Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om ersättning till byggnadsarbetaren A. S. Sundström för skada uppkommen genom olycksfall i arbetet.

1962-11-06 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1962:162, Utlåtande i anledning av väckt motion om ersättning till byggnadsarbetaren A. S. Sundström för skada uppkommen genom olycksfall i arbetet.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 162 år 1962

Nr 162

Utlåtande i anledning av väckt motion om ersättning till byggnadsarbetaren

A. S. Sundström för skada uppkommen

genom olycksfall i arbetet.

(5:e avd.)

I en inom andra kammaren av herr Lundberg väckt motion (II: 92) har

hemställts, att riksdagen måtte besluta att medgiva att till Algot Sigfrid

Sundström, Uppsala, på grund av skada uppkommen genom olycksfall i arbete,

må på grund av vad i ärendet förekommit full ersättning utbetalas från

riksförsäkringsverket eller från anslaget till diverse pensioner och understöd.

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa

till motionen.

Över förevarande motion har, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, utlåtande avgivits av riksförsäkringsverket, som anfört följande.

Sundström, som är född 1902, ådrog sig genom olycksfall i arbete den

7 augusti 1957 brott å högra lårbenet (fractura pertrochanterica femoris dxt).

Sundström vårdades för skadan å Akademiska sjukhuset i Uppsala och undergick

där viss operation. Under sjukskrivningstiden uppbar han i vederbörlig

ordning sjukpenning först från Uppsala allmänna sjukkassa och därefter

från riksförsäkringsanstalten till och med den 4 juni 1959. Med ledning

av en denna dag verkställd undersökning å ortopediska kliniken vid

Akademiska sjukhuset utfärdade underläkaren därstädes Alf Nachemson ett

invaliditetsintyg, varav bland annat framgick att lårbensbrottet läkt i gott

läge. Röntgenundersökningen visade degenerativa ledförändringar (artros)

i båda höftlederna med något större omfattning å den vid olycksfallet oskadade

vänstra sidan. Rörligheten i högra höftleden var något inskränkt och

Sundström gick vid undersökningstillfället något haltande och med stöd av

käpp. Han ansåg sig icke ha kunnat arbeta på grund av svår värk i höger

höft.

Riksförsäkringsanstalten inhämtade yttrande från en av sina biträdande

läkare, D. Hallberg, vilken uttalade: »Höftfraktur med arthros. Kan ej arbeta

på grund av värk. Subj. och objektiva fynd ej korrelerade. Föreslår

33 1/3 % inklusive anpassning 6 mån.» Anstalten tillerkände emellertid

Sundström livränta för tiden 5 juni—4 december 1959 efter en beräknad

nedsättning av arbetsförmågan med 50 procent. Därvid förklarades, att anstalten

vid livräntans bestämmande tagit hänsyn till att anpassningssvårigheter

efter skadan kunde antagas bestå under någon tid, ävensom att invaliditetsgraden

kunde framdeles komma att sänkas, även om tillståndet såsom

sådant skulle kvarstå oförändrat.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 162 år 1962

9

Efter mottaget nytt invaliditetsintyg i oktober 1959, utvisande i stort sett

oförändrat tillstånd, sänktes livräntegraden till 33 1/3 procent.

Över detta beslut, dagtecknat den 6 november 1959, anförde Sundström

besvär hos försäkringsrådet. Riksförsäkringsanstalten, som under remissbehandlingen

erfor att Sundström varit intagen å ortopediska avdelningen

vid Akademiska sjukhuset i december 1959 för ställningstagande till operativ

åtgärd, införskaffade bland annat kopia av därstädes förda journalanteckningar.

Av dessa framgick bland annat, att Sundströms dåvarande besvär

bedömdes som endast måttliga, varför operation (s. k. osteotomi) ej

ansågs indicerad. Sundström ordinerades däremot fysikalisk behandling.

Anstaltens biträdande läkare Per Östman, som tidigare vid flera tillfällen

framhållit, att de av anstalten fastställda invaliditetsgraderna måste anses

ha inneburit ett stort mått av hänsyn till den försämring av Sundströms tidigare

tillstånd, som olycksfallet orsakat, anförde i anledning av Sundströms

klagomål följande: »Ingen anledning att ändra inv.graden; hans arbetsoförmåga

och höftstatus har till stor del annan orsak också, nämligen arthros.

Hans sjukskrivning under rörelseterapiperioden kan godtagas: ''skada, som

rågat måttet’. Sjukpenning bör emellertid ej utgå längre tid än 3 månader

på denna indikation.»

Med stöd härav tillerkände riksförsäkringsanstalten Sundström sjukhem-)

penning i stället för livränta under sjukskrivning i samband med

nämnda behandling eller tiden 5 december 1959—4 februari 1960.

I maj 1960 inkom till riksförsäkringsanstalten ett nytt läkarintyg från

Akademiska sjukhuset, utvisande att försämring skulle ha inträtt av Sundströms

höftbesvär och att han till följd därav ånyo blivit sjukskriven. Anstalten

förklarade emellertid efter förnyat samråd med doktor Östman genom

beslut den 30 juni 1960, att anstalten funne de i läkarintyget angivna

besvären, som föranledde sjukdomstillstånd, icke hava sådant samband med

olycksfallet, att intyget kunde föranleda ändring av anstaltens tidigare beslut

om livränta. Jämväl detta beslut överklagades hos försäkringsrådet.

Genom utslag den 28 april 1961 förklarade försäkringsrådet, att rådet funne

de anförda besvären icke föranleda någon rådets åtgärd. Försäkringsrådets

medicinskt sakkunnige H. Nilsonne hade dessförinnan avgivit följande

yttrande: »Dubbelsidig coxarthros av tämligen likartad utveckling. 33 1/3 %

för olycksfallspåföljden närmast högt.»

För tid efter den 4 december 1960 har riksförsäkringsanstalten genom

skilda beslut tillerkänt Sundström fortsatt livränta efter oförändrad invaliditetsgrad

och är livräntan numera bestämd att utgå för hans återstående

livstid. Livräntans årsbelopp utgör 2 687 kronor 50 öre1 till och med den månad,

under vilken han fyller 67 år och därefter 2 015 kronor 62 öre.

Sundström uppbär sedan 1 november 1960 invalidpension från folkpensioneringen.

Denna pension utgör för närvarande 3 411- kronor för år.

Riksförsäkringsverket har numera underställt ärendet sin överläkare, varvid

denne avgivit följande utlåtande: »Frakturen är läkt i god ställning.

Arthros. def. förändringar finns i båda höftlederna, ss upprepade ggr påpekats

kraftigare röntgenologiskt på den ''friska’ sidan än på den brutna. Arthrosförändringarna

äro äldre än skadan. Att parallellism ej alltid finnes

mellan röntgenfynd och symtom är en välkänd erfarenhet. Det är vidare ett

välbekant faktum att under det långvariga förloppet av en arthros perioder

av försämring växla med perioder av stillastående ev. kortvariga förbättringar

men i sin helhet är arthrosen eu fortskridande sjukdomsprocess med 1 2

1 Numera .''! 000 kronor.

2 Numera 3 892 kronor.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 162 år 1962

försämring. Ett absolut särskiljande i det enskilda fallet mellan de symtom

som måste tillskrivas sjukdomen och de som kan ha orsakats av brottet

är givetvis omöjligt. I likhet med dr Nilsonne anser jag att en invaliditetsprocent

på 33 1/3 % för olycksfallets följder är synnerligen generöst bedömt.

Det förtjänar också att påpekas att de röntgenologiska fynden och de i läkarintygen

återgivna kliniska, objektiva undersökningsresultaten äro svåra att

bringa i överensstämmelse med de subjektiva uppgifterna.---»

Riksförsäkringsverket har vidare från Uppsala läns allmänna sjukkassa

inhämtat, att kassan numera till prövning upptagit frågan, huruvida Sundström

må vara berättigad till halv sjukpenning från kassan för vissa tidsperioder

efter den 4 juni 1959.1

Utskottet. Enligt utskottets mening utgör vad i motionen anförts inte tillräcklig

anledning att genom särskilt beslut av riksdagen i förevarande fall

medge livränta efter annan grund än enligt den av försäkringsmyndigheterna

tillämpade. Utskottet hemställer alltså, under hänvisning jämväl till

vad riksförsäkringsverket anfört,

att motionen II: 92 icke må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 6 november 1962

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Boman, Einar Persson, fröken

Andersson, herrar Birger Andersson, Axel Johannes Andersson, Bergman,

Ragnar Bergh, Per Jacobsson, Rikard Svensson, fru Wallentheim, herrar

Söderberg, Bertil Petersson, Nils Theodor Larsson och Sundin; samt

från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Karlsson

i Olof ström, Svensson i Stenkyrka, Blidfors, Almgren, fröken Elmén,

herr Andreasson, fru Lewén-Eliasson, herrar Svensson i Ljungskile, Lassinantti,

Blomkvist, Antonsson, Nelander och Palm.

1 Den 22 mars 1962 har utbetalts 2 263 kronor 50 öre.

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

621215

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.