Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående översynen av statsbidragen till primäroch sekundärkommuner.

1962-11-27 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1962:185, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående översynen av statsbidragen till primäroch sekundärkommuner.

Dokumentets text

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 185 år 1962

Nr 185

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående översynen

av statsbidragen till primär- och sekundärkommuner.

(5 :e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Ragnar Bergh (I: 223) och den andra inom andra kammaren av herrar Palm

och Regnéll (II: 342), har yrkats att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t hemställa, att arbetet med en översyn i förenklingssyfte av utgående

statsbidrag till primär- och sekundärkommuner på lämpligt sätt alltjämt

bedrivs med nödig skyndsamhet.

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa

till motionen I: 223.

Över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, utlåtanden avgivits av statskontoret och riksrevisionsverket,

varjämte Svenska stadsförbundet, Svenska landstingsförbundet och Svenska

landskommunernas förbund begagnat sig av erhållet tillfälle att yttra sig

över motionerna.

Statskontoret har anfört följande.

Såsom framgår av motionerna har i direktiven för kroppssjukvårdens

statsbidragsutredning framhållits, att utredningen vid sin översyn av det

gällande statsbidragssystemet på kroppssjukvårdens område bör eftersträva

största möjliga förenkling.

Statskontoret vill vidare erinra om att ytterligare en offentlig utredning,

1958 års skatteutjämningskommitté, direkt berörs av det spörsmål, som tagits

upp av motionärerna. Kommittén skall nämligen bl. a. ompröva grunderna

för de skatteunderlagsgraderade statsbidragen till kommunerna och

därvid beakta betydelsen av enkla bidragsregler.

Enligt vad statskontoret inhämtat torde kroppssjukvårdens statsbidragsutredning

kunna framlägga sitt betänkande under våren eller försommaren

1962. Skatteutjämningskommittén beräknas slutföra sitt uppdrag under våren

1963.

Resultaten av dessa båda utredningars arbete samt de överväganden och

åtgärder från statsmakternas sida, vartill utredningarnas förslag kan komma

att leda, blir avgörande för den framtida utformningen av statens bidrag

till primär- och sekundärkommunerna. Bidragsgivningen torde även

komma att påverkas av statsmakternas ställningstagande till de av mentalsjukvårdens

statsbidragsutredning år 1960 framlagda förslagen angående

de ekonomiska villkoren för en huvudmannaskapsreform inom mentalsjuk
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 185 år 19G2

17

vården (SOU 1960: 9). Denna utrednings förslag är efter remissbehandling

beroende på Kungl. Maj :ts prövning.

Vidare vill statskontoret framhålla, att i ämbetsverkets arbetsuppgifter

bl. a. ingår att från olika synpunkter undersöka statsbidragsområdet i dess

helhet. Vad gäller bidragen till primär- och sekundärkommunerna torde

statsmakternas beslut med anledning av ovannämnda utredningars förslag

bli avgörande för statskontorets granskningsarbete.

Under hänvisning till vad sålunda anförts angående det arbete, som inom

angivna utredningar pågår för att bl. a. förenkla statsbidragen till primäroch

sekundärkommunerna, ävensom rörande statskontorets uppgifter på

statsbidragsområdet får ämbetsverket avstyrka bifall till motionärernas

hemställan.

Riksrevisionsverket har anfört följande.

Riksrevisionsverket får erinra, att genom beslut av 1957 års riksdag en

genomgripande omläggning vidtogs av statsbidragsgivningen till primärkommunernas

driftutgifter genom att vissa speciella driftbidrag ersattes

av två, dels ett lärarlönebidrag och dels ett bidrag till högre skolor. Reformens

tyngdpunkt låg på förenklingsplanet. I därefter av statsmakterna vidtagna

ändringar i statsbidragsbestämmelserna, avseende primär- och sekundärkommunal

verksamhet, lärer jämväl i görlig utsträckning hänsyn

ha tagits till förenklings- och rationaliseringssynpunkterna. I samband med

pågående eller kommande översyn av statsbidragsgivningen på området

torde det enligt riksrevisionsverkets mening kunna förväntas, att rationaliseringssynpunkterna

tillvaratages i största möjliga utsträckning. Statsbidragsfrågorna

lärer för övrigt komma att aktualiseras i samband med det

av 1958 års skatteutjämningskommitté bedrivna utredningsarbetet. Vidare

förtjänar uppmärksammas, att inom statskontoret översyn pågår av förekommande

statsbidragsbestämmelser, därvid särskilt rationaliseringssynpunkterna

torde komma att beaktas.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får riksrevisionsverket som

sin åsikt uttala, att motionerna icke bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Styrelsen för Svenska stadsförbundet har anfört följande.

Inledningsvis åberopas i motionerna ett uttalande i riksdagsrevisorernas

den 15 december 1959 dagtecknade berättelse om den betydande administrativa

apparat som statsbidragens konstruktion nödvändiggjort för såväl stat

som kommun samt den begränsning i den kommunala självbestämmanderätten

som de ofta detaljerade föreskrifterna beträffande villkoren för statsbidrags

erhållande kunnat medföra. I sitt yttrande över vad revisorerna anfört

angående fördelningen av samhällsuppgifterna mellan stat och kommun

framhöll styrelsen, alt en så rationell fördelning av samhällsuppgifterna

som möjligt givetvis borde eftersträvas, varvid även angelägenheten

av att förenkla statsbidragssystemet måste beaktas. Dock finge man icke

för att tillgodose denna angelägenhet riskera, att fördelningen blev ur allmännyttans

synpunkt mindre lämplig.

Motionärerna erinrar därefter om de åtgärder som vidtagits för en reformering

och förenkling av bidragssystemet, beträffande primärkommunerna

bl. a. i fråga om driftbidragen till det obligatoriska skolväsendet. Som bekant

resulterade statsbidragsutredningens andra betänkande »Förenklad

statsbidragsgivning» i att fr. o. in. den 1 juli 1958 ett större antal speciella

driftbidrag å skolväsendets område ersattes av Ivå, dels ett lärarlönebidrag

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 185 år 1962

och dels ett högre skolbidrag. Förenklade regler för beräkning av de två bidragen

infördes även. Det må nämnas, att styrelsen i sitt yttrande över betänkandet

bl. a. anförde, att en given vinst med den föreslagna metoden att

sammanföra bidragen vore, att den statliga detalj kontrollen vid bidragsgivningen

försvann och den kommunala handlingsfriheten ökades genom att

kommunerna ej längre blev bundna av de speciella ändamålsbestämningarna.

För landstingens och de landstingsfria städernas del har mentalsjukvårdens

statsbidragsutredning i sitt betänkande år 19G0 föreslagit ett för hela

mentalsjukvården enhetligt driftbidrag. I direktiven till den år 1960 tillsatta

kroppssjukvårdens statsbidragsutredning har anförts, att det nuvarande

systemet för statsbidrag till hälso- och sjukvården medför ett både för bidragstagarna

och staten betydande administrativt och kameralt arbete, varjämte

bidragsvillkoren i vissa fall torde innebära eu onödig begränsning

av den kommunala självbestämmanderätten. En förenkling och rationalisering

av gällande bidragssystem bör enligt direktiven eftersträvas genom

sammanslagning av alla eller flertalet driftbidrag till ett allmänt driftbidrag

och slopande så vitt möjligt av anläggningsbidragen. För att underlätta

den administrativa handläggningen bör vidare bidragsbestämmelserna

ges en schematisk utformning. Slutligen bör enligt direktiven utredningen

vara oförhindrad att vid översynen upptaga även andra till berörda kommunala

huvudmän utgående statsbidrag, vilka befinnes lämpligen kunna sammanföras

med ett enhetligt statsbidrag på kroppssjukvårdens område.

Besparingsutredningen framhöll i sitt betänkande år 1959, att flera statsbidrag

krävde en ej ringa administration, varför det var av vikt att rationaliseringsmöjligheterna

i samband med bidragsgivning av olika slag tillvaratogs.

1958 års skatteutjämningskommitté har enligt sina direktiv att ompröva

grunderna för de skatteunderlagsgraderade statsbidragen och kartlägga

förhållandena på ifrågavarande område. Betydelsen av enkla bidragsregler

skall beaktas. Möjligheten av att införa ett allmänt statsbidrag med skatteutj

ämnande effekt skall undersökas, och utredningen skall enligt direktiven

även kunna föreslå inarbetande av skilda statsbidrag i ett sådant allmänt

statsbidrag. Riksdagsrevisorerna yttrade i sin ovan angivna berättelse, att

det syntes motiverat att skatteutjämningskommittén under sitt fortsatta

arbete beaktade vad revisorerna anfört i fråga om fördelningen av samhällsuppgifterna

mellan stat och kommun samt rörande statsbidragssystemet.

I förevarande sammanhang må även nämnas, att i årets proposition

angående reformering av den obligatoriska skolan in. m. har uttalats, att

frågan om en eventuell omfördelning mellan staten och kommunerna av

kostnaderna för det obligatoriska skolväsendet torde komma att aktualiseras

i samband med skatteutjämningskommitténs arbete.

De förslag som framlagts under föregående år av 1957 års polisutredning

i betänkande angående huvudmannaskapet för polisväsendet m. in.

och i år av 1955 års stadsntredning i betänkande angående städernas särskilda

rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten kommer att genomgripande

förändra statsbidragsgivningen på många kommunala förvaltningsområden.

Sålunda kan konstateras, att åtskilligt hittills har gjorts för att förenkla

och rationalisera statsbidragssystemet och det administrativa arbetet i samband

med bidragsgivningen samt att utredningsarbete omfattande väsentliga

delar av statsbidragsområdet pågår eller nyligen slutförts och kan vän
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 185 år 1962

19

tas resultera i ytterligare rationalisering av bidragssystemet. På både statligt

och kommunalt håll förefinnes en strävan och vilja att i största möjliga

utsträckning förenkla detta och begränsa antalet bidrag.

Förvisso återstår dock åtskilligt att uträtta i rationaliseringshänseende.

På skolväsendets område är antalet statsbidrag fortfarande betydande. Motionärerna

har för sin del som exempel anfört de detaljerade kontrollföreskrifter

som gäller i fråga om olika anläggningsbidrag. Det torde icke kunna

bestridas, att en del onödiga detaljföreskrifter är förbundna med dessa

bidrag. Däremot finner styrelsen motionärernas påstående att bestämmelserna

för byggnadsbidrag ej sällan stimulerar till visst överdåd överdrivet.

Att kommunerna vid uppförandet av t. ex. en skolbyggnad betraktar endast

kostnaden efter avdrag av anläggningsbidraget som verklig kostnad för

kommunen får anses vara helt naturligt och realistiskt. Men den kostnadsandel

som stannar på kommunen är regelmässigt så betydande och kommunernas

finansieringsresurser över lag så ansträngda, att något utrymme för

överdrifter sällan finnes. Däremot kan bidragsbestämmelsernas krav beträffande

standard stundom av kommunerna uppfattas som alltför långtgående.

Motionärernas mening att bidragens skatteutjämnande effekt icke bör åstadkommas

punktvis vid konstruktionen av varje enskilt bidrag utan i ett större

sammanhang och därför icke får utgöra ett hinder för förenkling av byggnadsbidragsgivningen

överensstämmer med styrelsens i många sammanhang

hävdade uppfattning.

Styrelsen kan även dela motionärernas åsikt att kommunerna i princip

bör svara för kostnaderna för sådan verksamhet, som de själva har verkligt

inflytande och verklig bestämmanderätt över, men icke för kostnader,

föranledda av ett rent expeditionelit verkställande av statliga detalj reglerade

uppgifter. Men som motionärerna med åberopande av riksdagsrevisorernas

uttalande anfört, möter stora svårigheter att i praktiken göra denna

gränsdragning. I motionerna nämnes kommunandelen i kostnaderna för

folkpensioneringen som exempel på en kostnad som enligt denna gränsdragning

borde avlastas kommunerna. Frågan om folkpensioneringskostnadernas

fördelning mellan stat och kommun kommer att prövas av skatteutjämningskommittén

i samband med bedömning av kostnadsfördelningsproblemet

i stort.

Åtskilliga beloppsmässigt små men administrativt betungande statsbidrag

bör såsom anförts i motionerna kunna avlösas och inbakas i större generella,

värdebeständiga bidrag. Dylika smärre bidrag är i många fall s. k. stimulansbidrag.

I och med att stimulanssynpunkten alltmer har förlorat sin betydelse

vid bidragsgivningen torde såsom motionärerna framhållit risken

vara ringa, att kommunerna vid en avlösning av bidragen upphör med den

verksamhet, som bidragen avsett att stödja, om den är till nytta för samhället.

Nödvändigheten av att statsbidragen göres värdebeständiga bär

styrelsen många gånger hävdat.

Sammanfattningsvis vill styrelsen anföra, att kommunerna givetvis är

angelägna om att en fortlöpande översyn av statsbidragssystemet i förenklingssyfte

bedrives med nödig skyndsamhet. Styrelsen kan därför instämma

i motionernas syfte. Möjligheterna till förenklingar beaktas alltid av styrelsen

i yttranden och framställningar i statsbidragsärenden. Såsom framgått

av det föregående pågår för närvarande inom skilda statliga kommittéer

ett omfattande utredningsarbete på statsbidragsområdet. Dessutom har under

senare lid avgivits flera kommittébetänkanden, i vilka förslag berörande

bidragsgivningen framlagts men som ännu icke kommit under riksdagens

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 185 år 1962

behandling. Frågan om ytterligare förenkling och rationalisering av statsbidragssystemet

kan därför väntas komma nnder bedömande i anslutning

till förslag från pågående eller nyligen avslutade utredningar. I detta läge

anser styrelsen motionärernas syfte redan vara i huvudsak tillgodosett.

Styrelsen för Svenska landstingsförbundet har anfört följande.

Landstingens huvuduppgift är hälso- och sjukvården. Styrelsen kommer

därför att uppehålla sig vid statsbidragen till denna sektor.

I fråga om de grenar av kroppssjukvården, till vilka statsbidrag nu utgår,

pågår för närvarande, såsom i motionerna framhålles, utredning genom

kroppssjukvårdens statsbidragsutredning. Avsikten är att därvid söka sammanföra

de olika bidragen, såväl drifts- som byggnadsbidrag, till ett enhetligt

bidrag, utgående efter enkla regler. I samband därmed kommer

också de till nuvarande statsbidrag knutna villkoren att överses.

1981 års höstriksdag beslöt att landstingen fr. o. in. den 1 juli 1963 skola

övertaga provinsialläkarväsendet. I samband därmed bestämdes även statsbidragen

till denna verksamhet. De statsbidragsgrunder som därvid fastställdes

ha tillkommit genom direkta förhandlingar mellan inrikesdepartementet

och landstingsförbundet. Att nu, innan någon som helst erfarenhet

föreligger om utfallet i praktiken av den sålunda överenskomna kostnadsfördelningen,

samordna detta bidrag med övriga till kroppssjukvården utgående

synes enligt styrelsens mening icke lämpligt.

Frågan om landstingens övertagande av den av staten bedrivna mentalsjukvården

är för närvarande aktuell. Fn statlig kommitté — mentalsjukvårdens

statsbidragsutredning — framlade år 1960 förslag om statsbidrag

till en i landstingsregi bedriven mentalsjukvård. Mot förslaget framkom vid

remissbehandlingen en rad erinringar. Det har nu bestämts att direkta förhandlingar

mellan inrikesdepartementet och landstingsförbundet skall upptagas

i denna fråga.

I nykterhetsvårdsutredningens i fjol avgivna betänkande har föreslagits

att landstingen skall bli huvudmän för den medicinska vården av alkoholister

ävensom för den vårdhemsorganisation som avses skola utbyggas.

Statsbidragen härtill föreslås böra inordnas i ett enhetligt statsbidrag till

landstingens sjukvårdande verksamhet.

Målet bör även enligt styrelsens mening vara att komma fram till ett

enhetligt statsbidrag för hela hälso- och sjukvårdssektorn. På ett dylikt

statsbidrag bör ställas kravet, att det är enkelt i utformningen, att det anpassas

efter penningvärdesutvecklingen samt att det medför viss skatteutjämning

mellan de olika landstingskommunerna.

De nuvarande statsbidragen till kroppssjukvården uppgå till relativt små

belopp, för samtliga landsting ej fullt 40 miljoner kronor per år, medan

denna vård kostar landstingen drygt en miljard kronor per år. Att fördela

dessa 40 miljoner kronor på de olika landstingen så att skatteutjämningssynpunkterna

tillgodoses är ogörligt. Möjligheterna härför vid ett enhetligt

bidrag, som bör bli av betydande storleksordning, då de nya vårdområden

som överflyttats eller avses skola överflyttas till landstingen inkluderas, bli

väsentligt större.

Med hänsyn till oklarheten rörande de framtida statsbidragen till bl. a.

mentalsjukvården är det i nuvarande läge icke möjligt att snabbt komma

fram till ett enhetligt bidrag. Härtill kommer önskvärdheten att åtminstone

under något år få erfarenhet, hur de nya bidragen till provinsialläkare och

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 18ö år 1962

21

mentalsjukvården komma att slå i praktiken innan de inordnas i ett enhetligt

bidrag.

Att under sådana förhållanden söka påskynda pågående utredningar på

förevarande område synes, även om styrelsen är ense med motionärerna om

önskvärdheten att åstadkomma en förenkling beträffande statsbidragen,

knappast påkallat, helst som styrelsen med uppmärksamhet följer utveck''ingen

och är beredd att ta erforderliga initiativ.

Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund har anfört följande.

De i förevarande motioner berörda frågorna är redan föremål för en

ganska ingående uppmärksamhet. Sålunda har landskommunernas förbund

vid skilda tillfällen under senare år funnit anledning att i sina remissyttranden

ge uttryck för önskemål från kommunalt håll om förenklingar i

statsbidragsgivningen men framförallt om ändrade bidragsregler och nya

bidragsformer i syfte att åstadkomma dels en rikligare och i förhållandet

kommunerna emellan rättvisare bidragsgivning, dels en rimligare kostnadsfördelning

mellan staten och kommunerna. Härvid har även understrukits

behovet av en snabbare takt än hittills i reformarbetet på detta område.

Bortsett från påståendena att de nuvarande statsbidragsbestämmelserna

ej sällan stimulerar till visst överdåd och att statsbidragen till uppförande

av allmänna byggnader lätt leder till ett oekonomiskt tänkande, vilket enligt

styrelsens erfarenheter hör till de absoluta undantagen, kan styrelsen i

huvudsak ansluta sig till de synpunkter som anförts i motionerna. Detta

gäller även behovet av en förnyad översyn i syfte att avlösa ett antal smärre

statsbidrag och ersätta dem genom större generella bidrag, som samtidigt

görs värdebeständiga.

I fråga om exempelvis statsbidragen till skolväsendet, på vilket område

en viss rationalisering genomfördes för några år sedan, är antalet bidrag

alltjämt betydande. Sålunda finns för närvarande inemot ett tjugotal olika

statliga driftbidrag till ändamål avseende det obligatoriska skolväsendet

och ett tiotal dylika bidrag till ändamål avseende kommunala yrkesskolor

och högre kommunala skolor. Antalet olika statliga investeringsbidrag till

ändamål avseende kommunala skolor uppgår till ett tiotal.

Då enligt vad styrelsen har sig bekant de i motionerna berörda frågorna,

bl. a. frågan om en eventuell omfördelning mellan staten och kommunerna

av kostnaderna för det obligatoriska skolväsendet (se Kungl. Maj :ts proposition

nr 54 år 1962, sid. 566), torde komma att behandlas av 1958 års

skatteutjämningskommitté, anser styrelsen — som förväntar att nämnda

kommitté kommer att i huvudsak slutföra sitt uppdrag inom beräknad tid

— att syftet med motionärernas hemställan kan tillgodoses genom att motionerna

jämte utskottets utlåtande över desamma överlämnas till kommittén.

Utskottet. Såsom av såväl myndigheternas som kommunförbundens yttranden

över motionerna framgår står frågan om en ytterligare förenkling

av statsbidragssystemet på dagordningen. Angeläget är givetvis att förenklingssträvandcna

leder till positiva resultat. Såvitt av utlåtandena över motionerna

kan utläsas synes man vara berättigad att bysa (lön förhoppningen,

afl den väckta frågan bringas till en lösning så snart detta är möjligt. Under

sådana förhållanden får syftet med motionerna — vilka enligt uppgift

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 185 år 1962

inte innefattar krav på nya utredningar i ämnet — anses redan vara i huvudsak

tillgodosett.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionerna 1: 223 och II: 342 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 november 1962

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Boman, Einar Persson, fröken

Andersson, herrar Birger Andersson, Axel Johannes Andersson, Ragnar

Bergh, Fritz Persson, Per Jacobsson, Rikard Svensson, Bengtson, fru Wallentheim,

herrar Söderberg, Mårtensson och Nils-Eric Gustafsson; samt

från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Karlsson

i Olofström, Almgren, fröken Elmén, herrar Nilsson i Göingegården,

Andreasson, Eliasson i Sundborn, Gustafsson i Skellefteå, Gustafsson i Uddevalla,

Fagerlund, Eskel, fru Holmberg, herrar Antonsson och Nelander.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.