Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ny organisation av totalförsvarets högsta ledning m. in. jämte i ämnet väckta motioner.

1962-05-08 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1962:101, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ny organisation av totalförsvarets högsta ledning m. in. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1962

1

Nr 101

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ny

organisation av totalförsvarets högsta ledning m. in.

jämte i ämnet väckta motioner.

(l:a avd.)

Sedan Kungl. Maj:t i propositionen nr 1 (bilaga 6, punkt 1) föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Försvarsdepartementet:

Avlöningar för budgetåret 1962/63 beräkna ett förslagsanslag

av 1 550 000 kr., har Kungl. Maj :t i propositionen nr 108, under åberopande

av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för

den 2 mars 1962, föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att

vidtaga de ändringar i personalförteckningen för försvarsdepartementet,

som föranledes av vad departementschefen föreslagit i nämnda statsrådsprotokoll,

dels fastställa av departementschefen förordad avlöningsstat för

försvarsdepartementet, att tillämpas tills vidare från och med nämnda

budgetår, dels ock till Försvarsdepartementet: Avlöningar för samma budgetår

anvisa ett förslagsanslag av 1 675 000 kr.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Torsten Andersson in. fl. (I: 686) och den andra inom andra kammaren

av herr Cassel m. fl. (11:828), i vilka hemställts, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj :t måtte a) uttala, att en totalförsvarsnämnd med

parlamentarisk representation bör inrättas, b) anhålla, att Kungl. Maj :t måtte

vidtaga de organisatoriska åtgärder detta föranleder samt utse ledamöterna

i denna nämnd,

dels ock en inom andra kammaren av herr Hamrin i Jönköping väckt molion

(II: 829), vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av proposition

nr 108 måtte uttala att det bör ankomma på statsministern att i såväl

fred som krig leda totalförsvarsverksamlieten och att ett konsultativt statsråd

skall utöva chefskapet för samordningsavdelningen.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, hänvisas

till motionerna I: 686 och II: 829.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1962. 6 samt. Nr 101

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1962

Vissa utgångspunkter och riktlinjer

Under denna rubrik har i propositionen återgivits vissa av 1960 års försvarsledningsutrednings

uttalanden av principiell natur. Uttalandena avser

sådana frågor som totalförsvarets allmänna uppgift och gemensamma målsättning,

vår utrikespolitiska ställning, det nutida krigets karaktär, uppbyggnaden

av och de grundläggande principerna för verksamheten inom

vårt totalförsvar samt vissa ekonomiska synpunkter. Departementschefen

kan i allt väsentligt ansluta sig till de framförda uppfattningarna. Härutöver

anser departementschefen sig i detta sammanhang endast böra göra

några kommentarer. Sålunda vill departementschefen särskilt understryka

betydelsen av att riktlinjerna för utformning och vidareutveckling av vårt

totalförsvar anges i form av eu för totalförsvaret gemensam målsättning,

vilken med utgångspunkt i totalförsvarets allmänna uppgift är baserad på

en enhetlig strategisk grundsyn. Hänsyn måste härvid tagas till alla faktorer

inom totalförsvaret. Departementschefen vill vidare framhålla angelägenheten

av att vår ledningsorganisation så utformas, att den säkerställer,

att våra personella och materiella tillgångar utnyttjas på mest rationella sätt.

Som utredningen anfört, är det en gemensam och samordnad insats av militära

och civila resurser, som skall eftersträvas. Slutligen vill departementschefen

erinra om den väsentliga betydelsen av att långt gående förberedelser

för en decentraliserad ledning utföres och att decentraliseringen blir parallellställd,

d. v. s. föres lika långt inom alla verksamheter, som är beroende

av varandra och mellan vilka samarbete måste ske på det regionala planet.

Totalförsvarets högsta ledning i krig

Ledningen av krigsansträngningarna tillkommer givetvis regeringen och

inom denna statsministern. Departementschefen delar utredningens uppfattning

att statsministern för denna uppgift måste ha ett effektivt fungerande,

centralt kansli till sitt omedelbara förfogande.

Departementschefen delar även utredningens och författningsutredningens

uppfattning att i grundlagarna erfordras särskilda bestämmelser för regeringens

och riksdagens verksamhet i krig och vid krigsfara. I avvaktan på

författningsutredningens betänkande anser departementschefen sig emellertid

icke böra göra några ytterligare uttalanden härom.

Vad i övrigt rör högsta ledningens organisation och verksamhet i krig

eller vid krigsfara, synes departementschefen erforderliga förslag böra utarbetas

av den särskilda samordningsavdelning, som han i det följande

föreslår skola ingå i fredsorganisationen. Departementschefen vill i anslutning

härtill endast erinra om att av skäl, som utredningen anfört, kravet på

överensstämmelse mellan den högsta ledningens krigs- och fredsorganisationer

måste uppfyllas genom att organisationerna ömsesidigt anpassas till

varandra.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1962

3

Totalförsvarets högsta ledning i fred

Försvarsledningsutredningen har grundligt penetrerat frågan om vilka

krav, som i fred måste ställas på totalförsvarets högsta ledning. Departementschefen

ansluter sig i allt väsentligt till vad utredningen anfört härom

och vill endast uttala följande. Efter att ha studerat utredningens redovisning

framhåller han, att den samordning av totalförsvarsverksamheten som

kräves inom högsta ledningen icke får inskränka sig till ett sammanjämkande

av skilda ståndpunkter och intressen i redan akuta beslutssituationer.

Verksamheten måste därjämte ha en mera aktiv prägel. Sålunda är det

nödvändigt att fortlöpande undersöka, vilka samordningsbehov som kan

vara för handen eller på längre sikt förutses uppkomma men som icke ännu

tagit sig uttryck i aktuella ärenden, samt att taga initiativ för tillgodoseende

av dylika behov. Det sagda gäller inom alla de tre verksamhetsområden som

särskilt angivits av försvarsledningsutredningen, nämligen krigsplanläggning,

budgetarbete och lagstiftning. Försvarsledningsutredningens framställning

av nuvarande organisation och verksamhetsformer, bl. a. redogörelsen

för försvarsfunktionernas fördelning på olika departement, finner

departementschefen tydligt visa behovet av organisatoriska anordningar som

underlättar den nödvändiga samordningen departementen emellan. I detta

sammanhang vill departementschefen understryka, att även om samordningen

till någon del skulle kunna underlättas genom överföring av enstaka myndigheter

från ett departement till ett annat, myndigheter av betydelse för

totalförsvaret likväl under alla förhållanden kommer att vara fördelade på

praktiskt taget alla departement.

Samordning inom Kungl. Majits kansli

Beträffande denna fråga har departementschefen anfört följande.

»Försvarsledningsutredningen har framhållit att — på grund av de förhållanden

som nyss angivits — de största samordningsproblemen för närvarande

torde föreligga inom regeringen och dess kansli. Jag ansluter mig

till denna uppfattning, eftersom jag anser att totalförsvarsfrågornas uppdelning

mellan samtliga departement och dessa ärendens vikt otvivelaktigt

skapar behov av en ordning, som så långt det är möjligt säkerställer att regeringens

verksamhet på detta område samordnas och inordnas under en

enhetlig grundsyn, att en från denna utgångspunkt riktig avvägning av

resurser och insatser sker mellan totalförsvarets olika grenar samt att totalförsvarsaspekten

över huvud beaktas inom Kungl. Maj:ts kansli. Detta

behov har visserligen redan förut uppmärksammats och bl. a. lett till att

inom statsrådsberedningen inrättats eu mindre organisation med ett par

befattningshavare för att biträda ett konsultativt statsråd med handläggning

av vissa hithörande frågor. Som utredningen framhållit är denna anordning

emellertid helt otillräcklig för att ge de erforderliga garantierna, sär
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1962

skilt som organisationen i fråga i huvudsak icke har att ta befattning med

ärenden som rör det militära försvaret.

De nyss mer allmänt angivna uppgifterna beträffande totalförsvaret, som

sålunda kräver särskilda åtgärder inom Kungl. Maj :ts kansli, hänför sig som

förut anmärkts till tre konkreta områden, nämligen budgetarbete, krigsplanläggning

och lagstiftning. På det förstnämnda området gäller det

bl. a. att samordna budgetarbetet i fråga om totalförsvaret, såväl i stort som

vad gäller enskilda, av varandra beroende anslag inom olika huvudtitlar

in. m., samt åstadkomma en med den strategiska grundsynen överensstämmande

avvägning mellan totalförsvarets komponenter. Det sagda äger tilllämpning

även för åtskilliga löpande ärenden inom skilda departement, som

har betydelse för totalförsvaret i dess helhet och som därför kräver insatser

av samordningskaraktär. Sådana ärenden kan avse exempelvis materielanskaffning

eller skyddsrumsbyggande. Exempel på uppgifter, som kan

hänföras till krigsplanläggning, avser beredskapen inom totalförsvaret och

därvid främst mobiliserings- och insatsberedskapen, forskning av betydelse

för flera grenar av totalförsvaret och planläggning för riksstyrelsens verksamhet

i krig.

Jag anser det även böra vara en uppgift av samordningskaraktär att inrikta

och följa större totalförsvarsövningar. Icke minst betydelsefullt torde

det därvid vara att erfarenheterna från sådana övningar bearbetas och omsättes

i förutsättningar för nya övningar. Utbildning av riksstyrelsens personal

hör även till dessa typiska samordningsuppgifter som avser krigsplanläggning.

Vad slutligen angår lagstiftning, så kan hit hänföras de uppgifter

att samordna den administrativa beredskapen som hittills —- jämte

frågor om planläggning för riksstyrelsen i krig — särskilt åvilat den till ett

konsultativt statsråd knutna nuvarande samordningsorganisationen.

För att bereda ärenden av speciell totalförsvarskaraktär och för att verka

för samordning av totalförsvarsverksamheten inom Kungl. Maj :ts kansli

har försvarsledningsutredningen föreslagit en särskild samordningsavdelning,

för vars sammansättning redogjorts i det föregående. Detta förslag

har vunnit allmän anslutning från remissmyndigheterna och bestämt tillstyrkts

av samtliga som yttrat sig i frågan. För egen del biträder jag utredningens

förslag. Enligt min mening är inrättandet av en särskild samordningsavdelning

en grundläggande förutsättning för att den eftersträvade

samordningen skall kunna åstadkommas.

Avdelningens omfattning enligt förslaget har av vissa remissmyndigheter

ansetts vara för liten, för att de avsedda uppgifterna skall kunna fullgöras

på tillfredsställande sätt. Detta gäller bl. a. arbetsområdet utbildning

och övningar. Emellertid finner jag det klokast att vid uppsättandet av den

ifrågavarande arbetsenheten icke gå utöver vad utredningen föreslagit. Jag

återkommer i det följande med förslag beträffande tjänster m. in.

Vad gäller frågorna om vem som inom regeringen närmast skall vara

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1962

5

ansvarig för samordningen av totalförsvaret och om placeringen inom Kungl.

Maj :ts kansli av den särskilda samordningsavdelningen är meningarna delade

inom utx-edningen. Utredningens majoritet har på skäl som återgivits i

det föregående stannat för att försvarsministern skall vara ansvarig för samordningen

av totalförsvaret och att samordningskansliet skall ligga i försvarsdepartementet.

Åtskilliga remissinstanser har anslutit sig till denna

uppfattning. I flertalet yttranden förordas emellertid i huvudsak den linje,

om vilken en av utredningens ledamöter samt dess militäre sakkunnige och

expert förenat sig, nämligen att ifrågavarande ansvar skall åvila statsministern

samt att kansliet skall placeras i statsrådsberedningen.

För egen del vill jag framhålla, att dessa frågor i huvudsak torde vara

att hänföra till intern arbetsfördelning inom regeringen. Denna arbetsfördelning

kan givetvis Kungl. Maj:t ändra närhelst skäl därtill anses föreligga.

Med hänsyn till det stora intresse, som remissmyndigheterna in. fl.

visat för dessa frågor, vill jag emellertid här framföra några synpunkter

på dem.

Statsministern är enligt regeringsformen statsrådets främste ledamot.

Han är i denna egenskap huvudansvarig för inriktningen inom alla särskilt

betydelsefulla områden av regeringens verksamhet. Detta gäller i fråga

om utrikespolitiken, försvarspolitiken, socialpolitiken, den ekonomiska politiken,

handelspolitiken, kulturpolitiken etc. Statsministern är likaså huvudansvarig

för samordningen i stort av all väsentlig verksamhet; det råder här

icke någon skillnad mellan totalförsvaret och andra samordningsområden.

I »stora» frågor tar regeringen regelmässigt ställning vid allmän beredning

under statsministerns ordförandeskap. För att kunna ägna sig åt samtliga

de allmänna och stora frågorna — vilket är statsministerns huvuduppgift

— måste han såvitt möjligt vara befriad från löpande arbetsuppgifter. Detta

hindrar givetvis icke, att han, när så erfordras, periodvis kan ägna huvuddelen

av sin uppmärksamhet åt någon särskild ärendegrupp. En skärpning

av det utrikespolitiska läget kan och bör medföra, att så sker beträffande

totalförsvarsfrågorna. Statsministern torde därvid komma att särskilt följa

de stora dragen av utvecklingen på området och erhålla fortlöpande orienteringar

om läget.

De uppgifter i fråga om totalförsvaret som enligt min uppfattning bör

handläggas i Kungl. Maj ds kansli kan schematiskt indelas i två huvudgrupper,

nämligen ett fåtal större frågor av väsentlig och principiell betydelse,

vilka måste behandlas vid allmän beredning under statsministerns

ordförandeskap, och övriga frågor, i vilka endast gemensam beredning mellan

berörda departement, eventuellt mellan cheferna för dessa, erfordras,

varvid självfallet även den förut berörda samordningsavdelningen måste

kopplas in. Hit hör också ärenden, som nämnda avdelning skall svara

för i första hand. Handläggningen av sistnämnda grupp frågor torde icke

sällan föranleda att chefen för samordningsavdelningen måste föredra eif

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 6 sand. Nr 101

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1962

ärende eller anmäla problem inför ett inom regeringen närmast ansvarigt

statsråd. Även om en hel del frågor bör kunna lösas på tjänstemannaplanel

efter samråd mellan ledande befattningshavare i de berörda departementen

och i samordningsavdelningen — vilket bör eftersträvas — torde det

nämligen från tid till annan vara nödvändigt att en regeringsledamot med

särskild uppgift att företräda samordningsintresset engageras. Av vad nu

anförts om dessa uppgifters karaktär och med beaktande av de ytterligare

skäl som civilbefälhavaren i IV civilområdet framlagt i sitt remissyttrande,

synes det icke möjligt att statsministern inom regeringen regelmässigt fullgöi

nämnda funktion och handhar de förut angivna »löpande» samordningsuppgifterna

inom totalförsvaret.

Den allmänna arten av dessa uppgifter i förening med det militära försvarets

särskilda inriktning på krigsförberedelsearbete och därefter avpassade

organisation samt den dominerande roll som denna totalförsvarsgren

har bl. a. som den utan jämförelse största och mest kostnadskrävande

komponenten inom totalförsvaret gör, att det i stället måste anses lämpligast

att uppgifterna inom regeringen närmast handhaves av försvarsministern.

Samordningen av den administrativa beredskapen bör dock liksom

hittills ankomma på ett av de konsultativa statsråd, som har juridiska

och administrativa uppgifter.

I detta sammanhang vill jag understryka att den nu förordade ordningen

självfallet inte innebär, att övriga statsråd befrias från det ansvar, som de i

egenskap av departementschefer eller eljest såsom företrädare för vissa

verksamhetsgrenar har för olika delar av totalförsvaret och för dessa delars

anpassning till totalförsvaret i övrigt. Hithörande frågor kommer att handlaggas

som förut, dock med den ändringen att de även i fall, där så ej nu

sker, skall beredas gemensamt med försvarsministern och härvid prövas på

samordningsavdelningen.

Vad gäller frågan om denna avdelnings placering torde en departemental

anknytning vara avgjort att föredraga framför ett inordnande i statsrådsberedningen,

alldeles oavsett vilket statsråd som inom regeringen anförtros

samordningsuppgiften. Av det anförda framgår emellertid att avdelningen

bör lyda under försvarsministern och ingå i försvarsdepartementet,

där de flesta och största samordningsfrågorna blir aktuella och där god

kontakt således erhålles med den levande försvarsverksamheten.

Jag vill icke underlåta att — vilket även försvarsledningsutredningen har

gjort framhålla en nackdel som kan vara förenad med den här skisserade

arbetsordningen. Försvarsministern kan synas få en känslig dubbelställning

som främste företrädare för en huvudgren inom totalförsvaret och samtidigt

ansvarig för samordningen inom hela totalförsvaret. Denna nackdel måste

emellertid tagas, då det icke finnes några andra alternativ som är lämpligare

eller över huvud taget möjliga.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1962

7

Ett relativt stort antal reinissmyndigheter har framfört uppfattningen, att

förslaget medför en så bristande överensstämmelse mellan freds- och krigsorganisation,

att detta skulle innebära en svaghet. Med anledning härav vill

jag framhålla följande. Samordningsavdelningen skall i såväl fred som krig

syssla uteslutande med frågor rörande samordning av totalförsvaret; att

avdelningen — som givetvis även i fred kommer att ha goda kontakter med

statsministern — vid övergång till krigsorganisation ställes till statsministerns

omedelbara förfogande, innebär från organisatorisk synpunkt en så

liten förändring, att den icke har någon praktisk betydelse. I fråga om statsministerns

befattning med totalförsvarsfrågorna i fred är det uppenbart,

att statsministern alltid måste följa utvecklingen i stort inom ett för nationen

så vitalt område som totalförsvaret. Jag har tidigare anfört, att även

om försvarsministern inom regeringen och under statsministern i fred har

ansvaret för samordningen, man måste förutsätta att frågor av väsentlig och

principiell betydelse behandlas i allmän beredning under statsministerns ordförandeskap.

Kontakt med totalförsvarsfrågorna kommer statsministern

också att ha genom att han — som jag ämnar föreslå i det följande — fungerar

som ordförande i försvarsrådet.

I anslutning till det sagda vill jag framlägga några synpunkter på samordningsavdelningens

uppgifter och verksamhetsformer. Det finns enligt

min mening anledning att räkna med att den allmänna uppgiften att

verka för samordning mellan totalförsvarets komponenter — vid och efter

övergång till krigsorganisation kommer att få fullgöras i former, som

ganska mycket avviker från de under fredsförhållanden tillämpade. Under

fredsförhållanden skall avdelningen sträva efter att överblicka krigsförberedelsearbetet

över hela fältet, i den omfattning samordningsuppgiften kräver,

och ingripa där det befinnes påkallat. Den skall bl. a. verka för att

lämpliga decentraliseringsåtgärder förberedes och att myndigheterna äger

erforderlig kännedom om varandras avsedda organisation och verksamhet

under krigsförhållanden. Ju längre avdelningen under fredstid har kunnat

komma i dessa hänseenden, desto mera kan samordningen av de olika totalförsvarskompenenternas

handlande vid och närmast efter krigsorganisering

väntas vara präglad av en automatik, som minskar behovet av särskilda åtgärder

från avdelningens sida. Under krigsförhållanden torde — åtminstone

i vissa lägen — beredningsformerna i Kungl. Maj :ts kansli bli väsentligt

annorlunda än i fred, och direkta föredragningar inför regeringen eller statsministern

torde i stor utsträckning komma att göras av totalförsvarsgrenarnas

chefer. Den väsentliga betydelsen av samordningsavdelningen under dylika

förhållanden torde vara, all regeringen i den har tillgång till en kärna

av personer, vilka genom inriktning, kunskaper och erfarenheter är särskilt

lämpade att sättas in på speciella samordningsuppgifter som anmäler sig,

eventuellt såsom ledare av arbetsgrupper ur Kungl. Maj :ts kansli och tolalförsvarsmyndigheter.

Vilken ställning avdelningen som sådan har i depar
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1962

tementsorganisationen har därvid, som jag redan framhållit, ingen nämnvärd

betydelse.

Uppmärksamhet bör ägnas även den möjligheten, att ett skärpt läge, som

kräver omfattande beredskapsåtgärder inom totalförsvarets olika delar men

icke fullständig krigsorganisation, blir bestående under relativt lång tid.

Även i ett sådant läge torde statsministern få ägna en betydande del av sina

krafter åt totalförsvaret och därvid direkt biträdas av samordningsavdelningen.

Ehuru behovet av kanslimässiga samordningsåtgärder därvid torde

vara större än vid totalmobilisering, är å andra sidan tidsfaktorn icke lika

avgörande. Icke heller vid en dylik händelseutveckling synes därför samordningsavdelningens

fredstida placering i försvarsdepartementet innebära

någon svaghet.

En särskild fråga är civilbefälhavarnas ställning i förhållande till samordningsministern

och samordningsavdelningen. Försvarsledningsutredningen

har föreslagit att samordningsministern skall vara huvudman för civilbefälhavarna

och att ärenden rörande civilbefälhavarna skall beredas inom

samordningsavdelningen. Civilbefälhavarna är jämte länsstyrelserna våra

mest totalförsvarsbetonade ledningsorgan; deras samordnande uppgifter

innefattar hela den civila sektorn av totalförsvaret. De har således utan tvekan

en funktionell anknytning till samordningsavdelningen och samordningsministern

och måste i fråga om t. ex. större totalförsvarsövningar,

ärenden rörande civilbefälhavarnas befogenheter m. m. sortera under den

sistnämnde. Civilbefälhavarnas starka fredsmässiga, administrativa anknytning

till länsstyrelserna medför emellertid att de enligt min mening även i

fortsättningen i administrativt hänseende bör lyda under inrikesdepartementet.

Efter en eventuell departementsreform eller eljest sedan erfarenheter

vunnits av nu föreslagen ordning kan denna fråga dock komma i ett

annat läge.»

Civilförsvarets och vissa andra organisationers departementstillhörighet

Flertalet remissmyndigheter, som yttrat sig i denna fråga, har avstyrkt

att civilförsvaret och beredskapsnämnden för psykologiskt försvar överföres

till försvarsdepartementet. Beträffande statens signalskyddsnämnd har

flertalet tillstyrkt ett överförande. För egen del anser departementschefen

sig icke nu böra framlägga några förslag i ämnet. De nu väckta överföringsfrågorna

torde få upptagas till behandling senare.

Utredningens förslag rörande försvarsråd

Utredningens förslag om inrättandet av ett försvarsråd för samordning

av verksamheten inom regeringen med verksamheten inom de centrala myndigheterna,

främst genom ömsesidiga orienteringar, biträder departementschefen.

Han finner det naturligt, att statsministern — såsom ytterst ansva
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1962

9

rig för samordningen inom totalförsvaret — skall fungera som ordförande

i försvarsrådet, liksom även att försvarsministern skall inträda som ordförande

vid förfall för statsministern. Vad gäller frågan om vilka myndigheter

som skall vara fast representerade i rådet, synes en mindre ökning

böra ske i förhållande till utredningens förslag. Det torde böra ankomma på

Kungl. Maj :t att närmare besluta härom.

Departementschefen tillägger, att tjänstgöringen som sekreterare i försvarsrådet,

vilken enligt förslaget skall fullgöras av chefen för den särskilda

samordningsavdelningen, vidgar avdelningens möjligheter till kontakt med

de centrala myndigheterna och ger den god kännedom om aktuella problem.

Departementschefen anser detta vara en rationell anordning.

Samordning av verksamheten inom riksdagen och av verksamheten inom

regeringen med verksamheten inom riksdagen

I detta spörsmål har erinrats om att förslag om en permanent, rådgivande

kommitté med parlamentarisk anknytning — i fortsättningen kallad försvarsnämnd

— under många år varit föremål för diskussion i riksdagen

och i den allmänna debatten. Uppgifterna för en sådan nämnd har som regel

ansetts vara att följa försvarsfrågornas utveckling och överlägga om försvarsproblem.

Vissa förslagsställare har ansett en permanent försvarsnämnd

i viss mån kunna ersätta de med relativt jämna mellanrum inkallade, tillfälliga

försvarsutredningarna. Senast vid 1961 års riksdag väcktes fyra motioner

i berörda fråga, två i vardera kammaren. Sålunda hemställde herrar

Ewerlöf m. fl. och Hjalmarson m. fl. i två likalydande motioner (I: 188 och

11:289) att direktiven för 1960 års försvarsledningsutredning måtte kompletteras

så att utredningen finge i uppdrag att överväga och framlägga förslag

till ett totalförsvarsråd eller en totalförsvarsnämnd med stark parlamentarisk

anknytning. Vidare hemställde herrar Torsten Andersson in. fl.

och Lars Eliasson in. fl. i två likalydande motioner (I: 385 och II: 448) om

utredning av möjligheterna att genom tillskapande av en permanent försvarsnämnd

eller försvarsberedning bättre tillgodose riksdagens behov av

fortlöpande information om och bevakning av totalförsvarets utveckling och

behov.

Statsutskottet erinrade i sitt utlåtande (1961: 146) om att departementschefen

i Kungl. Maj :ts av 1961 års riksdag godkända proposition nr 109 angående

ny organisation av krigsmaktens högsta ledning hade förutsatt, att

frågan om ett försvarsråd eller en försvarsnämnd komine att behandlas i

den påbörjade andra etapp av försvarsledningsutredningens arbete, som avsåge

totalförsvarsledningen, och föreslog därför att motionerna icke skulle

föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagen beslöt i överensstämmelse

med utskottets förslag.

Försvarslcdningsutredningen har efter ett närmare studium av problemen

anfört som sin mening, att övervägande skäl talar mot en nämnd med

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1962

här avsedd sammansättning. För egen del ansluter departementschefen sig

till utredningens uppfattning i denna fråga. Riksdagens ställningstagande

till totalförsvarsfrågorna bör enligt departementschefens mening förberedas

genom de ordinarie utskotten, och den utförligare och tidigare information

för ledamöter av riksdagen, som man har velat vinna med en försvarsnämnd,

kan lämnas på annat sätt än genom tillskapandet av ett nytt organ

med ställning mellan Kungl. Maj :t och riksdagen.

Vad gäller den av försvarsledningsutredningen väckta tanken att omorganisera

utrikesutskottet till ett kombinerat utrikes- och försvarsutskott samt

att på motsvarande sätt bilda en utrikes- och försvarsnämnd av utrikesnämnden,

anför departementschefen följande. Det inbördes sammanhanget

mellan utrikespolitik och totalförsvar ligger i öppen dag — totalförsvaret

skall utgöra ett stöd för utrikespolitiken och skapa största möjliga handlingsfrihet

för denna. Det förekommer också redan nu att orientering i allmänna

försvarspolitiska frågor lämnas vid utrikesnämndens sammanträden

i anslutning till någon utrikespolitisk fråga, vilken då är den initierande,

och departementschefen är för sin del beredd att medverka till att så sker

i ökad omfattning. Departementschefen anser sig f. n. dock icke kunna ta

ställning till huruvida det är erforderligt eller lämpligt med en utvidgning i

detta hänseende av utrikesutskottets och utrikesnämndens i grundlagen angivna

kompetensområden. En omvandling av utrikesutskottet till ett försvarsutskott

i den meningen att bland annat IV huvudtiteln skulle behandlas inom

detta, synes departementschefen knappast vara ändamålsenlig.

Totalförsvarets centrala ledning

Organisation och verksamhet i krig

Vad försvarsledningsutredningen anfört i fråga om krav på totalförsvarets

centrala ledning i krig kan departementschefen i allt väsentligt ansluta

sig till. I fråga om arbetsformer m. m. för den centrala ledningen anser departementschefen

det vara angeläget med en för myndigheterna gemensam

krigsinstruktion eller liknande författning, som reglerar bl. a. myndigheternas

samarbetsformer och utnyttjandet av gemensamma sambandsmedel.

Det bör ankomma på den av departementschefen föreslagna särskilda samordningsavdelningen

att närmare överväga de problem som sammanhänger

med de centrala myndigheternas organisation och arbetsordning m. m. i

krig, varför departementschefen f. n. icke framlägger några konkreta förslag

härom.

Vad gäller utredningens förslag att vissa centrala myndigheter i krig bör

ges ökade befogenheter gentemot civilbefälhavare och länsstyrelser, har

framhållits att detta är en komplicerad fråga, som bl. a. beror av i vilken

omfattning Kungl. Maj :ts och de centrala myndigheternas befogenheter kan

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1962

11

decentraliseras till de regionala myndigheterna. Departementschefen delar

helt försvarsledningsutredningens uppfattning, att ett villkor för att i förhållande

till nuläget ökade befogenheter skall ges åt vissa centrala myndigheter

är, att ledningsverksamheten i central instans samordnas de olika

myndigheterna emellan, och anser att frågan bör avgöras först sedan möjligheterna

härtill har klarlagts.

Organisation och verksamhet i fred

Departementschefen har ingenting att erinra mot de synpunkter som försvarsledningsutredningen

framfört i fråga om krav, som i fred bör ställas

på totalförsvarets centrala ledning. Departementschefen vill för egen del

framhålla att en tillfredsställande samordning av totalförsvaret är en så

komplicerad ledningsfråga, att ett slutligt avgörande i högsta instans inom

flera områden förutsätter en nära samordning redan i central instans.

Departementschefen är väl medveten om att ett nära samarbete redan nu

förekommer mellan totalförsvarets centrala myndigheter och att dessa

själva vidtagit olika åtgärder för att främja samverkan. Han anser det emellertid

vara angeläget, att Kungl. Maj :t tillskapar fasta former för denna samverkan,

och ansluter sig till utredningens förslag om inrättandet av en chefsnämnd

med i huvudsak de uppgifter som föreslagits av utredningen. I motsats

till utredningen anser departementschefen dock icke att endast i försvarsrådet

ingående myndigheter bör vara representerade, utan är av den

uppfattningen att i chefsnämnden kan och bör ingå cheferna för ytterligare

ett antal myndigheter. Det bör som utredningen föreslagit tillkomma Kungl.

Maj :t att förordna om ordförande, medan verksamhetens utformning hör

ankomma på nämnden själv. Som sekreterare bör förordnas chefen för den

tidigare nämnda samordningsavdelningen, vilket enligt departementschefens

mening ger denna avdelning goda möjligheter att följa verksamheten

i central instans. I vilken utsträckning nämnden skall ersätta vissa nu befintliga

samverkansorgan med chefsrepresentation synes böra avgöras av

Kungl. Maj :t, som också i övrigt bör utfärda närmare bestämmelser för

chefsnämndens organisation och uppgifter.

Sjuk- och veterinärvårdens centrala ledning

Med hänsyn till att remissbehandling f. n. pågår av betänkandet »Läkaren

i totalförsvaret» ■— avgivet av 1959 års utredning rörande utbildning av

värnpliktiga läkare m. in. -—• och att 1959 års utredning rörande den försvarsmedicinska

forskningen förväntas framlägga sitt betänkande inom

kort, är departementschefen f. n. icke beredd förelägga riksdagen några förslag

i denna fråga. Departementschefen avser att, så snart erforderligt underlag

föreligger, lämna en redogörelse för hela denna fråga och i detta sammanhang

även närmare redovisa försvarsledningsutredningens förslag och

remissmyndigheternas yttranden häröver.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1962

Medelsbehovet för budgetåret 1962/63 under anslaget Försvarsdepartementet:

Avlöningar

I det föregående har departementschefen anslutit sig till försvarsledningsutredningens

förslag, att en särskild avdelning för samordning i totalförsvarsfrågor

skall ingå i försvarsdepartementet. Departementschefen föreslår

att för avdelningen inrättas tjänster för en avdelningschef i Br 4, en

byrådirektör i Ae 26 (för ärenden rörande totalförsvarsövningar m. m.)

och ett kanslibiträde i Ae 7.

För samordningsavdelningen erfordras vidare en byråchef i Br 2 (för

allmänna frågor och samordning av budgetärenden), en sakkunnig för

ärenden rörande administrativ beredskap samt en befattningshavare för

ärenden rörande riksstyrelsens krigsorganisation in. in. De båda sistnämnda

synes böra vara avlönade med arvode. Medel för att bestrida kostnaderna

för den sakkunnige bör beräknas under den i staten för förevarande anslag

uppförda anslagsposten till expertis och tillfällig arbetskraft. Beträffande

övriga nu nämnda personalbehov har erinrats om att i statsrådsberedningen

f. n. finnes en byråchefstjänst i Br 2, avsedd för handläggning av

ärenden rörande samordning av beredskapsplaneringen m. m., samt att

under statsrådsberedningens avlöningsanslag beräknats medel -— 38 000 kr.

—- för bestridande av kostnaderna för expertis m. m. för samma ändamål.

Ifrågavarande tjänst och medelsanvisning har tagits i beräkning vid äskandet

i årets statsverksproposition (bil. 4, punkt 1) av medel för nästa budgetår

under anslaget Statsrådsberedningen: Avlöningar. Under förutsättning

att riksdagen icke har något att erinra däremot torde byråchefstjänsten

och det för expertis avsedda beloppet under nästa budgetår få tagas i

anspråk för försvarsdepartementets samordningsavdelning. Förslag om deras

överförande till försvarsdepartementets avlöningsanslag bör föreläggas

1963 års riksdag.

I fråga om försvarsdepartementets personalorganisation i övrigt har departementschefen

anfört följande.

Författningsarbetet vid departementets lagbyrå tilltar i omfattning. Härtill

bidrar bl. a. de pågående stora omorganisationerna inom krigsmakten,

som berör praktiskt taget alla områden och icke minst ledningsförhållandena.

Den granskning av i kommandoväg utfärdade reglementen in. m.,

som bedrives vid lagbyrån, tenderar också att öka. Departementschefen föreslår

därför att byrån ombildas till rättsavdelning, varvid den nuvarande

tjänsten som byråchef för lagärenden i Br 2 utbytes mot en tjänst som chef

för rättsavdelning i Br 4.

En för fjärde byrån avsedd tjänst för förste kanslisekreterare i Ao 23 bör

utbytas mot tjänst för byrådirektör i Ao 26. Vidare bör en tjänst för amanuens

i reglerad befordringsgång utbytas mot förste kanslisekreterartjänst

i Ae 23, varjämte en tjänst för kontorist i Ae 9 bör ordinariesättas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1962

13

Departementschefen beräknar medel under anslaget för de tjänsteutbyten

vid departementet, som beslutats på förslag i årets statsverksproposition

(bil. 2).

Anslagsposterna till avlöningar till ordinarie tjänstemän och till arvoden

till pensionerad personal i arvodesbefattningar torde med hänsyn till belastningen

kunna nedräknas med vardera 5 000 kr.

Med beaktande av det nu anförda samt av resultaten av 1961 års lönerörelse

m. m. beräknar departementschefen förevarande anslag till 1 675 000

kr.

Utskottet

Ett nutida krig kommer att beröra flertalet funktioner inom samhället,

varför dettas olika verksamhetsområden mer eller mindre måste inordnas

i totalförsvaret. Det framstår därför som angeläget, att bästa möjliga förutsättningar

skapas för åstadkommandet av en samordning mellan totalförsvarets

organisatoriskt skilda grenar. Denna måste byggas upp redan

i fred för att försvarsåtgärderna i krig skola kunna få största möjliga

effekt. Det är emellertid icke tillräckligt med samverkan och samarbetsorgan

på myndighetsplanet, där för övrigt redan vidtagits en rad åtgärder

i sådant syfte. Samordningsbehovet framträder med särskild tyngd, då det

gäller totalförsvarets högsta ledning. Det må erinras om att den nuvarande

samordningen inom totalförsvaret för närvarande handlägges inom en till

statsrådsberedningen knuten mindre organisation, som står under ledning

av ett konsultativt statsråd. Detta arrangemang torde, såsom försvarsledningsutredningen

visat, icke vara tillfredsställande. Att skapa bättre organisatoriska

förutsättningar för en samordning av totalförsvarets olika

grenar på regeringsnivån är av grundläggande vikt. Ett i princip riktigt

hjälpmedel härför synes utskottet vara det föreslagna samordningskansliet.

Utskottet tillstyrker alltså, att ett centralt samordningskansli inrättas

med i huvudsak de uppgifter, som departementschefen angivit. Hit hör i

främsta rummet den budgetmässiga, den administrativa och den krigsförberedande

samordningen av totalförsvaret.

Statsministern måste under krig bära särskilt ansvar för totalförsvarets

funktioner och till sitt förfogande ha ett samordningskansli. Detta kansli

måste därför i sina huvuddrag vara uppbyggt redan i fredstid. Härom ha

några meningsskiljaktigheter icke rått. Även utskottet ansluter sig härtill.

Däremot ha meningarna starkt brutits, då det gäller frågan, huruvida

statsministern även skall svara för totalförsvarets samordning i fred.

Enligt försvarsledningsutrcdningens förslag skall inom regeringen försvarsministern

vara närmast ansvarig för samordningen av totalförsvarsverksamheten

med undantag för den administrativa beredskapen, vilken

närmast skall samordnas genom ett konsultativt statsråd. Samordnings
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1962

kansliet föreslås därför skola ingå i försvarsdepartementet som en särskild

avdelning. Reservanter inom utredningen ha ansett, att samordningsorganet

även i fred bör vara knutet till statsministerns kansli och direkt ledas av

en högt kvalificerad ämbetsman, förslagsvis benämnd statssekreterare. Departementschefen

har tillstyrkt förstnämnda alternativ.

I motionen II: 829 har uttalats, att det bör ankomma på statsministern

att i såväl fred som krig leda totalförsvarsverksamheten samt att ett konsultativt

statsråd skall utöva chefskapet för samordningsavdelningen.

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att det här rör sig om

en intern arbetsfördelning inom regeringen, som denna själv bör kunna

bedöma. Det må gärna erkännas, att man härvid är inne på ett svårt avvägningsproblem

med många faktorer att taga hänsyn till.

Utskottet vill inledningsvis understryka, att det här närmast gäller, vem

som i regeringen skall svara för de löpande samordningsuppgifterna i fred.

Utskottet vill härvid inskjuta, att jämväl enligt utskottets mening samordningen

är av sådan betydelse och omfattning, att den icke med tillräcklig

auktoritet kan ledas från ämbetsmannaplanet utan måste anförtros åt en

regeringsledamot och då helst åt en departementschef.

Det må vidare erinras om att samordningsuppgifterna äro radikalt olika

i krig och i fred. I fred ligger huvudvikten vid att med utgångspunkt i en

enhetlig strategisk grundsyn samordna och anpassa de med hänsyn härtill

erforderliga förberedelserna, främst avseende krigsplanläggning, budgetarbete

och lagstiftning. I krig, då ett totalt försvar kräver mobilisering och

omställning av praktiskt taget hela den fredssamhälleliga verksamheten,

träder den operativa ledningsfunktionen i förgrunden.

Statsministern är, såsom i propositionen erinrats, i egenskap av statsrådets

främste ledamot i såväl fred som krig politiskt huvudansvarig för

inriktningen inom alla särskilt betydelsefulla områden av regeringens verksamhet.

Det torde därför få anses självfallet, att statsministerns ställningstagande

inhämtas, då det gäller de mest betydelsefulla samordningsfrågorna

beträffande totalförsvaret. Detta torde i vanlig ordning kunna ske i form

av allmänna beredningar. Att direkt på statsministern lägga totalförsvarets

samordningsuppgifter i fred innebär emellertid en enligt utskottets mening

icke motiverad åtskillnad mellan totalförsvarsfrågor och andra regeringsproblem.

Såsom i propositionen framhållits torde en hel del av de frågor av totalförsvarskaraktär,

som äro avsedda att handläggas inom Kungl. Maj :ts

kansli och där samordningsavdelningen bör inkopplas, vara av beskaffenhet

att behandlas endast i gemensam beredning mellan berörda departement,

eventuellt mellan cheferna för dessa. Det synes utskottet uteslutet,

att statsministern skall få tid att personligen fortlöpande i detalj följa dylika

samordningsfrågor och lösa eventuellt uppkommande meningsskiljaktigheter.

Att på statsministern lägga samordningsfrågor av den karaktär,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1962

15

varom här närmast är fråga, såsom en permanent arbetsbörda kan alltså

knappast vara rationellt eller lämpligt.

Det militära försvaret intager en dominerande ställning inom totalförsvaret

bl. a. som den största och mest kostnadskrävande komponenten.

Utskottet delar försvarsledningsutredningens mening, att försvarsministern

följaktligen har särskilda förutsättningar för handläggningen av samordningsministerns

viktigaste åligganden. Det torde i sammanhanget böra

erinras om att samordningsuppgiften avser hela totalförsvaret och icke enbart

de civila delarna av detta.

Motionsvis har framförts det förslaget, att samordningsavdelningen även

i fred skall vara underställd statsministern och att ett konsultativt statsråd

under denne skall ansvara för samordningen inom totalförsvaret. Utskottet

delar härvidlag försvarsledningsutredningens synpunkt, att det

knappast kan vara rimligt, att ett statsråd enbart anförtros denna uppgift

ej minst med hänsyn till den begränsade kansliorganisation, som föreslagits

för samordningsuppgiften. Härtill kommer, att med hänsyn till den

speciellt försvarspolitiska karaktär, som dessa uppgifter avses skola få,

ifrågavarande statsråd skulle under statsministern kunna komma att framstå

som totalförsvarets främste talesman. I vart fall skulle en för effektiviteten

olycklig oklarhet beträffande ansvarsförhållandena i förhållande

till försvarsministern bli följden.

Det har framhållits, att en överflyttning till statsministern av uppgiften

att leda och samordna totalförsvaret vid övergång från freds- till krigsorganisation

kan medföra en tillfällig försvagning av försvarsansträngningarna.

Det är dock att märka, att, såsom i det föregående antytts, ifrågavarande

samordningsavdelning är avsedd att bilda stommen till det större

samordningslcansli, som i krig kommer att ställas till statsministerns förfogande.

Därvid kan ianspråktagas den insikt och erfarenhet, som avdelningen

vunnit, samtidigt som en viss kontinuitet bevaras.

Utskottets uppfattning är alltså, att övervägande skäl tala för förslaget,

att inom regeringen försvarsministern i fredstid skall vara närmast ansvarig

för samordningen av totalförsvarsfrågorna. En ändring härvidlag

kan, om vunnen erfarenhet så skulle motivera, beslutas av regeringen. Utskottet

anser också, att frågor rörande den administrativa beredskapen

böra liksom hittills inom regeringen handläggas av ett konsultativt statsråd,

som har juridiska och administrativa uppgifter.

Utskottet biträder alltså Kungl. Maj :ts förslag i nu berörda del, varav

följer att utskottet avstyrker motionen 11:829. Detta innebär också, att

samordningsavdelningen bör ha departemental anknytning och att densamma

under försvarsministern ingår som en separat avdelning i försvarsdepartementet.

Departementschefen föreslår som kontaktorgan mellan regeringen och

de viktigaste totalförsvarsmyndiglieterna inrättandet av ett försvarsråd.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1962

Enligt utskottets mening torde ett stort behov — särskilt under tider av

växande utrikespolitiska spänningar — föreligga av ett dylikt forum för

ömsesidig orientering. Utskottet tillstyrker därför, att det föreslagna rådet

inrättas. Utskottet finner riktigt, att statsministern fungerar som ordförande

i rådet, varigenom han i anslutning till vad i det föregående anförts

även härigenom får kontakt med totalförsvarsfrågorna. Det torde få ankomma

på Kungl. Maj :t att närmare besluta vilka myndigheter, som skola

vara företrädda i rådet. Utskottet finner det lämpligt och rationellt, att

den föreslagna samordningsavdelningen ställer erforderlig sekreterarhjälp

till förfogande.

Såsom i propositionen erinrats om har förslag om inrättande av en försvarsnämnd,

varmed åsyftats ett organ med representanter för regeringen,

riksdagen och de ledande myndigheterna inom totalförsvaret, under många

år varit föremål för diskussion i riksdagen och i den allmänna debatten.

Uppgifterna för en sådan nämnd skulle vara att följa försvarsfrågornas

utveckling och överlägga om försvarsproblemen. I sitt av förra årets riksdag

godkända utlåtande nr 146 i anledning av då väckta motioner om inrättande

av en dylik försvarsnämnd hänvisade utskottet till att frågan härom

var föremål för försvarsledningsutredningens arbete och att motionerna

därför icke borde föranleda någon riksdagens åtgärd. Försvarsledningsutredningen

har vid sin prövning av frågan funnit övervägande skäl tala mot

inrättande av en nämnd med angiven sammansättning. Även departementschefen

har anslutit sig härtill.

Utskottet vill erinra om att i motioner till 1951 års riksdag framlades förslag

av innehåll, att för kontinuerliga överläggningar i försvarsfrågorna

skulle skapas ett organ med sådan sammansättning, att i detsamma gavs

rum såväl för den militära sakkunskapen som för företrädare för de i riksdagen

representerade demokratiska partierna. I sitt över motionerna avgivna,

av riksdagen godkända utlåtande nr 191 framhöll utskottet, att utskottet

var ense med motionärerna om önskvärdheten av att den utförligare

och tidigare information för ledamöter av riksdagen, som åsyftades med

motionerna, komme till stånd men fann det knappast påkallat att för vinnandet

av det avsedda syftet inrätta ett dylikt organ. Det syntes lämpligare,

att man härvid prövade sig fram genom av regeringen eller försvarsministern

under hand anordnade överläggningar eller samråd. Utskottet framhöll

vikten av att överläggningarna icke skedde på sådant sätt, att vederbörande

riksdagsutskotts prövning av Kungl. Maj :ts förslag föregrepes.

Utskottet har vid sitt övervägande av denna fråga icke funnit tillräckliga

skäl nu föreligga att frångå vad utskottet sålunda vid ifrågavarande tillfälle

anförde. Utskottet anser sig kunna dela departementschefens uppfattning,

att riksdagens ställningstagande till totalförsvarsfrågorna lämpligen

bör förberedas genom de ordinarie utskotten. Den utförligare och

tidigare information, som man har velat vinna med en försvarsnämnd, torde

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1962

17

kunna åstadkommas på annat sätt än genom tillskapandet av ett nytt

organ. Riksdagens ledamöter ha genom utskotten otvivelaktigt obegränsad

insyn i totalförsvarets förhållanden och ha möjligheter till allsidig information

om och bedömanden av totalförsvarets utveckling och behov. Det kan

vidare nämnas, varom departementschefen även erinrat, att orientering

i allmänna försvarspolitiska frågor lämnas vid utrikesnämndens sammanträden

i anslutning till förekommande utrikespolitiska frågor. Utskottet

tar härvid fasta på vad departementschefen anfört därom, att sådan orientering

kommer att ske i ökad omfattning. Då utskottet alltså anser, att fördelar

icke skulle vara att vinna med inrättandet av i motionerna 1: 686 och

II: 828 föreslagen nämnd mellan regeringen och riksdagen, avstyrkas desamma.

Vad departementschefen anfört beträffande de krav, som böra ställas på

totalförsvarets centrala ledning i krig och fred, har icke givit utskottet anledning

till särskilt uttalande.

Såsom i ärendet erinrats är totalförsvarets ledning i central instans delad

på ett stort antal myndigheter, verk och icke-statliga organisationer. Redan

nu förekommer ett nära samarbete mellan dessa myndigheter, vilka

själva vidtagit olika åtgärder för att främja samverkan. Utskottet anser

behov föreligga av att åstadkomma bättre organisatoriska förutsättningar

än vad som nu finnas för överläggningar på verkchefsplanet. Utskottet är

därför berett tillstyrka, att den i sådant syfte föreslagna chefsnämnden

inrättas. Vad departementschefen anfört rörande de uppgifter i stort, som

lämpligen böra ankomma på nämnden, har icke givit utskottet anledning

till erinran. Detsamma gäller nämndens sammansättning.

Vad beträffar den i det föregående föreslagna samordningsavdelningen,

som skall ingå i försvarsdepartementet, föreslås att för densamma inrättas

tjänster för en avdelningschef i Br 4, en byrådirektör i Ae 26 och ett kanslibiträde

i Ae 7. Utskottet tillstyrker, att dessa tjänster inrättas och har icke

något att erinra mot att med hänsyn till det ansvar, som kommer att åvila

avdelningschefen och den ställning han kommer att intaga, befattningen

placeras i föreslagen lönegrad. Enligt propositionen erfordras för samordningsavdelningen

ytterligare en byråchef i Br 2 och en arvodesavlönad befattningshavare

för ärenden rörande riksstyrelsens krigsorganisation m. m.

Utskottet finner sig böra tillstyrka förslaget jämväl i denna del och har

icke något att invända mot att för täckande av nu ifrågavarande personalbehov

en i statsrådsberedningen förefintlig byråchefstjänst samt under

statsrådsberedningens avlöningsanslag beräknade medel å 38 000 kr., avsedda

liksom byråchefstjänsten för samordning av beredskapsplaneringen

m. in., få tagas i anspråk för ifrågavarande samordningsavdelning. Utskottet

vill även tillstyrka, att utöver vad som nu föreslagits, medel beräknas

under försvarsdepartementet för anställande av en arvodesavlönad sakkunnig

för ärenden rörande administrativ beredskap.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1962

Vad slutligen beträffar försvarsdepartementets personalorganisation i övrigt

har framhållits, att författningsarbetet vid departementets lagbyrå tilltagit

i omfattning och att byrån därför bör ombildas till rättsavdelning,

innebärande att den nuvarande tjänsten som byråchef för lagärenden i Br 2

utbytes mot en tjänst som chef för rättsavdelning i Br 4. Utskottet vill icke

framställa någon erinran häremot.

Utskottet finner sig vidare böra tillstyrka, att en tjänst för förste kanslisekreterare

i Ao 23 utbytes mot tjänst för byrådirektör i Ao 26. Även övriga

föreslagna personalförändringar torde böra godtagas.

De verkställda anslagsberäkningarna tillstyrkas.

Mot i detta utlåtande icke berörda delar av departementschefens förslag

har utskottet icke något att invända.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

I. att motionen II: 829 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda;

II. att motionerna 1:686 och 11:828 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda;

III. att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i

personalförteckningen för försvarsdepartementet, som föranledas

av vad departementschefen föreslagit i statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för den 2 mars 1962;

b) fastställa följande avlöningsstat för försvarsdepartementet,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1962/63:

Avlöningsstat

1. Avlöning till departementschefen .......... 51 000

2. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

...................................... 745 000

3. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbe
fattningar,

förslagsvis .......... 65 000

4. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis .............. 2 280

5. Ersättningar till expertis och tillfällig arbetskraft,

förslagsvis ........................ 168 000

6. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 285 000

7. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 338 720

8. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis .............................. 20 000

Summa kr. 1 675 000

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1962

19

c) till Försvarsdepartementet: Avlöningar för budgetåret

1962/63 å driftbudgeten under fjärde huvudtiteln anvisa

ett förslagsanslag av 1 675 000 kr.

Stockholm den 8 maj 1962

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Einar Persson, Birger Andersson, Ivar

Johansson, Axel Johannes Andersson, Ragnar Bergh, Fritz Persson, Rikard

Svensson, fru Wallentheim, herrar Söderberg, Mårtensson, Bertil Petersson,

Nils Theodor Larsson, Edström, Svärd och Per-Olof Hanson; samt

från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Gustafsson

i Stockholm, Karlsson i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Almgren,

fröken Elmén, herr Eliasson i Sundborn, fru Lewén-Eliasson, fröken Olsson,

herrar Wedén, Lassinantti, Bohman, Berg och Nelander.

Reservationer

1) av herrar Axel Johannes Andersson, Edström, Per-Olof Hanson,

fröken Elmén, herrar Wedén och Nelander, vilka ansett att utskottet bort

tillstyrka motionen II: 829 och att därför

dels den del av utskottets yttrande, som på s. 14 börjar med »Utskottet

vill» och på s. 15 slutar med »i försvarsdepartementet», bort ersättas med

text av följande lydelse:

»Försvarsledningsutredningen har i olika sammanhang understrukit vikten

av att de organ, som svara för försvarsförberedelserna i fred, få fullgöra

motsvarande försvarsfunktioner under krig. Utskottet anser denna

princip om ansvars- och organisationsförhållandenas överensstämmelse

i krig och fred vara viktig. Särskilt angeläget är, att så sker i fråga om

totalförsvarets högsta ledning. I det föreliggande förslaget bryts denna

princip just då det gäller denna ledning. Departementschefens förslag innebär

nämligen, att vid krig eller krigsfara ledningen av den i fred samordnande

verksamheten skall överföras från försvarsministern till statsministern.

I ett dylikt för landet ytterst kritiskt läge måste en sådan väsentlig

organisationsförändring, varom här kan bli fråga, medföra betänkliga

svaglietsmoment.

Ett krig kommer att ställa stora krav på insikter om den komplicerade

funktionen av ett totalförsvar. För landets främste politiske företrädare,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1962

statsministern, måste det anses nödvändigt, att han redan under fredstid

är i nära kontakt med totalförsvarsproblemen och får tillfälle att förbereda

sig för de uppgifter, som ett krig skulle komma att ställa på honom.

Därest det föreslagna samordningskansliet placeras i försvarsdepartementet,

kommer försvarsministern att automatiskt tilläggas uppgiften som

samordningsminister för hela försvaret. Denna dubbelställning kan bl. a.

medföra vissa kompetenskonflikter i samarbetet med andra fackministrar.

Även ur denna synpunkt är den föreslagna anordningen betänklig.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att författningsutredningen

i sitt remissyttrande framhållit, att utredningen i avgivet betänkande berört

samordningsfrågorna inom regeringen och föreslagit, att som centralt

organ för den samordnande verksamheten skulle vid sidan om departementen

inrättas ett särskilt regeringskansli. Kansliet skulle vara underställt

statsministern men den dagliga ledningen förutsattes ankomma på

ett konsultativt statsråd, administrativ konsult. Från författningsutredningens

utgångspunkter förefölle det därför naturligt, att även samordningen

av totalförsvarsfrågorna på regeringsplanet beträffande såväl den

administrativa beredskapen som den särskilda samordningsavdelningen

förlädes till regeringskansliet. Till spörsmålet i övrigt om föredragningen

av totalförsvarsfrågor, bortsett från dem som gällde den administrativa

beredskapen, där den administrative konsulten förutsattes vara föredragande,

har författningsutredningen icke tagit ställning.

Av det anförda framgår att utskottet icke delar departementschefens

uppfattning, i vad avser samordningen av totalförsvarsfrågorna inom regeringen

och dess kansli. Enligt utskottets mening bör det ankomma på statsministern

att i såväl fred som krig leda totalförsvarsverksamheten och att

ett konsultativt statsråd under statsministern utövar chefskapet över

samordningsavdelningen. Utskottet föreslår därför i enlighet med motionen

II: 829, att riksdagen gör ett uttalande av sådan innebörd.»

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 17, som börjar med »Vad beträffar»

och slutar med »administrativ beredskap», bort ha följande lydelse:

»Departementschefens förslag beträffande personaluppsättningen av samordningsavdelningen

för totalförsvarsfrågor anser utskottet böra godtagas.

Därest, såsom utskottet förordat, avdelningen under chefskap av ett konsultativt

statsråd ställes till statsministerns direkta förfogande böra kostnaderna

för avdelningen framdeles bestridas av statsrådsberedningens anslag.

»

dels ock utskottets hemställan under I. bort ha följande lydelse:

»I. att riksdagen må, med bifall till motionen 11:829, i

skrivelse till Kungl. Maj :t uttala, att det bör ankomma på

statsministern att i såväl fred som krig leda totalförsvarsverksamheten

och att ett konsultativt statsråd skall utöva

chefskapet för samordningsavdelningen;»

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 101 år 1962 21

2) av herrar Ragnar Bergh, Edström, Per-Olof Hanson, Staxäng, fröken

Elmén, herrar Eliasson i Sundborn, Wedén, Bohman och Nelander,

vilka ansett att utskottet bort tillstyrka motionerna I: 686 och II: 828 och

att därför

dels det stycke i utskottets yttrande, som på s. 16 börjar med »Utskottet

har» och på s. 17 slutar med »avstyrkas desamma», bort ersättas med text

av följande lydelse:

»De militära problemens alltmer komplicerade natur, totalförsvarsuppgifternas

storlek, omfattning och förgrening i samhället har medfört, att

de enskilda riksdagsmännens möjligheter att överblicka för svar sproblemen

minskats.

Utskottet har i det föregående understrukit betydelsen av att de skilda

försvarsfunktionerna på ett rationellt sätt samordnas med utgångspunkt i

en gemensam målsättning, baserad på en enhetlig strategisk grundsyn. Såsom

i motionerna I: 686 och II: 828 framhållits är en sådan grundsyn under

ständig omprövning och vidareutveckling och är i själva verket resultatet

av en fortlöpande samverkan mellan expertis på skilda områden samt av

de bedömningar av ut- och inrikespolitiska problem, som de politiskt ansvariga

ha att göra.

Den föreliggande propositionen åsyftar framför allt att åstadkomma en

fastare samordning av totalförsvarsproblemen inom Kungl. Maj :ts kansli.

Även för riksdagen erfordras ett organ för närmare och mera fortlöpande

informationer rörande de olika försvarsfrågorna och deras inbördes sammanhang.

Ett dylikt organ skulle enligt utskottets mening verksamt bidraga till en

förbättrad överblick även för riksdagen över totalförsvarsfrågorna och därigenom

underlätta försvarspolitiska samförståndslösningar. Självklart skall

detta organ icke föregripa den vanliga behandlingen, budgetmässigt och

i övrigt, av totalförsvarsfrågorna i regering och riksdag.

Med hänsyn till det anförda synes utskottet påkallat, att en totalförsvarsnämnd

med parlamentarisk representation inrättas. Det torde få ankomma

på Kungl. Maj :t att vidtaga de organisatoriska åtgärder, som föranledas

av detta förslag, samt utse ledamöter i denna nämnd. Av det anförda följer

att utskottet tillstyrker de förenämnda motionerna I: 686 och II: 828.»

dels ock utskottets hemställan under II. bort ha följande lydelse:

»II. att riksdagen må, med bifall till motionerna 1:686

och II: 828, i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala att en totalförsvarsnämnd,

bestående av representanter för regering

och riksdag, bör inrättas och anhålla att Kungl. Maj :t måtte

vidtaga de organisatoriska åtgärder, som inrättande av en

sådan nämnd föranleda, samt utse ledamöter i denna

nämnd;»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1962:244 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Europarådets rådgivande församling år 1 a1 i texten