Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nomadskolväsendets organisation jämte i ämnet väckt motion.
1962-05-18 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1962:141, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nomadskolväsendets organisation jämte i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
Nr U1—U2
Statsutskottets utlåtande nr Hl år 1962
1
Nr 141
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nomadskolväsendets
organisation jämte i ämnet väckt motion.
(2:a avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t (bilaga 10, punkt 116) föreslagit riksdagen
att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1962/63
beräkna till Nomadskolor: Avlöningar ett förslagsanslag av 1 500 000 kr., till
Nomadskolor: Omkostnader ett förslagsanslag av 686 000 kr. och till Nomadskolor:
Fortsättningsskolundervisning för nomadbarn ett förslagsanslag av
81 000 kr.
Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 51, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 23 februari
1962, föreslagit riksdagen att
a) godkänna av departementschefen förordade grunder för nomadskolväsendets
organisation;
b) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen
angivna riktlinjer fatta de beslut och vidtaga de åtgärder, som
fordras för genomförandet av den förordade omorganisationen av nomadskolväsendet;
c)
godkänna av departementschefen angiven avlöningsstat för nomadskolorna,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1962/63;
d) till Nomadskolor: Avlöningar för budgetåret 1962/63 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 1 490 000 kr.;
e) till Nomadskolor: Omkostnader för budgetåret 1962/63 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 696 000 kr.;
f) till Nomadskolor: Fortsättningsskolundervisning för nomadbarn för budgetåret
1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 81 000 kr.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom andra
kammaren av herr Larsson i Hedenäset väckt motion (II: 695), vari hemställts
att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 51 måtte, med
bifall i övrigt till propositionen, dels bemyndiga Kungl. Maj:t att genomföra en
sådan omorganisation av nomadskolväsendet, att de särskilda nomadskolorna
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 6 sand. Nr Hl—H2
2 Statsutskottets utlåtande nr HL år 1962
underställes vederbörande kommuns skolstyrelse och i regionalt hänseende
respektive länsskolnämnd samt att samerna därvid medges rätt att bli företrädda
i vederbörande skolstyrelse, allt enligt nomadskolutredningens förslag,
dels ock beakta vad i motionen anförts beträffande särskild högstadieundervisning.
Beträffande motiveringen för det motionsvis gjorda yrkandet får utskottet
hänvisa till motionen.
Pa grundval av nomadskolutredningens betänkande »Samernas skolgång»
(SOU 1960: 41) framlägges i propositionen förslag rörande nomadundervisningens
organisation vid en allmän övergång till 9-årig grundskola. Av pedagogiska och
psykologiska skäl samt av hänsyn till sameminoritetens kulturella önskemål
föreslås, att möjligheter till särskild undervisning alltjämt skall föreligga för samemas
del. Den särskilda skolplikten för fjällsamerna bör emellertid upphöra
fr. o. m. nästa budgetår och ersättas med de allmänna skolpliktsbestämmelserna.
Den årliga lästiden i nomadskolorna bör i samband därmed förlängas från 344/t
veckor till 39 veckor.
Alla samer föreslås få rätt att välja mellan reguljär undervisning i kommunala
skolor och den särskilda nomadundervisningen. Intresset bland samerna för den
särskilda undervisningen bedömes förbli i stort sett oförändrat. De nuvarande
nomadskolorna bör därför bibehållas och i samband med den 9-åriga skolans
införande successivt organiseras för undervisning på låg- och mellanstadiet. Till
samernas önskemål anpassad högstadieundervisning föreslås i propositionen bli
anordnad på lämplig plats i Norrland. Det föreslagna högstadiet, på vilket skulle
anordnas viss undervisning i lapska ämnen samt yrkesförberedande utbildning i
renskötsel, torde kunna upprättas tidigast fr. o. m. läsåret 1964/65.
Nomadundervisningen bör även i fortsättningen vara en statlig angelägenhet,
och den administrativa ledningen av detta skolväsende bör i huvudsak utövas i
oförändrade former.
Reformen beräknas för nästa budgetar i huvudsak inte medföra andra kostnadsökningar
än sådana som sammanhänger med den förlängda lästiden. Därjämte
beräknas ett belopp av 40 000 kr. för en lärarutbildningskurs i lapska
språket.
I det följande kommer en översiktlig redogörelse att lämnas för propositionens
allmänna uppläggning, varvid utskottet var för sig redovisar nomadskolutredningens
förslag ävensom departementschefens synpunkter och förslag i ämnet.
I den mån redogörelse för innehållet i propositionen icke lämnas torde utskottet
få hänvisa till propositionen.
Motiv för särskild undervisning av samernas barn
Under denna rubrik (s. 14—21) ges en redogörelse för de synpunkter och förslag,
som nomadskolutredningen framfört till stöd för att samernas barn även i
Statsutskottets utlåtande nr Hl år 1962
3
fortsättningen bör ha tillgång till särskilda skolor. Vidare lämnas i detta sammanhang
en redogörelse för remissvaren i vad de avser de principiella riktlinjerna
för nomadundervisningen. Utredningens slutsatser och principförslag
sammanfattas på följande sätt.
Av granskningen av motiven för en särskild undervisning av samernas barn
anser utredningen framgå, att nomadskolans ursprungliga motivering, sammanhängande
med en äldre tids typiska nomadliv, knappast längre har någon giltighet.
Däremot kan nya motiv härledas å ena sidan ur vår tids allmänt erkända
psykologiska och pedagogiska principer, å andra sidan ur den kulturella och
nationella situation, i vilken samerna numera lever. Dessa skäl är enligt utredningens
mening fullt tillräckliga för att föranleda, att särskilda skolor även
framdeles finnes upprättade för samernas barn. Dessa bör stå öppna för alla
samiska grupper, även om det hävdvunna namnet nomadskola bibehålies.
Samerna bör vidare tillerkännas rätt att välja mellan att låta sina barn gå i
nomadskolor och att låta dem gå i det reguljära skolväsendets skolor. En sådan
valfrihet kan motiveras dels med att förhållandena numera inte på något sätt
hindrar samebarn från att fullgöra sin skolplikt tillsammans med andra barn,
dels med att samer som inte önskar få sina barn fostrade i speciell samisk anda
bör få säga nej till den skola, som vill utöva en påverkan i sådan riktning. Det
kan även finnas sådana, som visserligen vill, att deras barn skall bibringas förståelse
för och kunskap om det lapska, men som menar att detta kan ske på
annat sätt än genom nomadskolan, och sådana, som helst skulle ha barnen i
nomadskolan men som föredrar samundervisning på grund av stort avstånd till
nomadskolan eller liknande skäl; även dessa bör ha frihet att välja. Vid obligatorisk
nomadundervisning i särskilda skolor eller klasser får man alltid räkna
med att detta system på sina håll bland samerna betraktas som en orättvisa.
Det saknas inte exempel på att man i nomadskolorna sett en form av segregation,
som majoritetsbefolkningen påtvingat den lapska folkgruppen. Det enda
sättet att definitivt undanröja dylika, låt vara fullständigt grundlösa, föreställningar
är en fullt genomförd frivilligprincip.
En konsekvens av valfriheten blir, att folkskolestadgans bestämmelser om allmän
skolplikt skall gälla även för fjällsamernas barn och att den nuvarande
särskilda skolplikten således kan upphävas. Inskrivningen av nomadbarn kan
därmed ske på samma sätt som för övriga barn, varvid målsman, som önskar
få sitt barn placerat i nomadskola, har att anmäla detta.
Några särskilda villkor för att få tillträde till nomadskola bör inte uppställas
på annat sätt än att var och en, som påstår sig vara same skall kunna utnyttja
den här avsedda rättigheten.
Utredningen finner det för sin del sannolikt, att valfriheten på de allra flesta
håll inte kommer att rubba den tradition för barnens undervisning inom denna
folkgrupp, som skapats av nomadskolan och dess föregångare. Undantag kan
man vänta sig i cn del fall, där man genom att låta barnen gå i reguljär skola
kan ha dem boende hemma, och möjligen längst i norr, där ett visst principiellt
motstånd mot den särskilda skolplikten försports.
1* — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 6 saml. Nr 1^1—1\2
4
Statsutskottets utlåtande nr Hl år 1962
Tillskott av elever från andra grupper än fjällsamer kan därjämte väntas
även i fortsättningen.
Förutom den rådande traditionen för skolgång inom en familj eller en bygd
torde vid frihet för målsman och elev att välja mellan nomadundervisning och
reguljär undervisning, även åtskilliga andra faktorer komma att inverka på
deras beslut. Att generellt förutsäga och mot varandra väga verkningarna av
dessa är ej möjligt. Däremot ger själva befolkningsutvecklingen grund för ett
bestämt antagande, nämligen att den nuvarande nomadskolans elevårgångar
kommer att miäska i fortsättningen. Med bortseende från nomadskolornas just
nu och under de närmaste åren stora kullar, beräknar utredningen storleken av
de elevgrupper, som under perioden 1965—1975 kan väntas bli anmälda till nomadundervisning
i någon form, till ett antal, sjunkande från omkring 45 till
omkring 35.
Rörande remissyttrandena kan framhållas, att de hörda myndigheterna och
organisationerna genomgående tillstyrkt utredningens under detta avsnitt framförda
förslag. Detta gäller bl. a. skolöverstyrelsen och Svenska samemas riksförbund.
Fyra av de hörda kommunerna, Offerdal, Tärna, Kiruna och Karesuando,
har däremot ansett, att de särskilda nomadskolorna bör avskaffas.
Undervisningens organisation m. m.
Utredningens förslag jämte därtill anslutande remissyttranden i vad avser
den framtida utformningen av nomadundervisningen har i propositionen redovisats
på sidorna 21—33 under två olika rubriker nämligen dels Undervisningens
organisation m. m., dels Undervisningens innehåll och utformning. Huvuddragen
av dessa avsnitt torde kunna sammanfattas på följande sätt.
Utredningen föreslår sådana förändringar av nomadskolornas organisation,
som betingas av att den 9-åriga grundskolan genomföres även för samernas del.
Låg- och mellanstadiet, som endast till mindre del påverkas av denna utveckling,
föreslås bli förlagt till de nuvarande nomadskolanläggningarna. Årskurs 7
kommer därvid att successivt avskaffas vid nomadskolorna och organiseras på
annat sätt.
Den nuvarande, som fjällkurs organiserade fortsättningsskolan bör upphöra i
samband med skolpliktstidens förlängning på samma sätt som inom skolväsendet
i övrigt.
Utredningen framhåller, att det på grund av valfrihetsprincipen och det
sjunkande barnantalet är tänkbart att inte alla de nu i bruk varande nomadskolanläggningarna
i framtiden kommer att behövas. Utredningen finner det
dock inte motiverat att för närvarande föreslå någon nomadskolas indragning.
I högstadiefrågan framhåller utredningen, att varje nomadskola inte kan förses
med eget högstadium. Utredningen anser det även otänkbart att anordna
undervisning i lapska ämnen vid alla de kommunala högstadier, till vilka sameungdomen
närmast skulle hänvisas.
Statsutskottets utlåtande nr Hl år 1962
5
Utredningen har i stället övervägt två alternativ med centralisering av
högstadieundervisningen till en eller två skolor. Det av utredningen förordade
alternativet (alternativ II) innebär, att särskild undervisning i lapska tillvalsämnen
samt förberedande yrkesutbildning i renskötsel skall komma till stånd
vid två av det reguljära skolväsendets högstadieskolor, den ena i Kiruna C och
den andra i Jokkmokk. Alla samer skall få rätt att på högstadiet fullgöra sin
skolplikt vid dessa samegruppshögstadier i stället för vid den centralskola i
hemtrakten som de normalt skulle tillhöra.
Det totala antalet elever, som varje år kan komma att anmäla sig till gruppundervisningen
i de lapska ämnena beräknar utredningen i bästa fall komma att
hålla sig mellan 30 och 40.
Den av utredningen diskuterade men avvisade alternativa lösningen av högstadiefrågan
(alternativ I) innebär, att elever från hela sameområdet i Sverige
skulle samlas i särskilda klasser vid en enda, rent samisk högstadieskola i
exempelvis Gällivare. I denna skola skulle med vissa avvikelser från den vanliga
timplanen lapska ämnen vara obligatoriska, eventuellt dessutom förekomma som
tillvalsämnen. Då även vid detta alternativ elevunderlaget skulle bli för knappt,
måste ett sådant högstadium samverka med en reguljär centralskola på orten.
I sin diskussion rörande högstadiets organisation uttalar utredningen bl. a.
följande.
Alternativ I är likvärdigt med alternativ II i fråga om den allmänna undervisningens
standard. Alternativ I skapar dock avsevärt bättre förutsättningar
för konsolideringen och studiet av samernas kultur samt för bevarandet av deras
språk.
Utredningen är dock inte beredd att förorda detta alternativ, då den inte har
blivit övertygad om att elevantalet blir tillräckligt, oaktat nomadskolfullmäktige
och andra samer i många fall gjort gällande, att nomadskolan bör få ett
eget högstadium, och sagt sig acceptera den tanken, att detta måste centraliseras
till en ort, t. ex. Gällivare. Även företrädare för samiska bygder på långt
avstånd därifrån har delat denna mening. Uttalanden av denna innebörd tolkar
utredningen dock till icke ringa del som uttryck för en allmänt positiv hållning
till samekulturen och en önskan om dess bevarande. De kan däremot inte anses
innebära någon garanti för att barnen faktiskt kommer att placeras i den lapska
centralskolan.
Skapas en särskild centralskola och visar sig sedan samernas intresse för
denna, och därmed även elevtillströmningen, ej hålla måttet, blir det enligt utredningens
uppfattning orationellt eller omöjligt att utnyttja skolanläggningen
för avsett ändamål. Riskerna för en felinvestering synes utredningen vara allvarligare
vid alternativ I än vid alternativ II. I en situation som innehåller så
många osäkra faktorer bedömer utredningen det som mest praktiskt att pröva
sig fram och i första hand göra ett försök med alternativ II. Skulle de därvid
vunna erfarenheterna ge vid handen, att reella förutsättningar för en lösning
6 Statsutskottets utlåtande nr Hl år 1962
enligt alternativ I föreligger, står vägen till ett förverkligande av detta alternativ
alltjämt öppen.
Utredningen föreslår, att den årliga lästiden bringas i överensstämmelse med
vad som gäller för skolväsendet i övrigt och således förlänges från 344/t veckor
till 39 veckor.
För högstadiets del diskuterar utredningen slöjdutbildning på bred basis, varvid
timtalen för slöjd, teckning och tillvalsämnen skulle sammanföras till en
ämnesgrupp med inriktning på slöjd och estetisk fostran. Eventuellt skulle detta
samlade ämne kunna utgöra särskild gren av årskurs 9 med förläggning till ett
av de båda högstadierna.
Förberedande yrkesutbildning i renskötsel bör anordnas som en särskild gren
av 9 y. Utbildningen bör bli av relativt bred utformning, så att vid sidan om
bevakning, märkning och skiljningar även slakt-, distributions-, försäljnings- och
förädlingsmomenten uppmärksammas.
Även näringsmässiga och kulturella förhållanden bör behandlas i detta sammanhang.
De äldre beteckningarna lärare vid visteskola och lärare vid byskola föreslås
av utredningen bli utbytta mot de inom det allmänna skolväsendet begagnade,
för närvarande småskollärare och folkskollärare. Den gamla benämningen nomadlärare
synes dock lämpligen kunna bibehållas.
Den behörighet i lapska, som hittills meddelats av skolöverstyrelsen, har i
regel varit beroende av dispens från kravet på kunskaper i lapsk ortografi och
grammatik, vilket är en följd av att lärarutbildningsmöjligheter saknas. Utredningen
betonar vikten av att undervisningen i lapska handhaves av kompetenta
lärare och föreslår, att en lärarkurs i Iwpska kommer till stånd och att ett belopp
av 40 000 kr. anslås för ändamålet.
Av redovisningen av remissmyndigheternas inställning till de här behandlade
frågorna framgår bl. a. att skolöverstyrelsen och Svenska samernas riksförbund
haft en annan uppfattning än utredningen om högstadiets organisation och därför
förordat alternativ I med ett centraliserat samiskt högstadium i Gällivare. I
detta sammanhang torde i övrigt få hänvisas till den sammanfattning av remisssvaren
som i propositionen redovisats på s. 26—28 samt s. 32 och 33.
Ledning och administration
Under detta avsnitt (s. 34—36) redovisas först vissa synpunkter som 1951 års
skolstyrelseutredning anlagt på frågan om nomadskolans lokala och regionala
ledning.
Statsutskottets utlåtande nr Hl år 1962
7
Av propositionen framgår i fortsättningen (s. 36—40), att nomadskolutredningen
föreslagit att nomadskolorna underställes skolstyrelserna i de kommuner,
där skolorna är belägna. Kommunerna skulle härigenom få samma ställning i
förhållande till nomadskolorna som till skolor, för vilka de för närvarande är
huvudmän. Samtliga kostnader för nomadundervisningen föreslås dock liksom
hittills bestridas av statsmedel. Förvaltningen av dessa medel bör handhas av
respektive kommun. Till kommunernas uppgifter skall även höra att förvalta
nomadskolans byggnader, dock utan att byggnaderna i fråga överföres i kommunernas
ägo.
Enligt förslaget bör vidare nomadundervisningen i de berörda skolstyrelserna
företrädas av en fackrepresentant med samma ställning som de lärarrepresentanter,
vilka enligt 16 § allmänna skolstadgan skall utses av lärarna. Fackrepresentanten
skall äga rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten inom
skolstyrelsen eller avdelning av densamma.
Fackrepresentanten för nomadundervisningen skall ej endast företräda lärarna
utan även målsmannaintresset bland samerna. Denne bör därför utses inte av
lärarkåren utan av samerna som grupp. Utredningen föreslår, att valet sker
genom Svenska samernas riksförbund.
Vid övergång till den här angivna ordningen är det enligt utredningens mening
inte längre behövligt eller lämpligt att utse nomadskolfullmäktige.
Under erinran om bestämmelserna i skolstyrelselagen föreslår utredningen, att
ett sådant yrkesråd som avses i 17 § skolstyrelselagen utses för den förberedande
yrkesutbildningen i renskötsel vid samegruppshögstadierna. Svenska samernas
riksförbund bör föreslå lämpliga ledamöter.
I sin motivering för förslaget om nomadskolans lokala ledning konstaterar
utredningen, att samerna själva vid överläggningar med utredningen visat sig
tveksamma inför att lägga nomadskolans ledning i kommunernas händer. Vissa
skäl, främst tillgodoseende av det samiska inflytandet, talar också enligt utredningens
mening för en rent samisk skolstyrelse för varje skola. Det avgörande
för utredningens förslag om kommunal ledning har emellertid varit praktiska
och allmänt pedagogiska skäl.
Utredningen föreslår, som en konsekvens av att den lokala ledningen anförtros
åt skolstyrelsen, att länsskolnämnderna blir mellaninstanser även för nomadskolorna.
Nomadskolinspektörstjänsten bör bibehållas. Inspektören bör som tjänsteman
bli knuten samtidigt till alla de tre länsskolnämnderna i Norrbottens, Västerbottens
och Jämtlands län. Hans uppgift blir enligt förslaget att biträda dessa
nämnder och deras kanslier med sakkunskap om nomadskolornas och samernas
förhållanden och att vara föredragande i ärenden, som berör dessa. Han bör
kallas till alla sammanträden i dessa nämnder, även till dem, vid vilka ärenden
rörande nomadundervisningen icke förekommer. Även om inspektören på så sätt
8
Statsutskottets utlåtande nr 11*1 år 1962
får arbetsuppgifter vid tre olika länsskolnämnder, förutsattes hans tjänst bli
organiserad som en särskild befattning vid en av dessa och bli upptagen på dess
stat, nämligen vid den i Norrbottens län, där sex av de nio nomadskolorna är
belägna. Hans stationeringsort skulle efter en övergångstid bli Luleå.
Utredningen framhåller i övrigt att det vid överläggningar med nomadskolfullmäktige
och nomadlärare föreslagits, att ett centralt nomadskolråd skulle
skapas. Eventuellt skulle detta tilldelas beslutande befogenheter och fungera
både som lokalstyrelse och mellaninstans. Utredningen avvisar dock tanken på
en sådan lösning av frågan, då anordningen skulle stänga vägarna till den samverkan
med övriga skolor, som kan öppnas genom andra former för nomadskolans
ledning.
Av remissyttrandena framgår (s. 40—42) att skolöverstyrelsen tillstyrkt att
nomadskolorna underställes de lokala skolstyrelserna samt att länsskolnämndema
skall fungera som mellaninstanser även för nomadskolväsendet. Inte
heller länsstyrelserna och länsskolnämndema har i huvudsak haft något att
erinra mot utredningens förslag i detta hänseende. Olika företrädare för samerna,
däribland Svenska samernas riksförbund har däremot önskat en annan
lösning av frågan om ledningen av samernas skolväsende. Professorn i finskugriska
språk vid Uppsala universitet har rest bestämda invändningar mot att
de kommunala myndigheterna skulle besluta rörande en språklig-nationell minoritet.
Rörande kostnaderna för samernas skolväsende anser nomadskolutredningen
att staten även efter kommunernas övertagande av ledningen av samernas skolväsende
skulle helt svara för desamma. De synpunkter som utredningen i övrigt
anfört i detta sammanhang har jämte vissa remissuttalanden redovisats i propositionen
på s. 42—46.
Beträffande skolöverstyrelsens anslagsberäkningar torde få hänvisas till s. 46
och 47 i propositionen.
Departementschefen
Departementschefen framhåller inledningsvis följande.
»Sedd som ett kvantitativt problem är den fråga, för vilken nu redogjorts, av
ringa omfattning. De renskötande samerna, vars undervisningsfrågor det gäller
att ta ställning till, räknar endast i runt tal 3 000 individer, och av dessa utgör
skolbarnen knappt 400. Det rör sig således om en mycket liten minoritet och
det säger sig självt, att omfattningen av den utredning, vars resultat nyss redovisats,
är mycket litet beroende av utredningsobjektets kvantitativa sida.
Med den syn som i vårt land under senare tid anlagts på samerna och med den
Statsutskottets utlåtande nr Hl år 1962
9
ställning dessa intagit, framstår troligen för de flesta svenska medborgare frågan
om hur skolgången för samernas barn skall ordnas inte heller som något svårt
principiellt problem. Uppfattningen att hänsyn till samernas egna önskemål bör
tagas så långt praktiska omständigheter det medger torde vara allmänt omfattad
bland dem som haft anledning taga befattning med frågan och delas
antagligen spontant av de flesta svenskar. Inte desto mindre måste denna,
liksom alla andra frågor, som rör en folkminoritets förhållanden, tillmätas stor
vikt och handhavas med största omsorg, då få ting så klart visar ett folks
mognad och kulturella nivå som dess förhållande till minoritetsgrupper av olika
slag. Det är mig angeläget att här framhålla, att nomadskolutredningen enligt
min mening på ett utmärkt sätt, initierat och vidsynt, analyserat den huvudfråga
den ställts inför och anlagt många intressanta och klarläggande synpunkter
på problemet. De slutsatser som dragits och den ställning i huvudfrågan som
utredningen intagit synes mig på ett representativt sätt uttrycka, hur man
utifrån demokratiska värderingar bör lösa den föreliggande undervisningsfrågan.
Även om jag inte är beredd att i alla detaljer följa utredningen, anser jag följaktligen,
att dess betänkande utgör ett bra underlag för förslag om nomadskolväsendets
framtida gestaltning.»
Efter att ha berört utredningens synpunkter rörande behovet av särskild
nomadundervisning uttalar departementschefen för egen del bl. a. följande.
»Ett konstaterande av att det bland samerna finns olika uppfattningar rörande
den inriktning barnens uppfostran bör få, ställer enligt min uppfattning ett
alldeles givet krav på samhället. Det bör från det allmännas sida inte resas
några hinder för samerna att fritt välja mellan strävan att bevara den samiska
särprägeln å ena sidan och strävan till samgående med majoritetsbefolkningen
å den andra. För att denna valfrihet skall bli en realitet, erfordras att föräldrarna
har möjlighet att välja mellan en samiskt präglad undervisning och en
skolgång i vanliga skolor. Jag vill således helt ansluta mig till utredningens starkt
markerade grundinställning till samernas skolproblem, enligt vilken samhällets
åtgärder bör utgå från förutsättningen att det är på samerna själva det skall få
ankomma att välja vilken inriktning barnens fostran skall få. Påverkan från
samhället i denna valsituation bör betraktas som utesluten och rätten att välja
bör föreligga inte blott då barnet skall börja skolan utan under hela gången i den
obligatoriska skolan.
Av den principiella syn på frågan, som jag härmed givit uttryck för, följer,
att samhället alltjämt bör sörja för, att det finns särskilda skolor att tillgå för
samernas barn. Ett tillhandahållande av sådana skolor av hög standard i förening
med nu nämnd valfrihet synes nämligen vara den enda lösning, som medger
allt undvikande av tvång i någon riktning. Samerna bör således ställas inför
två likvärdiga utbildningsmöjligheter och själva, genom sitt intresse för den ena
eller andra formen av skolgång, bestämma, vilken omfattning den särskilda undervisningen
rent organisatoriskt skall ha. I utgångsläget anser jag det vara
naturligt att räkna med oförändrade förhållanden i fråga om tillgång på skolor.
10
Statsutskottets utlåtande nr 141 år 1962
Skulle det efter valfrihetens införande visa sig, att behovet av nomadundervisning
minskar, torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om erforderliga
organisatoriska förändringar och eventuell minskning av antalet nomadskolor.»
I fortsättningen ansluter sig departementschefen till utredningens förslag
rörande skolpliktsbestämmelsernas utformning, samt till förslaget att inga andra
villkor skall vara förknippade med rätten att gå i nomadskola än att alla som
säger sig vara samer skall få utnyttja denna möjlighet.
I fråga om nomadskolans framtida organisation framhåller departementschefen,
att nomadundervisningen bör anpassas till den utformning av grundskolan
som blir en följd av riksdagens beslut härom. De erforderliga särskilda
bestämmelserna för nomadundervisningen får utfärdas, när bestämmelserna för
den obligatoriska skolan närmare utformats. De nuvarande särskilda nomadskolorna
bör efter erforderlig övergångstid avse låg- och mellanstadiet.
I högstadiefrågan ansluter sig departementschefen icke till utredningens förslag
utan förordar i stället alternativ I med bl. a. följande motivering.
»För egen del finner jag det angeläget, att det särskilda högstadium, som bör
organiseras för samiska elever, utgör ett verkligt alternativ till motsvarande
stadium i det reguljära skolväsendet. Från denna synpunkt finner jag den av
utredningen förordade lösningen vara mindre tillfredsställande. Enligt detta
förslag skulle, som utredningen själv påpekar, de lapska eleverna komma att
utgöra små minoriteter bland finsk- och svensktalande kamrater i samma klasser,
vilket enligt min mening skulle göra det svårare att ge högstadieundervisningen
den karaktär som en för samerna speciellt ordnad undervisning bör ha.
Alternativet I däremot skulle på ett helt annat sätt göra det möjligt att sätta
en samisk prägel på såväl undervisning som miljö. En nära anknytning till
en stor reguljär högstadieskola, sådan som t. ex. den som planeras i Gällivare,
skulle också förhindra en icke önskvärd isolering och ge kontakter med majoritetsbefolkningen
samt goda möjligheter att också inrikta skolgången mot andra
yrken än de för samerna traditionella. I likhet med flertalet remissmyndigheter
anser jag mig böra förorda, att högstadiefrågan i princip löses i enlighet med
utredningens alternativ I.
En förutsättning för den här förordade lösningen är givetvis, att den av skolöverstyrelsen
gjorda bedömningen av elevunderlaget visar sig i stort sett vara
riktig. Om detta skulle sjunka under den nivå, som motiverar inrättandet av
särskilda klasser i varje årskurs, bör en övergång till den enklare utformning av
högstadiet övervägas, som utredningen föreslagit enligt sitt alternativ II.
Det torde i detta sammanhang vara för tidigt att slutligt bestämma var högstadiet
skall förläggas. Starka skäl synes emellertid tala för att Gällivare bör bli
förläggningsort.
Frågan om förläggningsort, behovet av skollokaler, lämplig samordning med
förläggningsortens skolväsen samt undervisningens närmare utformning på högstadiet
är frågor, som det torde få ankomma på skolöverstyrelsen att ytterligare
Statsutskottets utlåtande nr Hl år 1962
11
överväga. Erforderliga förslag i dessa avseenden bör framläggas av överstyrelsen
i samband med anslagsäskandena för budgetåret 1963/64.»
Departementschefen tillstyrker förslaget om lästidens förlängning till 39 veckor
samt har inga erinringar mot vad utredningen föreslagit i fråga om undervisningens
innehåll och utformning. Särskild yrkesförberedande linje för renskötsel
bör således anordnas på högstadiet. Departementschefen betonar i sammanhanget
vikten av att eleverna på det samiska högstadiet beredes full frihet
att välja mellan olika yrkesförberedande linjer.
I enlighet med vad som föreslagits för grundskolan bör veckotimtalet i princip
begränsas till 35, dock med vissa möjligheter att jämka uppåt, därest så skulle
visa sig erforderligt.
Beträffande lärarna vid nomadskolorna förordar departementschefen att de
nuvarande benämningarna ersättes med dem som föreslagits beträffande grundskolan.
I och med att lästiden förlänges, så att denna och lärarnas tjänstgöringsskyldighet
blir av samma längd, bör lärarnas skyldighet att fullgöra åligganden
utöver dem som åvilar motsvarande lärare inom det obligatoriska skolväsendet
bortfalla. Departementschefen förordar vidare, att en lärarkurs i lapska språket
skall få anordnas och har härför beräknat ett belopp av 40 000 kr.
I frågan om nomadskolans ledning och administration har departementschefen
icke anslutit sig till nomadskolutredningens förslag utan förordat en fortsatt
central ledning genom skolöverstyrelsen och nomadskolinspektören. Departementschefen
anför härom bl. a. följande.
»Vid överväganden av utredningens förslag i denna del har jag funnit,
att åtskilliga och övervägande skäl kan anföras mot den av utredningen föreslagna
lösningen. Till dessa hör först och främst att handhavandet av undervisningsfrågorna
för en folkgrupp, vilken är i så utpräglad minoritetsställning
som samerna, av lokala organ, i vilka minoriteten saknar allt inflytande och inte
heller lämpligen kan beredas sådant, är ägnat att inge stora principiella betänkligheter.
Även av praktiska skäl finns det anledning att ifrågasätta den av utredningen
föreslagna anordningen. Nomadskolornas hela elevantal tillsammantaget
är inte större än elevantalet i en medelstor centralskola. En splittring av
ledningen av en sådan liten och homogen enhet på flera kommuner skulle enligt
min mening med hänsyn till nomadskolans syfte medföra väsentligt större nackdelar
än fördelar.
Till svårigheterna vid en ledning genom den kommunala skolstyrelsen hör
också, som jag nyss antydde, det enligt min mening närmast olösbara problemet
att finna former för ett verkligt samiskt inflytande på nomadskolornas ledning.
Detta inflytande synes däremot i den nuvarande nomadskolfullmäktiginstitutionen
— vars bibehållande jag förordar — fungera väl.
I fråga om de ekonomiska relationerna mellan staten och kommun, där nomadskola
är belägen, har utredningen föreslagit, att alla kostnader skulle bestridas av
statsmedel, under det att kommunerna skulle svara för den ekonomiska förvaltningen.
Utredningen har inte närmare angivit, i vilka former denna ekono
-
12
Statsutskottets utlåtande nr Hl år 1962
miska förvaltning skulle försiggå. Statskontoret har rest invändningar mot utredningens
förslag i denna del och ansett, att det kan ifrågasättas, om ekonomisk
förvaltning och ekonomiska åtaganden kan få åvila skolkommunen samtidigt
som samtliga kostnader åvilar statsverket. Skall staten gälda alla kostnader,
kan enligt ämbetsverkets mening svårligen ärenden av ekonomisk natur handläggas
av kommunerna.
Till dessa olika invändningar mot utredningens förslag rörande den lokala
ledningen kommer slutligen att olika företrädare för samerna inte ansett det
tillfredsställande, att nomadskolorna inordnas under den kommunala skolstyrelsen.
Från detta håll har framförts önskemål om en rent samisk ledning av skolväsendet.
Svenska samernas riksförbund har således föreslagit, att en särskild
skolstyrelse, bestående av representanter för samerna, skulle inrättas för varje
nomadskola.
För egen del har jag vid en bedömning av de olika synpunkter och förslag,
som framförts i frågan, funnit att starka skäl talar mot en lokal ledning av
nomadskolorna genom den kommunala skolstyrelsen. Då några påtagliga fördelar
inte kunnat påvisas med en dylik anordning, bör andra former för den lokala
ledningen väljas. Inrättande av särskilda samiska skolstyrelser, såsom vid remissbehandlingen
i något fall förordats, förefaller mig inte vara ett realistiskt förslag.
I detta läge har jag ansett mig böra taga fasta på det av utredningen betonade
förhållandet, att det i och för sig inte givits anledning till kritik mot det nuvarande
systemet med en central ledning av nomadskolväsendet genom skolöverstyrelsen
och nomadskolinspektören. Med hänsyn till nomadskolväsendets ringa
omfattning och vikten av att det ledes sakkunnigt och enhetligt, synes denna
anordning från praktiska och effektivitetssynpunkter vara den mest naturliga
och lämpliga. För att ernå en förenklad handläggning av vissa detaljärenden
förordar jag emellertid, att i samband med utfärdandet av nya bestämmelser för
nomadskolorna tillsynsmännen vid de olika skolorna erhåller vidgade befogenheter.
»
Departementschefens i det föregående återgivna uppfattning rörande nomadskolväsendets
ledning avser närmast låg- och mellanstadiet. Beträffande det
särskilda högstadiet torde enligt departementschefens uppfattning en nära samverkan
med det kommunala skolväsendet bli erforderlig.
Enligt departementschefens uppfattning bör nomadskolorna ej inordnas under
länsskolnämnderna men nämnderna bör, i första hand genom skolinspektörerna,
ges en ställning av stödjande och rådgivande organ för nomadskolorna.
Departementschefen anser, att det bör tagas under övervägande om inte befattningen
som nomadskolinspektör bör indragas, när den nuvarande innehavaren
avgår från tjänsten. Behovet av expertis bör därefter tillgodoses genom att
en konsulent för nomadskolfrågor knytes till skolöverstyrelsen. Departementschefen
tillstyrker, att nomadskolinspektörens stationeringsort ändras.
Medelsförvaltningen för nomadskolväsendet bör enligt departementschefens
uppfattning flyttas över från länsstyrelserna till skolöverstyrelsen.
Statsutskottets utlåtande nr 1U1 år 1962
13
Genomförandet av den ändrade organisationen av nomadskolväsendet
bör enligt förslaget ske under samma period som den nioåriga skolan i övrigt
genomföres. De nya skolpliktsbestämmelserna med valfrihet mellan nomadskola
och reguljär skola bör i princip träda i kraft redan fr. o. m. läsåret 1962/63. Den
särskilda högstadieundervisningen bör påbörjas läsåret 1964/65. Departementschefen
har i detta sammanhang berört vissa problem om övergången till de nya
skolförhållandena. Redogörelse härför återfinnes å s. 58—60 i propositionen.
I sin medelsberäkning för nomadskolorna har departementschefen räknat med
en ökning av avlöningsanslaget med 90 000 kr. Omkostnadsanslaget föreslås ökat
med 89 000 kr., under det att anslaget till fortsättningsskolundervisning för
nomadbarn föreslås bli uppfört med oförändrat belopp. Av departementschefens
redogörelse för anslagsberäkningen framgår att densamma innefattar ökade
kostnader för den förlängda lästiden, för testning av utvecklingsstörda barn,
för fritidsverksamhet, för särskild hjälpundervisning och särskild specialundervisning
under sammanlagt 20 veckotimmar samt för anordnande av lärarkurs i
lapska språket i Uppsala.
Utskottet
Utskottet vill för sin del i likhet med departementschefen understryka vikten
av att de frågor, som rör den samiska folkminoriteten, handhaves med den
största omsorg. Den föreliggande undervisningsfrågan bör med denna utgångspunkt
framför allt lösas med hänsyn tagen till samernas egna önskemål, så långt
detta är praktiskt möjligt. Tillgodoseendet av samernas undervisningsbehov efter
dessa riktlinjer kan också anses vara ett uttryck för uppskattning av samernas
kultur, som även ur nationell synpunkt är att betrakta som en tillgång.
Av den föreliggande propositionen angående nomadskolväsendets organisation
framgår, att väsentliga motiv talar för att samerna även i fortsättningen
skall ha möjligheter att bereda sina barn undervisning i särskilda skolor. Dessa
motiv hänför sig i första hand till psykologiska och pedagogiska principer. De
barn, som kommer till nomadskolan, saknar ofta kunskaper i svenska, och
undervisningen måste således anpassas efter detta förhållande.
Undervisning i särskilda skolor är därtill av stor betydelse för samernas möjligheter
att hävda sin kulturella och nationella särart. Utredningen har visat,
att samernas strävanden i dessa hänseenden ej är enhetlig. Det finns på många
håll cn bestämd önskan att slå vakt omkring det speciellt samiska, men det
finns också samer, som i första hand eftersträvar ett samgående med majoritetsbefolkningen.
Med utgångspunkt från den således föreliggande situationen har det nu framlagda
förslaget utformats på sådant sätt, att samerna alltjämt skall beredas
tillfälle till undervisning i särskilt för dem anordnade skolor, dock med full frihet
för dem att alternativt fullgöra skolplikten i vanliga kommunala skolor.
14 Statsutskottets utlåtande nr Hl år 1962
Utskottet finner för sin del, att de av departementschefen sålunda förordade
allmänna riktlinjerna för lösning av samernas skolfråga är från principiell synpunkt
riktiga. Genom den föreslagna valfriheten beredes samerna möjlighet att
själva bestämma, vilken inriktning barnens fostran skall få.
Till de mera svårbedömbara problemen i föreliggande utredningssammanhang
hör frågan, hur det samiska högstadiet skall organiseras. Departementschefen
har för sin del förordat ett gemensamt samiskt högstadium, vid vilket förutsättningar
skulle kunna skapas för anordnande av särskilda klasser för sameeleverna.
Även utskottet finner, att denna lösning är den som på bästa möjliga sätt tillgodoser
samernas egna önskemål och behov. Utskottet utgår därvid från att
undervisningen på detta högstadium i enlighet med den av departementschefen
angivna tidsplanen skall kunna påbörjas läsåret 1964/65. Med hänsyn bl. a. till
att det samiska högstadiet i början endast kommer att omfatta ett mycket begränsat
antal elever finner utskottet sig icke böra biträda yrkandet i motionen
11:695 om anordnande av högstadieundervisning på två olika platser i enlighet
med nomadskolutredningens förslag.
I fråga om nomadundervisningens ledning och administration hade nomadskolutredningen
föreslagit, att de kommunala skolstyrelserna och länsskolnämnderna
skulle få i huvudsak samma ställning i förhållande till nomadskolorna som
till de skolor, för vilka de för närvarande är huvudmän. Gentemot denna lösning
har departementschefen enligt utskottets mening anfört vägande skäl. Utskottet
finner särskilt avseende böra fästas vid, att samernas företrädare, i första hand
Svenska samernas riksförbund, icke önskat en sådan lösning. Då icke heller
särskilda samiska skolstyrelser synes vara en lämplig anordning, vill utskottet i
likhet med departementschefen förorda, att skolöverstyrelsen och nomadskolinspektören
även i fortsättningen svarar för nomadskolväsendets ledning. I motionen
II: 695 har gentemot denna lösning invänts, att det av praktiska skäl
samt med hänsyn till behovet av omedelbar kontakt med kommunernas skolväsende
skulle vara till fördel, om kommunerna svarade även för nomadskolorna.
Då emellertid departementschefen förordat, att nomadskolornas tillsynsmän
skulle få ökade befogenheter och länsskolnämndema i förhållande till nomadskolorna
skulle få en ställning som stödjande och rådgivande organ, främst i
pedagogiskt hänseende, finner utskottet, de i motionen påtalade olägenheterna
icke vara av sådan betydelse, att de bör föranleda en ändring av departementschefens
förslag. Utskottet avstyrker således bifall till motionen.
Då vad departementschefen i övrigt i förevarande proposition anfört och
förordat icke givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande, får
utskottet hemställa,
I. att motionen II: 695, i vad den avser nomadskolväsendets
ledning, icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda;
II. att motionen II: 695, i vad den avser särskild högstadieundervisning,
icke må av riksdagen bifallas;
Statsutskottets utlåtande nr l/i år 1962
15
III. att riksdagen må
a) godkänna av departementschefen förordade grunder för
nomadskolväsendets organisation;
b) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med av departementschefen angivna riktlinjer fatta de
beslut och vidtaga de åtgärder, som fordras för genomförandet
av den förordade omorganisationen av nomadskolväsendet;
c) godkänna följande avlöningsstat för nomadskolorna, att
tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1962/63:
Avlöningsstat
Utgifter
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 505 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj:t, förslagsvis..................... 11 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis
.................................... 705 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis.................... 262 000
5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,
förslagsvis.................................. 24 000
Summa kr. 1 507 000
Särskilda uppbördsmedel
Ersättning från byggnadsstyrelsens delfond av statens
allmänna fastighetsfond ................. 17 000
Nettoutgift kr. 1 490 000
d) till Nomadskolor: Avlöningar för budgetåret 1962/63 å
driftbudgeten under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 1 490 000 kr.;
e) till Nomadskolor: Omkostnader för budgetåret 1962/63
å driftbudgeten under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 696 000 kr.;
f) till Nomadskolor: Fortsättning sskolundervisning för nomadbarn
för budgetåret 1962/63 å driftbudgeten under åttonde
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 81 000 kr.
Stockholm den 18 maj 1962
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG
16
Statsutskottets utlåtande nr 1^1 år 1962
Vid jörestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herr Einar Persson, fröken Andersson, herrar Birger
Andersson, Ivar Johansson, Axel Johannes Andersson, Ragnar Bergh, Per Jacobsson,
Rikard Svensson, Bengtson, fru Wallentheim, herrar Mårtensson, Bertil
Petersson, Bengt Gustafsson, Källqvist och Manne Olsson; samt
från andra kammaren: herrar Staxäng, Karlsson i Olofström, Almgren,
fröken Elmén, herr Nilsson i Göingegården, fröken Olsson, herrar Arvidson,
Lassinantti, Larsson i Hedenäset, Gustafsson i Uddevalla, Andersson i Knäred,
Blomkvist, Berg och Nelander.
Reservationer
1) av herrar Ivar Johansson, Axel Johannes Andersson, Per Jacobsson, Bengtson,
Källqvist, Staxäng, Nilsson i Göingegården, Larsson i Hedenäset, Andersson
i Knäred och Nelander, vilka ansett att utskottet bort tillstyrka bifall till motionen
n: 695 i vad avser nomadskolväsendets ledning och att därför
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 14, som börjar med »I fråga om»
och slutar med »till motionen», bort ha följande lydelse:
»I vad avser nomadskolväsendets ledning har departementschefen förordat i
huvudsak oförändrade förhållanden, vilket innebär att skolorna alltjämt skulle
sortera direkt under nomadskolinspektören och skolöverstyrelsen. I likhet med
vad som anförts i motionen II: 695 finner utskottet att väsentliga praktiska skäl
talar emot en sådan lösning. De avsevärda avstånden mellan de olika nomadskolorna
och den beslutande myndigheten i Stockholm kommer att medföra
avsevärda olägenheter för skolornas verksamhet. Härtill kommer, att den av
departementschefen föreslagna lösningen medför att samerna i fråga om skolväsendet
isoleras från kommunernas övriga invånare. De kommer således att
bl. a. gå miste om möjligheten att genom kommunala organ öva inflytande på
sitt skolväsende. Liksom motionären finner därför utskottet, att nomadskolorna
på sätt som föreslagits av nomadskolutredningen bör inordnas under de kommunala
skolstyrelserna samt länsskolnämnderna. Utskottet tillstyrker således
i detta avseende bifall till motionen II: 695.»
dels ock utskottets hemställan under I. samt III. a) och b) bort ha följande
lydelse:
»I. att riksdagen må, med bifall till motionen II: 695 i vad
den avser nomadskolväsendets ledning, besluta, att i enlighet
med nomadskolutredningens förslag de särskilda nomadskolorna
underställes vederbörande kommuns skolstyrelse och i
regionalt hänseende respektive länsskolnämnd;
Statsutslcottets utlåtande nr Hl år 1962
17
III. att riksdagen må
a) godkänna av departementschefen förordade grunder för
nomadskolväsendets organisation med den ändring, som innefattas
i moment I.;
b) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med av utskottet angivna riktlinjer fatta de beslut och
vidtaga de åtgärder, som fordras för genomförandet av den
förordade omorganisationen av nomadskolväsendet;»
2) av herr Lassinantti.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1962:319 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående nomadskolväsendets organisation. s. 1 i texten