Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss utredning rörande luftfartsverket.

1962-12-04 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1962:188, Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss utredning rörande luftfartsverket.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 188—189

Statsutskottets utlåtande nr 188 år 1962

1

Nr 188

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss utredning rörande

luftfartsverket.

(4:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar

Lundström och Stefanson (1:442) och den andra inom andra kammaren

av herr Kollberg m. fl. (II: 521), har hemställts att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om tillsättandet av en parlamentarisk

utredning av det svenska luftfartsverkets ekonomiska målsättning och

kostnadsansvar samt att utredningen måtte bedrivas med skyndsamhet.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden torde

få hänvisas till motionen I: 442.

Över motionerna ha yttranden avgivits av statskontoret, luftfartsstyrelsen,

Scandinavian Airlines System (SAS), Linjeflyg, Sveriges industriförbund,

Landsorganisationen, Sveriges lantbruksförbund och Tjänstemännens centralorganisation

(TCO).

Statskontoret erinrar inledningsvis om att ämbetsverket genom Kungl.

Maj :ts beslut 30.6.1961 anbefallts att i samråd med luftfartsstyrelsen verkställa

utredning rörande vissa delar av luftfartsverket och att detta uppdrag

genom beslut 3.1.1962 utvidgats till att omfatta hela luftfartsverket. Utredningsarbetet

pågår.

Det i motionerna behandlade spörsmålet om luftfartsverkets ekonomiska

målsättning har av statskontoret berörts i remissyttrande 10.10.1961 över

betänkandet 9.3.1961 av skandinaviska flygtaxekommittén och skrivelse

20.5.1961 av de svenska ledamöterna i kommittén. I yttrandet framhöll

statskontoret bl. a. att de utgiftsbegränsningar, som kunde uppnås genom

olika besparings- och rationaliseringsåtgärder, knappast kunde bli av sådan

storleksordning att de kunde nämnvärt påverka den förutsedda utvecklingen

mot ett kraftigt stigande underskott för luftfartsverket. Denna utveckling

kunde inte på ett verksamt sätt hejdas utan tillgripande av åtgärder, som

medförde avsevärt större intäktsökningar än dem som kunde följa av väntad

trafikökning. Statskontoret anförde vidare följande.

Emellertid hävdas från luftfartshåll, att på grund av Sveriges åtaganden

och andra förhållanden på det internationella planet, vilka inte kan påverkas

från svensk sida, Sverige över huvud taget inte kan införa avgifter för

täckning av vissa delar av statsverkets kostnader för luftfarten. Detta gäller

främst utrikestrafiken. I fråga om inrikestrafiken har en allmän återhållsamhet

i fråga om luftfartsverkets avgifter ansetts motiverad av önskemålet

1 Bihang till riksdagens protokoll 1062. 6 samt. Nr 188—180

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 188 år 1962

att underlätta utvecklingen under uppbyggnadsskedet men även av hänsyn

till det skandinaviska luftfartssamarbetet.

Det är klart, att nu antydda hinder eller återhållande moment hindrar ett

förverkligande av statsmakternas principiella målsättning för luftfartsverkets

ekonomiska utveckling, nämligen full kostnadstäckning. Om till följd

av internationella förhållanden eller andra omständigheter kostnaderna för

en del av verksamheten över huvud taget inte får eller kan övervältras på

flygtrafiken eller täckas med intäkter från annat håll, är det oundvikligt att

motsvarande underskott uppkommer på luftfartsfonden med nuvarande

konstruktion. Enligt vad i ärendet framgår och vad som under hand upplysts

från luf tf artsstyrelsen är det t. ex. för överskådlig tid i praktiken uteslutet

att Sverige skall kunna av den internationella trafiken taga ut därå

belöpande del av kostnaderna för flygsträckorna. Denna post beräknades

1957/58 uppgå till ca 3,7 miljoner kronor och kan antagas ha numera stigit

inte obetydligt. Å andra sidan är det klart att vissa andra delar av luftfartsverkets

kostnader både kan och bör täckas helt, åtminstone på längre sikt.

Det sålunda skisserade läget, som i realiteten innebär att ett affärsverks

driftstat trots alla ansträngningar från verkets sida måste visa ett betydande

underskott, är enligt statskontorets uppfattning ägnat att inom verket undergräva

det kostnadsmedvetande och den allmänna vilja att hålla verksamheten

rationell och lönsam, som är en avgörande förutsättning för ett ekonomiskt

tillfredsställande resultat. Bibehållandet av en målsättning, som

inte kan realiseras, måste också ge upphov till oklarhet och felbedömningar

bland utomstående. Statskontoret anser därför, att tungt vägande skäl talar

för att en omprövning av luftfartsfondens ekonomiska målsättning och vad

därmed sammanhänger snarast bör påbörjas. Syftet med denna omprövning

bör ytterst vara att skapa en sådan ordning, att kravet på balansering av

driftkostnadsstaten begränsas till de delar av verksamheten, för vilka kostnadstäckning

kan i praktiken uppnås.

Statskontoret ansåg sålunda att en omprövning av luftfartsverkets ekonomiska

målsättning borde verkställas. De erfarenheter, som statskontoret sedermera

vunnit under den fortsatta utredningen rörande luftfartsverket, har

icke givit anledning till ändrat ställningstagande. Statskontoret biträder därför

det framställda yrkandet om utredning angående luftfartsverkets ekonomiska

målsättning och kostnadsansvar.

Luftfartsstyrelsen erinrar om att styrelsen vid ett flertal tillfällen väckt

frågan, huruvida den gällande ekonomiska målsättningen för luftfartsverket

icke borde göras till föremål för omprövning. Styrelsen har bland annat

i samband med sina anslagsäskanden anmält, att viss utredning i detta

syfte påginge inom styrelsen. Styrelsen anför vidare bl. a. följande.

I samband med tillsättandet år 1958 av den s. k. skandinaviska flygtaxekommittén,

som kunde förväntas taga upp bland annat vissa för ifrågavarande

problemkomplex väsentliga frågor, avbröts emellertid styrelsens eget

utredningsarbete i avbidan på resultatet av kommitténs arbete. Kommittén,

vari luftfartsstyrelsen varit representerad, avgav i mars 1961 ett betänkande

»Statens luftfartsvsesens pkonomiske forhold m v i Danmark,

Norge og Sverige». Betänkandets första del utgöres av en redogörelse för

luftfartsväsendets organisation i de skandinaviska länderna samt en översikt

över flygplatserna och den därstädes bedrivna trafiken. Efter en allmän

översikt över luftfartsväsendenas ekonomi följer sedan en genomgång av

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 188 år 1962

3

räkenskapsf öringen samt ea detaljerad analys av intäkterna. Vidare redogöres

för de internationella konferenser, som anordnats i flygplatstaxefrågor

samt för den hittillsvarande taxepolitiken i de skandinaviska länderna. Slutligen

företages en »funktionell» uppdelning av såväl kostnader som intäkter

och ett försök till uppdelning av dessa på inrikes och utrikes luftfart. I betänkandets

andra del framföres vissa synpunkter på luftfartens kostnadsansvarighet

och på avgiftspolitiken. Såvitt luftfartsstyrelsen har sig bekant,

har det skandinaviska betänkandet — som varit föremål för viss remissbehandling

— ännu icke föranlett några konkreta åtgärder från respektive

departements sida.

De svenska ledamöterna i kommittén erhöllo i samband med behandlingen

av 1959 års statsverksproposition ett speciellt uppdrag att med avseende på

det svenska luftfartsverket verkställa en utredning utvisande i vilken utsträckning

verkets inkomster och utgifter hänförde sig till utrikes- respektive

inrikesflyget samt i anslutning härtill framlägga de förslag i fråga om

luftfartsverkets ekonomi, vartill utredningen kunde föranleda. Utredarna

avlämnade den 5 oktober 1959 ett betänkande »luftfartsverkets ekonomi», i

vilket bland annat framhölls angelägenheten av en mera realistisk ekonomisk

målsättning för luftfartsverket. Betänkandet utmynnade i förslag om

omedelbart införande av en passageraravgift även i inrikes trafik i syfte att

törbättra balansen mellan verkets intäkter och kostnader för denna trafik.

En sådan avgift har sedermera införts.

I samband med behandlingen av 1960 och 1961 års statsverkspropositioner

uppdrogs vidare åt de svenska ledamöterna i flygtaxekommittén att

utreda förutsättningarna för en tänkt godsavgift på inrikes flygfrakt samt

möjligheterna att på annat sätt öka luftfartsverkets intäkter. Ledamöterna

ha i skrivelse den 20 maj 1961 ansett sig icke kunna förorda införandet av

en godsavgift. Som en annan möjlighet att låta särskilt inrikesflyget i högre

grad bära sina egna kostnader föreslog ledamöterna i stället, att landningsaygiften

i inrikes tratik borde höjas till samma nivå som motsvarande avgitt

för utrikes tratik. Detta förslag har ännu ej genomförts.

Det må i detta sammanhang även erinras om att 1953 års trafikutredning

ägnat viss uppmärksamhet åt den civila flygtrafikens och luftfartsverkets

ekonomiska spörsmål. Utredningen har sålunda i sitt huvudbetänkande

»Svensk trafikpolitik» uttalat, att man genom en godsavgift eller på annat

sätt bör söka erhålla successivt ökad täckning av statsverkets kostnader för

den inrikes luftfarten upp till 100 procent och omedelbart till minst två

tredjedelar därav.

Lutttartsstyrelsen har i yttranden över dessa båda sistnämnda utredningar

antört, att inrikestrafiken befinner sig i mycket kraftig utveckling och att

luftfartsverkets inkomster ökas i motsvarande mån. Det funnes därför anledning

att tills vidare låta anstå med ytterligare avgiftshöjningar för inrikestrafiken.

Uppbyggnadsperioden kunde icke anses avslutad förrän omkring

är 1965, och i varje tall intill denna tid borde inrikesflyget skäligen få räkna

med visst stöd från det allmännas sida.

A\en^ om dessa utredningar sålunda endast avse det mera begränsade

spörsmålet om en högre grad av kostnadstäckning för inrikesflyget, beröra

desamma givetvis även luftfartsverkets ekonomi och målsättning i dess

helhet. &

Av det anförda framgår, säger styrelsen, att frågan om ökning av luftfartsverkets

inkomster under senare år varit föremål för utredning i olika sammanhang,

att avgiftshöjningar vid flera tillfällen genomförts och att ytter
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 188 år 1962

ligare sådana höjningar förutskickats, senast i 1962 års statsverksproposition.

Möjligheterna för konkreta kostnadsbesparingar undersökes vidare

enligt särskild av Kungl. Maj :t anbefalld utredning.

Slutligen erinras om att Kungl. Maj :t nyligen tillsatt en utredning rörande

riktlinjerna för affärsverkens pris- och taxepolitik.

Ingen av de berörda utredningarna syftar, säger styrelsen, direkt på det

av motionärerna väckta spörsmålet om fastställande av en realistisk målsättning

för luftfartsverkets ekonomiska verksamhet. Styrelsen delar därför

motionärernas uppfattning att detsamma bör upptagas till behandling och

tillstyrker att den påyrkade utredningen kommer till stånd. Densamma

bör dock — till undvikande av dubbelarbete — i väsentlig grad grunda sig

på redan föreliggande utredningsmaterial och bör i så fall kunna genomföras

förhållandevis snabbt, om uppdraget begränsas till de angivna principfrågorna.

SAS säger i sitt yttrande att samtliga utredningar sedan år 1953 om luftfartsverkets

ekonomi huvudsakligen sysslat med att öka det allmännas pålagor

för den civila luftfarten samt anför vidare följande.

Som bekant har den civila kommersiella luftfarten ännu icke på långt när

funnit en betryggande lönsamhet. Med ett bibehållet krav från statsverkets

sida om kostnadstäckning av sådana tjänster, som samhället för ringa eller

ingen kostnad ställer till förfogande för andra transportmedel, kommer den

civila kommersiella luftfarten även på mycket lång sikt att hindras göra den

riktiga avvägningen av egna taxor för erhållande av maximal inkomst.

Luftfartsstyrelsens åligganden för luftfarten medför t. ex. centrala administrativa

uppgifter av samma art som Kommerskollegiet fullgör för handeln

och andra grenar av näringslivet eller Lantbruksstyrelsen för lantbruket.

Handel, industri och lantbruk belastas ej med statens kostnader för

dessa ämbetsverk. Sjöfartsstyrelsen har i princip samma ställning inom sjöfartsnäringen

som Luftfartsstyrelsen inom den civila luftfarten. Sjöf artsstyrelsen

är ej ett affärsdrivande verk och det allmänna gör ej heller anspåk

på täckning av styrelsens kostnader för den centraladministrativa

funktionen.

Väderleks- och övrig säkerhetstjänst ställes även i stor utsträckning kostnadsfritt

till förfogande för andra näringsgrenar och utgifter för nödvändigt

internationellt samarbete inom Förenta Nationernas ram torde i väsentligt

högre grad belasta den civila luftfarten än andra näringsgrenar.

Vad som kallas full kostnadstäckning bör således ges ett annat innehåll

och den civila luftfartens krav på konkurrens på lika villkor med andra

transportmedel bör uppfyllas.

Under hänvisning till det anförda instämmer SAS i motionärernas yrkanden

om tillsättande av en parlamentarisk utredning av det svenska luftfartsverkets

ekonomiska målsättning och flygföretagens kostnadsansvar

samt hemställer att utredningen måtte bedrivas med skyndsamhet.

Utredningen bör därvid i lika mån omfatta kostnadsansvaret för såväl

inrikes som utrikes luftfart.

SAS anhåller vidare, att om en parlamentarisk utredning tillsättes av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 188 år 1962

5

Kungl. Maj :t, företaget måtte ges tillfälle att framföra ytterligare och mer

detaljerade synpunkter än vad som i dess yttrande anförts.

Linjeflyg framhåller att enligt dess uppfattning det är felaktigt alt tolka

luftfartsfondens underskott som brister i luftfartsverkets affärsdrivande

verksamhet eller som ett utslag av för låg avgiftspolitik i fråga om de avgifter

luftfartsverket uttager av trafikanterna. Dessa avgifter är redan nu i

alla väsentliga avsnitt avsevärt högre än vad den internationella, europeiska

och nordiska luftfarten i allmänhet uppvisar. Det finns sålunda skäl antaga

att luftfartsverket pålagts ett orealistiskt och oskäligt kostnadsansvar, säger

bolaget samt anför vidare.

inom samhället i övrigt påtager sig staten det omedelbara kostnadsansvaret

för en rad olika åtgärder som samhället är i behov av, utan att ifrågasätta

att utkräva ersättning härför av en viss befolkningsgrupp, näringsgren

eller en viss begränsad samhällsfunktion. Sådana allmänna statliga kostnadsprinciper

har sålunda accepterats när det gäller Statens Järnvägar och sjöfarten

samt andra samhällsfunktioner. När det gäller den civila luftfarten,

som utgör en del av landets kommunikationer, kräver emellertid staten i

princip full kostnadstäckning för alla investeringar och kostnader som överhuvudtaget

kan specificeras, trots att flera av dessa äro av en sådan karaktär

att de måste anses vara av helt samhällsoffentlig art. Flygsäkerhetstjänsten

som i vidaste begrepp innefattar trafikdirigering i luften av alla

kategorier flygplan, radiofyranläggningar och navigationshjälpmedel, väderlekstjänst,

brand- och räddningsorganisation, haveriutredningar etc., liksom

internationella luftfartskonferenser och luftfartsavtal, koncessioner

och tillståndsgivning m. in., äro exempel på offentligrättslig verksamhet som

kostnadsmässigt inte omedelbart kan påläggas en begränsad trafikantgrupp

inom enbart den civila luftfartens område. Flygsäkerhetstjänsten är i fråga

om utformning och kostnader ytterligt starkt påverkad av totalförsvarets

och speciellt flygvapnets utbyggnad och verksamhet både i fred och krig.

En betydande del av flygväderlekstjänsten utgör en avgörande andel av den

allmänna väderlekstjänsten, som kommer hela landet tillgodo. De civila

flygplatserna, liksom de större flygbolagens flygplan, anläggningar och organisation

utgör en betydelsefull faktor i landets militära beredskap.

SJutligen framhåller bolaget att enligt dess uppfattning det är angeläget

att tillsättandet av en parlamentarisk utredning av det svenska luftfartsverkets

ekonomiska målsättning och kostnadsansvar kommer till stånd och

att denna utredning bedrives med skyndsamhet.

Industriförbundet erinrar om att redan tidigare från dess sida hävdats

att de olika trafikmedlen i princip bör gälda de kostnader de förorsakar det

allmänna. Detta förutsätter givetvis att de ifrågavarande kostnaderna är

rättvist beräknade. Så är enligt förbundets uppfattning icke fallet i vad

avser vissa av luftfartens kostnader, som nu skall täckas av avgifter till det

allmänna. Det svenska luftfartsverkets ställning som affärsdrivande verk

med en därav följande strävan att ernå full kostnadstäckning anses för övrigt

vara unik vid en internationell jämförelse. Detta nedsätter givetvis det

svenska flygets konkurrenskraft, framhåller förbundet samt anför vidare

följande.

tf Dihang till riksdagens protokoll 1962. 6 samt. Nr 188—189

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 188 år 1962

Förbundet har tidigare uttalat sig för att luftfartsverkets framtida ekonomiska

målsättning måtte utredas, bl. a. i yttrande den 20 november 1959

över ett av de svenska ledamöterna i den skandinaviska flygtaxekommittén

avgivet betänkande angående luftfartsverkets ekonomi med förslag om införande

av en passageraravgift i inrikes flygtrafik. Detta förslag tillstyrktes

av Förbundet endast under förutsättning att avgiften fick provisorisk karaktär

i avvaktan på en lösning på längre sikt av problemet om flygtrafikens

fulla kostnadsansvar. Vidare har Förbundet i skrivelse till statsutskottet den

29 april 1960 med anledning av väckta motioner ånyo tillstyrkt att frågan

rörande luftfartsverkets ställning m. in. måtte utredas.

En utredning rörande affärsverkens pris- och taxepolitik har nyligen tillsatts.

Det förefaller troligt att ovan diskuterade frågor rörande luftfartsverkets

ekonomiska målsättning och kostnadsansvar kommer att behandlas inom

denna utredning. Skulle så emellertid icke ske, vill Förbundet tillstyrka,

att den i motionerna föreslagna utredningen snarast kommer till stånd.

Landsorganisationen påpekar att frågan om de olika trafikgrenarnas kostnadsansvar

redan är under utredning inom 1953 års trafikutredning, som

för ett knappt år sedan framlagt ett betänkande med principförslag rörande

avvägningen mellan dessa, samt anför vidare följande.

Huvudprincipen för denna avvägning borde enligt trafikutredningens mening

vara att varje trafikgren skulle bära sina egna kostnader och att man

genom en sådan rättvis kostnadsfördelning skulle få en ur samhällsekonomisk

synpunkt riktigare trafikuppdelning. Såsom framhållits i LO:s remisssvar

på sagda betänkande delar LO denna principiella uppfattning. Inrikesflyget

konkurrerar främst med statens järnvägar om persontransporterna.

De senare belastas för närvarande av driftskostnaderna på det trafiksvaga

järnvägsnätet, men skall enligt utredningens förslag beredas särskild

ersättning härför så att de kan driva en friare konkurrens ner till nivån för

full kostnadstäckning på de lönsamma linjerna. Även sjöfarten bär, i motsats

till vad motionärerna felaktigt uppger, genom hamn- och båtavgifter

in. in. sina kostnader för allmänna tjänster i form av hamnar, fyr- och lotsväsende

etc. Inrikesflyget har å andra sidan hittills varit subventionerat genom

att det inte helt täckt sina kostnader för flygplatser och andra anläggningar.

Budgetåret 1961/62 var kostnadstäckningen drygt 60 procent men

torde sedan dess ha minskat. Uppdelningen av gemensamma kostnader mellan

utrikes- och inrikesflyg måste givetvis bli schablonmässig, men torde

inte kunna sägas speciellt missgynna det senare på sätt som motionärerna

hävdar. Enligt förslag från eu nordisk samarbetskommitté skall inrikesflyget

å andra sidan inte belastas mer än övriga trafikgrenar. Även vid hundra

procents kostnadsansvar blir detta emellertid inte fallet. Genom att varje

trafikgren helt och fullt får bära sina kostnader erhåller man enligt LO:s

mening en samhällsekonomiskt riktig avvägning mellan flyget och andra

transportmedel.

Då frågan dessutom till stora delar redan synes vara utredd och i övrigt

är under utredning anses någon ytterligare utredning inte behövlig.

Lantbruksförbundet framhåller att det, såsom tidigare, vill ge uttryck åt

den principiella uppfattningen, att ett affärsdrivande verks rörelse skall vara

organiserad och uppbyggd så, alt inkomsterna av rörelsen täcker dess totala

utgifter. Men å andra sidan är det av vikt att till rörelsen icke hänföres

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 188 år 1962

7

kostnader, som skäligen bör täckas i annan ordning, d. v. s. av det allmänna,

t. ex. genom investeringsanslag. Då någon principiell avvägning av dessa

förhållanden ännu ej gjorts finner förbundet i likhet med motionärerna det

vara av behovet påkallat med en skyndsam utredning rörande luftfartsverket.

TCO anser det angeläget att en klar och ändamålsenlig målsättning finns

i vad gäller den verksamhet, som handhas av luftfartsverket.

Enligt TCO:s uppfattning är en utredning av det slag, som motionärerna

hemställer om, i och för sig angelägen. Frågor, som sammanhänger med

luftfartsverkets organisation, kostnader och intäkter är emellertid redan

under utredning inom statskontoret. Innan resultatet av denna utredning

föreligger anser sig TCO ej kunna bedöma behovet av att tillsätta en särskild

utredning för ett klarläggande av luftfartsverkets ekonomiska målsättning

och kostnadsansvar.

Utskottet. Det övervägande flertalet av de över förevarande motioner

hörda myndigheterna m. fl. delar motionärernas uppfattning om önskvärdheten

av att en allsidig utredning rörande luftfartsverkets ekonomiska

målsättning och kostnadsansvar snarast kommer till stånd. Även utskottet

finner det angeläget att så sker. Någon åtgärd härför från riksdagens sida

torde emellertid icke vara påkallad, enär Kungl. Maj:t den 16 november

1962 beslutat låta verkställa särskild utredning i ämnet och utskottet förutsätter

att syftet med motionerna därmed i huvudsak kommer att tillgodoses.

Utskottet hemställer följaktligen,

att motionerna 1:442 och 11:521 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 december 1962

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Boman, Einar

Persson, fröken Andersson, herrar Axel Johannes Andersson, Fritz Persson,

fru Wallentheim, herrar Söderberg, Mårtensson, Nils Theodor Larsson,

Källqvist, Manne Olsson, Virgin och Nils-Eric Gustafsson; samt

från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Gustafsson

i Stockholm, Blidfors, Almgren, Andreasson, Eliasson i Sundborn,

fru LewémEliasson, herrar Svensson i Ljungskile, Johansson i Norrköping,

Gustafsson i Kårby, Löfroth, Heidenberg, Nelander och Turesson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.