Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss utredning rörande luftfartsverket.
1962-12-04 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1962:188, Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss utredning rörande luftfartsverket.
Dokumentets text
Nr 188—189
Statsutskottets utlåtande nr 188 år 1962
1
Nr 188
Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss utredning rörande
luftfartsverket.
(4:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar
Lundström och Stefanson (1:442) och den andra inom andra kammaren
av herr Kollberg m. fl. (II: 521), har hemställts att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om tillsättandet av en parlamentarisk
utredning av det svenska luftfartsverkets ekonomiska målsättning och
kostnadsansvar samt att utredningen måtte bedrivas med skyndsamhet.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden torde
få hänvisas till motionen I: 442.
Över motionerna ha yttranden avgivits av statskontoret, luftfartsstyrelsen,
Scandinavian Airlines System (SAS), Linjeflyg, Sveriges industriförbund,
Landsorganisationen, Sveriges lantbruksförbund och Tjänstemännens centralorganisation
(TCO).
Statskontoret erinrar inledningsvis om att ämbetsverket genom Kungl.
Maj :ts beslut 30.6.1961 anbefallts att i samråd med luftfartsstyrelsen verkställa
utredning rörande vissa delar av luftfartsverket och att detta uppdrag
genom beslut 3.1.1962 utvidgats till att omfatta hela luftfartsverket. Utredningsarbetet
pågår.
Det i motionerna behandlade spörsmålet om luftfartsverkets ekonomiska
målsättning har av statskontoret berörts i remissyttrande 10.10.1961 över
betänkandet 9.3.1961 av skandinaviska flygtaxekommittén och skrivelse
20.5.1961 av de svenska ledamöterna i kommittén. I yttrandet framhöll
statskontoret bl. a. att de utgiftsbegränsningar, som kunde uppnås genom
olika besparings- och rationaliseringsåtgärder, knappast kunde bli av sådan
storleksordning att de kunde nämnvärt påverka den förutsedda utvecklingen
mot ett kraftigt stigande underskott för luftfartsverket. Denna utveckling
kunde inte på ett verksamt sätt hejdas utan tillgripande av åtgärder, som
medförde avsevärt större intäktsökningar än dem som kunde följa av väntad
trafikökning. Statskontoret anförde vidare följande.
Emellertid hävdas från luftfartshåll, att på grund av Sveriges åtaganden
och andra förhållanden på det internationella planet, vilka inte kan påverkas
från svensk sida, Sverige över huvud taget inte kan införa avgifter för
täckning av vissa delar av statsverkets kostnader för luftfarten. Detta gäller
främst utrikestrafiken. I fråga om inrikestrafiken har en allmän återhållsamhet
i fråga om luftfartsverkets avgifter ansetts motiverad av önskemålet
1 Bihang till riksdagens protokoll 1062. 6 samt. Nr 188—180
2
Statsutskottets utlåtande nr 188 år 1962
att underlätta utvecklingen under uppbyggnadsskedet men även av hänsyn
till det skandinaviska luftfartssamarbetet.
Det är klart, att nu antydda hinder eller återhållande moment hindrar ett
förverkligande av statsmakternas principiella målsättning för luftfartsverkets
ekonomiska utveckling, nämligen full kostnadstäckning. Om till följd
av internationella förhållanden eller andra omständigheter kostnaderna för
en del av verksamheten över huvud taget inte får eller kan övervältras på
flygtrafiken eller täckas med intäkter från annat håll, är det oundvikligt att
motsvarande underskott uppkommer på luftfartsfonden med nuvarande
konstruktion. Enligt vad i ärendet framgår och vad som under hand upplysts
från luf tf artsstyrelsen är det t. ex. för överskådlig tid i praktiken uteslutet
att Sverige skall kunna av den internationella trafiken taga ut därå
belöpande del av kostnaderna för flygsträckorna. Denna post beräknades
1957/58 uppgå till ca 3,7 miljoner kronor och kan antagas ha numera stigit
inte obetydligt. Å andra sidan är det klart att vissa andra delar av luftfartsverkets
kostnader både kan och bör täckas helt, åtminstone på längre sikt.
Det sålunda skisserade läget, som i realiteten innebär att ett affärsverks
driftstat trots alla ansträngningar från verkets sida måste visa ett betydande
underskott, är enligt statskontorets uppfattning ägnat att inom verket undergräva
det kostnadsmedvetande och den allmänna vilja att hålla verksamheten
rationell och lönsam, som är en avgörande förutsättning för ett ekonomiskt
tillfredsställande resultat. Bibehållandet av en målsättning, som
inte kan realiseras, måste också ge upphov till oklarhet och felbedömningar
bland utomstående. Statskontoret anser därför, att tungt vägande skäl talar
för att en omprövning av luftfartsfondens ekonomiska målsättning och vad
därmed sammanhänger snarast bör påbörjas. Syftet med denna omprövning
bör ytterst vara att skapa en sådan ordning, att kravet på balansering av
driftkostnadsstaten begränsas till de delar av verksamheten, för vilka kostnadstäckning
kan i praktiken uppnås.
Statskontoret ansåg sålunda att en omprövning av luftfartsverkets ekonomiska
målsättning borde verkställas. De erfarenheter, som statskontoret sedermera
vunnit under den fortsatta utredningen rörande luftfartsverket, har
icke givit anledning till ändrat ställningstagande. Statskontoret biträder därför
det framställda yrkandet om utredning angående luftfartsverkets ekonomiska
målsättning och kostnadsansvar.
Luftfartsstyrelsen erinrar om att styrelsen vid ett flertal tillfällen väckt
frågan, huruvida den gällande ekonomiska målsättningen för luftfartsverket
icke borde göras till föremål för omprövning. Styrelsen har bland annat
i samband med sina anslagsäskanden anmält, att viss utredning i detta
syfte påginge inom styrelsen. Styrelsen anför vidare bl. a. följande.
I samband med tillsättandet år 1958 av den s. k. skandinaviska flygtaxekommittén,
som kunde förväntas taga upp bland annat vissa för ifrågavarande
problemkomplex väsentliga frågor, avbröts emellertid styrelsens eget
utredningsarbete i avbidan på resultatet av kommitténs arbete. Kommittén,
vari luftfartsstyrelsen varit representerad, avgav i mars 1961 ett betänkande
»Statens luftfartsvsesens pkonomiske forhold m v i Danmark,
Norge og Sverige». Betänkandets första del utgöres av en redogörelse för
luftfartsväsendets organisation i de skandinaviska länderna samt en översikt
över flygplatserna och den därstädes bedrivna trafiken. Efter en allmän
översikt över luftfartsväsendenas ekonomi följer sedan en genomgång av
Statsutskottets utlåtande nr 188 år 1962
3
räkenskapsf öringen samt ea detaljerad analys av intäkterna. Vidare redogöres
för de internationella konferenser, som anordnats i flygplatstaxefrågor
samt för den hittillsvarande taxepolitiken i de skandinaviska länderna. Slutligen
företages en »funktionell» uppdelning av såväl kostnader som intäkter
och ett försök till uppdelning av dessa på inrikes och utrikes luftfart. I betänkandets
andra del framföres vissa synpunkter på luftfartens kostnadsansvarighet
och på avgiftspolitiken. Såvitt luftfartsstyrelsen har sig bekant,
har det skandinaviska betänkandet — som varit föremål för viss remissbehandling
— ännu icke föranlett några konkreta åtgärder från respektive
departements sida.
De svenska ledamöterna i kommittén erhöllo i samband med behandlingen
av 1959 års statsverksproposition ett speciellt uppdrag att med avseende på
det svenska luftfartsverket verkställa en utredning utvisande i vilken utsträckning
verkets inkomster och utgifter hänförde sig till utrikes- respektive
inrikesflyget samt i anslutning härtill framlägga de förslag i fråga om
luftfartsverkets ekonomi, vartill utredningen kunde föranleda. Utredarna
avlämnade den 5 oktober 1959 ett betänkande »luftfartsverkets ekonomi», i
vilket bland annat framhölls angelägenheten av en mera realistisk ekonomisk
målsättning för luftfartsverket. Betänkandet utmynnade i förslag om
omedelbart införande av en passageraravgift även i inrikes trafik i syfte att
törbättra balansen mellan verkets intäkter och kostnader för denna trafik.
En sådan avgift har sedermera införts.
I samband med behandlingen av 1960 och 1961 års statsverkspropositioner
uppdrogs vidare åt de svenska ledamöterna i flygtaxekommittén att
utreda förutsättningarna för en tänkt godsavgift på inrikes flygfrakt samt
möjligheterna att på annat sätt öka luftfartsverkets intäkter. Ledamöterna
ha i skrivelse den 20 maj 1961 ansett sig icke kunna förorda införandet av
en godsavgift. Som en annan möjlighet att låta särskilt inrikesflyget i högre
grad bära sina egna kostnader föreslog ledamöterna i stället, att landningsaygiften
i inrikes tratik borde höjas till samma nivå som motsvarande avgitt
för utrikes tratik. Detta förslag har ännu ej genomförts.
Det må i detta sammanhang även erinras om att 1953 års trafikutredning
ägnat viss uppmärksamhet åt den civila flygtrafikens och luftfartsverkets
ekonomiska spörsmål. Utredningen har sålunda i sitt huvudbetänkande
»Svensk trafikpolitik» uttalat, att man genom en godsavgift eller på annat
sätt bör söka erhålla successivt ökad täckning av statsverkets kostnader för
den inrikes luftfarten upp till 100 procent och omedelbart till minst två
tredjedelar därav.
Lutttartsstyrelsen har i yttranden över dessa båda sistnämnda utredningar
antört, att inrikestrafiken befinner sig i mycket kraftig utveckling och att
luftfartsverkets inkomster ökas i motsvarande mån. Det funnes därför anledning
att tills vidare låta anstå med ytterligare avgiftshöjningar för inrikestrafiken.
Uppbyggnadsperioden kunde icke anses avslutad förrän omkring
är 1965, och i varje tall intill denna tid borde inrikesflyget skäligen få räkna
med visst stöd från det allmännas sida.
A\en^ om dessa utredningar sålunda endast avse det mera begränsade
spörsmålet om en högre grad av kostnadstäckning för inrikesflyget, beröra
desamma givetvis även luftfartsverkets ekonomi och målsättning i dess
helhet. &
Av det anförda framgår, säger styrelsen, att frågan om ökning av luftfartsverkets
inkomster under senare år varit föremål för utredning i olika sammanhang,
att avgiftshöjningar vid flera tillfällen genomförts och att ytter
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 188 år 1962
ligare sådana höjningar förutskickats, senast i 1962 års statsverksproposition.
Möjligheterna för konkreta kostnadsbesparingar undersökes vidare
enligt särskild av Kungl. Maj :t anbefalld utredning.
Slutligen erinras om att Kungl. Maj :t nyligen tillsatt en utredning rörande
riktlinjerna för affärsverkens pris- och taxepolitik.
Ingen av de berörda utredningarna syftar, säger styrelsen, direkt på det
av motionärerna väckta spörsmålet om fastställande av en realistisk målsättning
för luftfartsverkets ekonomiska verksamhet. Styrelsen delar därför
motionärernas uppfattning att detsamma bör upptagas till behandling och
tillstyrker att den påyrkade utredningen kommer till stånd. Densamma
bör dock — till undvikande av dubbelarbete — i väsentlig grad grunda sig
på redan föreliggande utredningsmaterial och bör i så fall kunna genomföras
förhållandevis snabbt, om uppdraget begränsas till de angivna principfrågorna.
SAS säger i sitt yttrande att samtliga utredningar sedan år 1953 om luftfartsverkets
ekonomi huvudsakligen sysslat med att öka det allmännas pålagor
för den civila luftfarten samt anför vidare följande.
Som bekant har den civila kommersiella luftfarten ännu icke på långt när
funnit en betryggande lönsamhet. Med ett bibehållet krav från statsverkets
sida om kostnadstäckning av sådana tjänster, som samhället för ringa eller
ingen kostnad ställer till förfogande för andra transportmedel, kommer den
civila kommersiella luftfarten även på mycket lång sikt att hindras göra den
riktiga avvägningen av egna taxor för erhållande av maximal inkomst.
Luftfartsstyrelsens åligganden för luftfarten medför t. ex. centrala administrativa
uppgifter av samma art som Kommerskollegiet fullgör för handeln
och andra grenar av näringslivet eller Lantbruksstyrelsen för lantbruket.
Handel, industri och lantbruk belastas ej med statens kostnader för
dessa ämbetsverk. Sjöfartsstyrelsen har i princip samma ställning inom sjöfartsnäringen
som Luftfartsstyrelsen inom den civila luftfarten. Sjöf artsstyrelsen
är ej ett affärsdrivande verk och det allmänna gör ej heller anspåk
på täckning av styrelsens kostnader för den centraladministrativa
funktionen.
Väderleks- och övrig säkerhetstjänst ställes även i stor utsträckning kostnadsfritt
till förfogande för andra näringsgrenar och utgifter för nödvändigt
internationellt samarbete inom Förenta Nationernas ram torde i väsentligt
högre grad belasta den civila luftfarten än andra näringsgrenar.
Vad som kallas full kostnadstäckning bör således ges ett annat innehåll
och den civila luftfartens krav på konkurrens på lika villkor med andra
transportmedel bör uppfyllas.
Under hänvisning till det anförda instämmer SAS i motionärernas yrkanden
om tillsättande av en parlamentarisk utredning av det svenska luftfartsverkets
ekonomiska målsättning och flygföretagens kostnadsansvar
samt hemställer att utredningen måtte bedrivas med skyndsamhet.
Utredningen bör därvid i lika mån omfatta kostnadsansvaret för såväl
inrikes som utrikes luftfart.
SAS anhåller vidare, att om en parlamentarisk utredning tillsättes av
Statsutskottets utlåtande nr 188 år 1962
5
Kungl. Maj :t, företaget måtte ges tillfälle att framföra ytterligare och mer
detaljerade synpunkter än vad som i dess yttrande anförts.
Linjeflyg framhåller att enligt dess uppfattning det är felaktigt alt tolka
luftfartsfondens underskott som brister i luftfartsverkets affärsdrivande
verksamhet eller som ett utslag av för låg avgiftspolitik i fråga om de avgifter
luftfartsverket uttager av trafikanterna. Dessa avgifter är redan nu i
alla väsentliga avsnitt avsevärt högre än vad den internationella, europeiska
och nordiska luftfarten i allmänhet uppvisar. Det finns sålunda skäl antaga
att luftfartsverket pålagts ett orealistiskt och oskäligt kostnadsansvar, säger
bolaget samt anför vidare.
inom samhället i övrigt påtager sig staten det omedelbara kostnadsansvaret
för en rad olika åtgärder som samhället är i behov av, utan att ifrågasätta
att utkräva ersättning härför av en viss befolkningsgrupp, näringsgren
eller en viss begränsad samhällsfunktion. Sådana allmänna statliga kostnadsprinciper
har sålunda accepterats när det gäller Statens Järnvägar och sjöfarten
samt andra samhällsfunktioner. När det gäller den civila luftfarten,
som utgör en del av landets kommunikationer, kräver emellertid staten i
princip full kostnadstäckning för alla investeringar och kostnader som överhuvudtaget
kan specificeras, trots att flera av dessa äro av en sådan karaktär
att de måste anses vara av helt samhällsoffentlig art. Flygsäkerhetstjänsten
som i vidaste begrepp innefattar trafikdirigering i luften av alla
kategorier flygplan, radiofyranläggningar och navigationshjälpmedel, väderlekstjänst,
brand- och räddningsorganisation, haveriutredningar etc., liksom
internationella luftfartskonferenser och luftfartsavtal, koncessioner
och tillståndsgivning m. in., äro exempel på offentligrättslig verksamhet som
kostnadsmässigt inte omedelbart kan påläggas en begränsad trafikantgrupp
inom enbart den civila luftfartens område. Flygsäkerhetstjänsten är i fråga
om utformning och kostnader ytterligt starkt påverkad av totalförsvarets
och speciellt flygvapnets utbyggnad och verksamhet både i fred och krig.
En betydande del av flygväderlekstjänsten utgör en avgörande andel av den
allmänna väderlekstjänsten, som kommer hela landet tillgodo. De civila
flygplatserna, liksom de större flygbolagens flygplan, anläggningar och organisation
utgör en betydelsefull faktor i landets militära beredskap.
SJutligen framhåller bolaget att enligt dess uppfattning det är angeläget
att tillsättandet av en parlamentarisk utredning av det svenska luftfartsverkets
ekonomiska målsättning och kostnadsansvar kommer till stånd och
att denna utredning bedrives med skyndsamhet.
Industriförbundet erinrar om att redan tidigare från dess sida hävdats
att de olika trafikmedlen i princip bör gälda de kostnader de förorsakar det
allmänna. Detta förutsätter givetvis att de ifrågavarande kostnaderna är
rättvist beräknade. Så är enligt förbundets uppfattning icke fallet i vad
avser vissa av luftfartens kostnader, som nu skall täckas av avgifter till det
allmänna. Det svenska luftfartsverkets ställning som affärsdrivande verk
med en därav följande strävan att ernå full kostnadstäckning anses för övrigt
vara unik vid en internationell jämförelse. Detta nedsätter givetvis det
svenska flygets konkurrenskraft, framhåller förbundet samt anför vidare
följande.
tf Dihang till riksdagens protokoll 1962. 6 samt. Nr 188—189
6
Statsutskottets utlåtande nr 188 år 1962
Förbundet har tidigare uttalat sig för att luftfartsverkets framtida ekonomiska
målsättning måtte utredas, bl. a. i yttrande den 20 november 1959
över ett av de svenska ledamöterna i den skandinaviska flygtaxekommittén
avgivet betänkande angående luftfartsverkets ekonomi med förslag om införande
av en passageraravgift i inrikes flygtrafik. Detta förslag tillstyrktes
av Förbundet endast under förutsättning att avgiften fick provisorisk karaktär
i avvaktan på en lösning på längre sikt av problemet om flygtrafikens
fulla kostnadsansvar. Vidare har Förbundet i skrivelse till statsutskottet den
29 april 1960 med anledning av väckta motioner ånyo tillstyrkt att frågan
rörande luftfartsverkets ställning m. in. måtte utredas.
En utredning rörande affärsverkens pris- och taxepolitik har nyligen tillsatts.
Det förefaller troligt att ovan diskuterade frågor rörande luftfartsverkets
ekonomiska målsättning och kostnadsansvar kommer att behandlas inom
denna utredning. Skulle så emellertid icke ske, vill Förbundet tillstyrka,
att den i motionerna föreslagna utredningen snarast kommer till stånd.
Landsorganisationen påpekar att frågan om de olika trafikgrenarnas kostnadsansvar
redan är under utredning inom 1953 års trafikutredning, som
för ett knappt år sedan framlagt ett betänkande med principförslag rörande
avvägningen mellan dessa, samt anför vidare följande.
Huvudprincipen för denna avvägning borde enligt trafikutredningens mening
vara att varje trafikgren skulle bära sina egna kostnader och att man
genom en sådan rättvis kostnadsfördelning skulle få en ur samhällsekonomisk
synpunkt riktigare trafikuppdelning. Såsom framhållits i LO:s remisssvar
på sagda betänkande delar LO denna principiella uppfattning. Inrikesflyget
konkurrerar främst med statens järnvägar om persontransporterna.
De senare belastas för närvarande av driftskostnaderna på det trafiksvaga
järnvägsnätet, men skall enligt utredningens förslag beredas särskild
ersättning härför så att de kan driva en friare konkurrens ner till nivån för
full kostnadstäckning på de lönsamma linjerna. Även sjöfarten bär, i motsats
till vad motionärerna felaktigt uppger, genom hamn- och båtavgifter
in. in. sina kostnader för allmänna tjänster i form av hamnar, fyr- och lotsväsende
etc. Inrikesflyget har å andra sidan hittills varit subventionerat genom
att det inte helt täckt sina kostnader för flygplatser och andra anläggningar.
Budgetåret 1961/62 var kostnadstäckningen drygt 60 procent men
torde sedan dess ha minskat. Uppdelningen av gemensamma kostnader mellan
utrikes- och inrikesflyg måste givetvis bli schablonmässig, men torde
inte kunna sägas speciellt missgynna det senare på sätt som motionärerna
hävdar. Enligt förslag från eu nordisk samarbetskommitté skall inrikesflyget
å andra sidan inte belastas mer än övriga trafikgrenar. Även vid hundra
procents kostnadsansvar blir detta emellertid inte fallet. Genom att varje
trafikgren helt och fullt får bära sina kostnader erhåller man enligt LO:s
mening en samhällsekonomiskt riktig avvägning mellan flyget och andra
transportmedel.
Då frågan dessutom till stora delar redan synes vara utredd och i övrigt
är under utredning anses någon ytterligare utredning inte behövlig.
Lantbruksförbundet framhåller att det, såsom tidigare, vill ge uttryck åt
den principiella uppfattningen, att ett affärsdrivande verks rörelse skall vara
organiserad och uppbyggd så, alt inkomsterna av rörelsen täcker dess totala
utgifter. Men å andra sidan är det av vikt att till rörelsen icke hänföres
Statsutskottets utlåtande nr 188 år 1962
7
kostnader, som skäligen bör täckas i annan ordning, d. v. s. av det allmänna,
t. ex. genom investeringsanslag. Då någon principiell avvägning av dessa
förhållanden ännu ej gjorts finner förbundet i likhet med motionärerna det
vara av behovet påkallat med en skyndsam utredning rörande luftfartsverket.
TCO anser det angeläget att en klar och ändamålsenlig målsättning finns
i vad gäller den verksamhet, som handhas av luftfartsverket.
Enligt TCO:s uppfattning är en utredning av det slag, som motionärerna
hemställer om, i och för sig angelägen. Frågor, som sammanhänger med
luftfartsverkets organisation, kostnader och intäkter är emellertid redan
under utredning inom statskontoret. Innan resultatet av denna utredning
föreligger anser sig TCO ej kunna bedöma behovet av att tillsätta en särskild
utredning för ett klarläggande av luftfartsverkets ekonomiska målsättning
och kostnadsansvar.
Utskottet. Det övervägande flertalet av de över förevarande motioner
hörda myndigheterna m. fl. delar motionärernas uppfattning om önskvärdheten
av att en allsidig utredning rörande luftfartsverkets ekonomiska
målsättning och kostnadsansvar snarast kommer till stånd. Även utskottet
finner det angeläget att så sker. Någon åtgärd härför från riksdagens sida
torde emellertid icke vara påkallad, enär Kungl. Maj:t den 16 november
1962 beslutat låta verkställa särskild utredning i ämnet och utskottet förutsätter
att syftet med motionerna därmed i huvudsak kommer att tillgodoses.
Utskottet hemställer följaktligen,
att motionerna 1:442 och 11:521 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 4 december 1962
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Boman, Einar
Persson, fröken Andersson, herrar Axel Johannes Andersson, Fritz Persson,
fru Wallentheim, herrar Söderberg, Mårtensson, Nils Theodor Larsson,
Källqvist, Manne Olsson, Virgin och Nils-Eric Gustafsson; samt
från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Gustafsson
i Stockholm, Blidfors, Almgren, Andreasson, Eliasson i Sundborn,
fru LewémEliasson, herrar Svensson i Ljungskile, Johansson i Norrköping,
Gustafsson i Kårby, Löfroth, Heidenberg, Nelander och Turesson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.