Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

1962-05-15 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1962:121, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 121 år 1962

Nr 121

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående

teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier,

m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

(1 :a avd.)

Sedan Kungl. Maj:t i propositionen nr 1 (bilaga 12, punkt 129) föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Teckning av

aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier för budgetåret 1962/63 beräkna

ett investeringsanslag av 130 000 000 kr., har Kungl. Maj:t i propositionen

nr 35, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för den 19 januari 1962, föreslagit riksdagen att

dels till Teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier å kapitalbudgeten,

fonden för statens aktier, för nämnda budgetår anvisa ett investeringsanslag

av 130 000 000 kr., dels ock medgiva att fonden för låneunderstöd

nedskrives med 30 000 000 kr. och fonden för statens aktier uppskrives

med samma belopp.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herrar Sundin och Svanström (I: 522) och den andra inom andra kammaren

av herr Fälldin (II: 637), i vilka hemställts att riksdagen måtte anhålla om

en allsidig utredning rörande Aktiebolaget Statens skogsindustriers ställning

och uppgifter i enlighet med vad i motionerna anförts,

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Ragnar Bergh (I: 528) och den andra inom andra kammaren av fru Boman

(II: 655), i vilka hemställts att riksdagen måtte dels anvisa i propositionen

föreslaget kapitaltillskott, dels uttala, att Aktiebolaget Statens skogsindustrier

med anlitande av erforderlig expertis bör planlägga en ytterligare

strukturrationalisering av sin verksamhet i Norrbotten och för finansierandet

av denna försälja sina anläggningar i Mellansverige,

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Hagberg m. fl. (I: 529) och den andra inom andra kammaren av herr

Heckscher m. fl. (II: 656), i vilka hemställts att riksdagen dels med avslag

på Kungl. Maj :ts förslag angående teckning av aktier i Aktiebolaget Statens

skogsindustrier måtte besluta, att bolaget skall beviljas kreditgaranti för lån

på den öppna marknaden intill ett belopp av 90 000 000 kr., dels i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla, att Kungl. Maj :t måtte, med utgångspunkt

från att bolagets verksamhet skall koncentreras till Norrbottens län, låta fö
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 121 år 1962

7

retaga eu utredning rörande bolagets fortsatta verksamhet ävensom beträffande

de åtgärder som i strukturrationaliserande syfte erfordras för att

utan ytterligare kapitaltillskott från staten uppnå en fullgod lönsamhet inom

företaget,

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Per-Olof Hanson m. fl. (I: 530) och den andra inom andra kammaren

av herr Rydén m. fl. (II: 657), i vilka hemställts att riksdagen dels med avslag

på departementschefens hemställan om anvisande av investeringsanslag

för teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier måtte under

fonden för låneunderstöd å kapitalbudgeten för budgetåret 1962/63 till Lån

till Aktiebolaget Statens skogsindustrier anvisa ett investeringsanslag av

130 000 000 kr., dels måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en förutsättningslös

utredning genom särskilda sakkunniga av bolagets ekonomiska

ställning samt framtida drift och uppgifter inom Norrbottens näringsliv,

dels ock en inom andra kammaren av herrar Holmberg och Hagberg

väckt motion (II: 635), vari hemställts att riksdagen måtte besluta att dels

till Teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier å kapitalbudgeten,

fonden för statens aktier, för budgetåret 1962/63 anvisa ett investeringsanslag

av 170 000 000 kr., dels ock med godkännande av Kungl. Maj :ts proposition

nr 35 om ytterligare ökning av aktiekapitalet i bolaget medgiva att

fonden för låneunderstöd nedskrives med 30 000 000 kr. och fonden för statens

aktier uppskrives med samma belopp.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, hänvisas

till motionerna I: 522, I: 528, II: 656, II: 657 och II: 635.

Departementschefen har anfört följande.

Efter förslag av Kungl. Maj:t godkände 1959 års riksdag en av Aktiebolaget

Statens skogsindustrier framlagd plan för uppförande av en ny sulfatmassafabrik

jämte pappersbruk i anslutning till bolagets anläggningar i Piteå.

Utbyggnaden var kostnadsberäknad till 120 milj. kronor. Bolaget ansåg

sig vara i stånd att svara för en tredjedel av anläggningskostnaderna och begärde

för täckande av återstoden, 80 milj. kronor, tillskott av statsmedel.

Enligt den av riksdagen godkända finansieringsplanen skulle 21 milj. kronor

i form av aktiekapital tillföras bolaget och 20 milj. kronor i form av lån

tillskjutas under vart och ett av åren 1960, 1961 och 1962.

Bolaget har sedermera för den beslutade utbyggnaden av statsmedel erhållit

det avsedda aktiekapitaltillskottet å 21 milj. kronor — efter vilken höjning

aktiekapitalet nu uppgår till 100 milj. kronor — och lån å tillhopa 40

milj. kronor. Enligt finansieringsplanen skulle för ändamålet ytterligare 20

milj. kronor tillföras bolaget såsom lån av staten. Emellertid har bolaget inkommit

med framställning om åtgärder för en höjning av aktiekapitalet till

300 milj. kronor. Förslaget är närmare utvecklat och motiverat i en av bolaget

överlämnad promemoria med utredning om bolagets ekonomiska ställning

och lönsamhet. Enligt promemorian skulle av det föreslagna aktiekapitaltillskottet

— tillhopa 200 milj. kronor — 130 milj. kronor inbetalas kontant

samt till ett belopp av 115 milj. kronor avses för täckande av hela det

beräknade återstående medelsbehovet för alt slutföra anläggningsarbetena i

Piteå och till ett belopp av 15 milj. kronor för eu av den nya verksamheten

därstädes motiverad förstärkning av rörelsekapitalet. Aktiekapitalhöjningen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 121 år 1962

skulle i övrigt ske genom omvandling, intill ett belopp av 70 milj. kronor, av

tidigare statslån till bolaget.

Den av bolaget överlämnade promemorian är upprättad i anledning av ett

av statsutskottet 1960 gjort uttalande om nödvändigheten av den inom bolaget

pågående översynen för klarläggande av bolagets ekonomiska ställning

och lönsamhet och om önskvärdheten av att resultatet av denna översyn redovisas

för regering och riksdag. Med hänsyn härtill har promemorian i dess

helhet återgivits i det föregående.

Av promemorian framgår, att utbyggnaden i Piteå i dagens läge beräknas

draga en kostnad av 175 milj. kronor. Detta belopp överstiger med 55 milj.

kronor den anläggningskostnad varmed bolaget räknade i det förslag, som

avgavs år 1958 och som låg till grund för statsmakternas beslut. Det må

framhållas, att bolaget redan våren 1959 anmälde, att en högre anläggningskostnad

kunde förutses och att bolaget vid denna tidpunkt räknade med att

fabriken skulle komma att kosta 135 milj. kronor. Vidare påpekade statsutskottet

i sitt utlåtande i ärendet, att bolagets medelsbehov för utbyggnaden

kunde påverkas av den fortsatta pris- och kostnadsutvecklingen. Den nu

konstaterade fördyringen uppgår emellertid, även om man utgår från den

av bolaget år 1959 angivna siffran, till ett förhållandevis stort belopp, nämligen

40 milj. kronor. Härav betingas enligt bolaget endast 12 milj. kronor av

material- och arbetskostnadsförhöjning inklusive tillkomsten av allmän varuskatt.

En merkostnad av drygt 10 milj. kronor uppges förorsakad av att

den maskinella utrustningen kompletterats med hänsyn till skärpta kvalitetskrav

på den blivande produkten och av att fabriken vid den fortsatta planeringen

erhållit större produktionskapacitet än vad som ursprungligen avsågs.

Då här nämnda åtgärder kan bedömas förbättra de ekonomiska betingelserna

för anläggningens drift anser jag, att den därav föranledda merkostnaden

bör godtagas utan erinran. Vidare har kostnadsfördyringar å tillhopa

17 milj. kronor uppkommit för markundersökning, pålning och grundläggning

(3 milj. kronor), för ändrade dispositioner beträffande vedgård och vedhantering

(7 milj. kronor) och på grund av ändring av planerna för utsläppande

av avloppsvatten enligt föreläggande av vattendomstolen (7 milj. kronor).

Såsom statskontoret anfört tyder de här angivna merkostnaderna på

att byggnadsprojektet inte var tillräckligt förberett, då förslaget framlades

för statsmakterna. Även om den allmänna konjunkturbedömningen liksom

arbetsmarknadsläget i Norrbotten vid tidpunkten för förslagets utarbetande

gjorde det önskvärt, att utbyggnadsärendet kom till ett snabbt avgörande

och därmed den förberedande planeringen kan ha kommit att forceras, finner

jag detta förhållande beklagligt. I det läge som uppkommit torde emellertid,

som såväl statskontoret som fullmäktige i riksgäldskontoret funnit,

bolaget böra erhålla täckning för den totala anläggningskostnaden enligt de

nu framlagda beräkningarna.

Bolagets möjlighet till självfinansiering av bl. a. den pågående utbyggnaden

påverkas, såsom framhålles i den föreliggande promemorian, av rörelsens

lönsamhet. Under tioårsperioden 1951—1960 beräknas bolagets rörelseöverskott

ha bidragit till finansiering av investeringar med i genomsnitt ca

10 milj. kronor per år. För åren 1958, 1959 och 1960 har motsvarande årsmedeltal

utgjort 14 å 15 milj. kronor. De två sistnämnda åren har emellertid

varit ovanligt gynnsamma för bolaget. Redan i början av 1961 kunde förutses,

bl. a. på grund av prisstegring på virkesråvara, att lönsamheten skulle

försämras. Utrymmet för självfinansiering av investeringar under detta år

beräknas ha minskat till ca 12 milj. kronor. Utsikterna inför 1962 ter sig inte

ljusa. Avsättningsläget för trävaror och cellulosa har försämrats och priserna

är vikande. Beträffande marknaden för kraftpapper är en försiktig be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 121 är 1962

9

dömning motiverad och wallboardproduktionens lönsamhet har försvagats.

Vad angår kostnadssidan finner bolaget beträffande virkesråvaran, som utgör

den största utgiftsposten, en prissänkning i takt med produktprisernas

nedgång utesluten. Bolaget har vidare att räkna med stigande räntekostnader.

Något likviditetsmässigt rörelseöverskott väntas med hänsyn till dessa

förhållanden inte uppkomma; tvärtom uppges, att underskott kan befaras

vid rådande relation mellan priser och kostnader. Den inträdda försvagningen

av skogsindustrikonjunkturen i förening med bedömningen av utsikterna

för den närmaste tiden ävensom pågående nödvändiga investeringar främst

vid Karlsborgs bruk gör, att någon självfinansiering av Piteå-anläggningen

inte anses möjlig.

Till stöd för förslaget att det erforderliga medelstillskottet skulle få formen

av aktiekapital åberopas den i promemorian framlagda analysen av bolagets

ekonomiska ställning. Därav framgår bl. a. att bolagets eget kapital

den 31 december 1900 inte utgjorde mer än ca 28 procent av balansomslutningen.

Andra representativa skogsindustriföretag i landet är finansierade

med eget kapital till 40 ä 60 procent och har vidare i större utsträckning än

bolaget haft möjlighet att bygga upp dolda reserver. Den för bolaget mindre

gynnsama relationen mellan eget och främmande kapital sammanhänger

med att företagets starka expansion till övervägande del finansierats genom

upplåning. I anläggnings- och rörelsekapital har under åren 1951—1960

bundits 400 milj. kronor. Härav har inte mindre än 218 milj. kronor tillförts

bolaget genom lån och krediter. Denna skuldsättning medför en avsevärd

räntebelastning; bolagets räntekostnader har under senare år varierat mellan

12 och 19 milj. kronor per år.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner jag i likhet med bolaget och de

hörda remissinstanserna, att man från statsmakternas sida inte i dagens läge

kan vidhålla kravet på självfinansiering till viss del av utbyggnaden i Piteå.

Beslutet om denna utbyggnad grundades i väsentlig mån på överväganden

av arbetsmarknadspolitisk och allmänt näringspolitisk natur. Det ter sig

bl. a. med hänsyn härtill skäligt att det jämförelsevis ringa utrymme för ersättningsanskaffningar

och nyinvesteringar, som betingas av bolagets i nuvarande

trängda situation krympande rörelseöverskott, inte ytterligare beskäres

genom utgifter för Piteå-anläggningen utan får helt disponeras för erforderliga

förnyelse- och upprustningsarbeten vid bl. a. Karlsborgs bruk. Det

kan vidare inte gärna i nuvarande skede av utbyggnaden komma i fråga att

göra någon väsentlig nedskärning eller förskjutning i tiden av utbyggnadsprogrammet.

Av det sagda följer, att det för anläggningsarbetenas fullföljande

beräknade beloppet av 115 milj. kronor bör i sin helhet tillföras bolaget.

Även till förslaget om en förstärkning av bolagets rörelsekapital med 15 milj.

kronor vill jag i likhet med remissinstanserna ansluta mig. Det sammanlagda

tillskottet av nya medel till bolaget bör sålunda utgöra 130 milj. kronor.

Med hänsyn till bolagets redan nu betydande skuldbörda — som medför en

i vart fall i nuvarande konjunkturläge besvärande räntebelastning — bör såsom

både statskontoret och riksgäldsfullmäktige förordat medlen tillskjutas

i form av aktiekapital. För ändamålet bör under kapitalbudgeten, fonden för

statens aktier, för budgetåret 1962/63 anvisas ett investeringsanslag av 130

milj. kronor till teckning av aktier i bolaget.

Den ökning av aktiekapitalet med 70 milj. kronor, som bolaget härutöver

begärt, skulle enligt förslaget åstadkommas genom omvandling av en del av

bolagets skuld till staten, nämligen dels de lån å tillhopa 40 milj. kronor,

vilka utlämnats till bolaget för finansiering av Piteå-anläggningen, och dels

30 milj. kronor av tidigare utlämnade förlagslån. Bolagets syfte med;h‘äinnda

förslag är att ernå ytterligare förbättring av relationen mellan eget och

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 121 år 1962

främmande kapital och samtidigt en reduktion av räntebelastningen. Statskontoret

har emellertid avstyrkt förslaget i denna del och i stället förordat

räntebefrielse för bolaget under viss tid för nämnda lån. Vad angår de för

utbyggnaden i Piteå avsedda lånen har till stöd för räntebefrielse anförts,

att investeringen inte medför någon inkomst för bolaget, förrän de nya anläggningarna

i sinom tid tagits i bruk för produktion. Av principiella skäl

anser jag mig emellertid inte böra medverka till den föreslagna räntebefrielsen.

Riksgäldsfullmäktige har för sin del ansett, att förut nämnda lån å 40

milj. kronor kan kvarstå och sålunda förordat omvandling till aktiekapital

allenast av den äldre skulden å 30 milj. kronor. Med beaktande bl. a. av vad

som i ärendet upplysts om den enskilda skogsindustriens finansiella struktur,

finner jag att bolagets framställning bör bifallas endast i den utsträckning

riksgäldsf ullmäktige förordat. Härvid bör alltså det under fonden för

låneunderstöd bokförda lånet till bolaget nedskrivas med 30 milj. kronor

samt bolagets aktiekapital ökas och fonden för statens aktier uppskrivas

med samma belopp. Sedan de i det föregående av mig tillstyrkta åtgärderna

vidtagits, kommer bolagets aktiekapital att uppgå till (100 + 130 + 30 =)

260 milj. kronor.

Av bolagets utredning framgår, att företagets räntabilitet inte är tillfredsställande.

Vad angår den närmast förflutna tiden kan sålunda framhållas,

att fullgod lönsamhet har kunnat visas endast för 1960, då de marknads- och

konjunkturmässiga betingelserna för bolagets verksamhet var synnerligen

gynnsamma. För 1958 och 1959 samt för 1961 har bolagets beräknade anläggningskapitalkostnader

endast till en del kunnat täckas av tillgängliga

rörelseöverskott.

Bolaget har pekat på åtskilliga faktorer, som var för sig har bidragit till

att dra ner det ekonomiska resultatet. Bl. a. har framhållits, att bolaget —

som saknar egna skogar — för sin råvaruförsörjning är helt hänvisat till

köp av virke. Huvudparten av virkesköpen sker från domänverket, varvid

enligt statsmakternas direktiv tillämpas virkespriser som såvitt möjligt ansluter

sig till de priser som gäller i öppna marknaden. Marknadspriserna bär

under senare år, till följd av den skogsindustriella expansionen och därav

följande ökning av den totala efterfrågan på virke, stigit relativt sett mera

än produktpriserna. Denna utveckling har kostnadsmässigt blivit mera

tyngande för bolaget än för företag med egna skogstillgångar. Statskontoret

bar i sitt remissyttrande berört prissättningen för virkesleveranserna till

bolaget i övre Norrland och därvid funnit viss jämkning rimlig. Det kan i

detta sammanhang erinras om att chefen för finansdepartementet i årets

statsverksproposition (bil. 2, punkt 7) förklarat sig ha för avsikt att inom

kort begära Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla en utredning om eventuell

ombildning av domänverket, där även frågan om en samordning med

statens skogsindustrier bör prövas. I avvaktan på denna utredning är jag

inte beredd att nu ta någon ställning till de anförda synpunkterna.

Det är emellertid uppenbart att bolagets verksamhet delvis bedrives under

mindre goda betingelser. Vissa av bolagets enheter har ett ur skeppnings-

och fraktsynpunkt samt med hänsyn till de klimatiska förhållandena

ogynnsamt läge. Jag tänker härvid särskilt på de till bolaget hörande företagen

i övre Norrland. Genom tillkomsten av den nya anläggningen i Piteå

kommer för övrigt den helt övervägande delen av bolagets verksamhet att

vara förlagd till denna landsända. Från statsmakternas sida måste av såväl

arbetsmarknadspolitiska skäl som med hänsyn till det norrländska

skogsbrukets avsättningsmöjligheter stor vikt fästas vid att den skogsindustriella

verksamheten i övre Norrland få bestå och vidareutvecklas. "Det är

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 121 år 1962

11

enligt min mening en väsentlig uppgift för det statliga skogsindustribolaget

att så långt möjligt medverka härtill. Självfallet kan lönsamhetskravet inte

i längden få eftersättas. För att nyssnämnda uppgift skall kunna fullgöras av

bolaget måste därför de mindre gynnsamma betingelserna mötas med en energisk

och långtgående rationalisering av driften. Det finns inte anledning betvivla

att bolagets ledning så långt rimligen kan ske redan beaktat och framdeles

kommer att beakta kravet på rationalisering inom skilda företagsenheter.

Exempel på förhållandevis gynnsamma resultat i detta hänseende är,

såsom bolaget framhåller, den kombinerade trävaru- och wallboardproduktion,

som bolaget bedriver i Skinnskatteberg och Piteå.

Andra företagsenheter uppges emellertid fortfarande utgöra en ekonomisk

belastning för bolaget. Om i dessa fall fortsatt rationalisering inte befinnes

kunna leda till godtagbar driftsekonomi, är det naturligt att bolaget

måste överväga att nedlägga rörelsen. Båda de i ärendet hörda remissinstanserna

har också starkt framhållit vikten av att en av företagsekonomiska

synpunkter betingad strukturrationalisering genomföres. Riksgäldsfullmäktige

har för sin del understrukit att de tidigare berörda samhällsaspekterna

på bolagets verksamhet inte i längden kan få skymma blicken för nödvändigheten

av rationaliseringsåtgärder bl. a. av här åsyftat slag. Jag ansluter mig

helt till denna uppfattning. Från det allmännas sida måste emellertid samtidigt

starkt understrykas, att åtgärder i strukturrationaliseringssyfte skall

föregås av noggrann planering med hänsyn bl. a. till de lokala sysselsättningsproblem,

som kan väntas bli följden därav. Vid denna planering bör

bolaget eftersträva, att personal, som inte kan få behålla sitt tidigare arbete,

skall kunna utan mera avsevärd tidsutdräkt och andra olägenheter placeras

i annan produktiv verksamhet. Jag finner för min del angeläget, att bolaget

snarast ful följer sina undersökningar i vad avser behovet av strukturrationalisering

inom företaget samt verkställer erforderlig förberedande planering

av konkreta åtgärder för en sådan rationalisering. Resultatet torde med

hänsyn till problemens räckvidd böra framläggas för chefen för handelsdepartementet.

I detta sammanhang torde slutligen även möjligheterna till ytterligare

utbyggnad av bolagets verksamhet få beröras. Härvid kan först erinras om

att bolaget 1958 övervägde såväl fortsatt utbyggnad av anläggningarna i

Karlsborg som den utbyggnad i Piteå, vilken sedermera beslutades. När bolaget

gav företräde åt det sistnämnda projektet förklarades detta inte innebära,

att man behövde avstå från tanken att framdeles utvidga produktionen

vid Karlsborgs bruk; tvärtom tog vissa av bolaget planerade investeringar

vid sistnämnda företag sikte på att skapa möjligheter till en framtida produktionsökning

inom den förefintliga anläggningens ram. Länsstyrelsen i

Norrbottens län har i betänkandet Tornedalsutredningen, andra delen, starkt

understrukit betydelsen av att Karlsborgsverken utbygges.

För egen del har jag vid skilda tillfällen, bl. a. i 1960 års statsverksproposition,

framhållit att en utvidgning av produktionen vid Karlsborg framdeles

bör komma till stånd. Min uppfattning på denna punkt bär inte ändrats.

Utbyggnaden i Piteå ställer emellertid just nu betydande anspråk på

företagets organisatoriska och personella resurser. Så länge denna utbyggnad

pågår är det knappast lämpligt att bolaget engageras i ytterligare industriell

utbyggnad av inte ringa omfattning. Däremot finner jag ytterst

angeläget, att bolaget redan nu påbörjar erforderliga förberedande utredningar

om och projektering av i första hand Karlsborgsverkens fortsatta utbyggnad.

Syftet härmed bör vara, att tillförlitligt underlag skall med kort

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 121 år 1962

varsel kunna ställas till förfogande för prövning av ifrågakommande utbyggnadsprojekt,

så att erforderliga åtgärder för utbyggnadens finansiering och

igångsättande snabbt kan vidtagas vid härför lämplig tidpunkt.

Utskottet. I förevarande proposition redovisas de ytterligare medelsbehov,

som aktualiseras av utbyggnaden av Statens skogsindustriers anläggningar i

Piteå. Då ifrågavarande projekt underställdes 1959 års riksdag beräknades

investeringskostnaderna till ca 120 milj. kr., därav 80 milj. kr. avsågs tillskjutna

av statsmedel och 40 milj. kr. täckta av företaget. Av en inom detta

utarbetad promemoria, som redovisats i propositionen, framgår nu, att utbyggnaden

i Piteå kommer att draga en kostnad av 175 milj. kr., vilket med

55 milj. kr. överstiger den tidigare kalkylen. Då företaget i dagens läge anses

sakna möjlighet att självt bidraga till investeringskostnaderna och med

hänsyn tagen till hittills av statsmedel anvisade 61 milj. kr. — varav 21 milj.

kr. i form av aktieteckning och 40 milj. kr. såsom lån — skulle det ytterligare

medelstillskott, som ifrågavarande utbyggnad kräver, uppgå till i runt

tal (175 — 61 =) 115 milj. kr. Därutöver bedömes 15 milj. kr böra ställas

till förfogande för att tillgodose företagets behov av ökat rörelsekapital. Det

sålunda angivna medelsbehovet om 130 milj. kr. torde enligt departementschefen

täckas genom en ökning av aktiekapitalet. Detta föreslås ske genom

att ett invesleringsanslag å motsvarande belopp anvisas till teckning av aktier

i företaget. Slutligen förordas att aktiekapitalet höjes med ytterligare

30 milj. kr. genom omvandling av motsvarande del av företagets nuvarande

skuld till staten.

Utskottet konstaterar, att en betydande kostnadsfördyring uppkommit i

förhållande till de kalkyler, som år 1959 redovisades för riksdagen och som

lågo till grund för dess ställningstagande till Piteå-projektet. Utskottet var

visserligen redan i dåvarande läge medvetet om den osäkerhet, som vidlådde

kalkylerna med hänsyn till svårigheterna att förutse den allmänna

pris- och kostnadsutvecklingen. Den promemoria, som Statens skogsindustrier

upprättat om sin ekonomiska ställning och lönsamhet, visar dock, att

de höjda löne- och materialkostnaderna endast representera en del av den

sammanlagda kostnadsökningen. I övrigt hänför sig denna till sådana faktorer

som att företaget i sitt fortsatta planeringsarbete ansett sig böra komplettera

den maskinella utrustningen och utöka anläggningens produktionskapacitet,

att det vidtagit ändrade dispositioner i fråga om vedhanteringen,

att planerna för utsläpp av det industriella avloppsvattnet reviderats etc.

Även om utskottet i och för sig icke vill ifrågasätta nödvändigheten eller

lämpligheten av sålunda vidtagna åtgärder så kvarstår dock, att dessa genom

en tillräckligt noggrann planering i stor utsträckning bort kunnat förutses.

Att en sådan ingående planering skett hade varit synnerligen önskvärt ur

synpunkten att ge riksdagen inför dess ställningstagande till projektet en

så riktig och realistisk bild av detta som möjligt. Därigenom Hade säkerligen

också möjliggjorts ett rationellare och mera ekonomiskt genomförande av

anläggningsarbetena. Även departementschefen anser de uppkomna merkostnaderna

tyda på att projektet icke varit tillräckligt berett och finner

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 121 år 1962

13

detta beklagligt. Han erinrar emellertid om att den allmänna konjunkturbedömningen

liksom arbetsmarknadsläget vid tidpunkten för förslagets utarbetande

gjorde det önskvärt, att utbyggnadsärendet kom till ett snabbt

avgörande, och att den förberedande planeringen därigenom kan ha kommit

att forceras.

Oavsett vad i det föregående anförts torde den reviderade kostnadsberäkningen

av Piteå-projektet nu få godtagas. Beträffande sättet för att täcka

återstående kostnader är fråga dels om företagets egna möjligheter att bidraga

därtill, dels om storleken av och formen för den medelsanvisning,

som kan erfordras över riksstaten.

Vad angår företagets möjligheter till självfinansiering av projektet bedömdes

dessa år 1959 sträcka sig till täckandet av en tredjedel av de då till

120 milj. kr. beräknade totalkostnaderna. Det må erinras om att utskottet i

sammanhanget konstaterade, att en sådan bedömning grundade sig på förhållandena

vid tiden för projektets utarbetande och att frågan i vad mån

den skulle stå sig givetvis främst blev beroende av hur konjunkturläget och

efterfrågesituationen på utlandsmarknaderna i fortsättningen kom att te

sig. Utskottet framhöll i anslutning härtill att, såsom marknadsförhållandena

utvecklat sig sedan årsskiftet 1958/1959, det kanske funnes skäl för en

något försiktigare bedömning än tidigare av företagets möjligheter. Utvecklingen

sådan den gestaltat sig har visat, att anledning funnits till en försiktighet

i uppskattningen av dessa möjligheter. I dagens läge präglas sålunda

all skogsindustriell verksamhet av en hårdnande konkurrens med prisfallstendenser

och avsättningssvårigheter. Som departementschefen framhållit

torde man också kunna räkna med att denna marknadsbild blir bestående

under de närmaste åren. Detta skärper för företag, som i likhet med Statens

skogsindustrier sakna egna skogstillgångar, de marknadsmässiga svårigheterna.

Utskottet vill i det sammanhanget erinra om att chefen för finansdepartementet

tillkallat en utredning rörande en eventuell ombildning

av domänverket och dess samordning med Statens skogsindustrier. Det finns

enligt utskottet under nu rådande förhållanden anledning att räkna med

krympande rörelseöverskott för företaget under den närmaste framtiden.

Med hänsyn även till medelsbehovet för andra ur produktivitetsfrämjande

synpunkt angelägna investeringar inom företaget, synes man nu icke böra

räkna med något bidrag från den löpande driften till att täcka återstående

kostnader för Piteå-projektet.

Om sålunda ett tillskott av statsmedel erfordras kan frågan ställas, huruvida

detta bör tillhandahållas genom aktieteckning eller genom lån. Departementschefen

har under hänvisning till företagets redan nu betydande

skuldbörda förordat aktieteckning. I vissa motioner har emellertid påyrkats,

att lånevägen anlitas antingen i den formen att direkt statligt lån lämnas

eller genom att kreditgaranti tillhandahålles. Utskottet har vid sina egna

överväganden av frågan beaktat relationerna mellan företagets egna och

främmande kapital och hur nämnda relationer te sig vid jämförelse med

förhållandena inom andra representativa skogsindustriella företag. Den vä
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 121 år 1962

sentligt mindre andelen eget kapital för Statens skogsindustriers del sammanhänger

med att företagets starka expansion under senare år -—- vilken

betingats av såväl arbetsmarknadspolitiska som allmänt näringspolitiska

skäl — till övervägande del finansierats genom upplåning. Utskottet har förståelse

för de olägenheter, som följa med den sålunda uppkomna sammansättningen

av företagets kapital. Lånemedlens storlek och den därmed följande

räntebördan skapar sålunda en kostnadsmässig bundenhet, som blir

särskilt besvärande i ett försämrat marknadsläge med fallande priser och avsättningssvårigheter.

En sådan bundenhet föreligger icke i företag, som ha

en stor andel eget kapital och som genom en under längre tid och under

gynnsammare betingelser bedriven verksamhet kunnat konsolidera sin ställning

och skapa dolda reserver. Utskottet är därför berett att biträda departementschefens

förslag om täckning av medelsbehovet för Piteå-projektet genom

ökning av Statens skogsindustriers aktiekapital. I ökningen innefattas

då förutom 115 milj. kr. till investeringsändamål även de 15 milj. kr., som

erfordras i rörelsekapital i samband med utbyggnaden. Utskottet vill i sammanhanget

framhålla, att den omständigheten, att det stannat för alternativet

med aktieteckning icke får tolkas så, att man bedömt de ifrågavarande

investeringarna som mindre räntabla och därför velat befria företaget från

skyldigheten att förränta ett lånat kapital. Utgångspunkten är att det kapital,

som tillföres företaget, vare sig det sker genom en ökning av aktiekapitalet

eller genom långivning, ges en sådan användning, att på sikt en rimlig,

reell förräntning bör kunna erhållas. Valet av aktieteckningen som finansieringsform

tillgodoser emellertid behovet av ökad smidighet och möjliggör

en anpassning av företagets kapitalkostnader till skiftande konjunkturer.

De överväganden, som i det föregående betingat utskottets ställningstagande

till formen för att täcka kostnaderna för Piteå-projektet, föranleder

utskottet att även biträda förslaget om en höjning av aktiekapitalet med

ytterligare 30 milj. kr. genom omvandling av motsvarande del av företagets

nuvarande skuld till staten.

Vad utskottet sålunda anfört innebär, att de i förevarande sammanhang

väckta motionerna, i vad de avse annan anslagstilldelning och annan form

för denna än departementschefen föreslagit, lämnas utan bifall.

Avslutningsvis får utskottet konstatera, att Statens skogsindustriers räntabilitet

icke är tillfredsställande samt att under alla förhållanden den närmaste

framtiden uppenbarligen kommer att ställa företagsledningen inför

svåra ekonomiska avvägningsproblem. Företagets svårigheter måste visserligen

delvis ses mot bakgrunden av de speciella betingelser, varunder detsamma

arbetar, men är dock i väsentlig grad betingade av den hårdnande

konkurrens för skogsindustriprodukter på världsmarknaden, som redan

givit utslag och måste beräknas komma att göra det måhända i än större

utsträckning under närmast framförliggande år. Det står därför klart, att

lönsamhetskravet i längden icke kan eftersättas, om Statens skogsindustrier

på sikt skall kunna fylla de arbetsmarknads- och allmänt näringspolitiska

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 121 år 1962

15

uppgifter, för vilka företaget byggts ut. En energisk och långtgående rationalisering

är därför påkallad. Därvid framstår ej en teknisk rationalisering

och effektivisering inom de skilda företagsenheterna såsom tillräcklig. En

strukturrationalisering av företaget i dess helhet måste säkerligen till, varvid

såväl vidareutveckling av driftsdugliga verksamhetsgrenar som nedläggande

av oräntabla sådana böra övervägas. Att i sammanhanget all möjlig

hänsyn bör tagas till de anställda och till de bygder, där företagens enheter

äro lokaliserade, framstår såsom självklart. Beträffande formen för

en sådan till en successiv konsolidering av företaget siktande planering

finner utskottet för sin del icke lämpligt, att — som föreslagits i vässa motioner

— låta en från företagsledningen fristående utredning ombesörja

densamma. Det mer långsiktiga planeringsutredningsarbetet bör drivas med

all kraft men ansvaret åvila Statens skogsindustrier, detta med hänsyn till

det nära samband som måste anses föreligga mellan ett rationaliseringsarbete

av här anbefallt slag och företagsledningens funktioner över huvud.

Utskottet förutsätter, att företagsledningen vid sin mera långsiktiga planering

anlitar all den tekniska och företagsekonomiska expertis, som kan bidraga

till att en hållbar grund för strävandena att göra företaget lönsamt

skapas. Som nämnts kan en strukturrationalisering även komma att innefatta

planering för vidareutveckling av på sikt lönsamma nya företagsgrenar

och för utbyggnad av bolagets företagsenheter, varvid utskottet i första

hand haft Karlsborgs-anläggningen i tankarna. Givetvis måste enligt utskottets

mening ansträngningarna nu koncentreras på att färdigställa Piteåanläggningen.

Vad angår utbyggnadsprojekt, som framstå som samhällsekonomiskt

och företagsekonomiskt motiverade, måste dessa självfallet

bedömas även mot den bakgrund, som lönsamhetsutvecklingen inom Statens

skogsindustrier skapar. Utskottet förutsätter, att resultaten av den

planering för strukturrationaliseringar, som Statens skogsindustrier genomför,

på lämpligt sätt sammanfattande redovisas för riksdagen samt

understryker i sammanhanget, att eventuellt nya projekt, som skapa behov

av kapitaltillskott från det allmänna, underställas riksdagen på ett tillräckligt

tidigt stadium.

Av det anförda framgår, att de i ärendet väckta motionerna, i vad de avse

krav på särskild, från företaget fristående utredning eller på speciell regional

inriktning av inom företaget bedriven strukturrationalisering, avstyrkas.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

I. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag

och motionerna 1:528 och 11:655 ävensom med avslag å

motionerna I: 529 och II: 656 samt I: 530 och II: 657, samtliga

motioner såvitt nu är i fråga, och motionen II: 635,

a) till Teckning av aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier

för budgetåret 1962/63 å kapitalbudgeten under

fonden för statens aktier anvisa ett investeringsanslag av

130 000 000 kr.;

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Statsutskottets utlåtande nr 121 år 1962

b), medgiva, att fonden för låneunderstöd nedskrives

med 30 000 000 kr. och fonden för statens aktier uppskrives

med samma helopp;

II. att motionerna 1: 522 och II: 637 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda;

III. att motionerna 1: 528 och II: 655, i vad de icke behandlats

under I., icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda;
IV.

att motionerna 1: 529 och II: 656, i vad de avse skrivelse

till Kungl. Maj :t, icke må till någon riksdagens åtgärd1

föranleda;

V. att motionerna I: 530 och II: 657, i vad de avse skrivelse

till Kungl. Maj :t, icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 15 maj 1962

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

Närvarande: se under utlåtandet nr 119.

Reservationer

1) av fröken Andersson, herrar Axel Johannes Andersson, Per Jacobsson,

Edström, Staxäng, fröken Elmén, herrar Svensson i Ljungskile, Bohman

och Nelander, vilka ansett

dels att den del av utskottets yttrande, som på s. 12 börjar med »Utskottet

konstaterar» och pa s. 14 slutar med »utan bifall», bort ersättas med

text av följande lydelse:

»Utskottet, som konstaterar att den sulfatmassefabrik med pappersbruk

som Aktiebolaget Statens skogsindustrier bemyndigats uppföra i Piteå, nu

beräknas kosta 175 milj. kr. i stället för de 120 milj. kr., som angivits i den

kalkyl på vilken riksdagens beslut byggde, vill först bestämt understryka

det beklagande, åt vilket departementschefen ger uttryck vid sitt omnämnande

av den ej ringa del av merkostnaden, vilken uppenbarligen beror på

att projektet ''inte var tillräckligt förberett då förslaget framlades för statsmakterna’.

Utskottet är medvetet om de svårigheter det möter — ingalunda

endast för företag, där det allmänna har direkt inflytande — att då fråga

är om större och mer tidskrävande anläggningar göra hållbara investeringskalkyler.

Ä andra sidan finner utskottet sig böra än en gång framhålla hur

viktigt det är, att det ypderlag, på vijket riksdagen sk^ll fatta beslut, är

omsorgsfullt genomarbetat.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 121 år 1962

17

Aktiebolaget Statens skogsindustriers likvida och finansiella läge har i

starkt försämrande riktning påverkats av de i Piteå uppkomna merkostnaderna,

av skogsindustrikonjunkturens ej blott för detta företag ogynnsamma

verkningar under senaste år och av de tidigare underskattningarna av

de svårigheter, som regelmässigt möta förhållandevis nya, ej konsoliderade

företag, då rörelsevinsterna tendera att krympa. Dessutom har uppenbarligen

den höga investeringstakten gjort företaget särskilt sårbart för skärpningar

i det allmänna likviditetsläget.

Utskottet erinrar om att bestående utrymme för konsolidering måste växa

fram inom ett företag och om det samband, som likaledes måste föreligga

mellan expansionstakt och möjligheterna till självfinansiering. Vad framtidsutsikterna

för den svenska skogsindustrien i allmänhet och då också

för Statens skogsindustrier angår vill utskottet framhålla, att det icke synes

utskottet föreligga anledning till pessimistiska bedömningar av lönsamhetsutvecklingen

på något längre sikt men väl till en viss försiktighet vid planering

för den närmaste framtiden. Konsumtionsbenägenheten för skogsindustriella

produkter är trendmässigt i stigande över hela världen.

Det synes utskottet — med hänsyn till faktiskt föreliggande förhållanden

— ofrånkomligt att Aktiebolaget Statens skogsindustriers tillgång till

långfristigt kapital avsevärt förbättras. Departementschefen finner ett sammanlagt

aktiekapitaltillskott på 130 milj. kr. nödvändigt. Utskottet anser sig

icke kunna på grundval av föreliggande material resa invändningar mot

departementschefens bedömning, i vad den gäller det sammanlagda belopp

av ny kapitalinsats, som kan anses erforderligt. Det begränsar sig därför i

detta avseende till att understryka hur allvarligt man — även av samhällsekonomiska

skäl — måste se på så snabbt framvuxna och ökade anspråk på

mertillskott av kapital utöver den kapitalförsörjningsplan, med vilken statsmakterna

i utgångsläget konfronterades.

I fråga om sättet att fylla bolagets kapitalbehov kan däremot utskottet

icke helt ansluta sig till departementschefens förslag.

Uppenbart är att ju större del av bolagets kapitalbehov, som tillgodoses genom

aktieteckning, desto mindre blir företagets formella och omedelbara förräntningsplikt.

Utskottet vill emellertid också framhålla dels att den reella

skyldigheten att rimligt förränta investerat kapital icke upphör, därför att

tillförseln bara sker i form av aktieteckning, dels att den reella räntekostnaden

ej heller därigenom minskas. Den bokföres endast direkt på kapitalgivaren

— staten. Av statsfinansiella och andra skäl är det enligt utskottets

mening av betydelse, att kostnaderna för det behövliga kapitaltillskottet

i Statens skogsindustrier öppet redovisas. Detta bör enligt utskottets mening

åstadkommas på det sättet, att företaget självt på öppna marknaden

gör den behövliga, långfristiga upplåningen. För densamma bör staten kunna

teckna garanti. Det torde under denna förutsättning icke möta några

hinder för företaget att finna ntiymnie på marknaden för upplåningen. Ej

heller torde kapitalkostnaderna för densamma bliva nämnvärt större än om

staten själv direkt skulle genomföra densamma. Utskottet finner ej heller

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Statsutskottets utlåtande nr 121 år 1962

tillräckliga skäl tala för den omvandling till aktier av de 30 milj. kr. i lån

under fonden för låneunderstöd till Statens skogsindustrier, som departementschefen

föreslagit.»

dels ock att utskottets hemställan under I. bort ha följande lydelse:

»I. att riksdagen må, med avslag å Kungl. Maj :ts förslag

samt motionerna 1: 528 och II: 655, såvitt nu är i fråga,

ävensom motionen II: 635 och i anledning av motionerna

I: 529 och II: 656 samt I: 530 och II: 657, samtliga dessa motioner

såvitt nu är i fråga, medgiva, att Aktiebolaget Statens

skogsindustrier må beviljas kreditgaranti för lån på den

öppna marknaden intill ett belopp av 130 000 000 kr.;»

2) av herr Ragnar Bergh, som ansett

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 15, som börjar med »Av det»

och slutar med »strukturrationalisering, avstyrkas», bort ersättas med text

av följande lydelse:

»Vid den rationalisering och konsolidering av företagets verksamhet, som

sålunda förordats, bör enligt utskottets mening en koncentration till Norrbottens

län eftersträvas. Statens omfattande skogsinnehav i detta län var

jämte önskan att öka sysselsättningsmöjligheterna ett väsentligt motiv för

tillkomsten av en statlig träförädlingsindustri i denna landsända. Någon

motsvarande motivering för en statlig förädlingsindustri i Mellansverige föreligger

i förhållandevis ringa grad, och att bolaget fått en del av sin verksamhet

förlagd till denna del av landet sammanhänger närmast med att företaget

vid sitt bildande övertog anläggningar, som domänverket ägde därstädes.

Till detta skäl för en avveckling av Aktiebolaget Statens skogsindustriers

verksamhet i Mellansverige kommer, att för den för uppnåendet av en tillfredsställande

lönsamhet nödvändiga strukturrationaliseringen i Norrbotten

erfordras betydande kapitalinsatser. Det är knappast troligt, att det av

utskottet förordade tillskottet kommer att visa sig tillräckligt för detta

ändamål. Det kan tvärtom befaras, att bolaget om få år återigen befinner

sig i svårigheter och att nya tillskott erfordras. Redan i detta sammanhang

synes därför vara att förorda, att bolaget överväger en försäljning av sina

anläggningar i Mellansverige för att använda köpeskillingen till finansiering

av en tillfredsställande strukturrationalisering i Norrbotten. Därigenom

skulle anspråken om ytterligare tillskott från det allmänna minska

och bolagets verksamhet få en lokalisering som bättre överensstämmer med

motiveringen för dess tillkomst.»

dels ock att utskottets hemställan under III. bort ha följande lydelse:

»III. att riksdagen må, med anledning av motionerna I:

528 och 11:655, såvitt nu är i fråga, uttala, att bolaget bör

överväga en försäljning av sina anläggningar i Mellansverige

för finansiering av en ytterligare strukturrationalisering

av verksamheten i Norrbottens län;»

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620690

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1962:291 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående nga gränser för Stekenjokks statsgruvefält m. m. a1 i texten