Utlåtande i anledning av väckta motioner angående översynen av statsbidragen till primäroch sekundärkommuner.
1962-11-27 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1962:185, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående översynen av statsbidragen till primäroch sekundärkommuner.
Dokumentets text
16
Statsutskottets utlåtande nr 185 år 1962
Nr 185
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående översynen
av statsbidragen till primär- och sekundärkommuner.
(5 :e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Ragnar Bergh (I: 223) och den andra inom andra kammaren av herrar Palm
och Regnéll (II: 342), har yrkats att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställa, att arbetet med en översyn i förenklingssyfte av utgående
statsbidrag till primär- och sekundärkommuner på lämpligt sätt alltjämt
bedrivs med nödig skyndsamhet.
Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa
till motionen I: 223.
Över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord
framställning, utlåtanden avgivits av statskontoret och riksrevisionsverket,
varjämte Svenska stadsförbundet, Svenska landstingsförbundet och Svenska
landskommunernas förbund begagnat sig av erhållet tillfälle att yttra sig
över motionerna.
Statskontoret har anfört följande.
Såsom framgår av motionerna har i direktiven för kroppssjukvårdens
statsbidragsutredning framhållits, att utredningen vid sin översyn av det
gällande statsbidragssystemet på kroppssjukvårdens område bör eftersträva
största möjliga förenkling.
Statskontoret vill vidare erinra om att ytterligare en offentlig utredning,
1958 års skatteutjämningskommitté, direkt berörs av det spörsmål, som tagits
upp av motionärerna. Kommittén skall nämligen bl. a. ompröva grunderna
för de skatteunderlagsgraderade statsbidragen till kommunerna och
därvid beakta betydelsen av enkla bidragsregler.
Enligt vad statskontoret inhämtat torde kroppssjukvårdens statsbidragsutredning
kunna framlägga sitt betänkande under våren eller försommaren
1962. Skatteutjämningskommittén beräknas slutföra sitt uppdrag under våren
1963.
Resultaten av dessa båda utredningars arbete samt de överväganden och
åtgärder från statsmakternas sida, vartill utredningarnas förslag kan komma
att leda, blir avgörande för den framtida utformningen av statens bidrag
till primär- och sekundärkommunerna. Bidragsgivningen torde även
komma att påverkas av statsmakternas ställningstagande till de av mentalsjukvårdens
statsbidragsutredning år 1960 framlagda förslagen angående
de ekonomiska villkoren för en huvudmannaskapsreform inom mentalsjuk
-
Statsutskottets utlåtande nr 185 år 19G2
17
vården (SOU 1960: 9). Denna utrednings förslag är efter remissbehandling
beroende på Kungl. Maj :ts prövning.
Vidare vill statskontoret framhålla, att i ämbetsverkets arbetsuppgifter
bl. a. ingår att från olika synpunkter undersöka statsbidragsområdet i dess
helhet. Vad gäller bidragen till primär- och sekundärkommunerna torde
statsmakternas beslut med anledning av ovannämnda utredningars förslag
bli avgörande för statskontorets granskningsarbete.
Under hänvisning till vad sålunda anförts angående det arbete, som inom
angivna utredningar pågår för att bl. a. förenkla statsbidragen till primäroch
sekundärkommunerna, ävensom rörande statskontorets uppgifter på
statsbidragsområdet får ämbetsverket avstyrka bifall till motionärernas
hemställan.
Riksrevisionsverket har anfört följande.
Riksrevisionsverket får erinra, att genom beslut av 1957 års riksdag en
genomgripande omläggning vidtogs av statsbidragsgivningen till primärkommunernas
driftutgifter genom att vissa speciella driftbidrag ersattes
av två, dels ett lärarlönebidrag och dels ett bidrag till högre skolor. Reformens
tyngdpunkt låg på förenklingsplanet. I därefter av statsmakterna vidtagna
ändringar i statsbidragsbestämmelserna, avseende primär- och sekundärkommunal
verksamhet, lärer jämväl i görlig utsträckning hänsyn
ha tagits till förenklings- och rationaliseringssynpunkterna. I samband med
pågående eller kommande översyn av statsbidragsgivningen på området
torde det enligt riksrevisionsverkets mening kunna förväntas, att rationaliseringssynpunkterna
tillvaratages i största möjliga utsträckning. Statsbidragsfrågorna
lärer för övrigt komma att aktualiseras i samband med det
av 1958 års skatteutjämningskommitté bedrivna utredningsarbetet. Vidare
förtjänar uppmärksammas, att inom statskontoret översyn pågår av förekommande
statsbidragsbestämmelser, därvid särskilt rationaliseringssynpunkterna
torde komma att beaktas.
Under hänvisning till vad sålunda anförts får riksrevisionsverket som
sin åsikt uttala, att motionerna icke bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
Styrelsen för Svenska stadsförbundet har anfört följande.
Inledningsvis åberopas i motionerna ett uttalande i riksdagsrevisorernas
den 15 december 1959 dagtecknade berättelse om den betydande administrativa
apparat som statsbidragens konstruktion nödvändiggjort för såväl stat
som kommun samt den begränsning i den kommunala självbestämmanderätten
som de ofta detaljerade föreskrifterna beträffande villkoren för statsbidrags
erhållande kunnat medföra. I sitt yttrande över vad revisorerna anfört
angående fördelningen av samhällsuppgifterna mellan stat och kommun
framhöll styrelsen, alt en så rationell fördelning av samhällsuppgifterna
som möjligt givetvis borde eftersträvas, varvid även angelägenheten
av att förenkla statsbidragssystemet måste beaktas. Dock finge man icke
för att tillgodose denna angelägenhet riskera, att fördelningen blev ur allmännyttans
synpunkt mindre lämplig.
Motionärerna erinrar därefter om de åtgärder som vidtagits för en reformering
och förenkling av bidragssystemet, beträffande primärkommunerna
bl. a. i fråga om driftbidragen till det obligatoriska skolväsendet. Som bekant
resulterade statsbidragsutredningens andra betänkande »Förenklad
statsbidragsgivning» i att fr. o. in. den 1 juli 1958 ett större antal speciella
driftbidrag å skolväsendets område ersattes av Ivå, dels ett lärarlönebidrag
18
Statsutskottets utlåtande nr 185 år 1962
och dels ett högre skolbidrag. Förenklade regler för beräkning av de två bidragen
infördes även. Det må nämnas, att styrelsen i sitt yttrande över betänkandet
bl. a. anförde, att en given vinst med den föreslagna metoden att
sammanföra bidragen vore, att den statliga detalj kontrollen vid bidragsgivningen
försvann och den kommunala handlingsfriheten ökades genom att
kommunerna ej längre blev bundna av de speciella ändamålsbestämningarna.
För landstingens och de landstingsfria städernas del har mentalsjukvårdens
statsbidragsutredning i sitt betänkande år 19G0 föreslagit ett för hela
mentalsjukvården enhetligt driftbidrag. I direktiven till den år 1960 tillsatta
kroppssjukvårdens statsbidragsutredning har anförts, att det nuvarande
systemet för statsbidrag till hälso- och sjukvården medför ett både för bidragstagarna
och staten betydande administrativt och kameralt arbete, varjämte
bidragsvillkoren i vissa fall torde innebära eu onödig begränsning
av den kommunala självbestämmanderätten. En förenkling och rationalisering
av gällande bidragssystem bör enligt direktiven eftersträvas genom
sammanslagning av alla eller flertalet driftbidrag till ett allmänt driftbidrag
och slopande så vitt möjligt av anläggningsbidragen. För att underlätta
den administrativa handläggningen bör vidare bidragsbestämmelserna
ges en schematisk utformning. Slutligen bör enligt direktiven utredningen
vara oförhindrad att vid översynen upptaga även andra till berörda kommunala
huvudmän utgående statsbidrag, vilka befinnes lämpligen kunna sammanföras
med ett enhetligt statsbidrag på kroppssjukvårdens område.
Besparingsutredningen framhöll i sitt betänkande år 1959, att flera statsbidrag
krävde en ej ringa administration, varför det var av vikt att rationaliseringsmöjligheterna
i samband med bidragsgivning av olika slag tillvaratogs.
1958 års skatteutjämningskommitté har enligt sina direktiv att ompröva
grunderna för de skatteunderlagsgraderade statsbidragen och kartlägga
förhållandena på ifrågavarande område. Betydelsen av enkla bidragsregler
skall beaktas. Möjligheten av att införa ett allmänt statsbidrag med skatteutj
ämnande effekt skall undersökas, och utredningen skall enligt direktiven
även kunna föreslå inarbetande av skilda statsbidrag i ett sådant allmänt
statsbidrag. Riksdagsrevisorerna yttrade i sin ovan angivna berättelse, att
det syntes motiverat att skatteutjämningskommittén under sitt fortsatta
arbete beaktade vad revisorerna anfört i fråga om fördelningen av samhällsuppgifterna
mellan stat och kommun samt rörande statsbidragssystemet.
I förevarande sammanhang må även nämnas, att i årets proposition
angående reformering av den obligatoriska skolan in. m. har uttalats, att
frågan om en eventuell omfördelning mellan staten och kommunerna av
kostnaderna för det obligatoriska skolväsendet torde komma att aktualiseras
i samband med skatteutjämningskommitténs arbete.
De förslag som framlagts under föregående år av 1957 års polisutredning
i betänkande angående huvudmannaskapet för polisväsendet m. in.
och i år av 1955 års stadsntredning i betänkande angående städernas särskilda
rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten kommer att genomgripande
förändra statsbidragsgivningen på många kommunala förvaltningsområden.
Sålunda kan konstateras, att åtskilligt hittills har gjorts för att förenkla
och rationalisera statsbidragssystemet och det administrativa arbetet i samband
med bidragsgivningen samt att utredningsarbete omfattande väsentliga
delar av statsbidragsområdet pågår eller nyligen slutförts och kan vän
-
Statsutskottets utlåtande nr 185 år 1962
19
tas resultera i ytterligare rationalisering av bidragssystemet. På både statligt
och kommunalt håll förefinnes en strävan och vilja att i största möjliga
utsträckning förenkla detta och begränsa antalet bidrag.
Förvisso återstår dock åtskilligt att uträtta i rationaliseringshänseende.
På skolväsendets område är antalet statsbidrag fortfarande betydande. Motionärerna
har för sin del som exempel anfört de detaljerade kontrollföreskrifter
som gäller i fråga om olika anläggningsbidrag. Det torde icke kunna
bestridas, att en del onödiga detaljföreskrifter är förbundna med dessa
bidrag. Däremot finner styrelsen motionärernas påstående att bestämmelserna
för byggnadsbidrag ej sällan stimulerar till visst överdåd överdrivet.
Att kommunerna vid uppförandet av t. ex. en skolbyggnad betraktar endast
kostnaden efter avdrag av anläggningsbidraget som verklig kostnad för
kommunen får anses vara helt naturligt och realistiskt. Men den kostnadsandel
som stannar på kommunen är regelmässigt så betydande och kommunernas
finansieringsresurser över lag så ansträngda, att något utrymme för
överdrifter sällan finnes. Däremot kan bidragsbestämmelsernas krav beträffande
standard stundom av kommunerna uppfattas som alltför långtgående.
Motionärernas mening att bidragens skatteutjämnande effekt icke bör åstadkommas
punktvis vid konstruktionen av varje enskilt bidrag utan i ett större
sammanhang och därför icke får utgöra ett hinder för förenkling av byggnadsbidragsgivningen
överensstämmer med styrelsens i många sammanhang
hävdade uppfattning.
Styrelsen kan även dela motionärernas åsikt att kommunerna i princip
bör svara för kostnaderna för sådan verksamhet, som de själva har verkligt
inflytande och verklig bestämmanderätt över, men icke för kostnader,
föranledda av ett rent expeditionelit verkställande av statliga detalj reglerade
uppgifter. Men som motionärerna med åberopande av riksdagsrevisorernas
uttalande anfört, möter stora svårigheter att i praktiken göra denna
gränsdragning. I motionerna nämnes kommunandelen i kostnaderna för
folkpensioneringen som exempel på en kostnad som enligt denna gränsdragning
borde avlastas kommunerna. Frågan om folkpensioneringskostnadernas
fördelning mellan stat och kommun kommer att prövas av skatteutjämningskommittén
i samband med bedömning av kostnadsfördelningsproblemet
i stort.
Åtskilliga beloppsmässigt små men administrativt betungande statsbidrag
bör såsom anförts i motionerna kunna avlösas och inbakas i större generella,
värdebeständiga bidrag. Dylika smärre bidrag är i många fall s. k. stimulansbidrag.
I och med att stimulanssynpunkten alltmer har förlorat sin betydelse
vid bidragsgivningen torde såsom motionärerna framhållit risken
vara ringa, att kommunerna vid en avlösning av bidragen upphör med den
verksamhet, som bidragen avsett att stödja, om den är till nytta för samhället.
Nödvändigheten av att statsbidragen göres värdebeständiga bär
styrelsen många gånger hävdat.
Sammanfattningsvis vill styrelsen anföra, att kommunerna givetvis är
angelägna om att en fortlöpande översyn av statsbidragssystemet i förenklingssyfte
bedrives med nödig skyndsamhet. Styrelsen kan därför instämma
i motionernas syfte. Möjligheterna till förenklingar beaktas alltid av styrelsen
i yttranden och framställningar i statsbidragsärenden. Såsom framgått
av det föregående pågår för närvarande inom skilda statliga kommittéer
ett omfattande utredningsarbete på statsbidragsområdet. Dessutom har under
senare lid avgivits flera kommittébetänkanden, i vilka förslag berörande
bidragsgivningen framlagts men som ännu icke kommit under riksdagens
20
Statsutskottets utlåtande nr 185 år 1962
behandling. Frågan om ytterligare förenkling och rationalisering av statsbidragssystemet
kan därför väntas komma nnder bedömande i anslutning
till förslag från pågående eller nyligen avslutade utredningar. I detta läge
anser styrelsen motionärernas syfte redan vara i huvudsak tillgodosett.
Styrelsen för Svenska landstingsförbundet har anfört följande.
Landstingens huvuduppgift är hälso- och sjukvården. Styrelsen kommer
därför att uppehålla sig vid statsbidragen till denna sektor.
I fråga om de grenar av kroppssjukvården, till vilka statsbidrag nu utgår,
pågår för närvarande, såsom i motionerna framhålles, utredning genom
kroppssjukvårdens statsbidragsutredning. Avsikten är att därvid söka sammanföra
de olika bidragen, såväl drifts- som byggnadsbidrag, till ett enhetligt
bidrag, utgående efter enkla regler. I samband därmed kommer
också de till nuvarande statsbidrag knutna villkoren att överses.
1981 års höstriksdag beslöt att landstingen fr. o. in. den 1 juli 1963 skola
övertaga provinsialläkarväsendet. I samband därmed bestämdes även statsbidragen
till denna verksamhet. De statsbidragsgrunder som därvid fastställdes
ha tillkommit genom direkta förhandlingar mellan inrikesdepartementet
och landstingsförbundet. Att nu, innan någon som helst erfarenhet
föreligger om utfallet i praktiken av den sålunda överenskomna kostnadsfördelningen,
samordna detta bidrag med övriga till kroppssjukvården utgående
synes enligt styrelsens mening icke lämpligt.
Frågan om landstingens övertagande av den av staten bedrivna mentalsjukvården
är för närvarande aktuell. Fn statlig kommitté — mentalsjukvårdens
statsbidragsutredning — framlade år 1960 förslag om statsbidrag
till en i landstingsregi bedriven mentalsjukvård. Mot förslaget framkom vid
remissbehandlingen en rad erinringar. Det har nu bestämts att direkta förhandlingar
mellan inrikesdepartementet och landstingsförbundet skall upptagas
i denna fråga.
I nykterhetsvårdsutredningens i fjol avgivna betänkande har föreslagits
att landstingen skall bli huvudmän för den medicinska vården av alkoholister
ävensom för den vårdhemsorganisation som avses skola utbyggas.
Statsbidragen härtill föreslås böra inordnas i ett enhetligt statsbidrag till
landstingens sjukvårdande verksamhet.
Målet bör även enligt styrelsens mening vara att komma fram till ett
enhetligt statsbidrag för hela hälso- och sjukvårdssektorn. På ett dylikt
statsbidrag bör ställas kravet, att det är enkelt i utformningen, att det anpassas
efter penningvärdesutvecklingen samt att det medför viss skatteutjämning
mellan de olika landstingskommunerna.
De nuvarande statsbidragen till kroppssjukvården uppgå till relativt små
belopp, för samtliga landsting ej fullt 40 miljoner kronor per år, medan
denna vård kostar landstingen drygt en miljard kronor per år. Att fördela
dessa 40 miljoner kronor på de olika landstingen så att skatteutjämningssynpunkterna
tillgodoses är ogörligt. Möjligheterna härför vid ett enhetligt
bidrag, som bör bli av betydande storleksordning, då de nya vårdområden
som överflyttats eller avses skola överflyttas till landstingen inkluderas, bli
väsentligt större.
Med hänsyn till oklarheten rörande de framtida statsbidragen till bl. a.
mentalsjukvården är det i nuvarande läge icke möjligt att snabbt komma
fram till ett enhetligt bidrag. Härtill kommer önskvärdheten att åtminstone
under något år få erfarenhet, hur de nya bidragen till provinsialläkare och
Statsutskottets utlåtande nr 18ö år 1962
21
mentalsjukvården komma att slå i praktiken innan de inordnas i ett enhetligt
bidrag.
Att under sådana förhållanden söka påskynda pågående utredningar på
förevarande område synes, även om styrelsen är ense med motionärerna om
önskvärdheten att åstadkomma en förenkling beträffande statsbidragen,
knappast påkallat, helst som styrelsen med uppmärksamhet följer utveck''ingen
och är beredd att ta erforderliga initiativ.
Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund har anfört följande.
De i förevarande motioner berörda frågorna är redan föremål för en
ganska ingående uppmärksamhet. Sålunda har landskommunernas förbund
vid skilda tillfällen under senare år funnit anledning att i sina remissyttranden
ge uttryck för önskemål från kommunalt håll om förenklingar i
statsbidragsgivningen men framförallt om ändrade bidragsregler och nya
bidragsformer i syfte att åstadkomma dels en rikligare och i förhållandet
kommunerna emellan rättvisare bidragsgivning, dels en rimligare kostnadsfördelning
mellan staten och kommunerna. Härvid har även understrukits
behovet av en snabbare takt än hittills i reformarbetet på detta område.
Bortsett från påståendena att de nuvarande statsbidragsbestämmelserna
ej sällan stimulerar till visst överdåd och att statsbidragen till uppförande
av allmänna byggnader lätt leder till ett oekonomiskt tänkande, vilket enligt
styrelsens erfarenheter hör till de absoluta undantagen, kan styrelsen i
huvudsak ansluta sig till de synpunkter som anförts i motionerna. Detta
gäller även behovet av en förnyad översyn i syfte att avlösa ett antal smärre
statsbidrag och ersätta dem genom större generella bidrag, som samtidigt
görs värdebeständiga.
I fråga om exempelvis statsbidragen till skolväsendet, på vilket område
en viss rationalisering genomfördes för några år sedan, är antalet bidrag
alltjämt betydande. Sålunda finns för närvarande inemot ett tjugotal olika
statliga driftbidrag till ändamål avseende det obligatoriska skolväsendet
och ett tiotal dylika bidrag till ändamål avseende kommunala yrkesskolor
och högre kommunala skolor. Antalet olika statliga investeringsbidrag till
ändamål avseende kommunala skolor uppgår till ett tiotal.
Då enligt vad styrelsen har sig bekant de i motionerna berörda frågorna,
bl. a. frågan om en eventuell omfördelning mellan staten och kommunerna
av kostnaderna för det obligatoriska skolväsendet (se Kungl. Maj :ts proposition
nr 54 år 1962, sid. 566), torde komma att behandlas av 1958 års
skatteutjämningskommitté, anser styrelsen — som förväntar att nämnda
kommitté kommer att i huvudsak slutföra sitt uppdrag inom beräknad tid
— att syftet med motionärernas hemställan kan tillgodoses genom att motionerna
jämte utskottets utlåtande över desamma överlämnas till kommittén.
Utskottet. Såsom av såväl myndigheternas som kommunförbundens yttranden
över motionerna framgår står frågan om en ytterligare förenkling
av statsbidragssystemet på dagordningen. Angeläget är givetvis att förenklingssträvandcna
leder till positiva resultat. Såvitt av utlåtandena över motionerna
kan utläsas synes man vara berättigad att bysa (lön förhoppningen,
afl den väckta frågan bringas till en lösning så snart detta är möjligt. Under
sådana förhållanden får syftet med motionerna — vilka enligt uppgift
22
Statsutskottets utlåtande nr 185 år 1962
inte innefattar krav på nya utredningar i ämnet — anses redan vara i huvudsak
tillgodosett.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att motionerna 1: 223 och II: 342 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 27 november 1962
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Boman, Einar Persson, fröken
Andersson, herrar Birger Andersson, Axel Johannes Andersson, Ragnar
Bergh, Fritz Persson, Per Jacobsson, Rikard Svensson, Bengtson, fru Wallentheim,
herrar Söderberg, Mårtensson och Nils-Eric Gustafsson; samt
från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Karlsson
i Olofström, Almgren, fröken Elmén, herrar Nilsson i Göingegården,
Andreasson, Eliasson i Sundborn, Gustafsson i Skellefteå, Gustafsson i Uddevalla,
Fagerlund, Eskel, fru Holmberg, herrar Antonsson och Nelander.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.