Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om statsbidrag för TVmottagare för skolbruk.

1962-11-13 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1962:166, Utlåtande i anledning av väckta motioner om statsbidrag för TVmottagare för skolbruk.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 1 66—16 8

Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1962

1

Nr 166

Utlåtande i anledning av väckta motioner om statsbidrag för TVmottagare

för skolbruk.

(4:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Olofsson m. fl. (I: 112) och den andra inom andra kammaren av herr Jönsson

i Ingemarsgården m. fl. (II: 142), har yrkats att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning om statsbidrag för TVmottagare

för skolbruk, inkluderande licensavgifterna för skolradio och

sltol-TV.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden torde

få hänvisas till motionen I: 112.

över motionerna har yttranden avgivits av telestyrelsen, skolöverstyrelsen

och Sveriges Radio, vilka yttranden i avskrift fogats som bilagor till detta

utlåtande (Bilagorna A, B och C).

Utskottet. Av skolöverstyrelsens yttrande över förevarande motioner

tramgår att bidrag till inköp av TV-apparater för skolbruk numera kan

erhållas från vissa under åttonde huvudtiteln uppförda anslag, avsedda för

bl. a. bestridande av kostnader för televisionsundervisning. Med hänsyn härtill

och i avvaktan på närmare erfarenheter av denna bidragsgivning synes

— i vart fall för närvarande — ytterligare utredning i ämnet ej erforderlig.

Vidkommande åter frågan om skolradiolicensens storlek in. m. torde —

jämlikt givna direktiv — därmed sammanhängande spörsmål komma att

prövas av 1960 års radioutredning. Detsamma torde få förutsättas bli fallet

med avseende å licensavgiften för skol-TV. Då följaktligen icke heller i

dessa delar någon särskild åtgärd från riksdagens sida synes påkallad, finner

sig utskottet icke kunna biträda motionärernas yrkande härom.

Utskottet hemställer därför,

att motionerna I: 112 och II: 142 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 13 november 1962

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

Närvarande: se under utlåtandet nr 168.

1 Iiihang till riksdagens protokoll 1062. 6 samt. Nr 166—168

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1962

Bilaga A

Till riksdagens statsutskott

Genom remiss den 7 mars 1962 har telestyrelsen anbefallts att till riksdagens

statsutskott inkomma med yttrande över två i riksdagen väckta och

till statsutskottet hänvisade likalydande motioner — I: 112 och II: 142

om statsbidrag för televisionsmottagare för skolbruk.

Med anledning därav får telestyrelsen anföra följande.

I sitt den 30 december 1934 avlämnade betänkande med utredning och

förslag angående rundradion i Sverige (SOU 1935: 10) föreslog 1933 års

rundradioutredning bl. a. (s. 49), att ett belopp av högst 25 000 kronor årligen

måtte få utgå av radiolicensmedel till inköp av mottagningsapparater

för skolbruk. Förslaget upptogs i proposition 1935: 164 och vann riksdagens

I brev till telestyrelsen den 15 november 1935 uppdrog Kungl. Maj :t åt

skolöverstyrelsen att i samråd med telestyrelsen verkställa utredning angående

lämpligaste sättet för användande årligen av ett belopp av högst 25 000

kronor av radiolicensmedel till inköp av radiomottagningsapparater föi skolbruk

inom avlägsnare och mera skattetyngda kommuner i landet ävensom

till Kungl. Maj :t inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde för
-

Sedan skolöverstyrelsen efter samråd med telestyrelsen och inhämtande

av yttrande från AB Radiotjänst i skrivelse den 13 november 1936 avgivit

avsett förslag, bemyndigade Kungl. Maj:t den 27 november 1936 telestyrelsen

att tills vidare under vart och ett av åren 1937, 1938 och 1939 av radiolicensmedel

taga i anspråk högst 25 000 kronor för statsbidrag till inköp av

radiomottagningsapparater för skolbruk inom skattetyngda kommuner i enlighet

med vissa av Kungl. Maj :t samtidigt fastställda bestämmelser.

Enligt särskilda beslut av Kungl. Maj :t togos därefter ytterligare medel i

anspråk för ändamålet, nämligen för åren 1940—1944 15 000 kronoi per ål

samt åren 1945—1946 25 000 kronor per år. ... .__TT

I sitt betänkande angående rundradion i Sverige den 9 januari 1946 (SOU

1946: 1) föreslog 1943 års rundradioutredning (s. 74 och 122) dels att statens

totala bidrag till apparatinköp för skolor skulle höjas till 50 000 kronor

årligen, dels att bidrag skulle kunna beviljas icke endast skoldistrikt

tillhörande skattetyngda kommuner utan även skolor i distrikt, särskilt de

avsides belägna, som visat speciellt intresse för skolradions verksamhet, dels

slutligen att utgiften icke skulle belasta licensmedlen utan finansieras genom

anslag under riksstatens ecklesiastika huvudtitel.

I proposition 1947: 41 angående rundradion i Sverige föreslogs att statens

bidrag till inköp av radiomottagningsapparater för skolor skulle höjas från

25 000 till 50 000 kronor per år. Beträffande finansieringen ansåg departementschefen

att med slutligt ställningstagande till frågan om rundradiorörelsen

borde belastas med utgifter för bl. a. radiomottagare för skolor borde

tills vidare anstå.

Riksdagen fann (skr. 1947: 117) att rundradiorörelsen borde vara självförsörjande.

Härav följde att kostnaderna för bl. a. radiomottagare för skolor

borde bestridas från anslag å riksstaten och icke av licensmedlen. Riksdagen

delade den uppfattning, som i detta hänseende framförts i motionerna

1: 224 och II: 334. Däremot ansåg riksdagen att någon erinran i och för sig

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1962

3

icke kunde riktas mot departementschefens uttalande om att med överflyttningen

av dessa utgifter till riksstatsanslag kunde anstå, så länge licensmedlen

lämnade överskott.

Genom beslut den 25 juli 1947 bemyndigade Kungl. Maj :t telestyrelsen att

för budgetåret 1947/48 av radiolicensmedel taga i anspråk högst 50 000 kronor

för statsbidrag till radiomottagningsapparater för skolbruk, varvid skulle

tillämpas vissa ändrade bestämmelser för verksamheten.

Enligt särskilda beslut av Kungl. Maj :t anslogos även för budgetåren

1948/49—1950/51 50 000 kronor per år.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 19 januari 1951 framlade telestyrelsen

och AB Radiotjänst en utredning rörande rundradiorörelsens ekonomi, vilken

lades till grund för proposition 1951: 75 angående höjning av radiolicensavgiften.

Anslaget till skolradiomottagare hade i enlighet med av skolöverstyrelsen

framförda önskemål i utgiftsberäkningarna upptagits med ett

till 70 000 kronor per år förhöjt belopp. Några erinringar mot uppräkningen

av anslaget restes icke vid propositionens behandling.

I fråga om finansieringen anförde departementschefen i nämnda proposition

:

»Telegrafstyrelsen och Radiotjänst ha emellertid i överensstämmelse med

1947 års riksdags principuttalande i ämnet samtidigt också föreslagit, att

utgifterna för fria radiolicenser (blindlicenser), skolradioutsändningar, radiomottagare

för skolor, väderleksrapporternas sammanställande samt kortvågssändningarna

till utlandet i fortsättningen — i varje fall fr. o. m. budgetåret

1952/53 — skulle bestridas från anslag å riksstaten och alltså icke,

såsom f. n. är fallet, av licensmedel.---

Efter samråd med cheferna för utrikes-, social-, finans- och ecklesiastikdepartementen

anser jag mig icke böra tillstyrka att förslag f. n. förelägges

riksdagen om anvisande av anslag på riksstaten för utgifterna för fria licenser,

skolradio etc. Med den förordade avgiftshöjningen, som torde böra

genomföras oberoende av vilken form som väljes för finansieringen av nyssnämnda

utgifter, synas licensmedlen åtminstone för de närmaste åren komma

att förslå även för bestridande av dessa utgifter, medan det däremot i

rådande statsfinansiella läge erbjuder avsevärda svårigheter att täcka desamma

med skattemedel. Skulle det framdeles visa sig att licensmedlen

likväl icke räcka till för att finansiera nämnda utgifter, torde emellertid

frågan få upptagas till förnyad prövning.»

Riksdagen beslöt i enlighet med propositionen.

Anslaget utgick för budgetåren 1951/52—1956/57 med 70 000 kronor,

dock med undantag för 1954/55, då anslaget kunde begränsas till 50 000

kronor.

Genom beslut den 22 september 1955 fastställde Kungl. Maj :t vissa ändrade

bestämmelser för bidragen, att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1955. Ett

exemplar av bestämmelserna, som alltjämt gälla, bifogas härjämte.1

I statsverkspropositionen år 1957, bilaga 27, s. 36, anmälde chefen för

kommunikationsdepartementet att telestyrelsen i skrivelse den 1 september

1956 efter samråd med AB Radiotjänst framlagt förslag till självfinansieringsplan

för rundradiorörelsen för budgetåret 1957/58.''I driftkostnaderna

voro inräknade bl. a. kostnaderna för bidrag till radiomottagare för skolor.

Styrelsen hade emellertid erinrat om att dessa kostnader enligt ett principuttalande

av 1947 års riksdag icke borde belasta radiolicensinkomsterna

utan bestridas från särskilda anslag.

Departementschefen ansåg (s. 47), att licensavgiften -- liksom varit fallet

vid de två dittills gjorda licenshöjningarna efter år 1947 — borde höjas till

[’ 1 Här oj bilagd.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1962

sådant belopp, att kostnaderna för bl. a. radiomottagare för skolor kunde

rymmas inom ramen för licensinkomsterna. Departementschefen framhöll

vidare (s. 48) att, för att erforderlig stadga skulle ernås i tillämpningen av

självfinansieringsprincipen för rörelsen, det måste förutsättas, att den dittills

gällande ordningen för bestridande av kostnaderna för utlandsprogram
men

etc. blev bestående. . .

I utlåtande 1957:9, s. 21, tillstyrkte statsutskottet propositionen, varpå

riksdagen beslöt i enlighet därmed.

Anslaget till inköp av ljudradiomottagningsanläggningar för skolbruk har

för vart och ett av budgetåren 1957/58—1961/62 uppgått till 80 000 kro
nor.

. . ,..

Vad beträffar de föreliggande motionerna, torde televisionen kunna till

ett värdefullt hjälpmedel i undervisningens tjänst, varför det ganska snart

kommer att bli aktuellt att utrusta olika läroanstalter med mottagningsanläggningar

för ändamålet. Eftersom bidrag av licensmedel under vissa

förutsättningar kunna utgå till inköp av ljudradiomottagningsanläggningar

för skolbruk, ligger det nära till hands, att, såsom skett i motionerna

1: 112 och II: 142, ifrågasätta huruvida statsbidrag även bör utgå till inköp

av motsvarande anläggningar för television. En utredning härom synes därför

telestyrelsen vara motiverad. Stockholm den 26 april 1962.

Kungl. Telestyrelsen

HÅKAN STERKY

ERIK ESPING

Tage Rosenlund

Bilaga B

Till riksdagens statsutskott

Genom nådig remiss den 7 mars 1962 har Kungl. Skolöverstyrelsen anmodats

att till riksdagens statsutskott inkomma med yttrande över motionerna

I: 112 och II: 142. Med anledning härav får överstyrelsen anföra föl- I

I 1957 års skolberednings betänkande Hjälpmedel i skolarbetet (SOU

1961:17, s. 101) framfördes tanken på en statlig fond för AV-undervisningens

främjande, företrädesvis i glesbygder. Denna tanke vidareutvecklas

i betänkandet Grundskolan (SOU 1961:30, s. 700 och 732), där det

föreslås, att ett belopp motsvarande 1 krona per elev och år i grundskolan

ställes till Kungl. Maj :ts förfogande för att utnyttjas såsom ett särskilt

stimulansbidrag i syfte att möjliggöra ett extra stöd åt kommuner med

befolkningsmässigt och ekonomiskt svagt underlag. Med detta bidrag föreslogs

böra sammanföras anslaget till folkundervisningens främjande i rikets

nordligaste gränsorter. Medlen skulle bl. a. användas för främjande av

AV-undervisning, speciell TV-undervisning i glesbygderna.

Kungl. Maj :t föreslår i proposition 1962: 54 angående reformering av den

obligatoriska skolan m. m. (s. 610), att för budgetåret 1962/63 500 000 kronor

beräknas för ett särskilt bidrag till kommuner med behov av extra stöd

för pedagogisk utrustning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1962

I bilaga 10 till Statsverkspropositionen 1962 (s. 164—166) föreslås vidare,

att till Folkundervisningens främjande i rikets nordligaste gränsorter in. in.

för budgetåret 1962/63 anvisas 290 000 kronor.

Med hänvisning till ovanstående finner överstyrelsen, att möjligheterna

att i önskvärd utsträckning utbetala bidrag till skol-TV-mottagare ur nämnda

anslag först bör prövas.

Beträffande frågan om licensavgifter får överstyrelsen meddela, att en

utredning om licensavgifternas storlek, uttaxering o. s. v. pågår inom Kungl.

Telestyrelsen. Med anledning härav anhöll överstyrelsen den 11 februari

1961 hos Kungl. Telestyrelsen, att frågan om licensavgifter för radiomottagningsapparater

som användes inom undervisningsväsendet matte ompiövas.

För närvarande är varje läroanstalt skyldig att lösa licens för radiomottagningsapparater

(gäller både radio och TV). Detta innebär, att t. ex.

Lidingö stad (ca 2 700 inv.) med fem läroanstalter behöver lösa fem radiolicenser

(det statliga läroverket behöver inte lösa licens) medan t. ex.

Malungs kommun (ca 9 000 inv.) måste lösa ca tjugo radiolicenser emedan

kommunens läroanstalter är mycket små och spridda, överstyrelsens ändringsförslag

innebär, att endast en licens skulle behöva lösas för samtliga

för undervisningen avsedda radiomottagningsapparater befintliga i skolor,

som är underställda en rektor. Detta skulle få till följd att t. ex. ^Lidingö

stad behövde lösa tre licenser medan Malungs kommun skulle behöva lösa

endast en

Av det senast anförda framgår, att överstyrelsen finner det mindre angeläget

att nu föranstalta om särskild utredning av skolradio- och TV-licensfrågan

utan endast vill erinra om de åtgärder, som vidtagits för att lösa

denna fråga. ,

I ärendets handläggning har deltagit ledamöterna Bosson-Nordbo och

Ullstad, konsulenten Lofterud, föredragande, t. f. byrådirektören Cronsioe

och förste byråsekreteraren Kastan. Stockholm den 27 april 1962.

På Skolöverstyrelsens vägnar

MAJ BOSSON-NOBDBÖ

Curt Lofterud

Bilaga C

Till riksdagens statsutskott

Med anledning av statsutskottets hemställan att Sveriges Radio måtte

avge utlåtande över de likalydande motionerna I: 112 och II: 142 om statsbidrag

för TV-mottagare för skolbruk ber Sveriges Radio få anföra följande.

Sveriges Radio anser det falla utanför företagets kompetensområde att

bedöma om statsbidrag bör utgå till kommunerna för ifrågavarande ända
mål.

. .

Därest så emellertid befinnes böra vara fallet vill Sveriges Radio framhålla

att i sådant fall licensmedel icke bör tas i anspråk. Principiellt förefaller

det rimligt att anskaffning av TV-mottagare för skolbruk bör bekostas

på samma sätt som övrig modern undervisningsmateriel.

Sveriges Radio vill starkt understryka vikten av att licensbudgeten helt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1962

utiiyttjäs för det ändamål den är avsedd för, nämligen produktion och

distribution av radions och televisionens program. Skulle licensmedlen tas

i anspråk för andra ändamål undanryckes snabbt grunden för rundradions

finansiering och planering.

I fråga om eventuella bidrag för licensavgifterna för skol-TV vill Sveriges

Radio betona betydelsen av att frilicenssystemet icke utvidgas. Ett bifall

skulle leda till att andra organ och enskilda — som kanske har sämre ekonomiskt

underlag än kommunerna — med fog skulle kunna ställa samma

krav. Stockholm den 28 april 1962.

Sveriges Radio

OLOF RYDBECK

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.