Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av riksdagens år 1961 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverket m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1962-05-15 · 41 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 41 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1962:114, Utlåtande i anledning av riksdagens år 1961 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverket m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 114 år 1962

1

Nr 114

Utlåtande i anledning av riksdagens år 1961 församlade revisorers

berättelse angående verkställd granskning av statsverket

m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(l:a—5:e avd.)

Statsutskottet, till vars förberedande behandling riksdagens år 1961 församlade

revisorers berättelse jämte de i anledning därav från vederbörande

ämbetsverk och myndigheter till Kungl. Maj:t avgivna utlåtandena och förklaringarna

blivit hänvisad, får, efter tagen kännedom av vissa handlingar

och inhämtande av för ärendenas utredning i övrigt erforderliga upplysningar,

underställa riksdagens prövning de av revisorerna gjorda uttalandena

och vad av utskottet i anledning därav anförts.

1 :o) Utlämnade rese- och flyttningsförskott. Under utrikesdepartementet,

§ 1, har revisorerna riktat anmärkningar mot handläggningen inom utrikesförvaltningen

av vissa rese- och flyltningsförskottsärenden (Del I, s. 3—11).

Utlåtande har avgivits av chefen för utrikesdepartementets personalavdelning

(Del II, s. 5 och 6).

Utskottet. Enligt det s. k. utlandsresereglementet äger förrättningsman

för bestridande av utgifter i samband med utrikes tjänsteresa uppbära lämpligt

förskott. Rätt till förskott tillkommer också enligt kungörelsen om ersättning

för flyttningskostnad vid flyttning utom riket sådan tjänsteman,

som för fullgörande av statligt uppdrag måste bosätta sig utomlands. Angivna

slag av förskott skall redovisas inom tid, som vederbörande myndighet

bestämmer. Reseräkning skall i regel vara till myndigheten inkommen

inom tre månader efter det utrikesförrättningen fullgjorts och flyttningsräkning

inom sex månader efter flyttningens avslutande. Enligt utlandsresereglementet

skall, om utlämnat förskott överstigit den ersättningssumma

som fastställts efter granskning av ingiven reseräkning, skillnadsbeloppet

vara till fullo inbetalat senast tre månader efter det reseräkningsgranskningen

avslutats och avräkningsbesked erhållits. — Revisorerna har vid

granskning av utrikesdepartementets huvudbok för budgetåret 1960/61 uppmärksammat,

att ett stort antal äldre rese- och flyttningsförskott fortfarande

utestod ox-eglerade den 30 juni 1961. Av under budgetåren 1956/57—

1959/60 utlämnade förskott var sålunda icke mindre än 339 till ett sammanlagt

belopp av i runt tal 1 milj. kr. oredovisade. Revisorerna anser detta

förhållande vara i hög grad otillfredsställande och understryker angelägen
1

Fl i haag Ull riksdagens protokoll 0 samt. Nr IVt

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande nr 11b dr 1962

heten av att åtgärder snarast vidtages i syfte att få till stånd en bättre ordning.

Utskottet kan för sin del helt ansluta sig till vad revisorerna anfört om

det olämpliga i att låta rese- och flyttningsförskott i den betydande utsträckning

som skett stå oredovisade under en längre tid. Det måste sålunda

anses tillhöra god ordning och förutsätts för övrigt i gällande bestämmelser,

att dylika förskott regleras inom rimlig tid, icke minst till förhindrande

av att eventuellt överskjutande belopp obehörigen utnyttjas. Chefen

för utrikesdepartementets personalavdelning har i sitt yttrande förklarat,

att man inom departementet är väl medveten om den påtalade eftersläpningen

men att man med de tillgängliga personalresurserna haft svårigheter

att komma till rätta med densamma. I sammanhanget framhålles, att

ett behov konstaterats föreligga att vidtaga effektiviserande åtgärder inom

huvuddelen av organisationen för departementets medelsförvaltande verksamhet,

och det hänvisas till att en översyn f. n. pågår genom en särskilt

tillkallad sakkunnig. Såvitt angår här ifrågavarande ärenden har — sedan

frågan övervägts av den sakkunnige — viss ändring skett av arbetsorganisationen

så att från hösten 1961 särskilda befattningshavare kunnat avdelas

för att handlägga balansärendena. Av yttrandet framgår att redan vid

tidpunkten för dettas avgivande — d. v. s. i januari 1962 en icke obetydlig

avarbetning av dessa skett. — Av vad salunda upplysts finner utskottet,

att de av revisorerna påtalade missförhållandena i en snar framtid kan

förväntas bli avhjälpta utan någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet har därför velat begränsa sig till att vad i ärendet förevarit för

riksdagen

omförmäla.

2:o) Löneklassplacering av personal vid försvaret. Under försvarsdepartementet,

§ 2, har revisorerna anfört synpunkter på löneklassplaceringen av

personal vid försvaret (Del I, s. 12—14).

Utlåtanden har avgivits av försvarets civilförvaltning, statskontoret, riksrevisionsverket

och Föreningen försvarets kassachefer (Del II, s. 7—17).

Utskottet. Under förevarande paragraf i sin berättelse föreslår riksdagens

revisorer, att beslutanderätten i fråga om löneklassplacering av personal vid

försvaret — vilken f. n. åvilar försvarets civilförvaltning — återföres till

lokalmyndigheterna, varigenom återgång skulle ske till en före 1955 tilllämpad

ordning.

Det av revisorerna framförda förslaget har underkastats en ingående

granskning i de remissyttranden som avgivits av försvarets civilförvaltning,

statskontoret och riksrevisionsverket. Av dessa yttranden framgår att det

kan sättas i fråga, huruvida någon vinst — vare sig i rationaliserings- eller

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 114 år 1962

3

i besparingshänseende — verkligen skulle uppkomma genom en omläggning

i enlighet med revisorernas förslag. Härtill kommer den av försvarets civilförvaltning

påpekade omständigheten att rättssäkerheten för löntagarna tillgodoses

bättre genom det nuvarande systemet än om beslutanderätten skulle

återgå till de lokala myndigheterna.

Då utskottet för sin del inte av vad i ärendet förekommit blivit övertygat

om att tillräckliga skäl föreligger för vidtagande av åtgärder i enlighet

med revisorernas ifrågavarande förslag anser sig utskottet böra hemställa,

att riksdagens revisorers ifrågavarande uttalande icke må

föranleda någon riksdagens åtgärd.

3 ro) Kontrollen av försvarets personalstater. Under försvarsdepartementet,

§ 3, har revisorerna förordat en omläggning av personalstatskontrollen

inom försvarets civilförvaltning (Del I, s. 15—17).

Utlåtanden har avgivits av försvarets civilförvaltning, statskontoret, riksrevisionsverket

och Föreningen försvarets kassachefer (Del II, s. 17—21).

Utskottet. År 1955 ålades försvarets civilförvaltning att centralt — med

hjälp av hålkortssystem — handha uträkning och utbetalning av månadslönerna

till försvarets personal. Samtidigt infördes i förvaltningens regi en

central kontroll av försvarets personalstater, vilken samordnades med löneutbetalningen.

För ifrågavarande kontrollverksamhet inrättades vid myndigheten

en särskild personalstatsdetalj, vilken i dagens läge uppges sysselsätta

sex befattningshavare. Revisorerna säger sig i och för sig icke ha något

att erinra mot det sätt på vilket nämnda kontroll rent tekniskt är upplagd.

De är emellertid tveksamma om huruvida behov verkligen föreligger att på

förevarande område bedriva en så ingående och förhållandevis dyrbar kontroll

varom här är fråga. Denna är nämligen hundraprocentigt verkande

och innebär, att alla till förvaltningens avlöningscentral anmälda löner avstämmes

mot gällande personalförteckningar och anställningsbemyndiganden

etc. Enligt revisorerna hör verksamheten i stället kunna bedrivas stickprovsvis

och förläggas till förvaltningens revisionsbyrå, som vid en sådan

uppläggning av arbetet icke torde behöva någon särskild personalförstärkning

för ändamålet. Befattningarna vid den nuvarande personalstatsdetaljen

skulle sålunda kunna indragas, varigenom möjliggjordes minskade

lönekostnader om ca 90 000 kr. för år.

I anledning av vad utskottet sålunda anfört må nämnas, att det inom

försvarets civilförvaltning f. n. pågår en omläggning från hålkortssystem

till maskinell databehandling i fråga om löneuträkningen m. m. Genom en

sådan omläggning kommer den personalstatskontrollerande verksamheten,

som nu till stor del bedrives manuellt, att i väsentlig utsträckning kunna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 11b år 1962

automatiseras. Då en förutsättning härför är, att den sker i nära anslutning

till arbetet med avlöningsuträkningen, avser förvaltningen enligt vad

den uppger i sitt yttrande att överföra uppgiften till förvaltningens avlöningscentral,

som icke torde behöva någon särskild personalförstärkning

för ändamålet. Det bör emellertid framhållas, att personalstatsdetaljen även

har andra arbetsuppgifter, vilket icke noterats av revisorerna. Den har sålunda

bl. a. att uppfölja och registrera ändringar i av Kungl. Maj:t fastställda

personalorganisationer för staber och förband, att handha viss personal-

och lönestatistisk redovisning etc. Beträffande denna del av verksamheten

förutsätter förvaltningen, att densamma lämpligen kan överföras

till lönebyråns tjänstesektions organisationsdetalj, vilken därvid anses böra

förstärkas med ett par av de befattningshavare, som hittills varit knutna

till personalstatsdetaljen. Denna kan genom ett sådant arrangemang upphöra.

Genom den rationaliseringseffekt, som angivna omläggning möjliggör för

personalstatskontrollens del, får de av revisorerna anförda synpunkterna

anses ha blivit tillgodosedda. Vid sådant förhållande begränsar sig utskottet

till att vad i ärendet förevarit för riksdagen

omförmäla.

4:o) Vissa kommenderingar till kurser vid intendenturförvaltningsskolan

och tygförvaltningsskolan. Under försvarsdepartementet, § 4, har revisorerna

riktat vissa anmärkningar mot intendentur- och tygförvaltningsutbildningen

(Del I, s. 18—21).

Utlåtanden har avgivits av chefen för armén och statskontoret (Del II, s.

21—25).

Utskotiet. Revisorerna erinrar om att intendentur- och tygförvaltningsskolorna

enligt sina reglementen har till uppgift att inom sina resp. ämnesområden

meddela undervisning åt officerare, underofficerare in. fl. för utbildning

till bl. a. intendenter, tygofficerare och förvaltare. Utbildningstiden

är för intendentur- och tygofficerskurserna två år. Vid en genomgång

av deltagarlistorna för dessa har revisorerna kunnat konstatera, att personal

ej sällan kommenderas till kurserna vid relativt hög ålder. Med hänsyn

till den pensionsålder, som gäller för berörda officerskategori, och till

att angivna utbildning är lång och kostnadskrävande finner revisorerna det

anmärkningsvärt med så sena kommenderingar och förordar, att lämpligt

avpassade åldersgränser i fortsättningen fastställes för elevantagningen. De

anser det också böra övervägas, om inte intendenturofficerskurserna, som

f. n. anordnas årligen, kunde utökas att omfatta fler elever och samtidigt

ändras till vartannatårskurser i likhet med vad som gäller för tygofficersutbildningen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 11b är 1962

5

Utskottet vill för sin del allmänt framhålla, att det med hänsyn till ifrågakommande

utbildningskostnader är angeläget, att de officerare som kommenderas

till förvaltningsskolorna har en ålder, som medger att de kan

nyttiggöras i sina förvaltningsfunktioner under en inte alltför begränsad

tid. Vid vilken ålder omskolning från trupptjänst till förvaltningstjänst bör

ske är dock svårt att generellt angiva. Det måste — som chefen för armén

framhåller i sitt yttrande — i viss mån bli en avvägning, där även får beaktas

det militära intresset att kunna nyttiggöra den utbildning vederbörande

fått i trupptjänst. Att denna avvägning i ett läge, då betydande vakanser

föreligger bland det yngre truppbefälet, kan leda till att kommenderingarna

till förvaltningsutbildning i viss utsträckning kommer att avse

befäl i högre åldersklasser än som ur förvaltningstjänstens synpunkt är

idealt torde i och för sig få godtagas. Även med beaktande härav synes det

dock som om de militära myndigheterna i vissa fall gjort kommenderingar,

som med hänsyn till de berörda personernas ålder och återstående tjänstetid

svårligen kan försvaras ur synpunkten att få en rimlig utdelning på de

nedlagda utbildningskostnaderna. Utskottet vill därför understryka vikten

av att man i fortsättningen eftersträvar lösningar, som icke bara tillgodoser

trupptjänstens utan även förvaltningstjänstens behov. — Vad härefter

angår revisorernas ifrågasättande av lämpligheten att ha årliga intendenturofficerskurser

har utskottet svårt att på grundval av det redovisade materialet

uttala någon bestämd uppfattning. Det må i sammanhanget erinras

om de överväganden, som f. n. pågår dels om en gemensam intendenturförvaltning

för krigsmakten, dels om en gemensam förvaltningsskola för armén.

Det torde få ankomma på dessa utredningar att taga ställning till frågan

hur bl. a. berörda intendenturkurser bör bedrivas i framtiden.

Utskottets sålunda gjorda överväganden har icke föranlett det att föreslå

någon särskild riksdagens åtgärd i anledning av revisorernas uttalande.

Det har endast velat vad i ärendet förekommit för riksdagen

omförmäla.

5ro) Truppförbandssjukhusen. Under försvarsdepartementet, § 5, har revisorerna

bl. a. fäst uppmärksamheten på den låga beläggningen på truppförbandssjukhusen

(Del I, s. 22—30).

Utlåtanden har avgivits av försvarets sjukvårdsstijrclsc och Svenska

landstingsförbundet (Del II, s. 25—29).

Utskottet. För att tillgodose de värnpliktigas behov av sjukvård finnes inom

försvaret ett stort antal truppförbandssjukhus — f. n. inalles 66. Revisorerna

konstaterar, att den genomsnittliga beläggningen på dessa är mycket

låg i jämförelse med vad som gäller för de civila sjukhusens del. Denna

omständighet i förening med att huvuddelen av kostnaderna för trupper
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 1H dr 1962

bandssjukhusen representerar fasta utgifter innebär, att vårdkostnaden per

patient blir mycket hög. Det erinras om att angivna förhållande tidigare

varit föremål för riksdagens revisorers uppmärksamhet, senast av 1952 års

revisorer, som föreslog olika kostnadsbesparande åtgärder. Bl. a. förordades

att förbandssjukhusen på garnisonsorterna skulle centraliseras till ett enda

sjukhus samt att samarbete skulle inledas med landstingen om upplåtelse

av vårdplatser åt civila patienter. Beträffande den förra rekommendationen

konstaterar revisorerna nu, att en viss koncentration av förbandssjukhusen

kommit till stånd under de gångna åren men att en ytterligare sådan bör

eftersträvas. I fråga om den senare rekommendationen framhålles, att den

i mycket begränsad utsträckning blivit efterföljd. Revisorerna anser, att

åtgärder snarast bör vidtagas för att få till stånd ett ökat samarbete på

förevarande område mellan de civila och militära sjukvårdsorganen.

Även utskottet anser, att man noga bör beakta vad som på detta område

kan göras för att åstadkomma besparingar, dock utan att man därvid åsidosätter

rimliga krav på tillfredsställande vårdmöjligheter för den militära

personalen. En väg som anvisades av 1952 års revisorer är att centralisera

förbandssjukhusen på garnisonsorterna. Av vad som inhämtats i ärendet

framgår också, att det på försvarets sjukvårdsstyrelses initiativ under senare

år skett en sådan centralisering på ett relativt stort antal garnisonsorter.

Därigenom har tjänster för sjukvårdspersonal kunnat indragas och

lokaler i viss utsträckning kunnat avstås till andra ändamål. Sjukvårdsstyrelsen

har i sitt yttrande förklarat sig beredd att söka genomföra ytterligare

centraliseringar och rationaliseringar. — Beträffande möjligheterna att få

till stånd ett bättre utnyttjande av den förefintliga vårdplatsreserven vid förbandssjukhusen

genom ett samarbete mellan de civila och militära sjukvårdsorganen

har såväl försvarets sjukvårdsstyrelse som Svenska landstingsförbundet

i sina yttranden framhållit, att de fördelar som står att vinna

på denna väg säkerligen är begränsade. Det framhålles i sammanhanget,

att förbandssjukhusen i fråga om standard icke kan mäta sig med de civila

sjukhusen, att sålunda någon mera specialistbetonad vård icke kan erhållas,

att särskild nattpersonal icke står till förfogande, att beläggningen av vårdplatserna

snabbt växlar och att därför vårdplatsreserven är svår att beräkna,

att de militära säkerhetsproblemen i vissa fall är svårbemästrade etc. Ett

visst samarbete har dock kommit till stånd, och de båda angivna remissinstanserna

har förklarat sig beredda att ytterligare överväga möjligheterna

att vidga detta.

Då utskottet sålunda anser sig kunna utgå från att de av revisorerna

anförda synpunkterna kommer att bli beaktade utan någon särskild åtgärd

från riksdagens sida, har det velat begränsa sig till att vad i ärendet förevarit

för riksdagen

omförmäla.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 1H år 1962 7

G:o) Försvarets lärlingsskolor. Under försvarsdepartementet, § 6, har revisorerna

förordat en översyn av försvarets lärlingsskolor (Del I, s. 31 39).

Utlåtanden har avgivits av armétygförvultningen, marinförvaltningen,

flygförvaltningen, försvarets fabriksstyrelse, statskontoret och överstyrelsen

för yrkesutbildning (Del II, s. 29—34).

Utskottet. Revisorerna erinrar om att det i betydande utsträckning förekommer

yrkesundervisning vid lärlingsskolor anslutna till såväl arméns,

marinens och flygvapnets verkstäder som försvarets fabriksverks anläggningar.

Syftet med undervisningen är främst att tillgodose försvarets behov

av yrkesutbildad arbetskraft. Angivna verksamhet har numera en betydande

omfattning och innefattar en mångfald yrkesgrenar. Behovet att bibehålla

och vidareutveckla densamma torde enligt revisorerna icke kunna

ifrågasättas. De har emellertid uppmärksammat, att de olika utbildningsenheterna

företer väsentliga skiljaktigheter i organisatoriskt hänseende, vidare

att olika regler gäller för deras finansiering. Denna oenhetlighet i

uppläggningen av verksamheten anses otillfredsställande. En översyn föreslås

därför ske av lärlingsskolorna. I sammanhanget bör bl. a. övervägas

dels möjligheterna till en ökad samordning med den civila yrkesutbildningen,

dels förutsättningarna för en koncentration av undervisningen i

särskilda yrkesgrenar till speciella skolor.

Enligt utskottets egen uppfattning torde den inom försvaret bedrivna

lärlingsutbildningen vara av väsentlig betydelse för rekryteringen av fackkunnig

personal till försvarets fabriker och verkstäder, icke minst i nuvarande

arbetsmarknadsläge. I likhet med revisorerna har dock utskottet

funnit, att vissa anmärkningar kan riktas mot de former i vilka ifrågavarande

utbildning bedrives. Någon enhetlig planering eller ledning av verksamheten

finnes sålunda ej, vilket lett till ur sakliga och ekonomiska synpunkter

svårmotiverade skiljaktigheter mellan de olika skolorna. Utskottet

biträder därför revisorernas uppfattning, att en översyn av verksamheten

bör komma till stånd. Genomförandet av en sådan har också allmänt tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av de myndigheter, som beretts tillfälle

att yttra sig i ärendet. Vid översynen torde en ökad samordning med den

civila yrkesutbildningen böra eftersträvas, bl. a. i den formen att det redan

nu i viss utsträckning tillämpade systemet med inbyggda verkstadsskolor

ges ökad tillämpning. Även torde böra övervägas vilka fördelar som eventuellt

kan stå att vinna genom en centralisering av lärlingsutbildningen

yrkesgrensvis.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna

vad utskottet i anledning av riksdagens revisorers ifrågavarande

uttalande anfört.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets utlåtande nr 1U år 1962

7:°) Utnyttjande av försvarets verkstäder för civil yrkesutbildning. Under

försvarsdepartementet, § 7, har revisorerna förordat utnyttjande av försvarets

verkstäder för civil yrkesutbildning (Del I, s. 40—42).

Utlåtanden har avgivits av armétygförvaltningen, marinförvaltningen,

flygförvaltningen och överstyrelsen för yrkesutbildning (Del II, s. 35—37).

Utskottet. I krigsmaktens organisation ingår ett stort antal större eller

mindre verkstäder med uppgift att omhänderha i första hand den militära

reparationstjänsten. Kapaciteten hos dessa verkstäder är enligt revisorerna

avpassad så att den skall förslå till att täcka reparationsbehovet även under

beredskapstillstånd eller krig. Detta har i åtskilliga fall inneburit, att verkstädernas

fulla kapacitet icke kunnat utnyttjas i den löpande driften, vilket

medfört kostnadsmässiga olägenheter. Angivna förhållande har föranlett

revisorerna att förorda en undersökning i syfte att klarlägga i vad mån

förutsättningar finnes att upplåta de militära verkstäderna för civil yrkesskoleutbildning.

I sammanhanget hänvisas till ett mellan marinförvaltningen

och Stockholms läns landsting bedrivet samarbete i fråga om viss civil

yrkesutbildning vid Stockholms kustartilleriförsvars verkstäder i Vaxholm.

Rent principiellt finner utskottet det ändamålsenligt, att man i ett läge

med outnyttjad kapacitet hos de militära verkstäderna genom lämpliga

hyresarrangemang i viss utsträckning upplåter dessa för civil yrkesskoleutbildning.

Därmed skapas förutsättningar för en mera ekonomisk drift av

verkstäderna samtidigt som lättnad beredes de civila yrkesskolorna med

deras i många fall otillräckliga resurser i fråga om lokaler och maskinell

utrustning. Det antydda samarbetet mellan marinförvaltningen och Stockholms

läns landsting visar de fördelar, som härvidlag kan uppnås. De yttranden

som avgivits av andra militära förvaltningar än marinförvaltningen

tyder dock icke på att det i dagens läge föreligger den överskottskapacitet

hos försvarets verkstäder, som varit utgångspunkten för revisorernas

uttalande. Utskottet förutsätter emellertid, att kapacitetsutnyttjandet kan

växla till olika tider, och räknar med att vederbörande militära myndigheter

har sin uppmärksamhet riktad på de möjligheter till samverkan med huvudmännen

för den civila yrkesskoleverksamheten, som i ett ändrat läge

kan erbjuda sig. — Med hänsyn till vad sålunda anförts har utskottet velat

begränsa sig till att vad i ärendet förevarit för riksdagen

omförmäla.

8:o) Transport av drivmedel till Kalmar flygflottilj. Under Försvarsdepartementet,

§ 8, har revisorerna behandlat möjligheterna att förbilliga drivmedelstransporterna

till Kalmar flygflottilj (Del I, s. 43—46).

Utlåtanden har avgivits av flygförvaltningen, riksrevisionsverket och Kalmar

stad (Del II, s. 38—47).

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 114 dr 1962

9

Utskottet. Drivmedelsförsörjningen vid Kalmar flygflottilj (F 12) är f. n.

så ordnad att drivmedlen i rulltankar per järnväg transporteras från i berg

insprängda lagringsutrymmen i Karlshamn till en mindre på flottiljens område

belägen cistern. Revisorerna framhåller, att hamndirektionen i Kalmar

uttalat sitt intresse för att antingen i samverkan med flygförvaltningen eller

också i egen regi — och i så fall för uthyrning till flygförvaltningen —

bygga en lagringsanläggning i Kalmar hamn. Direktionen har nämligen

funnit, att stora ekonomiska fördelar skulle stå att vinna, om de nuvarande

landtransporterna av drivmedel till Kalmar slopades och i stället ersattes

med sjötransporter dit. Flygförvaltningen har emellertid å sin sida visat

föga intresse för ett sådant arrangemang och i sammanhanget hänvisat till

det militära behovet av skyddad lagring, som icke kan tillgodoses i Kalmar.

Revisorerna finner för sin del ådagalagt, att betydande besparingar i form

av minskade transportkostnader skulle uppkomma, om en upplagring i

hamnen av drivmedel för flottiljens fredsbruk kunde åstadkommas. Det

framhålles, att en sådan upplagring icke behöver få till följd att flottiljens

beredskap i fråga om drivmedelsförsörjningen minskar. Revisorerna förutsätter

nämligen som självfallet, att flottiljen i ett skärpt läge fortfarande

skall kunna repliera på de i Karlshamn belägna bergrumscisternerna. Vid

angivna förhållanden bör förhandlingar i anläggningsfrågan utan dröjsmål

komma till stånd mellan flygförvaltningen och hamndirektionen.

Utskottet vill först — i likhet med riksrevisionsverket — fästa uppmärksamheten

på att revisorerna vid sitt belysande av de ekonomiska fördelarna

av alternativet med en kalmaranläggning åberopat jämförelser mellan landtransportkostnaderna

för dels sträckan Karlshamn—F 12, dels sträckan

Kalmar hamn—F 12. Som riksrevisionsverket påpekat utgår en sådan jämförelse

från att kostnaderna för lagerhållning m. m. i stort sett blir desamma

vid distribution över Kalmar som över Karlshamn. Detta förutsätter,

att de av flygförvaltningen i Karlshamn förhyrda lagringsutrymmena kan

reduceras med ungefär samma volym som erfordras för kalmaranläggningen,

vilket med hänsyn till karlshamnsanläggningens karaktär och övriga

servicefunktioner är ett orealistiskt antagande. Av detta skäl torde vid

eu rättvisande bedömning av distributionsalternativen förutom de direkta

fraktkostnaderna även hyreskostnaden samt övriga merutgifter i anledning

av kalmaranläggningen få inräknas i kalkylen. Så har också skett vid de

kostnadsjämförelser, som gjorts i remissyttrandena i ärendet.

Vad angår den närmare innebörden av dessa jämförelser, har flygförvaltningen

vid sina beräkningar funnit, att den föreslagna ändrade drivmedelsdistributionen

skulle medföra — i stället för de i revisorernas berättelse

angivna besparingarna — en kostnadsökning om ca 14 000 kr. för år.

Därvid har kalmaraltcrnativet jämförts med ett alternativ innefattande

landsvägstransporter, vilket sammanhänger med att chefen för flygvapnet

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 11 4 år 1962

av operativa skäl förordat en övergång till sådana från de nuvarande järnvägstransporterna.

Riksrevisionsverket har vid sina beräkningar funnit såväl

landsvägs- som järnvägstransporter vara ur ekonomisk synpunkt fördelaktigare

än kalmaralternativet. I förhållande till de förra bedömes detta

alternativ ur statsverkets synpunkt innebära en kostnadsökning av 25 000

kr. och i förhållande till de senare en ökning av 75 000 kr.

Med hänsyn till vad sålunda inhämtats och sina egna överväganden i

frågan har utskottet — som jämväl beaktat de av hamndirektionen i Kalmar

i särskilt yttrande redovisade synpunkterna — funnit sig böra hemställa,

att riksdagens revisorers ifrågavarande uttalande icke må

föranleda någon riksdagens åtgärd.

9:o) Förhyrning av vissa förrådslokaler vid Livregementets grenadjärer.

Under försvarsdepartementet, § 9, har revisorerna riktat kritik mot det sätt,

på vilket förhyrning skett av vissa förrådslokaler vid Livregementets grenadjärer

(Del I, s. 47—50).

Utlåtande har avgivits av militärbefälhavaren för V. militärområdet (Del

II, s. 47).

Utskottet. Till följd av en av överbefälhavaren anbefalld översyn av mobiliseringsorganisationen

företogs vid Livregementets grenadjärer (13) åren

1959—1960 en omfattande omgruppering av regementets förråd. Som ett

led i denna omställning förhyrdes några i revisorernas berättelse närmare

angivna förrådslokaler, vilka ur olika synpunkter bedömdes lämpliga för

sitt ändamål. Innan lokalerna ännu tagits i anspråk av regementet men

sedan de reparerats och iordningställts av hyresvärden, beslöts med hänsyn

till erfarenheterna vid vissa fälttjänstövningar att företaga en ny omgruppering

av förråden. Denna innebar att regementet icke längre hade

användning för nyssnämnda lokaler. Uppgörelse träffades därför med hyresvärden

om annullering av hyreskontrakten, därvid regementet för de

sålunda icke ianspråktagna utrymmena hade att erlägga hyresersättning

med tillhopa 10 000 kr.

Utskottet vill i likhet med revisorerna ifrågasätta, om handläggningen

av detta hyresärende skett med tillbörlig omsorg. Brister synes sålunda ha

förelegat i samarbetet mellan å ena sidan de för förhyrningen ansvariga

och å andra sidan de befattningshavare, som haft att ur rent mobiliseringsteknisk

synpunkt gruppera förråden. Utskottet förutsätter, att ett bättre

samarbete i fortsättningen etableras vid liknande omdispositioner i förrådshållningen.

Då utskottet utgår ifrån att vederbörande militära myndigheter

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 114 år 1962

11

är införstådda härmed, vill utskottet begränsa sig till att vad i ärendet förevarit

för riksdagen

omförmäla.

10:o) Vissa drivmedelsanläggningar vid flygvapnet. Under försvarsdepartementet,

§ 10, har revisorerna riktat kritik mot det sätt på vilket byggnadsarbetena

handhafts vid uppförandet av vissa drivmedelsanläggningar

vid flygvapnet (Del I, s. 51—60).

Utlåtanden har avgivits av forlifikationsförvaltningen, flygförvaltningen

och riksrevisionsverket (Del II, s. 47—50).

Utskottet. Revisorerna konstaterar, att det sedan 1950-talets början i

fortifikationsförvaltningens regi pågått omfattande och kostnadskrävande

arbeten med anordnande av drivmedelsanläggningar vid olika flygflottiljer.

Så gott som genomgående har från början beräknade kostnader och planerade

byggnadstider väsentligt överskridits. Merkostnaderna uppgår f. n. till

ca 2 milj. kr., och en ytterligare kapitalinsats av ungefär samma storleksordning

torde erfordras innan vissa ännu icke färdigställda anläggningar

kan tagas i bruk. Revisorerna finner angivna förhållanden synnerligen

otillfredsställande och tillskriver det uppkomna läget bl. a. den omständigheten,

att byggnadsarbetena omhänderhafts av personal, som saknat erforderlig

sakkunskap. Även om sålunda anledning finnes till allvarlig kritik

kan enligt revisorerna noteras, att ansträngningar på senaste tiden

gjorts från fortifikationsförvaltningens sida för att komma till rätta med

förhållandena. De har därför ansett sig kunna inskränka sig till att lämna

en redogörelse för ifrågavarande byggnadsärenden.

Utskottet har i och för sig förståelse för att fördyringar och förseningar

i vissa fall kan uppkomma i samband med anläggningsarbeten av här ifrågavarande

slag på grund av olika vid arbetenas igångsättande ej kända eller

förutsedda omständigheter. De kostnadsökningar och dröjsmål, som uppstått

vid ett par av de av revisorerna behandlade byggnadsprojekten, tyder

dock på att man icke fyllt de rimliga krav, som måste ställas i fråga om

noggrannhet och förutseende i planeringen. Av revisorernas redogörelse

framgår även att själva sättet för byggnadsarbetenas genomförande lämnat

mycket övrigt att önska. Utskottet vill därför starkt understryka angelägenheten

av att effektiva åtgärder vidtages för att förhindra ett upprepande.

Det yttrande som fortifikationsförvaltningen avgivit i ärendet tyder

också på att förvaltningen är helt införstådd härmed. Av yttrandet framgår,

att ansträngningar görcs för att färdigställa ännu icke idrifttagna anläggningar,

att planering sker för att upprusta äldre anläggningar till rimliga

kostnader och att av revisorerna efterlysta driftinstruktioner håller på att

utarbetas inom en för ändamålet särskilt tillsatt arbetsgrupp. — Med hän
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 11b år 1962

syn till vad sålunda inhämtats har utskottet icke funnit skäl att föreslå

någon särskild riksdagens åtgärd i anledning av revisorernas uttalande

utan velat begränsa sig till att vad i ärendet förevarit för riksdagen

omförmäla.

11 :o) Anskaffning av inventarier m. m. vid ungdomsvårdsskolor och anstalter

för alkoholmissbrukare. Under socialdepartementet, § 11, har revisorerna

anfört synpunkter på upphandlingsverksamheten för ungdomsvårdsskolor

och anstalter för alkoholmissbrukare (Del I, s. 61—65).

Utlåtanden har avgivits av socialstyrelsen och riksrevisionsverket (Del

II, s. 51—56).

Utskottet. Riksdagens revisorer erinrar om att ungdomsvårdsskolor och

anstalter för alkoholmissbrukare under senare år varit föremål för en omfattande

upprustning. Denna har föranlett inköp av en mängd inventarier

av olika slag. Ansvarig för inköpen såvitt angår skolor och anstalter i statlig

regi har varit socialstyrelsen, som dock i viss utsträckning delegerat

inköpsrätten till resp. institutioners ledning. Beträffande den centrala upphandlingen

har denna ägt rum dels med anlitande av statliga avtal genom

bl. a. överstyrelsen för yrkesutbildning och arméintendenturförvaltningen,

dels ock efter anbud som införskaffats av socialstyrelsen. Den lokala upphandlingen

sker såväl med anlitande av statliga avtal som efter anbud

från ortens firmor. Revisorerna framhåller att det med hänsyn till storleken

av de belopp som utgives för ifrågavarande utrustnings- och inventarieanskaffningar

är angeläget, att dessa sker på ett så fördelaktigt sätt

som möjligt. Ur denna synpunkt synes en rationellare ordning böra eftersträvas

än den som f. n. tillämpas. Sålunda bör enligt revisorerna när fråga

är om upphandling, som avser större värden eller kvantiteter, denna avlastas

socialstyrelsen och anstaltsledningarna och i stället överlåtas till sådant

statligt organ, som kan antagas ha särskilda förutsättningar för uppgiften.

Härmed sammanhängande spörsmål synes lämpligen böra övervägas

av riksrevisionsverket, som har att granska den statliga upphandlingsverksamheten.

I sammanhanget bör bl. a. övervägas på vad sätt upphandlingen

i olika fall skall ske och vilka befogenheter i förevarande hänseende,

som anstaltsledningarna bör erhålla. Vidare bör klarläggas, om sådana villkor

för erhållande av statsbidrag vid de icke-statliga anstalterna bör gälla,

att upphandling av inventarier etc. skall ske i den ordning som statlig myndighet

föreskriver.

För egen del vill utskottet allmänt konstatera, att det varuområde, som

beröres av ifrågavarande skolors och anstalters verksamhet, till sin sammansättning

är synnerligen heterogent. I detsamma ingår sådana från varandra

artskilda nyttigheter som traktorer, redskap, verktygsmaskiner, möb
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 111 år 1962

13

ler, köksutrustningar etc. Vid sådant förhållande torde — som riksrevisionsverket

framhållit i sitt yttrande — praktiska svårigheter möta att i enlighet

med revisorernas intentioner välja ut en myndighet, som kan anses

lämpad att övertaga inventarie- och utrustningsanskaffningen i dess helhet.

Som framgår av revisorernas egen redogörelse sker redan nu upphandling

av åtskilliga inventarier genom anslutning till centralt eller på annat sätt

anordnade samköpsförfaranden i andra myndigheters regi. På så sätt har

en avlastning av inköpsarbetet från socialstyrelsen samt skol- och anstaltsledningarna

redan kommit till stånd. Det kan dock konstateras, att en hel

del varor, som lämpligen borde kunna införskaffas genom samköp, f. n. upphandlas

direkt. I fråga om dessa direktköp har emellertid riksrevisionsverket

i sitt yttrande anmält, att det nyligen påbörjat en utredning angående

deras omfattning och fördelning på olika varuslag. Resultatet av utredningen

torde ge underlag för en bedömning i vilken omfattning ytterligare

samköp vid inventarie- och utrustningsanskaffning bör genomföras. Härmed

får de av revisorerna anförda synpunkterna anses ha blivit tillräckligt

beaktade, och utskottet vill därför begränsa sig till att vad i ärendet förevarit

för riksdagen

omförmäla.

12:o) Inventeringen av länsbostadsnämndernas säkerhetshandlingar m. m.

Under socialdepartementet, § 12, har revisorerna bl. a. anfört vissa kritiska

synpunkter på bostadsstyrelsens och riksrevisionsverkets inventering

av länsbostadsnämndernas säkerhetshandlingar (Del I, s. 66—-70).

Utlåtanden har avgivits av bostadsstyrelsen, statskontoret och riksrevisionsverket

(Del II, s. 56—59).

Utskottet. Riksdagens revisorer erinrar om länsbostadsnämndernas åliggande

att på betryggande sätt förvara säkerheter som lämnats för av nämnderna

beviljade lån samt att i övrigt vidtaga de åtgärder, som erfordras

för säkerställande av statens fordringar med anledning av långivningen.

Det konstateras, att de säkerheter varom här är fråga representerar betydande

värden och att det med hänsyn härtill framstår som önskvärt, att

kontroll från överordnade myndigheter regelbundet äger rum i fråga om

de olika nämndernas handhavande av angivna uppgifter. För att skapa

sig en uppfattning om i vilken utsträckning en sådan kontroll förekommer

har revisorerna införskaffat upplysningar från länsbostadsnämnderna om

de inventeringar av nämndernas säkerhetshandlingar, som bostadsstyrelsen

och riksrevisionsverket var för sig verkställt under den senaste tioårsperioden.

Därvid har framgått att inventeringarna haft en helt otillräcklig

omfattning. En aktivering bör enligt revisorerna ske på detta område, och

det synes lämpligt att de båda myndigheterna gör upp en gemensam intern

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr lik år 1962

plan för den fortsatta inventeringsverksamhetens bedrivande. — Revisorerna

har vidare undersökt vilka arbetsuppgifter, som åvilar de hos vissa länsbostadsnämnder

deltidsanställda ombudsmännen, och som resultatet därav

ifrågasatt, om icke ombudsmannabefattningarna kan indragas. Vederbörande

nämnder anses i stället kunna anlita bostadsstyrelsens ombudsmannasektion.

Både bostadsstyrelsen och riksrevisionsverket har i sina yttranden åberopat

de svårigheter, som föreligger med hänsyn till de begränsade personella

resurserna att bedriva en mera intensiv inventeringsverksamhet. De

båda myndigheterna säger sig ha haft sin uppmärksamhet riktad på problemet

och så sent som i fjol höstas gemensamt övervägt möjligheterna till

en effektivare kontroll. Bostadsstyrelsen har därvid kommit fram till att

det för dess del med lämplig planering borde vara möjligt att inom ramen

för nuvarande resurser fortsättningsvis mera grundligt inventera ca sex

länsbostadsnämnder årligen och att vid sidan därav företaga stickprovsundersökningar

på andra håll.

Utskottet har noterat den strävan att effektivisera inventeringsverksamheten,

som bostadsstyrelsens och riksrevisionsverkets yttranden ger uttryck

åt. Det anser också, att man med lämplig planering av arbetet bör kunna

få till stånd en bättre ordning än den som för närvarande gäller. Icke minst

synes en sådan kunna förverkligas genom en samordning av de båda myndigheternas

inventeringar så att de bättre täcker fältet. Vad angår revisorernas

ifrågasättande av möjligheten att indraga ombudsmannabefattningarna

vid vissa länsbostadsnämnder har utskottet svårt att intaga någon

bestämd ståndpunkt. Vid bedömningen av denna fråga måste sålunda beaktas

icke bara förhållandena hos nämnderna utan också det faktum att med

en indragning av angivna befattningar sannolikt följer krav på en förstärkning

av bostadsstyrelsens ombudsmannasektion. I sammanhanget får hänsyn

också tagas till den ytterligare decentralisering av låneärenden till

nämnderna, som tänkes ske från och med nästa budgetår och som kan

förutsättas öka dessas behov av juridiskt biträde. Utskottet vill under sådana

förhållanden endast göra det uttalandet, att det utgår ifrån att bostadsstyrelsen

har sin uppmärksamhet riktad på föreliggande problem och

beaktar de möjligheter, som eventuellt kan föreligga till en rationalisering

av arbetet på detta område.

Utskottet anser, att de av revisorerna och utskottet självt anförda synpunkterna

kommer att bli beaktade utan någon särskild åtgärd från riksdagens

sida. Vid sådant förhållande begränsar sig utskottet till att vad i

ärendet förevarit för riksdagen

omförmäla.

13 :o) Utfallet av automobilskattemedlens specialbudget. Under kommunika
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr lli dr 1962

15

tionsdepartementet, § 13, har revisorerna lämnat en redogörelse för utfallet

av automobilskattemedlens specialbudget (Del I, s. 71—75).

Utskottet. Vad i förevarande ärende blivit av revisorerna berört är icke

av beskaffenhet att från utskottets sida påkalla något yttrande, vilket utskottet

velat för riksdagen

anmäla.

14:o) Planeringen av Södertäljevägens utbyggnad. Under kommunikationsdepartementet,

§ 14, har revisorerna behandlat planeringen av Södertäljevägens

utbyggnad (Del I, s. 76—88).

Utlåtanden har avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, länsstyrelsen

i Stockholms län, Södertälje stad samt Kjessler & Mannerstråle aktiebolag

(Del II, s. 60—67).

Utskottet. Revisorerna erinrar om att riksväg 1 mellan Stockholm och

Södertälje under en följd av år varit föremål för successiv ombyggnad. År

1957 färdigställdes sträckan Vårby—Salem i huvudsak till motorvägsstandard,

och i juni 1961 öppnades såsom motorväg den senast ombyggda och

närmast Södertälje belägna delen, nämligen sträckan Salem—Jakobsdal med

anslutningsväg till Södertälje. Revisorerna lämnar en närmare redogörelse

för de olika faserna i planeringsarbetet beträffande sistnämnda sträcka

alltifrån dess påbörjande under 1940-talet och fram till den tidpunkt, då

den slutliga arbetsplanen godkändes, d. v. s. år 1958. Även projekteringsläget

i fråga om vägens fortsättning med bro över Södertälje kanal och en

kringfartsled invid staden redovisas i sammanhanget. — Revisorerna säger

sig vara medvetna om de problem, som varit förenade med ifrågavarande

byggnadsprojekt, men anser dock att handläggningen av detta i vissa hänseenden

tyder på bristande förutseende i planeringen. Även mot formerna

för samarbetet mellan projektor och vederbörande statliga myndigheter

riktas viss kritik. Mera allmänt konstateras, att erfarenheterna från byggnadsärendet

ger stöd åt uppfattningen att det ur synpunkten att rationellt

och ekonomiskt genomföra större vägbyggnadsföretag är önskvärt med en

koncentration av insatserna såväl i projekterings- som byggnadsskedet.

Utskottet finner den av revisorerna lämnade redogörelsen vara av värde

icke minst ur synpunkten att den belyser de problem, som över huvud möter

vid planeringen av större vägbyggnadsföretag. Av redogörelsen framgår

emellertid också, att projekteringen av här ifrågavarande vägbygge varit

förenad med särskilda svårigheter. Delvis har dessa varit av ekonomisk

art och då närmast betingats av att de anslagsmässiga förutsättningarna i

ett tidigare skede icke varit sådana att de gynnat en mera långsiktig planering

av större vägbyggnadsföretag. Även andra omständigheter har emel
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr ilb år 1962

lertid inverkat. Sålunda har de vägtekniska problemen varit svårlösta. Likaså

gäller att ifrågavarande projekt berört en rad delvis motstridiga intressen,

vilkas samordning krävt lång tid. Den påtalade fördröjningen av projekteringsarbetet

och de brister som vidlådit detta får enligt utskottet i huvudsak

anses ha sin grund i förhållanden av angivet slag. Att sedan andra

faktorer kan ha spelat in såsom de av revisorerna påtalade underlåtenheterna

i planerings- och samrådshänseende vill utskottet icke bestrida. Utskottet

har dock uppfattat revisorernas uttalande så att det primära syftet med

detta icke varit den kritik som anförts i nyssberörda fall. I stället synes

avsikten i första hand ha varit att genom en redogörelse för handläggningen

av det aktuella vägprojektet belysa fördelarna av mera koncentrerade

insatser då det gäller genomförandet av större vägbyggnadsföretag. Härtill

kan sägas att fördelarna av en sådan ordning torde vara allmänt erkända.

Det kan också konstateras, att de flerårs- och fördelningsplaner, som

ligger till grund för medelsavvägningen på vägbyggnadsområdet, liksom den

projekteringsverksamhet, som bedrives i anslutning till dessa planer, synes

vara helt i linje med de principer revisorerna ansett böra tillämpas.

Vad sålunda anförts innebär, att utskottet icke finner revisorernas uttalande

böra föranleda någon särskild riksdagens åtgärd. Utskottet vill därför

begränsa sig till att vad i ärendet förevarit för riksdagen

omförmäla.

15 :o) Statens bilinspektions lokaler. Under kommunikationsdepartementet,

§ 15, har revisorerna föreslagit åtgärder till avhjälpande av bristen inom

statens bilinspektion på lämpliga kontors- och besiktningslokaler (Del I, s.

89—96).

Utskottet. Beträffande detta ärende har utskottet yttrat sig i sitt utlåtande

nr 77, varom utskottet velat här

erinra.

16 :o) Uppgiftsskyldighet rörande motorredskap m. m. Under kommunikationsdepartementet,

§ 16, har revisorerna behandlat viss uppgiftsskyldighet

rörande motorredskap m. m. (Del I, s. 97 och 98).

Utlåtanden har avgivits av armétygförvaltningen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

domänstyrelsen och överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap

(Del II, s. 74-—76).

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande

motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Ebbe Ohlsson

(1:145) och den andra inom andra kammaren av herr Darlin (11:176),

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 11b år 1962

17

1 vilka hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin

mening uttala att nu gällande bestämmelser rörande viss uppgiftsskyldighet

för motorredskap m. m. bör ersättas med ett smidigare förfarande i enlighet

med de riktlinjer som i motionerna angivits.

Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisas till motionen 11:176.

Utskottet. Enligt kungörelsen den 27 november 1942 (nr 885) angående

uppgiftsskyldighet beträffande motorredskap m. m. åligger det ägare av

vissa fordon, traktorer och redskap att årligen före september månads utgång

avlämna uppgift om dessa till i kungörelsen angivna myndigheter (i

Stockholm överståthållarämbetet, i andra städer poliskammare eller magistrat

och på landet polischefen i orten). Uppgift skall lämnas på särskild

blankett i två exemplar, och endast ett fordon eller redskap får upptagas

på varje blankett. Uppgiftsmaterialet har avsetts ligga till grund för den

av beredskapsskäl betingade uttagningsverksamhet, som armétygförvaltningen

bedriver i egenskap av biluttagningsmyndighet enligt civila och militära

uttagningsförordningarna.

Revisorerna konstaterar, att ifrågavarande uppgiftsskyldighet varit mindre

ändamålsenlig. Det har sålunda visat sig vara enklare för armétygförvaltningen

att införskaffa de önskade upplysningarna genom direkta hänvändelser

till vederbörande importörer och tillverkare. Detta har medfört

att Kungl. Maj:t under en följd av år meddelat dispens från tillämpningen

av kungörelsen. Revisorerna finner i likhet med förenämnda motionärer,

att författningen under sådana förhållanden bör upphävas. Skulle en

uppgiftsskyldighet framdeles visa sig motiverad anses den ordningen böra

tillämpas, att bestämmelser om sådan meddelas för vart och ett av de år

då uppgiftsbehovet föreligger.

I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna ansluter sig utskottet till

revisorernas uppfattning om lämpligheten av att kungörelsen upphäves. För

att så sker talar redan det förhållandet, att en författningsmässigt grundad

uppgiftsskyldighet, från vilken dispenseras i den utsträckning som här är

fallet, är ägnad att skapa oklarhet hos de ifrågakommande uppgiftslämnarna

om när uppgiftsskyldigheten faktiskt föreligger. Att dispens från kungörelsens

bestämmelser meddelats sammanhänger som nämnts med att armétygförvaltningen

kunnat införskaffa det erforderliga uppgiftsmaterialet

genom direkta kontakter med vederbörande importörer och tillverkare.

Detta förfaringssätt synes med fördel kunna tillämpas även i fortsättningen

och bör så mycket hellre kunna accepteras, som det kan anses ha en

formell grund i 1948 års lagstiftning om skyldighet för näringsidkare m. fl.

att biträda vid planläggningen av rikets ekonomiska försvarsberedskap. I

sammanhanget kan även hänvisas till den av revisorerna anvisade möjligheten

att för särskilda år, då ett uppgiftsbehov föreligger, meddela bestämmelser

om uppgiftsskyldighet.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1902. 6 samt. Nr iVt

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 114 år 1962

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av riksdagens revisorers

ifrågavarande uttalande och med bifall till motionerna 1:145

och 11:176, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om upphävande

av 1942 års kungörelse angående uppgiftsskyldighet

beträffande motorredskap m. m.

17:o) Statens järnvägars resebyråer i utlandet. Under kommunikationsdepartementet,

§ 17, har revisorerna ifrågasatt åtgärder i syfte alt rationalisera

driften av statens järnvägars resebyråer i utlandet (Del I, s. 99—105).

Utlåtanden har avgivits av järnvägsstyrelsen, Scandinavian Airlines System

samt Svenska turisttrafikförbundet (Del II, s. 77—81).

Utskottet. Statens järnvägar driver fyra resebyråer i utlandet, nämligen

i Köpenhamn, Berlin, Hamburg och London. Beträffande byråernas ekonomiska

förhållanden har revisorerna lämnat en närmare redogörelse, därav

framgår att rörelsen under senare år uppvisat ett ganska stort underskott.

Det påpekas emellertid i sammanhanget, att nämnda byråer har åtskilliga

uppgifter för statens räkning utöver vad som normalt kan anses

falla inom ramen för egentlig resebyråverksamhet. De har sålunda olika

uppdrag för statens järnvägar såsom trafikföretag och utför vidare ett omfattande

arbete i fråga om allmän trafikupplysning och trafikpropaganda.

Om kalkylen begränsas till den egentliga resebyråverksamheten blir därför

det ekonomiska utfallet väsentligt gynnsammare med ungefärlig balans

mellan inkomster och utgifter. Även om den sålunda redovisade bilden av

resebyråernas ekonomi får anses godtagbar är det enligt revisorerna uppenbart,

att verksamheten drager icke obetydliga kostnader och att anledning

finnes att pröva utvägar för åstadkommande av ett ekonomiskt bättre resultat.

I sammanhanget hänvisas särskilt till de möjligheter, som eventuellt

skulle kunna uppnås genom samarbete med andra intressenter på förevarande

område, såsom övriga nordiska statsbanors resebyråer, Svenska

turisttrafikförbundet och SAS.

I sitt yttrande i ärendet säger sig järnvägsstyrelsen vara medveten om att

resebyråverksamheten i utlandet drar förhållandevis höga kostnader. Densamma

är emellertid föremål för kontinuerliga rationaliseringsåtgärder,

därvid även beaktas de möjligheter till samordning och samarbete, som revisorerna

berört. I fråga om samverkan på det nordiska planet framhålles

att de nordiska ländernas statsbanor redan kunnat ena sig om ett gemensamt

kontor i New York, vidare att överläggningar nyligen förts om ett

svenskt-danskt samarbete i Hamburg samt att järnvägsstyrelsen detta år

avser att taga upp frågan om ett samgående på vidare basis mellan de

nordiska järnvägsförvaltningarna i fråga om gemensamma resebyråer. Dis
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr lik år 1962

19

kussioner kommer också att inledas med SAS rörande de praktiska förutsättningarna

för ett samarbete. Ett mera begränsat sådant bör enligt styrelsen

kunna övervägas med Svenska turisttrafikförbundet. — SAS anser

för sin del, att förutsättningar bör finnas att etablera ett samarbete mellan

SAS’ utlandskontor och statens järnvägars utländska resebyråorganisation

enligt de riktlinjer som revisorerna angivit, och är beredd att överväga

ett sådant. Svenska turisttrafikförbundet anger i sitt yttrande vissa förhållanden,

som för dess del begränsar möjligheterna till ett samgående.

Utskottet finner de av revisorerna anförda synpunkterna beaktansvärda.

Även om det kan antagas att konkurrens- och andra förhållanden i vissa

fall lägger hinder i vägen, torde dock ett betydande utrymme finnas för

samarbete av ifrågasatt slag. Avgjorda fördelar synes därvid kunna uppnås

såväl ur kostnadssynpunkt som med hänsyn till värdet över huvud av samlade

insatser på rese- och turistområdet. Av de redovisade yttrandena Från

järnvägsstyrelsen och SAS framgår att man där redan är inne på tanken

att utnyttja olika föreliggande möjligheter till samverkan. Det finns sålunda

anledning räkna med att revisorernas synpunkter kommer att bli

beaktade utan någon särskild åtgärd från riksdagens sida. Vid sådant förhållande

anser sig utskottet kunna begränsa sig till att vad i ärendet förevarit

för riksdagen

omförmäla.

18:o) Inkomstredovisningen till budgeten i vissa fall. Under finansdepartementet,

§ 18, har revisorerna förordat en snabbare inleverering till statsverket

av vissa konsumtionsskatter (Del I, s. 106—109).

Utlåtanden har avgivits av generalpoststyrelsen, riksrevisionsverket, generaltullstyrelsen,

kontrollstyrelsen, fullmäktige i riksbanken och fullmäktige

i riksgäldskontoret (Del II, s. 82—94).

Utskottet. I förevarande paragraf har riksdagens revisorer uttalat sig för

eu snabbare inleverering till statsverket av vissa konsumtionsskatter, varvid

målet i princip borde vara att dessa statsmedel dagligen överföres till

statsverkets checkräkning i riksbanken i stället för en gång i veckan enligt

nuvarande ordning. Enligt revisorernas mening bör en närmare prövning

av förevarande spörsmål anförtros åt riksrevisionsverket, som enligt

sin instruktion är central myndighet för kontroll av statens inkomster och

utgifter.

Revisorernas förevarande förslag har genomgående mötts av en positiv

inställning från de hörda remissmyndigheternas sida. Även enligt utskottets

mening ger vad i ärendet förekommit vid handen, att skäl föreligger

för en närmare prövning av den väckta frågan. Då utskottet anser att den2*

Bihang Ull riksdagens protokoll 1902. G samt. Nr 114

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 11b år 1962

na uppfattning bör bringas till Kungl. Maj:ts kännedom får utskottet hemställa,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till

känna vad utskottet i anledning av riksdagens revisorers

ifrågavarande uttalande anfört.

19 :o) Inbetalningen till statsverket av omsättningsskatten för sprit och vin.

Under finansdepartementet, § 19, har revisorerna anfört synpunkter på redovisningen

till statsverket av omsättningsskatten för sprit och vin (Del I,

s. 110—115).

Utlåtanden har avgivits av riksrevisionsverket, kontrollstyrelsen, fullmäktige

i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, AB Vin- & Spritcentralen

och Nya Systemaktiebolaget (Del II, s. 95—102).

Utskottet. Under förevarande paragraf konstaterar revisorerna att det

tillämpade systemet för inleverering till statsverket av omsättningsskatten

på sprit och vin innebär, att betydande skattebelopp kvarligger hos de båda

i sammanhanget aktuella bolagen — Vin- och Spritcentralen och Nya Systemaktiebolaget

— under åtskillig tid innan inleverering sker. Revisorerna

föreslår att åt riksrevisionsverket uppdrages att i samråd med kontrollstyrelsen

samt parti- och detaljhandelsbolagen närmare pröva nu tillämpade

system för omsättningsskattens redovisning i syfte att nå en snabbare

redovisning av dessa skattemedel.

Av de i ärendet hörda remissmyndigheterna har fullmäktige i riksbanken

och fullmäktige i riksgäldskontoret klart uttalat sig till förmån för

den av revisorerna framförda tanken. Riksrevisionsverket har ansett frågan

inte kunna bedömas utan en mera ingående undersökning, mot vars

verkställande verket inte haft något att invända. Kontrollstyrelsen har

ifrågasatt om snabbare inleverans av ifrågavarande medel är av sådan betydelse

att särskilda åtgärder härför är erforderliga. De båda berörda bolagen

har å sin sida intagit en kritisk hållning till revisorernas förslag och

anfört en del omständigheter som talar mot ett förverkligande av detsamma.

Utskottet vill framhålla att, därest en ändring av tiden för inleverans av

dessa skattemedel anses påkallad, denna lämpligen torde kunna åstadkommas

genom justeringar av nu gällande avtal mellan staten och bolagen.

Med hänsyn härtill och då tillräckliga skäl knappast synes föreligga att från

riksdagens sida påfordra åtgärder i enlighet med revisorernas förevarande

förslag har utskottet ansett sig böra inskränka sig till att vad i ärendet

förekommit för riksdagen

omförmäla.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr lli dr 1962

21

20 :o) Vissa iakttagelser angående skatteuppbörden m. m. Under finansdepartementet,

§ 20, har revisorerna lämnat en redogörelse för vissa iakttagelser

angående skatteuppbörden m. m. (Del I, s. 116—135).

Utskottet. Vad i detta ämne av revisorerna anförts har utskottet ansett

icke påkalla något särskilt uttalande från dess sida, vilket utskottet får för

riksdagen

anmäla.

21 :o) Den administrativa tillämpningen av förordningen om allmän varuskatt.

Under finansdepartementet, § 21, har revisorerna behandlat den administrativa

tillämpningen av förordningen om allmän varuskatt (Del I, s.

136—159).

Utlåtanden har avgivits av generalpoststyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket,

riksskattenämnden, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i

Malmöhus län, Hallands län, Örebro län, Jämtlands län och Västerbottens

län (Del II, s. 103—127).

Utskottet. Såsom revisorerna under förevarande paragraf understryker

är det ännu för tidigt att dra några definitiva slutsatser beträffande behovet

i stort av ändringar i det system, som uppbyggts för den allmänna

varuskattens administration. Även om systemet förefaller att fungera relativt

väl kan emellertid redan nu jämkningar eller förändringar på en eller

annan punkt vara motiverade. Den ingående undersökning som revisorerna

föranstaltat om har också resulterat i värdefulla iakttagelser och även

i konkreta förslag, om än av begränsad räckvidd.

I den mån utskottet i det följande särskilt uttalar sig beträffande de av

revisorerna berörda frågorna, följer utskottet den ordning vari desamma

i revisorernas berättelse redovisats.

Revisorerna ifrågasätter, om inte möjligheten att medge anstånd med

föreskriven inbetalning av preliminär varuskatt utan erläggande av restavgift

borde kunna delegeras till länsstyrelserna. Såvitt av remissutlåtandena

kan utläsas synes något mera påtagligt praktiskt behov av en dylik delegering

knappast föreligga. I händelse av en delegering av beslutanderätten

synes emellertid ur likformighetssynpunkt riksskattenämnden i främsta

rummet böra komma i fråga.

Såsom revisorerna konstaterat orsakar det s. k. brutna räkenskapsåret

betydande merarbete för varuskattekontoren och postbanken ävensom försening

av taxeringsarbetet. Det framstår därför som angeläget, att olägenheterna

elimineras på ett eller annat sätt. På sätt riksskattenämnden understrukit

är emellertid denna fråga av så komplicerad natur, att ett ställningstagande

måste föregås av närmare utredning.

Beträffande möjligheten av justering i efterhand av redovisad preliminär

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 1H år 1962

skatt synes på av riksskattenämnden anförda skäl denna möjlighet böra

kvarstå åtminstone tills vidare, även om det här i regel rör sig om jämförelsevis

obetydliga belopp.

Vad revisorerna anfört i fråga om behovet av effektivare korskontroll av

rörelsebilaga till allmän självdeklaration resp. varuskattedeklaration synes

i och för sig förtjänt att närmare övervägas. Utskottet hyser emellertid den

uppfattningen, att man bör avvakta ännu någon tids erfarenhet rörande

de uppgifter, som kan anses erforderliga för att eliminera bristande överensstämmelse

mellan de olika slagen av redovisningar. Redan nu har f. ö.

viss omredigering i vederbörliga deklarationsformulär vidtagits i sådant

syfte.

En viktig fråga i förevarande sammanhang utgör varuskattens administrering

i första instans. Härvidlag har meningarna brutit sig, i det att vissa

myndigheter närmast uttalat sig för ett bibehållande av gällande ordning,

medan från andra håll sympatier uttalats för en överflyttning av taxeringsarbetet

till länsstyrelserna. Revisorerna har i detta sammanhang föreslagit,

att statskontoret i samråd med riksskattenämnden får i uppdrag

att granska nuvarande arbetsrutin i tekniskt avseende. Utskottet har för

sin del intet att erinra mot detta förslag. Såsom riksrevisionsverket anfört

synes kunna övervägas att låta uppdraget avse även förfarandet vid uppbörd

och debitering.

Vad angår frågan om uttagande av restavgift ifrågasätter revisorerna viss

skärpning av gällande bestämmelser avseende de fall, där avsiktliga felräkningar

av skatt från de skattskyldigas sida kan konstateras. Därest dylika

felräkningar förekommer i sådan omfattning att olägenheterna i uppbördsförfarandet

framstår som påtagliga, synes intet vara att erinra mot en

ändring i av revisorerna föreslagen riktning.

Behovet av personalförstärkning på varuskattekontoren är enligt åtskilliga

av remissmyndigheterna framträdande. Enligt revisorernas mening bör

statskontoret få i uppdrag att granska arbetsförhållandena för att därigenom

få underlag för bedömande av arbetskraftsbehovet på längre sikt. Häremot

synes utskottet intet vara att erinra.

Vad slutligen angår frågan om spridning av riksskattenämndens anvisningar

efterlyser revisorerna en bättre ordning härutinnan än f. n. Då, enligt

vad riksskattenämnden framhållit i sitt remissutlåtande, nämnden kommer

att följa utvecklingen och undersöka möjligheterna till vidgad spridning,

synes några särskilda åtgärder på denna punkt inte påkallade.

Vad revisorerna i övrigt anfört under förevarande paragraf föranleder

inte något särskilt uttalande från utskottets sida.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 114 dr 1962

23

känna vad utskottet beträffande revisorernas förevarande

uttalanden anfört.

22 :o) Statistiska specialundersökningar. Under finansdepartementet, § 22,

har revisorerna behandlat frågan om anlitande av statistiska centralbyråns

maskincentral för statistiska specialundersökningar (Del I, s. 160—163).

Utlåtanden har avgivits av statistiska centralbyrån, statskontoret och

kommittén för maskinell databehandling (Del II, s. 127—130).

Utskottet. Av det remissyttrande som i ärendet avgivits av kommittén för

maskinell databehandling framgår, att kommittén — vars huvudbetänkande

beräknas skola avges inom kort — avser att föreslå en organisation för

samordnande funktioner på området för databehandling inom den statliga

verksamheten. Då vid sådant förhållande tillräckliga skäl inte synes

föreligga att nu vidta ändring av gällande bestämmelser får utskottet hemställa,

att revisorernas nu ifrågavarande uttalande icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

23 :o) Betalning av fakturor hos vissa myndigheter. Under finansdepartementet,

§ 23, har revisorerna behandlat ordningen för vissa myndigheters

fakturabetalning (Del I, s. 164—166).

Utlåtanden har avgivits av fångvårdsstyrelsen, armétygförvaltningen, arbetsmarknadsstyrelsen,

byggnadsstyrelsen, telestyrelsen och riksrevisionsverket

(Del II, s. 131—137).

Utskottet. Vad revisorerna under förevarande paragraf anfört om att fakturor

bör betalas vid den för statsverket gynnsammaste tidpunkten är givetvis

i och för sig obestridligt, något som även i princip vitsordats av de

hörda myndigheterna. Lika klart torde emellertid vara att den av revisorerna

eftersträvade ordningen av olika skäl knappast kan helt förverkligas

i praktiken. I stort sett synes f. ö. det nuvarande systemet fungera på ett

ur såväl statens som leverantörernas synpunkt acceptabelt sätt. Då man

dessutom torde kunna förvänta att myndigheterna har sin uppmärksamhet

riktad på av revisorerna omnämnda förhållanden, har utskottet ansett sig

kunna begränsa sig till att vad i ärendet förekommit för riksdagen

omförmäla.

24 :o) Domkapitel och stiftsnämnder. Under ecklesiastikdepartementet, § 24,

har revisorerna förordat en sammanslagning av domkapitlen och stiftsnämnderna

(Del I, s. 167—172).

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr lli dr 1962

Utlåtanden har avgivits av kammarkollegiet, statskontoret, domkapitlen i

Uppsala, Skara, Lund och Luleå, stiftsnämnderna i Uppsala, Skara, Lund

och Luleå samt Stiftsjägmästareföreningen (Del II, s. 138—146).

Utskottet. Stiftskansliernas organisation har nyligen varit föremål för

översyn av stiftskansliutredningen, vars rationaliseringsförslag prövats av

riksdagen i anslutning till propositionen 1960:101. Trots de förändringar,

som härigenom kan komma till stånd, anser emellertid revisorerna, att åtskilliga

ärenden alltjämt kommer att kräva handläggning av både domkapitel

och stiftsnämnd med därav följande merarbete både på myndighetsoch

kansliplanet. Revisorerna förordar därför, att åtgärder vidtages i syfte

att få till stånd en sammanslagning av de båda myndigheterna.

Utskottet anser för sin del, att åtskilliga fördelar skulle vara att vinna

genom ett samgående mellan de båda stiftsmyndigheterna, och på längre

sikt bör en förändring i denna riktning eftersträvas. Enligt utskottets uppfattning

skulle stiftsmyndigheten lämpligen kunna organiseras på två avdelningar

eller delegationer med i stort sett samma sammansättning som

domkapitel och stiftsnämnd nu har.

Frågan om en ändring av stiftsstyrelseorganisationen på myndighetsplanet

synes emellertid inte nu böra upptagas till prövning i avvaktan på de

förslag, som 1960 års ecklesiastika boställsutredning kan komma att framlägga

rörande förvaltningen av den ecklesiastika jorden.

Då närmare överväganden av den av revisorerna väckta frågan således bör

anstå tills vidare, hemställer utskottet,

att riksdagens revisorers ifrågavarande uttalande icke må

föranleda någon riksdagens åtgärd.

25 :o) Domänfondens avkastning. Under jordbruksdepartementet, § 25, har

revisorerna ägnat uppmärksamhet åt domänverkets ekonomiska förhållanden

(Del I, s. 173—192).

Utlåtanden har avgivits av statskontoret och domänstyrelsen (Del II, s.

147—151).

Utskottet. I denna del av sin berättelse har revisorerna lämnat en redogörelse

för sin granskning av domänverkets ekonomiska förhållanden och

då närmast med sikte på utvecklingen under 1950-talet. I sammanhanget

konstateras att en viss uppbyggnad skett av virkesförrådet, att skogarna

synes vara väl skötta, att skogs- och återväxtåtgärder utförts i tillräcklig

omfattning och att detsamma gäller åtgärder för skogstillgångarnas förbättrande.

I fråga om domänverkets skogsavverkningar har revisorerna ägnat

avverknings- och transportkostnadernas utveckling ett närmare studium

och därvid funnit, att de kostnadshöjande tendenserna kunnat effektivt

motverkas genom olika slag av rationalisering.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr lik år 1962

25

Beträffande domänverkets skogsavverknings- och försäljningspolitilc konstaterar

revisorerna, att den tidigare utvecklingen mot ökad andel avverkningar

i egen regi fortsatt under 1950-talet och att andelen successivt stigit

uppåt 80 procent. Samtidigt noteras emellertid, att det rotsålda virkets rånetto

ligger betydligt högre än det netto, som efter avdrag av avverkningskostnader

erhålles för upphugget virke. Revisorerna vill med hänsyn bl. a.

härtill uttala sin tveksamhet gentemot den fortgående tendensen att ytterligare

minska rotförsäljningarnas andel. Utskottet vill i sammanhanget

hänvisa till vad domänstyrelsen anfört i sitt yttrande. Styrelsen utvecklar

där synpunkter av innebörd, att skillnaden mellan rånettot vid rotförsäljningar

resp. egen avverkning icke utgör något mått på de båda försäljningsmetodernas

ekonomi. Vidare redovisas de närmare faktorer, som betingat

ökningen av de egna avverkningarna under 1950-talet. Skäl åberopas emellertid

även för att man i fortsättningen icke torde behöva räkna med att

dessa ytterligare kommer att öka i någon nämnvärd utsträckning. Vad från

revisorernas och domänstyrelsens sida sålunda anförts om den förda avverknings-

och försäljningspolitiken har icke föranlett statsutskottet till

något särskilt uttalande.

Revisorerna har slutligen påtalat den kraftiga stegring, som domänverkets

administrationskostnader uppvisar under den berörda tidsperioden.

Ifrågavarande kostnadsstegring har närmare kommenterats av domänstyrelsen

i dess yttrande och förklarats med dels löneautomatiken, dels den

utveckling, som kännetecknat verksamheten inom domänverket. Utskottet

finner det för egen del svårt att avgöra vilken relativ storlek administrationskostnaderna

bör ha för att betraktas som normala och godtagbara.

Allmänt kan emellertid konstateras, att de här är av den storleksordningen,

att de bör ägnas ingående och fortlöpande uppmärksamhet. Domänstyrelsen

synes också införstådd härmed. Styrelsen uttalar sålunda, att den kommer

att låta varje utökning av tjänstemannakåren föregås av noggranna överväganden,

därvid hänsyn även kommer att tagas till de allt större indirekta

kostnader, som är förenade med personalanställning. Den uppger sig

även skola ägna uppmärksamhet åt de allmänna organisationsproblemen inom

skogsförvaltningen och där beakta föreliggande rationaliseringsmöjligheter.

De av revisorerna anförda synpunkterna på domänverkets ekonomiska

förhållanden har icke åtföljts av några direkta förslag eller yrkanden. Icke

heller har utskottet funnit anledning till sådana. Utskottet vill i sammanhanget

slutligen endast erinra om den utredning, som nyligen tillsatts av

chefen för finansdepartementet med uppdrag att verkställa utredning om

statens skogsförvaltande och skogsindustriella verksamhet.

Vad sålunda förevarit har utskottet velat för riksdagen

omförmäla.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 1H år 1962

26:o) Kronans jaktarrenden. Under jordbruksdepartementet, § 26, har revisorerna

förordat en översyn av arrendeersättningarna för kronans jaktarrenden

(Del I, s. 193—198).

Utlåtanden har avgivits av riksrevisionsverket, domänstyrelsen och

Svenska jägareförbundet (Del II, s. 152 och 153).

Utskottet. I förevarande uttalande har revisorerna redogjort för de grunder,

som gäller för domänstyrelsens handläggning av frågor om upplåtelse

av rätt till jakt på marker under styrelsens förvaltning. Revisorerna har i

stort sett icke något att erinra mot de tillämpade principerna men har funnit

de avgifter som uttages vid utarrendering av småviltjakten vara alltför

låga. En översyn av arrendeersättningarna bör därför ske med sikte på en

höjning av desamma.

Även utskottet har för sin del funnit de för jaktarrenderingen tillämpade

principerna i huvudsak godtagbara. Vad angår arrendesättningen för småviltjakten

har utskottet beaktat de av domänstyrelsen i dess yttrande anförda

synpunkterna. Dessa är av innebörd, att vid jakträttsupplåtelser de

ekonomiska aspekterna icke får vara ensamt utslagsgivande utan att hänsyn

även bör tagas till de natur- och viltvårdande intressena och till önskvärdheten

att få jakträttsinnehavare, som i tillräcklig utsträckning kan förutsättas

beakta dessa. Utskottet vill helt ansluta sig till en sådan uppfattning

men kan icke finna, att en måttlig höjning av de nu onekligen ganska

låga arrendeavgifterna skulle vara oförenlig därmed. Icke heller domänstyrelsen

synes ha något att erinra mot en viss uppräkning av avgifterna och

har förklarat sig beredd att vid kommande arrendeförnyelser överväga möjligheterna

till en sådan. Då sålunda anledning finns till antagande att syftet

med revisorernas uttalande kommer att nås utan någon särskild riksdagens

åtgärd, har utskottet ansett sig kunna inskränka sig till att vad i ärendet

förevarit för riksdagen

omförmäla.

27:o) Vissa arrenden på kronoegendomen Bogesund. Under jordbruksdepartementet,

§ 27, har revisorerna förordat en översyn av arrendesättningen

på kronoegendomen Bogesund (Del I, s. 199—205).

Utlåtanden har avgivits av riksrevisionsverket och domänstyrelsen (Del

II, s. 153—156).

Utskottet. Riksdagens revisorer konstaterar, att sedan staten år 1946 inlöste

Bogesunds egendom i östra Ryds socken av Stockholms län en betydande

upprustning av egendomens jordbruk och skogsmarker ägt rum. Be
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 114 år 1962

27

träffande jordbruket gäller att de tidigare huvud- och arrendegårdarna sammanförts

till fem större jordbruksdomäner, att åkerjorden förbättrats genom

dikning, att ett i huvudsak helt nytt byggnadsbestånd tillkommit och

att gårdarna försetts med vatten och avlopp, vilka åtgärder krävt investeringar

på tillhopa ca 1,9 milj. kr. De sammanlagda arrendeersättningarna

för de fem jordbruken uppgår till ca 47 000 kr., vilket enligt revisorerna

innebär, att domänverket på det för fastigheternas upprustning nedlagda

kapitalet icke erhåller högre avkastning för avskrivning och förräntning

än 2,5 procent. Revisorerna anser arrendesättningen vara alltför låg och

föreslår en höjning av densamma.

Domänstyrelsen framhåller i sitt yttrande, att det redan vid besittningstagandet

av Bogesund år 1946 var uppenbart för styrelsen, att ett iståndsättande

av jordbruket skulle medföra betydande kostnader och att förräntningen

på nedlagt kapital med säkerhet skulle bli ringa. Staten hade

emellertid övertagit egendomen på grund av den rådande vanhävden och

kunde då ej heller undandraga sig att vidtaga åtgärder för densammas hävande.

Den av revisorerna angivna förräntningen är i själva verket bättre

än vad man under upprustningsåren ansåg sig kunna räkna med. Att i

någon nämnvärd mån höja de nuvarande arrendeersättningarna finner

styrelsen knappast möjligt med hänsyn främst till åkerjordens allmänna

beskaffenhet på Bogesund. Till stöd för denna sin bedömning lämnar styrelsen

i sammanhanget vissa uppgifter om anbudsgivning och expertvärderingar

under senare tid i fråga om de berörda arrendegårdarna.

För egen del anser utskottet att staten vid upplåtandet av jordbruksarrenden

på kronoegendom bör tillämpa en arrendesättning, som beaktar dels

de kapitalinsatser som gjorts för olika slags upprustnings- och förbättringsarbeten,

dels också andra omständigheter, såsom exempelvis vilket värde

annan jord i orten betingar. Det sagda följer i och för sig av förordningen

den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen av viss

kronoegendom jämte till förordningen hörande tillämpningsföreskrifter. I

vad mån den aktuella arrendesättningen för de berörda arrendegårdarna på

Bogesund enligt ifrågakommande värderingsgrunder är att betrakta som

rimlig eller alltför låg har utskottet svårt att bilda sig en uppfattning om

på grundval av det i ärendet redovisade materialet. Utskottet är dock medvetet

om de särskilda förhållanden, som rådde på ifrågavarande egendom

vid statens övertagande av densamma och de särskilda upprustningsåtgärdcr

som betingades därav. Detta måste — som domänstyrclsen understrukit

—■ beaktas vid bedömningen av arrendeersättningarnas förräntningsgrad.

Utskottet anser sig under angivna omständigheter icke böra göra något annat

uttalande i anledning av revisorernas synpunkter än att utskottet förutsätter,

att dessa kommer att beaktas av domänstyrelsen vid uppskattningsförrättningar

inför träffande av nya arrendeavtal i fråga om berörda

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 11b år 1962

gårdar. Detta sker såvitt gäller fyra av dem först under åren 1967-—1968. —

Vad sålunda förekommit har utskottet velat för riksdagen

omförmäla.

28:o) Lotsningen vid Sandhamn. Under handelsdepartementet, § 28, har revisorerna

behandlat lotsningsförhållandena vid Sandhamn (Del I, s. 206—

213).

Utlåtanden har avgivits av sjöf artsstyrelsen, Lotsförbundet, Sveriges fartygsbefälsförening

och Sveriges redareförening (Del II, s. 157—165).

Utskottet. Revisorerna erinrar om att farleden från Stockholm österut

över Sandhamn av ålder varit delad i två lotssträckor, nämligen dels en

sträcka mellan Stockholm och vattnet väster om Sandön, dels en sträcka

mellan nämnda vatten och öppna sjön utanför Revengegrundet. Den utgående

lotsningen på förstnämnda sträcka ombesörjs av lotsar från Stockholms

lotsplats och på den senare sträckan av lotsar från Sandhamns lotsplats.

Det lotsbyte, som till följd av den tillämpade ordningen regelmässigt

sker i vattnet väster om Sandön, har sedan flera år tillbaka varit föremål

för kritik från sjöfartsnäringen, som framhållit att lotsbytet äger rum i

ett synnerligen trångt och för navigeringen besvärligt område, där en förändring

av fartygens hastighet och övriga omständigheter medför onödiga

risker. I sammanhanget har även hänvisats till att grundstötningar eller

tillbud till sådana inträffat, som kunnat sättas i samband med nämnda lotsbyte.

Yrkande har framställts om att detta måtte slopas och lotsningen ske

i en enda lotstur mellan Stockholm och öppna sjön utanför Sandön. En

etappvis genomförd omläggning av lotsningstjänsten i sådan riktning har

också sedan flera år förberetts av sjöfartsstyrelsen, som siktat till att kombinera

omläggningen med tillkomsten av vissa säkerhetsanordningar, bl. a.

en ny fyr på Revengegrundet utanför Sandön. Ett slopande av lotsbytet var

också avsett att äga rum i april 1960. Emellertid rönte den ifrågavarande

omläggningen motstånd från lotspersonalen. I anledning av framställning

från denna meddelade Kungl. Maj:t i juni 1960 beslut av innebörd

att med omläggningen skulle anstå till dess den fasta fyren på Revengegrundet

blivit färdigställd. Revisorerna finner det för sin del uppenbart,

att lotsningsförhållandena vid Sandhamn icke är ordnade på ett tillfredsställande

sätt och att starka motiv föreligger för att den planerade

omläggningen snarast kommer till stånd. De erinrar om att den nyssnämnda

fyren på Revengegrundet numera är tagen i drift.

Utskottet har vid sina egna överväganden i ämnet funnit skäl för att den

angivna omläggningen av lotsningen vid Sandhamn nu kommer till stånd.

Härför talar de olägenheter för sjöfarten, som är förenade med nuvarande

ordning och som närmare utvecklats av revisorerna liksom av sjöfartsstyrel
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 11b år 1962

29

sen. Sveriges redareförening och Sveriges fartygsbefälsförening har också i

sina yttranden över revisorernas uttalande understrukit angelägenheten av

att en ändring i lotsningstjänsten snarast vidtages.

Om sålunda utskottet ansluter sig till revisorernas förslag till omläggning,

bör dock de problem beaktas, som i sammanhanget uppstår för personalen

vid Stockholms lotsplats och som inför utskottet närmare redovisats

av företrädare för denna. Den nya ordningen skulle såsom nämnts

innebära, att lotsarna vid nämnda lotsplats, som tidigare svarat för lotsningen

av fartygen från Stockholm till vattnet väster om Sandön, i fortsättningen

skulle följa fartygen ut till sjöss utanför Sandön. En sådan förlängning

av lotssträckan med åtföljande lotsavlämning ute till sjöss innebär

enligt stockholmslotsarnas uppfattning ökade påfrestningar, som med

hänsyn främst till åldersförhållandena vid lotsplatsen icke ter sig rimliga.

De har sålunda påtalat, att genomsnittsåldern vid denna är hög, närmare

bestämt ca 55 år. Detta uppges sammanhänga med den hittills tillämpade

ordningen att till Stockholm överföra äldre lotsar från framför allt Sandhamn,

som därvid kunnat erhålla en med hänsyn till ålder och fysiska förutsättningar

i övrigt bättre avpassad tjänstgöring. — Utskottet vill för sin

del framhålla, att det har förståelse för angivna personalproblem och att

ändring av lotsningstjänsten bör förenas med övergångsarrangemang, som

beaktar de speciella åldersförhållandena. En lämplig anordning har från

sjöfartsstyrelsens sida angivits vara att tillämpa en ändrad turordning för

lotsningarna vid Stockholms lotsplats, som möjliggör för de äldre lotsarna

att vid svåra väderleksförhållanden avstå från lotsning på sandhamnssträc-,

kan. Härutöver torde emellertid sjöfartsstyrelsen böra överväga huruvida

och i vad mån behov föreligger att under en övergångstid företaga viss personalförstärkning

vid lotsplatsen. Förslag i sådan riktning bör föreläggas

Kungl. Maj:t, som torde få taga ställning i frågan. Som självfallet utgår

utskottet ifrån att sjöfartsstyrelsen i fortsättningen vid den fortlöpande

rekryteringen till lotsplatsen beaktar de krav, som den ändrade tjänsten

ställer på personalen.

I enlighet med det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till

känna vad utskottet i anledning av riksdagens revisorers

ifrågavarande uttalande anfört.

29ro) Den statliga livsmedelskontrollen. Under inrikesdepartementet, § 29,

har revisorerna förordat en översyn av organisationen av den statliga livsmedelskontrollen

(Del I, s. 214—221).

Utlåtanden har avgivits av försvarets sjukvårdsstyrelse, arméintendentur3

Bihang till riksdagens protokoll 1062. 6 samt. AV Ili

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr lli år 1962

förvaltningen, statskontoret, statens jordbruksnämnd, veterinärstyrelsen,

medicinalstyrelsen samt statens institut för folkhälsan (Del II, s. 166—178).

Utskottet. Riksdagens revisorer erinrar om att enligt livsmedelsstadgan

medicinalstyrelsen och veterinärstyrelsen är högsta tillsyningsmyndigheter

för livsmedelskontrollen i landet samt att denna kontroll på centralplanet

i övrigt är uppdelad på ett flertal myndigheter, såsom statens jordbruksnämnd,

kommerskollegium, arméintendenturförvaltningen och försvarets

sjukvårdsstyrelse. Revisorerna har funnit att någon fast eller på sakliga

grunder genomförd kompetensfördelning myndigheterna emellan icke föreligger

i fråga om kontrollen, att vissa av dessa har en begränsad tillgång

på för kontrollverksamheten utbildad personal, att den nuvarande uppdelningen

av livsmedelskontrollen på ett flertal organ lätt ger upphov till dubbelarbete

samt att det måste anses mindre rationellt att särskilda myndigheter

skall omhänderha den militära livsmedelskontrollen. I anledning härav

borde övervägas om icke huvuddelen av livsmedelskontrollen kunde

koncentreras till en enda myndighet, förslagsvis veterinärstyrelsen.

Utskottet vill här erinra om att sedan förevarande fråga slutbehandlats

av revisorerna har — i anslutning till propositionen nr 181 till 1961 års

riksdag angående hälsovård och öppen sjukvård i landstingsområdena m. m.

— den hittillsvarande fördelningen av veterinärstyrelsens och medicinalstyrelsens

befogenheter på detta område ändrats. Sålunda kommer i fortsättningen

veterinärstyrelsen ensam att ha högsta inseendet över livsmedelskontrollen,

d. v. s. såväl i vad avser animaliska som andra livsmedel.

Denna omläggning tillgodoser i ett viktigt hänseende revisorernas synpunkter.

Frågan återstår emellertid om övriga centrala myndigheters befattning

med livsmedelskontrollen. Härvidlag har utskottet vid sina överväganden

funnit skäl tala för att möjligheterna till större koncentration och samordning

överväges. Den nuvarande ordningen är sålunda ägnad att skapa

oklarhet om kompetensfördelningen mellan olika berörda myndigheter, som

i vissa fall utövar en hygienisk kontroll, i vissa fall en kvalitetskontroll

och i andra fall åter en såväl hygieniskt som kvalitetsmässigt betingad kontroll.

Som revisorerna framhåller, föreligger under angivna förhållanden

risker för dubbelarbete och ett oekonomiskt utnyttjande av de personella

och tekniska resurser, som disponeras för ifrågavarande uppgifter. Fråga

är sedan i vilken utsträckning en koncentration av kontrollarbetet kan ske.

Att som revisorerna föreslagit samla hela kontrollen hos en enda myndighet,

närmast veterinärstyrelsen, förefaller utskottet knappast möjligt. Det

må nämnas, att samtliga de i ärendet hörda myndigheterna har tillstyrkt,

att de med livsmedelskontrollens organisation sammanhängande problemen

göres till föremål för en översyn. Då utskottet förutsätter, att en sådan

naturligt kommer att följa på den omläggning av medicinalstyrelsens och

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 11b år 1962

31

veterinärstyrelsens hithörande uppgifter, som nyligen beslutats, har utskottet

velat begränsa sig till att vad i ärendet förevarit för riksdagen

omförmäla.

30:o) Forskning rörande sjukvårdens utformning. Under inrikesdepartementet,

§ 30, har revisorerna understrukit behovet av forskning som grundval

för rationaliseringsarbetet på sjukvårdsområdet (Del I, s. 222—228).

Utskottet. Beträffande detta ärende har utskottet yttrat sig i sitt utlåtande

nr 128, varom utskottet velat här

erinra.

31 :o) Skador å bostadshus vid Västra Ny sjukhus. Under inrikesdepartementet,

§ 31, har revisorerna anmärkt på vissa genom olämplig takbeläggning

uppkomna skador å bostadshus vid Västra Ny sjukhus (Del I, s. 229—

232).

Utlåtanden har avgivits av byggnadsstyrelsen och medicinalstyrelsen (Del

II, s. 188—190).

Utskottet. Revisorerna har påtalat vissa skador, som uppkommit i ett för

personalen vid Västra Ny sjukhus avsett bostadshus och som orsakats av

att regnvatten till följd av olämplig takbeläggning trängt ned i lägenheterna.

Det konstateras, att byggnadsstyrelsen vid uppförandet av huset icke

i enlighet med det uppgjorda byggnadsprogrammet använt tegel för taktäckningen

utan i stället ett nytt slags aluminiumklädda lamellbrädor. Enligt

revisorerna måste det anses mindre välbetänkt av styrelsen att begagna

ett byggnadsmaterial, av vilket uppenbarligen tillräcklig erfarenhet saknas.

Det anses för övrigt icke ankomma på styrelsen att utprova nya materialslag,

för vilken uppgift särskilt inrättade organ finnes. Anmärkningsvärt är

enligt revisorerna också att mer än ett år förflutit sedan skadorna konstaterats

utan att de avhjälpts. Det förutsättes, att byggnadsstyrelsen snarast

vidtager erforderliga åtgärder i ärendet och att uppgörelse träffas med

entreprenören på för statsverket godtagbara villkor.

Utskottet kan i stort ansluta sig till de av revisorerna anförda synpunkterna.

Det kan sålunda icke anses lämpligt att byggnadsstyrelsen vid byggnadsarbeten

av här ifrågavarande slag använder sig av material om vars

lämplighet ur olika synpunkter tillräcklig erfarenhet icke vunnits. Av vad

som inhämtats i ärendet framgår att även byggnadsstyrelsen själv är införstådd

härmed. Vid sådant förhållande och då enligt uppgift taket på

ifrågavarande hus numera belagts med traditionellt taktegel och uppkomna

skador i bostadslägenheterna avhjälpts, allt utan kostnad för statsverket,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr 11b dr 1962

har utskottet ansett sig kunna begränsa sig till att vad i ärendet förevarit

för riksdagen

omförmäla.

32:o) Huvudmannaskapet för karolinska sjukhuset. Under inrikesdepartementet,

§ 32, har revisorerna behandlat frågan om förändrat huvudmannaskap

för karolinska sjukhuset (Del I, s. 233—238).

Utlåtanden har avgivits av statskontoret, direktionen för karolinska sjukhuset,

Stockholms läns landsting och Stockholms stad (Del II, s. 190—196).

Utskottet. Karolinska sjukhuset, för vilket staten är huvudman, fyller f. n.

en dubbel funktion inom sjukvården, nämligen dels såsom rikssjukhus, dels

beträffande flertalet kliniker såsom centrallasarett för Stockholms stad och

Stockholms län, vilka genom avtal tillförsäkrats visst antal platser där.

Revisorerna erinrar om att enligt beslut av 1960 års riksdag karolinska

sjukhuset framdeles skall ingå i Stor-Stockholms sjukhusorganisation med''

ansvar för en del av detta områdes sjukvård. För länsspecialiteternas vidkommande

innebär detta, att huvuddelen av vårdplatserna kommer att förbehållas

patienter från staden och länet. Beträffande regionspecialiteterna

kommer en väsentlig del av stockholmsregionens sjukvård att förläggas till

karolinska sjukhuset. Det anförda innebär, att av sjukhusets framtida ca

2 200 vårdplatser 1 700 avses skola disponeras av staden och länet. De nuvarande

riksplatserna skall avvecklas under tiden fram till år 1970. Det

torde enligt revisorernas mening vara uppenbart, att angivna omständigheter

gör spörsmålet om ett förändrat huvudmannaskap för karolinska sjukhuset

aktuellt. Frågan härom torde böra upptagas i så god tid att densamma

kan slutligt avgöras i anslutning till avvecklingen av riksplatserna vid

sjukhuset.

Utskottet anser i likhet med revisorerna, att de omständigheter, som på

sin tid motiverade tillskapandet av karolinska sjukhuset som en statlig

institution, genom utvecklingen i hög grad förlorat sin betydelse. Sjukhusets

upphörande som rikssjukhus och förutsatta inordnande i Stor-Stockholms

sjukvårdsorganisation torde också med nödvändighet komma att aktualisera

frågan om sjukhusets framtida organisatoriska ställning. Därvid inställer

sig naturligen spörsmålet om huvudmannaskapet för sjukhuset. Utskottet

vill emellertid i likhet med direktionen för karolinska sjukhuset erinra

om att Kungl. Maj:t genom beslut i fjol uppdragit åt direktionen att i samråd

med vederbörande statliga och kommunala myndigheter utarbeta förslag

till generalplan för sjukhuset. Som direktionen framhållit torde det

medinflytande, som redan nu tillkommer Stockholms stad och Stockholms

läns landsting i generalplanearbetet utgöra betryggande garantier för att

dessa huvudmän får sina önskemål på sjukhusets utformning vederbörli
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 114 år 1962

33

gen beaktade. Vid sådant förhållande kan det finnas skäl att avvakta med

det slutliga ställningstagandet i huvudmannaskapsfrågan till dess i generalplanearbetet

de tekniska förutsättningarna klarlagts för erforderlig anpassning

av sjukhuset till dess nya funktion och säkrare underlag sålunda

erhållits för bedömning av de ekonomiska förutsättningarna i frågan.

Under angivna förhållanden anser utskottet revisorernas uttalande icke

påkalla något annat ställningstagande från dess sida än att det bör vad

i ärendet förekommit för riksdagen

omförmäla.

33 :o) Den ekonomiska förvaltningen vid karolinska sjukhuset. Under inrikesdepartementet,

§ 33, har revisorerna anfört vissa synpunkter på den

ekonomiska förvaltningen vid karolinska sjukhuset (Del I, s. 239—241).

Utlåtanden har avgivits av riksrevisionsverket och direktionen för karolinska

sjukhuset (Del II, s. 197 och 198).

Utskottet. Revisorerna konstaterar, att den ekonomiska förvaltningen vid

karolinska sjukhuset är uppbyggd efter samma principer som gäller för

statsmyndigheter i allmänhet. På riksstaten finnes sålunda uppförda bl. a.

anslag till avlöningar och omkostnader, vilka anslag är betecknade förslagsvis

men i regel ej får överskridas utan Kungl. Maj :ts medgivande och

då på särskilda skäl. Kungl. Maj:t fastställer också i stort sett vilken personal,

som må anställas vid sjukhuset, och dennas avlöningsvillkor.Inflytande

inkomster upptages på riksstatens inkomstsida och får icke tagas i anspråk

för sjukhusets räkning. Det ligger enligt revisorerna i sakens natur,

att ett sådant system för medelstilldelningen måste medföra stora svårigheter

vid ett sjukhus, inom vilket verksamheten ytterst bestäms av antalet

patienter och bl. a. därför icke kan med någon större grad av säkerhet beräknas

på förhand. Lämpligt synes därför vara, att reglerna för den ekonomiska

förvaltningen bringas i närmare överensstämmelse med principerna

för en affärsmässig verksamhet. En utväg kan härvidlag vara att

införa en viss motsvarighet till de dispositionsanslag, som finnes uppförda

å kapitalbudgeten för affärsverken. Frågan synes böra övervägas av den

sakkunnige, som nyligen tillkallats av chefen för inrikesdepartementet för

att verkställda utredning om införande av driftbokföring vid bl. a. karolinska

sjukhuset.

Enligt utskottets uppfattning torde av bl. a. det skälet, att driften vid

ett sjukhus i allmänhet icke kan baseras på principen om full kostnadstäckning,

förutsättningar saknas att likställa denna verksamhetsform med

affärsmässig verksamhet. En anpassning av direktionens för karolinska

sjukhuset befogenheter till vad som gäller för statlig affärsverksamhet kan

därför knappast ifrågakomma. Som riksrevisionsverket framhåller i sitt

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande nr 114 år 1962

yttrande torde det också med hänsyn till vad som är känt om antalet

tillgängliga vårdplatser och den erfarenhetsmässiga beläggningen av dessa

vara möjligt att med tillräcklig grad av säkerhet beräkna sjukhusets medelsbehov

för det närmaste budgetåret. Det nuvarande systemet för medelstilldelningen

synes med tanke härpå icke böra innebära alltför stora olägenheter

för sjukhusförvaltningen. Som riksrevisionsverket påpekat förefaller

det vidare sannolikt, att den utredning som pågår om införande av

driftbokföring vid karolinska sjukhuset, skall leda till att bättre underlag

skapas för budgetberäkningen. Vid sådant förhållande och i avvaktan på

resultatet av ifrågavarande utredning torde revisorernas uttalande icke påkalla

något annat ställningstagande från utskottets sida än att utskottet

bör vad i ärendet förekommit för riksdagen

omförmäla.

34 :o) Viss sjuksköterske ut bildning. Under inrikesdepartementet, § 34, har

revisorerna anfört synpunkter på organisationen av viss sjuksköterskeutbildning

(Del I, s. 242—253).

Utlåtanden har avgivits av statskontoret, medicinalstyrelsen, styrelsen för

statens distriktssköterskeskola, styrelsen för centralskolan för specialutbildning

av barnsjuksköterskor, styrelsen för statens sjuksköterskeskola i

Stockholm och styrelsen för statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor

(Del II, s. 198—204).

Utskottet. I förevarande sammanhang har revisorerna behandlat frågan

om organisationen av den vidare- och specialutbildning på sjuksköterskeområdet,

som närmast bedrives av statens institut för högre utbildning av

sjuksköterskor, statens distriktssköterskeskola och centralskolan för specialutbildning

av barnsjuksköterskor. Revisorerna anför flera skäl för att

frågan om nämnda skolors förenhetligande nu tages upp till behandling och

påpekar det samband, som en översyn på detta område har med övervägandena

om den grundläggande sjuksköterskeutbildningens utformning.

Utskottet vill i anledning härav erinra om att chefen för inrikesdepartementet

numera tillkallat särskilda sakkunniga för att verkställa en översyn

av sjuksköterskeutbildningen och därmed sammanhängande problem.

Utredningsarbetet skall avse nämnda utbildnings innehåll och omfattning

över huvud. I direktiven uttalas bl. a., att de sakkunniga skall beakta angelägenheten

av att den grundläggande sjuksköterskeutbildningen samordnas

med den specialutbildning, som meddelas vid olika undervisningsanstalter,

bl. a. centralskolan för specialutbildning av barnsjuksköterskor. En revision

av sjuksköterskeutbildningen förutsättes också i direktiven få betydelse

för den vidareutbildning, som äger rum vid statens distriktssköterskeskola

och vid statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor. Återverk
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 114 år 1962

35

ningarna för deras vidkommande skall sålunda övervägas. — Då de av revisorerna

anförda synpunkterna sålunda kommer att beaktas i ett vidare

utredningssammanhang, har utskottet icke funnit deras uttalande föranleda

någon annan åtgärd från utskottets sida än att det bör vad i ärendet

förevarit för riksdagen

omförmäla.

35 :o) Länsförvaltningens lokalbehov. Under inrikesdepartementet, § 35, har

revisorerna påtalat behovet av planering för tillgodoseende av länsförvaltningens

lokalbehov (Del I, s. 254—261).

Utlåtanden har avgivits av byggnadsstyrelsen, statskontoret samt länsstyrelserna

i Stockholms län, Uppsala län, Kronobergs län, Göteborgs och

Bohus län samt Norrbottens län (Del II, s. 204—210).

Utskottet. Revisorerna påtalar den kraftiga utbyggnad, som under senare

år ägt rum inom den statliga länsförvaltningen, och de anspråk på lokalutrymmen,

som denna utbyggnad medfört. Trots att sådana utrymmen på

olika sätt kunnat anskaffas, återstår alltjämt betydande lokalbehov att tillgodose.

Enligt revisorerna bör därför en långsiktig planering verkställas

avseende bl. a. den takt och den ordning, i vilken lokaler skall tillhandahållas.

Med hänsyn till frågans vikt ifrågasättes om inte för ändamålet bör

tillsättas en särskild arbetsgrupp, som i nära samarbete med olika med

länsförvaltningsproblem sysselsatta utredningar kan kontinuerligt handlägga

angivna ärenden. I gruppen föreslås ingå representanter för bl. a.

byggnadsstyrelsen och vederbörande departement.

Utskottet vill för sin del framhålla, att det givetvis är synnerligen angeläget,

att förberedelsearbetet för att tillgodose länsförvaltningens lokalbehov

bedrives så rationellt som möjligt och i nära samarbete mellan berörda

myndigheter. Ur synpunkten av en rationell behandling av lokalfrågorna

framstår en långsiktig planering såsom nödvändig. Härvidlag torde det

hittills ha brustit. Byggnadsstyrelsen såsom den närmast ansvariga myndigheten

har medgivit detta och hänvisat till sina otillräckliga personalresurser.

Utskottet vill emellertid erinra om att en proposition numera förelagts

riksdagen (nr 98/1962) angående omorganisation av byggnadsstyrelsen.

I propositionen föreslås en kraftig upprustning av styrelsen i personalhänseende

för att möjliggöra för denna att i fortsättningen kunna rationellt,

effektivt och ekonomiskt handha förekommande byggnads- och lokalfrågor.

Särskilt må noteras att inom styrelsen föreslås tillskapad en särskild

lokalplaneringsbyrå, som skall svara för planering, utredning och

programmering rörande statens lokalfrågor. Utskottet finner att med den

angivna förstärkta organisationen garantier skapas för en bättre ordning

även då det gäller de lokalfrågor, som revisorerna i förevarande samman
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande nr 11b år 1962

hang behandlat. Vid sådant förhållande har utskottet ansett sig kunna begränsa

sig till att vad i ärendet förevarit för riksdagen.

omförmäla.

36:o) Länsadministrationen i Gotlands län. Under inrikesdepartementet,

§ 36, har revisorerna behandlat frågan om länsadministrationen i Gotlands

län (Del I, s. 262—267).

Utlåtanden har avgivits av statskontoret, länsstyrelsen i Gotlands län och

läns förvaltningsut red ningen (Del II, s. 210—214).

Utskottet. Revisorerna konstaterar, att kostnaderna för länsadministrationen

satta i relation till länens folkmängd är väsentligt högre på Gotland

än i övriga län. Med hänsyn härtill anses att den principiella kritik, som

under senare år framförts mot länsförvaltningens organisation och arbetssätt,

i särskild grad måste gälla förhållandena på Gotland. De arbetsuppgifter,

som ankommer pa länsadministrationen där, är visserligen icke artskilda

från uppgifterna inom andra län, men deras omfattning är uppenbarligen

betydligt mindre. Därtill kommer att det över huvud måste vara

svart att i ett så litet län som Gotland bygga upp en helt ändamålsenlig

förvaltningsapparat, om gällande principer för länsförvaltningens ordnande

skall följas. Det anförda leder enligt revisorernas mening närmast till tanken,

att länsadministrationen på Gotland bör organiseras efter andra principer

än de nuvarande. Revisorerna har icke ansett sig behöva gå närmare

in på hur en sådan organisation lämpligen bör utformas. Frågan härom

torde få övervägas i lämpligt utredningssammanhang.

Utskottet är medvetet om de svårigheter, som möter att för ett län med

Gotlands förhållandevis ringa invånarantal åstadkomma en länsadministration,

som är både ekonomisk och effektiv. I och för sig kan givetvis befolkningssiffran

ge stöd åt tanken, att länet bör förenas med något fastlandslän.

En sådan synpunkt kan emellertid icke ensamt få vara bestämmande

för länets framtid. I sammanhanget måste även Gotlands geografiska

läge och andra omständigheter beaktas. Det må emellertid här erinras om

den nyligen tillkallade s. k. länsförvaltningsutredningen, som enligt sina

direktiv skall förutsättningslöst granska och framlägga förslag rörande

principerna för den statliga länsförvaltningens ordnande för framtiden. Utredningen

har i sitt yttrande i ärendet framhållit, att den ännu icke kommit

så långt i sitt arbete, att den kan framföra någon bestämd uppfattning

om vare sig de allmänna riktlinjerna för länsförvaltningens organisation

eller den av revisorerna aktualiserade frågan om administrationen på Gotland.

Utredningen förutser emellertid möjligheten av att den i sitt vidare

arbete och sedan den nått fram till ett förslag till principiella riktlinjer ägnar

särskild uppmärksamhet åt frågan, vad dess förslag kan komma att

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 11b år 1962

37

ekonomiskt innebära för Gotlands vidkommande. Länets egenskap av ölän

och den omständigheten, att med avseende på folkmängden länet är minst

och avsevärt mindre än närmast större län, synes utredningen motivera, att

den i enlighet med revisorernas önskan speciellt beaktar kostnaderna för

länets förvaltning. — Av vad sålunda inhämtats framgår, att revisorernas

synpunkter torde bli beaktade utan någon särskild åtgärd från riksdagens

sida. Utskottet vill därför begränsa sig till att vad i ärendet förevarit för

riksdagen

omförmäla.

37:o) Vissa skärgårdsfrågor i Stockholms län. Under inrikesdepartementet,

§ 37, har revisorerna behandlat vissa skärgårdsfrågor i Stockholms län

(Del I, s. 268—275).

Utlåtande har avgivits av länsstyrelsen i Stockholms län (Del II, s. 214—

224).

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft två

likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Ferdinand

Nilsson m. fl. (1:358) och den andra inom andra kammaren av herr

Grebäck m. fl. (11:433), i vilka hemställts, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla om erforderliga åtgärder i syfte att möjliggöra

att vägfrågorna i utpräglade skärgårdsområden och andra kustområden kan

lösas på sätt som förordats av länsstyrelsen i Stockholms län och riksdagens

revisorer år 1961 i enlighet med vad i motionerna anförts.

Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisas till motionen 11:433.

Över motionerna har yttrande avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Utskottet. Revisorerna har i denna del av sin berättelse lämnat en översiktlig

redogörelse för några aktuella problem i Stockholms skärgård. Uppmärksamhet

har bl. a. ägnats frågan om planläggningen av fritidsbebyggelsen

därstädes. Mot bakgrund av nämnda bebyggelses snabba tillväxt och

storleken av de områden som berörs är det enligt revisorerna angeläget att

en aktivering sker av planarbetet. Ansvaret härför åvilar i första hand kommunerna,

som dock bör aktivt stödjas av länsstyrelsen i sitt arbete. Utskottet

kan för sin del helt ansluta sig till de allmänna synpunkter, som

revisorerna i sammanhanget anfört. Det är emellertid medvetet om de svårigheter,

som möter på detta område och som närmare kommenterats av

länsstyrelsen i Stockholms län i dess yttrande.

Revisorerna har även berört samfärdselproblemen inom skärgården. Det

erinras om att en plan för kommunikationer till och från vissa delar av

denna numera antagits, men det understrykes, att tillfredsställande kommu
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande nr lli år 1962

nikationer även erfordras inom själva skärgårdsområdet. Härvidlag är det

angeläget att såväl allmänna som enskilda vägbyggnadsföretag kommer till

stånd. Även vad revisorerna i denna del mera allmänt uttalat kan utskottet

biträda. I sammanhanget må nämnas, att i motionerna 1:358 och 11:433 hänvisning

skett till en av länsstyrelsen i Stockholms län till Kungl. Maj:t i

fjol ingiven skrivelse, i vilken med hänsyn till behovet av förbättrade skärgårdsvägar

hemställts bl. a., att länet — utöver vad som i anslutning till

den gällande flerårsplanen för åren 1961—1965 utlämnas till länsvägar —

måtte tilldelas särskilda vägmedel, vidare att sådana åtgärder måtte vidtagas

att statsbidrag till anläggande resp. underhåll av enskilda vägar kan

utgå med ett till förslagsvis 90 procent förhöjt bidragsbelopp. Enligt motionärerna

bör riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att de av

länsstyrelsen framförda förslagen måtte beaktas. I anledning härav vill

utskottet — såvitt angår yrkandet om höjt statsbidrag för enskilda vägar

— erinra om att 1960 års vägsakkunniga i ett nyligen avgivet betänkande

föreslagit, att bidragsprocenten i särskilda fall skall kunna bestämmas till

85 procent. Den höjning, som förslaget siktar till, får icke minst anses värdefull

med hänsyn till skärgårdsförhållandena, då utbyggnaden av vägnätet

där i betydande utsträckning måste ske genom enskilda initiativ. Vad beträffar

yrkandet om särskilda vägmedel får utskottet i likhet med väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen framhålla, att de av länsstyrelsen anförda synpunkterna

på länsvägarna är av den karaktär, att de lämpligen bör beaktas

i samband med den s. k. flerårsplanens upprättande eller förnyande. Det

må erinras om att den av länsstyrelsen upprättade flerårsplanen för byggande

av länsvägar under perioden 1961—1965 fastställts så sent som i januari

1961, d. v. s. några månader före nyssnämnda skrivelses avgivande. Med

hänsyn till det anförda bör motionerna lämnas utan bifall.

Vad i övrigt angår revisorernas uttalande föranleder detta ingen annan

åtgärd än att utskottet vill vad i ärendet förevarit för riksdagen omförmäla.

Utskottet hemställer,

att motionerna 1:358 och 11:433 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

38:o) Civilförsvarsövning i Stockholms utrymningsområde. Under inrikesdepartementet,

§ 38, har revisorerna anfört synpunkter på en under våren

1961 anordnad civilförsvarsövning i Stockholms utrymningsområde (Del I,

s. 276—280).

Utlåtanden har avgivits av statskontoret och civiltörsvarsstyrelsen (Del II,

s. 224—235).

Utskottet. Revisorerna erinrar om att det våren 1961 anordnades en utrymningsövning

inom Stockholms utrymningsområde. Avsikten härmed var

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr tik år 1962

39

att för viss del av området pröva upprättade planer för snabbutrymning.

Deltagarantalet i övningen var vid planläggningen beräknat till 65 000 men

blev mindre än hälften av detta antal. Med tanke på de kostnader — i detta

fall drygt 700 000 kr. — och den personalinsats, som en sådan övning medför,

finns det enligt revisorerna anledning att överväga värdet av ytterligare

övningar upplagda på sätt varom här varit fråga. Uppenbart anser

de emellertid vara, att övningar i någon form måste förekomma. — Revisorerna

har vidare framhållit vikten av att erfarenheterna från genomförda

övningar tillvaratages och bearbetas, så att kommande övningar kan

planläggas och genomföras på grundval därav. I detta hänseende synes

civilförsvarsstyrelsen hittills i viss mån ha brustit.

Även utskottet anser det allvarligt böra övervägas, om värdet av det slags

övningar som den nyssnämnda utrymningsövningen i Stockholm representerar

— d. v. s. med allmänhetens medverkan — verkligen motsvarar de

kostnader, som nedläggs i sammanhanget. Under alla förhållanden framstår

det som angeläget, att innan nya sådana igångsättes den närmare uppläggningen

noga överväges mot bakgrund av tidigare erfarenheter. Viktigt

synes emellertid vara, att även andra övningsformer prövas. Härvidlag kan

noteras, att civilförsvarsstyrelsen under 1962 genomför en ny utrymningsövning

i Malmö och då utan allmänhetens deltagande. Det är närmast fråga

om en mobiliseringsövning för utrymningsorganisationen i förening med

ledningsspel för vissa delar av denna. Styrelsen vill härigenom undersöka,

om man icke på denna väg kan uppnå de primära mål, som avses med

utrymningsövningar. -—- Vad revisorerna allmänt uttalat om angelägenheten

av att arbetsmaterialet från genomförda övningar noga bearbetas så att

vunna erfarenheter kan komma till full nytta i den fortsatta beredskapsoch

övningsplaneringen vill utskottet helt ansluta sig till. — Då anledning

finnes till antagande, att de av revisorerna anförda synpunkterna kommer

att beaktas utan någon särskild åtgärd från riksdagens sida, har utskottet

velat begränsa sig till att vad i ärendet förevarit för riksdagen

omförmäla.

39 ro) Utbetalningen av statstjänstemannens kompensation för folkpensionsavgifter.

Under civildepartementet, § 39, har revisorerna behandlat frågan

om formen för utbetalning av statstjänstemännens kompensation för

folkpensionsavgifter (Del I, s. 281—284).

Utskottet. Den av revisorerna berörda frågan om formen för utbetalning

av den statstjänstemännen tillkommande kompensationen för höjda folkpensionsavgifter

har varit föremål för uttalande av utskottet i dess utlåtande

1959:185 i anledning av väckta motioner. Utskottet framhöll därvid

att frågan om kompensationens inarbetande i lönen i första hand finge

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande nr 11b år 1962

betraktas som en förhandlingsfråga. Ur rationaliseringssynpunkt anförde

utskottet vidare, att det vore angeläget att förfarandet vid utbetalandet av

den berörda kompensationen gjordes så administrativt enkelt och så litet

kostnadskrävande som möjligt.

Under åberopande av vad utskottet sålunda tidigare anfört i ämnet och

under förmälan att, enligt vad utskottet under hand erfarit, frågan om

formen för ifrågavarande kompensation varit under övervägande i samband

med 1962 års löneförhandlingar utan att leda till överenskommelse om ändring

i nuvarande förfaringssätt, anser utskottet något särskilt uttalande från

riksdagens sida inte f. n. påkallat. Utskottet inskränker sig därför till att

vad i ärendet förekommit för riksdagen

omförmäla.

40 :o) Tjänstledighetsstatistiken inom statsförvaltningen. Under civildepartementet,

§ 40, har revisorerna anfört synpunkter på frågan om tjänstledighetsstatistiken

inom statsförvaltningen (Del I, s. 285—288).

Utlåtanden har avgivits av riksförsäkringsverket, generalpoststyrelsen, telestyrelsen,

järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, statistiska centralbyrån

och statskontoret (Del II, s. 236—245).

Utskottet. Vad revisorerna under förevarande paragraf anfört, jämfört

med innehållet i de avgivna remissyttrandena, ger enligt utskottets mening

vid handen att skäl föreligger för vissa överväganden rörande utformningen

av tjänstledighetsstatistiken inom statsförvaltningen. Det synes sålunda

vara av vikt att klarlägga konsumentbehovet av sådan statistik. Det förefaller

även angeläget att frågan om exakta begreppsbestämningar och definitioner

uppmärksammas i syfte att i möjligaste mån åstadkomma full

jämförbarhet mellan olika uppgifter. Slutligen synes frågan om vilka verk

som bör innefattas i en personalstatistik av ifrågavarande slag böra prövas.

Utskottet finner sig med hänsyn till vad i ärendet förekommit böra hemställa,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till

känna vad utskottet beträffande revisorernas förevarande

förslag anfört.

Stockholm den 15 maj 1962

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. ST AXÄNG

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Gillström, Einar Persson, fröken Andersson,

herrar Birger Andersson, Ivar Johansson, Axel Johannes Andersson,

Ragnar Bergh, Per Jacobsson, Rikard Svensson, Bengtson, Mårtensson,

Bengt Gustavsson, Herbert Larsson, Källqvist och Manne Olsson; samt

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr it i år 1962

41

från andra kammaren: herrar Staxäng, Gustafsson i Stockholm, Karlsson

i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Almgren, fröken Elmén, herrar

Andreasson, Eliasson i Sundborn, Mellqvist, fru Lewén-Eliasson, herrar

Svensson i Ljungskile, Johansson i Norrköping, Blomkvist, Nelander och

Palm.

Särskilt yttrande

vid punkten 21 (Den administrativa tillämpningen av förordningen om allmän

varuskatt) av herrar Ivar Johansson, Bengtson, Svensson i Stenkyrka

och Eliasson i Sundborn, vilka anfört följande.

»Då vi biträtt förevarande uttalande innebär icke detta, att vi frånträtt

uppfattningen att frågan om ett uttagande av den allmänna varuskatten i

fabrikant- eller partihandelsledet bör bli föremål för skyndsam utredning.»

Reservation

vid punkten 36 (Länsadministrationen i Gotlands län) av herr Svensson i

Stenkyrka.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1962:284 Skrivelse till Konungen i anledning av låksdagens år 1961 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverket m. m. jämte i ämnet väc a1 i texten