Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående organisationen av centrala sjukvårdsberedningen m. m.

1962-05-15 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1962:128, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående organisationen av centrala sjukvårdsberedningen m. m.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1962

Nr 128

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående organisationen

av centrala sjukvårdsberedningen m. m.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 (bilaga 13, punkterna 14 och 15) har Kungl. Maj :t

föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Centrala

sjukvårdsberedningen: Avlöningar och Omkostnader för budgetåret

1962/63 beräkna två förslagsanslag av 502 000 kr. och 49 000 kr.

Därefter har Kungl. Maj :t i propositionen nr 79, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 23 februari

1962, framlagt de förslag som framgår av den följande redogörelsen.

1 :o) Organisationen av centrala sjukvårdsberedningen. Kungl. Maj :t har

föreslagit riksdagen att godkänna av departementschefen angivna förslag till

riktlinjer för organisationen av centrala sjukvårdsberedningen.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallades den 7 juli 1960

såsom sakkunniga för att utreda centrala sjukvårdsberedningens arbetsuppgifter

och organisation m. m. byråchefen E. G. Anneli, tillika ordförande,

landstingsdirektören E. L. Henrikson och dåvarande förste intendenten

hos Stockholms stads sjukvårdsstyrelse, numera sjukhusdirektören

K.-E. A. Wictorson. Som expert tillkallades samtidigt arkitekten M. E. Molander.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen CSB-utredningen, har

med skrivelse den 15 juni 1961 avgivit betänkande med förslag angående

centrala sjukvårdsberedningens arbetsuppgifter och organisation m. m.

(stencilerat).

En redogörelse för CSB-utredningens förslag samt däröver avgivna yttranden

finnes införd i propositionen (s. 9—51) till vilken utskottet får hänvisa.

Departementschefen redogör inledningsvis för centrala sjukvårdsberedningens

uppkomst och nuvarande arbetsuppgifter ävensom för de omständigheter,

som utgjorde närmaste anledningen till tillkallandet av förenämnda

sakkunniga (se s. 51—53). Härefter anför departementschefen följande.

CSB-utredningen har förordat, att den allmänna ramen för beredningens

verksamhetsområde även i fortsättningen i huvudsak

bör vara hälso- och sjukvården. Emellertid har utredningen — i

anslutning bl. a. till ett av byggnadsbesparingsutredningen framlagt förslag

och delvis också till en i samråd med socialstyrelen redan utvecklad praxis

— föreslagit att byggnadsgranskning såvitt angår barnavårdsanstalter lägges

på beredningen. Byggnadsbesparingsutredningen har rekommenderat

att även byggnadsgranskning rörande ålderdomshem överföres till bered
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1962

5

ningen. CSB-utredningen har framfört vissa principiella betänkligheter

häremot, främst baserade på synpunkten att en utvidgning av kretsen av

uppdragsgivare skulle kunna minska möjligheterna för beredningen att

lämna fullgod service, men har för egen del lämnat frågan öppen under

framhållande av att för denna granskningsuppgift skulle erfordras personalförstärkning

utöver den av utredningen i övrigt föreslagna.

Jag vill här erinra om att frågan om huvudmannaskapet för ålderdomshemsvården

och om dennas inriktning och målsättning är föremål för överväganden

inom socialpolitiska kommittén. En överflyttning av huvudmannaskapet

från primärkommunerna till landstingen kan därigenom komma

att aktualiseras inom en nära framtid.

I detta sammanhang vill jag även erinra om ett annat av byggnadsbesparingsutredningen

framlagt förslag, nämligen att för skolbyggnadsväsendet

borde inrättas ett organ med uppgifter i huvudsak motsvarande dem

sjukvårdsberedningen tilldelats inom sitt verksamhetsområde. Fråga har

därvid uppkommit, huruvida sjukvårdsberedningens arbetsfält borde utvidgas

till att omfatta även skolbyggnadsväsendet eller om ett särskilt organ

hör tillskapas för sistnämnda område.

Starka skäl talar otvivelaktigt för att skapa en enhetlig form för byggnadsteknisk

och byggnadsekonomisk granskning inom hela området för det

statsstödda byggandet. En utvidgning av beredningens arbetsuppgifter i en

sådan riktning skulle emellertid kräva såväl en omorganisation som en väsentlig

utbyggnad av beredningen och bör därför inte nu ifrågakomma. Det

torde emellertid böra uppdragas åt statskontoret att i samråd med beredningen

samt övriga berörda ämbetsverk och andra intressenter närmare utreda

förutsättningarna för och möjligheterna till att genom ändrade former

för handläggning i vissa delar av ifrågavarande ärenden på byggnadsområdet

åstadkomma en angelägen samordning och rationalisering av

denna verksamhet från bl. a. byggnadstekniska och byggnadsekonomiska

synpunkter. I avvaktan på resultatet av en dylik utredning torde beredningens

uppgifter liksom hittills böra i första hand omfatta hälso- och

sjukvården. Det synes emellertid naturligt att beredningen i mån av resurser

även bör medverka inom angränsande vårdområden med likartade tekniska

problem och rationaliseringsfrågor. Jag kan sålunda förorda, att beredningens

arbetsområde skall utvidgas till att även omfatta granskning

i fråga om barnavårdsanstalter och ålderdomshem.

I vad angår beredningens arbetsuppgifter inom den sålunda angivna ramen

får huvudfrågan anses vara att uppnå en lämplig avvägning mellan

individuella ärenden och åtgärder med generell syftning. Såsom utredningen

framhållit råder ett naturligt samband mellan dessa grenar av verksamheten.

Det bör därför icke komma i fråga att inskränka beredningens

befattning med individuella ärenden i sådan mån att den allsidiga kontakten

med de för sjukvårdsverksamheten utslagsgivande faktorerna äventyras.

Omfördelning av de nuvarande resurserna kan icke företagas i sådan

utsträckning att behovet av ökad allmän rationaliseringsverksamhet därmed

skulle tillgodoses i avgörande mån. Detta behov hör i stället föranleda

en betydande totalförstärkning av beredningens resurser.

Emellertid föreligger skäl att i vissa delar jämka omfattningen av de

individuella ärendena.

Utredningen har föreslagit att det formella godkännandet av förläggning

av sjukhus och av ritningar för sjukhus enligt sjukhuslagstiftningen helt

skulle läggas på beredningen. Vid remissbehandlingen har dock från vissa

håll anförts betänkligheter mot att beslutanderätten i godkännandeärenden

skulle ligga hos samma organ som har att utöva den rådgivande funktionen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1962

För egen del finner jag föga rationellt att ärenden efter handläggning

i centrala sjukvårdsberedningen med deltagande av en representant för

medicinalstyrelsen i vissa fall därefter överlämnas till medicinalstyrelsen

för förnyad prövning. Den av utredningen föreslagna ordningen synes innebära

en önskvärd förenkling av handläggningsgången. Uppenbart är emellertid

att medicinalstyrelsen i egenskap av central tillsynsmyndighet på

hälso- och sjukvårdens område alltfort måste kunna utöva ett stort reellt

inflytande på dessa ärenden. Särskilt gäller detta då medicinska frågor av

större principiell räckvidd berörs. I övriga fall synes medicinalstyrelsens

inflytande bli tillgodosett dels genom att styrelsens sjukhusbyråchef är ledamot

av beredningen och dess arbetsutskott, dels genom det samråd som

regelmässigt förekommer på föredragandeplanet. Ej heller kan jag dela

farhågorna att den rådgivande verksamheten skulle bli lidande på att beredningen

även skulle utöva viss beslutanderätt. För övrigt har beredningen

sedan 1959 beslutanderätt i viss utsträckning. De svårigheter, som i princip

kan tänkas uppstå till följd av en förening av rådgivande och beslutande

funktion, synes mig i mycket hög grad sammanhänga med de former i vilka

verksamheten bedrives. Om samarbete mellan beredningen och vederbörande

sjukvårdshuvudmän upptages på ett tidigt stadium av ett byggnadsprojekt

och kontinuerligt upprätthålles under ärendets gång — något som ur flera

synpunkter är önskvärt och även överensstämmer med den praxis som utvecklats

—- torde det slutliga godkännandebeslutet i regel få övervägande

formell innebörd. Det får anses ligga en beaktansvärd fördel i att samma

intentioner, som är vägledande i ett godkännandeärende, kommer till uttryck

även i rådgivningen.

Jag förordar således, att frågor om godkännande av förläggning av sjukhus

och av ritningar för sjukhus skall avgöras av sjukvårdsberedningen i

samtliga fall där ärendet icke innefattar medicinsk fråga av större principiell

räckvidd; där så är fallet bör ärendet kunna underställas medicinalstyrelsen

för slutligt avgörande.

Med hänsyn till det samråd i olika former, som förutsättes äga rum mellan

medicinalstyrelsen och beredningen i dylika ärenden, finner jag icke

skäl föreslå rätt att anföra besvär hos medicinalstyrelsen över beslut av beredningen

om vägrat godkännande. Besvär torde få föras i vanlig ordning

hos Kungl. Maj:t.

Utredningen har föreslagit, att ett prognosutskott inrättas för att bedriva

undersökningar angående utbildning och numerär för olika personalkategorier

inom hälso- och sjukvården, i anslutning till vad föredragande departementschefen

anfört härom i propositionen nr 1961: 108. Ett flertal

remissmyndigheter har i denna fråga erinrat om att studier på detta område

redan bedrivs inom arbetsmarknadsstyrelsens prognosdelegation. Jag

anser mig kunna förutsätta att behovet av undersökningar av ifrågavarande

art blir täckt inom ramen för den i prognosdelegationen bedrivna

verksamheten. Det synes emellertid lämpligt att sjukvårdsberedningen medverkar

i detta arbete.

Som utredningen framhållit måste det betraktas som en angelägen uppgift

alt beredningen aktivt medverkar i det internationella arbetet inom

hälso- och sjukvården och särskilt upptar ett utvidgat samarbete med de

nordiska grannländerna. Jag vill här erinra om att Kungl. Maj :t nyligen

—- på grundval av en inom inrikesdepartementet den 16 februari 1962 upprättad

promemoria —- förelagt Nordiska rådet ett förslag till vidgat nordiskt

samarbete på sjukhusplaneringens område.

En betydelsefull uppgift för beredningen bör vara att anordna eller medverka

i kurser och konferenser i syfte att utbilda rationaliseringspersonal

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1962

7

för verksamhet hos sjukvårdshuvudmännen eller deras centrala organisalioner

samt att lämna sådan personal tillfälle att följa och deltaga i beredningens

arbete.

Det måste betraktas som ytterst väsentligt — icke minst med hänsyn till

de starkt stegrade sjukvårdskostnaderna -— att beredningen har möjlighet

att kontinuerligt tillgodogöra sig de resultat, som forskning och studier

inom hithörande område avsätter. Icke sällan torde emellertid de uppgifter

beredningen ställs inför vara av den arten att de förutsätter egna forskningsinitiativ

från beredningens sida eller i vart fall utrednings- eller försöksverksamhet

med kvalificerad metodik. Beredningen bör därför ha möjlighet

att taga initiativ till och själv bedriva forskning som direkt sammanhänger

med aktuella praktiska uppgifter. En mängd uppgifter väntar här

på att närmare undersökas. De snabba framstegen på medicinens område

skapar ständigt sjukvårdsadministrativa anpassningsproblem. Jag vill här

endast peka på så betydelsefulla spörsmål som frågor rörande samarbetet

mellan sluten och öppen vård och principer för uppbyggnad av vårdenheter

för att därmed antyda räckvidden av ett bland många arbetsfält. Åtskilliga

frågeställningar är naturligtvis av den art att de bör överlämnas åt

universitetsinstitutioner eller andra forskningsinstitutioner. I princip bör

möjlighet finnas att för forskning inom beredningens område uppbära bidrag

av forskningsrådsmedel. Det är uppenbart att forskningsverksamheten

i många fall förutsätter medverkan från sjukvårdshuvudmännens och

industriens sida, t. ex. genom att huvudmännen skapar goda försöksbetingelser

på fältet och att tillverkare ställer modeller och provexemplar till förfogande.

Jag ansluter mig helt till vad utredningen anfört angående önskvärdheten

av att beredningens rådgivande uppgifter icke försvåras av formbundenhet

samt att informationer och erfarenheter utbyts mellan beredningen

och övriga centrala rationaliseringsorgan.

Jag övergår nu till att behandla frågor om beredningens ledning

och administration.

Ledningen av beredningen bör liksom hittills utövas av en styrelse som

i princip bör ha samma befogenheter som för närvarande. Beträffande styrelsens

numerär har utredningen icke föreslagit någon ändring och framhållit

att någon utökning av det nuvarande antalet ledamöter icke bör ske.

I några remissyttranden har uttryckts önskemål om en utvidgad huvudmannarepresentation.

Denna fråga får bedömas mot bakgrunden av dels

beredningens allmänna verksamhetsområde, dels synpunkten att styrelsen

för att kunna fungera smidigt icke bör vara alltför stor. Förslaget om utvidgning

av verksamhetsområdet till att i vissa hänseenden omfatta även

barnavårdsanstalter och ålderdomshem synes mig i och för sig icke påkalla

ökad representation. — På de skäl försvarets sjukvårdsstyrelse in. fl. myndigheter

angivit synes det uppenbart att fortsatt representation för nämnda

styrelse måste betraktas som önskvärd. Med det ställningstagande jag i det

följande kommer att redovisa i frågan om beredningens administrativa

ledning kan jag ej förorda att beredningens föreståndare ingår i dess styrelse.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner jag mig höra föreslå att

beredningens styrelse tills vidare skall ha oförändrad numerär och sammansättning.

Det torde ankomma på Kung], Maj:t att besluta i denna

fråga.

Någon ändring av arbetsutskottets sammansättning synes icke påkallad,

särskilt i betraktande av att även annan ledamot av styrelsen eller suppleant

för sådan ledamot kan kallas att deltaga i utskottets handläggning och be
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1962

slut i vissa ärenden. Jag förutsätter, att chefen för medicinalstyrelsens

sjukhusbyrå skall vara ledamot av utskottet.

Till frågan om inrättande av en administrativ chefsbefattning med överdirektörs

tjänsteställning har remissmyndigheterna givit till känna mycket

skilda åsikter. För egen del är jag medveten om att en förstärkning på det

administrativa planet är påkallad. Emellertid räknar jag med att det löpande

administrativa arbetet i betydande utsträckning skall kunna överföras

på beredningens till en särskild kanslisektion utbyggda kansli. Vid

sådant förhållande håller jag för sannolikt — ehuru starka skäl även talar

för en fristående chefstjänstemannabefattning — att uppgiften att vara föreståndare

för beredningen tills vidare skall kunna förenas med uppgiften

att vara chef för någon av beredningens tre fackavdelningar utan att detta

i alltför hög grad skall inkräkta på vederbörandes verksamhet inom avdelningen.

Jag förordar således, att det skall uppdragas åt någon av ifrågavarande

chefer — vilka nedan kommer att föreslås få byråchefs ställning

— att tillika vara beredningens föreståndare. Emellertid torde frågan böra

upptagas till förnyad prövning därest en utvidgning av beredningens verksamhetsområde

skulle aktualiseras efter förutnämnda utredning.

Det torde få ankomma på Kungi. Maj :t att besluta i fråga om arvode till

arbetsutskottets ledamöter och till fackbyråchef för sådant uppdrag, som

avses i föregående stycke.

Jag övergår härefter till att behandla de nuvarande fackavdelningarnas

organisation och uppgifter.

Huvudlinjerna i utredningens förslag i ifrågavarande del har genomgående

godtagits av remissmyndigheterna. Jämfört med nuvarande förhållanden

innebär de i huvudsak dels att en betydande utbyggnad i personellt

hänseende bör komma till stånd för att bl. a. möjliggöra en väsentligt ökad

insats i fråga om mer långsiktigt arbete, dels att arbetsstudieavdelningens

område utökas till atl omfatta organisationsfrågor i allmänhet. Till dessa

linjer vill jag ge min fulla anslutning. I enlighet med av beredningens styrelse

framlagt förslag torde de tre avdelningarna böra organiseras som

byråer, vardera under ledning av en byråchef. I samband med denna omläggning

torde avdelningarnas namn ändras så att de tydligare anger respektive

huvudsakliga arbetsområde. Jag föreslår således, att planläggningsavdelningen,

materielavdelningen och arbetsstudieavdelningen skall benämnas

byggnadsbyrån, utrustningsbvrån respektive organisationsbyrån.

Byggnadsbyråns huvuduppgifter bör vara dels att verkställa studier och

utredningar samt att på grundval härav utarbeta råd och anvisningar och

i övrigt utöva rådgivande verksamhet i frågor som rör planläggning av

sluten vård inom sjukvårdsområdena samt av anläggningar och byggnader

inom hälso- och sjukvården och närmast angränsande områden, dels ock

att verkställa granskning av ritningar till dylika anläggningar och byggnader.

Som utredningen framhållit måste stor vikt läggas vid att utfärdade råd

och anvisningar snarast revideras i den mån utvecklingen lett fram till nya

residtat. Jag förutsätter att den i det följande föreslagna personalorganisationen

skall göra det möjligt både att verkställa sådan kontinuerlig översyn

och att i stor utsträckning upptaga studier inom tidigare ej behandlade

områden. Stor uppmärksamhet måste ägnas åt att sjukvårdshuvudmännen

snabbt beredes tillfälle att taga del såväl av beredningens egna

resultat som av på andra håll vunna erfarenheter, som kan vinna praktisk

tillämpning inom landet.

Vidare delar jag utredningens uppfattning att granskningsarbetet i första

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 är 1902

hand bör inriktas på principfrågor och åtgärder till befrämjande av god

driftsekonomi. . , .

Beredningens arkiv och bibliotek bör överflyttas från nuvarande planläg°ningsavdelningen

till kanslisektionen, som även skall ombesörja sådant

statistiskt arbete, som icke lämpligen bör hänskjutas till medicinalstyrelsens

statistiska avdelning eller statistiska centralbyrån. ..

Byggnadsbyråns — liksom hela beredningens verksamhet bor i iiog

grad präglas av serviceinställning. De arbetsformer som redan sedan länge

utvecklats, med tonvikt på smidiga och informella kontakter, synes mig i

hög grad lämpliga att föras vidare och om möjligt ytterligare utvecklas.

Utredningen liar föreslagit att arbetsuppgifternas olika karaktar markeras

genom att bvggnadsbyrån uppdelas i en forskningsdetalj och en granskningsdetalj.

En''sådan uppdelning torde emellertid motverka den smidighet

vid fördelning av uppgifter, som bör eftersträvas för att en jämn arbetsbelastning

och snabbast möjliga handläggning av ärendena skall uppnås.

Det synes tillräckligt att ange de olika befattningshavarnas huvuduppgifter.

Utredningens personalförslag anser jag mig till stora delar kunna biträda.

Byråchefsbefattningen bör höjas från Bo 1 till Bo 3. Nuvarande kompetenskrav

för tjänsten torde böra behållas oförändrade.

För utvecklingsarbete bör finnas eu tjänst som avdelningsdirektör i Be 1,

vars innehavare bör vara arkitekt, en tjänst som byrådirektör (förste bvraingenjör,

byråingenjör) i högst Ae 24 och en tjänst som förste byråingenjör

(byråingenjör) i högst Ae 23. För de bada sistnämnda tjänsterna bör i regel

krävas civilingenjörsexamen. Läroverks- eller institutsingenjör med stor

praktisk erfarenhet från detta eller likartat verksamhetsområde skall emellertid

även kunna komma i fråga till tjänsterna.

För granskningsarbete bör finnas en avdelningsdirektörstjänst i Be 1, vars

innehavare skall vara arkitekt, samt en tjänst som byråingenjör i högst

På det för byrån gemensamma ritkontoret bör finnas en tjänst som ingenjör

i högst Ae 15. Jag förutsätter att ritkontoret i mån av behov även

skall tillhandagå beredningens övriga båda byråer samt kanslisektionen.

Utredningens förslag om inrättande av en inspektörstjänst för sjuksköterska

å byggnadsbyrån anser jag mig tills vidare icke kunna biträda. Beredningens

behov av expertis från sjuksköterskeområdet torde få tillgodoses

i första hand genom att en motsvarande tjänst inrättas å organisationsbyrån

och i övrigt genom anlitande av särskilda sakkunniga.

Vid bifall till nyssnämnda förslag kan följande tjänster å den nuvarande

planläggningsavdelningen indragas, nämligen den personliga arkitekttjänsten

i Ae 26, den f. n. vakantsatta tjänsten som förste byråarkitekt i Ae 23, en

tjänst som byråingenjör i Ae 19 samt en tjänst som ingenjör i Ae 17.

Till frågan om biträdespersonalen återkommer jag i samband med mitt

förslag rörande kanslisektionen.

Utrustningsbijråns huvuduppgifter blir standardiseringsarbete samt

granskning av utrustningsförslag.

Jag vill här erinra om att riksdagens år 1960 församlade revisorer föreslagit

att åtgärder målte vidtagas i syfte att effektivisera den statliga standardiseringsverksamheten.

Revisorerna framhåller bl. a. alt arbetet vid upprättande

av upphandi i ngsunderlag och programhandlingar, vid leveranskontroll

och besiktning, kompletterings- och reservdelsanskaffningar o. s. v.

förenklas då man följer standard samt att kontinuitet inom produktionen

gynnas, medan å andra sidan krav på nykonstruktioner eller annat frångående

av standard torde innebära olägenheter för produktion och försäljning

och kan resultera i att endast ett fåtal eller till och med icke några

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1962

anbudsgivare alls anmäler sig till tävlan vid leverans. I andra fall kan, då

standard icke kommit till användning, komplettering av leveranser omintetgöras

eller förorsaka avsevärt förlängda leveranstider och ökade kostnader.

Några av de myndigheter revisorerna tillfrågat bär särskilt tramliällit

betydelsen av ökade resurser i syfte att få fram standardiserad sjukyårdsmateriel.

Även revisorerna har kommit till den uppfattningen att alltjämt

åtskilligt finns att uträtta på förevarande område. Revisorerna understryker

vidare betydelsen av ett organiserat samarbete myndigheterna emellan

då det gäller förslag till intern eller annan standard.

I anledning av revisorernas uttalande har statsutskottet (utlåtande nr

1961:154) förklarat sig vara av den uppfattningen att ett intensifierat

samarbete i organiserade former myndigheterna emellan utgör ett verksamt

medel att avlägsna eller avhjälpa de brister som ännu vidlåder verksamheten

på ifrågavarande område.

Som utredningen framhållit är nuvarande materielavdelningens befattningshavare

aktivt engagerade i samarbete med andra slandardiseringsorgan.

Jag förutsätter att beredningen kommer att beakta möjligheterna att

ytterligare utvidga detta samarbete.

I fråga om granskningsarbete i utrustningsfrågor har vissa remissinstanser

anfört betänkligheter mot utredningens förslag att detaljfrågor skulle

prövas endast i vad avser rent statliga institutioner. Bland annat har anförts

att den statliga sjukvårdande verksamheten icke täcker hela sjukvårdsområdet

och att den ifrågasatta begränsningen skulle leda till att

befattningshavarnas praktiska erfarenhet skulle förlora i allsidighet. Vidare

har från flera håll särskilt framhållits önskvärdheten av att beredningen

kan lämna råd till de kommunala huvudmännen i principiella frågor rörande

dyrbara utrustningsdetaljer för exempelvis laboratorier, röntgenkliniker

och andra specialkliniker och även ta initiativ till utprovning av för

sjukhusen avsedda utrustningsartiklar.

bör egen del finner jag i likhet med utredningen lämpligt att granskningsverksamlieten

i viss mån begränsas. 1 statliga utrustningskommittéer

ingår i regel en befattningshavare från beredningen. Det bör åligga

honom att bl. a. bevaka att utrustningsförslag utarbetas med beaktande

av beredningens intentioner. Remisser till beredningen i dylika fall torde

icke \aia ägnade alt tillföra diskussionen ytterligare väsentliga synpunkter.

I andra fall bör däremot som regel utrustningsförslag beträffande statliga

sjukhus remitteras. Härmed torde även önskemålet att bereda vederbörande

granskare allsidig erfarenhet bli i viss mån tillgodosett. Beträffande

kommunala undervisnings- och andra sjukhus bör beredningens uppgifter

avse rådgivning och granskning i större principiella frågor. Som beredningen

anfört torde medverkan från utomstående expertis ofta bli erforderlig

i sådana fall.

Utredningens personalförslag, som främst syftar till att bereda möjligheter

till en iitökad standardiseringsverksamhet, kan jag i huvudsak bi|räd^>.

.(Jock bor ingenjörstjänsterna genomgående extraordinariesättas och

hogstlonegi adssystem tillämpas. Lika litet som vid byggnadsbyrån bör någon

sektion sindelning fastställas. Ehuru tjänsterna primärt avses för i det

toljande angivna arbetsuppgifter bör således arbetsfördelningen kunna anpassas

efter det aktuella läget vid varje tidpunkt.

Jag förordar således att vid byrån inrättas en tjänst som bvråchef i Bo 1,

tor standardiseringsarbete en tjänst som byrådirektör (förste byråingenjör,

byråingenjör) i högst Ae 24 och en tjänst som byråingenjör i högst Ae 21,

tor granskningsarbete en tjänst som förste byråingenjör (byråingenjör) i

högst Ae 23 och en tjänst som byråingenjör i högst Åe 21 samt för allmänna

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1962

11

uppgifter två ingenjörstjänster i högst Ae 19. Vid bifall härtill kan indragas

en tjänst som byrådirektör i Ao 24, en tjänst som byråingenjör i Ae 21, två

ingenjörstjänster i Ae 17 samt en assistenltjänst i Ag 17.

Kompetenskraven för byråchefen bör vara desamma som gäller för nuvarande

avdelningsföreståndaren. För tjänsterna för standardiseringsarbete

bör krävas civilingenjörsexamen; dock skall tjänsterna även kunna besättas

med läroverks- eller inslitulsingenjörer med stor praktisk erfarenhet

från detta eller likartat verksamhetsområde.

Organisationsbyrån avses skola fungera som centralorgan inom sjukhusrationaliseringen.

Dess verksamhet bör vara inriktad på att dels förmedla

erfarenheter från inhemskt och utländskt rationaliseringsarbete på detta

område, dels ock bedriva egna organisations- och arbetsstudier.

Som utredningen framhållit och ett flertal remissmyndigheter bekräftat

talar sannolikheten för att organisationsstudier med mer lokalt begränsad

syftning i ökad utsträckning kommer att kunna utföras genom sjukvårdshuvudmännens

eller deras centrala organisationers försorg. Genom att hålla

nära kontakt med det arbete som sålunda utföres bör byrån kunna få tillgång

till ett omfattande material varur synpunkter av mer allmänt intresse

kan utvinnas och bearbetas för att delges huvudmännen. Byråns egen fältverksamhet

bör icke vara i princip begränsad till den statliga sektorn utan

uppdrag från de kommunala huvudmännen — särskilt sådana uppdrag som

kan vara ägnade att belysa mer allmänna frågeställningar — bör kunna

mottagas.

Jag förordar, att vid byrån inrättas en tjänst som byråchef i Be 1 och en

tjänst som byrådirektör (förste byråsekreterare, byråsekreterare eller förste

byråingenjör, byråingenjör) i högst Ae 24, en tjänst som förste byråingenjör

(byråingenjör) i högst Ae 23, vars innehavare avses i första hand bedriva

arbetsstudieverksamhet, en tjänst som byråingenjör i högst Ae 21, en tjänst

som byråinspektör i Ae 19 — avsedd för sjuksköterska — samt en tjänst

som ingenjör i högst Ae 19. Vid bifall härtill kan indragas en tjänst som

förste byråingenjör i Ao 23 samt två byråingenjörstjänster i Ae 19.

Kanslisektionen avses skola svara för beredningens administrativa och

kamerala arbete, för den allmänna utredningsverksamhet rörande hälsooch

sjukvården som kan bli påkallad som underlag för fackbyråernas arbete

in. m. samt för vård och bearbetning av beredningens arkiv och bibliotek.

\ idare skall sektionen dels utföra sådant statistikarbete som icke bör

ankomma på medicinalstyrelsens statistiska avdelning eller statistiska centralbyrån,

dels ock biträda fackbyråerna i deras publiceringsverksamhet.

Som tidigare nämnts bör frågan om beredningens administrativa ledning

upptagas till förnyad prövning om det efter av statskontoret verkställd utredning

skulle befinnas lämpligt att utvidga beredningens verksamhetsområde

till att omfatta även skolbyggnadsväsendet in. in. Vid en sådan prövning

kan även uppstå fråga om fördelningen av de administrativa uppgifterna

mellan en chefstjänsteman och kanslisektionens ledare. I avvaktan på

resultatet av ifrågavarande utredning föreslår jag, att kanslisektionen skall''

törcstås av en byrådirektör (förste byråsekreterare, byråsekreterare) i högst

Ae 24. I samband härmed bör nuvarande arvodesbefattning som sekreterare

indragas.

Wir arkiv- och biblioleksgöromål föreslår jag inrättande av en tjänst som

assistent i Ae 17.

Under kanslisektionen redovisas beredningens biträdespersonal.

Beredningen bör vara huvudförvaltning med dragningsrätt å statsverkets

checkräkning i riksbanken. Det ökade ansvar som därmed kommer att

.åvila kassören — vilken även fullgör registratorsgöromål -- och den ökning

i arbetsvolymen som följer av beredningens utbyggnad bör föranleda ut
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1962

byte av den nuvarande kontoristtjänsten i Ae 9 mot tjänst som förste kansliskrivare

i Ao 12. Vidare bör inrättas en tjänst som sekreterare åt beredningens

föreståndare. Med hänsyn till att innehavaren bör ha goda språkkunskaper

för att kunna biträda föreståndaren med utländsk korrespondens

bör tjänsten upptagas som kontorist i Ae 9. Den nuvarande tjänsten som

kanslibiträde i Ae 7 bör ordinariesättas. Den ökning av biträdesgöromålen

som kommer att följa av förstärkningen av den tekniska personalen bör

föranleda inrättande av två nya tjänster som biträde i reglerad befordringsgång.

Vederbörande personalorganisationer har förklarat sig ej ha erinran mot

de av mig i det föregående föreslagna lönegradsplaceringarna.

Jag förutsätter att hinder icke skall föreligga mot att föra vissa tjänster

på övergångsstat i den utsträckning genomförandet av föreslagen personalorganisation

kan påkalla.

I fråga om de grundläggande principerna för beredningens finansiering

delar jag utredningens uppfattning atl beredningens allmänna verksamhet

får anses utövas i ett allmänt intresse och bör bekostas av staten, men att

vissa arbeten är av den karaktären att ersättning eller bidrag bör utgå från

huvudmännen.

Beträffande den icke-statliga delen av beredningens finansiering har utredningen

uttalat sig för dels att beredningen skall berättigas sluta avtal

med sjukvårdshuvudman om kostnadsfördelning i sådana fall, där huvudmannen

begär en undersökning som även kan anses påkallad i allmänt intresse,

dels att lokala, begränsade undersökningar som på huvudmans begäran

utförs av organisationsbyrån skall ersättas enligt arkitekttaxan, dels

ock att bidrag på rekommendation av landstings- respektive stadsförbundet

skall kunna lämnas av huvudmännen att användas för allmänna undersökningar

enligt överenskommelse som kan träffas. Sistnämnda bidragsform

har föreslagits efter samråd med nämnda förbund och har genomgående

lämnats utan erinran i de kommunala huvudmännens remissyttranden, varemot

riksrevisionsverket uttalat att användningen av bidragsbelopp icke

skall bindas genom överenskommelser utan att beloppen bör tillföras statsverket

villkorslöst. Då det emellertid förutsättes, att ifrågavarande undersökningar

skall beröra endast sådana frågor som beredningen själv vill

sätta upp på sitt arbetsprogram, finner jag icke risk föreligga att ett dylikt

bidragssystem skulle ha någon ogynnsam inverkan på inriktningen av beredningens

arbete. Jag har därför icke någon annan erinran mot detta förslag

än att del synes önskvärt att beslut om bidrag och utbetalande därav

för enkelhetens skull sker via de centrala organisationerna. Ej heller har

jag någon erinran mot förslaget att beredningen i av utredningen angivet

fall skall vara berättigad träffa avtal med viss huvudman om bidrag. Däremot

finner jag det kunna ifrågasättas huruvida arkitekttaxan utgör en tillfredsställande

ersättningsnorm vid organisationsbyråns lokala undersökningar.

Jag förordar, att det får ankomma på Kungl. Maj :t att om så befinnes

lämpligt fastställa särskilda taxegrunder, avpassade efter beredningens

särprägel.

I fråga om redovisningssystemet förordar jag i likhet med riksrevisionsverket

att övergång sker till bruttoredovisning och samtliga inkomster således

tillföres riksstatens inkomstsida på särskild titel under rubriken Uppbörd

i statens verksamhet. En sådan anordning kommer i och för sig att

påkalla en uppräkning av beredningens anslag. Då beredningens utökade

verksamhet under den första tiden torde komma att åsyfta främst att konsolidera

läget beträffande interna arbetsuppgifter, föreslår jag dock för nästa

budgetår ingen ökad medelsanvisning för detta ändamål.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1962

13

Vad beträffar lokalfrågan är uppenbart att de nu förhyrda lokalerna kommer

att bli otillräckliga efter beredningens utbyggnad. Utredning angående

anskaffning av nya lokaler har påbörjats inom byggnadsstyrelsen. För att

möjliggöra utrustning av sådana lokaler föreslår jag i likhet med utredningen

ett belopp av DO 000 kr.

I detta sammanhang har utskottet till behandling även förehaft en av

riksdagens år 1961 församlade revisorer i dess berättelse under inrikesdepartementet

§ 30 gjort uttalande angående forskning rörande sjukvårdens utformning.

Revisorerna har anfört bl. a. följande.

Det rationaliseringsarbele som hittills bedrivits på sjukvårdens område

har i huvudsak bestämts av de dagsaktuella, omedelbart konkreta behoven.

-Enligt revisorernas mening kan det emellertid ifrågasättas, om icke genom

den djupgående samhällsomvandlingen, levnadsstandardens stegring, befolkningens

ändrade ålderssammansättning, teknikens snabba utveckling

och vetenskapens stora landvinningar ett helt nytt läge inträtt, som gör det

nödvändigt att problemen angripes från nya utgångspunkter och att mer

långsiktiga lösningar eftersträvas. Grundförutsättningen för att så skall

kunna ske torde emellertid vara, att en systematisk forskning på förevarande

område kommer till stånd. Det torde exempelvis vara av största värde

att få ökad kännedom om hur avvägningen mellan öppen och sluten sjukvård

lämpligen bör göras eller hur ett sjukhus i detalj bör organiseras, utrustas

och byggnadstekniskt utformas för att det alltmer stigande personalbehovet

skall kunna hållas tillbaka och felinvesteringar undvikas.

Sjukvården i vårt land är sedan gammalt och avses än mer för framtiden

bli en landstingskommunal angelägenhet. Genom tillkomsten av centrala

sjukvårdsberedningen har emellertid staten påtagit sig ett särskilt ansvar,

för såvitt gäller rationaliseringsverksamheten på förevarande område.

Med hänsyn härtill finner revisorerna vägande skäl tala för att staten tager

ett motsvarande initiativ i den utomordentligt betydelsefulla fråga det här

gäller. Vad beträffar organisationsformen för denna forskning kan olika lösningar

övervägas. En utväg är att söka anknytning till den verksamhet som

bedrives av statens institut för byggnadsforskning. Revisorerna erinrar om

att en viss motsvarighet till nu avsedda forskning på sin tid organiserades

för att om möjligt komma till rätta med vissa organisatoriska, ekonomiska

och byggnadstekniska problem inom skolväsendet. För ändamålet tillsattes

en särskild arbetsgrupp, vilken omfattade bl. a. arkitekter och pedagoger.

På liknande sätt kunde eu arbetsgrupp tillskapas, representerande medicinsk,

företagsekonomisk, administrativ och byggnadsteknislc sakkunskap och med

uppgift att bedriva forskning rörande sjukvårdens mest ändamålsenliga utformning.

Alternativt skulle kunna tänkas att centrala sjukvårdsberedningen

anförtroddes uppgiften att organisera hithörande forskningsverksamhet.

Även andra möjligheter att ordna nu avsedda forskning på lämpligt sätt föreligger.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1962

Revisorerna är för egen del icke beredda att förorda någon viss lösning

av förevarande organisationsfråga, som torde böra prövas i särskild ordning.

Revisorerna vill emellertid understryka angelägenheten av att det organ som

inrättas för ändamålet icke erhåller ställning som remissinstans eller tages

i anspråk för lösande av exempelvis konkreta byggnadsfrågor. Dess uppgift

bör vara att på grundval av från olika håll — såväl inom som utom landet

— insamlade fakta ävensom egna vetenskapliga undersökningar framlägga

förslag till sådana principlösningar som är ägnade att skapa en ur skilda

synpunkter så rationell sjukvård som möjligt.

Mot revisorernas uttalande har herrar E. Birke och Hugo Osvald avgivit

reservation och därvid anfört att de icke ansett sig kunna tillstyrka att ett

nytt statligt forsknings- och rationaliseringsorgan tillskapas på sjukvårdens

område. Beträffande den närmare motiveringen härför hänvisas till berättelsen

del I. s. 226—228.

Förklaringar har avgivits av statskontoret, medicinalstyrelsen, centrala

sjukvårdsberedningen, Svenska stadsförbundet, Svenska landstingsförbundet

samt Sveriges läkarförbund. Beträffande den närmare innebörden av därvid

framförda synpunkter torde få hänvisas till berättelsen del II, s. 178—187.

Utskottet. Den snabba utvecklingen inom sjukhusväsendet har medfört en

väsentlig ökning av centrala sjukvårdsberedningens arbetsuppgifter. Till

den ökade arbetsbördan har medverkat att en omfattande ärendegrupp —

granskning av ärenden rörande ny-, om- och tillbyggnad av sjukhus m. m.

—■ överförts från medicinalstyrelsen till beredningen. För beredningen har

även uppstått stora svårigheter i fråga om bibehållande och rekrytering av

personal. Utskottet finner det därför värdefullt att beredningens arbetsuppgifter

och organisation gjorts till föremål för en allsidig översyn.

I avvaktan på resultatet av en aviserad utredning rörande möjligheterna

att åstadkomma viss samordning och rationalisering av den byggnadstekniska

och byggnadsekonomiska granskningen inom området för det statsstödda

byggandet föreslås i propositionen att beredningen alltjämt får till

huvuduppgift att fungera som centralt rådgivande rationaliseringsorgan på

hälso- och sjukvårdens område. Departementschefen förordar dock att beredningens

arbetsområde utvidgas till att även omfatta granskning i fråga

om barnavårdsanstalter och ålderdomshem. Utskottet har icke funnit anledning

till erinran häremot, under förutsättning att socialstyrelsen även i

fortsättningen beredes möjlighet att göra sitt inflytande gällande vid bedömningen

av sistnämnda ärenden.

Departementschefen föreslår vidare, att frågor om godkännande av förläggning

av sjukhus och av ritningar för sjukhus skall avgöras av centrala

sjukvårdsberedningen i samtliga fall där ärendet icke innefattar medicinsk

fråga av större principiell räckvidd. I fall av sistnämnda slag skall ärendet

kunna underställas medicinalstyrelsen för slutligt avgörande. Utskottet finner

den gjorda avvägningen mellan dessa myndigheters befogenheter i hithörande

frågor smidig och ändamålsenlig.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1962

15

Utskottet vill i likhet med departementschefen understryka vikten av att

beredningen aktivt medverkar i det internationella arbetet inom hälso- och

sjukvården ävensom anordnar eller deltar i kurser och konferenser i syfte

att utbilda rationaliseringspersonal.

Departementschefen betraktar det som ytterst väsentligt —- icke minst

med hänsyn till de starkt stegrade sjukvårdskostnaderna — att beredningen

har möjlighet att kontinuerligt tillgodogöra sig de resultat, som forskning

och studier inom hithörande område avsätter. Beredningen förutsättes taga

initiativ till och själv bedriva forskning, som direkt sammanhänger med

aktuella praktiska uppgifter. Som exempel på dylika uppgifter nämner departementschefen

frågor rörande samarbetet mellan sluten och öppen vård

samt principer för uppbyggnad av vårdenheter. Dessa spörsmål har även särskilt

uppmärksammats av riksdagsrevisorerna i deras uttalande om forskningen

rörande sjukvårdens utformning. Revisorerna betonar där angelägenheten

av att ifrågavarande forskning intensifieras men förklarar sig icke

vara beredda att förorda någon viss lösning av frågan hur forskningsverksamheten

skall organiseras. Närmast synes de dock hysa den uppfattningen

att för ändamålet bör inrättas ett i princip fristående statligt organ. Flertalet

av de i frågan hörda myndigheterna motsätter sig emellertid i likhet

med två reservanter en sådan lösning och anser i stället att en intensifierad

forskning med större fördel kan baseras på nuvarande statliga institutioner

under medverkan av sjukvårdshuvudmännen. Medicinalstyrelsen påpekar

att styrelsen, centrala sjukvårdsberedningen, statens medicinska forskningsråd

och de medicinska fakulteternas socialmedicinska institutioner därvid

intager en framskjuten position. Beredningen bör ha en ledande ställning

särskilt inom sjukvårdsmaterielforskningen och bör inom sjukhusbyggnadsforskningen

nära samarbeta med statens institut för byggnadsforskning. Utskottet

är för sin del närmast av samma uppfattning i frågan som reservanterna

och majoriteten av de hörda myndigheterna. Ett genomförande av den

organisatoriska och personella upprustning av centrala sjukvårdsberedningen,

som föreslås i propositionen, kommer sålunda att ge beredningen väsentligt

förbättrade resurser att ta upp större forskningsuppgifter på sitt arbetsprogram,

vilket ju även departementschefen särskilt betonat. Härtill kommer

att den rationaliserings- och forskningsverksamhet, som bedrives i de

kommunala sjukvårdshuvudmännens regi, numera fått en högst betydande

omfattning. För sjukhusbyggnadsforskningen torde en eventuell samordning

av den statliga granskningen av statsstödda byggnadsföretag, vilken

fråga enligt vad utskottet nyss anfört avses bli föremål för närmare utredning,

vara till stor fördel. Enligt utskottets mening bör således den i hög

grad önskvärda intensifieringen och förstärkningen av forskningsresurserna

på ifrågavarande område kunna tillgodoses inom ramen för nuvarande organ

och institutioner. Med hänsyn härtill torde revisorernas uttalande icke

böra föranleda någon åtgärd från riksdagens sida, vilket utskottet får för

riksdagen omförmäla.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1962

Vad i propositionen föreslagits beträffande sjukvårdsberedningens ledning

och administration har icke givit utskottet anledning till erinran eller

särskilt uttalande. Vad gäller fackavdelningarnas organisation och uppgifter

föreslås alt de nuvarande avdelningarna fortsättningsvis benämnes byggnadsbyrån,

ulrustningsbyrån och organisationsbyrån. Utskottet finner de för

de olika byråerna angivna huvudsakliga arbetsuppgifterna vara väl avvägda

och ägnade att leda till en effektiv organisation. För de tre byråerna samt

för en nyinrättad kanslisektion föreslås en betydande personalförstärkning.

Utskottet finner denna förstärkning utgöra en nödvändig förutsättning

för att beredningen skall kunna bemästra de synnerligen betydelsefulla

och omfattande arbetsuppgifter, som ålagts beredningen, och tillstyrker därför

förslaget till personalorganisation. Ej heller har utskottet något att invända

mot i propositionen förordade principer för beredningens finansiering.

Utskottet delar således departementschefens uppfattning att beredningens

allmänna verksamhet får anses utövas i ett allmänt intresse och bör

bekostas av staten, men att vissa arbeten är av den karaktären att ersättning

eller bidrag bör utgå från huvudmännen. I fråga om redovisningssystemet

tillstyrker utskottet att övergång sker till bruttoredovisning.

Då Kungl. Majrts förslag ej heller i övrigt givit utskottet anledning till

erinran eller särskilt uttalande, hemställer utskottet,

att riksdagen må godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för den 23 februari 1962

angivna riktlinjer för organisationen av centrala sjukvårdsberedningen.

2:o) Centrala sjukvårdsberedningen: Avlöningar. Kungl. Maj:t har föreslagit

riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i

personalförteckningen för centrala sjukvårdsberedningen, som föranledes

av vad departementschefen förordat, dels godkänna av departementschefen

förordad avlöningsstat för centrala sjukvårdsberedningen, att tillämpas tills

vidare fr. o. m. budgetåret 1962/63, dels ock till Centrala sjukvårdsberedningen

: Avlöningar för samma budgetår under elfte huvudtiteln anvisa ett

förslagsanslag av 970 000 kr.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 502 000 kr.

De av departementschefen under föregående punkt förordade ändringarna

i fråga om sjukvårdsberedningens personal påkallar en ökning av medelsanvisningen

med omkring 426 500 kr. Vidare beräknas i enlighet med styrelsens

förslag en ökning av delposten till Arvoden till av beredningen anlitade

experter med avrundat 26 000 kr., för vikariatsersättningar 21 000 kr. och

för kompensation för höjda folkpensionsavgifter 7 000 kr. Ett till arvoden till

gransknings- och standardiseringssakkunniga beräknat belopp av 7 500 kr.

anses ej vidare böra utgå.

Icke-ordinarieposten föreslås skola upptagas förslagsvis.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1962

17

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag och hemställer därför,

att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i

personalförteckningen för centrala sjukvårdsberedningen,

som föranledes av vad departementschefen i statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för den 23 februari 1962 förordat;

b) godkänna följande avlöningsstat för centrala sjukvårdsberedningen,

att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret

1962/63:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

........................................ 104 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis................. 86 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis ................................. 5(56 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.................... 200 000

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis ................................. 14 000

Summa kr. 970 000;

c) till Centrala sjukvårdsberedningen: Avlöningar för budgetåret

1962/63 å driftbudgeten under elfte huvudtiteln anvisa

ett förslagsanslag av 970 000 kr.

3:o) Centrala sjukvårdsberedningen: Omkostnader. I enlighet med Kungl.

Maj :ts förslag, vilket innebär en med 141 000 kr. ökad medelsanvisning, hemställer

utskottet,

att riksdagen må till Centrala sjukvårdsberedningen: Omkostnader

för budgetåret 1962/63 å driftbudgeten under elfte

huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 190 000 kr.

Stockholm den 15 maj 1962

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1962

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Gillström, Einar Persson, fröken Andersson,

herrar Birger Andersson, Ivar Johansson, Axel Johannes Andersson,

Ragnar Bergh, Per Jacobsson, Bengtson, Mårtensson, Bertil Petersson,

Edström, Bengt Gustavsson, Herbert Larsson och Manne Olsson; samt

från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Gustafsson

i Stockholm, Karlsson i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Almgren,

fröken Elmén, herrar Nilsson i Göingegården, Andreasson, Mellqvist, fru Le■wén-Eliasson,

herrar Svensson i Ljungskile, Andersson i Knäred, Fagerlund

och Nelander.

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620691

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1962:296 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående organisationen av centrala sjukvårdsberedningen in. m. a1 i texten