Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utbildning av radiotelegraf ister.

1962-11-27 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1962:178, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utbildning av radiotelegraf ister.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 178 år Utfi2

1

Nr 178

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utbildning av radiotelegraf

ister.

(1 :a avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Gorthon m. fl. (I: 43) och den andra inom andra kammaren av herr Carlsson

i Göteborg m. fl. (II: 125), har hemställts att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t efter skyndsam utredning måtte

förelägga riksdagen förslag rörande utbildning av radiotelegrafister.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas

till motionen I: 43.

Över motionerna ha, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

yttranden avgivits av sjöfartsstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning

(Bilagor A och B).

Utskottet. Enligt gällande författningar skola handelsflottans fartyg av

viss storlek vara utrustade med radiotelegrafinstallation och härför ombord

finnas anställd minst en kompetent expeditör (radiotelegrafist). För denne

kräves innehav av radiotelegrafistcertifikat, som utfärdas av telestyrelsen.

Utbildning av radiotelegrafister sker dels vid den under telestyrelsen sorterande

teleskolan i Stockholm, dels vid av Sveriges redareförening med tillstånd

av telestyrelsen anordnade kurser i Göteborg. För båda slagen av kurser

uttages en avgift av 1 000 kr. per elev. Det har visat sig att den nuvarande

utbildningskapaciteten icke är tillräcklig och att betydande svårigheter

uppstått att förse fartygen med svenska telegrafister. Detta har lett till

den från beredskapssynpunkt icke tillfredsställande anordningen att ett

stort antal utlänningar måst anställas för här ifrågavarande befattning.

Såväl i motionerna som av sjöfartsstyrelsen har framhållits, att rekryteringsfrämjande

åtgärder måste vidtagas för att säkra elevtillströmningen.

Ett väsentligt led härvid vore att slopa den nu utgående elevavgiften. Vidare

har ansetts att ett förläggande av telegrafistutbildningen till sjöbefälsskolorna

skulle kunna skapa förutsättningar för att från dessa skolors rekryteringsområden

fånga upp elever i ökad utsträckning.

Utskottet vill erinra om att statsmakterna sedan länge godtagit principen

om avgiftsfrihet för undervisningen vid allmänna läroanstalter. Denna princip

tillämpas bl. a. vid sjöbefälsskolorna, vilkas nautiska och maskintekniska

undervisning har viss samhörighet med den som hedrives vid förenämnda

1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 6 saml. Nr 178

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1962

kurser för utbildning av handelsflottans radiotelegrafister. Såvitt utskottet

kunnat finna torde tillräckligt bärande skäl knappast föreligga att denna

princip icke konsekvent genomföres även för dessa studerande.

Från såväl rekryterings- som utbildningssynpunkt har, såsom av det föregående

framgår, i motionerna förslag väckts att flytta utbildningen av handelsflottans

radiotelegrafister till sjöbefälsskolorna. I likhet med sjöfartsstyrelsen,

som i ärendet samrått med telestyrelsen, samt överstyrelsen för

yrkesutbildning anser utskottet skäl tala för att en utredning i denna fråga

kommer till stånd. Utskottet tillstyrker därför motionerna.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

i -it. att riksdagen må, med bifall till motionerna 1:43 och

11:125, i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl.

Maj :t efter skyndsam utredning måtte förelägga riksdagen

förslag rörande utbildning av radiotelegrafister.

Stockholm den 27 november 1962

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

5 ''-v- ■ : *! 4 it * ** .''\i,K<lnb*sv i ?ir ••''fri > i jH*, ,/vjJ *; ^ **''■•*» 4 .?*

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Boman, Einar Persson, fröken

Andersson, herrar Birger Andersson, Ivar Johansson, Axel Johannes

Andersson, Ragnar Bergh, Fritz Persson, Per Jacobsson, Rikard Svensson,

Bengtson, fru Wallentheim, herrar Söderberg och Mårtensson; samt

från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Karlsson

i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Blidfors, Almgren, fröken Elmén,

herrar Andreasson, Eliasson i Sundborn, Gustafsson i Uddevalla, Bohman,

Eskel, Berg och Nelander.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 17H år l!tti!2

3

Bilaga .1

Till riksdagens statsutskott

Genom remiss den 24 maj 1962 har Kungl. Maj:t anbefallt sjöfartsstyrelsen

att till riksdagens statsutskott avgiva utlåtande över de likalydande motionerna

I: 43 och II: 125 om utbildning av radiotelegrafisler.

Sjöfartsstyrelsen har i ärendet samrått med telestyrelsen, som förklarat

sig till alla delar instämma i vad nedan anföres.

Jämlikt den av Sverige ratificerade 1948 års säkerhetskonvention, kapitel

IV, regel 3, skall passagerarfartyg, oberoende av storlek, och lastfartyg

med en bruttodräktighet av 1 600 registerton eller mera i princip vara utrustade

med en radiotelegrafinstallation. Varje fartyg, som enligt regel 3 skall

vara utrustat med en radiotelegrafinstallation, skall enligt regel 7 till sjöss

ha minst en kompetent expeditör (radiotelegrafist). För tjänstgöring såsom

radiotelegrafist på svenskt fartyg kräves innehav av l:a eller 2:a klass radiotelegrafistcertifikat

som utfärdas av telestyrelsen. Sådant certifikat erhålles

efter godkända prov i ämnena inorsetelegrafering, reglementen och instruktioner,

trafikteknik, radioteknik med stationskännedom samt engelska. Undervisning

i angivna ämnen lämnas för närvarande i kurser för radiotelegrafister

vid den under telestyrelsen sorterande teleskolan i Stockholm. Samma

utbildning erhålles sedan åtskilliga år tillbaka vid av Sveriges redareförening

med tillstånd av telestyrelsen anordnade kurser i Göteborg. Kurstiden är vid

teleskolan omkring 32 veckor och i redareföreningens kurs omkring 34 veckor.

För båda slagen av telegrafistkurser uttages en avgift av 1 000 kronor

per elev.

I detta sammanhang må framhållas, att radiotelegrafisterna på fartygen,

jämte sina åligganden som radioexpeditörer, ofta fullgör en omfattande kontorstjänst.

Detta har föranlett telestyrelsen och redareföreningen att i sina

kurser meddela undervisning jämväl i ämnen av betydelse härför, såsom

bokföring, maskinräkning och maskinskrivning. Det synes sjöfartsstyrelsen

böra övervägas, om icke denna undervisning borde ytterligare utbyggas och

omfatta jämväl sjöfartsinriktad författningskunskap, främst socialförfattningar,

och allmän sjöfartskunskap. En sådan utvidgad utbildning torde väl

rymmas inom en kurstid av ett läsår (39 veckor).

Årligen utexamineras i vardera kursen 25 ä 30 elever. Därjämte tillföres

handelsflottan i viss utsträckning telegrafister som erhållit sin utbildning

inom marinen eller flygvapnet. Tillskott av telegrafister erhålles även av sådana

som avlagt vederbörliga prov efter privatistundervisning (som regel

per korrespondens).

Liksom fallet ofta är med befäl och manskap till sjöss i övrigt har tjänstgöringen

som telegrafist för många blivit ett genomgångsyrke. Omsättningen

inom denna personalkategori är stor. Den nuvarande utbildningskapaciteten

är med hänsyn härtill icke tillräcklig och betydande svårigheter har uppstått

att förse fartygen med svenska telegrafister. Detta har lett till att ett mycket

stort antal utlänningar måst anställas som telegrafister på svenska fartyg.

Ur beredskapssynpunkt kan denna ordning icke anses tillfredsställande.

I motionerna I: 43 och II: 125 har föreslagits, att utbildningen av radiolelegrafister

skall ordnas efter samma linjer som utbildningen för del nautiska

och maskintekniska befälet och all kurser för telegrafister skall anordnas

vid alla eller vissa av sjöhefälsskolorna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 1/H ar 1962

Sjöfartsstyrelsen, som närmare övervägt förslaget, har funnit följande skäl

lala för eu överflyttning av telegrafistkurserna till sjöbefälsskolorna.

Den förut nämnda icke-tekniska undervisningen är principiellt av samma

natur som den som för närvarande meddelas vid sjöbefälsskolornas nautiska

och maskintekniska undervisning. Efter eu överflyttning skulle ett sambruk

i undervisningshänseende beträffande angivna ämnen ävensom i fråga om

ämnet engelska komma telegrafistutbildningen till godo. Ä andra sidan skulle

den utbildning i radiotelefoni, som nu frivilligt bedrives av blivande nautiskt

befäl vid sjöbefälsskolorna, underlättas efter en överflyttning dit av radiooch

teleteknisk utbildning.

Behovet av den angivna utökningen beträffande antalet telegrafistelever

ställer krav på tillgång till flera undervisningslokaler. Eu sådan utvidgning

kan troligtvis lättare genomföras vid sjöbefälsskolorna med deras geografiska

spridning än vid teleskolan i Stockholm, vars egentliga uppgift är all

utbilda televerkets egen personal.

Emellertid måste beaktas att en utökning av utbildningskapaciteten ter

sig meningslös, därest erforderlig elevtillströmning icke kan säkerställas.

Det har förelegat svårigheter att anskaffa elever till de hittillsvarande telcgrafistkurserna.

Rekryteringsfrämjande åtgärder måste därför vidtagas, varvid

ett väsentligt led är att slopa den nu utgående dryga elevavgiften. Telestyrelsen

bar dock naturligt nog ansett sig böra upprätthålla kravet på uttagande

av avgifter för att kunna täcka åtminstone eu del av de med kursverksamheten

förenade kostnaderna. Vid en överflyttning av utbildningen

till sjöbefälsskolorna, där kursavgifter icke uttages, blir det naturligt att avskaffa

avgifterna även för telegrafistutbildningen.

Genom förläggande av telegrafistutbildningen till sjöbefälsskolor på flera

håll i landet skapas förutsättningar för att från dessa skolors rekryteringsområden

fånga upp elever i ökad utsträckning.

Ett särskilt skäl för en överflyttning av utbildningsverksamheten till sjöbefälsskolorna

ligger däri, att en samhörighet förefinnes mellan telegrafistelever

och andra elever vid skolorna med hänsyn till det gemensamma arbetsområdet,

fartyget. För det kommande samarbetet är det värdefullt att elever

för olika slags utbildning ombord tidigt lär känna varandras uppgifter.

Av väsentlig betydelse för en överflyttning är frågan om tillgång till erforderliga

lokalutrymmen. Härvid må framhållas, att i anslutning till en av

statsmakterna år 1959 beslutad omläggning av sjöbefälsutbildningen (Kungl.

Maj:ts stadga den 30 juni 1959 för sjöbefälsskolorna i riket) nya skolbyggnader

färdigställts eller planeras för tre av rikets fem sjöbefälsskolor. Vid

de båda övriga skolorna har vissa om- och tillbyggnader skett. Då dessa moderniseringar

av skolbyggnaderna fastställdes, kunde självfallet hänsyn icke

tagas till utrymmen för telegrafistkurser. Såvitt nu kan bedömas, kommer

för varje sådan kurs om 24—30 elever att krävas ett klassrum av normalstorlek,

en telegraferingssal, utrymme med plats för fyra stationsbås (motsvarande

fartygsradiohytter i storlek) samt ett rum för elektrotekniska laborationer.

Endast sistnämnda lokalutrymme finns för närvarande vid sjöbefälsskolorna.

Enligt sjöbefälsskolestadgan åligger det vederbörande städer

att enligt gjorda åtaganden tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler

för nuvarande utbildning vid skolorna. Däremot kan icke skol städerna enligt

gällande bestämmelser åläggas att anordna lokaler även för eventuellt tillkommande

telegrafistutbildning. Det erfordras således åtaganden från berörda

städers förvaltningar för att utvidgning eller omändring av befintliga

eller planerade lokaler, avsedda att inrymma även denna nya utbildningsverksamhet,

skall kunna ske. Under förutsättning av medverkan från städernas

sida synes emellertid lokalfrågorna ej komma att lägga avgörande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1962

5

hinder i vägen för en överflyttning av telegrafistutbildningen till sjöbefälsskolorna.

I fråga om anslagsberäkningarna är påkallat med en uppräkning av de

för ändamålet avsedda medlen. Härvid måste beaktas det inkomstbortfall

som följer av ett slopande av elevavgifterna. Hänsyn måste även tagas till

att kurskostnaderna, vilka i övrigt tidigare bestritts av telestyrelsen och av

redareföreningen, vid en överflyttning till sjöfartsstyrelsen måste överföras

på riksstaten. Ett ökat antal klasser för utbildning av telegrafister kommer

vidare att medföra stegrade omkostnader. Även på materielsidan måste en

kostnadsstegring uppkomma, därigenom att utrustning erfordras till flera

skolenheter. Antalet radiohytter, laborationssatser m. m. kommer således

att öka.

Sjöfartsstyrelsen har i anledning av remissen haft preliminära överläggningar

med företrädare för telestyrelsen. Mellan de båda ämbetsverken har

därvid fullt samförstånd förelegat i fråga om ett eventuellt överförande av

telegrafistutbildningen till sjöbefälsskolorna. Beträffande formerna för undervisning

och examination har man yid sammanträdet enats om följande

principer.

Erforderlig radiomateriel och telegraferingsutrustning för undervisningen

bör anskaffas av sjöfartsstyrelsen i samarbete med telestyrelsen. Då anskaffningskostnaden

för utrustningen är stor, och då fråga här är om materiel,

som på grund av den tekniska utvecklingen måste bytas ut relativt ofta, kan

övervägas, om icke delar av utrustningen i någon form kan ställas till sjöbefälsskolornas

förfogande av telestyrelsen mot fastställd ersättning, varigenom

man får god möjlighet att fortlöpande hålla skolorna med tidsenlig utrustning.

Lärare för den ifrågasatta utbildningen vid sjöbefälsskolorna synes böra

förordnas enligt gällande tillsättningsregler, därvid samråd med telestyrelsen

skall ske i fråga om lärare i tekniska och trafikala ämnen. Det bör, liksom

för närvarande, ankomma på telestyrelsen att verkställa examination

för erhållande av telegrafistcertifikat ävensom att utfärda sådant certifikat.

Elev har att vid sjöbefälsskola även undergå prövning i ämnen, som icke är

av teknisk eller trafikal natur, och det bör åvila rektor för sådan skola att,

med angivande av resultaten av den av telestyrelsen verkställda examinationen,

lämna ett sammanfattande betyg över den avslutade telgrafistutbildningen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får sjöfartsstyrelsen tillstyrka

bifall till den i motionerna I: 43 och II: 125 till 1962 års riksdag begärda utredningen

om förslag rörande utbildning av radiotelegrafister.

I handläggningen av detta ärende har deltagit generaldirektören Widell,

sjöfartsrådet Lindencrona, föredragande, och nautiske överinspektören Bratt.

Stockholm den 27 september 1962.

G. Lindencrona

C. G. WIDELL

Åke Berg

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1962

Bilaga B

Till riksdagens statsutskott, Stockholm

Genom remiss den 22 maj 1962 har Kungl. Maj :t anmodat överstyrelsen

för yrkesutbildning att avgiva utlåtande över till riksdagen ingivna två likalydande

motioner I: 43 och II: 125 om utbildning av radiotelegrafister.

överstyrelsen delar motionärernas uppfattning, att utbildningen av radiotelegrafister

för handelsflottan är otillfredsställande ordnad och att denna

liksom utbildningen för övrigt sjöbefäl bör ske i statlig regi.

Huruvida det är möjligt att inom sjöbefälsskolornas nuvarande lokalresurser

förlägga utbildningen till dessa kan överstyrelsen icke uttala sig

om. Överstyrelsen förordar, att frågan närmare utredes och att om därefter

anses möjligt och lämpligt, utbildningen av handelsflottans radiotelegra1''ister

får förläggas till sjöbefälsskolorna. Stockholm den 17 oktober 1962.

CARL SÖDERQVIST

Nils Kaby

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

621228

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1962:385 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om statsbidrag till uppförande av simanläggningar vid skolor. a1 i texten