Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående svenskt utvecklingsbistånd, i vad propositionen avser allmänna riktlinjer och utrikesdepartementets verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner.
1962-05-18 · 36 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 36 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1962:135, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående svenskt utvecklingsbistånd, i vad propositionen avser allmänna riktlinjer och utrikesdepartementets verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Nr 135—138
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1962
1
Nr 135
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
svenskt utvecklingsbistånd, i vad propositionen avser
allmänna riktlinjer och utrikesdepartementets
verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner.
(1 :a avd.)
1 :o) Riktlinjer för det svenska utvecklingsbiståndet. I propositionen nr 100
har Kungl. Maj :t (s. 3—24 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
för den 23 februari 1962) föreslagit riksdagen
att godkänna av statsministern framlagda riktlinjer för det svenska utvecklingsbiståndet.
I denna del innehåller propositionen dels allmänna principer för det
svenska utvecklingsbiståndet, dels riktlinjer för biståndets utformning, dels
ock en målsättning för biståndets omfattning på längre sikt. Härutinnan
får utskottet hänvisa till s. 3—24 i propositionen.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Kaijser m. fl. (1:641) och den andra inom andra kammaren av herr
Gustafsson i Stockholm m. fl. (II: 793), i vilka hemställts bl. a., att riksdagen
måtte a) i skrivelse till Kungl. Maj :t understryka vad i motionerna anföres
rörande önskvärdheten av en samordning mellan kommersiella och
offentliga insatser i u-länderna samt anhålla om en kartläggning av olika
former för sådan samordning, b) uttala dels att bilateral biståndsverksamhet
skall anses fullt likvärdig med multilateral verksamhet, dels ock att Sverige
snarast bör fullt ut deltaga i OECD:s verksamhet på här ifrågavarande
område,
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Lundström m. fl. (I: 642) och den andra inom andra kammaren av
herr Ohlin m. fl. (II: 794), i vilka hemställts bl. a., att riksdagen måtte a)
uttala att Sverige bör inträda som medlemsland i det till OECD knutna organet
för bistånd till u-länderna, Development Assistance Committee (DAC),
samt i skrivelse till Kungl. Maj :t begära genomförandet av Sveriges anslutning,
b) i övrigt beakta i motionerna anförda synpunkter beträffande utformningen
och inriktningen av det svenska utvecklingsbiståndet,
dels ock en inom andra kammaren av herrar Wahlund och Nilsson i
Tvärålund väckt motion (II: 797), vari hemställts bl. a., att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t ge till känna att som allmänt mål för ökningen
I Ilihang till riksdagens protokoll 1902. 0 samt. Nr 135—138
2
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1962
av den svenska biståndsverksamheten må gälla att den årliga ökningen ej
bör underskrida 0,1 procent av bruttonationalprodukten.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
hänvisas till motionerna II: 793, II: 794 och II: 797.
Utskottet. Som en följd av en växande insikt om biståndsgivningens nödvändighet
ha strävandena att bistå de ekonomiskt mindre utvecklade länderna
blivit ett betydelsefullt led i det mellanfolkliga ekonomiska samarbetet.
För Sveriges vidkommande kan konstateras, att intresset för u-länderna
under senare år varit i ständigt stigande och nått allt vidare befolkningslager.
Detta har återspeglats i en ökad statlig bidragsgivning. Sålunda må
erinras om att det totala över statsbudgeten anslagna biståndet ökades från
budgetåret 1960/61 till budgetåret 1961/62 från ca 36 milj. kr. till ca 52
milj. kr. och har av Kungl. Maj :t för nästa budgetår föreslagits höjt till ca
130 milj. kr. Genom denna höjning skapas ökade möjligheter för Sverige
att aktivt medverka i strävandena att bistå de fattiga länderna.
Frågan om hjälpen till u-länderna hänför sig emellertid icke blott till
hjälpinsatsernas volymmässiga storlek. Av väsentlig vikt är att de disponibla
resurserna utnyttjas på sådant sätt, att de få maximal effekt. Utvecklingshjälpen
rymmer i sig ett flertal verksamhetsformer och innefattar betydande
problemkomplex. Mot bakgrunden härav har det framstått som ett
starkt behov, att de med biståndsgivningen sammanhängande frågorna bli
föremål för en ingående analys och att riktlinjer i stort uppdragas för det
svenska biståndets inriktning, utformning och koordination.
Utskottet finner med tillfredsställelse, att dessa problemkomplex underkastats
närmare översyn i den föreliggande propositionen. Sålunda har statsministern
skisserat vissa grundläggande principer rörande det svenska utvecklingsbiståndet,
dess motiv, mål och medel. Riktlinjer ha uppdragits beträffande
avvägningen av olika biståndsformer. Vidare har behandlats den
allmänna målsättningen för biståndets omfattning och takten i förverkligandet
av densamma.
Utskottet har vid sin granskning av dessa allmänna riktlinjer funnit desamma
vara väl underbyggda och kan ansluta sig till statsministerns tankegångar
härvidlag. I de föreliggande riksdagsmotionerna ha icke heller påyrkats
några egentliga avvikelser därifrån. Endast i vissa delar, närmast i anledning
av dessa motioner, har utskottet ansett sig böra göra några förtydliganden
och kommentarer.
De av statsministern framförda allmänna synpunkterna beträffande det
tekniska biståndet kan utskottet i allt väsentligt dela. Såsom utskottet i sitt
förra året avgivna utlåtande nr 128 angående bidrag till internationell hjälpverksamhet
framhållit och statsministern nu betonat begränsas emellertid
takten i utbyggnaden av det bilaterala tekniska biståndet bl. a. av kravet på
omsorgsfull planering och av de förhandlingar, som måste föras med mottagarländerna,
samt av för ändamålet tillgängliga personella resurser.
Jämväl enligt utskottets mening bör det bilaterala tekniska biståndet
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1962
3
främst inriktas på sådana områden, där preciserade önskemål föreligga
från mottagarländerna och där Sverige har särskilda förutsättningar att
lämna ett verksamt stöd.
Finansieringen av den svenska offentliga tekniska biståndsverksamheten
har hittills delvis skett med medel, som influtit genom »Sverige Hjälper»- insamlingarna. Utskottet delar statsministerns uppfattning, att detta bistånd
framdeles i princip bör finansieras med skattemedel. Detta innebär
att i fortsättningen insamlingsmarknaden i princip blir reserverad för de
enskilda organisationerna. I det följande kommer utskottet att närmare
beröra denna fråga.
En mycket betydande del av det kapital, som tillföres u-länderna, är en
följd av kommersiellt betingade insatser. I samband med exporten av kapitalvaror
sker också en betydande överföring av kunnande. De kommersiella
relationerna med industriländerna måste alltså anses vara av direkt betydelse
för u-ländernas ekonomiska utveckling. Även statsministern har understrukit
handelsförbindelsernas centrala betydelse i här angivna avseende
och framhållit, att dessa förbindelser böra ingå som ett led i ett allmänt biståndsprogram.
Då det emellertid gäller vidtagandet av statliga åtgärder till
främjande av företagens u-landstransaktioner bör avgörande härvidlag vara
den utvecklingseffekt, som dylika kompletterande åtgärder kunna få för
mottagarländerna.
Från näringslivets sida liksom i motionerna I: 641 och II: 793 samt I: 642
och II: 794 har uttryckts önskemål om vidgade statliga insatser på det
kommersiella biståndets område. Man har därvid hänvisat till en rad frågor
berörande bl. a. utformningen av det svenska kreditgarantisystemet,
möjligheterna till friare kapitalrörelser, skydd för investeringar och verksamhet
utomlands mot politiska risker, handelspolitiska frågor m. fl., vilka
behöva närmare belysas med sikte på sådana förändringar i gällande
bestämmelser och deras tillämpning, att de svenska insatserna på det
kommersiella och det industriella området inom u-länderna underlättas.
Därvid har även understrukits betydelsen av att effektiva dubbelbeskattningsavtal
komma till stånd i ännu större omfattning.
Det torde alltså, såsom även statsministern framhållit, finnas anledning
att pröva möjligheten av särskilda svenska åtgärder till stöd för de kommersiella
transaktionerna. Sålunda har i propositionen erinrats om att de
spörsmål, som sammanhänga med svenskt kommersiellt bistånd, för närvarande
äro föremål för prövning inom en under beredningen för internationella
biståndsfrågor tillsatt särskild arbetsgrupp, vari ingå representanter
för utrikes-, finans- och handelsdepartementen, bankföreningen, exportföreningen
och industriförbundet.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att frågan om möjligheten att
komplettera dubbelbeskattningsavtalen med en rätt till avräkning mot skatten
i Sverige av den utomlands erlagda skatten för närvarande prövas inom
en särskild kommitté, dubbelbeskattningssakkunniga.
Vad beträffar frågan om exportkreditgarantier kommer utskottet i sitt
4
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1962
denna dag avgivna utlåtande nr 138 att tillstyrka ianspråktagande av viss
del av exportkreditgarantigivningens nuvarande maximibelopp för speciell
garantigivning för export av särskilt värde från biståndssynpunkt.
I motionerna I: 641 och II: 793 har bl. a. framhållits önskvärdheten av att
en samordning kommer till stånd mellan kommersiella och offentliga insatser
i u-länderna och att de olika formerna för en sådan samordning kartläggas.
Mot bakgrunden av vad utskottet i det föregående anfört om de
privata kommersiella insatsernas betydelse för u-länderna torde vad i dessa
motioner härvidlag anförts vara värt all uppmärksamhet. Utskottet förutsätter,
att detta spörsmål blir föremål för närmare prövning av förenämnda
arbetsgrupp.
Statsministern har även berört de svårigheter, som uppkomma för u-ländernas
ekonomiska utveckling till följd bl. a. av de handelshinder, som
industriländerna uppresa. En liberalisering av industriländernas handelspolitik
torde, såsom även i propositionen framhållits, vara det verksammaste
medlet att främja u-ländernas ekonomiska utveckling. Utskottet vill särskilt
betona angelägenheten av att Sverige med sina låga tullar och sin allmänt
frihandelsvänliga inställning fortsättningsvis målmedvetet strävar att
i internationella sammanhang medverka till ytterligare liberalisering av importen
från u-länderna. Det må erinras om att sedan några år u-landsproblemen
behandlats inom en särskild GATT-kommitté, där för närvarande
frågan om minskning av handelshinder är föremål för särskild uppmärksamhet.
I fråga om valet mellan multilaterala och bilaterala biståndsformer har
statsministern framfört vissa allmänna synpunkter och därvid framhållit,
att det företräde, som Sverige hittills gett den multilaterala biståndsgivningen
även i fortsättningen bör upprätthållas men att detta icke hindrar,
att det bilaterala biståndet också bör spela en väsentlig roll. I motionerna
1:641 och 11:793 kopplas frågan om de kommersiella insatserna samman
med den bilaterala biståndstypen och hemställes, att riksdagen måtte uttala,
att dessa båda biståndsformer skola anses fullt likvärdiga. I motionen
II: 797 däremot uttalas en viss preferens för det multilaterala biståndet.
Vid bedömandet av detta spörsmål måste huvudvikten läggas vid vad som
från utvecklingssynpunkt är mest effektivt. En internationell organisation
har givetvis goda möjligheter att jämföra och koordinera olika insatser. I
samband med den förutsatta kraftiga ökningen av den totala svenska biståndsgivningen
måste, såsom statsministern anför, en betydande del därav
få lämnas bilateralt. Erinras må också om de former av kommersiellt bistånd,
där en enskild stat vidtager åtgärder av mer eller mindre direkt biståndskaraktär
via eller i samband med det egna näringslivet. En kombination
av multilateral och bilateral biståndsgivning kan i vissa fall vara
att rekommendera. Det kan därför enligt utskottets mening icke bli fråga
om ett ensidigt ställningstagande till förmån för den ena eller den andra
biståndstypen.
Såsom statsministern också framhållit bör alltså det svenska bistånds
-
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1962
5
programmet utformas som en väl avvägd kombination av såväl multilaterala
som bilaterala insatser. Med hänsyn härtill och till kompliciteten i de frågekomplex,
som man här möter, bör man beträffande valet av de båda biståndsformerna
icke på förhand låsa sig. I och med detta konstaterande torde
utöver vad här sagts något särskilt uttalande från riksdagens sida i anledning
av motionerna 1: 641 och II: 793 icke vara påkallat. Motionerna i denna
del torde alltså icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.
I en av Förenta Nationernas generalförsamling hösten 1961 antagen resolution,
för vilken Sverige röstade, uttalades en förhoppning om att det
årliga flödet av internationellt bistånd och kapital skulle väsentligt ökas
till att snarast möjligt motsvara ungefärligen 1 procent av de ekonomiskt
utvecklade ländernas sammanlagda nationalinkomster. I sitt förenämnda
utlåtande 1961: 128 framhöll utskottet, att utskottet delade denna förhoppning
och fann det naturligt, att Sverige fortsatte att verka för dess infriande.
Givetvis måste, fortsatte utskottet, en ökning av de svenska insatserna
ske stegvis efter en omsorgsfull prövning av de projekt, för vilka Sverige
engagerade sig, och i takt med förstärkningen av de personella resurserna
och den administrativa kapaciteten på detta område. Förverkligandet av ett
konkret program för en väsentlig utökning av Sveriges bidrag till den internationella
biståndsverksamheten borde dock ingå som ett betydelsefullt inslag
i de kommande årens allmänna politik.
I motionen 11: 797 har uttalats, att som allmänt mål för ökningen av den
svenska biståndsverksamheten bör gälla, att den årliga ökningen ej bör
underskrida 0,1 procent av bruttonationalprodukten.
Såsom statsministern framhållit råder oklarhet om den faktiska innebörden
av vad som bör inräknas i begreppet bistånd. Det kan innefatta alla
former av kapitaltillförsel till u-länderna, från rena gåvor till helt kommersiella
transaktioner. Mera restriktivt kan biståndsbegreppet definieras
som statligt bistånd i form av gåvor, lån på minst 5 år och bidrag via internationella
organisationer. Enligt statsministern bör sistnämnda definition
komma till användning vid uppskattningar av den svenska biståndsnivån.
Även utskottet finner skäl tala för att biståndsbegreppet får denna senare
innebörd. I sammanhanget må framhållas, att den för nästa budgetår föreslagna
höjningen av anslagen till den internationella biståndsgivningen motsvarar
ca 0,1 procent av bruttonationalprodukten och enligt den snävare
tolkningen av biståndsbegreppet skulle den svenska u-hjälpen därmed sliga
till inemot 0,2 procent av bruttonationalprodukten.
Vad beträffar takten för förverkligandet av den allmänna målsättningen
framhåller statsministern, alt biståndets omfattning årligen måste avvägas
med hänsyn till många faktorer, däribland det samhällsekonomiska läget
och förändringarna i den internationella konjunkturen. Detta kan medföra,
att anslagsökningarna kunna under de olika åren variera uppåt eller nedåt.
Vad nu sagts står också i överensstämmelse med vad utskottet härutinnan
anförde förra året. En fastlåsning på förhand av den årliga ökningen av
biståndsverksamheten till minst 0,1 procent av bruttonationalprodukten kan
6
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1962
utskottet alltså icke rekommendera. Huvudsaken synes utskottet vara, alt
strävandena inriktas på att successivt öka biståndsgivningen, så att den
snarast möjligt uppnår förenämnda biståndsnivå om 1 procent av nationalprodukten.
Riksdagen torde i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad
utskottet sålunda anfört rörande målsättningen för de fortsatta biståndsinsatserna.
Såväl i motionerna I: 641 och II: 793 som i motionerna I: 642 och It: 794
föreslås riksdagen uttala, att Sverige bör fullt ut deltaga i OECD:s verksamhet
på biståndsområdet. Detta skulle taga sig det konkreta uttrycket, att
Sverige inträdde i OECD:s särskilda kommitté för utvecklingsbistånd till
utanför organisationen stående stater. Medlemskapet i denna kommitté (DAC)
är emellertid för närvarande inskränkt till tio stater, nämligen Belgien, Kanada,
Frankrike, Förenta staterna, Italien, Japan, Nederländerna, Portugal,
Storbritannien och Tyskland. Varken våra skandinaviska grannländer
eller Schweiz och Österrike äro alltså medlemmar. Icke heller har kommitténs
verksamhet, som givetvis icke kan undgå att präglas av medlemskretsens
begränsning till givarländer, ännu avsatt några mera betydande
resultat. Frågan om Sveriges inträde i kommittén synes under sådana omständigheter
icke vara av så brådskande natur, att något riksdagens uttalande
nu är påkallat. Utskottet vill emellertid understryka den i propositionen
framhållna angelägenheten av att de svenska biståndsinsatserna
samordnas med andra länders. Även om sådan samordning i görligaste
mån bör ske inom FN och dess fackorgan, där såväl givar- som mottagarländerna
äro representerade, böra även andra möjligheter kunna prövas i den
mån de kunna bedömas höja den svenska biståndsgivningens effektivitet.
I det följande behandlar utskottet Kungl. Maj:ts förslag i föreliggande
proposition, i vad den avser anslagen under utrikesdepartementet (bilagan
1 i propositionen). I särskilda utlåtanden denna dag avger utskottet yttranden
över de i samma proposition äskade anslagen under inrikes-, finansoch
handelsdepartementen (bilagorna 2, 3 och 4 i propositionen).
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
a) att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 641
och II: 793, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t
giva till känna vad utskottet anfört rörande samordning
mellan kommersiella och offentliga insatser i utvecklingsländerna
samt kartläggning av olika former för sådan samordning;
b)
att riksdagen må, i anledning av motionerna 1:642
och II: 794, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t
giva till känna vad utskottet anfört rörande utformningen
och inriktningen av det svenska utvecklingsbiståndet;
c) att riksdagen må, i anledning av motionen II: 797, såvitt
nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna
vad utskottet anfört rörande allmänt mål för ökningen
av den svenska biståndsgivningen;
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1962
7
d) att motionerna I: 641 och II: 793, i vad de avse uttalande
av innebörd att bilateral biståndsverksamhet skall
anses fullt likvärdig med multilateral verksamhet, icke må
till någon riksdagens åtgärd föranleda;
e) att motionerna I: 641 och II: 793 samt I: 642 och II:
794, i vad de avse Sveriges inträde i den av vissa OECD-länder
bildade kommittén för utvecklingsbistånd, DAC, icke
må till någon riksdagens åtgärd föranleda;
f) att riksdagen må godkänna de av statsministern i statsrådsprotokollet
över utrikesdepartemenisärenden för den 23
februari 1962 framlagda riktlinjerna för det svenska utvecklingsbiståndet.
Driftbudgeten
Tredje huvudtiteln
2:o) Anslagen för tekniskt och humanitärt bistånd. I propositionen nr 1
(bilaga 5, punkten 17) har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att, i avbidan
på särskild proposition i ämnet, till Internationell biståndsverksamhet för
budgetåret 1962/63 beräkna anslag av 67 250 000 kr.
Sedermera har Kungl. Maj :t i förenämnda proposition nr 100 (bilaga 1,
s. 25_67 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartements
ärenden
för den 23 februari 1962) framlagt förslag om bidrag till ifrågavarande
verksamhet med medelsfördelning enligt följande sammanställning:
Nämnden för internationellt bistånd, m. m.
1. Nämnden för internationellt bistånd: Avlöningar 1,3 mkr.
2. Nämnden för internationellt bistånd: Omkostna
-
der ...................................... 0,3 mkr
3. Utbildning av experter .................... 0,5 mkr. 2,1 mkr.
Bistånd genom internationella organ
4. FN:s utvidgade tekniska biståndsprogram
(EPTA) .................................. 7,8 mkr.
5. FN:s särskilda fond........................ 25,9 mkr.
6. FN:s barnfond (UNICEF) .................. 2,6 mkr.
7. Internationella livsmedelsfonden ............ 3,45 mkr.
8. övrigt multilateralt tekniskt bistånd ........ 2,4 mkr. 42,15 mkr.
Nordiskt bistånd
9. Afrikainstitutet .......................... 0,25 mkr.
10. Bistånd till Tanganyika.................... 2,75 mkr. 3,0 mkr.
8
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1962
Direkt svenskt bistånd
11. Fältprojekt .............................. 11,0 mkr.
12. Stipendiat- och kursverksamhet ............ 3,0 mltr.
13. Humanitärt bistånd........................ 5,0 mkr.
14. Bidrag till insamlingen »Sverige Hjälper» .... 1,0 mkr. 20,0 mkr.
67,25 mkr.
Utskottet. För överblicken och redovisningen av de vitt skilda ändamål,
som biståndsverksamheten omsluter, föreslås, att det hittillsvarande reservationsanslaget
»Bidrag till internationell hjälpverksamhet» uppdelas på flera
anslag. Utskottet har icke något att erinra mot att en sådan uppdelning sker
liksom ej heller mot de anslagsrubriker, som därvid kommit till användning.
Såsom i propositionen framhållits innebära de olika anslagsrubrikerna en
viss schematisering. Detta torde icke kunna undvikas. Sålunda hänvisas bl. a.
till att multilateralt och bilateralt bistånd har flytande gränser gentemot varandra.
Vidare kunna vissa mellanformer uppstå, då en samordning av olika
projekt äger rum.
Under de efterföljande punkterna 3—16 behandlar utskottet Kungl. Maj :ts
ifrågavarande förslag till medelsanvisningar under tredje huvudtiteln.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna
vad utskottet anfört.
Nämnden för internationellt bistånd, m. m.
3:o) Nämnden för internationellt bistånd: Avlöningar. Kungl. Maj:t har
föreslagit riksdagen (punkt 1, s. 29 och 30) att dels godkänna av föredragande
statsrådet förordad avlöningsstat för nämnden för internationellt bistånd,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1962/63, dels ock till Nämnden
för internationellt bistånd: Avlöningar för samma budgetår anvisa ett
förslagsanslag av 1 300 000 kr.
Vidare har i två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Per-Olof Hanson (I: 640) och den andra inom andra kammaren
av herr Rimmerfors (II: 795), hemställts, att riksdagen måtte besluta
att för budgetåret 1962/63 anvisa ytterligare 30 000 kr. för inrättande av två
kansliskrivartjänster i nämnden för internationellt bistånd, placerade i lönegrad
Ae 10.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas
till motionen II: 795.
I propositionen nr 174 till 1961 års riksdag (SU 157; rskr. 365) beräknades
avlöningskostnaderna för helår vid den där förordade och av riksdagen tillstyrkta
organisationen till 1 108 000 kr. Kostnaderna för denna beräknas nu
-
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1962
9
mera till 1 100 000 kr., varvid skett en viss uppräkning av anslagsbehovet
för posten Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t,
och en tekniskt betingad nedräkning av medelsbehovet för posten Avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal. Uppräkningen av den förstnämnda anslagsposten
sker bl. a. mot bakgrund av att styrelsen med stöd av riksdagens bemyndigande
utökats med ytterligare en ledamot till sammanlagt elva ledamöter
och att rådet fått drygt 60 ledamöter.
Såsom anfördes i propositionen om nämndens inrättande var den föreslagna
organisationen anpassad till en verksamhet av den omfattning som
då kunde förutses. Mot bakgrund av de förslag som statsrådet senare kommer
att framföra är det därför naturligt att nämnden ges möjligheter att
vid behov anställa ytterligare personal. Tills viss erfarenhet vunnits av den
nuvarande organisationen bör det emellertid anstå med inrättandet av ytterligare
nya tjänster. De erforderliga personalförstärkningarna kan tills vidare
tillgodoses genom anställandet av extra personal. Härigenom kan organisationen
smidigt anpassas till behovet. Statsrådet förordar därför att anslagsposten
Ersättningar till expertis och tillfällig arbetskraft uppräknas med —
för helår räknat — 200 000 kr. till 400 000 kr. Anslaget torde sålunda böra
uppföras med ett sammanlagt belopp av 1 300 000 kr.
Utskottet delar föredragande statsrådets uppfattning, att till dess viss erfarenhet
vunnits av den nuvarande organisationen, som tillkom förra året,
det bör anstå med inrättandet av ytterligare nya tjänster och att erforderliga
personalförstärkningar tills vidare kunna tillgodoses genom anställandet av
extra personal. Genom ett sådant förfarande kan organisationen smidigt anpassas
till behovet. Utskottet tillstyrker därför, att anslagsposten Ersättningar
till expertis och tillfällig arbetskraft uppräknas med 200 000 kr. Mot beräkningarna
i övrigt har utskottet icke något att erinra.
Av det anförda följer att utskottet avstyrker de i ämnet väckta motionerna
om uppräkning av anslaget med 30 000 kr. för inrättandet av två extra
ordinarie kansliskrivartjänster. Därest behov av dessa båda tjänster skulle
befinnas erforderliga under nästa budgetår, torde det ligga inom Kungl.
Maj :ts befogenhetsområde att inom ramen för anslaget inrätta desamma.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 640 och II: 795,
a) godkänna följande avlöningsstat för nämnden för internationellt
bistånd, att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1962/63:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 43 300
2. Arvoden och särskilda ersättningar bestämda av
Kungl. Maj :t, förslagsvis.................. 64 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis .............................. 590 000
10
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1962
4. Ersättningar till expertis och tillfällig arbets
kraft,
förslagsvis ........................ 400 000
5. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 190 000
6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,
förslagsvis .............................. 12 700
Summa kr. 1 300 000
b) till Nämnden för internationellt bistånd: Avlöningar
för budgetåret 1962/63 anvisa ett förslagsanslag av 1 300 000
kr.
4:o) Nämnden för internationellt bistånd: Omkostnader. I enlighet med
Kungl. Maj :ts förslag (punkt 2, s. 30) får utskottet — under erinran om
att förra årets riksdag beräknade medelsbehovet för nämndens omkostnader
till 300 000 kr. — hemställa,
att riksdagen må till Nämnden för internationellt bistånd:
Omkostnader för budgetåret 1962/63 anvisa ett förslagsanslag
av 300 000 kr.
5:o) Utbildning av experter. Kungl. Maj :t har föreslagit riksdagen (punkt
3, s. 30—32) att till ifrågavarande ändamål för budgetåret 1962/63 anvisa
ett reservationsanslag av 500 000 kr.
Inom olika FN-organ har under de senaste åren förekommit en allt intensivare
debatt om nödvändigheten av att intensifiera expertrekryteringen till
de multilaterala biståndsprogrammen och åtgärderna för en rationell utbildning
av dessa experter. Den gemensamma tankegången är att medlemsländerna
skall göra inventeringar av personal, förteckningar på tänkbara experter,
utbilda experter och uppmuntra att de åtager sig internationella uppdrag
genom att ordna hyggliga villkor för återinträde i hemlandets tjänst.
Allteftersom de svenska bidragen till det multilaterala biståndet ökar kommer
även ökade anspråk att ställas på Sveriges insatser i form av experthjälp
eller på annat sätt. Sedan 1953 har omkring 650 svenskar anlitats såsom
experter av FN och dess fackorgan och efterfrågan ökar stadigt.
I detta sammanhang anmäler sig frågan om experternas tjänstgöringsvillkor.
Administrationsutredningen har i sitt andra delbetänkande framfört
förslag om olika åtgärder för att underlätta rekryteringen av biståndsexperter.
Utredningens förslag i vad avser sådana åtgärder på bl. a. socialförsäkringens
och beskattningens område är f. n. föremål för ytterligare kartläggning
inom utrikesdepartementet genom särskild förordnad sakkunnig.
Med hänsyn till att flera av dessa förslag kan förutsätta ändringar i gällande
lagstiftning torde utredningsarbetet komma att fortsätta någon tid, eventuellt
genom särskilt tillkallade sakkunniga. Årets riksdag får emellertid ta
ställning till i förslag till lag om allmän försäkring angivna vidgade möjlig
-
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1962
11
heter till ATP-anslutning av svenskar, som tjänstgör i biståndsverksamhet
inom u-länder.
Genom tillkomsten av nämnden för internationellt bistånd har ett smidigt
instrument skapats för inventering av Sveriges resurser ifråga om experter
för internationella uppdrag inom det tekniska biståndsområdet. Nämnden
erbjuder även ökade möjligheter att förse de svenska experterna med både
allmänna och mera preciserade upplysningar om den miljö, vari de skall arbeta,
samt lämna dem material för korrekt information ute på verksamhetsfältet
om Sverige och svenska förhållanden, vilka uppgifter experterna bör
ha tillgång till vid sidan av sin egen fackkunskap.
Utskottet. Såsom statsrådet framhållit ha inom olika FN-organ under de
senaste åren framhållits nödvändigheten av att intensifiera expertrekryteringen
till de multilaterala biståndsprogrammen och åtgärderna för en rationell
utbildning av dessa experter. Det synes naturligt, att med ökat
svenskt bidrag till det multilaterala biståndet större anspråk komma att
ställas på Sveriges insatser i form av experthjälp.
Det åligger nämnden för internationellt bistånd att göra inventeringar
av Sveriges resurser i fråga om dylika experter samt att bistå dem med upplysningar
m. m. rörande deras blivande verksamhetsfält och för information
där av svenska förhållanden.
Under erinran om att medel för ifrågavarande ändamål icke beräknats
å riksstaten för innevarande budgetår tillstyrker utskottet, att för nästa
budgetår härför anvisas 500 000 kr. Det bör få ankomma på Kungl. Maj :t att
närmare bestämma om medlens fördelning.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må till Utbildning av experter för budgetåret
1962/63 anvisa ett reservationsanslag av 500 000 kr.
Bistånd genom internationella organ
6:o) FN:s utvidgade tekniska biståndsprogram (EPTA). Kungl. Maj :t har
föreslagit riksdagen (punkt 4, s. 32—34) alt till ifrågavarande ändamål
för budgetåret 1962/63 anvisa ett anslag av 7 800 000 kr.
Det tvåårsprogram, som EPTA inledde den 1 januari 1961, innebär ett
väsentligt ökat utrymme för dess verksamhet. Målsättningen för 1961/62
är 5 300 expertarrangemang eller genomsnittligt 2 650 per år. Antalet överstiger
motsvarande siffra för 1960 med ca 300. Den hastigt växande efterfrågan
på experter motsvaras inte av tillgången på färdiga sådana. I olika
FN-organ har detta väckt tankar på en beredskapskår av experter, eu expertbank
eller expertpool och en kader av juniorexperter till EPTA:s förfogande.
Medlemsstaterna skulle svara för detta. I EPTA:s egen expertpolitik
ingår målmedvetna försök att bredda rekryteringsunderlaget dels till
12
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1962
u-länderna själva, dels till den stora gruppen mindre stater bland de industriellt
utvecklade länderna.
Till bilden av EPTA:s utbildningsverksamhet hör också stipendiaterna,
som till ett antal av ca 2 700 år 1961 studerar vid utländska universitet och
fackskolor (i Sverige 202 stycken). Emellertid visar erfarenheten, att utbildningseffekten
blir större och utbildningskostnaden per individ mindre,
om man förlägger utbildningen till utbildningscentra inom de underutvecklade
länderna eller regioner av dessa. Ett avsevärt större antal personer
från u-länder har erhållit utbildning eller yrkesträning i kollektiv inom de
institutioner, som EPTA har överinseende över, än som individuella EPTAstuderande
vid olika utlandsuniversitet. För mer specialiserade studier
fyller emellertid den individuella stipendieringen ett behov, och den kommer
att bibehållas som ett nödvändigt komplement till den kollektiva utbildningen.
En viss förändring i den principiella attityden innebär emellertid
denna förskjutning från individuell till kollektiv utbildning i större
skala.
Även geografiskt har det inträtt en förskjutning i EPTA:s verksamhet.
Ett signifikativt drag i verksamheten är Afrikas växande andel i det tekniska
biståndet. Sedan 1956 har denna andel stigit från 8,9 % till nära 29 %
utan att det medfört någon minskning i absoluta tal av biståndsvolymen
till andra geografiska regioner. Det är den ökade bidragsgivningen till EPTA
över huvud taget, som möjliggjort att hjälpen till Afrika blivit tre gånger
större på några få år.
Sedan EPTA nu avverkat hälften av sitt budgeterade tvåårsprogram, konstaterar
dess ledning, att även tvåårsperspektivet är för kort för ett effektivt
utnyttjande av resurserna i olika u-landsprojekt. Man har därför avsikten
att år 1963 övergå till planläggning av projekt, som kan komma att
kräva auktorisation för upp till fyra år. Särskilt gäller detta regionplaneringen
av den utbildning och rådgivningshjälp, som ges u-länderna. Den
administrativa förutsättningen härför har EPTA skapat med sina s. k. länderrepresentanter
(resident representatives) som har till uppgift att hjälpa
vederbörande u-land att planera för det bistånd det behöver och att sammanhålla
de olika FN-experternas arbete inom landet under en gemensam
synvinkel, så att dubbelarbete undvikes och de olika insatserna stödjer varandra.
Härmed har utbildningshjälpen effektiviserats. En allt starkare integration
av verksamheten äger rum: flertalet av de drygt 35 resident representatives
samordnar f. n. verksamheten för ett eller flera av FN:s fackorgan
(FAO, Unesco, WHO, ILO, UNICEF). Ofta har fackorganen gemensamma
lokaler och gemensam kontorspersonal. Under 1961 utökades antalet
sådana fältbyråer från 19 till 28. De nio nya byråerna skall betjäna
tillsammans tjugoåtta länder och territorier. Denna koordination är ett led
i strävan att nedbringa administrationskostnaderna och få största möjliga
produktiva avkastning av anslagna medel.
Mot bakgrund av den sålunda utökade och effektiviserade EPTA-verksamheten
är det naturligt, framhåller statsrådet, att Sverige ökar sitt bidrag
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1962
13
till EPTA-programmet. Nuvarande bidrag utgår med 5,2 milj. kr. Statsrådet
förordar härmed ett bidrag av jämnt 1,5 milj. dollar, motsvarande ett
anslag av 7,8 milj. kr. Detta innebär en höjning med ca 50 %.
Utskottet. Vid behandlingen förra året av motsvarande anslag underströk
riksdagen betydelsen av den tekniska biståndsverksamhet som utföres av
Förenta Nationerna genom de med frivilliga bidrag från staterna finansierade
EPTA och Specialfonden och förutsatte, att Kungl. Maj :t för budgetåret
1962/63 övervägde en höjning av det svenska bidraget på detta
område.
Med hänsyn härtill och till vad statsrådet anfört rörande den betydande
utökning och effektivisering, som EPTA-verksamheten undergått, är utskottet
berett tillstyrka, att det nuvarande bidraget, som utgör 5,2 milj. kr.,
ökas till 7,8 milj. kr.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må till FN:s utvidgade tekniska biståndsprogram
(EPTA) för budgetåret 1962/63 anvisa ett anslag
av 7 800 000 kr.
7:o) FN:s särskilda fond. Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt
5, s. 34—38) att till ifrågavarande ändamål för budgetåret 1962/63 anvisa
ett anslag av 25 900 000 kr.
Föredragande statsrådet har lämnat en redogörelse för särskilda fondens
verksamhet och i anslutning därtill framhållit, att fonden har en angelägen
och central uppgift. Den besitter en vid överblick i det att den arbetar
med översikter och inventeringar av u-ländernas totala resurser. Den har
en mer koordinerande roll än andra biståndsorgan i det att den mobiliserar
olika fackorgans expertis i stora samlade hjälpprogram. Följdriktigt
är också att fondens verkställande direktör är ordförande i den nämnd av
höga FN-funktionärer, som närmast under generalsekreteraren skall övervaka
det ekonomiska och sociala framåtskridandet i u-länderna.
Av redogörelsen framgår att Särskilda fonden nu kommit in i en verksamhetsperiod
som kännetecknas av starkt ökade behov av bidrag från medlemsländerna
och väsentligt vidgade möjligheter att använda ytterligare medel
på ett fruktbärande sätt. Av här anförda skäl har tiden ansetts vara inne
för en väsentlig ökning av Sveriges finansiella medverkan, som hållit sig på
oförändrad nivå sedan fonden trädde i verksamhet 1959. En ökning av det
svenska bidraget från 2,1 till 5,0 milj. dollar eller från 10 880 000 kr. till
25 900 000 kr., d. v. s. med ca 150 % bör ske bl. a. mot bakgrunden av
att FN höjt målsättningen för biståndsprogrammen från 100 till 150 milj.
dollar. Med en sådan ansenlig bidragshöjning kan Sverige f. ö. medverka
till att fondens bidragsnivå lyftes ännu ett stycke, nämligen genom att det
automatiskt utlöser ett bidrag från USA på 2/3 av den svenska höjningen
— i detta fall ca 1,9 milj. dollar, vilka eljest icke skulle ställas till fondens
förfogande.
14
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1962
Utskottet. För att det skall framstå som ekonomiskt försvarligt att satsa
mera betydande kapital i u-länderna krävs kunskap om de konkreta utvecklingsmöjligheterna
i dessa länder. Vidare erfordras samhällsinstitutioner,
som kunna administrera den ekonomiska utvecklingen där. FN:s
särskilda fond, som tillkom år 1959, liar till uppgift att göra härför erforderliga
förinvesteringar. Därmed förenat forsknings- och utvecklingsarbete
inpassas i allmänhet i en större plan, som avser mottagarlandets hela hushållning,
så att det blir möjligt att se de enskilda projekten i ett sammanhang
och bedöma deras angelägenhetsgrad.
Antalet ansökningar från Särskilda fonden har varit i ständigt stigande
och enligt vad som upplysts har fonden kommit in i en verksamhetsperiod,
som kännetecknas av starkt ökade behov av bidrag från medlemsländerna.
Med hänsyn till det anförda och då FN höjt målsättningen för biståndsprogrammen
från 100 till 150 milj. dollar, synas goda skäl tala för en kraftig
uppräkning av det svenska bidraget. Den av Kungl. Maj :t härvid föreslagna
höjningen från 10 880 000 kr. till 25 900 000 kr. torde böra godtagas.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må till FN:s särskilda fond för budgetåret
1962/63 anvisa ett anslag av 25 900 000 kr.
8:o) FN:s barnfond (UNICEF). Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen
(punkt 6, s. 38 och 39) att till ifrågavarande ändamål för budgetåret 1962/
63 anvisa ett anslag av 2 600 000 kr.
FN:s barnfond (UNICEF) tillskapades 1946 genom beslut av FN:s generalförsamling
för att fullfölja UNRRA:s ansträngningar när det gällde
att bistå barnen i de krigshärjade länderna och höja hälsotillståndet bland
barn. Det var från början en tillfällig »emergency» (nödhjälps)-fond och
arbetade därvid med bespisnings- och beklädnadsaktioner och med läkarhjälp
för att hålla hungrande och sjuka barn vid liv. År 1953, när förhållandena
stabiliserat sig på fredsnivå, beslöt generalförsamlingen att fonden
skulle fortsätta sin verksamhet som ett permanent organ. I samband
härmed försköts tyngdpunkten i verksamheten alltmer från räddningsarbete
till förebyggande åtgärder och från krigshärjade områden till underutvecklade
länder i allmänhet. Programmering för projekt på längre sikt i
syftet att förbättra hälsovillkoren för mödrar och barn blev allt nödvändigare
och förutsatte helt andra överväganden än de omedelbart humanitära.
Fonden vidgade sina perspektiv och sina arbetsområden. Inte minst under
intryck av svenska synpunkter kom t. ex. fondens verksamhet att inriktas
även på undervisning i allmän barnavård, i hygien och näringslära och annan
profylax som avser att stärka barnens motståndskraft. Med fondens
hjälp har barnavårdskliniker upprättats över hela världen och sakkunnig
personal undervisar mödrarna på klinikerna men uppsöker dem även i hemmen
och bysamfälligheterna med ett energiskt upplysningsarbete. UNICEF
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1962
15
anskaffar för övrigt och tillhandahåller självt en rad förnödenheter för sin
verksamhet såsom spannmål, fiskkonserver, torrmjölk, läkemedel och medicinsk
utrustning. Distributionen av dessa förnödenheter omhänderhas av
lokala myndigheter och organisationer. Nära samarbete äger rum med bl. a.
WHO och FAO.
Sverige betalar f. n. 350 000 dollar per år till UNICEF. Med tanke på den
stora betydelse dess verksamhet har för de underutvecklade länderna, där
barnens andel av befolkningen är ständigt växande och spädbarnsdödligheten
alltjämt är hög, förordas en höjning av det svenska bidraget med
drygt 40 % till 0,5 milj. dollar, motsvarande i runt tal 2,6 milj. kr.
Svenska UNICEF-kommittén har sedan budgetåret 1960/61 erhållit ett
administrationsanslag av 2 000 kr. Detta torde få utgå även under budgetåret
1962/63 och belasta tredje huvudtitelns kommittéanslag.
Utskottet. Kungl. Maj:ts förslag innebär en bidragshöjning med drygt 40
procent. Med hänsyn till vad i ärendet anförts tillstyrker utskottet förslaget
i fråga. Anslaget bör alltså för nästa budgetår uppföras med 2 600 000 kr.
Utskottet har icke något att erinra mot att administrationsbidrag till
svenska UNICEF-kommittén även under nästa budgetår må belasta tredje
huvudtitelns kommittéanslag.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må till FN:s barnfond (UNICEF) för budgetåret
1962/63 anvisa ett anslag av 2 600 000 kr.
9:o) Internationella livsmedelsfonden. Kungl. Maj :t har föreslagit riksdagen
(punkt 7, s. 39—42) att till ifrågavarande ändamål för budgetåret
1962/63 anvisa ett anslag av 3 450 000 kr.
Vidare har i två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Bengtson m. fl. (I: 389) och den andra inom andra kammaren
av herrar Gustafsson i Kårby och Fälldin (II: 471) hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om en skyndsam prövning
av frågan om att inom ramen för stödet till utvecklingsländerna inordna
ett svenskt engagemang i det av Förenta Nationerna och FAO gemensamt
upprättade internationella livsmedelsprogrammet — World Food Program
— i enlighet med vad i motionerna anförts.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas
till motionen I: 389.
Det har upplysts att livsmedelssändningar från länder med överskottsproduktion
till bristländer länge förekommit såväl i akuta nödsituationer
och av uteslutande humanitära motiv som i ett ekonomiskt och politiskt
betonat samarbete. De har huvudsakligen ägt rum på bilateral basis. Den
nu beslulade livsmedelsfonden är ett första försök att inordna livsmedelssändningar
under ett multilateralt system. Från svensk synpunkt är detta
16
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1962
en avgjord fördel. I motsats till vissa andra länder såsom USA, Kanada och
Danmark, vilka är stora livsmedelsexportörer och i vissa fall även överskottsproducenter,
har Sverige som mål för sin jordbrukspolitik att i huvudsak
blott täcka det egna landets behov. Denna målsättning förhindrar
som bekant inte uppkomsten av vissa överskott. Även om inte de jordbrukspolitiska
motiv föreligger för Sveriges del, som har kommit de ovannämnda
länderna att utlova bidrag på respektive 40 milj. dollar (USA),
5 milj. dollar (Kanada) och 2 milj. dollar (Danmark), ligger det i linje med
Sveriges allmänna biståndspolitik att stödja en internationell aktion av
detta slag mot svälten i världen. Bidragen till fonden kan utgå in natura,
i kontanter eller i tjänster. I vilken proportion ett svenskt bidrag kan tänkas
fördelat på de olika bidragsformerna blir beroende av utvecklingen.
Vid tidigare naturkatastrofer i u-länder, som flertalet befinner sig på tropiska
eller subtropiska breddgrader, har det ibland visat sig att svenskproducerade
livsmedel, som passat katastroflandets klimat och som befolkningen
förmått tillgodogöra sig, inte stått att uppbringa. En utredning och
inventering av vårt lands resurser på detta område måste alltså förutsättas.
Ett svenskt bidrag till den blivande livsmedelsfonden på 100 milj. dollar
bör lämpligen sättas till 2 milj. dollar. Då det är avsett att fonden skall
uppnå ovannämnda bidragstak under loppet av en treårsperiod, bör för budgetåret
1962/63 anvisas motvärdet till 1/3 av 2 milj. dollar eller 3 450 000 kr.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att efter samråd med myndigheter
och organisationer, framför allt på jordbrukets område, närmare besluta
om det svenska bidraget till fonden. Anslaget torde böra ställas till jordbruksdepartementets
förfogande.
Utskottet. Som ett led i den »Frihet från hunger»-kampanj, som FN:s
livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) inledde 1960 och som är avsedd
att pågå i fem år, har FAO utrett frågan om upprättandet av en internationell
livsmedelsfond. I december 1961 har FN godkänt, att en sådan
fond inrättas. Densamma är ett första försök att under ett multilateralt
system inordna livsmedelssändningar från länder med överskottsproduktion
till bristländer.
Det står i överensstämmelse med Sveriges allmänna biståndspolitik att
stödja en internationell hjälpaktion av nu ifrågavarande slag mot svälten
i världen. Utskottet är därför berett tillstyrka, att Sverige bidrager till den
beslutade livsmedelsfonden och har icke något att erinra mot att anslaget
för nästa budgetår bestämmes till 3 450 000 kr.
Med hänsyn till det anförda torde syftet i de båda motionerna, som
väcktes i början av riksdagen, bli tillgodosett. Desamma böra alltså icke föranleda
någon särskild åtgärd från riksdagens sida.
Utskottet hemställer,
a) att riksdagen må till Internationella livsmedelsfonden
för budgetåret 1962/63 anvisa ett anslag av 3 450 000 kr.;
b) att motionerna 1:389 och 11:471 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1962
17
10:o) Övrigt multilateralt tekniskt bistånd. Kungl. Maj:t har föreslagit
riksdagen (punkt 8, s. 42—44) att till ifrågavarande ändamål för budgetåret
1962/63 anvisa ett reservationsanslag av 2 400 000 kr.
Under denna rubrik har för innevarande budgetår anvisats 1 400 000 kr.
För kommande budgetår torde bidrag under denna anslagspost i första
hand behöva beräknas för de av Unesco planerade speciella biståndsprogrammen
för upprustning av Afrikas bildningsväsen och utbildningsresurser.
I samband med de politiska omvälvningar, som kännetecknat tillkomsten
av ett flertal självständiga stater på den afrikanska kontinenten, har
det på ett markant sätt trätt i dagen att dessa nya nationer icke förfogar
över ett tillräckligt antal egna medborgare som är utbildade för ansvarskrävande
poster i förvaltning och näringsliv. Även i den grundval för medborgerlig
självstyrelse, som den allmänna folkbildningen utgör, finns f. n.
stora brister; den läskunniga andelen av befolkningen uppgår i vissa av
Afrikas länder inte till mer än 5 % och sällan har man lyckats bringa upp
den till hälften. Enligt beslut av Unescos generalförsamling 1960 organiserades
i maj 1961 en stor regional undervisningskonferens i Addis Abeba
med deltagande av de nya afrikanska staternas undervisningsministrar eller
mest sakkunniga i övrigt. En rikhaltig dokumentation förelåg. På grundval
härav enades FN:s generalförsamling om en resolution (1717 XVI) om stöd
för ett afrikanskt utbildningsprogram. För dess förverkligande i denna hittills
underprivilegierade världsdel måste emellertid förutsättas såväl finansiellt
som personellt bistånd från utomstående länder.
Statsrådet framhåller att det för vårt land med dess utbredda folkbildning
och dess högt kvalitativa utbildningsväsen bör vara naturligt att inte undandraga
sig en medverkan i de internationella ansträngningarna att påskynda
bildningsväsendets upprustning i Afrika. Det fortsatta, mer detaljerade
planerandet liksom även verkställandet av Unescos åtgärder i detta syfte
kan för övrigt följas av den ledamot, som Sverige f. n. har i Unescos styrelse.
Medel bör reserveras för att kunna möta anspråken på en lämplig
svensk insats inom ramen för denna plan.
Även andra aktioner i regi av FN eller något dess fackorgan kan komma
att ställa anspråk på bidrag från Sverige under kommande budgetår. Det
kan t. ex. erinras om att FAO:s »Frihet från hunger»-kampanj avses skola
kulminera år 1963 med vissa specialarrangemang, bl. a. en världskongress
kring livsmedelsproblemen, som utan tvivel kommer att kräva tributer av
de välnärda länderna i solidaritet med undernärda folk. Även för övrigt har
man att räkna med f. n. oförutsedda anspråk på multilateralt svenskt tekniskt
bistånd.
Utskottet. Liksom statsrådet anser utskottet det vara naturligt för Sverige
att icke undandraga sig en medverkan i de internationella ansträngningarna
att påskynda bildningsväsendets upprustning i Afrika.
Med hänsyn härtill och då även andra aktioner i regi av FN eller något
2 Dihang till riksdagens protokoll 1962. 6 samt. Nr 135—138
18
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1962
dess fackorgan kunna komma att ställa anspråk på multilateralt svenskt
tekniskt bistånd under nästa budgetår, vill utskottet tillstyrka den äskade
medelsanvisningen. Det må erinras om att iäksdagen under förevarande anslagsrubrik
för innevarande budgetår anvisat 1 400 000 kr.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må till Övrigt multilateralt tekniskt bistånd
för budgetåret 1962/63 anvisa ett reservationsanslag av
2 400 000 kr.
Nordiskt bistånd
11 :o) Afrikainstitutet. Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 9,
s. 44—47) att till ifrågavarande ändamål för budgetåret 1962/63 anvisa ett
reservationsanslag av 250 000 kr.
Vid nordiska rådets nionde möte i Köpenhamn i februari 1961 upptogs till
behandling en rad förslag om nordiskt samarbete för de underutvecklade
länderna. Förutom ett antal motioner om gemensamma hjälpprojekt förelåg
en enhällig rekommendation av ett tidigare rådsmöte (nr 9/1960) om
gemensamt nordiskt initiativ för att befordra och samordna utbildningen av
experter till tjänstgöring i underutvecklade länder. Nordiska rådet beslöt
(nr 3/1961) att hänskjuta samtliga förslag till en nordisk ministerkommitté
för närmare utredning. »Den nordiska ministerkommittén för samordning
av hjälpen till utvecklingsländerna» har sedermera sammanträtt
fem gånger och enats om vissa förberedande åtgärder för ett gemensamt
nordiskt fältprojekt i Afrika (Tanganyika) och för en gemensam nordisk expertutbildning.
Det kan vidare nämnas att »Administrationsutredningen för biståndet till
utvecklingsländerna» i sitt slutbetänkande år 1961 framlagt förslag om bl. a.
ett Afrikainstitut i Uppsala för att bättre kunna tillgodose behovet av information,
utbildning och forskning om det moderna Afrika.
Föredragande statsrådet har i ämnet framhållit, att förslaget om ett Afrikainstitut
i Uppsala fått en förankring i såväl svensk som nordisk opinion.
Starka skäl talar därmed för att en verksamhet av denna karaktär påbörjas
redan nästa budgetår. Det råder sålunda ingen tvekan om att ett institut av
detta slag kan bli ett betydelsefullt led i en förbättrad expertutbildning och
stimulera expertrekryteringen för biståndsverksamhet i den världsdel, där
inte mindre än 25 nya stater har bildats under tiden efter andra världskriget
och där de politiska, ekonomiska och sociala problemen är överväldigande.
Det har varit den nordiska ministerkommitténs uppfattning att ett ulandsinstitut
bör inrikta verksamheten på de praktiska behoven och arbeta
utåtriktat med aktuell information som huvuduppgift och forskningen anpassad
därefter. Utbildningen av experter blir då en framträdande angelägenhet.
I Uppsala universitets petita liksom i universitetskanslerns budget
-
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1962
19
ram för ett Afrikainstitut äskas inga medel för expertseminarier eller kursverksamhet
överhuvudtaget. Administrationsutredningen har tänkt sig att
kostnaderna för dylik expertutbildning normalt skall bestridas av internationella
hjälpanslaget under tredje huvudtiteln. Detta förefaller rimligt. Ett
särskilt anslag för expertutbildning på 0,5 milj. kr. har också upptagits under
punkt 5. Det blivande institutets fasta kostnader bör dock normalt uppföras
som utgifter under åttonde huvudtiteln, sedan institutet erhållit sin
definitiva organisation och kan inordnas bland universitetets andra undervisningsinstitutioner.
Denna definitiva organisation för vilken medel bör äskas
under åttonde huvudtiteln fr. o. m. budgetåret 1963/64 kräver dock viss
kompletterande utredning beträffande erforderlig personal, utrustning m. m.
Lokaler för institutet avses skola anskaffas genom universitetets försorg.
Utredningen bör lämpligen anförtros nämnden för internationellt bistånd i
samråd med ecklesiastikdepartementet och berörda universitetsmyndigheter,
och resultatet av utredningen bör sedan läggas till grund för de stadgar
för institutet, som bör fastställas av Kungl. Maj :t efter hörande av övriga
nordiska länders regeringar. Statsrådet förutsätter under alla förhållanden
att ett Afrikainstitut under provisoriska former skall kunna börja fungera
under nästa budgetår. För ändamålet bör ett reservationsanslag på 250 000
kr. ställas till förfogande och disponeras i enlighet med Kungl. Maj :ts närmare
bestämmande. Vid bifall härtill torde det få ankomma på nämnden för
internationellt bistånd att i samråd med kanslern för rikets universitet göra
framställning om disposition av de medel ur anslaget, som bedömes erforderliga
för verksamheten. Anslaget torde böra ställas till ecklesiastikdepartementets
förfogande.
Utskottet. Den afrikanska kontinenten har under senare år varit skådeplatsen
för en snabb, nationell frigörelseprocess. Sedan andra världskriget
ha icke mindre än 25 nya stater bildats. Med hänsyn till de betydande politiska,
ekonomiska och sociala problem, som där kräva sin lösning, synes utskottet
inrättande av ett Afrikainstitut med den föreslagna inriktningen ha
en uppgift att fylla. Utskottet vill därför tillstyrka, att i enlighet med föreliggande
förslag ett anslag av 250 000 kr. ställes till förfogande att disponeras
i enlighet med Kungl. Maj :ts närmare bestämmande.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må till Af rikainstitut et för budgetåret 1962/
63 anvisa ett reservationsanslag av 250 000 kr.
12:o) Bistånd till Tanganyika. Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen
(punkt 10, s. 47—49) alt till ifrågavarande ändamål för budgetåret 1962/63
anvisa ett reservationsanslag av 2 750 000 kr.
Den nordiska ministerkommittén för samordning av hjälpen till utvecklingsländerna
enades vid sammanträden under våren 1961 om att förbereda
en gemensam nordisk biståndsinsats på utbildningsområdet i något lämpligt
20
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1962
land i Afrika. En särskild ämbetsmannagrupp tillsattes för insamling av material
rörande ett antal afrikanska stater och denna arbetsgrupp reste till
FN:s olika europeiska kontor för att inhämta de synpunkter och erfarenheter,
som finns samlade hos de internationella organisationerna. Efter resan,
som företogs i augusti 1961, rapporterades till ministerkommittén, som
sålunda fick en överblick över utbildningssituationen i Afrika, över utbildningsbehoven
inom de studerade länderna och över de ekonomiska och politiska
förhållanden som kunde vara relevanta i sammanhanget. Ministerkommittén
som hade all förståelse för att samtliga länder var i behov av internationellt
bistånd beslöt dock med hänsyn till den nödvändiga begränsningen
att i första hand utse Tanganyika som mottagare av en gemensam nordisk
biståndsinsats, om fortsatta sonderingar gåve vid handen, att detta lands
regering önskade ett samarbete om något lämpligt projekt.
Tanganyika är ett land som i befolkningsstorlek befinner sig i samma kategori
som de nordiska länderna. Dess officiella språk är engelska, dess förvaltningsapparat
relativt väl utvecklad och förutsättningarna för politisk
stabilitet sedan Tanganyika blivit oberoende i december 1961 förefaller jämförelsevis
goda. Avgörande för ministerkommittén var även, att inget av de
nordiska länderna tidigare hade någon egen offentlig biståndsverksamhet
eller några särskilda kommersiella intressen i Tanganyika, som skulle kunna
sammanblandas med en blivande skandinavisk biståndsinsats.
Förundersökningarna hade givit vid handen, att ett stort behov föreligger
i landet av utbildning och forskning på jordbruksområdet — 98 % av befolkningen
lever på jordbruk —, av expertis på skogsvård och skogsindustriella
frågor och på yrkesutbildning för den industrialiseringsprocess som inletts.
De två yrkesskolorna i landet med sammanlagt 600 elevplatser utgör sålunda
den enda möjligheten till fortsatt utbildning för mer än 3/4 av de elever,
som gått ut mellanskolorna. Från de tanganyikanska myndigheterna har
framförts önskemål om bl. a. en yrkesskola, ett »community development
team», kvalificerad lärarpersonal i allmänhet, bibliotek, stipendier för studier
i Europa, veterinärer, byggnadstekniker och hushållsekonomer. Sedan
ministerkommittén tagit kontakt med myndigheterna i Tanganyika träffades
överenskommelse om att sända en nordisk delegation till Tanganyika för
att på ort och ställe närmare studera möjligheterna för en gemensam biståndsinsats
och förhandla därom med Tanganyikas regering. Delegationen
besökte Tanganyika under februari 1962. Under våren väntas sedan ministerkommittén
komma att pröva de förslag, som delegationen återkommit
med.
Som ungefärlig ram för en nordisk initialinsats i Tanganyika, varuti fyra
nordiska länder deltager, har nämnts 10 milj. kr. För svenskt vidkommande
kan 2,75 milj. kr. beräknas vara en antaglig utgift under nästa budgetår.
Enligt all erfarenhet tar förberedelsearbete mycken tid.
I samband med Tanganyikas oavhängighetsdag den 9 december 1961 utfäste
sig den svenska regeringen att skänka den nya staten en mobil röntgenanläggning
till en beräknad kostnad av ca 80 000 kr. Vid dess leverans och
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1962
21
installering i mottagarlandet kommer att anmäla sig behov av instruktionspersonal,
läkare och sjuksköterskor, för en tid av omkring ett år. Den totala
kostnaden för anläggningen och instruktionspersonalen torde komma att
röra sig om 250 000 kr., vilket belopp emellertid torde få täckas av medel
under nästfoljande anslag Fältprojekt.
Utskottet. Av den lämnade redogörelsen framgår, att den nordiska ministerkommittén
för samordning av hjälpen till utvecklingsländerna tagit initiativet
till att Tanganyika utsetts som mottagare av en gemensam nordisk
biståndsinsats. Ett stort behov har ansetts föreligga i landet av främst utbildning
och forskning på jordbruksområdet, av expertis på skogsvård och
skogsindustriella frågor samt på yrkesutbildning för den industrialiseringsprocess,
som där inletts.
Utskottet har icke något att erinra mot att anslag i enlighet med Kungl.
Maj :ts förslag anvisas för ändamålet och hemställer alltså,
att riksdagen må till Bistånd till Tanganyika för budgetåret
1962/63 anvisa ett reservationsanslag av 2 750 000 kr.
Direkt svenskt bistånd
13 :o) Fältprojekt. Kungl. Maj :t har föreslagit riksdagen (punkt 11, s.
49—61) att till ifrågavarande ändamål för budgetåret 1962/63 anvisa ett
reservationsanslag av 11 000 000 kr.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels de förenämnda båda likalydande motionerna I: 642 av herr Lundström
in. fl. och II: 794 av herr Ohlin m. fl., i vilka hemställts, såvitt nu är
i fråga, att riksdagen måtte besluta a) att i stället för av Kungl. Maj :t föreslagna
1 milj. kr. -— i enlighet med Centralkommitténs äskande — 2,5
milj. kr. anslås till uppförandet av ett hantverks- och småindustriinstitut
i Indien, b) att till utsändande av svenska biträdande experter anslå ytterligare
1,5 milj. kr. så att sammanlagt 2,5 milj. kr. ställes till förfogande för
ändamålet samt c) att till en vidgad svensk insats för bekämpande av spetälskan
anslå 2 milj. kr., att administreras av nämnden för internationellt bistånd,
vilket sammanlagt innebär att i förhållande till Kungl. Maj :ts förslag
anslaget till Fältprojekt uppräknas med 5 milj. kr.,
dels ock en inom andra kammaren av fru Sjövall m.fl. väckt motion (II:
796), vari hemställts att riksdagen måtte uttala, att all forskning, både
grund-, mål- och tillämpad sådan, vilken har klar eller övervägande inriktning
på u-länderna, måtte falla under statsrådets principförklaring om stöd
till densamma inom ramen för vårt u-landsbistånd, att administrationen
måtte ske enligt i motionen föreslagna grunder samt att anslaget under fältprojekt
måtte få tagas i anspråk för dylik forskning.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
hänvisas till motionerna II: 794 och II: 796.
22
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1962
Aktuella projekt
För innevarande budgetår har för bilateralt svenskt bistånd utom och
inom Sverige under rubrikerna »Fältprojekt» och »Stipendier» anslagits tillhopa
9 875 000 kr. förutom av riksdagen anvisade 8 milj. kr. som bidrag till
insamlingen »Sverige Hjälper». Den 1 mars 1962 beräknas behållningar föreligga
på årets anslag uppgående till 5 984 000 kr., respektive 7 230 800 kr.
Den 11 september 1961 avgav dåvarande Centralkommittén för svenskt
tekniskt bistånd i vanlig ordning sina petita som slutade på ett belopp av
24 900 000 kr. Specificeringen framgår av följande tablå.
1. Etiopien
a) Svensk-etiopiska institutet för
byggnadsteknik ..............
b) Lärare vid skolan för »Home
Economics»..................
2. Pakistan
a) Yrkesskolan i Landhi ........
b) Yrkesskola i Östpakistan ....
c) Familjeplanering..............
d) Elektrifiering................
3. Ghana
Instruktionspersonal inom sjukvården
............................
4. Indien
Småindustriinstitut ................
5. Liberia
Yrkesskola i Nimba ............
6. Övriga fältprojekt
a) Familjeplanering ............
b) Nya yrkesskoleprojekt........
c) Biträdande experter..........
d) Gemensamma nordiska biståndsprojekt
......................
e) Allmän reserv................
7. Verksamheten i Sverige
a) Kurser......................
b) Stipendier ..................
Pågående
insatser
1960/61
Nya
insatser
Summa
2 400 000
50 000
2 450 000
1 100 000
500 000
1 500 000
125 000
3 225 000
70 000
70 000
2 500 000
2 500 000
600 000
600 000
8 000 000
1 100 000
1 000 000
2 000 000
2 000 000
14 100 000
(400 000)
1 155 000
800 000
1 955 000
3 620 000
21 280 000
24 900 000
Sedan Centralkommittén för svenskt tekniskt bistånd avlämnade dessa
petita har dess verksamhet övertagits av nämnden för internationellt bistånd.
Någon skillnad i verksamhetens inriktning har inte förutsatts vid
den organisatoriska förändringen och Centralkommitténs petita utgör därför
i princip underlaget även för nämndens verksamhet under det kommande
budgetåret.
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1962
23
Sedan Centralkommittén avlämnade sina petita har den 4 oktober 1961
avtal undertecknats mellan Sverige och Pakistan dels om tekniskt bistånd
på familjeplaneringens område och dels om bistånd på elektrifieringens
område. Sedan tidigare gällande avtal utgått förbereds förhandlingar dels
mellan Sverige och Pakistan om yrkesskolan i Landhi och dels mellan Sverige
och Etiopien angående byggnadstekniska institutet. Förhandlingar om
avtal avseende nya projekt förbereds dels mellan Sverige, Etiopien och FN
angående ett regionalt byggforskningscentrum i Addis Abeba, dels mellan
Sverige och Liberia angående yrkesskola vid Nimba. Vidare pågår förhandlingar
mellan Sverige och Pakistan angående yrkesskola i Östpakistan samt
mellan Sverige och Indien angående ett småindustriinstitut med yrkesundervisning.
Härjämte pågår förhandlingar avseende vissa projekt som finansieras
med »Sverige Hjälper»-medel. Avtal som ingåtts på Centralkommitténs
tid genomgår nu eu översyn inom nämnden för internationellt bistånd för
att läggas på enhetlig bas.
Statsrådet har å s. 52—61 i prop. lämnat en översikt ländervis över biståndsverksamhetens
omfång, inriktning och kostnader, varvid beräkningar
in. m. i den mån de ej härrör från Centralkommittén gjorts under ärendets
beredning i utrikesdepartementet.
Beträffande Indien har framhållits bl. a. följande.
I betänkandet »Sverige Hjälper — ett handlingsprogram» framfördes
förslag om ett institut i Indien för småindustri och hantverk med en kombination
av yrkesundervisning och marknadsproduktion. Sonderingar för
att utröna inom vilken verksamhetsgren Indien skulle önska detta bistånd
har pågått sedan 1959. Indien har ingått liknande avtal med vissa andra
länder, t. ex. Västtyskland, Japan och Frankrike, och därvid åtagit sig en
betydande del av de med projekten förbundna kostnaderna, framför allt de
totala byggnadskostnaderna. Då man på indiskt håll velat vinna en viss
erfarenhet om hur denna modell för samarbete fungerar, har något slutgiltigt
val av svensk-indiskt arbetsfält ännu inte träffats. Parallellt pågår f. n. vissa
undersökningar om att alternativt anknyta det svenska projektet till en
redan fungerande pappersindustri.
Det har mött vissa svårigheter att för det mycket stora land, som Indien
är, med dess vittförgrenade utbildningsväsen och kraftigt dimensionerade
biståndsprojekt från många andra länder finna formen för en svensk insats,
som skulle kunna sättas in med verklig effektivitet. Icke minst på grund
av det dröjsmål, som uppkommit, är det angeläget att så snart överenskommelse
träffats om ett välprogrammerat biståndsprojekt detta skyndsamt
sättes i gång. Med denna motivering för bistånd till Indien för budgetåret
1962/63 beräknas ett belopp av 1 milj. kr.
I fråga om biträdande experter framhålles bl. a. följande.
Någon spontan efterfrågan på biträdande svenska experter bar icke förekommit
från de internationella organens sida. Efter förhandlingar med
EPTA:s direktör bar dock löfte utverkats om placering av något halvdussin
»juniorexperter» i multilateral biståndsverksamhet, närmast som biträden
till FN:s lokala representanter i olika länder. Förutsättningen är givet
-
24
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1962
vis att vederbörande personer är lämpliga och i någon mån trimmade för
sådana uppgifter. I den mån deras rese- och lönekostnader icke kommer att
bestridas av FN måste de täckas av svenska medel, närmast under här förevarande
anslag. Kostnaderna för biträdande experter i anknytning till
helsvenska fältprojekt belastar naturligen dessa projekts egna budgetar. Det
kan förutsättas att nämnden för internatonellt bistånd kommer att göra
verkliga ansträngningar för att under kommande budgetår få ett antal yngre
biträdande experter placerade i u-landstjänstgöring. Förutom av värde för
det land där den biträdande experten stationeras kan en sådan tjänstgöring
bli av stor allmän betydelse för svensk biståndspolitik som ett led i uppbyggnaden
av en framtida vidgad expertrekrytering och som nyttigt inslag i den
praktiska expertutbildningen.
Statsrådet har sammanfattningsvis framhållit: Ett antal nya fältprojekt
befinner sig under förberedelse jämte den utbyggnad av äldre, redan pågående
projekt, som här har redovisats. Emellertid har under loppet av innevarande
budgetår betydande förseningar inträffat för en rad av de projekt
som Centralkommittén räknade med. Dessa förseningar sammanhänger
bl. a. med de komplicerade förhandlingar som måste föras med avlägset belägna
länder. Inte heller blev befolkningsärendet, såsom hade förutsetts, behandlat
i FN, och därmed har inte ännu aktualiserats den rad framställningar
om bidrag från Sverige med familjeplanering, som det svenska initiativet
troligen skulle ha utlöst och som Centralkommittén förutsatt i sina
anslagsäskanden. Svårigheter har också hittills förelegat att få yngre biträdande
experter placerade i internationellt biståndsarbete, ehuru medel för
ändamålet funnits inom ramen för det av riksdagen i fjol beviljade anslaget.
Numera finns doek förhoppning om att något femtontal sådana yngre
experter skall kunna placeras under nästa budgetår. För ändamålet beräknar
statsrådet ett belopp av 1 milj. kr. under förevarande anslag.
Som tramgår av den på s. 29 i propositionen återgivna sammanställningen
kommer genom samverkande orsaker att uppstå en reservation på ca 7
milj. kr. vid utgången av innevarande budgetår. I denna reservation är då
icke medräknade de medel som genom riksdagens beslut tillförts insamlingen
»Sverige Hjälper». De förstnämnda reservationsmedlen bör vid budgetårets
utgång överföras till anslaget under denna punkt, medan återstående
medel av bidraget till »Sverige Hjälper» bör överföras till det nya anslaget
C 14, Bidrag till insamlingen »Sverige Hjälper».
Det torde vara tillräckligt för att täcka de utbetalningar, som kan bli aktuella
under nästa budgetår, alt anvisa 11 milj. kr. i nya medel. Minst 18
milj. kr. kommer under sådant förhållande att stå till den bilaterala hjälpverksamhetens
förfogande.
Utskottet. Såsom av propositionen framgår ha de för innevarande budgetår
under anslaget Bidrag till internationell hjälpverksamhet anvisade
anslagsmedlen icke kunnat utnyttjas till fullo. Sålunda förefanns per den
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1962
25
1 mars 1962 en behållning av 12,05 milj. kr. Av detta belopp väntas ca 5
milj. kr. komma att tagas i anspråk under återstoden av budgetåret för
att infria gjorda utfästelser. Vid utgången av detta budgetår uppgår reservationen
alltså till ca 7 milj. kr. I denna reservation äro icke medräknade
de medel, 8 milj. kr., som genom riksdagens beslut tillförts insamlingen
»Sverige Hjälper». Förenämnda belopp å 7 milj. kr. avses skola överföras
till anslaget under förevarande punkt, medan återstående medel av bidraget
till »Sverige Hjälper» skulle överflyttas till det under punkten 16 i det
följande upptagna nya anslaget Bidrag till insamlingen »Sverige Hjälper».
Statsrådet anser, att ett belopp av 11 milj. kr. i nya medel torde vara
tillräckligt för att täcka de utbetalningar, som kunna bli aktuella under
nästa budgetår. Minst 18 milj. kr. komma under sådant förhållande att stå
till den bilaterala hjälpverksamhetens förfogande.
Motionsvis ha framställts yrkanden om en uppräkning av anslaget utöver
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet får anföra följande.
Det föreslagna anslaget är avsett för ett antal projekt, som befinna sig
under förberedelse, samt för utbyggnad av äldre, redan pågående sådana.
Härvid kunna främst nämnas praktisk yrkesutbildning, teknisk skolning,
förbättrad hälsovård och ökad upplysning om familjeplanering. Utskottet
vill i sammanhanget erinra om att förra årets riksdag särskilt underströk
önskvärdheten av att hög prioritet tillmättes bistånd på familjeplaneringens
område, som syntes väl ägnat för bilaterala åtgärder och där Sverige torde
äga särskilt goda förutsättningar att göra en insats.
Statsrådet har anmält, att beträffande den tekniska biståndsverksamheten
ännu en del principiella överväganden kvarstå i frågor, som äro föremål
för pågående utredning eller komma att studeras inom den nya nämnden
för internationellt bistånd. Dit hör bl. a. det i motionen II: 796 berörda
spörsmålet om anslag till vissa forskningsuppgifter av intresse för u-länder.
I nämnda motion framföras vissa synpunkter på forskningens plats i det
svenska biståndsprogrammet. Härvid berörs speciellt behovet av viss grundforskning
på familjeplaneringens område. Ökad användning av biologiska
medel i familjeplaneringssyfte anses exempelvis behöva föregås av omfattande
forskning. Såvitt utskottet kunnat finna torde sådan forskning under
vissa omständigheter kunna anses falla inom ramen för vad som i propositionen
benämns »målforskning för praktiska syften inom biståndsverksamheten».
Huruvida »grundforskning» i detta och liknande sammanhang
hade varit en mera korrekt benämning torde vara av mindre betydelse. De
i motionen angivna formerna för ansökan om forskningsanslag och för bedömning
av sådana ansökningar synas i och för sig vara de naturliga. Statsrådet
har som sin mening uttalat att något principiellt hinder icke bör föreligga
för beviljande av anslag till målforskning för praktiska syften inom
biståndsverksamheten. I sammanhanget understrykes dock, att för mera
djuplodande forskning de internationella organen och fonderna givetvis
ha större resurser än Sverige. Enligt vad av propositionen framgår kommer
i början av nästa år att hållas en internationell konferens om just detta
26
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1962
ämne. Det kan därvid förväntas, att vissa riktlinjer komma att uppdragas
rörande en internationell arbetsfördelning inom forskningen. I avvaktan
därpå torde överväganden rörande mera specifika svenska forskningsinsatser
lämpligen böra anstå.
I förenämnda motion föreslås vidare, att anslaget under fältprojekt skall
kunna tagas i anspråk för forskning med klar eller övervägande inriktning
på u-länderna. Såvitt utskottet kunnat finna, torde något hinder häremot
icke föreligga, när sådan forskning anses utgöra ett effektivt och angeläget
led i biståndsverksamheten. Detta torde också överensstämma med vad statsrådet
i det föregående uttalat.
Med hänsyn till det anförda torde motionen II: 796 icke böra till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Sedan några år har frågan om ytterligare biståndsinsatser för Indien
varit aktuell. Sålunda har bl. a. framförts förslag om inrättandet av ett institut
för småindustri och hantverk med en kombination av yrkesundervisning
och marknadsproduktion. Indien har ingått avtal med vissa andra
länder om uppbyggnad av en sådan verksamhet. Från indiskt håll har man
emellertid velat vinna en viss erfarenhet om hur denna modell för samarbete
fungerar, varför något slutgiltigt val av svensk-indiskt arbetsfält ännu
icke träffats. Enligt vad i propositionen upplysts pågå för närvarande
vissa undersökningar om att alternativt anknyta det svenska projektet till
en redan fungerande pappersindustri. Det har befunnits angeläget, att, så
snart överenskommelse träffats om ett välprogrammerat biståndsprojekt,
detsamma skyndsamt igångsättes.
Utskottet tillstyrker, att i enlighet med statsrådets förslag 1 milj. kr. beräknas
för bistånd till Indien. Med hänsyn härtill kan utskottet icke biträda
det i motionerna I: 642 och II: 794 framförda förslaget om en ytterligare
medelsanvisning av 1,5 milj. kr. för detta projekt. Då enligt all erfarenhet
igångsättningskostnaderna bli eftersläpande, torde knappast mera
medel än de äskade 1 milj. kr. kunna tagas i anspråk under nästa budgetår.
Om mot förmodan så skulle bli fallet, har Kungl. Maj :t emellertid
möjlighet att tillskjuta ytterligare medel ur anslaget till fältprojekt.
Utskottet vill erinra om att förra årets riksdag vid behandlingen av hjälpen
till u-länderna underströk värdet från olika synpunkter av en bilateral
insats i form av att biträdande experter ställdes till förfogande för en förstärkning
av den multilaterala verksamheten genom FN och dess organ.
Utskottet vill också erinra om att i betänkandet »Sverige hjälper —- ett
handlingsprogram» hög prioritet gavs åt denna del av biståndet.
Enligt vad av den föreliggande propositionen framgår och utskottet i
övrigt inhämtat ha svårigheter hittills förelegat att få yngre biträdande experter
placerade i internationellt biståndsarbete, ehuru medel för ändamålet
funnits inom ramen för det av förra årets riksdag anvisade anslaget.
Enligt vad statsrådet framhållit torde emellertid vissa utsikter nu finnas,
att något femtontal sådana yngre experter skola kunna placeras under
nästa budgetår.
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1962
27
Med hänsyn till den betydelse, som utskottet tillmäter här ifrågavarande
verksamhet, förutsätter utskottet, att verkliga ansträngningar göras för att
öka antalet biträdande experter. I anledning av vad statsrådet i ämnet upplyst
anser utskottet sig icke böra frångå Kungl. Maj :ts förslag om anvisande
för ändamålet av 1 milj. kr. för nästa budgetår. Motionerna I: 642 och
II: 794, i vad de avse höjning därutöver av medelsanvisningen med 1,5 milj.
kr., avstyrkas alltså. Utskottet vill emellertid i anslutning härtill framhålla,
att, därest det skulle visa sig möjligt att placera ytterligare ett antal experter
utöver vad statsrådet räknat med, kostnaderna härför torde till följd av
den reservation, som står till den bilaterala hjälpverksamhetens förfogande,
kunna rymmas inom ramen för det nu äskade anslaget.
När det gäller det i de förenämnda motionerna I: 642 och II: 794 framförda
förslaget att anslå 2 milj. kr. att i samarbete med Röda korset, Rädda
barnen och liknande organisationer användas för bekämpande av spetälskan
vill utskottet hänvisa till den möjlighet, som dylika organisationer ha att
söka statsbidrag till sin biståndsverksamhet ur det till humanitärt bistånd
äskade reservationsanslaget. Det må i sammanhanget erinras om att Rädda
barnen bedrivit en omfattande insamlingsverksamhet för de spetälska och
att denna hjälpaktion fått ett starkt gensvar hos allmänheten. Utskottet vill
också hänvisa till de betydande belopp, som, på sätt framgår under punkten
16 i det följande, finnas reserverade hos insamlingen »Sverige Hjälper».
Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet, att en särskild anslagspost
anvisas för ändamålet.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
a) att motionerna I: 642 och II: 794, i vad de avse ytterligare
medel till uppförande av ett hantverks- och småindustriinstitut
i Indien, icke må av riksdagen bifallas;
b) att motionerna I: 642 och II: 794, i vad de avse ytterligare
medel till biträdande experter, icke må av riksdagen bifallas;
c)
att motionerna I: 642 och II: 794, i vad de avse anvisande
av 2 milj. kr. för bekämpande av spetälska, icke må
av riksdagen bifallas;
d) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 642 och II: 794, såvitt nu
är i fråga, till Fältprojekt för budgetåret 1962/63 anvisa ett
reservationsanslag av 11 000 000 kr.;
e) att motionen II: 796 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
14:o) Stipendiat- och kursverksamhet. Kungl. Maj :t har föreslagit riksdagen
(punkt 12, s. 61—63) att till ifrågavarande ändamål för budgetåret
1962/63 anvisa ett reservationsanslag av 3 000 000 kr.
Efter att ha lämnat eu redovisning för vidtagna och aktuella åtgärder beträffande
här ifrågavarande verksamhet framhåller statsrådet följande.
28
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1962
Möjligheten att i vårt land mottaga studerande från de underutvecklade
länderna för sådan kvalificerad utbildning, vartill resurser saknas inom de
egna länderna, sammanhänger nära med tillgången på personer i Sverige,
som kan undervisa eller handleda de studerande på det av världsspråken,
som dessa bäst behärskar. Då vidare all dylik utbildning bör så nära som
möjligt anknytas till de konkreta betingelser, varunder stipendiaterna i
framtiden skall arbeta, och tillgången på lärare och handledare med erfarenhet
från de underutvecklade länderna är begränsad, har det allmänt sett visat
sig fördelaktigt, om de studerande kan sammanföras till kurser.
Det har dock även visat sig lämpligt att i tämligen stor utsträckning organisera
individuella studievistelser i vårt land. Antalet stipendier för individuella
studier har under senare budgetår ökat åtskilligt genom att stipendiater
mottagits från nyblivna stater, särskilt i Afrika. Ibland har vid högtidlighållandet
av dylika länders självständighetsdag eller vid besök här i
landet av officiella delegationer från ifrågavarande länder gjorts utfästelser
om att ta emot några stipendiater i Sverige. Det har bedömts som värdefullt
även för oss att på ett tidigt stadium åvägabringa direkta kontakter med
dessa nya länder.
Som framgår av den lämnade redovisningen uppvisar kurs- och stipendiatverksamheten
en kraftig expansion. För innevarande budgetår anslogs
800 000 kr. för individuella stipendier. Det torde vara realistiskt att räkna
med inemot en fördubbling av anslaget under nästa budgetår eller 1 500 000
kr. Förutom de redan förberedda kurser, som här angivits, torde nya behov
anmäla sig längre fram under det nya budgetåret. För detta ändamål beräknar
statsrådet därför behovet av anslag till 1 500 000 kr.
Utskottet. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har kurs- och stipendiatverksamheten
uppvisat en kraftig expansion. Utskottet, som finner
denna verksamhet vara av stort värde, vill tillstyrka, att anslaget för nästa
budgetår bestämmes till 3 000 000 kr., vilket i förhållande till det nu löpande
budgetåret innebär i det närmaste en fördubbling.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må till Stipendiat- och kursverksamhet för
budgetåret 1962/63 anvisa ett reservationsanslag av 3 000 000
kr.
15 :o) Humanitärt bistånd. Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt
13, s. 63—65) att till ifrågavarande ändamål för budgetåret 1962/63 anvisa
ett reservationsanslag av 5 000 000 kr.
Vidare har i den förenämnda motionen II: 797 av herrar Wahlund och
Nilsson i Tvärålund hemställts, såvitt nu är i fråga, att riksdagen måtte a)
medge att Röda korset, Rädda barnen, missionssammanslutningar m. fl. organisationer
må till stöd till humanitära biståndsinsatser erhålla statliga medel
med högst det belopp, som motsvaras av de medel, som de på annan väg till
-
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1962
29
skjutit till biståndsinsatserna i fråga, b) till Humanitärt bistånd för budgetåret
1962/63 under tredje huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av
20 000 000 kr., c) i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att frågan om statligt
stöd till av fackliga och kooperativa organisationer, ungdomsorganisationer
m. fl. bedriven biståndsverksamhet skyndsamt måtte prövas.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, hänvisas
till motionen.
Statsrådet har erinrat om att förevarande anslag i budgeten hittills anlitats
så gott som helt för flyktinghjälp och bistånd vid naturkatastrofer.
Men även organisationen för yrkesutbildning av främst judisk flyktingungdom
(ORT) har erhållit enstaka belopp — under innevarande budgetår
100 000 kr. — ur anslaget liksom vid något tillfälle också Rädda barnen. För
framtiden bör emellertid här förevarande anslag kunna användas med mindre
restriktivitet. Där det kan övertygande göras gällande, att en enskild organisation
genom tidigare erfarenhet, goda kontakter med mottagarlandets
myndigheter och genom effektivare och billigare administration kan bättre
än vad staten genom egna insatser skulle kunna göra initiera, driva eller
fullfölja ett humanitärt biståndsprojekt och särskilda skäl föreligger att
begära statsmakternas stöd, bör bidrag kunna ges ur här ifrågavarande anslag.
I fall där gränsdragningen mellan humanitärt och tekniskt bistånd är
svär att göra kan det bli en omdömesfråga under vilken anslagspost ett bidrag
utgår. Detta är för övrigt av mindre betydelse, då det får förutsättas
att mottagarlandets behov av hjälpinsatsen är detsamma, oberoende av hur
den betecknas. Viktigare är gränsdragningen mellan humanitärt bistånd och
evangelisationsverksamhet. Politisk eller religiös påverkan bör som regel
icke förknippas med humanitära biståndsprojekt. Analogt gäller givetvis
detsamma beträffande tekniskt bistånd på utbildningsområdet. Emellertid
finns det exempel på att svenska missionssällskap är positivt accepterade
av ett lands regering som värdefullt stöd i regeringens arbete för social utveckling,
bättre undervisning etc., och under sådana omständigheter blir
betänkligheterna vid en mindre klar avgränsning av föga praktisk betydelse.
Statsbidrag bör då kunna sökas och beviljas under de allmänna förutsättningar
som nyss uppställts.
Liksom tidigare bör dock flyktinghjälpen ha den största inteckningen
i detta anslag. I innevarande års budget är delposten för flyktinghjälp
uppförd med 1 515 000 kr. Därav utbetalas till FN:s flyktingkommissarie
600 000 kr. och 300 000 kr. till Palestina-flyktingarna (UNRWA). T. o. in.
utgången av 1961 har Sverige betalat för sitt medlemskap i Mellanstatliga
kommittén för europeisk migration (ICEM) — alltså för första hälften av
innevarande budgetår —- 210 000 kr. Såsom förebådades i föregående års
statsverksproposition har Sverige utträtt ur ICEM med ingången av 1962.
Avgörande för utträdet har varit den förändring av organisationens verksamhet
och inriktning som efterhand inträtt. Den flyktingverksamhet, som
på sin tid var avgörande för våld lands inträde i kommittén, har starkt
30
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1962
minskat. Verksamheten har främst blivit ett befolkningspolitiskt instrument
för främjande av ren emigration till utomeuropeiska länder och allt
mindre inriktats på flyktinghjälp. Flyktingandelen i det totala antalet
ICEM-transporter har minskat successivt från 58 % år 1957 till omkring
34 % år 1960 och utvecklingen fortgår i samma riktning. Såsom riksdagen
med bifall till Kungl. Maj :ts förslag har förordat bör det sålunda lösgjorda
anslaget på ca 400 000 kr. per år disponeras för en verksamhet som kommer
flyktingarna mera direkt tillgodo. FN:s flyktingkommissarie har av
omständigheterna måst åtaga sig nya flyktinghjälpsuppdrag i Afrika. Angola-flyktingar
och Kongo-flyktingar har genom rekommendation av FN:s
generalförsamling överantvardats till lians omsorger. För detta kan komma
att erfordras särskilda anslag. Även Palestina-flyktingarnas situation torde
komma att påkalla nya och vidgade internationella insatser. I båda hänseendena
får Sverige vara berett att öka sina åtaganden.
Statsrådet beräknar därför för flyktinghjälp ett medelsbehov för nästa
budgetår av 2 500 000 kr. De övriga ändamål, som har beskrivits under denna
punkt, är till stor del av beredskapskaraktär och kan icke på förhand preciseras
och fastlåsas i delanslag. Det må ankomma på Kungl. Maj :t att bedöma
uppkommande behov och inkommande medelsansökningar utifrån
de principiella och praktiska synpunkter som statsrådet här gett uttryck åt.
För tillfälliga ändamål av humanitärt slag torde böra anslås 2 500 000 kr.
Utskottet. Förevarande anslag i budgeten har hittills varit avsett för flyktinghjälp
och bistånd vid naturkatastrofer. Såsom av propositionen framgår
ha i undantagsfall även organisationen för yrkesutbildning av främst judisk
flyktingungdom samt Rädda barnen erhållit bidrag från anslaget.
Vid behandlingen av de internationella hjälpanslagen uttalade förra årets
riksdag vikten av att få fastställt avgränsningen mellan tekniskt och humanitärt
bistånd och förutsättningarna för en samverkan mellan dessa hjälpformer.
Såsom statsrådet erinrat hade även motionsyrkanden om statsanslag
till spetälskebekämpande framförts, vilket bidrog till att begreppet »Humanitärt
bistånd» i den betydelse, som tillämpats vid tidigare anslagsbevillningar,
förefölle något för snävt.
Dessa problem ha sedermera prövats inom beredningen för internationella
biståndsfrågor. I anslutning till vad därvid framkommit har statsrådet rekommenderat,
att för framtiden anslaget Humanitärt bistånd bör kunna användas
med mindre restriktivitet än vad som hittills varit fallet. Statsrådet
har härvid utgått från att där det övertygande kan göras gällande, att en
enskild organisation genom tidigare erfarenheter, goda kontakter med mottagarlandets
myndigheter och genom effektivare och billigare administration
kan bättre, än vad staten genom egna insatser skulle kunna göra, initiera,
driva eller fullfölja ett humanitärt biståndsprojekt och särskilda skäl föreligga
att begära statsmakternas stöd, bidrag bör kunna ges av här ifrågavarande
anslag.
Utskottet finner skäl tala för denna mera liberala tolkning av begreppet
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1962
31
»Humanitärt bistånd» och kan alltså ansluta sig till de av statsrådet sålunda
angivna riktlinjerna för bidragstilldelningen.
I den förenämnda motionen II: 797 har hemställts bl. a., att riksdagen
måtte uttala sig för att den hittills för insamlingen »Sverige Hjälper» gällande
principen om att statligt bidrag må utgå med belopp, motsvarande vad insamlingen
inbringar, skall tillämpas jämväl beträffande Röda korset, Rädda
barnen, missionssammanslutningar in. fl. organisationer, som bedriva s. k.
humanitär biståndsverksamhet. I anledning härav föreslås att det av Kungl.
Maj :t under förevarande punkt äskade anslaget höjes med 15 milj. kr. till
20 milj. kr. Härjämte skulle enligt motionärerna frågan om liknande stöd till
av fackliga, kooperativa och andra organisationer bedriven biståndsverksamhet
skyndsamt prövas.
Utskottet vill med anledning härav erinra om att med få undantag de
frivilliga humanitära organisationernas verksamhet skett helt utan statsmakternas
stöd. Såsom av det föregående emellertid framgår kan framdeles
statsbidrag för ändamål, om vilka här är fråga, sökas och beviljas under av
statsrådet angivna uppmjukade förutsättningar.
Utskottet vill vidare i anledning av den föreliggande motionen erinra om
att det humanitära biståndet och dess problem nyligen utretts av en särskild
inom beredningen för internationella biståndsfrågor tillsatt arbetsgrupp
med representanter för Röda korset, Rädda barnen och missionen.
Härvid framkommo enligt vad utskottet under hand inhämiat icke några
förslag av den omfattning, som framförts i motionen.
Utskottet finner sig alltså böra avstyrka ifrågavarande motionsyrkanden.
För humanitärt bistånd har för nästa budgetår äskats 5 milj. kr., innebärande
i förhållande till innevarande budgetår en ökning med inemot 3 milj.
kr. Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
a) att riksdagen må avslå motionen II: 797, i vad den
avser tillskott av statsmedel till insamlingar av Röda korsel,
Rädda barnen, missionssammanslutningar m. fl. organisationer;
b)
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
och med avslag å motionen II: 797, såvitt nu är i fråga, till
Humanitärt bistånd för budgetåret 1962/63 anvisa ett reservationsanslag
av 5 000 000 kr.;
c) att motionen II: 797, i vad den avser skrivelse till
Kungl. Maj :t om statligt stöd till av fackliga och kooperativa
organisationer, ungdomsorganisationer m. fl. bedriven biståndsverksamhet,
icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
16 :o) Bidrag till insamlingen »Sverige Hjälper». Kungl. Maj :t har föreslagit
riksdagen (punkt 14, s. 65 och 66) att till ifrågavarande ändamål för
budgetåret 1962/63 anvisa ett reservationsanslag av 1 000 000 kr.
32
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1962
Utskottet. Enligt beslut av förra årets riksdag skall staten tillskjuta lika
mycket, som insamlingen »Sverige Hjälper» kommer att ge. För innevarande
budgetår har beräknats 8 milj. kr. såsom bidrag till insamlingen. Per den
31 december 1961 ha influtit nära 9,3 milj. kr., varför återstående medelsbehov
då var 1,3 milj. kr. Insamlingen är emellertid ännu icke helt avslutad.
Med hänsyn till att huvudparten av redan till förfogande ställda medel
beräknas återstå vid utgången av innevarande och även nästa budgetår
föreslår statsrådet, att för nästa budgetår anvisas 1 milj. kr., varefter slutreglering
av det statliga bidraget skall ske budgetåret 1963/64.
Utskottet biträder Kungl. Maj :ts förslag under förevarande punkt och
hemställer alltså,
att riksdagen må till Bidrag till insamlingen »Sverige
Hjälper» för budgetåret 1962/63 anvisa ett reservationsanslag
av 1 000 000 kr.
17 :o) Motioner om anslag till Inomeuropeisk Mission. I två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av fröken Nordström m. fl.
(I: 106) och den andra inom andra kammaren av herr Svensson i Kungälv
m. fl. (II: 162), har hemställts, att riksda gen måtte till Inomeuropeisk Mission
anslå ett belopp av 9 800 kr., vilket motsvarar de tullkostnader organisationen
fått vidkännas under år 1961 vid införandet av sådana flyktingarbeten
som tillverkats vid IM:s i utlandet belägna hjälpstationer.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas
till motionen II: 162. Av densamma framgår bl. a. följande:
Det är för att bistå i första hand de äldre kvinnliga flyktingarna som IM
organiserat denna verksamhet. Den bedrivs på så sätt att råvaran, garn m. in.,
utförs från Sverige och utan kostnad ställs till förfogande för flyktingarna.
När dessa färdigställt handarbeten erhåller de betalning för desamma. Detta
är således en hjälp till självhjälp, som framför allt har betydelse för
flyktingarnas psykiska hälsa. Handarbeten, som till en del försäljs i andra
länder såsom Tyskland och Österrike, införs emellertid därefter till största
delen till Sverige och säljs på den allmänna marknaden. Vid införseln av de
färdiga varorna erläggs tull i vanlig ordning. Visserligen åsätts varorna
marknadspriser, men då flyktingarna för sitt arbete erhållit motsvarande
ersättning och IM från början svarat för kostnaden för råvaran blir verksamheten
icke på något sätt vinstbringande. I stället tillkommer på utgiftssidan
ovannämnda tullkostnader, som således belastar IM:s allmänna inkomster
i form av gåvor och kollekter. Dessa tullavgifter uppgick år 1961
till 9 800 kr.
Utskottet. Såsom i motionerna erinrats har frågan om beviljande av tullfrihet
vid införsel av handarbeten, tillverkade av flyktingar, av material som
förut utförts från Sverige, varit motionsvägen föremål för prövning vid såväl
1958 som 1961 års riksdagar. Motionerna ha därvid avslagits med den
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1962
33
motiveringen, att det befunnits tveksamt om ett eventuellt stöd åt den verksamhet,
som Inomeuropeisk Mission bedriver, lämpligen borde ges i form
av tullättnader.
Utskottet har under punkten 15 i det föregående tillstyrkt, att anslag anvisas
till humanitärt bistånd, varifrån bidrag utgått bl. a. till flyktinghjälp,
ävensom förordat, att anslaget för framtiden bör kunna användas med
mindre restriktivitet än tidigare.
Såvitt utskottet helt allmänt kunnat finna torde Inomeuropeisk Mission
icke vara utesluten från möjligheten att erhålla statsbidrag. Framställning
om bidrag torde emellertid få behandlas som övriga framställningar om
statligt stöd till humanitär biståndsverksamhet och bedömas utifrån de
under förenämnda punkt 15 angivna riktlinjerna.
Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna i fråga.
Utskottet hemställer,
att motionerna I: 106 och II: 162 icke må av riksdagen
bifallas.
Stockholm den 18 maj 1962
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG
Närvarande: se under utlåtandet nr 138.
Reservationer
1) vid punkten 1 (Riktlinjer för det svenska utvecklingsbiståndet) av
herr Boman, fröken Andersson, herrar Ivar Johansson, Axel Johannes Andersson,
Ragnar Bergh, Per Jacobsson, Bengtson, Staxäng, fröken Elmén,
herrar Andersson i Knäred, Bohman, Gustafsson i Kårby och Neländer, vilka
ansett
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 6, som börjar med »Såväl i»
och slutar med »biståndsgivningens effektivitet», bort ha följande lydelse:
»Såväl i motionerna I: 641 och II: 793 som i motionerna I: 642 och II: 794
föreslås riksdagen uttala, att Sverige bör fullt ut deltaga i OECD:s verksamhet
på biståndsområdet. Detta skulle taga sig det konkreta uttrycket, att
Sverige inträdde i OECD:s särskilda kommitté för utvecklingsbistånd till
utanför organisationen stående stater (DAC). Utskottet vill understryka den
i propositionen framhållna angelägenheten av att de svenska biståndsinsatserna
samordnas med andra länders. Även om sådan samordning i görligaste
mån bör ske inom FN och dess fackorgan, där såväl givar- som mottagarländerna
äro representerade, böra även andra möjligheter kunna prövas i den
3 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 6 samt. Nr 135—138
34
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1962
män de kunna bedömas höja den svenska biståndsgivningens effektivitet.
Utskottet förutsätter därvid, att Kungl. Maj:t har sin uppmärksamhet särskilt
riktad på OECD:s verksamhet på biståndsområdet och så snart ske
kan aktualiserar frågan om Sveriges medverkan i OECD:s särskilda kommitté
för utvecklingsbistånd. Utskottet anser sig böra i anledning av förenämnda
motioner i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet
sålunda anfört.»
dels ock att utskottets hemställan under e) bort ha följande lydelse:
»e) att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 641 och
II: 793 samt I: 642 och II: 794, samtliga motioner såvitt nu
är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad
utskottet anfört angående Sveriges medverkan i OECD:s
särskilda kommitté för utvecklingsbistånd (DAC);»
2) vid punkten 13 (Fältprojekt)
a) av herrar Boman, Axel Johannes Andersson, Per Jacobsson, fröken Elmén
och herr Nelander, vilka ansett att utskottet bort tillstyrka motionerna
I: 642 och II: 794, i vad de avse anvisande av ytterligare 1,5 milj. kr. till
uppförandet av ett hantverks- och småindustriinstitut i Indien, och att
därför
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 26, som börjar med »Utskottet
tillstyrker» och slutar med »till fältprojekt», bort ersättas med text av följande
lydelse:
»Centralkommittén för svenskt tekniskt bistånd har äskat 2,5 milj. kr.
för upprättande av ett hantverks- och småindustriinstitut med anknuten
yrkesskola i Indien. Förberedelser härför ha pågått sedan år 1959. Anledningen
till dröjsmålet med definitiv överenskommelse har enligt kommittén
varit att man från svensk sida fasthållit vid principen, att det mottagande
landet skall stå för uppförande av erforderliga byggnader. Kommittén anser
emellertid, att det förhållandet att Indien åtagit sig att bestrida kostnaderna
för byggnader i samband med inrättandet av liknande institut, icke bör medföra,
att den svenska insatsen göres beroende av ett sådant åtagande.
I de likalydande motionerna I: 642 och II: 794 har yrkats att 2,5 milj. kr.
anvisas enligt Centralkommitténs förslag. Utskottet delar motionärernas
uppfattning, att ytterligare dröjsmål bör undvikas och tillstyrker motionärernas
yrkande.»
dels ock utskottets hemställan under a) bort ha följande lydelse:
»a) att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 642
och II: 794, såvitt nu är i fråga, utöver av Kungl. Maj:t föreslaget
belopp till uppförande av ett hantverks- och småindustriinstitut
i Indien anvisa ytterligare 1 500 000 kr.;»
b) av herrar Boman, Axel Johannes Andersson, Per Jacobsson, fröken
Elmén och herr Nelander, vilka ansett att utskottet bort tillstyrka motionerna
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1962
35
I: 642 och II: 794, i vad de avse anvisande av ytterligare 1,5 milj. kr. till
utsändande av svenska biträdande experter, och att därför
dels den del av utskottets yttrande, som på s. 26 börjar med »Enligt vad»
och på s. 27 slutar med »äskade anslaget», bort ersättas med text av följande
lydelse:
»I motionerna I: 642 och II: 794 har vidare yrkats att medelsanvisningen
för verksamheten med biträdande experter höjes till 2,5 milj. kr. i syfte att
möjliggöra en utökning av antalet biträdande experter till 40 mot av Kungl.
Maj:t föreslagna 15.
Såsom motionärerna påpekat är efterfrågan på biträdande experter stark.
Det torde därför icke finnas svårigheter att placera ett betydligt utökat
antal. Vad angår förutsättningarna att från svensk sida skaffa fram sådan
personal bör det med hänsyn till det stegrade intresset för u-landsfrågor i Sverige
— icke minst bland ungdomen — vara möjligt att få fram ett icke
oväsentligt större antal än vad Kungl. Maj :t nu föreslagit. Utskottet tillstyrker,
att ytterligare medel nu anvisas för biträdande experter.
Som ett led i denna verksamhet har Svenska institutet, nämnden för internationellt
bistånd m. fl. organisationer planerat en kurs för 25 deltagare,
där en kort orientering skulle lämnas såväl i praktiska som i allmänna
biståndsfrågor rörande det land, där de biträdande experterna skola placeras.
Kostnaden för en sådan kurs har beräknats till 15 000 kr. Utskottet biträder
motionärernas förslag, att medel få disponeras för en sådan kurs av anslagsposten
under anslaget till biträdande experter.»
dels ock utskottets hemställan under b) bort ha följande lydelse:
»b) att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 642
och 11:794, såvitt nu är i fråga, utöver av Kungl. Maj:t
föreslaget belopp till svenska biträdande experter anvisa ytterligare
1 500 000 kr.;»
c) av herrar Boman, Axel Johannes Andersson, Per Jacobsson, Staxäng,
fröken Elmén och herr Nelander, vilka ansett att utskottet bort tillstyrka
motionerna I: 642 och II: 794, i vad de avse anvisande av 2 milj. kr. till bekämpande
av spetälska, och att därför
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 27, som börjar med »När det»
och slutar med »för ändamålet», bort ha följande lydelse:
»För en vidgad svensk insats för bekämpande av spetälskan föreslås vidare
i motionerna I: 642 och II: 794 att 2 milj. kr. anvisas, att administreras
av nämnden för internationellt bistånd. Utskottet finner motionärernas
förslag synnerligen väl motiverat. De medicinska problemen för att bekämpa
spetälska äro numera lösta. Vad som behövs är att insatser nu planeras och
att medel ställas till förfogande. På detta område ha sedan lång tid svenska
organisationer, såsom missionen, Rädda barnen och Röda korset, gjort betydande
insatser. Utskottet förslår i enlighet med motionärernas yrkande,
att 2 milj. kr. ställas till förfogande för nästa budgetår, att administreras av
nämnden för internationellt bistånd, varvid samarbete med vederbörande
36
Statsutskottets utlåtande nr 135 år 1962
enskilda organisationer förutsättes komma till stånd. Medelsanvisningen kan
lämpligen ske under ett nyinrättat delanslag, benämnt Kampanjen mot
spetälskan, under anslaget Fältprojekt.»
dels ock utskottets hemställan under c) bort ha följande lydelse:
»c) att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 642 och
II: 794, såvitt nu är i fråga, till bekämpande av spetälska anvisa
2 000 000 kr.;»
d) av herrar Boman, Axel Johannes Andersson, Per Jacobsson, fröken
Elmén och herr Nelander, vilka under förutsättning av bifall till reservationerna
a)—c) ansett att utskottets hemställan under d) bort ha följande lydelse
:
»d) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
samt med bifall till motionerna I: 642 och II: 794, såvitt nu
är i fråga, till Fältprojekt för budgetåret 1962/63 anvisa
ett reservationsanslag av 16 000 000 kr.;»
e) av herr Staxäng, som under förutsättning av bifall till reservationen
c) ansett att utskottets hemställan under d) bort ha följande lydelse:
»d) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
samt med bifall till motionerna I: 642 och II: 794, i vad
de avse bekämpande av spetälska, till Fält projekt för budgetåret
1962/63 anvisa ett reservationsanslag av 13 000 000 kr.;»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1962:313 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående svenskt utvecklingsbistånd, i vad propositionen avser allmänna riktlinjer och utrikesd a1 i texten