Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om pension eller understöd åt vissa personer.

1962-05-10 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1962:112, Utlåtande i anledning av väckta motioner om pension eller understöd åt vissa personer.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1962

1

Nr 112

Utlåtande i anledning av väckta motioner om pension eller understöd

åt vissa personer.

(5:e avd.)

Statsutskottet får härmed avge utlåtande i anledning av väckta motioner

om beredande av pension eller understöd åt vissa f. d. anställningshavare i

statens tjänst m. fl.

Beträffande utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får utskottet

hänvisa till vederbörande motioner.

1 :o) Generalmajoren Nils Otto Fredrik Söderberg. 1 de likalydande motionerna

I: 274 och II: 343, väckta den förra av herr Ragnar Bergh och den

senare av herr Sköld, har hemställts, att riksdagen måtte tillerkänna generalmajoren

Nils O. F. Söderberg överstelöjtnants tjänste- och familjepensionsförmåner

att utgå från och med den 1 maj 1962, med belopp, som skulle

ha tillkommit honom, därest han från och med den 1 oktober 1952 —

efter uppnådda 55 år — avgått från överstelöjtnantsbeställning.

Över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, utlåtande avgivits av statens pensionsanstalt, som anfört följande.

Även om det vid den tidigare behandlingen av Söderbergs pensionsfråga

framhölls, att den verksamhet, till vilken Söderberg knutits i samband med

avgång från tjänsten som souschef vid flygförvaltningen, var av synnerlig

betydelse för svenska flygvapnet, framgick dock knappast annat än att övergången

till denna anställning väsentligen betingats av Söderbergs egna intressen.

Med anledning av vad i de föreliggande motionerna anföres i frågan

och som delvis ger en annan bild av händelseförloppet, har statens pensionsanstalt

på begäran under hand från chefen för flygvapnet erhållit en

utförlig redogörelse för de omständigheter, som ledde till nämnda övergång.

Av redogörelsen framgår, att övergången i realiteten närmast betingats av

vårt flygvapens svårigheter i dåvarande läge att kunna på ett ekonomiskt

godtagbart säl t fylla behovet av moderna motorer annorledes än genom

viss samverkan med den inhemska flygmotorindustrien. Med hänsyn till att

övergången på grund av sålunda lämnade upplysningar måste anses ha

skett i statsnyttans intresse och till de i övrigt föreliggande särskilda omständigheterna

i detta fall anser sig ämbetsverket kunna tillstyrka att, såsom

motionerna syfta till, Söderberg mot avstående av författningsenligt

föreliggande rätt till tjänste- och familjelivränta beredes tjänste- och familjepensionsrätt

för tid från och med den 1 maj 1962, då han uppnått 65

års ålder, på sätt som skulle ha blivit fallet, om han avgått med rätt till

överstelöjtnants pension den 30 september 1952, vid vilken tidpunkt han

skulle ha uppnått den för överstelöjtnant gällande pensionsåldern. Söder
1

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 6 samt. Nr 112

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1962

bergs pension skulle härvid komma att, beräknad efter lönegrad Ma 33, ha

ett grundbelopp av 10 920 kronor före och 10 128 kronor från 67 års ålder

och under förstnämnda tid komma att, inberäknat rörliga tilläggsförmåner

enligt den för år 1961 gällande nivån, utgöra 1 842 kronor för månad.

Statens pensionsanstalt får sålunda i enlighet med det anförda tillstyrka

bifall till motionerna.

Utskottet. Såsom i motionerna anförts har frågan om pension till Söderberg

av Kungl. Maj :t år 1951 genom proposition förelagts riksdagen. När

utskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 39 avstyrkte bifall till

propositionen skedde detta under motivering, att det enligt utskottets mening

inte hade förebragts sådana särskilda skäl som kunde motivera ett avsteg

från de i gällande pensionsreglemenle stadgade villkoren för erhållande

av tjänstepension samt att ett bifall till förslaget kunde befaras leda

till inte önskvärda konsekvenser. Avgörande för utskottets ställningstagande

vid detta tillfälle kan sägas ha varit, att det av utredningen då knappast

framgick annat än att Söderbergs övergång från statstjänst till anställning

hos flygmotorindustrin väsentligen betingats av hans egna intressen,

även om det samtidigt framhölls att den verksamhet vartill han vid

övergången knutits var av vital betydelse för flygvapnet.

Då Söderbergs pensionsfråga nu ånyo underställts riksdagen, denna gång

i motionsväg, har till stöd för motionsyrkandet i huvudsak anförts följande.

Söderbergs engagement i flygmotorindustrin hade uppgjorts i samråd med

dåvarande chefen för försvarsdepartementet. Först efter det att Söderberg

erhållit utfästelse om att proposition skulle komma att avlåtas till riksdagen

angående hans pensionsförmåner hade Söderberg avböjt förlängt

förordnande som souschef i flygförvaltningen. Därest han inte haft grundad

anledning förlita sig på en positiv lösning av pensionsfrågan, kunde han

ha valt att kvarstanna som souschef eller att söka med C-avdrag å lönen

utverka tjänstledighet ett år i sänder med bibehållande av pensionsrätt.

Genom att begära att få kvarstå lönlös över stat i två år skulle han vidare

efter en återgång till aktiv tjänst sannolikt också ha kunnat trygga sin

pensionsrätt. Han hade slutligen haft möjlighet att söka förtidspension från

flygvapnet.

Vad i motionerna anförts rörande omständigheterna vid Söderbergs övergång

till flygmotorindustrin ställer onekligen hans pensionsfråga i en ny

belysning. Detta vitsordas även av statens pensionsanstalt, som enligt sitt

remissyttrande erhållit en utförlig redogörelse från chefen för flygvapnet

rörande de förhållanden som ledde till nämnda övergång. Av redogörelsen

framgår enligt pensionsanstalten, att övergången i realiteten närmast betingats

av flygvapnets svårigheter i dåvarande läge att på ett ekonomiskt

godtagbart sätt kunna tillgodose behovet av moderna motorer annorledes än

genom samverkan med den inhemska flygmotorindustrin. Med hänsyn till

att övergången sålunda måste anses ha skett i statsnyttans intresse och till

de i övrigt föreliggande särskilda omständigheterna har pensionsanstalten

ansett sig kunna tillstyrka bifall till motionsyrkandet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1962 3

Med beaktande av de nya och kompletterande uppgifter, som numera

framlagts till belysning av förevarande spörsmål, har utskottet vid frågans

förnyade prövning inte velat motsätta sig att Söderberg tillerkännes pension

i stället för honom författningsenligt tillkommande livränta. Regleringen

torde i huvudsak böra ske i enlighet med motionsyrkandet.

Upplysningsvis vill utskottet i detta sammanhang meddela, att Söderberg

—• som är född den 26 april 1897 och som f. n. redovisas som övertalig inom

flygvapnet —- enligt vad utskottet under hand erfarit förklarat sig beredd

att vid en lösning av pensionsfrågan i för honom positiv riktning inträda i

flygvapnets reserv och där kvarstå intill 70-årsåldern.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 274 och

II: 343, medgiva, att generalmajoren N. O. F. Söderberg må,

mot avstående av författningsenligt föreliggande rätt till

tjänste- och familjelivränta, beredas tjänsle- och farniljepensionsrätt

för tid från och med den 1 maj 1962 på sätt

som skulle ha blivit fallet, om han efter uppnådda 55 år

avgått med rätt till överstelöjtnants pension den 30 september

1952.

2:o) Förre kassören Pontus Hanson. I de likalydande motionerna I: 148

och II: 123, väckta den förra av herr Schöit m. fl. och den senare av herr

Allard m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till

Kungl. Maj:t uttala, att förre kassören vid fortifikationsförvaltningen Pontus

Hanson måtte av statsmedel tillerkännas eu skälig årlig pension.

Över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, utlåtande avgivits av statens pensionsanstalt, som anfört följande.

Såsom i motionerna framhålles, har Kungl. Maj:t genom beslut den 6

december 1957 funnit en av Hanson gjord ansökning om pension ej föranleda

annan åtgärd än att Hanson tilldelats viss gratifikation. Efter nämnda

tidpunkt ha emellertid tillkommit vissa nya omständigheter. Sålunda har ett

nytt statligt pensionsreglemente, statens allmänna tjänstepensionsreglemente

(SPR), trätt i kraft den 1 juli 1959. Vidare har i anslutning därtill Kungl.

Maj:t av riksdagen bemyndigats (prop. 1960: 151, s. 39; r.skr. 323) att, där

så befunnes påkallat, bevilja bl. a. överårig anställningshavare pension med

tillämpning på visst sätt av de nya reglementsgrunderna i sådana fall, där

förutsättningar för pensionsrätt enligt reglementet ej föreligga men avgången

skett efter tidpunkten för reglementets ikraftträdande samt den

sammanlagda liden för innehav av anställning av i princip sådant slag, som

kunde beaktas vid tillämpning av motsvarande tidigare bemyndigande,

uppgår till minst tio år. Slutligen har Hanson tjänstgjort viss ytterligare tid

jämväl efter SPR:s ikraftträdande.

Hanson har på grund av sin ålder icke uppfyllt förutsättningarna för att

bli underkastad SPR. Däremot är, såsom av motionerna framgår, kravet

om minst 10 års sammanlagd statlig anställning väl fyllt. Med hänsyn härtill

får statens pensionsanstalt i sakfrågan anföra följande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1962

Även om Hanson ej var anställd i statens tjänst vid tidpunkten för SPR:s

ikraftträdande, vilket är det fall som i första hand åsyftas i 1960 års riksdagsbemyndigande,

anser pensionsanstalten med beaktande av längden av

hans anställningstid och omständigheterna i övrigt skäligt, att pensionsrätt

räknat från den 1 april 1961, då Hanson slutligt avgick ur statens tjänst, beredes

Hanson och hans eventuella efterlevande. Förmånernas storlek in. m.

bör härvid bestämmas i enlighet med vad Kungl. Maj:t brukar föreskriva

i andra likartade fall. Detta innebär i huvudsak, att pensionen bör beräknas

enligt grunderna i SPR, dock att tjänståren för tid, under vilken pensionsrätt

saknats, reduceras med en tiondel. I huvudsaklig överensstämmelse

härmed finner pensionsanstalten beträffande detta fall dels att bruttobeloppet,

räknat efter 1961 års pensionslönenivå, bör utgöra i fråga om

egenpension 220 kronor för månad inklusive åldersförhöjning och i fråga

om familjepensions normalbelopp 102 kronor för månad, dels att pensionerna

böra anses utgöra 21,67 procent av hel pension, dels att i anslutning

till medgivandet bör föreskrivas, att den genom Kungl. Maj :ts beslut den

6 december 1957 beviljade gratifikationen å 2 000 kronor skall återbetalas i

den ordning statens pensionsanstalt närmare bestämmer.

Med hänsyn till den mängd av frågor av teknisk natur, som inställer sig i

samband med prövning av frågor av här förevarande slag, och jämväl i betraktande

av önskvärdheten av att konsekvens iakttages vid prövningen av

dylika frågor, synes pensionsanstalten övervägande skäl tala för att prövningen

får ankomma på Kungl. Maj.-t. Då härför endast erfordras att

Hanson gör förnyad ansökning i frågan, anser pensionsanstalten särskild

skrivelse i ämnet från riksdagens sida cj erforderlig.

Utskottet. Såsom motionärerna framhåller bar en av Hanson hos Kungl.

Maj:l år 1957 gjord ansökan om pension inte föranlett annan åtgärd än att

Hanson den 6 december 1957 tilldelats en gratifikation å 2 000 kr. Sedermera

har emellertid tillkommit en del nya omständigheter, i det att ett nytt

pensionsreglemente, statens allmänna tjänslepensionsreglemente, trätt i kraft

den 1 juli 1959, varjämte Kungl. Maj:t bemyndigats att bevilja bl. a. överåriga

anställningshavare pension med tillämpning på visst sätt av de nya

pensioneringsgrunderna. Hanson har visserligen på grund av sin ålder inte

blivit underkastad det nya reglementet. Å andra sidan fyller han mer än väl

det numera gällande kravet på minst tio års sammanlagd statlig anställning.

I likhet med statens pensionsanstalt finner utskottet därför skäligt att pensionsrätt

bereds Hanson och hans eventuella efterlevande. Utskottet biträder

alltså i sak motionernas syfte.

Såsom pensionsanstalten framhållit torde övervägande skäl tala för att

prövningen av pensionsfrågan, på förnyad ansökan av Hanson, får ankomma

på Kungl. Maj :t. Pensionsanstalten har i sitt utlåtande uppdragit riktlinjer

i fråga om pensionens beräknande m. m. Dessa synes utskottet innefatta

en lämplig reglering av frågan.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till

känna vad utskottet i anledning av motionerna I: 148 och

II: 123 anfört.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1062

5

3:o) Legitimerade läkaren Einar Victor Erici. I motionen II: 88 har herr

Svenungsson in. fl. hemställt, att riksdagen måtte besluta tilldela legitimerade

läkaren Einar Erici ett engångsbelopp av 10 000 kr. som uttryck för

samhällets uppskattning av hans insatser på orgelforskningens område.

över förevarande motion har, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, utlåtanden avgivits av statens pensionsanstalt, som hört bl. a.

byggnadsstyrelsen.

Statens pensionsanstalt har anfört följande.

Statens pensionsanstalt har under hand haft kontakt med de myndigheter

som inom vårt land har att handlägga frågor rörande beståndet av äldre

kyrkorglar, nämligen byggnadsstyrelsen, musikaliska akademien och riksantikvarieämbetet

(byggnadsminnesavdelningen). Av de upplysningar pensionsanstalten

därvid erhållit — särskild skrivelse från byggnadsstyrelsen

bifogas — framgår, att Ericis i motionen omnämnda inventarium över äldre

kyrkorglar och hans i olika tidskrifter publicerade uppsatser varit av avgörande

betydelse för ifrågavarande myndigheters möjlighet att handlägga de

frågor angående ombyggnad eller restaurering av äldre orglar, vilka de

jämlikt meddelade instruktionsföreskrifter haft att avgöra. Någon expertis

inom detta område av Ericis kvalitet står icke i övrigt att uppbringa inom

landet. Från musikaliska akademiens sida har även påpekats, att Erici genom

sin verksamhet klargjort, att det i Sverige genom vårt lands avsides

läge bevarats äldre orglar till ett antal och med en ursprunglighet som

Överstiger vad som finnes bevarat inom de flesta länder i Europa och att

Ericis verksamhet därigenom även internationellt sett haft betydande värde.

Riksantikvarieämbetet har för sin del uppgivit, att ämbetet i de fall, då ämbetet

uppdragit åt Erici att undersöka en viss orgel, över vars restaurering

eller ombyggnad ämbetet haft att yttra sig, understundom kunnat erbjuda

denne visst arvode jämte ersättning för resekostnader in. in., men att Erici

alltid avböjt dylika erbjudanden. I övrigt vitsordar riksantikvarieämbetet

riktigheten av vad byggnadsstyrelsen och musikaliska akademien anfört

om Erici såsom den utan jämförelse mest sakkunnige beträffande äldre

orglar i Sverige.

Statskontoret, som tidigare haft att yttra sig över framställningen om

honnörspensioner, har därvid vid flera tillfällen givit uttryck åt den uppfattningen,

att den största försiktighet borde iakttagas från statsmakternas

sida i fråga om att åt personer, vilka icke innehaft statsanställning, bevilja

gottgörelse som uttryck av erkännande för eu utom statens tjänst bedriven

förtjänstfull verksamhet. Pensionsanstalten, som från och med den 1 juli

1961 övertagit statskontorets befattning med pensionsfrågor, ansluter sig

till denna uppfattning. Med stöd av vad ovan anförts om Erici finner emellertid

statens pensionsanstalt för sin del, att denne inom sitt område utfört

ett livsverk som väl mäter sig med vad andra personer, som beviljats honnörspension

eller gratifikation av statsmedel, utfört inom sina. Ett visst

beaktande synes också böra ske av det förhållandet, att särskild ersättning

icke utgått till Erici för de uppdrag han fullgjort för statens räkning. Pensionsanstalten

vill fördenskull tillstyrka, att Erici i någon form beredes viss

gottgörelse av statsmedel. Ämbetsverket ifrågasätter emellertid om icke en

mindre pension å förslagsvis 2 400 kronor om året jämte rörliga tilläggsförmåner

vore att föredraga framför gratifikation.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1962

Byggnadsstyrelsen har anfört följande.

Doktor Erici har under en lång följd av år, ofta med avsevärd uppoffring

av egen arbetstid, ställt sina magistrala kunskaper och sin vida erfarenhet

rörande vårt lands äldre kyrkorglar till byggnadsstyrelsens tjänst och

detta till och med utan ersättning. Han har även genom initiativ och medverkan

på olika sätt gjort praktiska insatser och bidragit till att värdefulla

orglar i svåra lägen kunnat bevaras.

Ett av doktor Erici uppgjort, hos byggnadsstyrelsen i stencil förvarat

inventarium över äldre kyrkorglar — vari dessas disposition och uppbyggnad,

de förändringar som företagits med dem och det skick vari de befinner

sig redovisas in i minsta detalj — är av det allra största värde för kulturhistoriska

byråns arbete i vad berör orgelfrågor och kommer även för framtiden

att så förbli.

Utskottet. I motionen föreslås att Erici måtte genom särskilt riksdagsbeslut

tillerkännas ett engångsbelopp av 10 000 kr. såsom uttryck för samhällets

uppskattning av hans insatser på orgelforskningens område. Med tanke

på det oegennyttiga arbete, som Erici under en lång följd av år nedlagt på

undersökningar beträffande orgelbeståndet i våra svenska kyrkor, synes de!

utskottet motiverat att — såsom ett uttryck för det allmännas uppskattning

av Ericis insats på ifrågavarande område — ekonomisk gottgörelse av statsmedel

bereds honom i någon form. Statens pensionsanstalt har för sin del

väckt tanken på beredande åt Erici av en årlig pension, förslagsvis å 2 400

kr. jämte rörliga förmåner, i stället för ett engångsbelopp. Vid övervägande

av olika alternativ har utskottet stannat vid att förorda en lösning efter den

linje pensionsanstalten ifrågasatt. Pensionen synes böra utgå räknat från

och med den 1 januari 1962.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av motionen II: 88, medgiva,

att legitimerade läkaren Einar Victor Erici må, räknat från

och med den 1 januari 1962, under sin återstående livstid

från anslaget Diverse pensioner och understöd in. m. uppbära

en årlig pension av 2 400 kr.

Stockholm den 10 maj 1962

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. ST AXÄNG

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1962

7

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Gillström, Einar Persson, fröken Andersson,

herrar Birger Andersson, Axel Johannes Andersson, Ragnar Bergh,

Per Jacobsson, Rikard Svensson, Bengtson, Söderberg, Mårtensson, Edström,

Herbert Larsson, Manne Olsson och Nils-Eric Gustafsson; samt

från andra kammaren: herrar Staxäng, Karlsson i Olof ström, Almgren,

fröken Elmén, herrar Andreasson, Eliasson i Sundborn, Mellqvist, fru LewénEliasson,

herrar Svensson i Ljungskile, Johansson i Norrköping, Gustafsson

i Uddevalla, Andersson i Knäred, Blomkvist, Nelander och Palm.

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620663

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.