Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nomadskolväsendets organisation jämte i ämnet väckt motion.

1962-05-18 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1962:141, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nomadskolväsendets organisation jämte i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr U1—U2

Statsutskottets utlåtande nr Hl år 1962

1

Nr 141

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nomadskolväsendets

organisation jämte i ämnet väckt motion.

(2:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t (bilaga 10, punkt 116) föreslagit riksdagen

att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1962/63

beräkna till Nomadskolor: Avlöningar ett förslagsanslag av 1 500 000 kr., till

Nomadskolor: Omkostnader ett förslagsanslag av 686 000 kr. och till Nomadskolor:

Fortsättningsskolundervisning för nomadbarn ett förslagsanslag av

81 000 kr.

Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 51, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 23 februari

1962, föreslagit riksdagen att

a) godkänna av departementschefen förordade grunder för nomadskolväsendets

organisation;

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen

angivna riktlinjer fatta de beslut och vidtaga de åtgärder, som

fordras för genomförandet av den förordade omorganisationen av nomadskolväsendet;
c)

godkänna av departementschefen angiven avlöningsstat för nomadskolorna,

att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1962/63;

d) till Nomadskolor: Avlöningar för budgetåret 1962/63 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 1 490 000 kr.;

e) till Nomadskolor: Omkostnader för budgetåret 1962/63 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 696 000 kr.;

f) till Nomadskolor: Fortsättningsskolundervisning för nomadbarn för budgetåret

1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 81 000 kr.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom andra

kammaren av herr Larsson i Hedenäset väckt motion (II: 695), vari hemställts

att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 51 måtte, med

bifall i övrigt till propositionen, dels bemyndiga Kungl. Maj:t att genomföra en

sådan omorganisation av nomadskolväsendet, att de särskilda nomadskolorna

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 6 sand. Nr Hl—H2

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande nr HL år 1962

underställes vederbörande kommuns skolstyrelse och i regionalt hänseende

respektive länsskolnämnd samt att samerna därvid medges rätt att bli företrädda

i vederbörande skolstyrelse, allt enligt nomadskolutredningens förslag,

dels ock beakta vad i motionen anförts beträffande särskild högstadieundervisning.

Beträffande motiveringen för det motionsvis gjorda yrkandet får utskottet

hänvisa till motionen.

Pa grundval av nomadskolutredningens betänkande »Samernas skolgång»

(SOU 1960: 41) framlägges i propositionen förslag rörande nomadundervisningens

organisation vid en allmän övergång till 9-årig grundskola. Av pedagogiska och

psykologiska skäl samt av hänsyn till sameminoritetens kulturella önskemål

föreslås, att möjligheter till särskild undervisning alltjämt skall föreligga för samemas

del. Den särskilda skolplikten för fjällsamerna bör emellertid upphöra

fr. o. m. nästa budgetår och ersättas med de allmänna skolpliktsbestämmelserna.

Den årliga lästiden i nomadskolorna bör i samband därmed förlängas från 344/t

veckor till 39 veckor.

Alla samer föreslås få rätt att välja mellan reguljär undervisning i kommunala

skolor och den särskilda nomadundervisningen. Intresset bland samerna för den

särskilda undervisningen bedömes förbli i stort sett oförändrat. De nuvarande

nomadskolorna bör därför bibehållas och i samband med den 9-åriga skolans

införande successivt organiseras för undervisning på låg- och mellanstadiet. Till

samernas önskemål anpassad högstadieundervisning föreslås i propositionen bli

anordnad på lämplig plats i Norrland. Det föreslagna högstadiet, på vilket skulle

anordnas viss undervisning i lapska ämnen samt yrkesförberedande utbildning i

renskötsel, torde kunna upprättas tidigast fr. o. m. läsåret 1964/65.

Nomadundervisningen bör även i fortsättningen vara en statlig angelägenhet,

och den administrativa ledningen av detta skolväsende bör i huvudsak utövas i

oförändrade former.

Reformen beräknas för nästa budgetar i huvudsak inte medföra andra kostnadsökningar

än sådana som sammanhänger med den förlängda lästiden. Därjämte

beräknas ett belopp av 40 000 kr. för en lärarutbildningskurs i lapska

språket.

I det följande kommer en översiktlig redogörelse att lämnas för propositionens

allmänna uppläggning, varvid utskottet var för sig redovisar nomadskolutredningens

förslag ävensom departementschefens synpunkter och förslag i ämnet.

I den mån redogörelse för innehållet i propositionen icke lämnas torde utskottet

få hänvisa till propositionen.

Motiv för särskild undervisning av samernas barn

Under denna rubrik (s. 14—21) ges en redogörelse för de synpunkter och förslag,

som nomadskolutredningen framfört till stöd för att samernas barn även i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr Hl år 1962

3

fortsättningen bör ha tillgång till särskilda skolor. Vidare lämnas i detta sammanhang

en redogörelse för remissvaren i vad de avser de principiella riktlinjerna

för nomadundervisningen. Utredningens slutsatser och principförslag

sammanfattas på följande sätt.

Av granskningen av motiven för en särskild undervisning av samernas barn

anser utredningen framgå, att nomadskolans ursprungliga motivering, sammanhängande

med en äldre tids typiska nomadliv, knappast längre har någon giltighet.

Däremot kan nya motiv härledas å ena sidan ur vår tids allmänt erkända

psykologiska och pedagogiska principer, å andra sidan ur den kulturella och

nationella situation, i vilken samerna numera lever. Dessa skäl är enligt utredningens

mening fullt tillräckliga för att föranleda, att särskilda skolor även

framdeles finnes upprättade för samernas barn. Dessa bör stå öppna för alla

samiska grupper, även om det hävdvunna namnet nomadskola bibehålies.

Samerna bör vidare tillerkännas rätt att välja mellan att låta sina barn gå i

nomadskolor och att låta dem gå i det reguljära skolväsendets skolor. En sådan

valfrihet kan motiveras dels med att förhållandena numera inte på något sätt

hindrar samebarn från att fullgöra sin skolplikt tillsammans med andra barn,

dels med att samer som inte önskar få sina barn fostrade i speciell samisk anda

bör få säga nej till den skola, som vill utöva en påverkan i sådan riktning. Det

kan även finnas sådana, som visserligen vill, att deras barn skall bibringas förståelse

för och kunskap om det lapska, men som menar att detta kan ske på

annat sätt än genom nomadskolan, och sådana, som helst skulle ha barnen i

nomadskolan men som föredrar samundervisning på grund av stort avstånd till

nomadskolan eller liknande skäl; även dessa bör ha frihet att välja. Vid obligatorisk

nomadundervisning i särskilda skolor eller klasser får man alltid räkna

med att detta system på sina håll bland samerna betraktas som en orättvisa.

Det saknas inte exempel på att man i nomadskolorna sett en form av segregation,

som majoritetsbefolkningen påtvingat den lapska folkgruppen. Det enda

sättet att definitivt undanröja dylika, låt vara fullständigt grundlösa, föreställningar

är en fullt genomförd frivilligprincip.

En konsekvens av valfriheten blir, att folkskolestadgans bestämmelser om allmän

skolplikt skall gälla även för fjällsamernas barn och att den nuvarande

särskilda skolplikten således kan upphävas. Inskrivningen av nomadbarn kan

därmed ske på samma sätt som för övriga barn, varvid målsman, som önskar

få sitt barn placerat i nomadskola, har att anmäla detta.

Några särskilda villkor för att få tillträde till nomadskola bör inte uppställas

på annat sätt än att var och en, som påstår sig vara same skall kunna utnyttja

den här avsedda rättigheten.

Utredningen finner det för sin del sannolikt, att valfriheten på de allra flesta

håll inte kommer att rubba den tradition för barnens undervisning inom denna

folkgrupp, som skapats av nomadskolan och dess föregångare. Undantag kan

man vänta sig i cn del fall, där man genom att låta barnen gå i reguljär skola

kan ha dem boende hemma, och möjligen längst i norr, där ett visst principiellt

motstånd mot den särskilda skolplikten försports.

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 6 saml. Nr 1^1—1\2

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr Hl år 1962

Tillskott av elever från andra grupper än fjällsamer kan därjämte väntas

även i fortsättningen.

Förutom den rådande traditionen för skolgång inom en familj eller en bygd

torde vid frihet för målsman och elev att välja mellan nomadundervisning och

reguljär undervisning, även åtskilliga andra faktorer komma att inverka på

deras beslut. Att generellt förutsäga och mot varandra väga verkningarna av

dessa är ej möjligt. Däremot ger själva befolkningsutvecklingen grund för ett

bestämt antagande, nämligen att den nuvarande nomadskolans elevårgångar

kommer att miäska i fortsättningen. Med bortseende från nomadskolornas just

nu och under de närmaste åren stora kullar, beräknar utredningen storleken av

de elevgrupper, som under perioden 1965—1975 kan väntas bli anmälda till nomadundervisning

i någon form, till ett antal, sjunkande från omkring 45 till

omkring 35.

Rörande remissyttrandena kan framhållas, att de hörda myndigheterna och

organisationerna genomgående tillstyrkt utredningens under detta avsnitt framförda

förslag. Detta gäller bl. a. skolöverstyrelsen och Svenska samemas riksförbund.

Fyra av de hörda kommunerna, Offerdal, Tärna, Kiruna och Karesuando,

har däremot ansett, att de särskilda nomadskolorna bör avskaffas.

Undervisningens organisation m. m.

Utredningens förslag jämte därtill anslutande remissyttranden i vad avser

den framtida utformningen av nomadundervisningen har i propositionen redovisats

på sidorna 21—33 under två olika rubriker nämligen dels Undervisningens

organisation m. m., dels Undervisningens innehåll och utformning. Huvuddragen

av dessa avsnitt torde kunna sammanfattas på följande sätt.

Utredningen föreslår sådana förändringar av nomadskolornas organisation,

som betingas av att den 9-åriga grundskolan genomföres även för samernas del.

Låg- och mellanstadiet, som endast till mindre del påverkas av denna utveckling,

föreslås bli förlagt till de nuvarande nomadskolanläggningarna. Årskurs 7

kommer därvid att successivt avskaffas vid nomadskolorna och organiseras på

annat sätt.

Den nuvarande, som fjällkurs organiserade fortsättningsskolan bör upphöra i

samband med skolpliktstidens förlängning på samma sätt som inom skolväsendet

i övrigt.

Utredningen framhåller, att det på grund av valfrihetsprincipen och det

sjunkande barnantalet är tänkbart att inte alla de nu i bruk varande nomadskolanläggningarna

i framtiden kommer att behövas. Utredningen finner det

dock inte motiverat att för närvarande föreslå någon nomadskolas indragning.

I högstadiefrågan framhåller utredningen, att varje nomadskola inte kan förses

med eget högstadium. Utredningen anser det även otänkbart att anordna

undervisning i lapska ämnen vid alla de kommunala högstadier, till vilka sameungdomen

närmast skulle hänvisas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr Hl år 1962

5

Utredningen har i stället övervägt två alternativ med centralisering av

högstadieundervisningen till en eller två skolor. Det av utredningen förordade

alternativet (alternativ II) innebär, att särskild undervisning i lapska tillvalsämnen

samt förberedande yrkesutbildning i renskötsel skall komma till stånd

vid två av det reguljära skolväsendets högstadieskolor, den ena i Kiruna C och

den andra i Jokkmokk. Alla samer skall få rätt att på högstadiet fullgöra sin

skolplikt vid dessa samegruppshögstadier i stället för vid den centralskola i

hemtrakten som de normalt skulle tillhöra.

Det totala antalet elever, som varje år kan komma att anmäla sig till gruppundervisningen

i de lapska ämnena beräknar utredningen i bästa fall komma att

hålla sig mellan 30 och 40.

Den av utredningen diskuterade men avvisade alternativa lösningen av högstadiefrågan

(alternativ I) innebär, att elever från hela sameområdet i Sverige

skulle samlas i särskilda klasser vid en enda, rent samisk högstadieskola i

exempelvis Gällivare. I denna skola skulle med vissa avvikelser från den vanliga

timplanen lapska ämnen vara obligatoriska, eventuellt dessutom förekomma som

tillvalsämnen. Då även vid detta alternativ elevunderlaget skulle bli för knappt,

måste ett sådant högstadium samverka med en reguljär centralskola på orten.

I sin diskussion rörande högstadiets organisation uttalar utredningen bl. a.

följande.

Alternativ I är likvärdigt med alternativ II i fråga om den allmänna undervisningens

standard. Alternativ I skapar dock avsevärt bättre förutsättningar

för konsolideringen och studiet av samernas kultur samt för bevarandet av deras

språk.

Utredningen är dock inte beredd att förorda detta alternativ, då den inte har

blivit övertygad om att elevantalet blir tillräckligt, oaktat nomadskolfullmäktige

och andra samer i många fall gjort gällande, att nomadskolan bör få ett

eget högstadium, och sagt sig acceptera den tanken, att detta måste centraliseras

till en ort, t. ex. Gällivare. Även företrädare för samiska bygder på långt

avstånd därifrån har delat denna mening. Uttalanden av denna innebörd tolkar

utredningen dock till icke ringa del som uttryck för en allmänt positiv hållning

till samekulturen och en önskan om dess bevarande. De kan däremot inte anses

innebära någon garanti för att barnen faktiskt kommer att placeras i den lapska

centralskolan.

Skapas en särskild centralskola och visar sig sedan samernas intresse för

denna, och därmed även elevtillströmningen, ej hålla måttet, blir det enligt utredningens

uppfattning orationellt eller omöjligt att utnyttja skolanläggningen

för avsett ändamål. Riskerna för en felinvestering synes utredningen vara allvarligare

vid alternativ I än vid alternativ II. I en situation som innehåller så

många osäkra faktorer bedömer utredningen det som mest praktiskt att pröva

sig fram och i första hand göra ett försök med alternativ II. Skulle de därvid

vunna erfarenheterna ge vid handen, att reella förutsättningar för en lösning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets utlåtande nr Hl år 1962

enligt alternativ I föreligger, står vägen till ett förverkligande av detta alternativ

alltjämt öppen.

Utredningen föreslår, att den årliga lästiden bringas i överensstämmelse med

vad som gäller för skolväsendet i övrigt och således förlänges från 344/t veckor

till 39 veckor.

För högstadiets del diskuterar utredningen slöjdutbildning på bred basis, varvid

timtalen för slöjd, teckning och tillvalsämnen skulle sammanföras till en

ämnesgrupp med inriktning på slöjd och estetisk fostran. Eventuellt skulle detta

samlade ämne kunna utgöra särskild gren av årskurs 9 med förläggning till ett

av de båda högstadierna.

Förberedande yrkesutbildning i renskötsel bör anordnas som en särskild gren

av 9 y. Utbildningen bör bli av relativt bred utformning, så att vid sidan om

bevakning, märkning och skiljningar även slakt-, distributions-, försäljnings- och

förädlingsmomenten uppmärksammas.

Även näringsmässiga och kulturella förhållanden bör behandlas i detta sammanhang.

De äldre beteckningarna lärare vid visteskola och lärare vid byskola föreslås

av utredningen bli utbytta mot de inom det allmänna skolväsendet begagnade,

för närvarande småskollärare och folkskollärare. Den gamla benämningen nomadlärare

synes dock lämpligen kunna bibehållas.

Den behörighet i lapska, som hittills meddelats av skolöverstyrelsen, har i

regel varit beroende av dispens från kravet på kunskaper i lapsk ortografi och

grammatik, vilket är en följd av att lärarutbildningsmöjligheter saknas. Utredningen

betonar vikten av att undervisningen i lapska handhaves av kompetenta

lärare och föreslår, att en lärarkurs i Iwpska kommer till stånd och att ett belopp

av 40 000 kr. anslås för ändamålet.

Av redovisningen av remissmyndigheternas inställning till de här behandlade

frågorna framgår bl. a. att skolöverstyrelsen och Svenska samernas riksförbund

haft en annan uppfattning än utredningen om högstadiets organisation och därför

förordat alternativ I med ett centraliserat samiskt högstadium i Gällivare. I

detta sammanhang torde i övrigt få hänvisas till den sammanfattning av remisssvaren

som i propositionen redovisats på s. 26—28 samt s. 32 och 33.

Ledning och administration

Under detta avsnitt (s. 34—36) redovisas först vissa synpunkter som 1951 års

skolstyrelseutredning anlagt på frågan om nomadskolans lokala och regionala

ledning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr Hl år 1962

7

Av propositionen framgår i fortsättningen (s. 36—40), att nomadskolutredningen

föreslagit att nomadskolorna underställes skolstyrelserna i de kommuner,

där skolorna är belägna. Kommunerna skulle härigenom få samma ställning i

förhållande till nomadskolorna som till skolor, för vilka de för närvarande är

huvudmän. Samtliga kostnader för nomadundervisningen föreslås dock liksom

hittills bestridas av statsmedel. Förvaltningen av dessa medel bör handhas av

respektive kommun. Till kommunernas uppgifter skall även höra att förvalta

nomadskolans byggnader, dock utan att byggnaderna i fråga överföres i kommunernas

ägo.

Enligt förslaget bör vidare nomadundervisningen i de berörda skolstyrelserna

företrädas av en fackrepresentant med samma ställning som de lärarrepresentanter,

vilka enligt 16 § allmänna skolstadgan skall utses av lärarna. Fackrepresentanten

skall äga rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten inom

skolstyrelsen eller avdelning av densamma.

Fackrepresentanten för nomadundervisningen skall ej endast företräda lärarna

utan även målsmannaintresset bland samerna. Denne bör därför utses inte av

lärarkåren utan av samerna som grupp. Utredningen föreslår, att valet sker

genom Svenska samernas riksförbund.

Vid övergång till den här angivna ordningen är det enligt utredningens mening

inte längre behövligt eller lämpligt att utse nomadskolfullmäktige.

Under erinran om bestämmelserna i skolstyrelselagen föreslår utredningen, att

ett sådant yrkesråd som avses i 17 § skolstyrelselagen utses för den förberedande

yrkesutbildningen i renskötsel vid samegruppshögstadierna. Svenska samernas

riksförbund bör föreslå lämpliga ledamöter.

I sin motivering för förslaget om nomadskolans lokala ledning konstaterar

utredningen, att samerna själva vid överläggningar med utredningen visat sig

tveksamma inför att lägga nomadskolans ledning i kommunernas händer. Vissa

skäl, främst tillgodoseende av det samiska inflytandet, talar också enligt utredningens

mening för en rent samisk skolstyrelse för varje skola. Det avgörande

för utredningens förslag om kommunal ledning har emellertid varit praktiska

och allmänt pedagogiska skäl.

Utredningen föreslår, som en konsekvens av att den lokala ledningen anförtros

åt skolstyrelsen, att länsskolnämnderna blir mellaninstanser även för nomadskolorna.

Nomadskolinspektörstjänsten bör bibehållas. Inspektören bör som tjänsteman

bli knuten samtidigt till alla de tre länsskolnämnderna i Norrbottens, Västerbottens

och Jämtlands län. Hans uppgift blir enligt förslaget att biträda dessa

nämnder och deras kanslier med sakkunskap om nomadskolornas och samernas

förhållanden och att vara föredragande i ärenden, som berör dessa. Han bör

kallas till alla sammanträden i dessa nämnder, även till dem, vid vilka ärenden

rörande nomadundervisningen icke förekommer. Även om inspektören på så sätt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 11*1 år 1962

får arbetsuppgifter vid tre olika länsskolnämnder, förutsattes hans tjänst bli

organiserad som en särskild befattning vid en av dessa och bli upptagen på dess

stat, nämligen vid den i Norrbottens län, där sex av de nio nomadskolorna är

belägna. Hans stationeringsort skulle efter en övergångstid bli Luleå.

Utredningen framhåller i övrigt att det vid överläggningar med nomadskolfullmäktige

och nomadlärare föreslagits, att ett centralt nomadskolråd skulle

skapas. Eventuellt skulle detta tilldelas beslutande befogenheter och fungera

både som lokalstyrelse och mellaninstans. Utredningen avvisar dock tanken på

en sådan lösning av frågan, då anordningen skulle stänga vägarna till den samverkan

med övriga skolor, som kan öppnas genom andra former för nomadskolans

ledning.

Av remissyttrandena framgår (s. 40—42) att skolöverstyrelsen tillstyrkt att

nomadskolorna underställes de lokala skolstyrelserna samt att länsskolnämndema

skall fungera som mellaninstanser även för nomadskolväsendet. Inte

heller länsstyrelserna och länsskolnämndema har i huvudsak haft något att

erinra mot utredningens förslag i detta hänseende. Olika företrädare för samerna,

däribland Svenska samernas riksförbund har däremot önskat en annan

lösning av frågan om ledningen av samernas skolväsende. Professorn i finskugriska

språk vid Uppsala universitet har rest bestämda invändningar mot att

de kommunala myndigheterna skulle besluta rörande en språklig-nationell minoritet.

Rörande kostnaderna för samernas skolväsende anser nomadskolutredningen

att staten även efter kommunernas övertagande av ledningen av samernas skolväsende

skulle helt svara för desamma. De synpunkter som utredningen i övrigt

anfört i detta sammanhang har jämte vissa remissuttalanden redovisats i propositionen

på s. 42—46.

Beträffande skolöverstyrelsens anslagsberäkningar torde få hänvisas till s. 46

och 47 i propositionen.

Departementschefen

Departementschefen framhåller inledningsvis följande.

»Sedd som ett kvantitativt problem är den fråga, för vilken nu redogjorts, av

ringa omfattning. De renskötande samerna, vars undervisningsfrågor det gäller

att ta ställning till, räknar endast i runt tal 3 000 individer, och av dessa utgör

skolbarnen knappt 400. Det rör sig således om en mycket liten minoritet och

det säger sig självt, att omfattningen av den utredning, vars resultat nyss redovisats,

är mycket litet beroende av utredningsobjektets kvantitativa sida.

Med den syn som i vårt land under senare tid anlagts på samerna och med den

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr Hl år 1962

9

ställning dessa intagit, framstår troligen för de flesta svenska medborgare frågan

om hur skolgången för samernas barn skall ordnas inte heller som något svårt

principiellt problem. Uppfattningen att hänsyn till samernas egna önskemål bör

tagas så långt praktiska omständigheter det medger torde vara allmänt omfattad

bland dem som haft anledning taga befattning med frågan och delas

antagligen spontant av de flesta svenskar. Inte desto mindre måste denna,

liksom alla andra frågor, som rör en folkminoritets förhållanden, tillmätas stor

vikt och handhavas med största omsorg, då få ting så klart visar ett folks

mognad och kulturella nivå som dess förhållande till minoritetsgrupper av olika

slag. Det är mig angeläget att här framhålla, att nomadskolutredningen enligt

min mening på ett utmärkt sätt, initierat och vidsynt, analyserat den huvudfråga

den ställts inför och anlagt många intressanta och klarläggande synpunkter

på problemet. De slutsatser som dragits och den ställning i huvudfrågan som

utredningen intagit synes mig på ett representativt sätt uttrycka, hur man

utifrån demokratiska värderingar bör lösa den föreliggande undervisningsfrågan.

Även om jag inte är beredd att i alla detaljer följa utredningen, anser jag följaktligen,

att dess betänkande utgör ett bra underlag för förslag om nomadskolväsendets

framtida gestaltning.»

Efter att ha berört utredningens synpunkter rörande behovet av särskild

nomadundervisning uttalar departementschefen för egen del bl. a. följande.

»Ett konstaterande av att det bland samerna finns olika uppfattningar rörande

den inriktning barnens uppfostran bör få, ställer enligt min uppfattning ett

alldeles givet krav på samhället. Det bör från det allmännas sida inte resas

några hinder för samerna att fritt välja mellan strävan att bevara den samiska

särprägeln å ena sidan och strävan till samgående med majoritetsbefolkningen

å den andra. För att denna valfrihet skall bli en realitet, erfordras att föräldrarna

har möjlighet att välja mellan en samiskt präglad undervisning och en

skolgång i vanliga skolor. Jag vill således helt ansluta mig till utredningens starkt

markerade grundinställning till samernas skolproblem, enligt vilken samhällets

åtgärder bör utgå från förutsättningen att det är på samerna själva det skall få

ankomma att välja vilken inriktning barnens fostran skall få. Påverkan från

samhället i denna valsituation bör betraktas som utesluten och rätten att välja

bör föreligga inte blott då barnet skall börja skolan utan under hela gången i den

obligatoriska skolan.

Av den principiella syn på frågan, som jag härmed givit uttryck för, följer,

att samhället alltjämt bör sörja för, att det finns särskilda skolor att tillgå för

samernas barn. Ett tillhandahållande av sådana skolor av hög standard i förening

med nu nämnd valfrihet synes nämligen vara den enda lösning, som medger

allt undvikande av tvång i någon riktning. Samerna bör således ställas inför

två likvärdiga utbildningsmöjligheter och själva, genom sitt intresse för den ena

eller andra formen av skolgång, bestämma, vilken omfattning den särskilda undervisningen

rent organisatoriskt skall ha. I utgångsläget anser jag det vara

naturligt att räkna med oförändrade förhållanden i fråga om tillgång på skolor.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 141 år 1962

Skulle det efter valfrihetens införande visa sig, att behovet av nomadundervisning

minskar, torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om erforderliga

organisatoriska förändringar och eventuell minskning av antalet nomadskolor.»

I fortsättningen ansluter sig departementschefen till utredningens förslag

rörande skolpliktsbestämmelsernas utformning, samt till förslaget att inga andra

villkor skall vara förknippade med rätten att gå i nomadskola än att alla som

säger sig vara samer skall få utnyttja denna möjlighet.

I fråga om nomadskolans framtida organisation framhåller departementschefen,

att nomadundervisningen bör anpassas till den utformning av grundskolan

som blir en följd av riksdagens beslut härom. De erforderliga särskilda

bestämmelserna för nomadundervisningen får utfärdas, när bestämmelserna för

den obligatoriska skolan närmare utformats. De nuvarande särskilda nomadskolorna

bör efter erforderlig övergångstid avse låg- och mellanstadiet.

I högstadiefrågan ansluter sig departementschefen icke till utredningens förslag

utan förordar i stället alternativ I med bl. a. följande motivering.

»För egen del finner jag det angeläget, att det särskilda högstadium, som bör

organiseras för samiska elever, utgör ett verkligt alternativ till motsvarande

stadium i det reguljära skolväsendet. Från denna synpunkt finner jag den av

utredningen förordade lösningen vara mindre tillfredsställande. Enligt detta

förslag skulle, som utredningen själv påpekar, de lapska eleverna komma att

utgöra små minoriteter bland finsk- och svensktalande kamrater i samma klasser,

vilket enligt min mening skulle göra det svårare att ge högstadieundervisningen

den karaktär som en för samerna speciellt ordnad undervisning bör ha.

Alternativet I däremot skulle på ett helt annat sätt göra det möjligt att sätta

en samisk prägel på såväl undervisning som miljö. En nära anknytning till

en stor reguljär högstadieskola, sådan som t. ex. den som planeras i Gällivare,

skulle också förhindra en icke önskvärd isolering och ge kontakter med majoritetsbefolkningen

samt goda möjligheter att också inrikta skolgången mot andra

yrken än de för samerna traditionella. I likhet med flertalet remissmyndigheter

anser jag mig böra förorda, att högstadiefrågan i princip löses i enlighet med

utredningens alternativ I.

En förutsättning för den här förordade lösningen är givetvis, att den av skolöverstyrelsen

gjorda bedömningen av elevunderlaget visar sig i stort sett vara

riktig. Om detta skulle sjunka under den nivå, som motiverar inrättandet av

särskilda klasser i varje årskurs, bör en övergång till den enklare utformning av

högstadiet övervägas, som utredningen föreslagit enligt sitt alternativ II.

Det torde i detta sammanhang vara för tidigt att slutligt bestämma var högstadiet

skall förläggas. Starka skäl synes emellertid tala för att Gällivare bör bli

förläggningsort.

Frågan om förläggningsort, behovet av skollokaler, lämplig samordning med

förläggningsortens skolväsen samt undervisningens närmare utformning på högstadiet

är frågor, som det torde få ankomma på skolöverstyrelsen att ytterligare

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr Hl år 1962

11

överväga. Erforderliga förslag i dessa avseenden bör framläggas av överstyrelsen

i samband med anslagsäskandena för budgetåret 1963/64.»

Departementschefen tillstyrker förslaget om lästidens förlängning till 39 veckor

samt har inga erinringar mot vad utredningen föreslagit i fråga om undervisningens

innehåll och utformning. Särskild yrkesförberedande linje för renskötsel

bör således anordnas på högstadiet. Departementschefen betonar i sammanhanget

vikten av att eleverna på det samiska högstadiet beredes full frihet

att välja mellan olika yrkesförberedande linjer.

I enlighet med vad som föreslagits för grundskolan bör veckotimtalet i princip

begränsas till 35, dock med vissa möjligheter att jämka uppåt, därest så skulle

visa sig erforderligt.

Beträffande lärarna vid nomadskolorna förordar departementschefen att de

nuvarande benämningarna ersättes med dem som föreslagits beträffande grundskolan.

I och med att lästiden förlänges, så att denna och lärarnas tjänstgöringsskyldighet

blir av samma längd, bör lärarnas skyldighet att fullgöra åligganden

utöver dem som åvilar motsvarande lärare inom det obligatoriska skolväsendet

bortfalla. Departementschefen förordar vidare, att en lärarkurs i lapska språket

skall få anordnas och har härför beräknat ett belopp av 40 000 kr.

I frågan om nomadskolans ledning och administration har departementschefen

icke anslutit sig till nomadskolutredningens förslag utan förordat en fortsatt

central ledning genom skolöverstyrelsen och nomadskolinspektören. Departementschefen

anför härom bl. a. följande.

»Vid överväganden av utredningens förslag i denna del har jag funnit,

att åtskilliga och övervägande skäl kan anföras mot den av utredningen föreslagna

lösningen. Till dessa hör först och främst att handhavandet av undervisningsfrågorna

för en folkgrupp, vilken är i så utpräglad minoritetsställning

som samerna, av lokala organ, i vilka minoriteten saknar allt inflytande och inte

heller lämpligen kan beredas sådant, är ägnat att inge stora principiella betänkligheter.

Även av praktiska skäl finns det anledning att ifrågasätta den av utredningen

föreslagna anordningen. Nomadskolornas hela elevantal tillsammantaget

är inte större än elevantalet i en medelstor centralskola. En splittring av

ledningen av en sådan liten och homogen enhet på flera kommuner skulle enligt

min mening med hänsyn till nomadskolans syfte medföra väsentligt större nackdelar

än fördelar.

Till svårigheterna vid en ledning genom den kommunala skolstyrelsen hör

också, som jag nyss antydde, det enligt min mening närmast olösbara problemet

att finna former för ett verkligt samiskt inflytande på nomadskolornas ledning.

Detta inflytande synes däremot i den nuvarande nomadskolfullmäktiginstitutionen

— vars bibehållande jag förordar — fungera väl.

I fråga om de ekonomiska relationerna mellan staten och kommun, där nomadskola

är belägen, har utredningen föreslagit, att alla kostnader skulle bestridas av

statsmedel, under det att kommunerna skulle svara för den ekonomiska förvaltningen.

Utredningen har inte närmare angivit, i vilka former denna ekono
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr Hl år 1962

miska förvaltning skulle försiggå. Statskontoret har rest invändningar mot utredningens

förslag i denna del och ansett, att det kan ifrågasättas, om ekonomisk

förvaltning och ekonomiska åtaganden kan få åvila skolkommunen samtidigt

som samtliga kostnader åvilar statsverket. Skall staten gälda alla kostnader,

kan enligt ämbetsverkets mening svårligen ärenden av ekonomisk natur handläggas

av kommunerna.

Till dessa olika invändningar mot utredningens förslag rörande den lokala

ledningen kommer slutligen att olika företrädare för samerna inte ansett det

tillfredsställande, att nomadskolorna inordnas under den kommunala skolstyrelsen.

Från detta håll har framförts önskemål om en rent samisk ledning av skolväsendet.

Svenska samernas riksförbund har således föreslagit, att en särskild

skolstyrelse, bestående av representanter för samerna, skulle inrättas för varje

nomadskola.

För egen del har jag vid en bedömning av de olika synpunkter och förslag,

som framförts i frågan, funnit att starka skäl talar mot en lokal ledning av

nomadskolorna genom den kommunala skolstyrelsen. Då några påtagliga fördelar

inte kunnat påvisas med en dylik anordning, bör andra former för den lokala

ledningen väljas. Inrättande av särskilda samiska skolstyrelser, såsom vid remissbehandlingen

i något fall förordats, förefaller mig inte vara ett realistiskt förslag.

I detta läge har jag ansett mig böra taga fasta på det av utredningen betonade

förhållandet, att det i och för sig inte givits anledning till kritik mot det nuvarande

systemet med en central ledning av nomadskolväsendet genom skolöverstyrelsen

och nomadskolinspektören. Med hänsyn till nomadskolväsendets ringa

omfattning och vikten av att det ledes sakkunnigt och enhetligt, synes denna

anordning från praktiska och effektivitetssynpunkter vara den mest naturliga

och lämpliga. För att ernå en förenklad handläggning av vissa detaljärenden

förordar jag emellertid, att i samband med utfärdandet av nya bestämmelser för

nomadskolorna tillsynsmännen vid de olika skolorna erhåller vidgade befogenheter.

»

Departementschefens i det föregående återgivna uppfattning rörande nomadskolväsendets

ledning avser närmast låg- och mellanstadiet. Beträffande det

särskilda högstadiet torde enligt departementschefens uppfattning en nära samverkan

med det kommunala skolväsendet bli erforderlig.

Enligt departementschefens uppfattning bör nomadskolorna ej inordnas under

länsskolnämnderna men nämnderna bör, i första hand genom skolinspektörerna,

ges en ställning av stödjande och rådgivande organ för nomadskolorna.

Departementschefen anser, att det bör tagas under övervägande om inte befattningen

som nomadskolinspektör bör indragas, när den nuvarande innehavaren

avgår från tjänsten. Behovet av expertis bör därefter tillgodoses genom att

en konsulent för nomadskolfrågor knytes till skolöverstyrelsen. Departementschefen

tillstyrker, att nomadskolinspektörens stationeringsort ändras.

Medelsförvaltningen för nomadskolväsendet bör enligt departementschefens

uppfattning flyttas över från länsstyrelserna till skolöverstyrelsen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 1U1 år 1962

13

Genomförandet av den ändrade organisationen av nomadskolväsendet

bör enligt förslaget ske under samma period som den nioåriga skolan i övrigt

genomföres. De nya skolpliktsbestämmelserna med valfrihet mellan nomadskola

och reguljär skola bör i princip träda i kraft redan fr. o. m. läsåret 1962/63. Den

särskilda högstadieundervisningen bör påbörjas läsåret 1964/65. Departementschefen

har i detta sammanhang berört vissa problem om övergången till de nya

skolförhållandena. Redogörelse härför återfinnes å s. 58—60 i propositionen.

I sin medelsberäkning för nomadskolorna har departementschefen räknat med

en ökning av avlöningsanslaget med 90 000 kr. Omkostnadsanslaget föreslås ökat

med 89 000 kr., under det att anslaget till fortsättningsskolundervisning för

nomadbarn föreslås bli uppfört med oförändrat belopp. Av departementschefens

redogörelse för anslagsberäkningen framgår att densamma innefattar ökade

kostnader för den förlängda lästiden, för testning av utvecklingsstörda barn,

för fritidsverksamhet, för särskild hjälpundervisning och särskild specialundervisning

under sammanlagt 20 veckotimmar samt för anordnande av lärarkurs i

lapska språket i Uppsala.

Utskottet

Utskottet vill för sin del i likhet med departementschefen understryka vikten

av att de frågor, som rör den samiska folkminoriteten, handhaves med den

största omsorg. Den föreliggande undervisningsfrågan bör med denna utgångspunkt

framför allt lösas med hänsyn tagen till samernas egna önskemål, så långt

detta är praktiskt möjligt. Tillgodoseendet av samernas undervisningsbehov efter

dessa riktlinjer kan också anses vara ett uttryck för uppskattning av samernas

kultur, som även ur nationell synpunkt är att betrakta som en tillgång.

Av den föreliggande propositionen angående nomadskolväsendets organisation

framgår, att väsentliga motiv talar för att samerna även i fortsättningen

skall ha möjligheter att bereda sina barn undervisning i särskilda skolor. Dessa

motiv hänför sig i första hand till psykologiska och pedagogiska principer. De

barn, som kommer till nomadskolan, saknar ofta kunskaper i svenska, och

undervisningen måste således anpassas efter detta förhållande.

Undervisning i särskilda skolor är därtill av stor betydelse för samernas möjligheter

att hävda sin kulturella och nationella särart. Utredningen har visat,

att samernas strävanden i dessa hänseenden ej är enhetlig. Det finns på många

håll cn bestämd önskan att slå vakt omkring det speciellt samiska, men det

finns också samer, som i första hand eftersträvar ett samgående med majoritetsbefolkningen.

Med utgångspunkt från den således föreliggande situationen har det nu framlagda

förslaget utformats på sådant sätt, att samerna alltjämt skall beredas

tillfälle till undervisning i särskilt för dem anordnade skolor, dock med full frihet

för dem att alternativt fullgöra skolplikten i vanliga kommunala skolor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Statsutskottets utlåtande nr Hl år 1962

Utskottet finner för sin del, att de av departementschefen sålunda förordade

allmänna riktlinjerna för lösning av samernas skolfråga är från principiell synpunkt

riktiga. Genom den föreslagna valfriheten beredes samerna möjlighet att

själva bestämma, vilken inriktning barnens fostran skall få.

Till de mera svårbedömbara problemen i föreliggande utredningssammanhang

hör frågan, hur det samiska högstadiet skall organiseras. Departementschefen

har för sin del förordat ett gemensamt samiskt högstadium, vid vilket förutsättningar

skulle kunna skapas för anordnande av särskilda klasser för sameeleverna.

Även utskottet finner, att denna lösning är den som på bästa möjliga sätt tillgodoser

samernas egna önskemål och behov. Utskottet utgår därvid från att

undervisningen på detta högstadium i enlighet med den av departementschefen

angivna tidsplanen skall kunna påbörjas läsåret 1964/65. Med hänsyn bl. a. till

att det samiska högstadiet i början endast kommer att omfatta ett mycket begränsat

antal elever finner utskottet sig icke böra biträda yrkandet i motionen

11:695 om anordnande av högstadieundervisning på två olika platser i enlighet

med nomadskolutredningens förslag.

I fråga om nomadundervisningens ledning och administration hade nomadskolutredningen

föreslagit, att de kommunala skolstyrelserna och länsskolnämnderna

skulle få i huvudsak samma ställning i förhållande till nomadskolorna som

till de skolor, för vilka de för närvarande är huvudmän. Gentemot denna lösning

har departementschefen enligt utskottets mening anfört vägande skäl. Utskottet

finner särskilt avseende böra fästas vid, att samernas företrädare, i första hand

Svenska samernas riksförbund, icke önskat en sådan lösning. Då icke heller

särskilda samiska skolstyrelser synes vara en lämplig anordning, vill utskottet i

likhet med departementschefen förorda, att skolöverstyrelsen och nomadskolinspektören

även i fortsättningen svarar för nomadskolväsendets ledning. I motionen

II: 695 har gentemot denna lösning invänts, att det av praktiska skäl

samt med hänsyn till behovet av omedelbar kontakt med kommunernas skolväsende

skulle vara till fördel, om kommunerna svarade även för nomadskolorna.

Då emellertid departementschefen förordat, att nomadskolornas tillsynsmän

skulle få ökade befogenheter och länsskolnämndema i förhållande till nomadskolorna

skulle få en ställning som stödjande och rådgivande organ, främst i

pedagogiskt hänseende, finner utskottet, de i motionen påtalade olägenheterna

icke vara av sådan betydelse, att de bör föranleda en ändring av departementschefens

förslag. Utskottet avstyrker således bifall till motionen.

Då vad departementschefen i övrigt i förevarande proposition anfört och

förordat icke givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande, får

utskottet hemställa,

I. att motionen II: 695, i vad den avser nomadskolväsendets

ledning, icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda;

II. att motionen II: 695, i vad den avser särskild högstadieundervisning,

icke må av riksdagen bifallas;

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr l/i år 1962

15

III. att riksdagen må

a) godkänna av departementschefen förordade grunder för

nomadskolväsendets organisation;

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med av departementschefen angivna riktlinjer fatta de

beslut och vidtaga de åtgärder, som fordras för genomförandet

av den förordade omorganisationen av nomadskolväsendet;

c) godkänna följande avlöningsstat för nomadskolorna, att

tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1962/63:

Avlöningsstat

Utgifter

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 505 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis..................... 11 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis

.................................... 705 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.................... 262 000

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis.................................. 24 000

Summa kr. 1 507 000

Särskilda uppbördsmedel

Ersättning från byggnadsstyrelsens delfond av statens

allmänna fastighetsfond ................. 17 000

Nettoutgift kr. 1 490 000

d) till Nomadskolor: Avlöningar för budgetåret 1962/63 å

driftbudgeten under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 1 490 000 kr.;

e) till Nomadskolor: Omkostnader för budgetåret 1962/63

å driftbudgeten under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 696 000 kr.;

f) till Nomadskolor: Fortsättning sskolundervisning för nomadbarn

för budgetåret 1962/63 å driftbudgeten under åttonde

huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 81 000 kr.

Stockholm den 18 maj 1962

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 1^1 år 1962

Vid jörestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herr Einar Persson, fröken Andersson, herrar Birger

Andersson, Ivar Johansson, Axel Johannes Andersson, Ragnar Bergh, Per Jacobsson,

Rikard Svensson, Bengtson, fru Wallentheim, herrar Mårtensson, Bertil

Petersson, Bengt Gustafsson, Källqvist och Manne Olsson; samt

från andra kammaren: herrar Staxäng, Karlsson i Olofström, Almgren,

fröken Elmén, herr Nilsson i Göingegården, fröken Olsson, herrar Arvidson,

Lassinantti, Larsson i Hedenäset, Gustafsson i Uddevalla, Andersson i Knäred,

Blomkvist, Berg och Nelander.

Reservationer

1) av herrar Ivar Johansson, Axel Johannes Andersson, Per Jacobsson, Bengtson,

Källqvist, Staxäng, Nilsson i Göingegården, Larsson i Hedenäset, Andersson

i Knäred och Nelander, vilka ansett att utskottet bort tillstyrka bifall till motionen

n: 695 i vad avser nomadskolväsendets ledning och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 14, som börjar med »I fråga om»

och slutar med »till motionen», bort ha följande lydelse:

»I vad avser nomadskolväsendets ledning har departementschefen förordat i

huvudsak oförändrade förhållanden, vilket innebär att skolorna alltjämt skulle

sortera direkt under nomadskolinspektören och skolöverstyrelsen. I likhet med

vad som anförts i motionen II: 695 finner utskottet att väsentliga praktiska skäl

talar emot en sådan lösning. De avsevärda avstånden mellan de olika nomadskolorna

och den beslutande myndigheten i Stockholm kommer att medföra

avsevärda olägenheter för skolornas verksamhet. Härtill kommer, att den av

departementschefen föreslagna lösningen medför att samerna i fråga om skolväsendet

isoleras från kommunernas övriga invånare. De kommer således att

bl. a. gå miste om möjligheten att genom kommunala organ öva inflytande på

sitt skolväsende. Liksom motionären finner därför utskottet, att nomadskolorna

på sätt som föreslagits av nomadskolutredningen bör inordnas under de kommunala

skolstyrelserna samt länsskolnämnderna. Utskottet tillstyrker således

i detta avseende bifall till motionen II: 695.»

dels ock utskottets hemställan under I. samt III. a) och b) bort ha följande

lydelse:

»I. att riksdagen må, med bifall till motionen II: 695 i vad

den avser nomadskolväsendets ledning, besluta, att i enlighet

med nomadskolutredningens förslag de särskilda nomadskolorna

underställes vederbörande kommuns skolstyrelse och i

regionalt hänseende respektive länsskolnämnd;

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutslcottets utlåtande nr Hl år 1962

17

III. att riksdagen må

a) godkänna av departementschefen förordade grunder för

nomadskolväsendets organisation med den ändring, som innefattas

i moment I.;

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med av utskottet angivna riktlinjer fatta de beslut och

vidtaga de åtgärder, som fordras för genomförandet av den

förordade omorganisationen av nomadskolväsendet;»

2) av herr Lassinantti.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1962:319 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående nomadskolväsendets organisation. s. 1 i texten