Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om besiktningen av hästar, som uttagas enligt militära uttagningsförordningen.

1962-11-06 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1962:159, Utlåtande i anledning av väckt motion om besiktningen av hästar, som uttagas enligt militära uttagningsförordningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 159—160

Statsutskottets utlåtande nr 159 år 1962

1

Nr 159

Utlåtande i anledning av väckt motion om besiktningen av hästar,

som uttagas enligt militära uttagningsförordningen.

(l:a avd.)

I en inom andra kammaren av herrar Eliasson i Sundborn och Gustafsson

i Kårby väckt motion (II: 609) har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse

till Ivungl. Maj:t hemställa om skyndsam prövning av frågan om sådan

ändring av den militära uttagningsförordningen att besiktning av hästar

sker hos vederbörande hästägare med anlitande av distriktsveterinärerna.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas

till motionen.

Över motionen ha, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

yttranden avgivits av arméintendenturförvaltningen och veterinärstyrelsen

(Bilaga A och B).

Utskottet. Den främsta orsaken till kritiken mot det nuvarande förfarandet

vid besiktning av hästar, som uttagas enligt militära uttagningsförordningen,

synes vara, att hästägarna icke erhålla ersättning för den förlust av

arbetstid, som de få vidkännas vid uppvisning av sina hästar på besiktningsplatserna.

Enligt bestämmelser, fastställda av 1959 års riksdag, skola dessa

platser i regel ej ligga på större avstånd än fem kilometer från hästägarens

hemvist. Om avståndet överstiger fem kilometer, är hästägaren berättigad till

ersättning av statsmedel med för närvarande 30 öre per kilometer.

Yrkanden om ytterligare ersättning till hästägare för uppvisande av häst,

alternativt att ifrågavarande besiktning skall ske hos vederbörande hästägare,

ha avvisats av bl. a. 1959 och 1960 års riksdagar. Även vid innevarande

års riksdag har denna fråga varit föremål för prövning. Såsom framgår av

årets statsverksproposition, bilaga 6, punkt 52, avstyrkte departementschefen

en av arméintendenturförvaltningen år 1961 gjord framställning om dylik

ersättning ävensom ett under ärendets remissbehandling framkommet förslag

innebärande, att hästbesiktning skulle ske hos vederbörande hästägare.

1 sistnämnda avseende framhöll departementschefen att sådana besiktningar

skulle bli mycket tidskrävande och därigenom kostsamma. I sitt av riksdagen

godkända utlåtande nr 4, punkt 46, anslöt utskottet sig till vad departementschefen

anfört. Till det motionsvis gjorda yrkandet om prövning av

1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 6 saml. Nr 159—160

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 159 år 1962

frågan om besiktning av hästar med anlitande av distriktsveterinär skulle

utskottet framdeles under riksdagen återkomma.

I arméintendenturförvaltningens föreliggande yttrande i sistnämnda fråga

framhålles att besiktning genom distriktsveterinärerna är såväl av kostnadsskäl

som ur organisatoriska synpunkter förenad med så allvarliga olägenheter,

att förslaget icke bör realiseras. Veterinärstyrelsen har ansett, att

hinder från administrativ eller veterinärmedicinsk synpunkt icke torde möta

att anförtro besiktningen åt distriktsveterinärerna. Enligt styrelsens mening

är det dock icke uteslutet, att ett system med ianspråktagande av distriktsveterinär

icke blir billigare för statsverket än nuvarande system, även

om hästägarnas krav på höjd och utökad ersättning skulle tillmötesgås.

Med hänsyn till det anförda och under erinran om den ställning årets riksdag

tagit till frågorna om ytterligare ersättning till hästägare och plats för

hästbesiktning finner utskottet sig böra avstyrka motionen.

Utskottet hemställer,

att motionen II: 609 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 6 november 1962

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

Närvarande: se under utlåtandet nr 160.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 159 år 1962

3

Bilaga A

Till riksdagens statsutskott

Jämlikt nådig remiss av den 23/5 1962 har arméintendenturförvaltningen

beretts tillfälle att till Riksdagens statsutskott avgiva utlåtande över en i

riksdagens andra kammare av herrar Eliasson i Sundborn och Gustafsson

i Kårby väckt motion (II: 609) angående besiktning av hästar, som uttagas

enligt militära uttagningsförordningen.

Förvaltningen har år 1956 i enahanda ärenden avgivit remissutlåtande i

anledning av då väckta motioner I: 59, II: 85, vari yrkades, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att besiktning av hästar, som

i fred uttagas för krigsmaktens behov, skall ske hos vederbörande hästägare

eller att vederbörande hästägare beredes skälig ersättning, då häst uppvisas

vid besiktningsmöte.

I remissvar av den 28/9 1956 har förvaltningen lämnat en redogörelse för

tillämpningen av gällande organisation och erfarenheterna från de gångna

15 åren av systemets funktion och därvid funnit det tillfredsställande ur administrativ-

och krigsberedskapssynpunkt. Förvaltningen framhåller emellertid,

att ett missnöje framträtt hos hästägarna över de gällande ersättningsbestämmelserna

och föreslagit att en ändring av dessa måtte vidtagas

i avsikt att för hästägarna skapa gynnsammare betingelser för dem åliggande

skyldighet att framvisa häst för besiktning.

De två alternativa förslagen i detta syfte, som enligt motionerna voro

framkomliga, skulle vara antingen att alla hästbesiktningar måtte ske hos

vederbörande hästägare eller, att om detta system icke befunnits möjligt genomföra,

hästägarna erhåller skälig ersättning för förlorad arbetstid samt

transportkostnader. Beträffande det första alternativet, — hästarnas besiktning

på hemgården genom distriktsveterinärens försorg — framhöll förvaltningen

redan vid tillkomsten av gällande system bl. a., att alla veterinärer

icke voro lämpade såsom hästbesiktningsmän. Sålunda anfördes i »Betänkande

ang revision av gällande rekvisitionslagstiftning» att »förordnande

att vara hästbesiktningsman bör endast meddelas veterinär, som är särskilt

kvalificerad på hithörande områden». Det framhölls även att de praktiserande

veterinärerna i allt mindre grad syssla med hästar på grund av häststammens

fortgående reduktion och att därigenom icke alla distriktsveterinärer

kunde betecknas såsom kvalificerade för uppdraget. Ett utnyttjande

av distriktsveterinärerna skulle även medföra avsevärda olägenheter ur administrativ

och organisatorisk synpunkt. Slutligen skulle det vara en uppenbar

nackdel för båda parterna om kommunernas hästuttagningsnämnder,

som enligt gällande system skola närvara vid besiktningen och den preliminära

uttagningen, skulle utgå. En approximativ beräkning av kostnaderna

enligt föreslagna principen gav vid handen att ett utnyttjande av distriktsveterinärer

för besiktning skulle dra en årlig total kostnad av ca 200 000

kr. Den dåvarande kostnaden för liästuttagning uppgick till ca 78 000 kr.

Beträffande det andra alternativet, att bereda hästägarna ersättning för

framvisande av häst å besiktningsplats, framräknade förvaltningen, att med

dåvarande omfattning av uttagningen och då gällande normer för inställelse

— upp till It) km till besiktningsplats — skulle på basis av gällande lantarbetaravtal

ersättning till hästägarna komma att medföra eu kostnadsökning

för statsverket på i runt tal 185 000 kr. årligen.

J-j- Bihang till riksdagens protokoll 1962. 6 samt. Nr 159—160

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets utlåtande nr 159 år 1962

Som ett ytterligare alternativ föreslog förvaltningen, att de särskilt förordnade

besiktningsmännen skulle i närvaro av en reducerad hästuttagningsnämnd

utföra besiktningen å »hemgården».

Sammanfattningsvis har förvaltningen i detta sitt remissyttrande anfört:

att besiktning genom distriktsveterinärerna av såväl kostnadsskäl som ur

organisatoriska synpunkter vore förenat med så allvarliga olägenheter, att

alternativet icke borde ifrågakomma, att alternativet med ersättning till

hästägare för hästs förande till besiktningsplats med hänsyn till den avsevärda

kostnadsökningen för statsverket ej kunde förordas samt att alternativet

att med särskilt förordnade hästbesiktningsmän låta utföra hästbesiktning

å hemgården kunde försöksvis prövas, dock att konsekvenserna av

besiktningsutförande enligt detta tillvägagångssätt icke helt kunde överblickas.

Det sistnämnda alternativet föreslogs prövas inom några hästbesiktningsområden

i olika delar av landet.

Vid utskottets behandling anförde Statsutskottet i sitt utlåtande följande:

»Utskottet vill erinra om, att det nuvarande systemet för uttagning i fred av

hästar för krigsmaktens behov har tillämpats sedan femton år. I såväl de

föreliggande motionerna som remissyttrandena framhålles, att detta system

icke i alla avseenden är tillfredsställande och att behov av ändrade bestämmelser

föreligger. Utskottet kan ansluta sig härtill. Sålunda är det enligt utskottets

mening önskvärt, att de med uttagningsförfarandet nu förenade

olägenheterna för hästägarna ävensom kostnaderna i samband med uppvisandet

av häst för uttagningsbesiktning i möjligaste mån begränsas. Det synes

utskottet därför böra undersökas, huruvida icke ett förenklat och mindre

tidsödande besiktningssätt skulle kunna införas. Ett ytterligare motiv för

en sådan undersökning är, förutom den pågående driftrationaliseringen inom

jordbruket och vissa delar av skogsbruket, att den fortgående motoriseringen

inom krigsmakten medför en avsevärd begränsning av krigsmaktens

behov av hästar.» Med hänsyn till vad sålunda anförts förutsatte utskottet,

att Kungl. Maj:t, på sätt Kungl. Maj :t finner lämpligt, i av utskottet angivet

syfte låter verkställa översyn av den militära uttagningsförordningen, och

hemställde att riksdagen måtte i anledning av motionerna I: 59 och II: 85,

i skrivelse till Kungl. Maj :t giva tillkänna vad utskottet anfört.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

I Kungl. brev den 8/2 1957 uppdrogs åt arméintendenturförvaltningen inkomma

med förslag till åtgärder för efterkommande av riksdagens beslut.

Arméintendenturförvaltningen lät i anledning härav under år 1957 anordna

försök med ett besiktningsförfarande, där särskilt förordnade hästbesiktningsmän

i närvaro av en reducerad uttagningsnämnd verkställde besiktning

å »hemgården». Besiktning enligt detta system utfördes inom Hallands,

Örebro och Västernorrlands län. Underdånig rapport angående dessa

försök jämte förslag till ändrat besiktningsförfarande ingavs av förvaltningen

den 19/6 1958. I rapporten anfördes bl. a. att av försöken framkommit:

a) Avlägset belägna gårdar hava ofta ofarbara eller dåliga tillfartsvägar,

som försvårat besiktningens genomförande enligt fastställda resplaner.

b) I flera fall har hästarna icke hållits hemma på gården och varit tillgängliga

för omedelbar besiktning utan besiktningen har måst ske ute i beteshage

eller på åkerfält, vilket även förryckt den uppgjorda resplanen. I

flera fall har ingen varit hemma, som kunnat visa upp hästen, detta trots

kallelse med meddelande om dag och tid för besiktningen. I stort antal fall

har icke sådan person funnits hemma som kunnat framtaga och uppvisa

hästen.

c) Tiden för besiktning inom ett visst område har i jämförelse med hittills

gällande system väsentligt ökat; antalet besiktigade hästar per dag

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 15!) år 1962

5

uppgår endast till en tredjedel av det antal, som kan medhinnas enligt nu

gällande system. Kostnaderna per besiktigad häst har uppgått till mellan 2

å 2 1/2 gånger kostnaderna vid besiktning å särskilda besiktningsplatser.

d) Hästägarna ha vid förfrågan uttalat tillfredsställelse med systemet.

Under hänvisning till vad som anförts var förvaltningen av den uppfattningen

att systemet med besök hos varje hästägare icke vore lämpligt.»

Förvaltningen föreslog i anledning härav och i insikt om motionärernas

och hästägarnas berättigade synpunkter på att söka göra hästbesiktningarna

mindre betungande, att antalet besiktningsplatser skulle utökas betydligt,

så att hästägarna erhöllo en mycket kort vägsträcka att tillryggalägga till

besiktningsplatserna — högst 5 km —, att besiktningen skulle utföras såsom

tidigare av särskilt förordnad hästbesiktningsman i närvaro av hästuttagningsnämnden

dock att denna reduceras till ordf. och den ledamot, som bäst

känner till förhållandena inom den del av kommunen, där besiktningen äger

rum samt att ersättning bör utgå til! varje hästägare med 10 kr. per häst.

Ersättningsbeloppen framräknades efter gällande lantarhetaravtal och med

hänsyn till beräknad genomsnittlig tid för inställelse. Ersättning för transportkostnad

syntes däremot ej böra ifrågakomma på grund av att avståndet

till besiktningsplatsen maximeras till 5 km.

Arméintendenturförvaltningens förslag föranledde år 1959 ändring av militär

uttagningsförordning (SFS 144/1959) bl. a. så tillvida, alt 47 och 48 §§

erhöllo följande ändrade lydelse:

§ 47. Med ledning — ---vållas hästägarna.

Plats för besiktning bestämmes så att avståndet från vederbörande hästägares

hemvist till besiktningsplatsen i regel ej överstiger fem kilometer.

Överstiger avståndet från hemvistet till besiktningsplatsen fem kilometer,

är hästägaren berättigad till ersättning av statsmedel enligt grunder som

fastställas av Kungl. Maj:t efter förslag av hästuttagningsmyndigheten.

Vad i---andra stycket.

Hästuttagningsmyndigheten upprättar----ägare (hästförteckning).

§ 48. Besiktning förrättas i närvaro av två ledamöter i vederbörlig uttagningsnämnd,

nämligen ordföranden eller, vid förfall för denne, vice ordföranden

samt en av nämnden utsedd ledamot, som är väl förtrogen med hästbeståndet

i den del av kommunen, där besiktningsplatsen är belägen.

Det åligger---den tredskande.

I syfte att snarast effektuera dessa ändringar har arméintendenturförvaltningen

tillskrivit uttagningsnämnderna och anmodat dessa att tillse, att besiktningsplatserna

framgent förlägges så, att om möjligt i intet fall hästägares

inställelse till besiktning kommer att överstiga 5 km. Detta har medfört

att, i trakter där gårdarna ligga glest, i månget fall besiktningen blivit

förlagd till hemgården eller dess omedelbara närhet.

En jämförelse mellan antalet besiktningsplatser och antalet hästar kallade

till dessa platser åren 1959 och 1962 visar en icke oväsentlig ökning av

antalet besiktningsplatser medan antalet hästar per besiktningsplats nedgått.

Det är härvid att märka, att totalantalet hästar i berörda län under

tiden minskat med 15 till 30 %.

Län

Antal besiktningsplatser

Antal hästar per besiktnings- plats

1959

1962

1959

1962

B

368

404

7,5

5,7

D

191

210

5,2

3,4

P

249

251

4,0

3,1

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 159 år 1962

I 87, 42 och 43 fall inom respektive län B, D och P uppvisades endast en

häst å besiktningsplats med andra ord besiktningen ägde rum å hemgården

eller dess omedelbara närhet.

Det är angeläget, att i detta sammanhang påpeka, att det är en väsentlig

skillnad i effektiviteten mellan å ena sidan denna »besiktningsplatsprincip»

och tidigare föreslagna och 1957 prövade besiktning å hemgården. I förra

fallet anges ett bestämt klockslag för besiktningen och inställelsen har så

gott som genomgående varit punktlig. I senare 1957 prövade förfarandet

måste anges en tidrymd på ett par timmar, varunder hästägaren anmodades

hålla hästen tillgänglig för besiktning. Erfarenheterna från de utförda försöken

med detta system och dess olägenheter ha tidigare ovan redovisats.

Vid 1960 års riksdag togs åter »hästbesiktningsfrågan» upp i form av motioner,

i andra kammaren av herr Johansson i Gränö m. fl. (II: 276) samt i

första kammaren av herr Svanström (I: 230) utmynnande i en hemställan,

att besiktning av hästar, som i fredstid uttages för krigsmaktens behov, skall

äga rum hos vederbörande hästägare eller att vederbörande hästägare beredes

skälig ersättning, då häst uppvisas vid s. k. besiktningsmöte.

Enligt statsutskottets då uttalade mening hade icke några sådana omständigheter

tillkommit, sedan frågan senast prövades av Kungi. Maj:t och förelädes

1959 års riksdag, att utskottet ansett sig berett tillstyrka yrkandet i

motionen.

Utskottet (utlåtande nr 162 år 1960) hemställde, att motionen icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd och riksdagen beslöt i enlighet härmed.

I underdånig skrivelse den 10/3 1961 har arméintendenturförvaltningen

hemställt, att frågan om ersättning till hästägare för uppvisande av häst

måtte upptagas till förnyad prövning. Anledningarna härtill var dels att,

trots de åtgärder, som vidtagits 1959 i form av ändring av militära uttagningsförordningen,

det alltjämt rådde en viss irritation och missnöje bland

hästägarna, dels att förvaltningen ej kunde finna skäligt att en begränsad

del av den hästägande allmänheten skulle få vidkännas kostnader för hästuppvisning

vid uttagning samt slutligen att statsverket vid ett utbetalande

av en skälig ersättning till hästägarna ej skulle behöva vidkännas en kostnadsökning

mer än högst 50 000 kronor årligen, då uttagningsverksamheten

betydligt minskat i omfattning.

Av motionärerna i årets riksdag föreslaget system med besiktning hos

hästägarna genom distriktsveterinärens medverkan finner förvaltningen på

grund av tidigare redovisade skäl ej kunna förorda. Detta så mycket mer

som uttagningsbehovet nu reducerats samtidigt som kravet på ett enhetligt

och ur militär användningssynpunkt sakligt bedömande av hästmaterialet

än mer accentuerats. Det vill slutligen samtidigt synas ostridigt att näringslivets

intressen och den enskildes behov alltjämt bör bevakas i förefintliga

hästuttagningsnämnder.

Arméintendenturförvaltningen får på grund härav dels förorda ett bibehållande

i princip av det tillämpade hästuttagningsförfarandet dels ock förorda,

att en skälig ersättning måtte utbetalas av statsmedel till ägare av

uppvisad häst för åsamkad förlust av arbetsinkomst. Totalt torde ersättningsbeloppet

böra uppskattas till högst 40 000—50 000 kr. per år, därest rätt

till ersättning endast tillkommer hästägare, vilken måste lämna hemvistet

för uppvisande av häst.

Ersättningens storlek är härvid beräknad på sätt som arméintendenturförvaltningen

i tidigare underdånig framställning redovisat.

S. LEIJONHUFVUD

F. D. DIURLIN

Gösta Ganting

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 159 år 1962

7

Bilaga B

Till riksdagens statsutskott

Den 23 maj 1962 har Kungl. Maj:t anbefallt Veterinärstyrelsen att till

Riksdagens Statsutskott inkomma med utlåtande över motion II: 609 angående

besiktning av hästar, som uttages enligt militära uttagningsförordningen.

Till åtlydnad härav får styrelsen anföra följande.

Nuvarande system för besiktningen, vid vilket denna förrättas av särskilt

förordnad hästbesiktningsman i närvaro av två ledamöter i vederbörlig

uttagningsnämnd, finner motionärerna föråldrat och irrationellt.

Den främsta orsaken till kritiken synes vara att hästägarna icke erhålla

någon ersättning för den förlust av arbetstid, de får vidkännas då de har

att på bestämd tid uppvisa sina hästar på fastställda besiktningsplatser,

vilka numera regelmässigt ej skall ligga på längre avstånd än fem kilometer

från hästägarens hemvist. Om avståndet överstiger fem kilometer kan hästägaren

erhålla viss mindre ersättning av statsmedel. Sedan yrkanden om

ytterligare ersättning avvisats vid skilda tillfällen önskar nu motionärerna

att besiktningen skall ske hos hästägarna med anlitande av distriktsveterinärorganisationen.

Nuvarande ordning med reducerad uttagningsnämnd och maximerat avstånd

till besiktningsplatsen är endast några år gammal och har enligt vad

Veterinärstyrelsen inhämtat medfört betydande förbättring av förhållandena.

Bl. a. lär ett relativt stort antal besiktningar redan nu ske hos ägarna.

Då hästarna dessutom endast skall uppvisas vart tredje år borde detta i

och för sig icke vara någon större fråga. Uppenbarligen åstadkommer den

emellertid fortfarande avsevärd irritation på många håll och allt som kan

göras för att avlägsna denna bör givetvis ske.

Som skäl mot att anlita distriktsveterinärerna har anförts

att önskad enhetlighet vid uttagningen äventyras vid övergång från ett

mycket litet antal (ca 10) besiktningsmän till närmare 300,

att icke alla distriktsveterinärer a priori är lämpade som hästbesiktningsmän,

att distriktsveterinärerna på grund av reduktion av häststammen allt mindre

sysslar med hästar, samt

att besiktning hos djurägarna blir allt för kostsam.

I önskemålen om enhetlig bedömning vid uttagning av hästar för militärt

bruk kan Veterinärstyrelsen instämma. Dessa önskemål torde emellertid

i tillräcklig grad kunna tillgodoses även vid användande av distriktsveterinärer

genom utarbetande av detaljerade instruktioner för bedömningen,

eventuellt kompletterade med av arméintendenturförvaltningen anordnade,

för distriktsveterinärerna i ett eller flera län gemensamma praktiska demonstrationer.

Nyssnämnda åtgärder skulle avsevärt motverka den befarade mindre

»lämpligheten» hos några distriktsveterinärer och likaledes minska tyngden

i invändningen att de praktiserande veterinärerna allt mindre sysslar med

hästar.

Sistnämnda faktum är visserligen ostridigt men det finns dock enligt Veterinärstyrelsens

mening ingen som helst anledning antaga annat än att en

distriktsveterinär, efter genomgången veterinärutbildning, efter utbildning

och tjänstgöring som värnpliktig veterinär samt efter att ha vunnit erfarenhet

under den ca 7 års veterinära verksamhet, varav flera år som tf. di
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 159 år 1962

striktsveterinär, vilka erfordras för erhållande av ordinarie distriktsveterinärtjänst,

besitter sådana kunskaper om hästar, att han med ovan nämnda

ytterligare inslruktion skulle kunna fylla uppställda krav.

Invändningen att besiktning hos hästägaren blir för kostsam torde finna

stöd hos arméintendenturförvaltningen, som 1957 inom vissa län försöksvis

anordnat sadan besiktning. Kostnadsökningen lär ha varit väsentlig men

det bör påpekas, att besiktningen då utfördes av särskilt förordnade besiktningsmän

och i närvaro av två ledamöter av uttagningsnämnden. Erfarenheterna

från detta försök ledde sedermera till införandet av nuvarande ordning.

Enligt motionärernas förslag skulle besiktningen företagas av distriktsveterinärerna

i samband med övriga tjänsteresor. Detta skulle uppenbarligen

göra det omöjligt för medlemmar av hästuttagningsnämnden att närvara

och förrättningen (besiktning jämte placering i värdeklass) alltså utföras

av distriktsveterinären ensam.

Den kanske främsta anledningen till att två medlemmar av uttagningsnämnden,

ordföranden eller vice ordföranden samt en lokal representant,

ansetts böra närvara uppgives ha varit önskan att få såväl näringslivets som

enskildas intressen bevakade. Veterinärstyrelsen saknar underlag för ett fullständigt

bedömande av i vilken omfattning sistnämnda intressen äventyras

om uttagningsnämnden ej är representerad vid besiktningen. Styrelsen vill

emellertid framhålla, dels att distriktsveterinärernas kännedom om de lokala

förhållandena i ovannämnda avseenden oftast är mycket god, dels att

nämndens medverkan i övrigt i samband med uttagningen torde böra bibehållas.

Här synes böra understrykas att vad Veterinärstyrelsen ovan anfört

rörande distriktsveterinär avser ordinarie tjänstinnehavare och alltså icke

är tillämpligt på vikarier.

Anordningen med distriktsveterinären som ensam besiktningsman förutsätter,

som motionärerna föreslår, att besiktningarna får ske under en längre

tidsperiod, förslagsvis ett år, och vidare att de kan ske samtidigt med

andra besök hos hästägaren. Det är emellertid föga sannolikt att dylika besök

verkligen kommer till stånd hos samtliga hästägare under besiktningsaret

och omständigheterna vid ett sjukbesök lär ej heller alla gånger vara

sådana att både djurägaren och veterinären har tid med hästbesiktningen.

Det torde därför bli nödvändigt skapa möjlighet för företagande av särskild

tjänsteresa för ändamålet under förslagsvis sista månaden av besiktningsåret,

antingen på veterinärens eget initiativ eller på kallelse av ägaren.

Omfattningen av sådana särskilda tjänsteresor är självfallet omöjlig att

exakt förutsäga, vilket försvårar beräkningen av kostnaderna. Däremot torde

arméintendenturförvaltningen förfoga över eller relativt lätt kunna få

fram underlag för beräkning av nuvarande kostnader per besiktigad häst.

Vidare bör det vara möjligt att ange fördelningen av ifrågavarande hästar

på de olika veterinärdistrikten. Med ledning av dessa uppgifter och med utgångspunkt

från att distriktsveterinärerna synes böra ersättas enligt tjänstetaxan

kan kostnadsjämförelser göras. Det är icke uteslutet att det kommer

att visa sig att ianspråktagandet av distriktsveterinärerna icke blir billigare

än nuvarande system, även om hästägarnas krav på höjd och utökad ersättning

skulle tillmötesgås.

Måhända kan en utredning också komma att visa att omfattningen av besiktningarna

i något i övrigt arbetstyngt distrikt är sådan att distriktsveterinären

icke utan vidare kan belastas med dem. Som regel torde han dock i

sådana distrikt erhålla avlastning genom förordnande av s. k. extra veterinär.

Sammanfattningsvis får Veterinärstyrelsen således anföra

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 159 år 1962

9

att nuvarande system för hästbesiktningen är prövat och bortsett från

den påtalade olägenheten för hästägarna uppges fungera väl,

att nämnda olägenhet synes kunna avhjälpas antingen genom utökad ersättning

till djurägarna eller genom besiktning enligt motionärernas förslag,

att hinder ur administrativ eller veterinärmedicinsk synpunkt icke torde

möta att anförtro besiktningen åt distriktsveterinärerna,

att emellertid bl. a. besiktningsarbetets fördelning på veterinärdistrikten

och kostnadsfrågan behöver utredas, samt

att det måhända därefter kan visa sig nödvändigt att som skedde 1957

försöksvis i vissa län pröva ett nytt förfarande.

Med det anförda får alltså Veterinärstyrelsen tillstyrka motionärernas

hemställan. Stockholm den 26 september 1962.

STURE LINDSTRÖM

Sune Hydén

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.