Utlåtande i anledning av väckta motioner angående överförande till staten av kommunernas utgifter för det obligatoriska skolväsendet.
1962-03-13 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1962:43, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående överförande till staten av kommunernas utgifter för det obligatoriska skolväsendet.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 43 dr 1962
1
Nr 43
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående överförande
till staten av kommunernas utgifter för det obligatoriska
skolväsendet.
(2:a avd.)
I två likalydande motioner, väckta vid 1961 års riksdag, den ena inom
första kammaren av herr Sundin (I: 95) och den andra inom andra kammaren
av herr Fälldin (II: 116), har hemställts, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte hemställa om en skyndsam prövning av frågan om överförandet
av kommunernas utgifter för det obligatoriska skolväsendet till
staten i enlighet med vad i motionerna anförts.
Beträffande motiveringen för det motionsvis gjorda yrkandet får utskottet
hänvisa till motionen I: 95.
över motionerna har statsutskottet våren 1961 i vederbörlig ordning inhämtat
yttranden från skolöverstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket,
svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas förbund.
Skolöverstyrelsen har avstyrkt bifall till motionerna och därvid anförl
följande.
Reformarbetet på skolans område har under 1950-talet bl. a. karakteriserats
av en strävan att öka det kommunala inflytandet över skolväsendet. I
anslutning härtill har statsmakterna sökt förenkla det administrativa och
kamerala arbetet på såväl den statliga som den kommunala sidan genom att
bl. a. decentralisera beslutanderätten på skolområdet till regionala och kommunala
organ.
Ett överförande till staten av kommunernas utgifter för det obligatoriska
skolväsendet skulle enligt överstyrelsens mening få till följd ett minskande
av det kommunala inflytandet och en mera tungrodd förvaltningsapparat.
Ur skolväsendets synpunkt skulle en sådan utveckling icke vara önskvärd.
överstyrelsen finner det visserligen angeläget, att en utjämning av skattetrycket
mellan kommunerna kommer till stånd, men anser, att detta bör
åstadkommas på andra vägar än den i motionen föreslagna.
Statskontoret har i sitt yttrande anfört hl. a. följande.
Statskontoret vill erinra, att frågan, om enhetsskolan skall vara en statlig
eller kommunal skola, behandlades vid 1950 års riksdag, som beslöt att
skolan skall vara kommunal samt åtnjuta statsunderstöd (se prop. 1950:
133; Särsk. U 3; rskr. 403). Vid anmälan av prop. 1950: 133 uttalade departementschefen
bl. a., att detta ur praktisk synpunkt vore det enda möjliga
alternativet. Ett förstatligande, framhöll departementschefen, kunde be1—3381
02 Bihang till riksdagens protokoll 1962. G samt. Nr 43
2
Statsutskottets utlåtande nr 43 år 1962
faras förkväva det kommunala initiativet och den ansvarskänsla, som i stort
sett präglade skoldistriktens inställning till skolväsendet.
Ämbetsverket vill vidare erinra, att sedan budgetåret 1953/54 försökskostnadsbidrag
införts, vilka äro avsedda att ge försöksdistrikten kompensation
för ökade kostnader på högstadiet. Med hänsyn till det anförda och då
1958 års skatteutjämningskommitté torde ha sin uppmärksamhet riktad på
att kostnaderna för det obligatoriska skolväsendet äro mer betungande för
vissa kommuner än för andra, avstyrker statskontoret bifall till förevarande
motioner.
lliksråkenskupsverket har anfört bl. a. följande.
Enligt riksräkenskapsverkets mening bör frågan angående bestridandet
av kostnaderna för del obligatoriska skolväsendet behandlas i ett vidare
sammanhang och närmast komma i betraktande i samband med spörsmålet
(jm fördelningen av samhällsuppgifterna mellan stat och kommun. Delta
spörsmål upptogs av 1960 års riksdag i anledning av vad 1959 års statsrevisorer
uttalat i ämnet under § 26 i sin berättelse. Statsutskottet framhöll
i anledning av nämnda paragraf (uti. 1960 nr 128, s. 62 och 63) att man
för närvarande inte borde gå längre än till övervägande om erforderliga
rationaliseringar inom det nuvarande statsbidragssystemets ram. Frågorna
om en ytterligare förenkling av statsbidragssystemet och ytterligare avlösning
av statsbidrag torde härvid stå i förgrunden. Hithörande spörsmål
förtjänade enligt utskottets mening att följas med uppmärksamhet och torde
för övrigt väntas komma under bedömande i anslutning till förslag från
vissa pågående utredningar. Riksräkenskapsverket anser att man även i
fråga om fördelningen av kostnaderna för det obligatoriska skolväsendet
mellan stat och kommun bör följa de av statsutskottet sålunda angivna
riktlinjerna.
Vad angår skatteutjämningsfrågan vill riksräkenskapsverket framhålla,
alt någon egentlig skatteutjämning kommunerna emellan icke lär kunna ernås
genom att kostnaderna inom ett speciellt verksamhetsområde överföras
från kommunerna till staten. 1 detta sammanhang må erinras om att 1958
års skatteutjämningskommitté enligt sina direktiv har till uppgift alt utreda
möjligheterna till en effektiv utjämning av det kommunala skattetrycket.
Riksräkenskapsverket finner vidare, att behandlingen av frågan om
kommunernas sammanslagning till större enheter bl. a. kommer att påverka
kommunernas möjligheter att bära sina andelar av kostnaderna för det obligatoriska
skolväsendet.
Att staten skulle svara för samtliga kostnader för det obligatoriska skolväsendet,
medan kommunerna skulle bibehålla sitt inflytande över verksamhetens
utövande, kan riksräkenskapsverket icke anse principiellt riktigt och
därför icke förorda.
Riksräkenskapsverket vill slutligen erinra om att flera utredningar, som
beröra de ekonomiska förhållandena mellan staten och kommunala samfälligheter,
pågå eller ha nyligen avslutats bl. a. angående rättsväsendet,
mentalsjukvården och polisväsendet. Innan ställning tagits till de förslag
som kunna föranledas härav bör enligt riksräkenskapsverkets mening någon
ny utredning i av motionärerna angivet syfte icke igångsättas.
Under åberopande av vad ovan anförts får riksräkenskapsverket avstyrka
bifall till förevarande motioner.
Statsutskottets utlåtande nr 43 år 1962
3
Svenska stadsförbundets styrelse uttalar i sitt yttrande i huvudsak följande.
De förutsättningar motionärerna utgår från kan i och för sig sägas vara
riktiga. Styrelsen är emellertid inte beredd att därur dra samma slutsats som
motionärerna. Tvärtom synes övervägande skäl tala för att slutsatsen bör gå
i annan riktning.
Det synes styrelsen för det första alldeles uppenbart — även om motionärernas
egna uttalanden inte är helt klargörande på denna punkt—-att ett
överförande till staten av samtliga kostnader för den obligatoriska skolan
icke kan ske utan att denna i realiteten ställes under statligt huvudmannaskap.
Mot en sådan utveckling, som skulle strida mot det enhälliga riksdagsbeslutet
om att den kommande nioåriga skolan skall vara en kommunal
skola, talar bland annat det faktum att skolplaneringen ute i kommunerna
måste bedrivas som en integrerande del i den allmänna samhällsplaneringen
och att därför en överflyttning, helt eller delvis, till staten — eller, som på
sina håll föreslagits, till landstingen — av huvudmannaskapet för den obligatoriska
skolan skulle begränsa möjligheterna att inom ramen för kommunernas
allmänna samhällsplanering få till stånd en önskvärd samordning av
olika miljöskapande åtgärder.
För det andra bör enligt styrelsens mening poängteras, att de variationer
i skattetryck, som det obligatoriska skolväsendet förorsakar och som motionärerna
till större delen bygger sin argumentation på, till alldeles övervägande
del beror på omständigheter som inte har med själva skolorganisationen
att göra, nämligen de betydande olikheterna kommunerna emellan
i fråga om skatteunderlag. Dessa omständigheter och de konsekvenser som
de leder till behöver i och för sig inte motivera den slutsats motionärerna
dragit.
Vad den av motionärerna åberopade statliga detaljregleringen av skolväsendet
beträffar, anser styrelsen den naturliga slutsatsen vara inte en reform
i av motionärerna önskad riktning utan ett bestämt krav på att den nuvarande
detaljregleringen på skolområdet slopas och att kommunerna ges
större frihet att anpassa sin skolplanering och sin skolorganisation efter
lokala behov och förhållanden.
Enligt styrelsens mening bör de svåra problem som hör samman med
såväl kostnadsfördelningen mellan stat och kommun som kostnadsfördelningen
mellan kommuner av olika struktur och olika ekonomisk bärkraft
icke behandlas isolerade från varandra. Styrelsen kan därför inte acceptera
att skolväsendet, på det sätt motionärerna tänkt sig, upptas till separat behandling
inom det problemkomplex som samhällsuppgifternas fördelning
mellan stal och kommun utgör. De långt ifrån enkla fördelningsfrågorna
bör bedömas med utgångspunkt i de samlade kostnaderna för olika samhällsuppgifter
och med beaktande av att denna kostnadsfördelning inte bör
vara alltför komplicerad och delaljreglerad.
Med hänvisning till del anförda anser styrelsen att de förevarande motionerna
icke bör till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Svenska landskommunernas förbunds styrelse har anfört bl. a. följande.
I förevarande motioner framhålles särskilt kommunernas olika förmåga
alt bära kostnaderna för sin verksamhet och alt skattetrycket i olika kommuner
till följd härav är högst varierande. Styrelsen, som i huvudsak kan
instämma i vad motionärerna anfört i berörda avseenden, har under senare
4
Statsutskottets utlåtande nr 43 år 1962
år i remissyttranden och i andra sammanhang haft anledning att fästa uppmärksamheten
på samma förhållanden och påkalla åtgärder i syfte alt återställa
den kostnadsfördelning mellan staten och kommunerna som avsågs
när nu gällande grunder för olika statsbidrag m. in. fastställdes. Den fortgående
värdeminskning, som skatteunderlagsgraderade statsbidrag har undergått,
har bl. a. medfört att den med bidragen avsedda skatteutjämnande
effekten till stor del gått förlorad, vilket hårdast drabbar kommuner med
låg skattekraft. Styrelsen har uttalat att dessa frågor icke utan risk för skadeverkningar
på den kommunala verksamheten torde kunna lämnas obeaktade
under någon längre lid. Denna uppfattning vill styrelsen i detta sammanhang
ånyo framföra och kraftigt understryka. En för kommunerna
gynnsammare kostnadsfördelning mellan staten och kommunerna än den
nuvarande bör med det snaraste åstadkommas.
Starka skäl talar enligt styrelsens mening mot tanken på att avlasta kommunerna
ansvaret för skolväsendet. 1 indelningssakkunnigas betänkande
frainhålles att en överflyttning av skolväsendet till annan huvudman skulle
innebära en begränsning av möjligheterna att inom ramen för kommunernas
samhällsplanering få till stånd den samordning av de olika miljöskapande
åtgärder, som bör påverkas av denna planering och bland vilka skolväsendets
ordnande ingår som ett väsentligt led. En ändring av huvudmannaskapet
för vissa uppgifter enbart för att undvika en eljest erforderlig indelningsändring
är därför, enligt de sakkunniga, icke förenlig med kommunernas
egna intressen, eftersom ett bibehållande av de nuvarande kommungränserna
icke i och för sig kan ha större värde än kommunernas möjligheter
att i självstyrelses form påverka del egna samhällets gestaltning. Styrelsen
instämmer i och vill kraftigt understryka detta uttalande. Visserligen
kan frågan om en ändring av huvudmannaskapet beträffande en eller flera
samhällsuppgifter tid efter annan bli aktuell — härpå ger utvecklingen
flera exempel — men knappast som alternativ till eu eljest erforderlig indelningsändring.
I motionerna uttalas att på intet annat område inom den kommunala förvaltningen
uppgifternas omfattning och genomförande är så noggrant fastställd
genom riksdagsbeslut som när det gäller det obligatoriska skolväsendet
och att mot denna bakgrund den framtida skolan inte kan anses som en
egentlig kommunal angelägenhet. Enligt styrelsens mening är utvecklingen
i dessa avseenden ägnad att inge betänkligheter. Kommunernas självbestämmanderätt
på skolväsendets område har undan för undan inskränkts
och är numera mycket begränsad. Häri ligger enligt styrelsens mening förklaringen
till att tanken på en överflytt ning av huvudmannaskapet eller el t
överförande av kostnaderna för skolväsendet till staten börjat vinna förståelse
bland kommunalmän. Förutsättningen för ett bibehållande av del
kommunala huvudmannaskapet för skolan är att kommunerna har en faktisk
medbestämmanderätt. Endast härigenom kan ett levande intresse för
denna förvaltningsuppgift upprätthållas inom de kommunala organen. Styrelsen
anser därför att den kommunala självbestämmanderätten på förevarande
område med det snaraste åter bör vidgas, om skolan i forl sä Ilningen
skall vara kommunal. Det måste vara ett samhällsintresse alt den
kommunala självstyrelsen hålles levande även på detta område.
Den i motionerna framförda tanken, att lokala administrationsenheler
skulle kunna utses av kommunalfullmäktigeförsamlingarna men vara ansvariga
gentemot länsskolnämnderna, förefaller oklar. Motionärerna har inte
gått närmare in på hur de tänkt sig att en på denna dualistiska princip
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 43 år 1962
5
grundade förvaltning skulle fungera i praktiken. Sannolikt bleve det dock
förenat med stora svårigheter att ordna administrationen på det sätt som
motionärerna tänkt sig.
På grund av vad ovan anförts avstyrker styrelsen den i förevarande motioner
begärda prövningen av frågan om överföring till staten av kommunernas
utgifter för det obligatoriska skolväsendet. Däremot vill styrelsen
understryka vad som ovan framhållits, att en rimligare avvägning mellan
staten och kommunerna av samhällets kostnader för skolväsendet snarasl
måste åstadkommas.
En av styrelsens ledamöter har ansett alt styrelsen hort tillstyrka att en
utredning verkställes enligt motionärernas hemställan.
Utskottet. Frågan om den obligatoriska skolan skall vara en statlig eller
en kommunal skola behandlades vid 1950 års riksdag, varvid beslöts att
skolan skulle vara kommunal men åtnjuta statsunderstöd. Utskottet finner
icke anledning till ett ändrat ståndpunktstagande i detta avseende. Däresl
staten skulle svara för alla kostnader för det obligatoriska skolväsendet,
torde enligt utskottets mening icke kunna undgås, att kommunernas inflytande
över verksamheten skulle väsentligt minskas. Utskottet vill särskilt
understryka, att skolplanering och skolorganisation på det lokala planel
icke får betraktas som ett fristående problem utan som en viktig del i den
allmänna samhällsplaneringen. Kommunerna måste därför ha möjlighet och
frihet att samordna de olika miljöskapande åtgärderna. Utskottet har således
funnit sig böra avstyrka bifall till yrkandet i motionerna I: 95 och
II: 116.
Icke heller när det gäller kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna
och skillnaden i skattetryck olika kommuner emellan kan skolväsendet
betraktas som ett isolerat problem. Den kommunala utdebiteringen och
därmed den ojämna skattebördan är avhängig av kommunens samlade utgifter.
Olikheterna förstärkes genom de förändringar som kostnadsfördelningen
mellan staten och kommunerna undergått sedan grunderna för olika
statsbidrag fastställts. De skatteunderlagsgraderade statsbidragen är underkastade
en fortgående värdeminskning. Utskottet, som finner denna utveckling
oroande, hyser den bestämda uppfattningen, att den nuvarande ojämna
skattebördan måste i möjligaste mån utjämnas. Då utredning pågår på förevarande
område, bl. a. inom 1958 års skatteutjämningskommitté, finner sig
utskottet icke heller av denna anledning böra tillstyrka molionsyrkandet.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
alt de vid 1961 års riksdag väckta motionerna I: 95 och
II: 116 icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 13 mars 1962
På statsutskottets vägnar:
EMIL NÄSSTRÖM
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
Statsutskottets utlåtande nr 43 år 1962
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Einar Persson, fröken
Andersson, herrar Birger Andersson, Axel Johannes Andersson, Bergman,
Ragnar Bergh, Fritz Persson, Rikard Svensson, fru Wallentheim, herrar
Mårtensson, Nils Theodor Larsson, Edström, Källqvist och Sundin; samt
från andra kammaren: herrar Petterson i Degerfors, Gustafsson i
Stockholm, Karlsson i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Blidfors, Almgren,
Nilsson i Göingegården, fru Lewén-Eliasson, herr Svensson i Ljungskile,
fröken Olsson, herrar Arvidson, Larsson i Hedenäset, fröken Karlsson,
herrar Helén och Nelander.
Reservationer
1) av herr Ragnar Bergh
2) av herr Sundin
3) av herr Larsson i Hedenäset.
Sthlm 1962. K. L. Beckmans Boktr.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.