Utlåtande i anledning av väckta motioner om inrättande av en professur i geriatrik.
1962-11-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1962:171, Utlåtande i anledning av väckta motioner om inrättande av en professur i geriatrik.
Dokumentets text
Nr 171—172
Statsutskottets utlåtande nr 171 år 1962
1
Nr 171
Utlåtande i anledning av väckta motioner om inrättande av en
professur i geriatrik.
(2:a avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
fru Nilsson och herr Hjalmar Nilsson (I: 267) och den andra inom andra
kammaren av fru Johansson m. fl. (II: 313), har hemställts att riksdagen
måtte besluta att hos Kungl. Maj :t anhålla om utarbetande snarast möjligt
av förslag till anordnande av forskning i geriatrik genom inrättandet
av en professur i nämnda ämne vid någon av rikets medicinska högskolor.
Beträffande motiveringen för det motionsvis framförda yrkandet får utskottet
hänvisa till motionen II: 313.
Över motionerna har statsutskottet i vederbörlig ordning inhämtat yttrande
från kanslern för rikets universitet efter hörande av de medicinska
fakulteterna vid universiteten i Uppsala, Lund och Göteborg samt lärarkollegierna
vid karolinska mediko-ltirurgiska institutet och medicinska
högskolan i Umeå.
Medicinska fakulteten i Uppsala har anfört bland annat följande.
Fakulteten finner, att forskningen rörande processer som medför sjukdom
och invaliditet i höga åldrar, på allt sätt bör befrämjas. Den tilltänkta
professuren i geriatrik kan emellertid tänkas utformad efter olika linjer.
En sådan professur kan tänkas vara mera rent teoretisk och ägnad att t. ex.
djurexperimentellt studera åldrandets biologiska natur. En sådan professur
kan även utformas med en praktiskt sjukvårdande riktning. Fakulteten finner
att professurens närmare utformning förtjänar att utredas.
Fakulteten önskar peka på den svårighet som redan nu är kännbar, nämligen
att invärtesmedicinen i så hög grad splittras av de många framväxande
subspecialiteterna, att ämnet därav lider ur pedagogisk synpunkt. Av detta
skäl önskar fakulteten betona, att det geriatriska ämnet, därest detta skulle
utformas såsom en sjukvårdande klinisk disciplin, bör anvisas en patientkategori
av betryggande hög ålder, varvid gränsen nedåt icke bör sättas
lägre än vid 75 år.
Problemets höga aktualitet och stora omfattning gör att fakulteten önskar
i princip tillstyrka motionen.
Medicinska fakulteten i Lund tillstyrker ifrågavarande professurs inrättande,
eftersom fakulteten finner det angeläget alt ett så betydelsefullt
och viktigt område som geriatriken får en fast akademisk förankring.
4154 62 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 6 samt. Nr 171—172
2
Statsutskottets utlåtande nr 171 år 1962
Medicinska fakulteten i Göteborg har i huvudsak anfört följande.
Det är ingen tvekan om att den medicinska forskningen i landet behöver
allt ytterligare stöd, som statsmakterna kan åstadkomma. Genom befolkningspyramidens
förskjutning mot högre åldrar har sjukdomar i dessa åldrar
kommit att utgöra en allt större del av de sjukdomar, som måste tagas
om hand på våra sjukvårdsinrättningar. Detta har lett till uppfattningen
att särskilda sjukdomar förekommer, som kan betecknas som ålderssjukdomar.
I vad mån så verkligen är fallet kan ifrågasättas, men det råder
inget tvivel om att t. ex. atheroscleros kan bidraga till ett för tidigt åldrande
och därför kan rubriceras som en ålderssjukdom. Ur denna synpunkt vill
fakulteten i Göteborg, liksom medicinska forskningsrådets subkommitté för
geriatrisk forskning tidigare gjort, framhålla vikten av stöd för forskning
inom atherosclerosområdet.
Däremot torde det stora flertalet av de sjukdomar, som förekommer i
ett åldrande klientel, inte kunna betraktas som ålderssjukdomar i egentlig
mening. Den geriatriska specialiteten är i stället mycket dåligt avgränsad
mot medicin, kirurgi och psykiatri, inom vilka områden det vore naturligt
att förlägga en del av de forskningsuppgifter, som rör ett åldrande klientel.
Sedan flera år har såväl fakulteten i Göteborg som andra fakulteter
begärt förstärkning av sina högre tjänster både i fråga om undervisningsoch
forskningsprofessurer utan att detta behov har varit möjligt att tillgodose
inom ramen för de anslag, som ecklesiastikdepartementet har fått
sig tilldelade. Medicinska fakulteten i Göteborg anser alltjämt fakultetens
tidigare framförda önskemål om tjänster vara av större värde även för
forskningen inom det område motionärerna avser, än inrättandet av en speciell
professur i geriatrik.
Lärarkollegiet vid karolinska institutet har i sitt yttrande anfört bland
annat följande.
Den utveckling av sjukhusvården i vårt land, som statsmakterna nyligen
planlagt, i anslutning till den s. k. region-vårdsutredningen, innebär att
man accepterat valet att inrätta vårdavdelningar för långvarigt kroppssjuka
vid centrallasaretten, samtidigt som man därmed tagit avstånd från tidigare
förslag om särskilda geriatriska enheter. I betänkandet angående regionssjukvården
(SOU 1956:26) heter det sålunda: »Att sammanföra akut och
kronisk kroppssjukvård till särskilda s. k. geriatriska vårdavdelningar för
individer över en viss ålder saknar enligt utredningens mening medicinsk
grund och är ur psykologisk synpunkt mindre lyckligt».
Lärarkollegiet ansluter sig för sin del helt till denna bedömning. I själva
verket är det ju så att en stor del av klientelet på våra invärtesmedicinska
avdelningar — de som närmast kommer ifråga när det gäller somatisk
geriatrik — redan nu i hög grad färgas av ålderssjukdomarnas problem.
Medelåldern på dessa avdelningars klientel ligger vanligen mellan 55 och 60
år, vilket -— som av en nyligen vid serafimerlasarettet utförd undersökning
framgår — innebär att c:a ,30 % av patienterna är över 67 år och de äldsta
omkring 90 år. Såväl läkare som medicine studerande kommer därför hela
tiden i kontakt med geriatriska sjukdomsbilder i den ordinarie sjukvården
och undervisningen.
Beträffande den geriatriska psykiatrin må anföras, att förhållandena
ligger till på liknande sätt. Det är ej rimligt att skilja ut psykoser i högre
Statsutskottets utlåtande nr 171 år 1962
3
ålder och behandla dem på särskilda avdelningar. Detta är ur vårdsynpunkt
olämpligt, och även irrationellt ur forsknings- och undervisningssynpunkt.
Vad slutligen den geriatriska forskningen angår, framhålles i åldringsvårdsutredningens
betänkande (SOU 1956: 1) som exempel därpå forskning
över åderförkalkning och dess återverkningar på skilda organsystem
samt åldringars näringsbehov och ämnesomsättning. Avseende åderförkalkningen,
bedrives som bekant intensivt forskningsarbete över hithörande
problem vid flertalet av landets medicinska universitetskliniker, i nära samarbete
med teoretiska och kliniska laboratoriediscipliner. För tre av landets
professorer i invärtesmedicin representerar sådan forskning deras centrala
vetenskapliga intresse. I fråga om åldringarnas näringsbehov och ämnesomsättning
torde sådan forskning — om den skall föras vidare än den
mer socialmedicinskt betonade forskning, som på delta område bl. a. äger
rum i Uppsala — kräva tillgång till speciella utredningsavdelningar för
ämnesoinsättningssjukdomar (s.k. metabolic wards) vid undervisningssj
ukhusen.
Lärarkollegiet är av den uppfattningen att den lämpligaste vägen att
befordra forskningen över ålder ssjukdomarnas uppkomst och förebyggande
är att statsmakterna, bl. a. genom det medicinska forskningsrådet, effektivt
stöder sådant forskningsarbete vid både teoretiska institutioner och
kliniker.
Lärarkollegiet vid medicinska högskolan i Umeå har anfört bland annat
följande.
Lärarkollegiet finner förslaget om inrättande av professur i geriatrik vid
någon av de medicinska högskolorna angeläget och ansluter sig till i motionen
framförda motiveringar. Kollegiet förutsätter härvid att professuren
avser att gälla somatisk geriatrik och framhåller önskvärdheten av att den
i likhet med de nyinrättade professurerna i s. k. tung psykiatri förses med
goda personella och materiella forskningsresurser.
Inrättandet av en professur i geriatrik vid medicinska högskolan i Umeå
skulle innebära en önskvärd förstärkning av högskolans resurser. Ytterligare
skäl kan motivera placeringen av en professur i geriatrik vid medicinska
högskolan i Umeå. Den i hela landet skeende förändringen av befolkningens
ålderssammansättning med förskjutning mot högre åldersgrupper
blir nämligen särskilt uttalad i Norrland.
Lärarkollegiet finner sålunda förslaget om inrättande av en professur i
geriatrik vara väl motiverat. Lärarkollegiet skulle med tillfredsställelse se
att en sådan professur knöles till medicinska högskolan i Umeå.
Kanslern för rikets universitet har för egen del anfört följande.
Förslaget att inrätta en professur i geriatrik kan i och för sig stödjas av
goda skäl. Erfarenheterna från den årliga behandlingen av riksdagspelita
ger emellertid vid handen, att flera andra områden av den medicinska forskningen
måste anses ha högre angelägenhetsgrad än det geriatriska området.
Sålunda har förslag om professur i geriatrik icke väckts av någon av
de medicinska fakulteterna (motsvarande) samtidigt som många andra
förslag framförts, vilka icke kunnat vinna bifall. .lag anser, att liden ännu
icke är inne alt fatta beslut om all inrätta en professur i geriatrik.
Stöd till geriatrik forskning torde emellertid kunna erhållas genom medicinska
forskningsrådet och anslag från olika fonder. .lag vill i detta sam
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 171 år 1962
manhang erinra om den donation å 1 500 000 kronor, som Karolinska institutet
genom nådigt beslut den 28 april 1961 erhållit bemyndigande att
mottaga från fru Ebba Loo Österman att användas för att främja vetenskaplig
medicinsk forskning, företrädesvis sådan som är av betydelse för
geriatriken.
Utskottet. Såsom av universitetskanslerns yttrande framgår har förslag
om inrättande av en professur i geriatrik icke väckts av någon av de medicinska
fakulteterna (motsvarande). Däremot har många andra förslag
av högre angelägenhetsgrad framförts, vilka emellertid icke kunnat vinna
bifall. Enligt kanslerns mening är tiden ännu icke inne för att fatta beslut
om en professur i geriatrik.
Stöd för geriatrisk forskning kan för närvarande erhållas genom medicinska
forskningsrådet och anslag från olika fonder. Kanslern har erinrat
om en till karolinska institutets förfogande stående donation på 1 V2 miljon
kronor, att användas för att främja medicinsk forskning, särskilt sådan
som är av betydelse för geriatriken.
På grund av vad sålunda upplysts är utskottet — som vill understryka
den stora betydelsen av intensifierad forskning på förevarande område —
under föreliggande förhållanden icke beredd att tillstyrka bifall till det i
motionerna I: 267 och II: 313 framställda yrkandet.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att motionerna I: 267 och II: 313 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 november 1962
På statsutskottets vägnar:
EMIL NÄSSTRÖM
Närvarande: se under utlåtandet nr 172.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.