Utlåtande i anledning av väckta motioner om en plan för fortsatt utbyggnad av patentoch registreringsverket.
1962-11-06 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1962:160, Utlåtande i anledning av väckta motioner om en plan för fortsatt utbyggnad av patentoch registreringsverket.
Dokumentets text
10
Statsutskottets utlåtande nr 160 år 1962
Nr 160
Utlåtande i anledning av väckta motioner om en plan för fortsatt
utbyggnad av patent- och registreringsverket.
(l:a avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Nordenson (1:349) och den andra inom andra kammaren av herr
Magnusson i Borås m. fl. (II: 422), har hemställts att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte hemställa, att Kungl. Maj:t måtte utarbeta och förelägga
nästa års riksdag en plan för den fortsatta utbyggnaden av patentoch
registreringsverkets resurser i den omfattning, som erfordras för att
förhindra en ytterligare ökning av ärendebalansen och i görligaste mån nedbringa
den nuvarande.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas
till motionen II: 422.
Över motionerna har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning»
yttrande avgivits av patent- och registreringsverket (Bilaga).
Utskottet. I förevarande motioner påtalas den successivt stigande balansen
av oavgjorda patentärenden och de olägenheter för näringsliv och enskilda,
som de långa handläggningstiderna medföra. Enligt motionärerna
böra åtgärder vidtagas för att få till stånd en mera tillfredsställande ordning
och det föreslås, att riksdagen hos Kungl. Maj :t hemställer om utarbetande
av en plan för en successiv utbyggnad av patent- och registreringsverkets
resurser.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om det otillfredsställande i nuvarande
ordning. Här må dock erinras om att patentverkets organisationsoch
personalförhållanden under senare år varit föremål för fortlöpande överväganden.
I sammanhanget kunna främst nämnas de av statens organisationsnämnd
och patentverksutredningen verkställda undersökningarna. Dessa
ha legat till grund för de förstärkningar av patentverkets organisation,
som successivt vidtagits. I personalhänseende kan nämnas att verkets patentanmälningsavdelningar,
om vilka här närmast är fråga, från och med
budgetåret 1958/59 tillförts sammanlagt närmare trettio ingenjörstjänster.
Med anledning av vad i motionerna och remissyttrandet anförts vill utskottet
understryka vikten av att åtgärder vidtagas för att motverka den
ogynnsamma utvecklingen med anhopning av oavgjorda ärenden. Utskottet
förutsätter, att Kungl. Maj :t har sin uppmärksamhet riktad på behovet av en
Statsutskottets utlåtande nr 160 år 1962
11
planmässig och rationell uppbyggnad av verket. Det är enligt utskottets mening
även angeläget, att tillgängliga personalresurser disponeras på ett så
iationellt och effektivt sätt som möjligt. Utskottet anser sig kunna utgå från
att Kungl. Maj :t fortlöpande följer härmed sammanhängande frågor.
Med hänsyn till ärendets vikt finner utskottet sig böra föreslå riksdagen
att i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet sålunda anfört.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må, i anledning av motionerna 1: 349 och II:
422, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet
anfört.
Stockholm den 6 november 1962
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Boman, Einar Persson, Birger
Andersson, Axel Johannes Andersson, Bergman, Ragnar Bergh, Per Jacobsson,
Rikard Svensson, fru Wallentheim, herrar Söderberg, Bertil Petersson,
Nils Theodor Larsson, Svärd och Sundin; samt
från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Karlsson
i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Blidfors, Almgren, fröken Elmén,
herr Andreasson, fru Lewén-Eliasson, herrar Svensson i Ljungskile, Lassinantti,
Larsson i Hedenäset, Bohman, Blomkvist och Nelander.
12
Statsutskottets utlåtande nr 160 år 1962
Bilaga
Till riksdagens statsutskott
Genom remiss den 24 maj 1962 har Kungl. Maj :t anbefallt patent- och registreringsverket
att till riksdagens statsutskott avgiva utlåtande över de vid
vårriksdagen 1962 väckta motionerna I: 349 och II: 422 om en plan för fortsatt
utbyggnad av patentverket. Med anledning härav får ämbetsverket anföra
följande.
Patentverket vill inledningsvis uttala sin stora uppskattning av syftet
med de framlagda motionerna och livligt instämma i uttalandet, att de i
1962 års statsverksproposition föreslagna och därefter beslutade åtgärderna
ej var tillräckliga för att avhjälpa det otillfredsställande läget i fråga om
handläggningen av patentansökningar i första instans. Såsom framgår av
ämbetsverkets petita för budgetåret 1963/64 (se närslutna kopia)1 har läget
ytterligare förvärrats sedan motionerna framlades. Vissa förbättringar,
bl. a. i organisatoriskt hänseende, har dock genomförts under 1962. Den
nya organisationen framgår av Kungl. Maj :ts instruktion för patent- och
registreringsverket den 25 maj 1962 (SFS 1962: 365).
Patentverket har alltsedan 1954 varit föremål för utredningar, först av
statens organisationsnämnd och därefter av patentverksutredningen 1958.
I petita 1961 och 1962 har verket framlagt förslag till en organisation, som
i det väsentliga bygger på de utredningsresultat, som organisationsnämnden
och patentverksutredningen kommit fram till. Såvitt framgår av årets statsverksproposition
har statsmakterna ej rest invändningar mot de resultat
och slutsatser, som utredningen lagt fram och som biträtts av verket. Att nu
igångsätta ytterligare utredningsarbete bör därför ej komma i fråga.
Ingenjörspersonalen vid patentavdelningen (härunder inbegripes också
de fåtaliga akademikerna utan ingenjörsexamen) framgår av följande uppställning:
-
Patentavdelningens ingenjörspersonal
Antal
Enligt stat
Enligt förslag
1/10-62
för 1962/63
för 1963/64
Löneplansplacerad ingenjörspersonal:
Chef ......................................
1
1
1
Byråchefer ................................
7
7
10
Tekniska ledamöter
(rotelföreståndare: högskoleingenjörer)........
H04
108
120
Byrå ingenjörer (subrotelföreståndare:
främst läroverks- men även högskoleingenjörer)
5
8
30
Assistenter:
Högskoleingenjörer........................
11
30
20
Läroverksingenjörer ......................
20
9
10
Summa
148
163
191
1 Ej här medtagen.
2 Av dessa är två ledamöter tjänstlediga. Övriga sex rotlar skötes av pensionärer.
Statsutskottets utlåtande nr 160 år 1962
13
Antal den 1/10-62
Heltid Deltid
Arvodesanställd ingenjörspersonal:
Pensionärer från patentverket................ *8 5
Övriga pensionärer.......................... 10 6
Teknologer ................................ 2 1
Summa 20 12
Rekryteringen av ingenjörspersonal till patentavdelningen under tiden 1/1—1\10 1962
Löneplansplacerad personal Arvodister
Högskoleing. Läroverksing.
Nyanställda............................ 14 19 3
Avgång................................ _8_1_1_
Personalökning.......................... 6 18 2
Med anledning av de i motionerna gjorda uttalandena om patentverkets
svårigheter att rekrytera ingenjörspersonal vill ämbetsverket framhålla, att
verket under det senaste året lyckats så väl med rekryteringen, att hela det
nuvarande antalet rotlar och subrotlar torde kunna besättas innevarande
budgetår; i fråga om subrotlarna är läget t. o. in. sådant, att det för närvarande
ej finns tillräckligt antal befattningar för redan anställd personal,
som under budgetåret blir kompetent för dylik tjänst. Såsom framgår av
ovanstående tabell har verket under tiden 1/1—1/10 1962 anställt 26 ingenjörer
utöver det antal som samma tid avgått ur tjänst. Ämbetsverket hyser
därför bestämda förhoppningar om att kunna fylla den i petita för nästa
budgetår föreslagna personalkadern. En viktig förutsättning för att det goda
läget i fråga om rekryteringen skall bevaras och verket kunna behålla redan
anställd personal är dock, att de föreslagna lönegradsförbättringarna för
såväl högskole- som läroverksingenjörer genomföres fr. o. m. nästa budgetår.
Ur rekryteringssynpunkt finns det sålunda ingen som helst anledning att
företaga den föreslagna utbyggnaden av patentavdelningen successivt, utan
man kan inrikta sig på att helt genomföra den på en gång. Härigenom undgår
man de olägenheter som är förknippade med en etappvis skeende utbyggnad.
Såsom framhållits i motionerna och även vid skilda tillfällen understrukits
av verket medför nämligen alltid sådana omgrupperingar av de
tekniska ämnesområdena mellan patentavdelningens byråer och rotlar, som
blir nödvändiga även vid mindre omorganisationer och förstärkningar, att
avverkningskapaciteten under en övergångstid nedsättes under vad som är
normalt.
Utvecklingen de senaste åren i fråga om antalet inkommande ärenden, arbetsbalans
och antalet avgjorda ärenden framgår av nedanstående tabell
(jfr petita 1962 s. 16).
Hela år 1960 Hela år 1961
Inkomna patentansökningar.. 12 700
Totalbalans vid periodens slut 47 300
Rotelbalans vid periodens slut 29 800
Avgjorda ärenden .......... 8 600
1 Häri ingår de sex som sköter rotlar.
* 30/6 1962
13 200
50 500
30 900
9 600
1/1-30/9 1961
9 750
49 700
31 000
7 100
1/1-30/9 1962
10 500
*51 600
32 700
8 500
14
Statsutskottets utlåtande nr 160 år 1962
Under årets tre första kvartal har under 1962 inkommit 750 ansökningar
mer än under 1961. Kvarstår denna tendens till årets slut, kommer antalet
inkomna ansökningar 1962 att uppgå till omkring 14 200, alltså ca 1000
fler än 1961. Det må i detta sammanhang erinras om att såväl organisationsnämnden
som patentverksutredningen räknat med en årlig ökning av 200
ansökningar.
Tack vare hittills genomförda rationaliseringar och begränsade personalökningar
har lyckligtvis även antalet avgjorda ärenden kunnat ökas. Skillnaden
mellan antalet avgjorda och inkommande ärenden kvarstår dock i
huvudsak, och totalbalansen fortsätter att stiga. Arbetsbalansens sammansättning
har emellertid under senare år förändrats. För att minska de olägenheter,
som den stora balansen och de därav beroende långa behandlingstiderna
medför för sökandena, har verket nämligen genom interna föreskrifter
sökt åstadkomma å ena sidan att de nyinkomna ansökningarna —
och bland dessa främst de som inlämnas utan begäran om konventionsprioritet
från annat land — blir behandlade i första hand, så att sökandena inom
rimlig tid får granskningsbesked, och å andra sidan att de allra äldsta
ärendena blir slutbehandlade.
Såväl organisationsnämnden som patentverksutredningen har i sina beräkningar
utgått från en genomsnittsavverkning av 75 ansökningar per löneplansplacerad
granskare och år. Även patentverket har i sina petitaberäkningar
utgått från detta antal, oaktat vissa av patentverksutredningen
föreslagna förenklingar i granskningsarbetet, t. ex. i fråga om granskningsmaterialets
omfattning, ej ansetts böra genomföras. Det blir därför givetvis
svårt att uppnå den beräknade avverkningen, och om det skall lyckas kommer
att bero på om övriga förslag, bl. a. till effektivare arbetsledning genom
uppdelning av patentavdelningen på tio byråer, blir genomförda. De i petita
för nästa budgetår föreslagna 180 granskarna på stat skulle med angivna
genomsnittsavverkning kunna avgöra 13 500 ansökningar om året. Den organisation
som gäller för innevarande budgetår medger enligt samma måttstock
maximalt en avverkning av 11 500 patentansökningar årligen. Antalet
inkomna patentansökningar kan som redan nämnts innevarande kalenderår
befaras komma att uppgå till omkring 14 200. Det behövs därför redan
med nuvarande antal ansökningar ytterligare ett tiotal granskare utöver
den begärda kadern för att avverkningen skall kunna hålla jämna steg med
antalet inkommande ärenden, och för en ytterst önskvärd minskning av den
föreliggande stora arbetsbalansen erfordras än ytterligare arbetskrafter. För
att täcka detta behov av granskare anser verket, såsom angivits i petita, att
tillfälligt anställd personal måste anlitas i ökad omfattning.
I det föregående har blott berörts behovet av förstärkning av patentavdelningen,
d. v. s. den avdelning som svarar för behandling av patentansökningar
i första instans. Även vad gäller besvärsavdelningen krävs en förstärkning,
som också föreslagits i verkets petita innevarande år.
Patentverket anser sig i årets petitaskrivelse och i detta yttrande ha framlagt
den planering för arbetet under den närmaste tiden, som rimligtvis kan
göras. Om Kungi. Maj :t, som patentverket givetvis hoppas, i statsverkspropositionen
till 1963 års riksdag föreslår en organisation i enlighet med verkets
förslag, torde ytterligare detaljplanering knappast erfordras för närvarande.
Skulle å andra sidan patentverkets i årets petita framförda yrkanden
komma att beskäras, framstår det däremot som angeläget att i statsverkspropositionen
lämnas en redogörelse för den planering på längre sikt som
man får förmoda då är åsyftad. Under alla omständigheter bör hithörande
frågor, såsom redan framhållits, inte hänskjutas till någon ny utredning.
Statsutskottets utlåtande nr 160 år 1962
15
Utredningsmaterial föreligger redan fullt tillräckligt genom de olika undersökningar
som vidtagits av statens organisationsnämnd, patentverksutredningen
och även av patentverket.
Under åberopande av ovanstående får patent- och registreringsverket tillstyrka
att motionerna på det sättet bifalles, att riksdagen måtte anhålla att
Kungl. Maj :t, därest den i patentverkets petita föreslagna organisationen icke
av Kungl. Maj :t anses kunna på en gång framläggas, ville i statsverkspropositionen
1963 angiva den eller de ytterligare etapper, i vilka organisationens
utbyggnad avses äga rum.
Vad ovan sagts har gällt upprustning av patentverkets organisation på
basis av patentverksutredningens och patentverkets hittills framlagda förslag.
I detta sammanhang kan det emellertid även vara anledning att uppställa
frågan om fortsatt utbyggnad av organisationen utöver detta mått,
ehuru motionärerna ej torde ha åsyftat en sådan vidare planering.
Det har redan framhållits, att antalet patentansökningar i år kan beräknas
komma att uppgå till omkring 14 200, och att detta innebär eu ökning
med 1 000 patentansökningar i jämförelse med 1961. Ökningstakten under
1962 har varit långt större än både patentverksulredningen och patentverket
ansett sig ha anledning att räkna med. Skulle ökningen fortgå i samma
takt de närmaste följande åren, skulle man under i övrigt oförändrade förutsättningar
ha att räkna med över 17 000 patentansökningar år 1965 och
omkring 18 000 1966. Härmed må jämföras att de nordiska patentkommittéerna
i sin 1962 publicerade »Preliminär betenkning angående nordisk
patentlovgivning» uppskattade antalet patentansökningar år 1965 till ca
15 500. Man kan därför ha anledning att fråga sig om den av patentverket
föreslagna organisationen inte inom kort kommer att visa sig otillräcklig
och om därför inte redan nu en flerårsplan med successiv förstärkning av
organisationen bör åstadkommas. Förutom de olägenheter, som täta förändringar
i organisationen erfarenhetsmässigt medför, talar emellertid enligt
verkets mening också andra skäl för att man inte i nuvarande läge yrkar
på en ytterligare utbyggd organisation och upprättar någon flerårsplan härför.
Om nämligen å ena sidan den föreslagna organisationen, vilken representerar
ett under alla omständigheter för framtiden erforderligt minimum,
bringas i funktion redan nästa budgetår, skulle det enligt verkets uppfattning
å andra sidan knappast vara lämpligt att redan nu söka förutse i vad
mån ytterligare personalökning för de kommande åren kan bli erforderlig.
Därvid kommer i blickfältet de pågående strävandena till nordisk, europeisk
och allmänt internationell samverkan på patentväsendets område. Alla dessa
strävanden syftar åtminstone delvis till att — i både näringslivets och det
allmännas intresse — reducera del dubbelarbete som äger rum i alla länder
med förprövande patentverk genom att samma ansökning i ett stort
antal fall blir föremål för granskning och förprövning vid flera olika patentverk.
Längst har samarbetssträvandena kommit på det nordiska planet. Genom
det nyssnämnda betänkandet har framlagts preliminärt förslag till eu praktiskt
taget helt överensstämmande patentlagstiftning för de nordiska länderna
och ett system, som skulle möjliggöra för de sökande att välja mellan
nuvarande nationella patentansökningar och nordiska patentansökningar.
I senare fallet skulle sökanden med ansökning i endast ett nordiskt land
och behandling i endast ett nordiskt patentverk kunna uppnå skydd, likvärdigt
med det som nu uppnås genom alt nationella patent meddelas i
samtliga nordiska länder (resp. 3 av dessa, om sökanden skulle göra bruk
16
Statsutskottets utlåtande nr 100 år 1902
av den föreslagna möjligheten att utesluta Finland från den gemensamma
ansökningens tillämpningsområde). De nordiska kommittéernas preliminära
förslag har i år varit utsänt på remiss till ett stort antal myndigheter och
organisationer i de nordiska länderna. Remissförfarandet är nu i stort sett
avslutat, och de nordiska patentkommittéerna har just i höst upptagit den
andra etappen i sitt arbete. Avsikten är att med hänsyn till remissyttrandena
och till den internationella utvecklingen under den senaste tiden (jfr
nedan) överarbeta det preliminära förslaget, så att de nordiska kommittéernas
slutbetänkande skulle kunna avges under loppet av år 1963. I så
tall hoppas man, att den nya lagstiftningen och därmed det nya systemet
med nordiska patentansökningar skulle kunna träda i kraft 1965 eller åtminstone
1966. Enligt de nordiska patentkommittéernas beräkningar skulle
systemet med nordiska patentansökningar kunna medföra en reducering
av totalantalet patentansökningar i de nordiska länderna med cirka 30 %
och därmed också en besparing, både för näringslivet och för patentverken, i
arbetet med patentansökningarna och deras behandling. Hur stor den därmed
följande arbetshesparingen kan bli för det svenska patentverket är
däremot vanskligt att nu bedöma.
Inom Europarådets patentkommitté har under 1961 och 1962 framkommit
två konventionsförslag som rör patentområdet. Det ena konventionsförslaget
beslöt Europarådskommittén redan vid ett möte i juli 1962 att med tillstyrkan
vidarebefordra till Europarådets beslutande instanser. Detta konventionsförslag
avser förenhetligande av den materiella patenträtten på
vissa viktiga punkter. Förslaget är alltså betydelsefullt men torde inte innebära
någon nämnvärd eller omedelbar avlastning i patentmyndigheternas
arbete.
Däremot syftar det andra konventionsförslaget, som behandlas i Europarådets
patentkommitté, direkt till en arbetsbesparing. Detta förslag avser
samarbete mellan de europeiska förprövande patentverken samt Internationella
patentinstitutet i Haag i syfte att det första granskningsresultatet
vid någon av dessa institutioner vid en patentansöknings behandling skall
kunna komma övriga förprövande europeiska patentverk, där samma uppfinning
patentsökes, till godo. Att här ingå på förslagets detaljer synes
överflödigt, men man torde kunna hoppas på viss arbetsbesparing vid de
iörprövande patentverken — för det svenska verket måhända i storleksordningen
5 % — vid ett genomförande av förslaget. Konventionsförslaget har
under 1962 varit föremål för remissbehandling både internationellt och nationellt
i de olika till Europarådet hörande länderna. Med ledning härav
skall konventionsförslaget underkastas överarbetning av en subkommitté
vid ett möte i Strasbourg i november 1962. Beträffande konventionsförslagets
utsikter till genomförande torde det vara svårt att nu fälla något säkrare
omdöme.
De till EEC hörande länderna har under de senaste åren bedrivit ett intensivt
arbete på patentområdet, bl. a. genom en särskild patentkommitté.
Denna kommitté har helt nyligen slutfört den första etappen i sitt arbete,
och det lär vara beslutat att publicera kommitténs preliminära utkast till
en konvention om gemensamma europeiska patent före utgången av oktober
1962. Förslaget åsyftar att bibehålla de nationella patentverken för behandling
av nationella patentansökningar, men möjliggöra gemensamma
europeiska patentansökningar för vilka skulle inrättas ett gemensamt europeisk^
patentverk. Det preliminära utkastet är mycket omfattande _ det
innehåller 217 artiklar — och det ingår på ett mycket generellt sätt på
problemen inom patenträtten. Genom en europeisk patentansökning skulle
Statsutskottets utlåtande nr 160 år 1962
17
man enligt utkastet kunna få ett europeiskt patent, som skulle få verkan
för hela området. Utkastet är som redan nämnts lielt utarbetat av en särskild
patentkommitté inom EEC-länderna, och andra länder har inte haft
tillfälle att ens i observatörställning delta i kommittébehandlingen. Å andra
sidan blir förslaget, som också redan nämnts, nu offentliggjort, och det
torde vara avsett att låta det undergå en ganska grundlig remissbehandling
inom EEC-länderna. Det torde under den tid denna pågår bli tillfälle att
framföra åsikter även från andra länder, innan utkastat upptas till vidare
behandling inom EEC-länderna. När den planerade vidlyftiga konventionen
kan träda i kraft torde för närvarande vara svårt att uttala sig om. För att
det planerade systemet skall få full verkan krävs dels en avsevärd utbyggnad
av Internationella patentinstitutet i Haag, som skulle få sig anförtrott
viss nyhetsgranskning i fråga om de europeiska patentansökningarna, dels
upprättande av det stora europeiska patentverket, som torde komma att
kräva en mycket avsevärd personal och stora resurser i övrigt. Det är väl
därför knappast förrän in på 1970-talet, som man även i gynnsamt fall kan
räkna med att EEC-planerna får full verkan. Vidare är det naturligtvis
på nuvarande stadium svårt att uttala sig i frågan, om och på vilka villkor
de nordiska länderna skulle kunna ansluta sig till den planerade konventionen
och det planerade nya systemet.
Hittills tillgängliga upplysningar tyder på, att det planerade nordiska
samarbetet på intet sätt skulle hindra en senare anslutning till den mer vittgående
EEC-konventionen. Tvärtom torde en sådan underlättas genom att
(let nordiska utkastet redan i befintligt skick betydligt mer överensstämmer
med EEC-utkastet än nuvarande patentlagar i de nordiska länderna. Vid de
nordiska patentkommittéernas överarbetning av det utsända nordiska preliminärförslaget
finns för övrigt möjlighet att företa viss fortsatt anpassning
till EEC-utkastet, i den mån så anses lämpligt.
Ytterligare en möjlighet till rationalisering av förprövningen inom patentväsendet
är för närvarande föremål för starkt intresse. Sedan länge
har man, framför allt inom USA, nedlagt ett betydande arbete i förhoppning
att kunna uppnå eu mekanisering av nyhetsgranskningen. Detta har hittills
kunnat realiseras endast på vissa strängt begränsade områden. Emellertid
fortsätter arbetet med förstärkt intensitet inom USA. Förra året hölls
etter inbjudan därifrån eu konferens med deltagare från åtskilliga patentverk,
däribland det svenska. I anslutning härtill bär i år hållits en ny konferens,
varvid man överenskommit om ett fortsatt samarbete. En särskild
samarbetskommitté är tillsatt, och vidare har på amerikansk inbjudan företrädare
för vissa patentverk berctts möjlighet att under ett par år deltaga i
det forskningsarbete, som är anknutet till USA:s patentverk. Från svensk
sida har man gärna gripit detta tillfälle, och en tjänsteman vid det svenska
patentverket avreser i höst till USA för att där tillbringa de båda närmaste
åren och som man hoppas vinna erfarenheter till nytta för svenska patentverket.
Det är alltså en hel serie åtgärder som här är aktuella. De flesta av dessa
kan inte förmodas ge resultat förrän efter ganska många år — detta gäller
allra mest det sist berörda arbetet på genomförd mekanisering av granskningsarbetet.
Å andra sidan kan man måhända hoppas att redan vid mitten
av 1960-talet få viss arbetsbesparing genom systemet med gemensamma
nordiska patentansökningar och kanske också genom en konvention i Europarådets
regi som möjliggör samarbete mellan de förprövade europeiska
patentverken. Vissa i EEC-utkastet ingående uppslag kan vidare undersökas
och måhända leda till alt man för ansökningar som redan undergått
18
Statsutskottets utlåtande nr 160 år 1962
den grundläggande nyhetsgranskningen kan reducera det fortsatta arbetet.
Det är med hänsyn till den föreliggande situationen som patentverket anser
att man för de närmaste åren bör räkna med att behålla den av patentverket
föreslagna organisationen för patentavdelningen i stort sett oförändrad,
om inte nya omständigheter tillkommer.
I anslutning till det här sagda kan det vara av intresse att påpeka, att
Sverige — om jämförelse göres med hänsyn till invånarantalet — står i
allra främsta ledet i fråga om patentväsendets betydelse. Åtminstone gäller
detta om man, som naturligt är, vid en sådan jämförelse bygger på antalet
till ett visst land inkomna patentansökningar. Ganska belysande torde vara
bifogade tabell (Table 12), som sammanställts inom patentverket i USA.
Tabellen visar, att Sverige kommer närmast efter Schweiz i fråga om ansökningsantal
per million invånare. Vid jämförelsen bör beaktas, att icke alla
i tabellen medtagna patentverk har samma fullständiga förprövning som de
nordiska länderna. Till denna kategori torde, utom de nordiska länderna,
blott kunna räknas Nederländerna, Tyskland, USA och Österrike samt möjligen
Japan. I Schweiz har förprövning nämligen hittills införts endast på
vissa områden av tekniken, och i Storbritannien granskas i stort sett blott
inhemskt material. — Det kan sägas, att tabellen inte är fullt rättvis vid
jämförelse mellan större och mindre länder, eftersom den relativa andelen
av de i genomsnitt besvärliga ulandsansökningarna är betydligt mindre i de
stora industriländerna. Om man inskränker jämförelsen till ansökningar
från landets egna, kommer dock fortfarande Schweiz och Sverige, tillsammans
med Västtyskland, i täten — om man bortser från Liechtenstein, där
statistiken förryckes av speciella förhållanden. Även här kan hänvisas till
en nyligen gjord amerikansk sammanställning, som bifogas (Table 1).
Som framgår av den första tabellen, är Schweiz och Nederländerna de
länder som kommer närmast Sverige i fråga om ansökningsantal. Vidare är
utvecklingen i de två största patentländerna — USA och Västtyskland —
av särskilt intresse. Tabellen visar genomsnittstalet för åren 1956—60. Härmed
kan jämföras talen enbart i de angivna länderna för 1960 och 1961.
1960 1961
Schweiz ...................... 14 600 14 700
Västtyskland.................. 57 100 58 200
Nederländerna ................ 12 600 13 500
USA.......................... 79 000 83 000
Såvitt ämbetsverket kan bedöma av tillgängliga uppgifter torde man i de
angivna länderna för närvarande ha balanser av oavgjorda ärenden, som i
relation till årliga ansökningsantalet icke mycket avviker från läget i Sverige.
I samtliga länder anses situationen helt naturligt mycket oroväckande, och
man har genomfört eller planerar åtgärder för att nå en bättring.
Enligt senaste för verket tillgängliga uppgifter ligger i Nederländerna antalet
avgjorda ärenden per granskare vid lägre genomsnittstal än 70, likaså
i Schweiz för de ärenden som undergår fullständig förprövning. I USA är
genomsnittstalet 80, alltså något högre, vilket bl. a. torde sammanhänga
med att man där saknar invändningsförfarande. För Västtyskland har det
varit svårt att få fram tillförlitliga genomsnittstal från tillgängligt material.
Statsutskottets utlåtande nr 160 år 1962
19
I avgivandet av detta utlåtande har deltagit generaldirektören v. Zweigbergk,
tf. avdelningschefen Knutsson, byråcheferna Ericsson, Tengborg, Löfmark,
Avelius, Uggla, Berglund, Hammarberg och Moberg, extra byråcheferna
Lundberg och Persson samt tf byråcheferna Wennström och Hesselström
(föredragande). Stockholm den 8 oktober 1962.
ÅKE v. ZWEIGBERGK
j Olle Hesselström
Table 12. Per Capita figures on patent applications filed in selected countries
(1956—1960 Avg.)
No. of
Applications (1)
Population
in 1,000 (2)
Ratio
Switzerland..............
.......... 13,615
5,185
2.63
Sweden ................
.......... 12,212
7,415
1.65
Austria ................
.......... 8,936
7,021
1.27
Belgium ................
.......... 10,925
9,053
1.21
Norway ................
.......... 3,860
3,526
1.09
D enmark................
.......... 4,722
4,500
1.05
Germany................
.......... 54,932
54,373
1.01
Netherlands ............
.......... 11,264
11,221
1.00
France..................
.......... 32,366
44,500
.73
United Kingdom ........
.......... 31,738 (3)
51,680
.61
United States............
.......... 76,752 (4)
173,260
.44
Italy ..................
.......... 20,649 (5)
48,635
.42
Japan ..................
.......... 37,998
91,760
.41
(1) Includes applications filed by foreigners.
(2) 1958 estimates.
(3) Coraplete specifications only.
(4) Excludes designs and reissues.
(5) Four years only.
Prepared by:
U. S. Dept. of Commerce
Patent Office (1962)
20
Statsutskottets utlåtande nr 160 år 1962
Table 1. Applications filed by residents 1956—1960 Averages
No. of
Pop. Est.
App. per
App.
in 1000’s
1000 res.
1. Liechtenstein (9)...........
..... 125
15.4
8.10
2. Switzerland ...............
..... 4,447
5,178
.86
3. Germany (5)...............
..... 35,271
55,372
.64
4. Sweden ...................
..... 4,539
7,413
.61
5. Austria ...................
..... 3,017
7,021
.43
6. United States (12) .........
..... 62,250
174,054
.36
7. Norway...................
..... 1,214
3,525
.34
8. Japan.....................
..... 29,635
91,600
.32
9. France (3).................
..... 13,560
44,500
.30
10. United Kingdom (11).......
..... 15,600
51,681
.30
11. Denmark .................
..... 1,231
4,500
.27
12. Australia (1)...............
..... 2,685
9,846
.27
13. Luxemburg (10)...........
..... 80
320
.25
14. Netherlands ...............
..... 2,334
11,173
.21
15. Israel (6) .................
..... 402
1,997
.20
16. Finland (4).................
..... 846
4,376
.19
17. Italy (7)...................
..... 9,070
48,635
.19
18. Belgium (2) ...............
..... 1,660
9,053
.18
19. Canada ...................
..... 1,297
17,048
.08
(The figures in parentheses refer to notes following the tables.)
NOTES
The basic data used and further information will be given in the compilation of internatjonal
patent statistics, and only a few notes are given here. For Table 1, 1958 population
estimates were used; för Table 2, 1953 population estimates, in some instances
obtained by interpolation.
(1) Australia. Complete specifications only; the figures are estimates.
(2) Belgium. The figure in Table 2 is an estimate based on the ratio of domestic to
total cases derived from patent statistics; in Table 1 this ratio was derived from
patents for three years only.
(3) France. The figures are estimates based on the ratio derived from patents.
(4) Finland. The figure in Table 1 is an estimate based on total applications for 5
years using ratio obtained from 4 years only.
(5) Germany. Applications filed by applicants in East Germanv are not included. In
Table 2, refiled old applications are not included and a slight amount of estimation is
involved.
16) Israel. The figure in Table 1 is an estimate based on total applications for 5 years
using ratio obtained from 3 years only.
(7) Italy. The figure in Table 1 is an estimate based on patents for 4 years only; Table
2 is an estimate based on patents.
(9) Liechtenstein. The Swiss patent law extends to Liechtenstein and the numbers
given are the averages of applications filed by residents of Liechtenstein in Switzerland.
. U0) Luxemburg. The figure in Table 1 is an estimate based on total applications for
o years using ratio obtained from 3 years only.
(11) United Kingdom. Complete specifications only. The figures are estimates.
• (.12) United States. The figures are close estimates; designs and reissues are not
included.
Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 621158
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1962:368 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om en plan för fortsatt utbyggnad av patentoch registreringsverket. a1 i texten