Utlåtande i anledning av väckta motioner om deltidsarbete i statlig och statsunderstödd tjänst.
1962-11-13 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1962:169, Utlåtande i anledning av väckta motioner om deltidsarbete i statlig och statsunderstödd tjänst.
Dokumentets text
Nr 169—170
Statsutskottets utlåtande nr 169 år 1962
1
Nr 169
Utlåtande i anledning av väckta motioner om deltidsarbete i statlig
och statsunderstödd tjänst.
(5:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Bengtson m. fl. (I: 445) och den andra inom andra kammaren av herr
Hedlund m. fl. (II: 528), har hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning rörande ökade möjligheter till
deltidsarbete i statlig och statsunderstödd tjänst in. m. i enlighet med vad
i motionerna anförts.
Beträffande motiveringen för ifrågavarande yrkande får utskottet hänvisa
till motionen II: 528.
Över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord
framställning, utlåtanden avgivits av statskontoret, statens lönenämnd,
statens pensionsanstalt och arbetsmarknadsstyrelsen, varjämte Yrkeskvinnors
samarbetsförbund begagnat sig av erhållet tillfälle att yttra sig över
motionerna.
Statskontoret erinrar om att frågan om utredning rörande ökade möjligheter
till deltidsarbete i statlig och statsunderstödd tjänst varit föremål för
riksdagens prövning åren 1957 och 1960 utan att någon särskild utredning
i ämnet därvid ansetts påkallad. Ej heller beträffande det nu framförda
motionsyrkandet föreligger anledning att frångå riksdagens hittills intagna
ståndpunkt.
I anledning av Kungl. Maj:ts i motionerna angivna cirkulär den 3 juni
1960 har arbetsnämnden i Stockholm inhämtat vissa uppgifter från statsmyndigheterna
angående dels behovet av deltidstjänstgörande kontorspersonal,
dels den försöksverksamhet som av myndigheterna upptagits i anslutning
till nämnda cirkulär. Enligt vad under hand upplysts avser nämnden
att följa upp berörda undersökning därest utvecklingen på arbetsmarknaden
skulle ge anledning därtill.
Beträffande den obligatoriska skolan kan möjlighet till partiell tjänstledighet
respektive deltidsanställning fr. o. in. läsåret 1962/63 beredas jämväl
klasslärare i grundskolan och folkskolan.
Vad angår pensionsförmånerna omfattar det nyinförda pensionssystemet
för statsanställda i princip alla anställda med minst halvtidstjänstgöring,
oavsett deras anställningsform.
1—4139 62 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 6 samt. Nr 169—170
2
Statsutskottets utlåtande nr 169 år 1962
Statens lönenämnd erinrar om gällande bestämmelser angående deltidsanställning
och partiell tjänstledighet samt om av Kungl. Maj :t utfärdade
anvisningar och föreskrifter angående användning av deltidsarbete i statens
tjänst. Enligt lönenämndens mening ger nu gällande regler och anvisningar
en fullt tillfredsställande ledning för myndigheterna vid bedömandet av hithörande
frågor. Någon utredning rörande ökade möjligheter till deltidsarbete
i statlig och statsunderstödd tjänst anser nämnden sålunda icke erforderlig.
Statens pensionsanstalt bär beträffande pensionsförhållandena inom den
statliga personalpensioneringen för deltidsanställda anfört, att staten sedan
lång tid tillbaka främjat den praktiska användningen av deltidsarbete inom
det område som omfattas av den statliga personalpensioneringen, genom att
deltidsanställda kan erhålla pensionsrätt under samma förutsättningar
som de heltidsanställda och därvid få pensionsförmåner av proportionsvis
samma storlek som dessa. Inom hela det område som regleras genom statlig
personalpensionering gäller fr. o. m. den 1 juli 1959, att för pensionsrätt ej
kräves att anställningen avser mera omfattande tjänstgöring än på halvtid.
1 den mån för pensionsrätt kräves viss kvalifikationstid är det erforderliga
antalet kvalifikationsmånader lika vid deltids- och heltidsarbete, och vid
bedömningen av frågan huruvida eu viss månad får räknas som kvalifikationsmånad
likställes också deltidsarbete med heltidsarbete. Samma bestämmelser
gäller i fråga om avgångsskyldighet och förutsättningar för att pensionsförmån
skall börja utgå. Vad beträffar pensionsavvägningen tillämpas
»fullt» pensionsunderlag också för deltidsarbetande, varigenom det blir möjligt
att övergå från heltid till deltid och vice versa utan att några besvärande
diskontinuiteter uppkommer. Den anpassning av pensionsförmånernas storlek
efter omfattningen av fullgjort arbete, vilken naturligen måste finnas
inom en personalpensionering, sker enligt ett för heltids- och deltidsarbetande
enhetligt system, nämligen genom tjänsteårsberäkningsreglerna. Enligt
dessa tillgodoräknas normalt de 30 kalenderår, då tjänstgöringen halt
störst omfattning, varvid deltid tillgodoräknas proportionellt i förhållande
till tjänstgöringens omfattning. Blir härvid pensionen avkortad, gäller,
oberoende av om detta beror på att deltidsarbete förekommit eller ej,
att den del av socialförsäkringsförmånens belopp, som ej motsvarar
personalpensionens tjänstetidsfaktor, icke samordnas med sistnämnda pension
utan »frilägges» från samordning.
På grund av det anförda kan pensionsanstalten — som helt delar motionärernas
uppfattning om angelägenheten av att användningen av deltidsarbete
i all möjlig utsträckning främjas och som för egen del har goda
erfarenheter av sådant arbete — icke finna annat än att det inom statens
område är sörjt för möjligheten att anlita personal med deltidsarbete och
detta icke minst ur pensionssynpunkt. I betraktande härav — och utgående
från att motionärerna med deltidsarbete avse periodiskt fullgjord tjänst
-
Statsutskottets utlåtande nr 169 år 1962
3
göring, minst motsvarande halvtid, och icke anställningar av bisysslekaraktär
— finner pensionsanstalten icke för sin del, att någon sådan utredning
från statens sida som åsyftas i motionerna är påkallad.
Arbetsmarknadsstyrelsen har anfört att undersökningar av den vid
arbetsförmedlingen anmälda tillgången och efterfrågan på deltidsarbete för
kvinnor utfördes av styrelsen under åren 1958 och 1960. Undersökningarna
avsåg förhållandena inom olika yrkesområden utan att likväl särskilja
arbetstillfällen hos statliga och övriga arbetsgivare. En granskning av undersökningarnas
resultat har gjorts i nr A 2/1962 av den av arbetsmarknadsstyrelsen
utgivna publikationen Arbetsmarknadsinformation.
Trots undersökningsresultatens begränsade räckvidd har vid granskningen
sammanfattningsvis kunnat konstateras, att 1960 års undersökning
visade en markant ökning av både antalet lediga deltidsplatser och antalet
deltidsarbetssökande kvinnor jämfört med 1958. Det framhålles emellertid,
att effekten på nettotillskottet av arbetskraft av ökade möjligheter till deltidsarbete
är svår att bedöma. Bl. a. torde vidgade möjligheter till deltidsarbete,
även om de leder till en ökning av antalet förvärvsarbetande, samtidigt
kunna medföra en ökad övergång från heltidsarbete till arbete på
deltid.
Arbetsmarknadsstyrelsen har vidare den 27 februari 1962 till riksdagens
allmänna beredningsutskott avgivit yttrande över motionerna nr I: 194 och
II: 242 om underlättande av kvinnors återinträde på arbetsmarknaden.
I yttrandet understryker arbetsmarknadsstyrelsen betydelsen av att kvinnornas
återinträde på arbetsmarknaden underlättas bl. a. genom ökade
möjligheter till yrkesutbildning, omskolning och fortbildning. Styrelsen omnämner,
att den av Kungl. Maj :t i september 1960 tillsatta utredningen angående
översyn av arbetsmarknadspolitiken kommer att behandla även hithörande
frågor. Vidare framhåller styrelsen, att ett aktivitetsprogram för
den kvinnliga arbetskraften antagits av styrelsen. Programmet, som bifogats
till ovannämnda yttrande, innehåller generella förslag till åtgärder för att
underlätta den kvinnliga arbetskraftens inträde på arbetsmarknaden även
såsom deltidsarbetande. I yttrandet anföres vidare, att utbildningen inom
vårdyrkena varit föremål för särskilda åtgärder inom en kommitté, som
tillsatts av chefen för inrikesdepartementet. Slutligen omnämnes, att det
inom arbetsmarknadsverket förberedes en utredning om vilka arbetsuppgifter
inom traditionellt manliga yrkesområden, som skulle vara lämpliga
för kvinnor.
1 motionerna nr 1:445 och 11:528 åberopas de riktlinjer angående användning
av deltidsarbete, som angivits i Kungl. Maj :ts cirkulär den 3 juni
1960 (SFS 275/1960). Motionärerna anför, att staten som arbetsgivare nu
bör ha erhållit viss erfarenhet av deltidsanställningar. Arbetsmarknadsstyrelsen
har genom arbetsförmedlingen i viss omfattning delgivits dylika
erfarenheter. Arbetsnämnden i Stockholm anhöll i skrivelse den 7 november
4
Statsutskottets utlåtande nr 169 är 1962
1960 till vissa statsmyndigheter, att dessa måtte lämna uppgift om beräknat
behov av kontorspersonal (företrädesvis biträdespersonal). Arbetsnämnden
hänvisade till Kungl. Maj :ts ovannämnda cirkulär samt lämnade upplysningar
om sin utbildningsverksamhet. Nämnden framhöll vidare, att statsmyndigheterna
genom Kungl. Maj:ts cirkulär den 26 maj 1954 (SFS nr
344/1954) är ålagda att med vissa undantag rekrytera personal genom den
offentliga arbetsförmedlingen. Arbetsnämnden anförde även att nämnden,
»som hittills endast i ringa omfattning kommit i kontakt med frågor rörande
anställande av personal för deltidsarbete i statens tjänst, är angelägen
få del av de erfarenheter som statliga myndigheter kan ha förvärvat...
för att i samband med förmedlingsverksamheten kunna föra dessa vidare
till andra delar av statsförvaltningen».
Av de sammanlagt 147 statliga arbetsgivare, som svarat på arbetsnämndens
skrivelse, meddelade 65 att de haft goda erfarenheter av deltidsanställning,
11 att de haft dåliga erfarenheter och 13 att de haft ringa eller inga
erfarenheter; övriga 58 hade ej tagit ställning till denna fråga.
Ett par statliga arbetsgivare redovisade erfarenheter av deltidsarbete
inom flera områden än enbart inom kontorskarriären. Två av dessa arbetsgivare
har sedermera kompletterat sina tidigare uppgifter. Flygtekniska försöksanstalten
har sålunda meddelat att anstalten år 1961 använt sig av fyra
deltidstjänstgörande kartriterskor i lgr 7 och 9, en ingenjör med avlöning
motsvarande Hd 24 samt en teknolog i lkl 17. Tidigare hade anstalten även
använt sig av deltidstjänstgörande matematiker med arvode motsvarande
lkl 25. Arbetsmarknadsstyrelsen har i februari 1962 kompletterat sitt enkätsvar
med uppgift om att vid nämnda tidpunkt upprätthölls inom styrelsen
2/3-tjänst av en förste byråsekreterare, en byråsekreterare, en kontorsskrivare,
en kontorist, sex kanslibiträden och sex kontorsbiträden, 1/2-tjänst
av en kontorist, ett kanslibiträde och tre kontorsbiträden. Hos länsarbetsnämnderna
fullgjordes 2/3-tjänst av en amanuens och en förste assistent,
fem assistenter och en extra tjänsteman, 1/2-tjänst av sex assistenter.
Några myndigheter behandlade frågan om deltidsanställning mera utförligt.
Finansdepartementet påpekar »att genom halvtidstjänstgöring i förening
med vissa andra åtgärder av organisatorisk art har vissa mycket
dugliga kontorsbiträden kunnat bibehållas i tjänst; erfarenheterna goda.
Däremot kan förutses svårigheter att anordna deltidsarbete för biträden i
befordringstjänster. .. En allmän erfarenhet är att problem kan uppkomma
genom att deltidsarbetande företrädesvis önska tjänstgöra på förmiddagarna
(m. h. t. barnens skolgång m. in.).»
I generalpoststyrelsens svar framhölls: »Postverket försöker sedan många
år bl. a. med beaktande av 1944 års deltidstjänstutrednings uttalanden att
i möjligaste mån bereda deltidstjänstgöring åt de vid verket på heltid anställda,
som har behov av sådan tjänstgöring av familjesociala, hälso- eller
andra skäl. Vidare förekommer deltidsanställning, främst vid postbanken
Statsutskottets utlåtande nr 169 år 1962
5
och inom Stockholms postdistrikt. För närvarande tjänstgör på deltid inom
distriktet omkring 140 funktionärer, vid postbanken omkring 400 — varav
ca 100 inom en försöksverksamhet med deltidsanställning — och inom styrelsens
övriga byråer omkring 50—75 eller sammanlagt ca 600 personer.»
Den deltidstjänstgöring, som postverket redovisar, »synes i stort ha slagit
väl ut, sett såväl från de anställdas sida som från postverkets synpunkt».
Det har emellertid visat sig svårt att samordna de deltidstjänstgörandes
önskemål i fråga om tjänstgöringstider, så att de tillgängliga arbetsplatserna
kunde utnyttjas effektivt. Vidare har man den erfarenheten att »deltidstjänstgörande
i många fall ej kan eller vill tjänstgöra under sommarmånaderna».
Statistiska centralbyrån ansåg sig ha goda erfarenheter av deltidsanställning,
»i synnerhet då exempelvis halvtid för en tjänsteman förlägges helt
till 3 arbetsdagar i veckan och motsvaras av en annan halvtidstjänst de
övriga tre veckodagarna. Ur verkets synpunkt lika värdefull är alternering
av halvtidspersonal med förmiddags- och eftermiddagspass, men detta alternativ
är oftast mycket svårare att åvägabringa genom de sökandes inställning,
som i sådant fall oftast går ut på önskan om förmiddagstjänst. Genom
knappheten i lokalhänseende passar otvivelaktigt halvtid bäst under förutsättningar
som ovan antytts. Emellertid förekommer inom centralbyrån
även ett stort antal deltidstjänster i andra former. Sålunda har t. ex. nyrekryteringen
av stanserskor efter de genom arbetsnämnden anordnade stanskurserna
den sista tiden till övervägande del inneburit anställning med 2/3- tjänstgöring. Statistiska centralbyrån är sålunda beredd att på allt sätt medverka
i arbetsnämndens strävan att placera dugande krafter i deltidstjänst.»
De erfarenheter av deltidsarbete i statens tjänst, som redovisas i det enligt
ovan sammanbragta materialet, ger i första hand en antydan om betydelsen
för de deltidsarbetssökande av arbetstidens förläggning. Möjligheterna
att tillgodose ett arbetskraftsbehov genom deltidsanställning torde
därför till stor del vara beroende av i vilken utsträckning de statliga arbetsgivarna
kan genomföra en för båda parter acceptabel tidsplanering av
ifrågakommande arbetsuppgifter. Tillgängliga lokalresurser och eventuellt
även tekniska hjälpmedel för arbetets bedrivande spelar i detta sammanhang
en betydande roll.
Arbetsförmedlingens erfarenheter från förmedling av deltidsanställningar
inom arbetsmarknadens olika områden tyder på, att deltidsarbetssökande
kvinnor i viss utsträckning är villkorligt arbetssökande även i andra avseenden
än beträffande arbetstiden. Generösare bestämmelser vid inplacering
i löneklass efter viss tids bortovaro från förvärvsarbete kan förmodas ha
stimulerande effekt för att öka de deltidsarbetssökandes benägenhet att
acceptera förefintliga arbetserbjudanden.
Yrkeskvinnors samarbetsförbund erinrar om att det av långtidsutredningen
framlagda betänkandet framhåller nödvändigheten av att tillgäng
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 169 år 1962
liga arbetskraftsresurser tillvaratages och räknar därvid med att deltidsarbete
i ökad utsträckning bör komma till användning.
Förbundet anser för sin del att betydande arbetskraftsresurser ännu är
outnyttjade. Gifta kvinnor, studerande och partiellt arbetsföra skulle genom
ökad tillgång på deltidstjänster med säkerhet kunna göra betydande insatser.
En utredning från 1958 visar emellertid att endast 30 % av de kvinnor
som då önskade deltid kunde placeras.
Vissa svårigheter vid utnyttjande av deltidsarbetskraft synes emellanåt
uppstå, då en heltidstjänst skall delas av två deltidsanställda, som arbetar
halva dagen var. Framför allt torde det ofta vara svårt att finna tillräckligt
många arbetssökande, som vill ha eftermiddagstjänst. Förbundet har
därför i ett tidigare yttrande i denna fråga framhållit önskvärdheten av alt
man sa\äl inom det enskilda näringslivet som inom statliga och kommunala
verk söker reda på arbetsuppgifter som med fördel kan utföras på avkortad
arbetstid och tör dessa inrätta deltidstjänster.
Förbundet delar motionärernas uppfattning att staten som arbetsgivare
nu bör ha erhållit viss ertarenhet av deltidsanställningar. Som motionärerna
framhåller har år 1960 de statliga myndigheterna meddelat vissa riktlinjer
i fråga om användning av deltidsarbete. Utvecklingen har dess värre visat
att deltidstjänster fortfarande inrättas i mycket begränsad omfattning.
Någon ny utredning, såsom motionärerna önskar, synes förbundet emellertid
icke motiverad, då de frågor som motionärerna berör bör kunna lösas
förhandlingsvägen.
Förbundet anser, att alla åtgärder, som vidtagits inom den statliga sektorn
för att visa den deltidsarbetande arbetskraftens användbarhet, kommer
att få avgörande inflytande på det enskilda näringslivets ställningstagande.
Utskottet. I förevarande motioner föreslås att riksdagen hos Kung].
Maj:t anhåller om utredning rörande ökade möjligheter till deltidsarbete
i statlig och statsunderstödd tjänst. Den väckta frågan liar utförligt belysts
i de över motionerna avgivna remissyttrandena, vilkas innehåll återgivits
i det föregående. Av dessa yttranden framgår, att gällande bestämmelser
ävensom i anslutning till desamma utfärdade anvisningar och föreskrifter
erbjuder vidsträckta möjligheter för beredande av deltidsarbete
i statlig och statsunderstödd tjänst samt att dessa möjligheter även i betydande
utsträckning tillvaratas. Det framgår vidare att frågan om deltidsarbete
är föremål för fortlöpande uppmärksamhet från vederbörande
myndigheters sida. Ytterligare material till belysning av frågan om omfattningen
av i verken förekommande deltidsarbete har lämnats av chefen
för civildepartementet i ett interpellationssvar den 24 maj 1962 (AK prot.
nr 23).
Utskottet vill för sin del helt allmänt framhålla, att den av motionärerna
berörda, betydelsefulla frågan om deltidsarbete i allmän tjänst får
Statsutskottets utlåtande nr 169 år 1962
7
förutsättas komma att ägnas fortsatt uppmärksamhet i erforderlig omfattning,
med beaktande av såväl den enskilde arbetstagarens intressen som
myndigheternas berättigade krav på de anställdas arbetsinsatser till främjande
av arbetets behöriga gång. Mot bakgrunden av det i ärendet förebragta
materialet har utskottet emellertid kommit till den uppfattningen,
att anledning knappast föreligger att igångsätta någon särskild utredning
i ämnet på sätt i motionerna påyrkas. I detta sammanhang kan utskottet
inte underlåta att påpeka, att det i motionerna uttalade önskemålet om att
den deltidsanställda arbetskraften bör »få skälig del av de löne-, pensionsoch
anställningsförmåner i övrigt som gäller den heltidsanställda arbetskraften»,
redan får anses tillgodosett.
I ärendet bar arbetsmarknadsstyrelsen omnämnt sitt remissyttrande till
riksdagens allmänna beredningsutskott i anledning av motionsyrkande om
underlättande av kvinnors återinträde på arbetsmarknaden. Statsutskottet
vill i anslutning härtill erinra om att innevarande års riksdag beslutat på
förslag av allmänna beredningsutskottet i dess utlåtande nr 20 hos Kungl.
Maj :t anhålla, att de däri behandlade motionerna jämte nämnda utskottsutlåtande
överlämnas till den år 1960 tillkallade arbetsmarknadsutredningen.
Då statsutskottet i enlighet med det anförda icke anser sig böra tillstyrka
det nu föreliggande motionsyrkandet får utskottet hemställa,
att motionerna I: 445 och II: 528 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 13 november 1962
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Boman, Einar Persson,
fröken Andersson, herrar Birger Andersson, Axel Johannes Andersson,
Ragnar Bergh, Rikard Svensson, fru Wallentheim, herrar Söderberg,
Mårtensson, Nils Theodor Larsson, Manne Olsson, Eric Peterson och NilsEric
Gustafsson; samt
från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Karlsson
i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Blidfors, Almgren, fröken Elmén,
herrar Nilsson i Göingegården, Andrcasson, Svensson i Ljungskile, Johansson
i Norrköping, Carbell, Blomkvist, Antonsson och Nelander.
Reservationer
1) av fröken Elmén
2) av herr Antonsson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.