larsson, Edström, Svärd och Per-Olof Hanson; samt
från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Gustafsson
i Stockholm, Karlsson i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Almgren,
fröken Elmén, herr Eliasson i Sundborn, fru Lewén-Eliasson, fröken Olsson,
herrar Wedén, Lassinantti, Bohman, Berg och Nelander.
Reservationer
1) av herrar Axel Johannes Andersson, Edström, Per-Olof Hanson,
fröken Elmén, herrar Wedén och Nelander, vilka ansett att utskottet bort
tillstyrka motionen II: 829 och att därför
dels den del av utskottets yttrande, som på s. 14 börjar med »Utskottet
vill» och på s. 15 slutar med »i försvarsdepartementet», bort ersättas med
text av följande lydelse:
»Försvarsledningsutredningen har i olika sammanhang understrukit vikten
av att de organ, som svara för försvarsförberedelserna i fred, få fullgöra
motsvarande försvarsfunktioner under krig. Utskottet anser denna
princip om ansvars- och organisationsförhållandenas överensstämmelse
i krig och fred vara viktig. Särskilt angeläget är, att så sker i fråga om
totalförsvarets högsta ledning. I det föreliggande förslaget bryts denna
princip just då det gäller denna ledning. Departementschefens förslag innebär
nämligen, att vid krig eller krigsfara ledningen av den i fred samordnande
verksamheten skall överföras från försvarsministern till statsministern.
I ett dylikt för landet ytterst kritiskt läge måste en sådan väsentlig
organisationsförändring, varom här kan bli fråga, medföra betänkliga
svaglietsmoment.
Ett krig kommer att ställa stora krav på insikter om den komplicerade
funktionen av ett totalförsvar. För landets främste politiske företrädare,
20
Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1962
statsministern, måste det anses nödvändigt, att han redan under fredstid
är i nära kontakt med totalförsvarsproblemen och får tillfälle att förbereda
sig för de uppgifter, som ett krig skulle komma att ställa på honom.
Därest det föreslagna samordningskansliet placeras i försvarsdepartementet,
kommer försvarsministern att automatiskt tilläggas uppgiften som
samordningsminister för hela försvaret. Denna dubbelställning kan bl. a.
medföra vissa kompetenskonflikter i samarbetet med andra fackministrar.
Även ur denna synpunkt är den föreslagna anordningen betänklig.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att författningsutredningen
i sitt remissyttrande framhållit, att utredningen i avgivet betänkande berört
samordningsfrågorna inom regeringen och föreslagit, att som centralt
organ för den samordnande verksamheten skulle vid sidan om departementen
inrättas ett särskilt regeringskansli. Kansliet skulle vara underställt
statsministern men den dagliga ledningen förutsattes ankomma på
ett konsultativt statsråd, administrativ konsult. Från författningsutredningens
utgångspunkter förefölle det därför naturligt, att även samordningen
av totalförsvarsfrågorna på regeringsplanet beträffande såväl den
administrativa beredskapen som den särskilda samordningsavdelningen
förlädes till regeringskansliet. Till spörsmålet i övrigt om föredragningen
av totalförsvarsfrågor, bortsett från dem som gällde den administrativa
beredskapen, där den administrative konsulten förutsattes vara föredragande,
har författningsutredningen icke tagit ställning.
Av det anförda framgår att utskottet icke delar departementschefens
uppfattning, i vad avser samordningen av totalförsvarsfrågorna inom regeringen
och dess kansli. Enligt utskottets mening bör det ankomma på statsministern
att i såväl fred som krig leda totalförsvarsverksamheten och att
ett konsultativt statsråd under statsministern utövar chefskapet över
samordningsavdelningen. Utskottet föreslår därför i enlighet med motionen
II: 829, att riksdagen gör ett uttalande av sådan innebörd.»
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 17, som börjar med »Vad beträffar»
och slutar med »administrativ beredskap», bort ha följande lydelse:
»Departementschefens förslag beträffande personaluppsättningen av samordningsavdelningen
för totalförsvarsfrågor anser utskottet böra godtagas.
Därest, såsom utskottet förordat, avdelningen under chefskap av ett konsultativt
statsråd ställes till statsministerns direkta förfogande böra kostnaderna
för avdelningen framdeles bestridas av statsrådsberedningens anslag.
»
dels ock utskottets hemställan under I. bort ha följande lydelse:
»I. att riksdagen må, med bifall till motionen 11:829, i
skrivelse till Kungl. Maj :t uttala, att det bör ankomma på
statsministern att i såväl fred som krig leda totalförsvarsverksamheten
och att ett konsultativt statsråd skall utöva
chefskapet för samordningsavdelningen;»
Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1962 21
2) av herrar Ragnar Bergh, Edström, Per-Olof Hanson, Staxäng, fröken
Elmén, herrar Eliasson i Sundborn, Wedén, Bohman och Nelander,
vilka ansett att utskottet bort tillstyrka motionerna I: 686 och II: 828 och
att därför
dels det stycke i utskottets yttrande, som på s. 16 börjar med »Utskottet
har» och på s. 17 slutar med »avstyrkas desamma», bort ersättas med text
av följande lydelse:
»De militära problemens alltmer komplicerade natur, totalförsvarsuppgifternas
storlek, omfattning och förgrening i samhället har medfört, att
de enskilda riksdagsmännens möjligheter att överblicka för svar sproblemen
minskats.
Utskottet har i det föregående understrukit betydelsen av att de skilda
försvarsfunktionerna på ett rationellt sätt samordnas med utgångspunkt i
en gemensam målsättning, baserad på en enhetlig strategisk grundsyn. Såsom
i motionerna I: 686 och II: 828 framhållits är en sådan grundsyn under
ständig omprövning och vidareutveckling och är i själva verket resultatet
av en fortlöpande samverkan mellan expertis på skilda områden samt av
de bedömningar av ut- och inrikespolitiska problem, som de politiskt ansvariga
ha att göra.
Den föreliggande propositionen åsyftar framför allt att åstadkomma en
fastare samordning av totalförsvarsproblemen inom Kungl. Maj :ts kansli.
Även för riksdagen erfordras ett organ för närmare och mera fortlöpande
informationer rörande de olika försvarsfrågorna och deras inbördes sammanhang.
Ett dylikt organ skulle enligt utskottets mening verksamt bidraga till en
förbättrad överblick även för riksdagen över totalförsvarsfrågorna och därigenom
underlätta försvarspolitiska samförståndslösningar. Självklart skall
detta organ icke föregripa den vanliga behandlingen, budgetmässigt och
i övrigt, av totalförsvarsfrågorna i regering och riksdag.
Med hänsyn till det anförda synes utskottet påkallat, att en totalförsvarsnämnd
med parlamentarisk representation inrättas. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj :t att vidtaga de organisatoriska åtgärder, som föranledas
av detta förslag, samt utse ledamöter i denna nämnd. Av det anförda följer
att utskottet tillstyrker de förenämnda motionerna I: 686 och II: 828.»
dels ock utskottets hemställan under II. bort ha följande lydelse:
»II. att riksdagen må, med bifall till motionerna 1:686
och II: 828, i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala att en totalförsvarsnämnd,
bestående av representanter för regering
och riksdag, bör inrättas och anhålla att Kungl. Maj :t måtte
vidtaga de organisatoriska åtgärder, som inrättande av en
sådan nämnd föranleda, samt utse ledamöter i denna
nämnd;»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1962:244 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Europarådets rådgivande församling år 1 a1 i texten