Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående organisationen av centrala sjukvårdsberedningen m. m.
1962-05-15 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1962:128, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående organisationen av centrala sjukvårdsberedningen m. m.
Dokumentets text
4
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1962
Nr 128
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående organisationen
av centrala sjukvårdsberedningen m. m.
(3:e avd.)
I propositionen nr 1 (bilaga 13, punkterna 14 och 15) har Kungl. Maj :t
föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Centrala
sjukvårdsberedningen: Avlöningar och Omkostnader för budgetåret
1962/63 beräkna två förslagsanslag av 502 000 kr. och 49 000 kr.
Därefter har Kungl. Maj :t i propositionen nr 79, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 23 februari
1962, framlagt de förslag som framgår av den följande redogörelsen.
1 :o) Organisationen av centrala sjukvårdsberedningen. Kungl. Maj :t har
föreslagit riksdagen att godkänna av departementschefen angivna förslag till
riktlinjer för organisationen av centrala sjukvårdsberedningen.
Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallades den 7 juli 1960
såsom sakkunniga för att utreda centrala sjukvårdsberedningens arbetsuppgifter
och organisation m. m. byråchefen E. G. Anneli, tillika ordförande,
landstingsdirektören E. L. Henrikson och dåvarande förste intendenten
hos Stockholms stads sjukvårdsstyrelse, numera sjukhusdirektören
K.-E. A. Wictorson. Som expert tillkallades samtidigt arkitekten M. E. Molander.
De sakkunniga, vilka antagit benämningen CSB-utredningen, har
med skrivelse den 15 juni 1961 avgivit betänkande med förslag angående
centrala sjukvårdsberedningens arbetsuppgifter och organisation m. m.
(stencilerat).
En redogörelse för CSB-utredningens förslag samt däröver avgivna yttranden
finnes införd i propositionen (s. 9—51) till vilken utskottet får hänvisa.
Departementschefen redogör inledningsvis för centrala sjukvårdsberedningens
uppkomst och nuvarande arbetsuppgifter ävensom för de omständigheter,
som utgjorde närmaste anledningen till tillkallandet av förenämnda
sakkunniga (se s. 51—53). Härefter anför departementschefen följande.
CSB-utredningen har förordat, att den allmänna ramen för beredningens
verksamhetsområde även i fortsättningen i huvudsak
bör vara hälso- och sjukvården. Emellertid har utredningen — i
anslutning bl. a. till ett av byggnadsbesparingsutredningen framlagt förslag
och delvis också till en i samråd med socialstyrelen redan utvecklad praxis
— föreslagit att byggnadsgranskning såvitt angår barnavårdsanstalter lägges
på beredningen. Byggnadsbesparingsutredningen har rekommenderat
att även byggnadsgranskning rörande ålderdomshem överföres till bered
-
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1962
5
ningen. CSB-utredningen har framfört vissa principiella betänkligheter
häremot, främst baserade på synpunkten att en utvidgning av kretsen av
uppdragsgivare skulle kunna minska möjligheterna för beredningen att
lämna fullgod service, men har för egen del lämnat frågan öppen under
framhållande av att för denna granskningsuppgift skulle erfordras personalförstärkning
utöver den av utredningen i övrigt föreslagna.
Jag vill här erinra om att frågan om huvudmannaskapet för ålderdomshemsvården
och om dennas inriktning och målsättning är föremål för överväganden
inom socialpolitiska kommittén. En överflyttning av huvudmannaskapet
från primärkommunerna till landstingen kan därigenom komma
att aktualiseras inom en nära framtid.
I detta sammanhang vill jag även erinra om ett annat av byggnadsbesparingsutredningen
framlagt förslag, nämligen att för skolbyggnadsväsendet
borde inrättas ett organ med uppgifter i huvudsak motsvarande dem
sjukvårdsberedningen tilldelats inom sitt verksamhetsområde. Fråga har
därvid uppkommit, huruvida sjukvårdsberedningens arbetsfält borde utvidgas
till att omfatta även skolbyggnadsväsendet eller om ett särskilt organ
hör tillskapas för sistnämnda område.
Starka skäl talar otvivelaktigt för att skapa en enhetlig form för byggnadsteknisk
och byggnadsekonomisk granskning inom hela området för det
statsstödda byggandet. En utvidgning av beredningens arbetsuppgifter i en
sådan riktning skulle emellertid kräva såväl en omorganisation som en väsentlig
utbyggnad av beredningen och bör därför inte nu ifrågakomma. Det
torde emellertid böra uppdragas åt statskontoret att i samråd med beredningen
samt övriga berörda ämbetsverk och andra intressenter närmare utreda
förutsättningarna för och möjligheterna till att genom ändrade former
för handläggning i vissa delar av ifrågavarande ärenden på byggnadsområdet
åstadkomma en angelägen samordning och rationalisering av
denna verksamhet från bl. a. byggnadstekniska och byggnadsekonomiska
synpunkter. I avvaktan på resultatet av en dylik utredning torde beredningens
uppgifter liksom hittills böra i första hand omfatta hälso- och
sjukvården. Det synes emellertid naturligt att beredningen i mån av resurser
även bör medverka inom angränsande vårdområden med likartade tekniska
problem och rationaliseringsfrågor. Jag kan sålunda förorda, att beredningens
arbetsområde skall utvidgas till att även omfatta granskning
i fråga om barnavårdsanstalter och ålderdomshem.
I vad angår beredningens arbetsuppgifter inom den sålunda angivna ramen
får huvudfrågan anses vara att uppnå en lämplig avvägning mellan
individuella ärenden och åtgärder med generell syftning. Såsom utredningen
framhållit råder ett naturligt samband mellan dessa grenar av verksamheten.
Det bör därför icke komma i fråga att inskränka beredningens
befattning med individuella ärenden i sådan mån att den allsidiga kontakten
med de för sjukvårdsverksamheten utslagsgivande faktorerna äventyras.
Omfördelning av de nuvarande resurserna kan icke företagas i sådan
utsträckning att behovet av ökad allmän rationaliseringsverksamhet därmed
skulle tillgodoses i avgörande mån. Detta behov hör i stället föranleda
en betydande totalförstärkning av beredningens resurser.
Emellertid föreligger skäl att i vissa delar jämka omfattningen av de
individuella ärendena.
Utredningen har föreslagit att det formella godkännandet av förläggning
av sjukhus och av ritningar för sjukhus enligt sjukhuslagstiftningen helt
skulle läggas på beredningen. Vid remissbehandlingen har dock från vissa
håll anförts betänkligheter mot att beslutanderätten i godkännandeärenden
skulle ligga hos samma organ som har att utöva den rådgivande funktionen.
6
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1962
För egen del finner jag föga rationellt att ärenden efter handläggning
i centrala sjukvårdsberedningen med deltagande av en representant för
medicinalstyrelsen i vissa fall därefter överlämnas till medicinalstyrelsen
för förnyad prövning. Den av utredningen föreslagna ordningen synes innebära
en önskvärd förenkling av handläggningsgången. Uppenbart är emellertid
att medicinalstyrelsen i egenskap av central tillsynsmyndighet på
hälso- och sjukvårdens område alltfort måste kunna utöva ett stort reellt
inflytande på dessa ärenden. Särskilt gäller detta då medicinska frågor av
större principiell räckvidd berörs. I övriga fall synes medicinalstyrelsens
inflytande bli tillgodosett dels genom att styrelsens sjukhusbyråchef är ledamot
av beredningen och dess arbetsutskott, dels genom det samråd som
regelmässigt förekommer på föredragandeplanet. Ej heller kan jag dela
farhågorna att den rådgivande verksamheten skulle bli lidande på att beredningen
även skulle utöva viss beslutanderätt. För övrigt har beredningen
sedan 1959 beslutanderätt i viss utsträckning. De svårigheter, som i princip
kan tänkas uppstå till följd av en förening av rådgivande och beslutande
funktion, synes mig i mycket hög grad sammanhänga med de former i vilka
verksamheten bedrives. Om samarbete mellan beredningen och vederbörande
sjukvårdshuvudmän upptages på ett tidigt stadium av ett byggnadsprojekt
och kontinuerligt upprätthålles under ärendets gång — något som ur flera
synpunkter är önskvärt och även överensstämmer med den praxis som utvecklats
—- torde det slutliga godkännandebeslutet i regel få övervägande
formell innebörd. Det får anses ligga en beaktansvärd fördel i att samma
intentioner, som är vägledande i ett godkännandeärende, kommer till uttryck
även i rådgivningen.
Jag förordar således, att frågor om godkännande av förläggning av sjukhus
och av ritningar för sjukhus skall avgöras av sjukvårdsberedningen i
samtliga fall där ärendet icke innefattar medicinsk fråga av större principiell
räckvidd; där så är fallet bör ärendet kunna underställas medicinalstyrelsen
för slutligt avgörande.
Med hänsyn till det samråd i olika former, som förutsättes äga rum mellan
medicinalstyrelsen och beredningen i dylika ärenden, finner jag icke
skäl föreslå rätt att anföra besvär hos medicinalstyrelsen över beslut av beredningen
om vägrat godkännande. Besvär torde få föras i vanlig ordning
hos Kungl. Maj:t.
Utredningen har föreslagit, att ett prognosutskott inrättas för att bedriva
undersökningar angående utbildning och numerär för olika personalkategorier
inom hälso- och sjukvården, i anslutning till vad föredragande departementschefen
anfört härom i propositionen nr 1961: 108. Ett flertal
remissmyndigheter har i denna fråga erinrat om att studier på detta område
redan bedrivs inom arbetsmarknadsstyrelsens prognosdelegation. Jag
anser mig kunna förutsätta att behovet av undersökningar av ifrågavarande
art blir täckt inom ramen för den i prognosdelegationen bedrivna
verksamheten. Det synes emellertid lämpligt att sjukvårdsberedningen medverkar
i detta arbete.
Som utredningen framhållit måste det betraktas som en angelägen uppgift
alt beredningen aktivt medverkar i det internationella arbetet inom
hälso- och sjukvården och särskilt upptar ett utvidgat samarbete med de
nordiska grannländerna. Jag vill här erinra om att Kungl. Maj :t nyligen
—- på grundval av en inom inrikesdepartementet den 16 februari 1962 upprättad
promemoria —- förelagt Nordiska rådet ett förslag till vidgat nordiskt
samarbete på sjukhusplaneringens område.
En betydelsefull uppgift för beredningen bör vara att anordna eller medverka
i kurser och konferenser i syfte att utbilda rationaliseringspersonal
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1962
7
för verksamhet hos sjukvårdshuvudmännen eller deras centrala organisalioner
samt att lämna sådan personal tillfälle att följa och deltaga i beredningens
arbete.
Det måste betraktas som ytterst väsentligt — icke minst med hänsyn till
de starkt stegrade sjukvårdskostnaderna -— att beredningen har möjlighet
att kontinuerligt tillgodogöra sig de resultat, som forskning och studier
inom hithörande område avsätter. Icke sällan torde emellertid de uppgifter
beredningen ställs inför vara av den arten att de förutsätter egna forskningsinitiativ
från beredningens sida eller i vart fall utrednings- eller försöksverksamhet
med kvalificerad metodik. Beredningen bör därför ha möjlighet
att taga initiativ till och själv bedriva forskning som direkt sammanhänger
med aktuella praktiska uppgifter. En mängd uppgifter väntar här
på att närmare undersökas. De snabba framstegen på medicinens område
skapar ständigt sjukvårdsadministrativa anpassningsproblem. Jag vill här
endast peka på så betydelsefulla spörsmål som frågor rörande samarbetet
mellan sluten och öppen vård och principer för uppbyggnad av vårdenheter
för att därmed antyda räckvidden av ett bland många arbetsfält. Åtskilliga
frågeställningar är naturligtvis av den art att de bör överlämnas åt
universitetsinstitutioner eller andra forskningsinstitutioner. I princip bör
möjlighet finnas att för forskning inom beredningens område uppbära bidrag
av forskningsrådsmedel. Det är uppenbart att forskningsverksamheten
i många fall förutsätter medverkan från sjukvårdshuvudmännens och
industriens sida, t. ex. genom att huvudmännen skapar goda försöksbetingelser
på fältet och att tillverkare ställer modeller och provexemplar till förfogande.
Jag ansluter mig helt till vad utredningen anfört angående önskvärdheten
av att beredningens rådgivande uppgifter icke försvåras av formbundenhet
samt att informationer och erfarenheter utbyts mellan beredningen
och övriga centrala rationaliseringsorgan.
Jag övergår nu till att behandla frågor om beredningens ledning
och administration.
Ledningen av beredningen bör liksom hittills utövas av en styrelse som
i princip bör ha samma befogenheter som för närvarande. Beträffande styrelsens
numerär har utredningen icke föreslagit någon ändring och framhållit
att någon utökning av det nuvarande antalet ledamöter icke bör ske.
I några remissyttranden har uttryckts önskemål om en utvidgad huvudmannarepresentation.
Denna fråga får bedömas mot bakgrunden av dels
beredningens allmänna verksamhetsområde, dels synpunkten att styrelsen
för att kunna fungera smidigt icke bör vara alltför stor. Förslaget om utvidgning
av verksamhetsområdet till att i vissa hänseenden omfatta även
barnavårdsanstalter och ålderdomshem synes mig i och för sig icke påkalla
ökad representation. — På de skäl försvarets sjukvårdsstyrelse in. fl. myndigheter
angivit synes det uppenbart att fortsatt representation för nämnda
styrelse måste betraktas som önskvärd. Med det ställningstagande jag i det
följande kommer att redovisa i frågan om beredningens administrativa
ledning kan jag ej förorda att beredningens föreståndare ingår i dess styrelse.
Med hänsyn till vad sålunda anförts finner jag mig höra föreslå att
beredningens styrelse tills vidare skall ha oförändrad numerär och sammansättning.
Det torde ankomma på Kung], Maj:t att besluta i denna
fråga.
Någon ändring av arbetsutskottets sammansättning synes icke påkallad,
särskilt i betraktande av att även annan ledamot av styrelsen eller suppleant
för sådan ledamot kan kallas att deltaga i utskottets handläggning och be
-
8
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1962
slut i vissa ärenden. Jag förutsätter, att chefen för medicinalstyrelsens
sjukhusbyrå skall vara ledamot av utskottet.
Till frågan om inrättande av en administrativ chefsbefattning med överdirektörs
tjänsteställning har remissmyndigheterna givit till känna mycket
skilda åsikter. För egen del är jag medveten om att en förstärkning på det
administrativa planet är påkallad. Emellertid räknar jag med att det löpande
administrativa arbetet i betydande utsträckning skall kunna överföras
på beredningens till en särskild kanslisektion utbyggda kansli. Vid
sådant förhållande håller jag för sannolikt — ehuru starka skäl även talar
för en fristående chefstjänstemannabefattning — att uppgiften att vara föreståndare
för beredningen tills vidare skall kunna förenas med uppgiften
att vara chef för någon av beredningens tre fackavdelningar utan att detta
i alltför hög grad skall inkräkta på vederbörandes verksamhet inom avdelningen.
Jag förordar således, att det skall uppdragas åt någon av ifrågavarande
chefer — vilka nedan kommer att föreslås få byråchefs ställning
— att tillika vara beredningens föreståndare. Emellertid torde frågan böra
upptagas till förnyad prövning därest en utvidgning av beredningens verksamhetsområde
skulle aktualiseras efter förutnämnda utredning.
Det torde få ankomma på Kungi. Maj :t att besluta i fråga om arvode till
arbetsutskottets ledamöter och till fackbyråchef för sådant uppdrag, som
avses i föregående stycke.
Jag övergår härefter till att behandla de nuvarande fackavdelningarnas
organisation och uppgifter.
Huvudlinjerna i utredningens förslag i ifrågavarande del har genomgående
godtagits av remissmyndigheterna. Jämfört med nuvarande förhållanden
innebär de i huvudsak dels att en betydande utbyggnad i personellt
hänseende bör komma till stånd för att bl. a. möjliggöra en väsentligt ökad
insats i fråga om mer långsiktigt arbete, dels att arbetsstudieavdelningens
område utökas till atl omfatta organisationsfrågor i allmänhet. Till dessa
linjer vill jag ge min fulla anslutning. I enlighet med av beredningens styrelse
framlagt förslag torde de tre avdelningarna böra organiseras som
byråer, vardera under ledning av en byråchef. I samband med denna omläggning
torde avdelningarnas namn ändras så att de tydligare anger respektive
huvudsakliga arbetsområde. Jag föreslår således, att planläggningsavdelningen,
materielavdelningen och arbetsstudieavdelningen skall benämnas
byggnadsbyrån, utrustningsbvrån respektive organisationsbyrån.
Byggnadsbyråns huvuduppgifter bör vara dels att verkställa studier och
utredningar samt att på grundval härav utarbeta råd och anvisningar och
i övrigt utöva rådgivande verksamhet i frågor som rör planläggning av
sluten vård inom sjukvårdsområdena samt av anläggningar och byggnader
inom hälso- och sjukvården och närmast angränsande områden, dels ock
att verkställa granskning av ritningar till dylika anläggningar och byggnader.
Som utredningen framhållit måste stor vikt läggas vid att utfärdade råd
och anvisningar snarast revideras i den mån utvecklingen lett fram till nya
residtat. Jag förutsätter att den i det följande föreslagna personalorganisationen
skall göra det möjligt både att verkställa sådan kontinuerlig översyn
och att i stor utsträckning upptaga studier inom tidigare ej behandlade
områden. Stor uppmärksamhet måste ägnas åt att sjukvårdshuvudmännen
snabbt beredes tillfälle att taga del såväl av beredningens egna
resultat som av på andra håll vunna erfarenheter, som kan vinna praktisk
tillämpning inom landet.
Vidare delar jag utredningens uppfattning att granskningsarbetet i första
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 128 är 1902
hand bör inriktas på principfrågor och åtgärder till befrämjande av god
driftsekonomi. . , .
Beredningens arkiv och bibliotek bör överflyttas från nuvarande planläg°ningsavdelningen
till kanslisektionen, som även skall ombesörja sådant
statistiskt arbete, som icke lämpligen bör hänskjutas till medicinalstyrelsens
statistiska avdelning eller statistiska centralbyrån. ..
Byggnadsbyråns — liksom hela beredningens verksamhet bor i iiog
grad präglas av serviceinställning. De arbetsformer som redan sedan länge
utvecklats, med tonvikt på smidiga och informella kontakter, synes mig i
hög grad lämpliga att föras vidare och om möjligt ytterligare utvecklas.
Utredningen liar föreslagit att arbetsuppgifternas olika karaktar markeras
genom att bvggnadsbyrån uppdelas i en forskningsdetalj och en granskningsdetalj.
En''sådan uppdelning torde emellertid motverka den smidighet
vid fördelning av uppgifter, som bör eftersträvas för att en jämn arbetsbelastning
och snabbast möjliga handläggning av ärendena skall uppnås.
Det synes tillräckligt att ange de olika befattningshavarnas huvuduppgifter.
Utredningens personalförslag anser jag mig till stora delar kunna biträda.
Byråchefsbefattningen bör höjas från Bo 1 till Bo 3. Nuvarande kompetenskrav
för tjänsten torde böra behållas oförändrade.
För utvecklingsarbete bör finnas eu tjänst som avdelningsdirektör i Be 1,
vars innehavare bör vara arkitekt, en tjänst som byrådirektör (förste bvraingenjör,
byråingenjör) i högst Ae 24 och en tjänst som förste byråingenjör
(byråingenjör) i högst Ae 23. För de bada sistnämnda tjänsterna bör i regel
krävas civilingenjörsexamen. Läroverks- eller institutsingenjör med stor
praktisk erfarenhet från detta eller likartat verksamhetsområde skall emellertid
även kunna komma i fråga till tjänsterna.
För granskningsarbete bör finnas en avdelningsdirektörstjänst i Be 1, vars
innehavare skall vara arkitekt, samt en tjänst som byråingenjör i högst
På det för byrån gemensamma ritkontoret bör finnas en tjänst som ingenjör
i högst Ae 15. Jag förutsätter att ritkontoret i mån av behov även
skall tillhandagå beredningens övriga båda byråer samt kanslisektionen.
Utredningens förslag om inrättande av en inspektörstjänst för sjuksköterska
å byggnadsbyrån anser jag mig tills vidare icke kunna biträda. Beredningens
behov av expertis från sjuksköterskeområdet torde få tillgodoses
i första hand genom att en motsvarande tjänst inrättas å organisationsbyrån
och i övrigt genom anlitande av särskilda sakkunniga.
Vid bifall till nyssnämnda förslag kan följande tjänster å den nuvarande
planläggningsavdelningen indragas, nämligen den personliga arkitekttjänsten
i Ae 26, den f. n. vakantsatta tjänsten som förste byråarkitekt i Ae 23, en
tjänst som byråingenjör i Ae 19 samt en tjänst som ingenjör i Ae 17.
Till frågan om biträdespersonalen återkommer jag i samband med mitt
förslag rörande kanslisektionen.
Utrustningsbijråns huvuduppgifter blir standardiseringsarbete samt
granskning av utrustningsförslag.
Jag vill här erinra om att riksdagens år 1960 församlade revisorer föreslagit
att åtgärder målte vidtagas i syfte att effektivisera den statliga standardiseringsverksamheten.
Revisorerna framhåller bl. a. alt arbetet vid upprättande
av upphandi i ngsunderlag och programhandlingar, vid leveranskontroll
och besiktning, kompletterings- och reservdelsanskaffningar o. s. v.
förenklas då man följer standard samt att kontinuitet inom produktionen
gynnas, medan å andra sidan krav på nykonstruktioner eller annat frångående
av standard torde innebära olägenheter för produktion och försäljning
och kan resultera i att endast ett fåtal eller till och med icke några
10
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1962
anbudsgivare alls anmäler sig till tävlan vid leverans. I andra fall kan, då
standard icke kommit till användning, komplettering av leveranser omintetgöras
eller förorsaka avsevärt förlängda leveranstider och ökade kostnader.
Några av de myndigheter revisorerna tillfrågat bär särskilt tramliällit
betydelsen av ökade resurser i syfte att få fram standardiserad sjukyårdsmateriel.
Även revisorerna har kommit till den uppfattningen att alltjämt
åtskilligt finns att uträtta på förevarande område. Revisorerna understryker
vidare betydelsen av ett organiserat samarbete myndigheterna emellan
då det gäller förslag till intern eller annan standard.
I anledning av revisorernas uttalande har statsutskottet (utlåtande nr
1961:154) förklarat sig vara av den uppfattningen att ett intensifierat
samarbete i organiserade former myndigheterna emellan utgör ett verksamt
medel att avlägsna eller avhjälpa de brister som ännu vidlåder verksamheten
på ifrågavarande område.
Som utredningen framhållit är nuvarande materielavdelningens befattningshavare
aktivt engagerade i samarbete med andra slandardiseringsorgan.
Jag förutsätter att beredningen kommer att beakta möjligheterna att
ytterligare utvidga detta samarbete.
I fråga om granskningsarbete i utrustningsfrågor har vissa remissinstanser
anfört betänkligheter mot utredningens förslag att detaljfrågor skulle
prövas endast i vad avser rent statliga institutioner. Bland annat har anförts
att den statliga sjukvårdande verksamheten icke täcker hela sjukvårdsområdet
och att den ifrågasatta begränsningen skulle leda till att
befattningshavarnas praktiska erfarenhet skulle förlora i allsidighet. Vidare
har från flera håll särskilt framhållits önskvärdheten av att beredningen
kan lämna råd till de kommunala huvudmännen i principiella frågor rörande
dyrbara utrustningsdetaljer för exempelvis laboratorier, röntgenkliniker
och andra specialkliniker och även ta initiativ till utprovning av för
sjukhusen avsedda utrustningsartiklar.
bör egen del finner jag i likhet med utredningen lämpligt att granskningsverksamlieten
i viss mån begränsas. 1 statliga utrustningskommittéer
ingår i regel en befattningshavare från beredningen. Det bör åligga
honom att bl. a. bevaka att utrustningsförslag utarbetas med beaktande
av beredningens intentioner. Remisser till beredningen i dylika fall torde
icke \aia ägnade alt tillföra diskussionen ytterligare väsentliga synpunkter.
I andra fall bör däremot som regel utrustningsförslag beträffande statliga
sjukhus remitteras. Härmed torde även önskemålet att bereda vederbörande
granskare allsidig erfarenhet bli i viss mån tillgodosett. Beträffande
kommunala undervisnings- och andra sjukhus bör beredningens uppgifter
avse rådgivning och granskning i större principiella frågor. Som beredningen
anfört torde medverkan från utomstående expertis ofta bli erforderlig
i sådana fall.
Utredningens personalförslag, som främst syftar till att bereda möjligheter
till en iitökad standardiseringsverksamhet, kan jag i huvudsak bi|räd^>.
.(Jock bor ingenjörstjänsterna genomgående extraordinariesättas och
hogstlonegi adssystem tillämpas. Lika litet som vid byggnadsbyrån bör någon
sektion sindelning fastställas. Ehuru tjänsterna primärt avses för i det
toljande angivna arbetsuppgifter bör således arbetsfördelningen kunna anpassas
efter det aktuella läget vid varje tidpunkt.
Jag förordar således att vid byrån inrättas en tjänst som bvråchef i Bo 1,
tor standardiseringsarbete en tjänst som byrådirektör (förste byråingenjör,
byråingenjör) i högst Ae 24 och en tjänst som byråingenjör i högst Ae 21,
tor granskningsarbete en tjänst som förste byråingenjör (byråingenjör) i
högst Ae 23 och en tjänst som byråingenjör i högst Åe 21 samt för allmänna
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1962
11
uppgifter två ingenjörstjänster i högst Ae 19. Vid bifall härtill kan indragas
en tjänst som byrådirektör i Ao 24, en tjänst som byråingenjör i Ae 21, två
ingenjörstjänster i Ae 17 samt en assistenltjänst i Ag 17.
Kompetenskraven för byråchefen bör vara desamma som gäller för nuvarande
avdelningsföreståndaren. För tjänsterna för standardiseringsarbete
bör krävas civilingenjörsexamen; dock skall tjänsterna även kunna besättas
med läroverks- eller inslitulsingenjörer med stor praktisk erfarenhet
från detta eller likartat verksamhetsområde.
Organisationsbyrån avses skola fungera som centralorgan inom sjukhusrationaliseringen.
Dess verksamhet bör vara inriktad på att dels förmedla
erfarenheter från inhemskt och utländskt rationaliseringsarbete på detta
område, dels ock bedriva egna organisations- och arbetsstudier.
Som utredningen framhållit och ett flertal remissmyndigheter bekräftat
talar sannolikheten för att organisationsstudier med mer lokalt begränsad
syftning i ökad utsträckning kommer att kunna utföras genom sjukvårdshuvudmännens
eller deras centrala organisationers försorg. Genom att hålla
nära kontakt med det arbete som sålunda utföres bör byrån kunna få tillgång
till ett omfattande material varur synpunkter av mer allmänt intresse
kan utvinnas och bearbetas för att delges huvudmännen. Byråns egen fältverksamhet
bör icke vara i princip begränsad till den statliga sektorn utan
uppdrag från de kommunala huvudmännen — särskilt sådana uppdrag som
kan vara ägnade att belysa mer allmänna frågeställningar — bör kunna
mottagas.
Jag förordar, att vid byrån inrättas en tjänst som byråchef i Be 1 och en
tjänst som byrådirektör (förste byråsekreterare, byråsekreterare eller förste
byråingenjör, byråingenjör) i högst Ae 24, en tjänst som förste byråingenjör
(byråingenjör) i högst Ae 23, vars innehavare avses i första hand bedriva
arbetsstudieverksamhet, en tjänst som byråingenjör i högst Ae 21, en tjänst
som byråinspektör i Ae 19 — avsedd för sjuksköterska — samt en tjänst
som ingenjör i högst Ae 19. Vid bifall härtill kan indragas en tjänst som
förste byråingenjör i Ao 23 samt två byråingenjörstjänster i Ae 19.
Kanslisektionen avses skola svara för beredningens administrativa och
kamerala arbete, för den allmänna utredningsverksamhet rörande hälsooch
sjukvården som kan bli påkallad som underlag för fackbyråernas arbete
in. m. samt för vård och bearbetning av beredningens arkiv och bibliotek.
\ idare skall sektionen dels utföra sådant statistikarbete som icke bör
ankomma på medicinalstyrelsens statistiska avdelning eller statistiska centralbyrån,
dels ock biträda fackbyråerna i deras publiceringsverksamhet.
Som tidigare nämnts bör frågan om beredningens administrativa ledning
upptagas till förnyad prövning om det efter av statskontoret verkställd utredning
skulle befinnas lämpligt att utvidga beredningens verksamhetsområde
till att omfatta även skolbyggnadsväsendet in. in. Vid en sådan prövning
kan även uppstå fråga om fördelningen av de administrativa uppgifterna
mellan en chefstjänsteman och kanslisektionens ledare. I avvaktan på
resultatet av ifrågavarande utredning föreslår jag, att kanslisektionen skall''
törcstås av en byrådirektör (förste byråsekreterare, byråsekreterare) i högst
Ae 24. I samband härmed bör nuvarande arvodesbefattning som sekreterare
indragas.
Wir arkiv- och biblioleksgöromål föreslår jag inrättande av en tjänst som
assistent i Ae 17.
Under kanslisektionen redovisas beredningens biträdespersonal.
Beredningen bör vara huvudförvaltning med dragningsrätt å statsverkets
checkräkning i riksbanken. Det ökade ansvar som därmed kommer att
.åvila kassören — vilken även fullgör registratorsgöromål -- och den ökning
i arbetsvolymen som följer av beredningens utbyggnad bör föranleda ut
-
12
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1962
byte av den nuvarande kontoristtjänsten i Ae 9 mot tjänst som förste kansliskrivare
i Ao 12. Vidare bör inrättas en tjänst som sekreterare åt beredningens
föreståndare. Med hänsyn till att innehavaren bör ha goda språkkunskaper
för att kunna biträda föreståndaren med utländsk korrespondens
bör tjänsten upptagas som kontorist i Ae 9. Den nuvarande tjänsten som
kanslibiträde i Ae 7 bör ordinariesättas. Den ökning av biträdesgöromålen
som kommer att följa av förstärkningen av den tekniska personalen bör
föranleda inrättande av två nya tjänster som biträde i reglerad befordringsgång.
Vederbörande personalorganisationer har förklarat sig ej ha erinran mot
de av mig i det föregående föreslagna lönegradsplaceringarna.
Jag förutsätter att hinder icke skall föreligga mot att föra vissa tjänster
på övergångsstat i den utsträckning genomförandet av föreslagen personalorganisation
kan påkalla.
I fråga om de grundläggande principerna för beredningens finansiering
delar jag utredningens uppfattning atl beredningens allmänna verksamhet
får anses utövas i ett allmänt intresse och bör bekostas av staten, men att
vissa arbeten är av den karaktären att ersättning eller bidrag bör utgå från
huvudmännen.
Beträffande den icke-statliga delen av beredningens finansiering har utredningen
uttalat sig för dels att beredningen skall berättigas sluta avtal
med sjukvårdshuvudman om kostnadsfördelning i sådana fall, där huvudmannen
begär en undersökning som även kan anses påkallad i allmänt intresse,
dels att lokala, begränsade undersökningar som på huvudmans begäran
utförs av organisationsbyrån skall ersättas enligt arkitekttaxan, dels
ock att bidrag på rekommendation av landstings- respektive stadsförbundet
skall kunna lämnas av huvudmännen att användas för allmänna undersökningar
enligt överenskommelse som kan träffas. Sistnämnda bidragsform
har föreslagits efter samråd med nämnda förbund och har genomgående
lämnats utan erinran i de kommunala huvudmännens remissyttranden, varemot
riksrevisionsverket uttalat att användningen av bidragsbelopp icke
skall bindas genom överenskommelser utan att beloppen bör tillföras statsverket
villkorslöst. Då det emellertid förutsättes, att ifrågavarande undersökningar
skall beröra endast sådana frågor som beredningen själv vill
sätta upp på sitt arbetsprogram, finner jag icke risk föreligga att ett dylikt
bidragssystem skulle ha någon ogynnsam inverkan på inriktningen av beredningens
arbete. Jag har därför icke någon annan erinran mot detta förslag
än att del synes önskvärt att beslut om bidrag och utbetalande därav
för enkelhetens skull sker via de centrala organisationerna. Ej heller har
jag någon erinran mot förslaget att beredningen i av utredningen angivet
fall skall vara berättigad träffa avtal med viss huvudman om bidrag. Däremot
finner jag det kunna ifrågasättas huruvida arkitekttaxan utgör en tillfredsställande
ersättningsnorm vid organisationsbyråns lokala undersökningar.
Jag förordar, att det får ankomma på Kungl. Maj :t att om så befinnes
lämpligt fastställa särskilda taxegrunder, avpassade efter beredningens
särprägel.
I fråga om redovisningssystemet förordar jag i likhet med riksrevisionsverket
att övergång sker till bruttoredovisning och samtliga inkomster således
tillföres riksstatens inkomstsida på särskild titel under rubriken Uppbörd
i statens verksamhet. En sådan anordning kommer i och för sig att
påkalla en uppräkning av beredningens anslag. Då beredningens utökade
verksamhet under den första tiden torde komma att åsyfta främst att konsolidera
läget beträffande interna arbetsuppgifter, föreslår jag dock för nästa
budgetår ingen ökad medelsanvisning för detta ändamål.
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1962
13
Vad beträffar lokalfrågan är uppenbart att de nu förhyrda lokalerna kommer
att bli otillräckliga efter beredningens utbyggnad. Utredning angående
anskaffning av nya lokaler har påbörjats inom byggnadsstyrelsen. För att
möjliggöra utrustning av sådana lokaler föreslår jag i likhet med utredningen
ett belopp av DO 000 kr.
I detta sammanhang har utskottet till behandling även förehaft en av
riksdagens år 1961 församlade revisorer i dess berättelse under inrikesdepartementet
§ 30 gjort uttalande angående forskning rörande sjukvårdens utformning.
Revisorerna har anfört bl. a. följande.
Det rationaliseringsarbele som hittills bedrivits på sjukvårdens område
har i huvudsak bestämts av de dagsaktuella, omedelbart konkreta behoven.
-Enligt revisorernas mening kan det emellertid ifrågasättas, om icke genom
den djupgående samhällsomvandlingen, levnadsstandardens stegring, befolkningens
ändrade ålderssammansättning, teknikens snabba utveckling
och vetenskapens stora landvinningar ett helt nytt läge inträtt, som gör det
nödvändigt att problemen angripes från nya utgångspunkter och att mer
långsiktiga lösningar eftersträvas. Grundförutsättningen för att så skall
kunna ske torde emellertid vara, att en systematisk forskning på förevarande
område kommer till stånd. Det torde exempelvis vara av största värde
att få ökad kännedom om hur avvägningen mellan öppen och sluten sjukvård
lämpligen bör göras eller hur ett sjukhus i detalj bör organiseras, utrustas
och byggnadstekniskt utformas för att det alltmer stigande personalbehovet
skall kunna hållas tillbaka och felinvesteringar undvikas.
Sjukvården i vårt land är sedan gammalt och avses än mer för framtiden
bli en landstingskommunal angelägenhet. Genom tillkomsten av centrala
sjukvårdsberedningen har emellertid staten påtagit sig ett särskilt ansvar,
för såvitt gäller rationaliseringsverksamheten på förevarande område.
Med hänsyn härtill finner revisorerna vägande skäl tala för att staten tager
ett motsvarande initiativ i den utomordentligt betydelsefulla fråga det här
gäller. Vad beträffar organisationsformen för denna forskning kan olika lösningar
övervägas. En utväg är att söka anknytning till den verksamhet som
bedrives av statens institut för byggnadsforskning. Revisorerna erinrar om
att en viss motsvarighet till nu avsedda forskning på sin tid organiserades
för att om möjligt komma till rätta med vissa organisatoriska, ekonomiska
och byggnadstekniska problem inom skolväsendet. För ändamålet tillsattes
en särskild arbetsgrupp, vilken omfattade bl. a. arkitekter och pedagoger.
På liknande sätt kunde eu arbetsgrupp tillskapas, representerande medicinsk,
företagsekonomisk, administrativ och byggnadsteknislc sakkunskap och med
uppgift att bedriva forskning rörande sjukvårdens mest ändamålsenliga utformning.
Alternativt skulle kunna tänkas att centrala sjukvårdsberedningen
anförtroddes uppgiften att organisera hithörande forskningsverksamhet.
Även andra möjligheter att ordna nu avsedda forskning på lämpligt sätt föreligger.
14
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1962
Revisorerna är för egen del icke beredda att förorda någon viss lösning
av förevarande organisationsfråga, som torde böra prövas i särskild ordning.
Revisorerna vill emellertid understryka angelägenheten av att det organ som
inrättas för ändamålet icke erhåller ställning som remissinstans eller tages
i anspråk för lösande av exempelvis konkreta byggnadsfrågor. Dess uppgift
bör vara att på grundval av från olika håll — såväl inom som utom landet
— insamlade fakta ävensom egna vetenskapliga undersökningar framlägga
förslag till sådana principlösningar som är ägnade att skapa en ur skilda
synpunkter så rationell sjukvård som möjligt.
Mot revisorernas uttalande har herrar E. Birke och Hugo Osvald avgivit
reservation och därvid anfört att de icke ansett sig kunna tillstyrka att ett
nytt statligt forsknings- och rationaliseringsorgan tillskapas på sjukvårdens
område. Beträffande den närmare motiveringen härför hänvisas till berättelsen
del I. s. 226—228.
Förklaringar har avgivits av statskontoret, medicinalstyrelsen, centrala
sjukvårdsberedningen, Svenska stadsförbundet, Svenska landstingsförbundet
samt Sveriges läkarförbund. Beträffande den närmare innebörden av därvid
framförda synpunkter torde få hänvisas till berättelsen del II, s. 178—187.
Utskottet. Den snabba utvecklingen inom sjukhusväsendet har medfört en
väsentlig ökning av centrala sjukvårdsberedningens arbetsuppgifter. Till
den ökade arbetsbördan har medverkat att en omfattande ärendegrupp —
granskning av ärenden rörande ny-, om- och tillbyggnad av sjukhus m. m.
—■ överförts från medicinalstyrelsen till beredningen. För beredningen har
även uppstått stora svårigheter i fråga om bibehållande och rekrytering av
personal. Utskottet finner det därför värdefullt att beredningens arbetsuppgifter
och organisation gjorts till föremål för en allsidig översyn.
I avvaktan på resultatet av en aviserad utredning rörande möjligheterna
att åstadkomma viss samordning och rationalisering av den byggnadstekniska
och byggnadsekonomiska granskningen inom området för det statsstödda
byggandet föreslås i propositionen att beredningen alltjämt får till
huvuduppgift att fungera som centralt rådgivande rationaliseringsorgan på
hälso- och sjukvårdens område. Departementschefen förordar dock att beredningens
arbetsområde utvidgas till att även omfatta granskning i fråga
om barnavårdsanstalter och ålderdomshem. Utskottet har icke funnit anledning
till erinran häremot, under förutsättning att socialstyrelsen även i
fortsättningen beredes möjlighet att göra sitt inflytande gällande vid bedömningen
av sistnämnda ärenden.
Departementschefen föreslår vidare, att frågor om godkännande av förläggning
av sjukhus och av ritningar för sjukhus skall avgöras av centrala
sjukvårdsberedningen i samtliga fall där ärendet icke innefattar medicinsk
fråga av större principiell räckvidd. I fall av sistnämnda slag skall ärendet
kunna underställas medicinalstyrelsen för slutligt avgörande. Utskottet finner
den gjorda avvägningen mellan dessa myndigheters befogenheter i hithörande
frågor smidig och ändamålsenlig.
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1962
15
Utskottet vill i likhet med departementschefen understryka vikten av att
beredningen aktivt medverkar i det internationella arbetet inom hälso- och
sjukvården ävensom anordnar eller deltar i kurser och konferenser i syfte
att utbilda rationaliseringspersonal.
Departementschefen betraktar det som ytterst väsentligt —- icke minst
med hänsyn till de starkt stegrade sjukvårdskostnaderna — att beredningen
har möjlighet att kontinuerligt tillgodogöra sig de resultat, som forskning
och studier inom hithörande område avsätter. Beredningen förutsättes taga
initiativ till och själv bedriva forskning, som direkt sammanhänger med
aktuella praktiska uppgifter. Som exempel på dylika uppgifter nämner departementschefen
frågor rörande samarbetet mellan sluten och öppen vård
samt principer för uppbyggnad av vårdenheter. Dessa spörsmål har även särskilt
uppmärksammats av riksdagsrevisorerna i deras uttalande om forskningen
rörande sjukvårdens utformning. Revisorerna betonar där angelägenheten
av att ifrågavarande forskning intensifieras men förklarar sig icke
vara beredda att förorda någon viss lösning av frågan hur forskningsverksamheten
skall organiseras. Närmast synes de dock hysa den uppfattningen
att för ändamålet bör inrättas ett i princip fristående statligt organ. Flertalet
av de i frågan hörda myndigheterna motsätter sig emellertid i likhet
med två reservanter en sådan lösning och anser i stället att en intensifierad
forskning med större fördel kan baseras på nuvarande statliga institutioner
under medverkan av sjukvårdshuvudmännen. Medicinalstyrelsen påpekar
att styrelsen, centrala sjukvårdsberedningen, statens medicinska forskningsråd
och de medicinska fakulteternas socialmedicinska institutioner därvid
intager en framskjuten position. Beredningen bör ha en ledande ställning
särskilt inom sjukvårdsmaterielforskningen och bör inom sjukhusbyggnadsforskningen
nära samarbeta med statens institut för byggnadsforskning. Utskottet
är för sin del närmast av samma uppfattning i frågan som reservanterna
och majoriteten av de hörda myndigheterna. Ett genomförande av den
organisatoriska och personella upprustning av centrala sjukvårdsberedningen,
som föreslås i propositionen, kommer sålunda att ge beredningen väsentligt
förbättrade resurser att ta upp större forskningsuppgifter på sitt arbetsprogram,
vilket ju även departementschefen särskilt betonat. Härtill kommer
att den rationaliserings- och forskningsverksamhet, som bedrives i de
kommunala sjukvårdshuvudmännens regi, numera fått en högst betydande
omfattning. För sjukhusbyggnadsforskningen torde en eventuell samordning
av den statliga granskningen av statsstödda byggnadsföretag, vilken
fråga enligt vad utskottet nyss anfört avses bli föremål för närmare utredning,
vara till stor fördel. Enligt utskottets mening bör således den i hög
grad önskvärda intensifieringen och förstärkningen av forskningsresurserna
på ifrågavarande område kunna tillgodoses inom ramen för nuvarande organ
och institutioner. Med hänsyn härtill torde revisorernas uttalande icke
böra föranleda någon åtgärd från riksdagens sida, vilket utskottet får för
riksdagen omförmäla.
16
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1962
Vad i propositionen föreslagits beträffande sjukvårdsberedningens ledning
och administration har icke givit utskottet anledning till erinran eller
särskilt uttalande. Vad gäller fackavdelningarnas organisation och uppgifter
föreslås alt de nuvarande avdelningarna fortsättningsvis benämnes byggnadsbyrån,
ulrustningsbyrån och organisationsbyrån. Utskottet finner de för
de olika byråerna angivna huvudsakliga arbetsuppgifterna vara väl avvägda
och ägnade att leda till en effektiv organisation. För de tre byråerna samt
för en nyinrättad kanslisektion föreslås en betydande personalförstärkning.
Utskottet finner denna förstärkning utgöra en nödvändig förutsättning
för att beredningen skall kunna bemästra de synnerligen betydelsefulla
och omfattande arbetsuppgifter, som ålagts beredningen, och tillstyrker därför
förslaget till personalorganisation. Ej heller har utskottet något att invända
mot i propositionen förordade principer för beredningens finansiering.
Utskottet delar således departementschefens uppfattning att beredningens
allmänna verksamhet får anses utövas i ett allmänt intresse och bör
bekostas av staten, men att vissa arbeten är av den karaktären att ersättning
eller bidrag bör utgå från huvudmännen. I fråga om redovisningssystemet
tillstyrker utskottet att övergång sker till bruttoredovisning.
Då Kungl. Majrts förslag ej heller i övrigt givit utskottet anledning till
erinran eller särskilt uttalande, hemställer utskottet,
att riksdagen må godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för den 23 februari 1962
angivna riktlinjer för organisationen av centrala sjukvårdsberedningen.
2:o) Centrala sjukvårdsberedningen: Avlöningar. Kungl. Maj:t har föreslagit
riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för centrala sjukvårdsberedningen, som föranledes
av vad departementschefen förordat, dels godkänna av departementschefen
förordad avlöningsstat för centrala sjukvårdsberedningen, att tillämpas tills
vidare fr. o. m. budgetåret 1962/63, dels ock till Centrala sjukvårdsberedningen
: Avlöningar för samma budgetår under elfte huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 970 000 kr.
Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 502 000 kr.
De av departementschefen under föregående punkt förordade ändringarna
i fråga om sjukvårdsberedningens personal påkallar en ökning av medelsanvisningen
med omkring 426 500 kr. Vidare beräknas i enlighet med styrelsens
förslag en ökning av delposten till Arvoden till av beredningen anlitade
experter med avrundat 26 000 kr., för vikariatsersättningar 21 000 kr. och
för kompensation för höjda folkpensionsavgifter 7 000 kr. Ett till arvoden till
gransknings- och standardiseringssakkunniga beräknat belopp av 7 500 kr.
anses ej vidare böra utgå.
Icke-ordinarieposten föreslås skola upptagas förslagsvis.
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1962
17
Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag och hemställer därför,
att riksdagen må
a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för centrala sjukvårdsberedningen,
som föranledes av vad departementschefen i statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för den 23 februari 1962 förordat;
b) godkänna följande avlöningsstat för centrala sjukvårdsberedningen,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret
1962/63:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
........................................ 104 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj :t, förslagsvis................. 86 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis ................................. 5(56 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis.................... 200 000
5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,
förslagsvis ................................. 14 000
Summa kr. 970 000;
c) till Centrala sjukvårdsberedningen: Avlöningar för budgetåret
1962/63 å driftbudgeten under elfte huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 970 000 kr.
3:o) Centrala sjukvårdsberedningen: Omkostnader. I enlighet med Kungl.
Maj :ts förslag, vilket innebär en med 141 000 kr. ökad medelsanvisning, hemställer
utskottet,
att riksdagen må till Centrala sjukvårdsberedningen: Omkostnader
för budgetåret 1962/63 å driftbudgeten under elfte
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 190 000 kr.
Stockholm den 15 maj 1962
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG
18
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1962
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Gillström, Einar Persson, fröken Andersson,
herrar Birger Andersson, Ivar Johansson, Axel Johannes Andersson,
Ragnar Bergh, Per Jacobsson, Bengtson, Mårtensson, Bertil Petersson,
Edström, Bengt Gustavsson, Herbert Larsson och Manne Olsson; samt
från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Gustafsson
i Stockholm, Karlsson i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Almgren,
fröken Elmén, herrar Nilsson i Göingegården, Andreasson, Mellqvist, fru Le■wén-Eliasson,
herrar Svensson i Ljungskile, Andersson i Knäred, Fagerlund
och Nelander.
Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620691
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1962:296 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående organisationen av centrala sjukvårdsberedningen in. m. a1 i texten