Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag för budgetåret 1962/63 till främjande av bostadsförsörjningen m.m. jämte i ämnet väckta motioner.
1962-03-20 · 92 sidor, varav 89 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 89 av 92 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1962:46, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag för budgetåret 1962/63 till främjande av bostadsförsörjningen m.m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
1
Nr 46
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar angående anslag för budgetåret
1962/63 till främjande av bostadsförsörjningen m.m.
jämte i ämnet väckta motioner.
(3:e avd.)
I propositionen nr 1 (bilaga 7, punkterna 76—84, 119—120 och 124)
har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för den 3 januari 1962, föreslagit riksdagen att
A. å driftbudgeten
I. godkänna av departementschefen föreslagna ändringar i vissa bestäm
inelser rörande statliga lån och bidrag m. m.;
II. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för bostadsstyrelsen, som föranledes av vad departementschefen föreslagit;
III.
godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för bostadsslyrelsen,
att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1962/63;
IV. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för länsbostadsnämnderna, som föranledes av vad departementschefen
föreslagit;
V. godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för länsbostadsnämnderna,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1962/63;
VI. godkänna av departementschefen föreslagna ändringar i bestämmel
serna om familjebostadsbidrag;
VII. godkänna av departementschefen förordade ändringar i bestämmel
serna angående förbättringslån;
VIII. för budgetåret 1962/63 under femte huvudtiteln anvisa
1) till Bostadsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av 4 478 000 kr.;
2) till Bostadsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av 850 000 kr.;
3) till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar ett förslagsanslag av 6 048 000
kr.;
4) till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag av
851 000 kr.;
5) till Ränleeftergifter å vissa bostadslån m.m. elt förslagsanslag av
300 000 000 kr.;
6) till Bostadsrabatler ett förslagsanslag av 150 000 000 kr.;
1—3360 62 Bihang till riksdagens protokoll 1962. G samt. Nr 46
2
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
7) till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet elt reservationsanslag
av 15 000 000 kr.;
8) till Bidrag till viss upplysningsverksamhet rörande byggnadstekniska
frågor ett reservationsanslag av 25 000 kr.;
9) till 1960 års bostadsräkning ett reservationsanslag av 1 000 kr.; samt
B. å kapitalbudgeten
I. godkänna av departementschefen förordade ändringar i bestämmelserna
om statliga bostadslån;
II. medgiva att under budgetåret 1962/63 preliminära beslut om lån, som
skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande, må meddelas intill ett belopp
av 1 120 000 000 kr.;
III. medgiva att under budgetåret 1962/63 preliminära beslut om lån,
som skall utgå från anslaget till räntefria lån till bostadsbyggande, må meddelas
intill ett belopp av 15 000 000 kr.;
IV. för budgetåret 1962/63 anvisa
a) under statens utlåningsfonder
1) till Lånefonden för bostadsbyggande ett investeringsanslag av
740 000 000 kr.;
2) till Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien et i
investeringsanslag av 1 000 kr.;
b) under Fonden för låneunderstöd
till Räntefria lån till bostadsbyggande ett investeringsanslag av 18 000 000
kr.
I samband med Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag har utskottet till behandling
förehaft följande motioner, nämligen
från första kammaren
I: 138 av fru Wallentheim m fl.,
I; 264 av herrar Lager och Öhman,
1:265 av herr Thorsten Larsson m.fl.,
1:406 av herr Torsten Andersson m.fl.,
1: 425 av herr Bengtson m.fl.,
I: 426 av herr Bengtson m.fl.,
1:427 av herr Bengtson m.fl.,
1:428 av herr Hagberg m.fl.,
I: 433 av herr Holmberg,
1:434 av herr Lundström m.fl.,
I: 435 av herr Sundin, samt
från andra kamaren
II: 170 av herr Johansson i Norrköping m.fl.,
II: 333 av fru Lewén-Eliasson m.fl.,
II: 334 av herr Lindkvist m.fl.,
II: 335 av herr Nilsson i Gävle m.fl.,
Statsutskottets utlåtande nr 46 dr 1962
3
II: 407 av herr Johansson i öckerö in. fl.,
II: 490 av herr Eliasson i Sundborn m.fl.,
II: 504 av herrar Cassel och Bengtson i Solna,
II: 507 av herr Fälldin,
11:509 av herr Heckscher m.fl.,
11:510 av herr Hedlund m.fl.,
11:511 av herr Hedlund m.fl.,
II: 512 av herr Hedlund m.fl.,
11:514 av herr Ohlin m.fl.,
II: 602 av herr Lindkvist och fru Thunvull.
Yrkandena i nämnda motioner redovisas i det följande.
PROPOSITIONEN
Driftbudgeten
Bostadsstyrelsen: Avlöningar. Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande
den 11 december 1959 tillkallade departementschefen en utredningsman
med uppdrag att verkställa en översyn av den bostadspolitiska organisationen.
Utredningen, som antagit namnet bostadspolitiska organisationskommittén,
har i juli 1961 avgivit ett betänkande angående handläggningen
av bostadslån med förslag till enklare regler och minskad organisation. En
redogörelse för organisationskommitténs betänkande och däröver avgivna
yttranden har intagits i propositionen (s. 162—-183) till vilken torde få hän
visas.
Vid sitt ställningstagande till organisationskommitténs förslag och bostadsstyrelsens
anslagsframställning anför departementschefen följande.
De nuvarande bostadspolitiska organen, bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna,
inrättades den 1 juli 1948. Flertalet arbetsuppgifter åvilade
till en början bostadsstyrelsen. En omfattande utflyttning av ärenden till
länsbostadsnämnderna har successivt ägt rum.
Numera handlägger bostadsstyrelsen ärenden avseende terliärlån i Storstockholm,
tertiärlån till flerfamiljshus i Göteborg och Malmö, egnahemslån
och förbättringslån i Stockholms stad samt pensionärsbostadsbidrag i de
kommuner, där styrelsen handhar tertiärlångivningen. Slutligen handhar
styrelsen långivningen till kollektiva tvätterier och till maskinanskaffning
inom byggnadsindustrien. Styrelsen svarar även för beredning av ärenden
rörande lån till studentbostäder, i vilka ärenden Kungl. Maj:t meddelar
beslut. På Kungl. Maj:ts prövning beror vidare frågor angående lån för
hus, som till mer än halva ytan innehåller annat än bostäder.
Länsbostadsnämnderna handlägger alla övriga ärenden avseende lertiärlån,
egnahemslån, förbättringslån och pensionärsbostadsbidrag.
De kommunala förmedlingsorganen — i regel drätselkammare och kommunalnämnd
— omhänderhar ärenden angående familjehostadsbidrag samt
4
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
törmedlar i övrigt alla låne- och bidragsansökningar. Kommunerna svarar
dessutom för vissa kontrollåtgärder i samband med låneverksamheten.
Syftet med decentraliseringen har varit att prövningen av ansökningar
om statliga lån och bidrag skall kunna försiggå på ett enkelt och smidigt
sätt. Även andra åtgärder har vidtagits i förenklande syfte. Den tillkallade
utredningsmannen med uppgitt att se över den bostadspolitiska organisationen
har i sitt betänkande lagt fram åtskilliga förslag till förändringar i den
bostadspolitiska verksamheten samt uppdragit vissa huvudlinjer för eu
framtida organisation. Jag behandlar till en början de förslag, som berör
låne- och bidragsärenden.
Vid behandlingen av frågan om en bättre samordning av bebyggelseplaneringen
har utredningsmannen uttalat, att man i princip bör
kunna utgå från att byggnadsprojekt, som kommer till stånd i enlighet
med fastställd plan, kan förverkligas utan invändningar från bebyggelsesynpunkt.
1 anledning härav får jag erinra om, att frågan om de lånebeviljande
organens befogenhet att ställa krav på utformningen av byggnader,
för vilka statslån utgår, behandlas i 1961 års statsverksproposition (bil.
27 s. 29). När frågan då anmäldes, framhöll jag att, med hänsyn till förekomsten
av föråldrade planer i behov av revision, ett byggnadsprojekts
överensstämmelse med fastställd plan inte borde nödga de lånebeviljande
organen att för statsbelåning godtaga byggnadsföretag, som enligt nutida
betraktelsesätt inte tillgodoser berättigade kvalitetskrav. Detta uttalande
lämnades utan erinran av riksdagen. Någon anledning att på nytt pröva
denna fråga torde inte föreligga.
Syftet med utredningsmannens förslag är, att de bostadspolitiska organens
synpunkter skall beaktas redan vid planens uppgörande. Jag biträder
denna målsättning men kan inte förorda att länsbostadsnämnderna inkopplas
i själva planarbetet. De bostadspolitiska synpunkterna bör framföras
i centralt utfärdade råd och anvisningar. Detta utesluter givetvis inte
att samråd mellan planmyndigheter och låneorgan bör förekomma när
skäl därtill föreligger. Det informella samarbete som förekommer mellan
planmyndigheterna och länsbostadsnämnderna torde i huvudsak tillgodose
samrådsbehovet på länsplanet.
Beträffande den tekniska granskningen av låneärenden förordar
utredningsmannen en fortsatt decentralisering och en samordning med den
tekniska granskningen enligt byggnadsstadgan. Jag ansluter mig härtill. Utflyttningen
av granskningen bör fortskrida i den takt kommunerna får resurser
att påtaga sig uppgiften. I regel torde det, som utredningsmannen
framhåller, vara möjligt att anknyta decentraliseringen till de fall då delegering
enligt 67 § byggnadsstadgan äger rum. Avgörandet bör emellertid
grundas på en prövning av förutsättningarna i varje särskilt fall. I de fall
granskningen inte utflyttas till kommunerna bör liksom hittills den bostadstekniska
granskningen åvila länsarkitektsorganisationen och den byggnadstekniska
granskningen utföras av länsbostadsnämnderna.
Möjligheterna att, som utredningsmannen föreslår, i en gemensam
publikation sammanföra byggnadsstyrelsens tekniska anvisningar och bostadsstyrelsens
till låneverksamheten knutna bostadstekniska anvisningar
torde, med hänsyn till den principiella skillnaden mellan de båda slagen
av anvisningar, vara rätt små. Ett nära samråd mellan de båda verken är
emellertid nödvändigt vid utarbetandet av anvisningar. Jag vill erinra om,
att de av bostadsstyrelsen senast utfärdade bostadstekniska anvisningarna
i skriften God Bostad 1960 tillkommit efter samråd med byggnadsstyrelsen.
Statsutskottets utlåtande nr 46 är 1962
5
I fråga om anvisningar av rent byggnadsteknisk art bör det finnas förutsättningar
att åstadkomma bättre samordning än för närvarande. Jag förutsätter,
att bostadsstyrelsen och byggnadsstyrelsen beaktar möjligheterna
härtill.
Som utredningsmannen anfört är det av väsentlig betydelse att kontrollen
på byggnadsarbetsplatserna blir så effektiv som möjligt.
Utvecklingen under senare år synes motivera en viss skärping av denna
kontroll. I nära anslutning till utredningsmannens förslag förordar jag att
kotinuerlig kontroll, i form av dagkontroll eller på annat sätt, föreskrives
för större flerfamiljshus och gruppbyggen när länsbostadsnämnden eller
förmedlingsorganet så finner erforderligt.
Utredningsmannen har även behandlat frågan om åtgärder vid bristande
kontroll under byggnadsstadiet och under lånetiden. Enligt av bostadsstyrelsen
utfärdade anvisningar skall långivningen i en kommun, där del
föreligger påtagliga brister i den kommunala kontrollen, kunna upphöra
till dess bristerna har avhjälpts. Utredningsmannens förslag innebär, att
beslut om avstängning från lån skall kunna lattas endast om kommunen
inte vill påtaga sig kostnaden för en genom länsbostadsnämndens försorg
anordnad kontroll.
För egen del finner jag att beslut om avstängning inte bör förekomma.
Ifrågavarande kontrollåtgärder åligger kommunerna enligt 1947 års lag
om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande. Det kan inte
vara riktigt, att en kommun skall kunna undandra sig dessa förpliktelser
och därigenom frånta kommunmedlemmarna möjligheten att få bostadslån.
I syfte att skapa erforderligt underlag för positiv rättelse där en kommun
försummar uppgiften bör emellertid lånebestämmelserna kompletteras
med stadgande om alt, där kommunen brister i sina skyldigheter, länsbostadsnämnden
äger att på kommunens bekostnad föranstalta om erforderlig
övervakning och kontroll. Det torde kunna förutsättas att en sådan
åtgärd kommer att aktualiseras endast i undantagsfall. Som regel torde
rättelse kunna vinnas genom att det lånebeviljande organet vänder sig till
kommunen och påtalar förhållandena.
De interimistiska lånebesluten vid gruppbyggen torde inte
längre bli erforderliga om mitt i annat sammanhang framlagda förslag till
gemensam låneförfattning för småhus och flerfamiljshus genomföres.
Vad gäller den av utredningsmannen i detta sammanhang berörda frågan
om kontroll av försäljningspriserna för gruppbyggda småhus får jag framhålla
följande. Det är angeläget, att förmånerna av den statliga långivningen
kommer konsumenterna till del. I nuvarande läge lorde ett slopande av
kontrollen medföra risk för oskäliga prishöjningar. Vad utredningsmannen
anfört om att del nuvarande systemet komplicerat planläggningen och genomförandet
av gruppbyggen finner jag inte bärande. För en betydande del
av byggnadsverksamheten tillämpas anbudsförtarande. Det torde knappast
i fråga om gruppbyggda småhus föreligga särskilda svårigheter för en byggnadsföretagare
att lämna fasta prisuppgifter i förväg. Enligt min mening
bör kostnadsfrågorna ägnas ökad uppmärksamhet. Jag kommer därför i det
följande alt föreslå, att bostadsstyrelsen får bättre resurser att utarbeta värderingsmetoder
och följa kostnadsutvecklingen.
I fråga om kreditvärdebedömningen har utredningsmannen anfört,
att några generella normer svårligen kan uppställas. Svårigheter att
försälja statsbelånade fastigheter bör emellertid enligt utredningsmannens
mening medföra eu obenägenhet all med statslån medverka till uppförande
6 Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
på orten av ytterligare hus av samma typ eller till ytterligare bostadsbebyggelse
över huvud. Detta uttalande har mött erinringar i remissyttrandena.
För egen del finner jag, att förhållanden av det slag utredningsmannen pekar
på bör beaktas vid prövningen av låneansökningar. Det är emellertid av
väsentlig betydelse, att utrymme ges för en nyanserad bedömning av kreditvärdelragorna.
En för långt driven förenkling av låneföreskrifterna i
detta hänseende kan motverka bostadsproduktionen på landsbygden. Jag är
därför inle beredd att förorda iörslagel om utfärdande av närmare föreskrifter
rörande kreditvärdebedömningen.
Beträffande tomtkoslnadsgranskningen erinrar utredningsmannen
om att bostadsstyrelsen i början av år 1961 utfärdat nya anvisningar,
som i huvudsak innebär alt prövningen begränsas till att avse kostnader
för råmark i ytterområden. Denna ändring av granskningens innehåll sammanfaller
i allt väsentligt med utredningsmannens synpunkter. Utredningsmannen
anser emellertid, att särskilda utredningar rörande ortens pris på
mark kan undvaras. Vidare föreslår han etl sammanförande av de s. k. saneringstilläggen
och lägestilläggen. Därjämte har utredningsmannen funnit,
alt behov föreligger i kommunerna av särskild markexpertis.
Jag anser det viktigt, att en effektiv kontroll över markprisernas utveckling
alltjämt upprätthålles vid långivningen. Det primära ansvaret för markkostnadsutvecklingen
bör ankomma på kommunerna. Det framstår som
angeläget, inte minst från rättssäkerhetssynpunkt, att kostnadsgranskningen
är objektiv och grundad på ett tillfredsställande material. En bedömning
från fall till fall synes ge utrymme för ett icke önskvärt godtycke.
Den nuvarande markkostnadsgranskningen har formen av en försöksverksamhet.
Det är ännu för tidigt att avge något omdöme om verkningarna
av de nya reglerna, som trädde i full kraft först den 1 oklober 1961. Jag
är därför inte beredd att nu förorda någon ändring härvidlag. Det torde få
ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om de förändringar av granskningen
som framdeles kan bli erforderliga.
Jag vill i detta sammanhang betona vad utredningsmannen anfört om
betydelsen av en aktiv kommunal markpolitik. Det är angeläget, alt kommunerna
i god tid skaffar sig tillgång till tomtmark, som på skäliga villkor
kan tillhandahållas för erforderlig bostadsproduktion. En sådan markpolitik
underlättar också en kontinuerligt bedriven planeringsverksamhet.
Bostadsstyrelsen har i sitt yttrande över betänkandet tagit upp frågan
om åtgärder i syfte att underlätta för kommunerna att anskaffa mark för
bostadsändamål. Styrelsen ifrågasätter, om inte en kommun för inköp av
saneringsfastighet, på vilken kommunen förbinder sig att uppföra ny byggnad,
som kan statsbelånas, skall kunna erhålla förskott på statslånet. Frågan
behöver belysas ytterligare, och jag förutsätter, att bostadsstyrelsen senare
återkommer med närmare utredning i ämnet.
Beträffande produktionskostnadsberäkningarna vid hyressättning
och vid övertagande av lån har utredningsmannen anfört bl. a. följande.
Arbetet med beräkningarna står inle i rimlig proportion till deras värde.
När det gäller hyressättningen bör det vara möjligt att låta hyrorna i de
allmännyttiga och kooperativa företagens lägenheter bli normgivande. Därigenom
kan produktionskostnadsberäkningarna undvaras. Det bör ankomma
på kommunerna att med ledning av kostnadsuppgifter från byggnadsföretagaren
och sin erfarenhetsmässiga kännedom fastställa skälig hyra.
Jag vill till en början erinra om att produktionskostnadsberäkningar
till grund för hyressättning numera företas endast beträffande hus, som
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
7
uppföres av enskilda byggnadsföretagare. För den övervägande delen av
nytillkommande bostäder fastställer de lånebeviljande organen inga hyror.
När hyror skall fastställas, torde emellertid behov av en objektiv bedömning
föreligga. En bedömning, som innebär att tillbörlig hänsyn inte tages
till bl. a. variationer i fråga om standard och kostnader mellan olika hus,
måste framstå som godtycklig. Det torde f. n. inte vara möjligt att beakta
sådana variationer på annat sätt än genom en beräkning av skäliga produktionskostnader
med ledning av en sakligt grundad metod. Jag kan därför
inte biträda förslaget att slopa produktionskostnadsberäkningarna.
När det gäller prövningen av ansökningar om övertagande av lån har
jag erfarit alt några särskilda beräkningar inte alltid behöver utföras. Del
kan nämligen ofta omedelbart avgöras, om köpeskillingen är skälig. Köpeskillingskontrollen
har i huvudsak betydelse i områden där det råder bostadsbrist,
som föranleder prishöjningar. 1 dessa fall torde den inte kunna
undvaras utan att det uppstår biverkningar, som inte är önskvärda.
Med det sagda har jag endast velat understryka, att produktionskostnadsberäkningarna
bör bibehållas. En annan fråga är om beräkningarna skall
utföras av länsbostadsnämnderna eller om dessa skall kunna begränsa sig
till alt kontrollera beräkningar, som utföres av förmedlingsorganen. Förutsättningarna
för alt överlåta beräkningsarbetet på förmedlingsorganen torde
vara starkt skiftande. I de fall där en överflyttning kan göras, bör den dock
komma till stånd.
Utredningsmannens förslag om slopande av st or leksgränsen för
egnahem kan inte tillstyrkas. Däremot kan jag godtaga förslagen att egnahemslånekungörelsens
krav på anslutning till gemensamhetsanläggning
för vatten och avlopp slopas samt att hyreskontrollen
i hus, som upprustats med förbättringslån, upphäves.
Förslaget att till länsbostadsnämnderna överföra beslutanderätten i
låneärenden avseende hus, som till mer än halva ytan innehåller
annat än bostäder, kan jag tillstyrka. De anvisningar, som
erfordras för bedömningen i dessa ärenden, bör i huvudsak anknyta till nuvarande
praxis. Till denna fråga återkommer jag vid anmälan av anslaget
till lånefonden för bostadsbyggande.
Beträffande vinter b idragen har utredningsmannen i förenklingssyfte
föreslagit ett slopande av möjligheten att efterge krav på kommunalt bidrag
som villkor för vinterbidrag. Bostadsstyrelsen har i stället föreslagit, all
kravet på kommunalt bidrag helt skall slopas. Bidraget liar en ringa inverkan
på bostadskostnaderna, och någon utökning av det statliga vinterbidraget
förutsätts inte. Jag biträder styrelsens förslag. Även den förenkling som
utredningsmannen har åsyftat uppnås därigenom.
De ändringar i låneförfattningarna, som påkallas av de förslag jag i del
föregående har framlagt, bör träda i kraft den 1 januari 1963.
Med anledning av det av utredningsmannen påtalade behovet att överse
bestämmelserna rörande redovisningen av beviljade familjebostadsbidrag
har bostadsstyrelsen anfört, all styrelsen avser alt i samråd
med kommunförbunden överväga om förenklingar kan åstadkommas.
Därutöver torde några ytterligare åtgärder inte erfordras.
I fråga om kommuns upptagande av lån för eget bostadsbyggande
bar utredningsmannen föreslagit alt kommun ulan Kungl Maj:ts
medgivande skall äga uppla bottenlån till bostadsbyggnader, förvilka statliga
lån beviljats kommunen. Då förslaget kräver ändringar i kommunallagarna,
torde frågan fä prövas i annat sammanhang.
8
Statsutskottets utlåtande nr 46 är 1962
Jag övergår härefter till att behandla förslagen rörande arbetsuppgifternas
fördelning på olika organ.
Beträffande lån- och bid ragsgi v ningen har utredningsmannen
löreslagit en fullständig decentralisering till länsbostadsnämnderna. Förslaget
har i flera remissyttranden kritiserats under hänvisning hl. a. till
att det bostadspolitiska centralorganet genom decentraliseringen skulle förlora
all direkt kontakt med utvecklingen på bostadsområdet. Bostadsstyrelsen
har emellertid förordat en decentralisering och anfört, att erforderlig
kontakt med verksamheten erhålles hl. a. genom behandling av besvärsmål
och genom stickprovsgranskning av låneärenden.
Utredningsmannens förslag innebär, att av statsmakterna tidigare utstakade
riktlinjer för den bostadspolitiska verksamheten följes. Erfarenheterna
av den hittills genomförda decentraliseringen ger inte anledning att
nu inta en ändrad ståndpunkt i detta avseende. Utredningsmannens förslag
framstår därför som välmotiverat. Genom att bostadsstyrelsen befrias
från de löpande uppgifterna i samband med lån- och bidragsgivningen skapas
större utrymme för ledning och övervakning av den bostadspolitiska verksamheten
samt för ett angeläget upplysningsarbete.
I enlighet härmed förordar jag en fullständig utflyttning till länsbostadsnämnderna
av egnahems- och förbättringslångivningen samt tertiärlångivningen.
Även låneärenden avseende studentbostäder bör handläggas av länsbostadsnämnderna.
Decentraliseringen bör genomföras under budgetåret
1962/63. Som bostadsstyrelsen framhållit bör den särskilda långivningen till
kollektiva tvätterier och till maskinanskaffning inom byggnadsindustrien
av praktiska skäl ligga kvar hos styrelsen.
Den av utredningsmannen föreslagna utflyttningen till länsbostadsnämnderna
av granskningen av kommunernas beslut om familjebostadsbidrag
synes innebära flera praktiska fördelar. För kommunerna begränsas
kontakterna i låne- och bidragsärenden till ett enda, till länet förlagt
organ. Vidare torde gransknings- och inspektionsverksamheten underlättas,
om den bedrives av länsorganen. Det är därjämte en fördel, om länsbostadsnämnderna
är mera aktivt engagerade i denna väsentliga del av den bostadspolitiska
verksamheten. Jag vill därför förorda den föreslagna decentraliseringen.
Jag kan däremot inte biträda bostadsstyrelsens förslag att besvär
över förmedlingsorganens beslut i dessa ärenden skall anföras direkt hos
styrelsen. Sådana besvärsärenden bör i stället i första hand prövas av länsbostadsnämnderna.
Med hänsyn till den fasta praxis som utbildats på förevarande
område samt önskemålet om en begränsning av antalet besvärsinstanser
föreslår jag vidare, alt bostadsstyrelsen i fortsättningen skall vara
sista instans i ärenden av detta slag.
I fråga om pensionärsbostadsbidragen har bostadsstyrelsen föreslagit,
att beslutanderätten överföres till kommunerna i likhet med vad som
gäller för familjebostadsbidragen samt att länsbostadsnämnderna endast,
granskar de meddelade besluten. Mot förslaget kan invändas att pensionärsbostadsbidragen
till skillnad från familjebostadsbidragen utgår till kommunerna
och att decentraliseringen skulle innebära alt bidragen beviljades
av bidragsmottagaren. Denna skillnad är dock närmast av formell art, eftersom
bidragsbesluten granskas av länsbostadsnämnderna innan ersättning
av statsmedel utgår. Jag tillstyrker därför förslaget. Granskningen av kommunernas
beslut bör vara fullständig beträffande lägenheter, för vilka pensionärsbostadsbidrag
tidigare ej utgått, och i övrigt utföras stickprovsvis.
Beträffande förslaget att vissa av bostadsstyrelsens nuvarande upp
-
Statsutskottets utlåtande nr 46 är 1962
9
gifter överflyttas till statens institut för byggnadsforskning
och byggnadsstyrelsen får jag erinra om, att frågan om arbetsuppgifternas
fördelning har övervägts av de tre organen. En gränsdragning har
gjorts, som för bostadsslyrelsens del i huvudsak innebär att styrelsen skall
utfärda sådana råd och anvisningar som erfordras för handläggningen av
låneärenden, bedöma experimentverksamheten från kreditvärdesynpunkt
samt tills vidare ombesörja typritningsverksamheten. Denna gränsdragning
kan behöva omprövas framdeles, men f. n. bör någon ändring inte företagas.
Jag förutsätter, att de berörda organen uppmärksamt följer frågan
om en lämplig arbetsfördelning, särskilt med tanke på att dubbelarbete bör
undvikas. Lämpliga former för typritningsverksamheten bör prövas av bo~
stadsstyrelsen och statens institut för byggnadsforskning.
Vad gäller den slutliga förläggningen av bostadsstyrelsens statistikproduktion
bör ett ställningstagande uppskjutas till dess frågan har prövats
av delegationen för statistikfrågor i enlighet med delegationens arbetsprogram.
Förslaget om en överflyttning till riksbanken av bostadsmyndigheternas
låneförvaltning har mött åtskilliga erinringar i remissyttrandena.
Som skäl mot förslaget har bl. a. anförts, att låntagarna och
kommunerna skulle få ytterligare ett organ att upprätthålla kontakt med i
lånefrågor. Vidare har, särskilt från bostadsorganens sida, framhållits, atl
gränsdragningen mellan bostadslånemyndigheternas och riksbankens arbetsområde
torde ge upphov till vissa svårigheter. Det har även ifrågasatts
om en överflyttning skulle innebära besparingar. Enligt min mening kan
dessa invändningar inte frånkännas betydelse. Som utredningsmannen själv
framhåller torde inga anmärkningar kunna riktas mot den nuvarande låneförvaltningen.
Jag finner därför inte anledning att förorda någon överflyttning.
I detta sammanhang må även erinras om att en förnyad undersökning av
möjligheterna att övergå till elt system med kreditgarantier kan förutses bli
aktuell när bostadsbyggnadsutredningen slutfört sitt arbete. Därest en dylik
förändring genomföres, torde förvaltningsuppgifterna i sammanhanget komma
att omhändertas av primärkreditgivarna. I ett sådant läge får frågan
om den lämpliga förläggningen av förvaltningsuppgifterna avseende de
äldre lånen förnyad aktualitet.
Även om jag inte kan tillstyrka eu överflyttning till riksbanken av låneförvaltningen,
anser jag att vissa förändringar nu bör företagas i fråga
om fördelningen av förvaltningsuppgifterna mellan bostadsstyrelsen och
länsbostadsnämnderna. I syfte att så långt det är praktiskt lämpligt och
möjligt befria bostadsstyrelsen från handläggning av låneärenden föreslås,
att förvaltningen av säkerheterna för förut utlämnade lån helt överföres
till länsbostadsnämnderna med undantag för lantarbetarbostadslån, lån till
byggnadsmaskiner och tvätterilån. Därigenom kommer utflyttningen av
pantvården att omfatta sammanlagt ca 43 500 lån. Utflyttningen bör företas
så snart detta låter sig göra med hänsyn till länsbostadsnämndernas personalförhållanden
och valvsutrymmen.
Med avseende på den bostadspolitiska organisationen har utredningsmannen
förordat, att bostadsstyrelsen bibehålies som centralorgan
samt att länsbostadsnämnderna åtminstone tills vidare skall vara fristående
länsorgan. Utredningsmanen har därutöver beträffande styrelsens och
nämndernas inre organisation angivit vissa huvuddrag men förutsatt all detaljerna
i organisationen blir föremål för särskild utredning, sedan stals
-
10
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
makterna har fattat beslut i fråga om organisationens arbetsuppgifter. I
denna fråga får jag anföra följande.
Behovet av samhälleliga åtgärder på bostadspolitikens område torde inte
minska under överskådlig tid. Uppgifterna att följa utvecklingen, ta initiativ
till förändringar av samhällets åtgärder och utöva den direkta ledningen
av den bostadspolitiska verksamheten blir även framgent av så stor omfattning
och betydelse, att ett centralt bostadspolitiskt ämbetsverk måste
finnas. Jag delar alltså utredningsmannens mening att bostadsstyrelsen bör
bibehållas.
Jag förutsätter vidare, i likhet med utredningsmannen, att länsbostadsnämnderna
behålles som fristående länsorgan. För Stockholms stad och län
bör, i enlighet med förslaget, inrättas en gemensam bostadsnämnd. Utredningsmannens
förslag angående en särskild planeringsavdelning hos länsbostadsnämnderna
kan jag dock inte förorda.
Vad utredningsmannen anfört om eu begränsning av bostadsstyrelsens
direktivrätt kan jag ej ansluta mig till. Det är naturligt och nödvändigt, att
styrelsen har sådana befogenheter, att en verklig ledning kan utövas. Emellertid
är det angeläget, att de olika föreskrifter och bestämmelser, som gäller
för den bostadspolitiska verksamheten, blir mer samlade och överskådliga än
som nu är fallet. Det förslag till enhetlig låneförfattning, som jag i annat
sammanhang anmäler, har tillkommit i bl. a. detta syfte. Vidare bör i anslutning
härtill så snart som möjligt företagas en översyn av gällande anvisningar
till låneförfattningarna. Riktpunkten för detta arbete bör vara,
att vissa mera betydelsefulla detalj bestämmelser för långivningen, vilka inte
lämpligen bör inrymmas i författning, skall fastställas av Kungl. Maj :t,
medan anvisningar i tekniska frågor och kostnadsfrågor m. m. skall utfärdas
av bostadsstyrelsen. Jag räknar med att detta arbete skall kunna
slutföras under innevarande år. Översynen torde komma att ge en fastare
form åt anvisningarna på det bostadspolitiska området och så till vida tillgodose
syftet med utredningsmannens förslag.
Vägledande för min prövning av bostadsstyrelsens organisation har varit
angelägenheten av att, samtidigt som alla besparingsmöjligheter tillvaratas,
ge det bostadspolitiska centralorganet tillräckliga resurser för arbetet med
anvisningar och annan information, planeringen av bostadsförsörjningen
samt kostnads- och värderingsfrågorna.
Vid anmälan av anslaget till lånefonden för bostadsbyggande kommer jag
att föreslå vissa åtgärder i syfte att förbättra planeringen av bostadsförsörjningen.
Dessa åtgärder förutsätter en viss upprustning av bostadsstyrelsens
personalresurser för planeringsverksamheten.
Som jag tidigare framhållit är det angeläget, alt värderingsfrågorna ägnas
ökad uppmärksamhet. Såväl med tanke på kostnadsutvecklingens betydelse
för bostadskonsumenterna som med hänsyn till statens ekonomiska engagemang
i bostadsbyggandet är det motiverat med ökade insatser för att
följa denna utveckling. Metoderna för kostnadsberäkning och hyressättning
bör överses och göras tillgängliga för bostadsproducenter m. fl.
Den av styrelsen planerade informationsverksamheten innefattar bl. a.
utgivande av en tidskrift, som skulle rikta sig främst till kommunernas
förtroendemän och tjänstemän. Enligt min mening bör ifrågavarande informationsbehov
tills vidare kunna tillgodoses genom tillfälliga meddelanden,
broschyrer och skrifter. Samarbetet med andra organ på byggnadsverksamhetens
område i fråga om spridning av informationen bör utvecklas
vidare.
Statsutskottets utlåtande nr 46 är 1962
11
Förändringarna i styrelsens arbetsuppgifter förutsätter ändringar i nuvarande
byrå- och sektionsindelning. Med hänsyn till värderingsfrågornas
betydelse biträder jag bostadsstyrelsens förslag om inrättande
av en särskild värderingsbyrå. Jag kan också tillstyrka, att delar av den
nuvarande lånebyrån samt sociala sektionen sammanföres till en låneoch
bidragsbyrå. Däremot är jag inte beredd att förorda inrättande av eu
särskild byrå för förvaltningsuppgifterna. Då större delen av pantvården
utflyttas till länsbostadsnämnderna, bör den återstående delen av ombudsmannasektionen
överföras till låne- och bidragsbyrån. Arbetet med ränteeftergifter
bör dock förläggas till kamerala sektionen, vilken alltjämt torde
få hänföras till kanslibyrån.
Beträffande kanslibyrån kan jag godtaga förslaget om en allmän sektion
för anvisningar och informationsfrågor. På sektionen bör inrättas en befattning
som byrådirektör i Ae 26 och en biträdestjänst i reglerad befordringsgång.
Med den utformning av informationsverksamheten, som jag i det
föregående förordat, bör någon arvodesbefattning för en pressombudsman
inte inrättas. I stället bör för ändamålet beräknas ett belopp motsvarande
lön enligt 21 löneklassen. Därigenom torde behovet av personal även för
vissa andra arbetsuppgifter tillgodoses. Som följd härav kan en amanuenstjänst
på den föreslagna personalsektionen utgå.
Beträffande sistnämnda sektion kan jag i övrigt godtaga den av styrelsen
föreslagna personaluppsättningen med den ändringen att ytterligare en biträdestjänst
i reglerad befordringsgång indrages.
Till kamerala sektionen bör från ombudsmannasektionen överföras den
personal, som handlägger ärenden rörande ränteeftergifler.
Låne- och bidragsbyrån bör arbeta på tre sektioner, lånesektionen, ombudsmannasektionen
och bidragssektionen.
Vad angår lånesektionen tillstyrker jag styrelsens förslag med den ändringen
att den nu på lånebyråns juridiska sektion befintliga tjänsten som
byrådirektör i Ao 21 bör bibehållas och överflyttas till lånesektionen.
På ombudsmannasektionen bör utflyttningen av pantvårdsarbetet medföra
en ytterligare personalminskning. Sedan arbetet med ränteeftergifter
överförts till kamerala sektionen torde de återstående arbetsuppgifterna
kunna fullgöras av en byrådirektör i Ao 26, en förste byråsekreterare i Ao
23, en kanslist, en kontorist i Ae!) och elL biträde i reglerad befordringsgång.
Följande tjänster bör indragas, nämligen en tjänst som förste byråsekreterare
i Ae 23, en amanuenstjänst, en förste kansliskrivartjänst i Ae
12, fem kanslibilrädestjänster i Ae 7 och en biträdestjänst i reglerad befordringsgång.
I fråga om bidragssektionen förordar jag likaledes en något större personalminskning
än den styrelsen föreslagit. Enligt min mening bör följande
tjänster indragas, nämligen två amanuenstjänster, en arvodesbefattning
som assistent, två konlorsskrivartjänster i Ae och Ag 13, en kansliskrivartjänsl
i Ag 10, fyra kanslibiträdestjänster i Ae 7 samt nio biträdestjänster
i reglerad befordringsgång. I stället för en på sociala sektionen befintlig
tjänst som förste byråsekreterare i Ae 23 bör på bidragssektionen inrättas
en byrådirektörstjänst i Ae 24.
Beträffande planeringsbyrån tillstyrker jag bostadsstyrelsens förslag med
vissa jämkningar.
Den för planeringssektionen avsedda byrådirektörstjänsten bör vara
extra ordinarie. För den föreslagna nya tjänsten som förste byråsekreterare
kan jag ej förorda högre placering än i Ae 21.
12
Statsutskottets utlåtande nr 46 är 1962
Även den byrådirektörstjänst, som föreslås på utredningssektionen, bör
vara extra ordinarie. Någon ändring av biblioteksassistenttjänstens lönegradsplacering
kan ej tillstyrkas.
1 fråga om statistiska sektionen förordar jag, att en tjänst som förste
aktuarie i Ae 21 inrättas i utbyte mot en amanuenstjänst. Mot styrelsens
förslag om indragning av tre biträdestjänster i reglerad befordringsgång
bär jag ingen erinran. I övrigt bör denna sektion lämnas oförändrad i avvaktan
på den prövning av dess arbetsuppgifter som skall företagas av delegationen
för statistikfrågor.
Tekniska byråns chef bör vara överingenjör i Bo eller Bp 3. Det torde
lå ankomma på Kungl. Maj:t att närmare reglera frågan om anställningsformen.
Vad gäller bostadstekniska sektionen kan styrelsens förslag godtagas,
doek att sektionen bör förestås av en byrådirektör i Ae 26.
Även beträffande byggnadstekniska sektionen kan jag i huvudsak godtaga
vad styrelsen föreslagit. Tjänsten som avdelningsdirektör i B 1 bör
dock liksom förste byråingenjörstjänsten i A 23 vara extra ordinarie. Styrelsens
förslag om en ny byrådirektörstjänst i A 24 kan jag ej biträda.
Tvätterisektionen bör, som styrelsen föreslagit, utgå.
För chefen för den nya värderingsbyrån bör inrättas en tjänst som överingenjör
i Bo 3. Byrån bör, som styrelsen föreslagit, omfatta tre sektioner.
Beträffande indexsektionen kan jag godtaga styrelsens personalförslag
med den jämkningen att föreståndaren för sektionen bör vara byrådirektör
i Ae 24.
Till hussektionen bör överföras tjänsterna på lånebyråns värderingssektion
samt därutöver en byrådirektörstjänst och en kanslibiträdestjänst i Ae
7. Även sistnämnda två befattningar är nu placerade på lånebyrån. Sektionen
bör förestås av en avdelningsdirektör i Bo 1. En av de två byrådirektörstjänster,
som kommmer att finnas på sektionen, bör placeras i Ae 26.
Denna tjänst avses för uppgiften att leda arbetet med metoder för värdering
av låneobjekt in. m. 1 övrigt kan styrelsens förslag till tjänsteuppsättning på
denna sektion godtagas med vissa jämkningar beträffande anställningsformen.
Till tomtsektionen bör överföras tjänsterna på lånebyråns marksektion
med undantag för en tjänst som förste byråingenjör i Ae 23 och en byråingenjörstjänst
i Ae 19, vilka i enlighet med styrelsens förslag bör indragas.
Samtidigt bör inrättas en ny tjänst som avdelningsdirektör i Bo 1 och en
byrådirektörtjänst i Ae 24, vilka i likhet med den befintliga byrådirektörsbefattningen
i Ao 26 är avsedda för lantmätare.
Styrelsens förslag att vissa utredningar, som är av större omfattning
eller kräver speciell sakkunskap, skall kunna utföras med anlitande av
utomstående experter kan jag godtaga. Medelsanvisningen under expertposten
bör för detta ändamål ökas med 70 000 kr.
Jag vill anmäla att av mig i detta sammanhang framlagda förslag beträffande
bostadsstyrelsens personaluppsättning, i vad förslagen angår de
olika befattningarnas lönegradsplacering, har varit föremål för överläggningar
mellan företrädare för social- och civildepartementen samt vederbörande
personalorganisationer och därvid godtagits av organisationerna. En
tablå över de tjänster, som kommer att finnas hos bostadsstyrelsen efter
organisationsförslagets genomförande, torde såsom bilaga få fogas till statsrådsprotokollet
i detta ärende.
Styrelsens planer på en särskild utbildningsverksamhet i syfte att skapa
Statsutskottets utlåtande nr 46 år i962
13
förutsättningar för afl på biträdespersonal överföra uppgifter, som nu ankommer
på ingenjörer, finner jag tilltalande. Jag förutsätter, att alla möjligheter
till en sådan omfördelning av arbetsuppgifterna i verket tillvaratages.
I anledning av styrelsens förslag till ordinariesättning av vissa tjänster
föreslår jag, alt följande tjänster ombildas till ordinarie, nämligen två
förste byråingenjörstjänster i A 23 på värderingsbyrån, en tjänst som förste
byråingenjör i A 21 på tekniska byrån och en expeditionsvaktstjänst i A 7
på kanslibyrån.
Antalet ordinarie kontorsbiträdestjänster bör i enlighet med styrelsens
förslag minskas med 15.
Till övergångsstat bör föras två tjänster som förste aktuarie i Ao 23 och
en tjänst som förste byråsekreterare i Ao 21.
Styrelsens förslag till ändrade tjänstebenämningar för kamerala sektionens
hålkort spersonal tillstyrkes. Befattningen som föreståndare för
maskingruppen bör benämnas chefsoperatör.
Styrelsens förslag om en friare tillämpning av den för hålkortspersonal
gällande befordringsgången kan ej tillstyrkas.
De förändringar av personaluppsättningen hos hostadsstyrelsen, som
jag i det föregående har föreslagit, innebär en minskning av antalet befattningar
hos verket med 52. För helt år räknat uppgår den härigenom
uppkommande minskningen av styrelsens avlöningskostnader till ca 700 000
kr.
Hela personalminskningen kan inte åstadkommas vid ingången av nästa
budgetår. Decentraliseringen av långivningen och granskningen av ärenden
rörande familjebostadsbidrag torde inte kunna komma till stånd förrän
omkring den 1 januari 1963. Tidpunkten för utflyttning av pantvårdsarbetet
är beroende av bl. a. länsbostadsnämndernas möjligheter att bereda
valvsutrymmen för de nytillkommande lånesäkerheterna.
I samband med omorganisationen kan även uppkomma behov av vissa
övergångsanordningar. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela
de föreskrifter, som kan bli behövliga i detta sammanhang.
För särskilda personalkostnader under tiden till dess decentraliseringen
genomförts samt för kostnader i samband med erforderliga övergångsanordningar
beräknar jag ett belopp av 650 000 kr.
Vad departementschefen föreslagit medför, inberäknat automatiska förändringar,
en minskning av medelsbehovet under anslaget med 105 000 kr.
Anslaget föreslås sålunda uppfört med 4 478 000 kr.
Bostadsstyrelsen: Omkostnader. Departementschefen förordar i enlighet
med förslag av hostadsstyrelsen, att anslaget höjes med 54 000 kr. till
850 000 kr.
Länsbostadsnämnderna: Avlöningar. Den av departementschefen förordade
decentraliseringen av långivning och granskning av ärenden rörande
familjebostadsbidrag förutsätter en viss personalökning bos länsbostadsnämnderna.
Departementschefen föreslår, att sex nya teknikertjänster
skall inrättas, varav tre byrådirektörstjänster i Ae 24, en förste byråingen
-
14
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
jörstjänst i Ae 23 och två tjänster som förste byråingenjör i Ae21. Tre
ingenjörstjänster i högst A 15 anses böra indragas.
Bostadsstyrelsen har föreslagit, att assistenttjänster inrättas hos samtliga
länsbostadsnämnder. Departementschefen föreslår, att åtta nya tjänster inrättas.
Den för nämnden i Stockholm avsedda assistenttjänsten föreslås
skola bytas ut mot en befattning som byråassistent i Ae 19.
Beträffande kontorspersonal har bostadsstyrelsen föreslagit en ökning
med 21 tjänster. Då enligt departementschefens förslag praktiskt taget hela
arbetet med pantvården i äldre låneärenden kommer att utflyttas till nämnderna,
torde en viss ytterligare förstärkning erfordras. Det förordas därför,
att hos nämnderna inrättas sex tjänster av nu avsett slag utöver vad styrelsen
föreslagit.
Tjänsterna under 15 lönegraden bör, efter de jämkningar i lönegradsplaceringen
för befintliga tjänster som i detta sammanhang har befunnits
motiverade, fördelas på två tjänster som kontorsskrivare i A 13, sex kansliskrivartjänster
i A 10, 26 kontoristbefattningar i A 9, 50 kanslibiträdestjänster
i A 7 och 75 tjänster för biträden i reglerad befordringsgång.
Vidare föreslås följande lönegradsändringar för befattningar inom länsbostadsnämndernas
organisation. Länsbostadsdirektörstjänsterna bör uppflyttas
till B 1 med undantag för tjänsten i Gotlands län, vilken bör vara
placerad i A 26. 11 tjänster som förste byråingenjör i A 21 bör uppflyttas
till A 23. Av ingenjörstjänsterna med placering lägre än i 23 lönegraden
bör, inräknat de nya tjänster som förordats, sex vara placerade i A 21 och
29 i A 19. Den tör nämnden i Stockholm avsedda kamrer stjänsten bör uppflyttas
till A 23, medan övriga kamrerstjänster utom den hos nämnden i
Gotlands län inrättade tjänsten bör uppflyttas till A 21.
höljande extra ordinarie tjänster, nämligen sex kontoristtjänster i A 9
och sex kanslibiträdestjänster i A 7, föreslås ombildade till ordinarie.
Antalet ordinarie kontorsbiträdesbefattningar föreslås skola minskas med
två.
Beträffande vissa av de tjänster, som enligt förslaget nyinrättas hos
nämnder na, beräknas, med hänsyn till tidpunkten för decentraliseringens
genomförande, avlöningsmedel endast för en del av nästa budgetår.
Vad departementschefen förordat medför, inberäknat automatiska förändringar,
en ökning av medelsbehovet med 886 000 kr. Anslaget uppföres
med 6 048 000 kr.
Länsbostadsnämndernas Omkostnader. Departementschefen förordar
en höjning av anslaget med 110 000 kr.
Ränteeftergifter å vissa bostadslån m. m. Bostadsstyrelsen har i början
av december föregående år redovisat en på Kungl. Maj:ts uppdrag
föi etagen undersökning rörande hyresnivån i hus, uppförda under olika
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
15
år. Av undersökningen framgår bl. a., alt hyresskillnaderna mellan nybyggda
hus samt hus, som tillkommit under 1940- och 1950-talen, är större än
som motiveras av förekommande olikheter i utrustnings- och utrymmesstandard.
Styrelsens undersökning aktualiserar en omprövning av nivåerna för den
garanterade räntan i äldre årgångar av hus. Departementschefen är dock
inte beredd att nu lägga fram något förslag i denna fråga. Såsom framgår
av vad departementschefen anför under nästa punkt bör en undersökning
företagas rörande den framtida utformningen av bostadsstödet åt barnfamiljer.
Med hänsyn till det samband som råder mellan de generella subventionerna
i form av ränteeftergifter och det familjepolitiskt betingade stödet
i form av familjebostadsbidrag bör dessa båda frågor enligt departementschefens
mening bedömas i ett sammanhang.
Bostadsstyrelsen har beräknat medelsbehovet för nästa budgetår utifrån
förutsättningen att såväl lånemarknadsräntorna som nivån för den garanterade
räntan kommer att vara oförändrade. Mot styrelsens beräkningar av
anslagsbehovet har departementschefen inga erinringar och föreslår därför
att anslaget uppföres med 300 000 000 kr.
Bostadsrabatter. Från anslaget bestrides utgifterna för familjebostadsbidrag
och pensionärsbostadsbidrag.
Departementschefen anför att den statliga bostadspolitiken i sina grunddrag
alltjämt överensstämmer med det handlingsprogram för bostadsförsörjningen,
som antogs vid 1946 och 1947 års riksdagar. Detta program avsåg
att genom olika stödåtgärder påverka såväl utbud som efterfrågan på
bostadsmarknaden. Allmänt skulle statens åtgärder främja en sådan inriktning
av bostadsproduktionen att tillräckligt många samt rymliga och modernt
utrustade lägenheter ställdes till bostadsmarknadens förfogande. Boende
med låg hyresbetalningsförmåga skulle erhålla särskilt stöd för all
kunna efterfråga de nya, rymligare bostäderna. För barnfamiljernas del
skulle detta stöd bl. a. utgå i form av familjebostadsbidrag.
En avsevärd minskning av barnfamiljernas trångboddhet har ägt rum
under de senaste femton åren. 1945 års bostadsräkning utvisade, att över
45 % av alla barnfamiljer i landet var trångbodda i den meningen, att del
fanns fler än två boende per boningsrum. Enligt föreliggande preliminära
uppgifter från 1960 års bostadsräkning har detta trångboddhetstal nu nedgått
till något under 18 %. Utan tvivel har familjebostadsbidragen haft stor
betydelse för denna gynnsamma utveckling. Siffrorna visar dock, att del
fortfarande finns en icke obetydlig trångboddhet kvar bland barnfamiljerna,
över 180 000 barnfamiljer i landet är trångbodda i förut angiven bemärkelse.
Detta förhållande ger departementschefen anledning att närmare undersöka,
om inte familjebostadsbidragen genom en annan utformning kan göras till
ell mera verksamt medel i strävan alt stimulera barnfamiljerna att skaffa
sig tillräckliga bostadsutrymmen.
16
Statsutskottets utlåtande nr 46 år i962
Familjebostadsbidragen infördes på förslag av bostadssociala utredningen.
Utredningen hade föreslagit, att bidrag skulle lämnas till alla familjer
med minst två minderåriga barn, oavsett familjens inkomstförhållanden.
Vid ärendets fortsatta behandling anslöt sig statsmakterna i princip till
uppfattningen att bidragen ej borde vara förbundna med någon inkomstprövning.
Vissa skäl ansågs dock tala för att bidragen till en början inte utginge
till familjer med jämförelsevis höga inkomster. Två skäl anfördes fölen
inkomstprövning, nämligen att bidragen begränsades till familjer med
två eller flera barn samt att den rådande bostadsbristen innebar en faktisk
ransonering av bostäderna.
De inkomstslreck, som fastställdes från början, har sedermera jämkats
uppåt vid ett flertal tillfällen. Bostadsstyrelsen har nu föreslagit en ny höjning
av inkomstgränserna.
Åtskilliga skäl talar för att familjebostadsbidragen ges en mera generell
räckvidd än de nu har. Inkomstprövningen för familjebostadsbidragen
sker helt schablonmässigt på grundval av den beskattningsbara inkomst,
som fastställes vid taxering till statlig inkomstskatt. Allmänt kan sägas
att en sådan inkomstprövning är eu föga effektiv mätare på behovet av
stöd. Dessutom kan ifrågasättas om de särskilda motiv för en inkomstprövning,
som anfördes vid familjebostadsbidragens tillkomst, alltjämt äger
giltighet. Tillgången på rymliga och välutrustade familjebostäder torde nu
i stort sett vara sådan, att lägenhetsunderskottet i och för sig fått minskad
betydelse som orsak till barnfamiljernas trångboddhet. Efterfrågeinriktningen
på bostadsmarknaden lyder snarast på att efterfrågan på större och
tör barnfamiljerna lämpliga lägenheter är relativt sett svagare än som motsvarar
den bostadspolitiska målsättningen.
Departementschefen erinrar i detta sammanhang om att det vid 1961 års
riksdag förelåg motioner om en förstärkning av de statliga stödåtgärder,
som åsyftar att stimulera en socialt önskvärd produktionsinriktning på bostadsområdet.
Vi har ett dylikt stöd i de statliga ränteeftergifterna. Det finns
skäl att pröva hur dessa generella subventioner, som åsyftar en allmän
sänkning av hyresnivån, bör avvägas mot bostadsbidrag av mera direkt efterfrågestödjande
art. Vidare erinras om att spörsmålet om en ökad differentiering
av de familjepolitiska stödformerna — främst de allmänna
barnbidragen — efter antalet barn i familjen har tilldragit sig ökad uppmärksamhet
under de senaste åren. Eftersom flerbarnsfamiljerna har ett
särskilt behov av större bostäder, är det tänkbart att detta önskemål skulle
kunna tillgodoses genom en lämplig utformning av familjebostadsbidragen.
Det är angeläget att de spörsmål som här tagits upp till behandling blir
närmare belysta. Det är därför departementschefens avsikt att inom en snar
framtid låta utreda frågan om familjebostadsbidragens utformning. Även
frågan om kvarstående generella subventioner i form av ränteeftergifter
bör övervägas i detta sammanhang.
Statsutskottets utlåtande nr 46 är 1962
17
I avvaktan på den blivande översynen är departementschefen inte nu beredd
att förorda någon ändring av familjebostadsbidragens belopp. Av samma
skäl bör inkomstgränserna för förhöjt bidrag och för bidrag till ettbarnsf
amil jer nu lämnas oförändrade. Inkomststrecken för helt och reducerat
bidrag till familjer med två eller flera barn bör i enlighet med bostadsstyrelsens
förslag höjas med 1 000 kr.
I överensstämmelse med det syfte som i det föregående angivits för den
blivande översynen av familjebostadsbidragen anser departementschefen
skäl föreligga att något skärpa de krav i fråga om bostadens storlek, vilka
utgör bidragsvillkor. Enligt gällande bestämmelser skall lägenheten vara
minst så stor, att antalet boende per boningsrum är högst tre personer. Om
någon del av lägenheten uthyres i andra hand, skall dock antalet boningsrum,
som bebos av bidragstagarens familj, motsvara minst halva antalet
familjemedlemmar. Departementschefen föreslår, att sistnämnda trånghoddhetsregel
skall gälla även om ingen andrahandsuthyrning föreligger.
Bidrag bör alltså i fortsättningen beviljas endast om lägenheten är minst
så stor, att antalet boende per rum, köket oräknat, är högst två personer.
Liksom f. n. bör dock undantag kunna göras i fråga om familjer med särskilt
många barn.
Departementschefen tillstyrker bostadsstyrelsens förslag om att gällande
villkor om högsta tillåtna lägenhetsyta skall utmönstras ur bidragskungörelsen.
Bidrag utgår f. n. endast om familjen bebor lägenhet, som efter ny- eller
ombyggnad färdigställts efter den 31 december 1941. Departementschefen
är inte nu beredd att föreslå att tidsgränsen slopas.
De ändringar av bidragsreglerna, som departementschefen föreslagit,
föreslås träda i kraft den 1 januari 1963. De nya trångboddhetsreglerna bör
gälla endast beträffande nytillkommande bidragstagare. I fråga om familjer,
som åtnjuter bidrag vid utgången av 1962, bör äldre regler i detta hänseende
tills vidare få gälla så länge familjen kvarbor i lägenheten.
De nya reglernas inverkan på anslagsbehovet kan inte beräknas med
större tillförlitlighet. Anslaget föreslås uppfört med oförändrat belopp av
150 000 000 kr.
Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamliet. Från detta anslag bcstrides
utgifterna för förbättringslån i den mån de är ränte- och amorteringsfria,
statsbidrag till fiskarbostäder, förvaltningsbidrag till förmedlare
av bostadsegnaliemslån samt sådana bidrag till invalidbostäder som beviljas
i samband med förbättringslån eller ulan samband med statligt lan ellei
bidrag i annan form.
Statligt förbättringsbin kan utgå i tre former. Lånet kan vara ett amorteringslån
eller ett räntefritt stående lån eller eu kombination av båda.
2—3360 62 Bihang till riksdagens protokoll 1962. G samt. Nr 46
18
Statsutskottets utlåtande nr 46 är 1902
Räntefritt lån utgår efter behovsprövning, som i huvudsak grundar sig på
sökandens inkomstförhållanden. Överstiger den beskattningsbara inkomsten
6 000 kr., medges ingen räntefrihet.
Syftet med den i förbättringslångivningen ingående kapitalsubventionen
är att minska låntagarens årliga kapitalkostnader för huset. Med hänsyn till
ändamålet med ifrågavarande stöd är det inte fullt tillfredsställande, att behovet
mätes endast vid tidpunkten för lånets beviljande. Låntagarens ekonomiska
förhållanden kan undergå sådana förändringar, att motivet för ett
statligt bidrag till bostadskostnaderna bortfaller eller alt behov av bidrag
uppkommer.
Det finns enligt departementschefen mot denna bakgrund goda skäl att
undersöka, om inte det stöd, som utgår i form av räntefria förbättringslån,
hellre bör tillgodoföras de boende i en form, som gör det möjligt att begränsa
statens insatser till de fall då ett hjälpbehov föreligger. Bl. a. förtjänar
därvid övervägas, om de räntefria förbättringslånen lämpligen bör
ersättas av löpande bidrag i någon form. Även grunderna för bedömning
av behovet behöver omprövas.
Departementschefen, som har för avsikt att låta företa en utredning angående
hithörande frågor, anser sig i avvaktan därpå ej böra tillstyrka
någon höjning av gällande inkomststreck för räntefritt förbättringslån.
Bostadsstyrelsen har föreslagit en utvidgning av möjligheterna att vid
uppsägning av förbättringslån avskriva den del av lånet, som är räntefri
och stående. Mot detta förslag har departementschefen intet att erinra.
Beträffande frågan om ränta på sådan lånedel, som varit räntefri men
vid övertagande av lånet skall amorteras, godtages vad bostadsstyrelsen
anfört.
Vad bostadsstyrelsen föreslagit rörande utbetalning av bidrag till specialinredning
av invalidbostäder tillstyrkes likaså.
Bostadsstyrelsens beräkning av medelsbehovet för ny långivning under
nästa budgetår godtages med den jämkning som följer av vad departementschefen
anfört angående inkomststrecket. Då styrelsen torde vara oförhindrad
att för ny långivning utnyttja den i verkets dispositionsbokföring oredovisade
behållningen av ca 12 500 000 kr., uppföres anslaget för nästa budgetår
med ett belopp av 15 000 000 kr.
Bidrag till viss upplysningsverksamhet rörande byggnadstekniska frågor.
Departementschefen förordar att anslaget för nästa budgetår uppföres
med ett belopp av 25 000 kr.
1960 års bostadsräkning. Departementschefen förordar att anslaget för
nästa budgetår uppföres med endast ett formellt belopp.
Statsutskottets utlåtande nr 46 är 1962
19
Kapitalbudgeten
Lånefonden för bostadsbyggande. Från fonden, till vilken medel anvisas
i den mån så erfordras för utbetalning av beviljade lån, utlämnas tertiärlån
till flerfamiljshus, räntebärande egnahemslån och förbättringslån
samt fr. o. in. budgetåret 1961/62 även tvätterilån. För varje budgetår fastställes
en ram för långivningen. För innevarande budgetår har anslaget till
fonden uppförts med 730 000 000 kr.
Departementschefen anför följande.
I fråga om bostadsbyggandets omfattning och inriktning har bostadsbyggnadsulredningen
lagt fram eu preliminär prognos rörande behovet fölen
femårsperiod. Enligt utredningens beräkningar skulle bostadsbyggandet
behöva successivt utvidgas så, att det årliga färdigställandet av bostadslägenheter
i medeltal för åren 1961—1965 uppgår till ca 76 000 lägenheter.
Bostadsstyrelsen har föreslagit, att för nästa budgetår skall bestämmas
ett bostadsbyggnadsprogram omfattande minst 75 000 lägenheter. Vidare
bär styrelsen föreslagit, att igångsättningen under innevarande budgetår
skall ökas till nämnda nivå.
För påbörjandet av nya bostadsbyggen under innevarande budgetår har
statsmakterna uppställt ett byggnadsprogram på 70 000 lägenheter. Senare
denna dag kommer jag att föreslå, att Kungl. Maj:t förelägger riksdagen förslag
att den för bostadsmyndigheternas långivning gällande medelsramen
utvidgas så att nämnda program kan ökas till 73 000 lägenheter.
BostadsbyggnadsuLredningens behovsprognos grundar sig i åtskilliga avseenden
på rätt osäkra antaganden. Det är med hänsyn härtill angeläget att
en ny behovsbedömning kommer till stånd så snart förutsättningar finns atl
nä ett mera tillförlitligt resultat. För budgetåret 1962/63 föreslår jag ett
bostadsbyggnadsprogram omfattande 75 000 lägenheter. Medelsramen för
den preliminära långivningen under nästa budgetår bör beräknas med
denna utgångspunkt. Vid fördelning av medelsramen på län och orter bör
beaktas behovet av ett ökat bostadsbyggande på de orter, där näringslivets
expansion medför särskilt stor efterfrågan på arbetskraft. Jag utgår från
att av ramen 5 000 lägenheter reserverats för att på dessa orter medge de
särskilda bostadstillskott, som kan bli erforderliga för att möjliggöra önskvärd
rörlighet på arbetsmarknaden.
Vid anmälan av förevarande anslagspunkt i 1961 års statsverksproposition
anförde jag, att småhusbyggandet inte borde hållas tillbaka av en för
snäv medelsram. Denna borde därför beräknas så att den gåve utrymme för
lån till småhus i en omfattning, som motsvarade den emotsedda efterfrågan
på sådana lån. Uttalandet godkändes av riksdagen.
Enligt bostadsstyrelsens bedömning är intresset för lån till småhus stigande.
Jag vill i detta sammanhang erinra om att Kungl. Maj:t i slutet av
1961 på mitt förslag fastställde nya och gynnsammare regler för bestämmande
av högsta belåningsvärde för småhus. Vidare har jag för avsikt atl
i det följande föreslå en sådan utvidgning av den statliga långivningen till
småhus, att lån även kan utgå för friliggande småhus, som skall uthyras
eller upplåtas med bostadsrätt. Syflel härmed är att anpassa långivningen
och därmed produktionsinriktningen inom bostadsbyggandet till de värderingar
och önskemål i fråga om bostadsformen, som kommer till uttryck i
20
Statsutskottets utlåtande nr 46‘ år 19(>2
bostadskonsumenternas egen efterfrågan, samt att åstadkomma en förenkling
och rationalisering av lånebestämmelserna. EU bifall till förslaget kan
beräknas medföra en viss ökning av småhusbyggandet.
Liksom under innevarande budgetår bör småhusproduktionen inom den
av statsmakterna fastställda totala ramen för bostadsmyndigheternas långivning
fritt få bestämmas av de framkommande bygginitiativen. Från dessa
utgångspunkter och på grundval av bostadsstyrelsens bedömning av småhusbyggandets
utveckling kan beräknas alt, vid en produktion av sammanlagt
75 000 lägenheter, uppskattningsvis 24 000 lägenheter kommer att inrymmas
i småhus och 51 000 i flerfamiljshus.
Jag övergår nu till att behandla av bosladsstyrelsen framlagda förslag
rörande ändringar i gällande lånebestämmelser in. m. och torde först få ta
upp styrelsens förslag till nya regler för planering av bostadsförsörjningen.
Bostadsstyrelsen har föreslagit viss ändring i lagen om kommunala åtgärder
till bostadsförsörjningens främjande. Förslaget innebär, att nuvarande
skyldighet för stora och medelstora kommuner att uppgöra bostadsförsörjningsplaner
skall ersättas av ett åläggande för i princip alla kommuner
i riket att årligen upprätta bostadsbyggnadsprogram för en femårsperiod.
I" rågan om åtgärder för att åstadkomma en bättre och effektivare planering
av bostadsförsörjningen tillhör de problem, som bostadsbyggnadsutredningen
har att överväga. På initiativ av utredningen har under hösten 1961
påbörjats en försöksverksamhet i Malmöhus, Värmlands och Västerbottens
län i syfte att vinna erfarenheter av en mer intensifierad planeringsverksamhet
på detta område.
Som bostadsstyrelsen anlört är det angeläget, alt eu förbättrad planering
av bostadsförsörjningen kommer till stånd. Gällande bestämmelser om bostadsförsörjningsplaner
har visat sig föga tjänliga i detta avseende. Behovet
av en mera målmedveten och bättre organiserad planeringsverksamhet är
allmänt omvittnat. Med hänsyn till viklen av alt för bostadsproduktionen
tillgängliga resurser får en så rationell användning som möjligt och till planeringsfrågornas
betydelse för bostadskostnaderna bör enligt min mening
allvarliga ansträngningar göras för att nå en förbättring av förhållandena på
delta område.
Bostadsstyrelsens förslag om femåriga bostadsbyggnadsprogram, vilka
skall revideras varje år, synes vara ett uppslag värt att pröva vid sidan av
den redan pågående försöksverksamheten. Innan närmare erfarenheter vunnits
av den verksamhet bostadsstyrelsen föreslår, bör dock någon lagändring
ej genomföras. Jag förutsätter i stället, alt Kungl. Maj:t äger att, inom ramen
för gällande lag, utfärda de föreskrifter som erfordras för att en verksamhet
av ifrågavarande slag skall kunna igångsättas på försök. Ett ytterligare
skäl för att inte nu ändra lagen är, att bostadsbyggnadsutredningens
prövning av planeringsfrågorna bör avvaktas.
Bostadsstyrelsen har förutsatt, att Kungl. Maj:t till ledning för planeringsverksamheten
i kommunerna årligen skall ange en ram för bostadsbyggandets
storlek i hela riket under den kommande femårsperioden. Även om ell
uttalande därom inte skulle bli bindande för statsmakterna vid den årliga
prövningen av lånemedelsramen för det nästföljande budgetåret, anser jag
det mindre lämpligt, att Kungl. Maj :t anger ett produktionsprogram på
längre sikt. I stället bör det ankomma på bostadsstyrelsen att, vid behov
efter samråd med andra berörda myndigheter, ange den ungefärliga omfattning
bostadsbyggandet enligt verkets bedömning kommer att få.
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
21
En effektiviserad planeringsverksamhet kräver ökade insatser från de
bostadspolitiska organens sida. Härtill har jag tagit hänsyn vid beräkningen
av bostadsstyrelsens och länsbostadsnämndernas avlöningsanslag.
Jag övergår härefter till att behandla bostadsstyrelsens förslag om en för
flerfamiljshus och småhus gemensam lånekungörelse. Styrelsens förslag innebär,
att reglerna för lån till småhus ändras så, att de i väsentliga delar
överensstämmer med vad som nu gäller för belåning av flerfamiljshus. Ändringen
föreslås ske genom en omarbetning av tertiärlånekungörelsen, som i
sin nya lydelse skulle omfatta även nyproduktionen av småhus.
Det föreligger enligl bostadsstyrelsens framställning risk för att bostadsbyggandets
inriktning på olika bostadsformer på ett inte önskvärt sätt påverkas
av förefintliga olikheter i lånereglerna för småhus och flerfamiljshus.
Jag finner det angeläget, att dylika inflytelser på bostadsproduktionen såvitt
möjligt undvikes. Produktionens inriktning på olika hustyper och upplåtelseformer
bör bestämmas på grundval av föreliggande tekniska och ekonomiska
förutsättningar, varvid bostadskonsumenternas egna värderingar och
önskemål måste vara vägledande. De statliga lånereglerna bör därför vara
så utformade, att finansieringsvillkoren så långt det är möjligt blir likformiga
för olika hustyper.
På grund av det här anförda förordar jag, att reglerna för den statliga
bostadslångivningen omarbetas, så att de blir i huvudsak enhetliga för flerfamiljshus
och småhus. Det blir härigenom också möjligt att, såsom bostadsstyrelsen
föreslagit, samla lånereglerna i en gemensam kungörelse, vilket
innebär en administrativ förenkling.
Bostad sstyrelsen har framhållit, alt de i fråga om lånereglerna mest betydelsefulla
skillnaderna mellan flerfamiljshus och småhus hänför sig till
bestämmelserna om högsta belåningsvärde (lånelak), lånegränser och ränteeftergifter.
Till de två sistnämnda ämnena återkommer jag i det följande.
Beträffande lånetaksbestämmelserna, vilka ej är intagna i författning, torde
jag här få erinra om de tidigare omnämnda, av Kungl. Maj :t i december
1961 fastställda nya bestämmelserna för småhus. De nya bestämmelserna
innebär, att lånetaket anpassas efter bland annat kostnadsskillnader som
sammanhänger med husets storlek och utformning samt ortens prisnivå,
varjämte bestämmelserna medför eu höjning av lånetaket och därmed också
av belåningsmöjligheterna.
1 fråga om innehållet i den nya lånekungörelsen får jag anföra följande.
Bostadsslyrelsen har föreslagit, alt kungörelsen skall beträffande flerfamiljshus
avse både ny- och ombyggnad, men i fråga om småhus endast
nybyggnad. Lån till ombyggnad av småhus skall enligt styrelsens förslag
alltjämt utgå i form av egnahemslån. Vidare anser styrelsen, alt en för upprustning
och ombyggnad av bostadshus gemensam stödform bör övervägas
vid eu särskild utredning.
För egnahemslån till ombyggnad kräves att ombyggnaden skall vara genomgripande
och i fråga om resultatet likvärdig med nybyggnad. Enligt min
mening torde numera ej finnas anledning all för statslån till ombyggnad
ställa annat villkor än att ombyggnaden ger ett resultat, som är i huvudsak
likvärdigt med nybyggnad, samt all ombyggnadsarbetena ej är att anse som
ringa. Genomföres denna ändring, bortfaller enligt vad jag inhämtat från
bostadsslyrelsen de av styrelsen åberopade skälen för ett bibehållande av
egnaheinslånelormen för ombyggnad av småhus. De angivna förutsättningarna
för lån till ombyggnad bör gälla för både flerfamiljshus och småhus.
Kravet på ell med nybyggnad likvärdigt resultat bör i första hand avse ut
-
22
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
rustningsstandarden, medan kraven på lägenheternas planlösning och storlek
får jämkas med hänsyn till de faktiska förutsättningarna för ändringar i
dessa hänseenden. Den nuvarande bestämmelsen i tertiärlånekungörelsen,
att lånet inte får överstiga halva ombyggnadskostnaden, bör i detta sammanhang
utgå. Med denna utformning av förutsättningarna för lån till ombyggnad
bör den nya kungörelsens tillämpningsområde omfatta även ombyggnad
av småhus.
Frågan i vilken omfattning och i vilka former statligt stöd bör utgå till
ombyggnads- och förbättringsföretag, som inte uppfyller de nu angivna förutsättningarna
för lån till ombyggnad, bör närmare utredas. I avvaktan på
resultaten av denna utredning bör de nuvarande bestämmelserna om förbättringslån
tills vidare bibehållas, dock med de ändringar i lånevillkoren
som jag föreslagit i annat sammanhang.
Bestämmelserna om vinterbidraget bör i huvudsaklig överensstämmelse
med bostadsstyrelsens förslag göras tillämpliga även beträffande småhus.
De nuvarande bestämmelserna om minimistorlek för lägenheter i en- och
tvåfamiljshus samt om utrustning av sådana hus med anordningar för centraluppvärmning
och bad skall enligt bostadsstyrelsens förslag överföras till
den nya kungörelsen. Enligt min mening torde bestämmelser av detta slag
liksom en del andra standardkrav lämpligen böra ingå i de tidigare nämnda,
blivande anvisningarna till kungörelsen.
I huvudsaklig överensstämmelse med bostadsstyrelsens förslag bör den
nya kungörelsen innehålla en bestämmelse om att lån må beviljas endast om
huset kan beräknas få stadigvarande användning för det avsedda ändamålet.
Bestämmelserna om övre lånegräns inrymmer, såsom bostadsstyrelsen
framhållit, en av de mest väsentliga skillnaderna mellan de två nuvarande
låneformerna. Styrelsen har föreslagit, att de för tertiärlån gällande övre
lånegränserna skall göras tillämpliga på lån till småhus, varvid dock lånegränsen
90 % skall bibehållas i fråga om småhus, som skall bebos av låntagaren.
Styrelsens förslag innefattar vidare ett slopande av den nuvarande
begränsningen av egnaheinslångivningen till vissa kategorier av låntagare.
Innebörden av styrelsens förslag är, att småhus som uthyres eller upplåtes
med bostadsrätt blir jämställda med flerfamiljshusen i fråga om både övre
lånegränser och låntagarkategorier. Den kritik som i några remissyttranden
framförts mot förslaget bygger främst på uppfattningen, att den till olika
företagsformer knutna differentieringen av övre gränsen för tertiärlån är
olämplig och att den därför inte bör överföras till småhusområdet. Enligt
min mening är denna differentiering i stort sett lämpligt avvägd och jag finner
inte anledning att beträffande småhusbelåningen föreslå avvikande regler
i nämnda hänseende. Jag tillstyrker därför bostadsstyrelsens ifrågavarande
förslag.
Vad bostadsstyrelsen anfört om undre gräns för lånet föranleder inga
erinringar från min sida. I princip bör således den för tertiärlån gällande
gränsen tillämpas även beträffande lån till småhus, varvid dock nuvarande
lördjupningsmöjligheter bör bibehållas tills vidare.
Tertiärlånekungörelsens regler om lånets storlek och inteckningssäkerhetens
placering i fråga om förmånsrätten anknyter till begreppet avkaslningsvärde.
Emellertid är vissa lokaler in. m. undantagna från statlig långivning,
oaktat värdet av dem ingår i avkastningsvärdet. Den på lokalerna
belöpande delen av avkastningsvärdet påverkar då ej lånets storlek men väl
inteckningarnas placering och därmed den övre lånegränsen. För vissa andra
lokaler gäller, att värdet av dem inte beaktas vid fastställande av avkast
-
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
23
ningsvärdet. I sylte alt förenkla och förtydliga ifrågavarande laneregler
föreslår jag, att i lånebesluten skall fastställas ett belåningsvärde att ligga
till grund för bestämmande av lånets storlek och ett pantvårde, vilket skall
utgöra grund för fastställande av den övre lånegränsen.
Enligt min mening föreligger behov av klarare regler beträffande vilka
slag av lokaler för annat än bostadsändamål, som skall ingå i beräkningen av
dessa värden. Det torde vara lämpligt, att beräkningen av belåningsvärdet
nära anknyter till den praxis, som utbildats vid Kungl. Maj:ts prövning av
ärenden angående tertiärlån till hus, vilka till mer än halva lägenhetsytan
innehåller annat än bostäder. Innebörden härav är, all långivningen i princip
skall omfatta sådana lokaler, som utgör naturliga och nödvändiga komplement
till bostäderna inom ett mindre bostadsområde, där bostäderna
tillkommer med stöd av statliga lån. I fråga om pantvärdet bör gälla, all
det må överstiga belåningsvärdet med värdet av mark, byggnad eller annan
nyttighet, som ej omfattas av belåningsvärdet. Det torde få ankomma på
Kungl. Maj:t att fastställa grunder för beräkning av belåningsvärde och
pantvärde.
Bostadsstyrelsen har anfört, att vissa av de i egnahemslånekungorelsen
medgivna undantagen från kravet på inteckningssäkerhet saknar praktisk
betydelse. Däremot anser styrelsen, att bestämmelsen om att annan säkerhet
än inteckning kan godtagas efter medgivande av Kungl. Maj:t bör införas i
den nya kungörelsen och där gälla i fråga om småhus. Jag biträder styrelsens
förslag med den ändringen, att denna i Kungl. Maj:ts hand lagda undantagsmöjlighet
bör gälla utan begränsning till viss hustyp. Bestämmelsen
om undantag från kravet på inteckningssäkerhet för helkommunalt bostadsföretag,
för vars tertiärlån kommunen iklätt sig borgen såsom för egen
skuld, synes i fortsättningen böra avse alla allmännyttiga bostadsföretag
med sådan borgen.
Egnahemslånekungörelsens stadgande om visst kommunalt ansvarstagande
för statslånet bör såsom bostadsstyrelsen föreslagit införas i den nya
kungörelsen men där avse endast småhus som skall hebos av låntagaren.
I fråga om ränteeftergifter syftar bostadsstyrelsens förslag till att göra
småhusen jämställda med flerfamiljshusen även i detta avseende. Enligt
min mening är det angeläget, att även i fråga om ränteeftergiftsbestämmelserna
åstadkomma likformighet mellan flerfamiljshus och småhus. Jag föreslår,
att de för flerfamiljshus gällande bestämmelserna om ränteeftergift
göres i huvudsak tillämpliga beträffande småhus, för vilka lån beviljas enligt
den nya kungörelsen.
De nuvarande amorteringsreglerna är olika för de två låneformerna. För
tertiärlån tillämpas fast amortering, dvs. amortering med lika stort belopp
varje år, varvid de årliga räntekostnaderna successivt minskar i takt med
amorteringarna. I fråga om egnahemslån erlägges amortering och ränta i
form av lika stora årsbelopp (fasL annuitet). Annuitetens amorteringsdel
och dess räntedel ändras undan för undan, men summan av dem är konstant.
Egnahemslånet kan därjämte i vissa fall uppdelas i eu amorteringsdel
och en stående del. Den sistnämnda lånedelen skall amorteras först dä
amorteringsdelen slutbetalats.
Under hänvisning till att lånekostnaderna under de första åren av låneliden
blir högre vid fast amortering än vid fast annuitet och atl skillnaden
vid fördjupning av lånet kan bli betydande, har bostadsstyrelsen föreslagit
alt annuitetsregeln tills vidare bibehålies för småhus, som skall ägas och
bebos av låntagaren. För övriga småhus skulle liksom för flerfamiljshus till - lämpas fast amortering.
24
Statsutskottets utlåtande nr 46 är 1962
För egen del finner jag det önskvärt att om möjligt undvika tillämpning
av två olika amorteringssystem inom samma låneform, bland annat med
hänsyn till de olägenheter som kan uppkomma i samband med ändringar i
äganderätten till de belånade husen. Visserligen blir vid fast amortering
lånekostnaderna under de första åren av lånetiden större än vid fast annuitet.
Merkostnaden blir dock mindre betydande i de fall där lånet ej fördjupas.
Vid fördjupning av lånet kan en ökning av ifrågavarande merkostnad
undvikas, om lånet uppdelas i två lånedelar samt ränta och amortering på
den fördjupade lånedelen bestämmes med tillämpning av de lånevillkor, som
eljest gäller för motsvarande lån. För en sådan regel talar också det principiella
skälet, att lånekostnaderna bär vara oberoende av fördjupningen,
vilken endast bör avse att med statsmedel komplettera otillräckliga underliggande
krediter. Ett ytterligare skäl för fast amortering av ifrågavarande
lån utgör den omständigheten, att de årliga lånekostnaderna vid fast amortering
kommer att ha minskat avsevärt vid den tidpunkt, då reparationsbehovet
normalt börjar göra sig gällande.
På grund av det anförda föreslår jag, att för det statliga lånet i samtliga
tall skall tillämpas fast amortering. För fördjupad lånedel bör ränta och
amortering bestämmas så, att de motsvarar vad låntagaren haft att erlägga
om fördjupning ej skett. Av praktiska skäl bör dock sistnämnda regel gälla
endast beträffande lånedel i primärlåneläge. Den nuvarande bestämmelsen
om möjlighet att ändra räntan på beviljade lån bör i fortsättningen gälla
även beträffande amorteringstiden för fördjupade lånedelar.
Jag vill tillägga, att för den enskilde småhusägaren i ett normalfall, där
statslånet uppgår till 40 % av belåningsvärdet, på detta sätt utformade låneregler
med hänsyn till den föreslagna ökningen av ränteeftergiften kommer
att medföra ungefär samma kostnad under den första tiden som nuvarande
egnahemslåneregler.
Vad bostadsstyrelsen anlört om förskott pa lån föranleder ingen erinran
från min sida.
Bland de laneregler, som inte berörts i det föregående, finns en del bestämmelser,
vilka blivit inaktuella och därför bör utmönstras ur författningen
eller anpassas till ändrade förhållanden. Exempel härpå utgör bestämmelserna
om jämställande av municipalsamhälle med kommun, om förskott på
vissa projekteringskostnader, om lån till en övre gräns av 95 % för vissa
industiiföretag, om aterkrav av ränteeftergift in. in. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj:t alt besluta om behövliga ändringar i nämnda hänseenden
samt om de mindre jämkningar i övrigt av lånereglerna, som må befinnas
erforderliga vid den slutliga ullormningen av lånekungörelsen.
De nya bestämmelserna bör såsom bostadsstyrelsen föreslagit tillämpas
i fråga om lån som beviljas efter utgången av år 1962.
Bostadsstyrelsen har vidare lagt fram vissa förslag rörande äldre bostadsans
kaff ning slån. Förslagen innebär dels att tertiärlån skall kunna utgå för
upprustning av flerfamiljshus, som tillkommit med stöd av bostadsanskaffningslån,
samt att utestående del av bostadsanskaffningslånet därvid skall
avlösas, dels att, där avlösning ej kommer till stånd, en amorteringstid skall
fastställas för den hittillsvarande räntebärande stående delen av lånet, dels
slutligen att räntefria stående delar av bostadsanskaffningslån till egnahem
skall kunna avskrivas före den tidpunkt då så kan ske enligt gällande bestämmelser.
Vad först angår upprustning av flerfamiljshus, som finansierats med bostadsanskaffningslån,
s. k. barnrikehus, anser jag det önskvärt att möjlig
-
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
25
lieler skapas för att sätta dessa hus i stånd. Styrelsen har beräknat, att sammanlagt
något över 7 miljoner kr. erfordras för underhålls- och förbättringsåtgärder
i detta syfte. Dessa ombyggnadsarbeten bör enligt styrelsens förslag
kunna finansieras med lån i öppna marknaden och tertiärlån. 1 samband
med ny långivning bör även kvarstående bostadsanskaffningslån avlösas
med ny kredit i form av lån på kreditmarknaden eller tertiärlån.
Jag tillstyrker styrelsens förslag. Vad styrelsen föreslagit angående ränteeftergift
och eventuell fördjupning av tertiärlån i detta sammanhang kan jag
godtaga.
I fråga om de hus, till vilka tertiärlån ej skall utgå, har bostadsstyrelsen
föreslagit, att den räntebärande stående delen av bostadsanskaffningslånet
skall återbetalas inom högst 20 år med rätt för styrelsen att bestämma en
kortare amorteringstid. Detta förslag kan jag tillstyrka. I anledning av vad
SABO anfört angående kapitalkostnaderna, får jag erinra om att bostadsstyrelsens
förslag, enligt vad styrelsen anför, innebär att kapitalkostnaderna
för husen inte kommer att öka.
Bostadsstyrelsens förslag i fråga om avskrivning av räntefri stående del
av bostadsanskaffningslån synes innebära en förenkling av arbetet med förvaltningen
av dessa lån. Förslaget lillstyrkes därför.
Bostadsstyrelsen, som på Kungl. Maj:ts uppdrag prövat frågan om lånevillkoren
för landsting, har lagt fram ett förslag, som i huvudsak innebär afl
landstingen och av dem bildade bostadsföretag i lånehänseende blir jämställda
med primärkommuner och allmännyttiga bostadsföretag. Jag tillstyrker
bostadsstyrelsens förslag. Såsom styrelsen förutsatt bör ifrågavarande
lån, vilka regelmässigt avser kategorihus, inte förenas med sådant ansvar
för förluster, som statsverket eljest ikläder sig enligt 33 § tertiärlånekungörelsen.
Därmed saknas också skäl att beträffande dessa lån tillämpa övriga
bestämmelser i nämnda paragraf. I anledning av vad landstingsförbundet
anfört om sammansättningen av styrelsen i bostadsföretag, som bildas av
landsting, har jag inhämtat att lånemyndigheternas tolkning av begreppet
byggnadsföretagarintressen inte utgör hinder för lån enligt de av styrelsen
föreslagna reglerna i sådana fall, som åsyftas i landstingsförbundets yttrande.
I detta sammanhang får jag erinra om att vissa förslag i syfte att åstadkomma
ett ökat bostadssparande framlagts av utredningen om sparstimulerande
åtgärder (SOU 1961: 2). Utredningen föreslog bl. a., att den som regelbundet
sparar till en egen bostad skulle kunna få statslån beräknat efter
ett högre belåningsvärde än enligt eljest gällande grunder. Vidare skulle
viss amorteringsfrihet kunna ifrågakoinma. Till bostadssparare, som förvärvade
bostadsrätt, skulle statliga fyllnadslån eller kreditgarantier kunna beviljas
till grundavgiften. Utredningen föreslog också införande av kreditgaranti
vid förvärv av äldre egnahem.
Utredningens förslag och de däröver avgivna remissyttrandena har tidigare
redovisats för riksdagen (prop. 1 DO 1: 160). Riksdagen log dock ej någon
ståndpunkt till förslagen, vilka ansågs böra prövas i samband med utformningen
av den statliga bostadspolitiken.
Vad utredningen föreslagit angående belåningsvärden för småhus torde
sakna aktualitet sedan Kungl. Maj:t numera fastställt nya regler för beräkning
av belåningsvärden, innebärande bl. a. all dessa anslules närmare till
produktionskostnaderna. Förslaget om amorteringsfrihet kan ej tillstyrkas.
Förslaget om fyllnadslån och kreditgarantier för förvärv av bostadsrätt
mötte liksom förslaget om kreditgarantier vid förvärv av äldre egnahem sä
26
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
starka erinringar under remissbehandlingen, alt jag ej anser mig böra förorda
deras genomförande.
Jag vill även erinra om att vissa frågor, som rör lånereglerna, har tagits
upp av bostadspolitiska organisationskommittén. Min ståndpunkt till kommitténs
synpunkter och förslag har jag redogjort för vid anmälan av bostadsstyrelsens
avlöningsanslag.
Jag övergår nu till frågan om beräkningen av medelsramar och anslag.
1 det föregående har jag föreslagit, att bostadsbyggnadsprograinmet för nästa
budgetår skall omfatta 75 000 lägenheter. Av dem torde uppskattningsvis
71 000 komma att finansieras med statliga lån. På grundval av de bedömningar
bostadsstyrelsen gjort bör medelsramen beräknas från antagandet alt
de 71 000 lägenheterna kommer att fördela sig med 22 000 på småhus och
49 000 på flerfamiljshus.
Verkningarna på lånemedelsbehovet av mitt förslag till förenhetligade
lånebestämmelser är vanskliga att bedöma. Då de emellertid torde komma
att göra sig gällande först på längre sikt, bör medelsramen nu beräknas på
grundval av de genomsnittliga lånebelopp bostadsstyrelsen angivit i sin anslagsframställning
med de jämkningar, som föranledes av de ändrade bestämmelserna
om högsta belåningsvärden för småhus. I enlighet härmed beräknar
jag den för nästa budgetår erforderliga medelsramen enligt följande
uppställning :
Milj. kr.
Lån till nya flerfamiljshus (49 000 x 10 300 kr.) ............... 505
Lån till nya småhus (22 000 X 22 500 kr.) ........................ 495
Ökat medelsbehov på grund av höjda belåningsvärden......... 60
Lån till ombyggnader samt förbättrings- och tvätterilån...... 60
1 120
Ramen för preliminära beslut om lån, som skall utgå från lånefonden
för bostadsbyggande, bör alltså för nästa budgetår fastställas till
i 120 000 000 kr.
Vad angår anslaget till lånefonden för bostadsbyggande kan jag i huvudsak
godta bostadsstyrelsens beräkningar. Utbetalningarna av lån under den
gångna delen av innevarande budgetår tyder visserligen på att behållningen
på anslaget vid budgetårets utgång kan bli avsevärt större än styrelsen räknat
med. Å andra sidan kan medelsåtgången under nästa budgetår bli i motsvarande
mån större. Med hänsyn härtill föreslår jag, att anslaget till lånefonden
upptages med ett belopp av 740 000 000 kr.
Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien. Från
fonden utlämnas lån till anskaffande av byggnadsmaskiner in. m. Till fonden
har för innevarande budgetår anvisats ett formellt belopp av 1 000 kr.
Byggnadsstyrelsen har funnit sig böra starkare än hittills begränsa långivningen
till att avse maskiner, som har nyhetsvärde och bör prövas inom
byggnadsindustrien eller har en mera påtagligt arbetsbesparande effekt. Medelsbehovet
tillgodoses av inflytande amorteringar.
Departementschefen har inte funnit anledning till erinran mot den av
Statsutskottets utlåtande nr 46 är 1962
27
bosladsstyrelsen föreslagna inriktningen av ifrågavarande långivning och
föreslår att anslaget även för nästa budgetår uppföres med ett endast formellt
belopp.
Räntefria lån till bostadsbyggande. Från anslaget, till vilket medel anvisas
i den män så erfordras för utbetalning av beviljade lån och bidrag,
utlämnas vinterbidrag, tilläggslån till studentbostäder, bidrag för specialinredning
av invalidlägenheter i hus, vartill statligt lån eller räntebidrag
beviljats, samt fr. o. m. budgetåret 1961/62 räntefria delar av lån till kollektiva
tvätterier. Under en övergångstid utbetalas vidare från anslaget tillläggslån
till flerfamiljshus samt räntefria, stående delar av egnahemslån.
För varje budgetår anges en ram för beslut om lån och bidrag.
Departementschefen erinrar inledningsvis om att 1957 års studentbostadsutredning
avgivit ett betänkande om ändamålsenliga studentbostäder (SOU
1961: 35). I betänkandet, som remissbehandlats, framlägges i huvudsak en
rad rekommendationer angående utformningen av studentbostäder. Enligt
departementschefens mening innehåller betänkandet åtskilliga värdefulla
uppslag. Utredningens rekommendationer har också i stor utsträckning tillstyrkts
under remissbehandlingen, även om vissa remissorgan anfört kritiska
synpunkter i en del avseenden. Det anses lämpligen böra ankomma på
bostadsstyrelsen att, med beaktande av de synpunkter som framkommit vid
remissbehandlingen, på grundval av betänkandet utarbeta råd och anvisningar
för uppförande av studentbostäder.
Utredningen har även lagt fram vissa förslag, som rör bestämmelserna
för den statliga långivningen till studentbostäder. Två av förslagen är av
beskaffenhet att böra anmälas för riksdagen. Dessa förslag innebär, atl
sludentbostadsstödet skall kunna utgå även till studerande vid de högre
konstnärliga utbildningsanstalterna samt att villkoret om kommunal upplåtelse
av tomt ersättes med krav på ett kommunalt bidrag med 600 kr. per
studentrum, för vilket statligt tilläggslån utgår.
Det första av dessa förslag har allmänt tillstyrkts vid remissbehandlingen.
För egen del finner departementschefen övervägande skäl tala för att
sludentbostadsstödet göres tillgängligt för alla studerande vid högre utbildningsanstalter,
således även de konstnärliga. Det erinras om att studentbostadsstödet
redan nu omfattar studerande vid musikhögskolan. Det föreslås
få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda närmare bestämmelser i denna
fråga.
Vad gäller det kommunala bidraget har utredningens förslag tillstyrkts
av en rad kommuner, under det alt bl. a. i ärendet hörda studentorganisationer
har yttrat sig i avstyrkande riktning. Då nu gällande bestämmelser
i ämnet inte synes ha givil upphov till några väsentliga olägenheter, är departementschefen
inte beredd alt föreslå någon ändring i detta hänseende.
Departementschefen tillstyrker bostadsstyrelsens förslag atl de tilläggs
-
28
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
lån, som beviljats före den 1 juli 1959 men ännu ej utbetalats, avföres från
lånefonden för bostadsbyggande till den del de skall förräntas och amorteras.
Såsom anförts vid anmälan av anslaget till bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet
föreslås samtliga bidrag till specialinredning av invalidbostäder
i fortsättningen skola utbetalas från nämnda anslag.
Ramen för den preliminära långivningen under nästa budgetår föreslås
skola fastställas till 15 000 000 kr. och anslaget uppföras med 18 000 000 kr.
MOTIONERNA
I de likalydande motionerna I: 138 (av fru Wallentheim m. fl.) och
II: 170 (av herr Johansson i Norrköping in. fl.) har hemställts, att riksdagen,
i enlighet med förslag av bostadsstyrelsen, måtte besluta att samtliga
inkomststreck för familjebostadsbidrag höjes med 1 000 kr.
I de likalydande motionerna I: 264 (av herrar Lager och öhman) och
11:335 (av herr Nilsson i Gävle m. fl.) har föreslagits, att riksdagen måtte
besluta 1) att i syfte att öka bostadsproduktionen till 80 000 nya bostäder
under budgetåret 1962/63 preliminära beslut om lån, som skall utgå från
lånefonden för bostadsbyggande, må meddelas intill ett belopp av
1 184 000 000 kr., 2) att till lånefonden för bostadsbyggande för budgetåret
1962/63 anvisa ett investeringsanslag av 806 000 000 kr., 3) att i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa att bostadsbyggnadsutredningen utöver gällande
direktiv ålägges att utreda räntepolitikens verkningar för bostadskostnaderna
i vad avser den framtida bostadspolitiken.
I de likalydande motionerna I: 265 (av herr Thorsten Larsson m. fl.) och
II: 333 (av fru Lewén-Eliasson in. fl.) har hemställts, att bestämmelsen om
inaximiyta (125 m2) i 5 § kungörelsen 1957: 359 slopas.
I de likalydande motionerna 1:406 (av herr Torsten Andersson m. fl.)
och II: 490 (av herr Eliasson i Sundborn in. fl.) har hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
1) uttala angelägenheten av att åtgärder vidtages i syfte att tillgodose
behovet av familje- och barnvänlig boendemiljö, 2) anhålla om utredning
av frågan om fortlöpande och väsentligt vidgade undersökningar och forskningsmöjligheter
rörande den framtida boendemiljöns utformning, samt 3)
anhålla att företrädare för de politiska partierna beredes tillfälle att deltaga
i bostadsbyggnadsutredningens arbete.
I de likalydande motionerna 1: 425 (av herr Bengtson m. fl.) och II: 512
(av herr Hedlund m. fl.) har hemställts, att riksdagen måtte
1) besluta att pensionärsbostadsbidrag fr. o. m. den 1 juli 1962 må på
i övrigt nu gällande grunder och i enlighet med vad i motionerna anförts
utgå även i fall då lägenheten är inrymd i hus, för vilket statligt bostadslån
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 46 är 1962
eller ränteeftergift ej beviljats, och ulan avseende vid tidpunkten för lägenhetens
färdigställande samt även i fall då pensionären är ägare till den
fastighet i vilken bostaden är inrymd;
2) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att av ovan angivna beslut föranledda
ändringar i kungörelsen den 29 augusti 1958 (nr 483) om pensionärsbostadsbidrag
måtte vidtagas;
3) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsamt tillsättande av
särskilda sakkunniga för utredning och framläggande av förslag rörande
pensionärernas bostadsförsörjning i enlighet med i motionerna angivna
riktlinjer, nämligen sammanförande av nuvarande pensionärsbostadsbidrag
och kommunala bostadstillägg till en stödform, likvärdig stödnivå för
berörda pensionärer i olika kommuner, en mellan stat och kommuner rimlig
och mellan olika kommuner likvärdig kostnadsfördelning samt åtgärder till
befrämjande av kommunernas anskaffande av bostäder för pensionärer;
samt
4) beakta vad i motionerna i övrigt anförts.
I de likalydande motionerna I: 426 (av herr Bengtson in. fl.) och 11: 511
(av herr Hedlund in. fl.) har hemställts, att riksdagen måtte
1) besluta alt statliga kreditgarantier må så snart ske kan, dock tidigast
den 1 januari 1963, beviljas för sekundärlån till en- och tvåfamilj shus i
enlighet med vad i motionerna anförts;
2) i skrivelse till Kungl. Maj:s anhålla,
A. att vid erläggande av ränta och amortering avseende statligt lån till
en- och tvåfamilj shus må gälla fast annuilet samt att förhandlingar måtte
upptagas med vederbörliga kreditinrättningar i syfte att uppnå alt vid erläggande
av ränta och amortering avseende sekundärlån till en- och tvåfamiljshus,
för vilka statlig kreditgaranti beviljats, fast annuitet regelmässigt
tillämpas;
B. att, därest under A. åsyftade ordning beträffande sekundärlån ej kan
uppnås, annuitetsreglerna för erläggande av ränta och amortering avseende
statligt lån till en- och tvåfamilj shus må utformas så, att lånets första år
blir fritt från annuitetserläggande och för lånets slutliga amortering inom
30 år erforderligt fast annuitetsbelopp genom jämna årliga höjningar av
annuitetsbeloppen fr. o. m. lånets andra år uppnås under lånets femte ar;
3) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla alt frågan om inkomstprövat stöd
till småhusbyggande måtte utredas i enlighet med vad i motionerna anförts,
samt
4) beakta vad i motionerna i övrigt anförts.
I de likalydande motionerna I: 427 (av herr Bengtson in. fl.) och II: 510
(av herr Hedlund m. fl.) har, såvitt nu är i fråga, hemställts, att riksdagen
måtte
1. A. fastställa den garanterade räntan å vissa bostadslån i enlighet med
i motionerna angivna grunder att gälla fr. o. in. den 1 januari 1962;
30
Statsutskottets utlåtande nr 46 ur 1962
B. till Ränteeltergifter å vissa bostadslån in. m. för budgetåret 1962/03
anvisa ett förslagsanslag av 225 000 000 kr.;
II. besluta
A. att tertiärlån, såvitt avser enskild, fr. o. m. den 1 juli 1962 må beviljas
upp till högst 90 % av belåningsvärdet och i övrigt på nu gällande grunder;
B.
att räntefri stående del av förbättringslån fr. o. in. den 1 juli 1962 må
beviljas då den beskattningsbara inkomsten ej överstiger 7 000 kr.;
III. i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,
A. att plan rörande avveckling av de generella bostadssubventionerna
inom en tidsperiod om tre till fem år måtte föreläggas 1963 års riksdag samt
att i samband därmed förslag angående förbättring av det ekonomiska stödet
till inkomstsvaga grupper likaledes måtte framläggas;
B. att skyndsam utredning måtte vidtagas beträffande
1. dels frågan om övergång från statlig bostadslångivning till långivning
med stöd av statliga kreditgarantier,
2. dels frågan om sådan utformning av bostadslångivningen — omläggning
av nuvarande ränte-, amorterings- och annuitetsbetalningar samt införande
av värdebeständiga bostadslån — att bostadsproduktionen främjas
och de höga inledande kostnaderna sänkes,
3. dels frågan om införande av enhetliga låneregler för enskilda, kooperativa
och allmännyttiga bostadsföretag samt kommuner;
IV. beakta vad i motionerna i övrigt anförts.
I de likalydande motionerna I: i28 (av herr Hagberg m. fl.) och II: 50!)
(av herr Heckscher m. fl.) har, såvitt nu är i fråga, hemställts,
A. att riksdagen måtte
1) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att Kungl. Maj:t, sedan försöksverksamheten
i fråga om tomtkostnadsgranskningen slutförts, måtte för
riksdagen redovisa resultatet härav samt föreslå de ändringar i granskningen
som försöksverksamheten kan föranleda;
2) uttala, att förskott å statslån icke skall utgå till kommun för inköp
av saneringsfastighet;
3) besluta, att de såsom allmännyttiga betecknade bostadsföretagen skall
åläggas redovisningsskyldighet för sina fonder, dessas storlek och successiva
uppbyggnad samt de för fonduppbyggningen tillämpade principerna;
4) besluta, att en särskild delegation skall tillsättas för att — efter förhandlingar
med vederbörande personalorganisationer — utarbeta och framlägga
förslag rörande personalbehovet och personaluppsättningen inom bostadsstyrelsen;
B.
att riksdagen måtte besluta,
1) att den statliga bostadslångivningen fr. o. m. den 1 juli 1962 skall ersättas
av ett kreditgarantisystem;
Statsutskottets utlåtande nr 46 är 1962
31
2) att i anledning därav varken preliminära beslut skall meddelas angående
lån från lånefonden för bostadsbyggande eller anslag anvisas till
samma fond från nämnda datum;
3) alt för erhållande av kreditgaranti en engångsavgift av 0,5 % skall
erläggas;
4) att räntegarantien skall upphöra, då den tidigare fastställda giltighetstiden
å tio år utgått;
5) att räntegaranti, avseende räntor å underliggande lån som hänför sig
till tiden fr. o. m. den 1 januari 1962, skall grundas på en räntesats av 5 %
vad avser hus påbörjade före den 1 januari 1958 och en räntesats på 4,5 %
vad avser senare påbörjade hus;
6) att egnahemslån och förbättringslån avseende hus som påbörjats
fr. o. m. den 1 januari 1958 skall för tid fr. o. m. den 1 januari 1962 förräntas
efter en räntesats av 5 %;
7) att tertiärlån mellan 70 och 85 % av belåningsvärdet för hus påbörjade
fr. o. m. den 1 januari 1958 skall för tid fr. o. m. 1 januari 1962 förräntas
efter en räntesats av 5,5 %;
8) att tertiärlån till den del de överstiger 85 % av belåningsvärdet för
hus påbörjade fr. o. in. den 1 januari 1958 skall för tid fr. o. m. den 1 januari
1962 förräntas efter eu räntesats av 6 %;
9) att de tilläggslån, som enligt beslut av 1953, 1957 och 1959 års riksdagar
gjorts amorteringspliktiga, skall för tid fr. o. in. den 1 januari 1962
förräntas efter en räntesats av 5,5 %;
10) att de tilläggslån, som avser hus påbörjade före den 1 januari 1958,
skall till den del de icke på grund av tidigare riksdagsbeslut redan är amorteringspliktiga
bli ränte- och amorteringspliktiga fr. o. in. den 1 juli 1962
efler en räntesats av 5,5 % och med en amorteringstid av 25 år;
11) att pensionärsbostadsbidrag skall utgå där bostaden är inrymd i
hus färdigställt tidigast den 1 januari 1942, därest bostaden uppfyller nu
gällande standardkrav;
12) att räntefria stående delar av egnahemslån, som beviljats under tiden
1948—1 juli 1953, skall fr. o. in. den 1 juli 1962 förräntas och amorteras
till hälften av det beviljade beloppet efter en räntesats av 4 % och med eu
amorteringstid av 25 år;
13) att godkänna följande avlöningsstat för bostadsstyrelsen att tillämpas
tills vidare fr. o. in. budgetåret 1962/63:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .................. 1 129 500
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t,
förslagsvis .................................................................. 30 300
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ........................ 1 002 400
4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis ............ 85 000
32 Statsutskottets utlåtande nr 46 ur 1962
,r>. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................................ 964 200
6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, förslagsvis ...... 66 600
Summa kr. 3 278 000
14) att till Bostadsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1962/63 anvisa
ett förslagsanslag av 3 278 000 kr.;
15) att till Bostadsstyrelsen: Omkostnader för budgetåret 1962/63 anvisa
ett förslagsanslag av 450 000 kr.;
16) att godkänna följande avlöningsstat för länsbostadsnämnderna, ati
tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1962/63:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .................. 1 129 200
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Ivungl. Maj:t,
förslagsvis .................................................................. 127 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ........................ 2 544 800
4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis ............ 280 000
5. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................................ 1 282 000
6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, förslagsvis ...... 85 000
Summa kr. 5 448 000
17) att till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar för budgetåret 1962/63
anvisa ett förslagsanslag av 5 448 000 kr.;
18) att till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader för budgetåret 1962/63
anvisa ett förslagsanslag av 701 000 kr.;
19) att till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån
för budgetåret 1962/63 anvisa ett förslagsanslag av 105 000 000
kr.; samt
C. att riksdagen måtte, om förslagen under B. 1)—3) ovan icke vinner
riksdagens bifall, besluta
1) att tertiärlån, till vilka tillstånd lämnas tidigast den 1 juli 1962, skall
beviljas upp till 85 % av den totala produktionskostnaden mot enbart inteckningssäkerhet,
oavsett förvaltningsformerna, upp till 95 % för s. k. allmännyttiga
företag mot kommunal borgen och upp till 90 % för kooperativa
och enskilda företag mot borgen av kommun, industriföretag eller annat
företag av motsvarande ekonomisk styrka, samt till den del de överstiger
85 % av belåningsvärdet amorteras på 25 år;
2) att tertiärlån till egnahem skall beviljas upp till 90 % av lånevärdel
oavsett företagsform;
3) att vid utgivande av statliga bostadslån en förvaltningsavgift om
0,5 % skall uttagas i samband med lånets utbetalande;
4) medgiva, att under budgetåret 1962/63 preliminära beslut om lån, som
skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande, må meddelas intill ett belopp
av 1 050 000 000 kr.;
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
33
D. att riksdagen måtte i övrigt beakta vad i motionerna anförts.
I de likalydande motionerna 1: 433 (av herr Holmberg) och II: 50k (av
herrar Cassel och Bengtson i Solna) har hemställts, att riksdagen måtte besluta
att bostadsstyrelsen även i fortsättningen skall behandla studentbostadsärendena.
I de likalydande motionerna 1: 434 (av herr Lundström m. fl.) och 11: Sill
(av herr Ohlin m. fl.) har hemställts, att riksdagen måtte besluta
1. att i skrivelse till Kungl. Maj :t ge till känna vad i motionerna anförts
beträffande:
a) att bostadsbyggnadsprogrammet för budgetåret 1962/63 bör omfatta
77 000 lägenheter eller 2 000 fler än enligt Kungl. Maj:ts förslag;
b) alt en stegring av produktionen bör eftersträvas, så att den vid 70- talets början kommer att uppgå till 100 000 lägenheter, varav bortåt hälften
i småhus;
c) att arbetet med uppgörandet av långsiktiga och kontinuerligt reviderade
kommunala och regionala bostadsförsörjningsplaner under beaktande
av inträffade och väntade befolkningsförändringar bör energiskt stimuleras;
d) att därför bostadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen,
efter inhämtande av uppgifter från kommunala och regionala organ,
till Kungl. Maj:t bör inkomma med förslag till sådan medverkan från
statens sida till planerings- och andra åtgärder, som kan vara erforderliga
för underlättande av desamma, under beaktande av kommunernas och regionernas
frihet att utforma bebyggelsestrukturen;
e) att framhålla betydelsen av att de erforderliga kommunala investeringarna
i gator, vägar, avloppssystem m. in., vilka kräves i samband med
en sådan utveckling, kan på ett tillfredsställande sätt fullföljas;
2. att i syfte att främja bostadssparande, konkurrens på lika villkor mellan
olika företagsformer och rationalisering inom bostadsproduktionen samt
motverka hyressplittring:
a) besluta att terliärlånels övre gräns för fastigheter, som påbörjas efter
ilen 1 juli 1962, skall vara 97 % för företagsformer, som nu får låna 100 %,
samt 92 % för kooperativa företag, som nu får låna 95 %;
b) besluta att den garanterade räntan för primärlån höjes från 4,5
till 5,5 % för hus uppförda före 1951, från 4 till 4,75 % för hus uppförda
1951—1952, för hus uppförda 1953—1957 från 3,5 till 4,25 % och för senare
färdigställda hus från 3,5 till 3,75 %, samt för sekundärlån i motsvarande
grad, innebärande en besparing i jämförelse med Kungl. Maj:ts förslag av
45 milj. kr. för nästa budgetår och 90 milj. kr. för del därpå följande;
c) besluta att räntefria stående delar av egnahemslån, som beviljats under
tiden 1948—1953, fr. o. in. den 1 juli 1962 skall förräntas och amorteras i
enlighet med besparingsutredningens förslag, vilket för helt budgetår innebär
en inkomst för statsverket på ca 20 milj. kr., varav It) milj. kr. faller på
mista budgetår;
3—3360 62 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 6 saml. Nr 46
34
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
d) besluta att familjebostadsbidragens belopp skall fr. o. m. den 1 juli
1962 höjas enligt i motionerna framlagt förslag och med anledning härav
bevilja en höjning av anslaget för bostadsrabatter med 20 milj. kr. till 170
milj. kr.;
e) i skrivelse till Kungl. Maj:t begära förslag till nästa års riksdag om
en omläggning av lånevillkoren för att stimulera amorteringssparande och
innebärande att räntesubventionerna ersät tes med ett enhetligt schablon
bidrag enligt i motionerna angivna riktlinjer;
f) i skrivelse till Kungl. Maj:t framhålla angelägenheten av sådana förändringar
beträffande tertiärlånekungörelsen och dess tillämpning som
bl. a. vid beräkning av tomtkostnaderna kan främja tillkomsten av bättre
bostadsmiljöer;
g) beträffande anslaget till ränteeftergifler å vissa bostadslån för budgetåret
1962/63 ävensom beträffande inkomsten från lånefonden för bostads
byggande för samma budgetår vidtaga de ändringar som föranleds av yrkandena
ovan;
3. att i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad i motionerna an
förts beträffande åtgärder för att främja sanering genom ombyggnad av
äldre flerfamiljshus;
4. att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära förslag om tillämpning av kredilgarantisystem
för bostadsfinansieringen;
5. att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte på
lämpligt sätt och i samverkan med på kreditmarknaden verkande företag
och institut förbereda och därefter för riksdagen framlägga de förslag, som
kan erfordras för att möjliggöra introducerandet av värdebeständiga lån för
bostadsbyggande i syfte att sänka bostadskostnaderna i nya hus och på
längre sikt uppnå en hyresutjämnande effekt; samt
6. att i övrigt beakta vad i motionerna anförts.
I de likalydande motionerna I: 435 (av herr Sundin) och II: 507 (av herr
Fälldin) har hemstälts, att riksdagen måtte besluta att statligt lån till enoch
tvåfamiljshus må, såvitt avser lånets övre gräns, uppgå till 95 % av belåningsvärdet
i enlighet med vad i motionerna anförts samt att i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om vidtagande av de ändringar i vederbörliga kungörelser
m. m. som föranledes av ovanstående beslut.
1 motionen II: 334 (av herr Lindkvist m. fl.) har hemställts, att riksdagen
måtte besluta
1) att uppdraga åt Kungl. Maj:t att tillkalla en utredning i syfte att
framlägga förslag på en sådan utformning av bostadsmiljön, som tillgodoser
kraven på god och trygg utemiljö med hänsyn till barnens och de vuxnas
lek- och rekreationsmöjligheter i anslutning till bostadsbebyggelsen;
2) att belåningsvärdet för hobbylokaler höjes;
3) att de formella hinder som nu föreligger för en fastighetsägare att
ställa hobbylokaler kostnadsfritt till de boendes och föreningslivets förfo
-
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
35
gande undanröjes på så sätt, att möjlighet skall finnas för den som sa
önskar att slå ut kapital- och driftkostnader för hobbylokalerna på i projektet
ingående lägenheters hyror och avgifter, förutsatt att lokalerna används
för avsett ändamål.
1 motionen II: 407 (av herr Johansson i öckerö in. fl.) har föreslagits,
alt riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte begära förslag till sådan
ändring i författningarna angående lån och bidrag till bostadsegnahem att
försöksvis även äldre fastigheter i relativt gott skick, som tills vidare ej behöver
genomgå någon större reparation, måtte kunna belånas i samband
med ägarbyte.
1 motionen II: 602 (av herr Lindkvist och fru Thunvall) har hemställts,
att riksdagen måtte hemställa hos Kungl. Maj:t om utredning angående tillläggslån
för barnfamiljer.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, hänvisas
till motionerna 1: 138, II: 335, II: 333, II: 490, II: 512, II: 511, II: 510,
II: 509, II: 504, II: 514, I: 435, II: 334, II: 407 och II: 602.
UTSKOTTET
Allmänna grunder för bostadspolitiken. Enligt statsverkspropositionen
bör för budgetåret 1962/63 bostadsbyggandets omfattning beräknas till
75 000 lägenheter. Departementschefen anför, att bostadsbyggnadsutredningen
lagt fram en preliminär prognos enligt vilken bostadsbyggandet
skulle behöva successivt utvidgas så, att det årliga färdigställandet av bostadslägenheter
i medeltal för åren 1961-—1965 uppgår till ca 76 000 lägenheter.
Då prognosen i åtskilliga avseenden grundar sig på rätt osäkra antaganden
är det angeläget, att en ny behovsbedömning kommer till stånd, så
snart förutsättningar finns alt nå ett mera tillförlitligt resultat. Vid fördelning
av låneramen på län och orter bör beaktas behovet av ett ökat bostadsbyggande
på de orter, där näringslivets expansion medför särskilt stor
efterfrågan på arbetskraft. Departementschefen utgår från, att av ramen
5 000 lägenheter reserveras för att på dessa orter medge de särskilda bostadstillskott,
som kan bli erforderliga för alt möjliggöra önskvärd rörlighet
på arbetsmarknaden.
I motionerna 1:434 och 11:514 föreslås att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t ger till känna vad i motionerna anförts angående en utvidgning
av bostadsbyggnadsprogrammet för budgetåret 1962/63 till 77 000 lägenheter.
Förutsättningar för en sådan utvidgning skulle skapas, anför motionärerna,
genom i samma motioner föreslagna omläggningar i lånevillkoren.
I motionerna 1: 264 och II: 335 föreslås ett bostad sbyggnad sprogram om
80 000 lägenheter under budgetåret 1962/63.
36
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
I motionerna I: 428 och II: 509 anföres bl. a. alt det uppställda produktionsmålet,
75 000 lägenheter, vid bibehållen hyresreglering sannolikt är
nödvändigt att överskrida, om bostadsbristen skall kunna avvecklas. Del
är ej heller uteslutet, uttalar motionärerna, att det i en fri hyresmarknad
skulle befinnas vara för högt satt.
Bostadsbyggandets omfattning har under en följd av år ökat nästan oavbrutet.
Enligt föreliggande preliminära uppgifter om bostadsproduktionen
år 1961 har antalet färdigställda lägenheter under året överstigit 73 000.
Detta är den högsta produktionsnivå som uppnåtts inom bostadsbyggandet
i vårt land. Antalet lägenheter i de byggnadsföretag, som pågick vid årets
•slut, var också större än vid något tidigare årsskifte.
Utskottet anser i likhet med departementschefen, att en ny bedömning
av bostadsbyggnadsbehovet bör företagas, så snart del finns förutsättningar
att nå ett tillförlitligt resultat. Det synes emellertid uppenbart, att en ytterligare
ökning av bostadsbyggandets omfattning är nödvändig. Det av departementschefen
för nästa budgetår föreslagna bostadsbyggnadsprogrammet
finner utskottet väl avvägt mot bakgrund av de sannolika produktionsförutsättningarna.
Utskottet förutsätter att, om det under budgetårets lopp
skulle uppkomma möjligheter att ytterligare öka igångsättningen, förslag
om en utvidgning av programmet förelägges riksdagen.
I anledning av departementschefens uttalande om särskilda bostadstillskolt
på orter med ett expanderande näringsliv vill utskottet understryka
betydelsen av att den ökning av bostadsbyggandet, som är möjlig att åstadkomma,
inriktas på orter där bristen på bostäder är mest framträdande.
En sådan lokalisering av bostadsbyggandet är också angelägen med hänsyn
till behovet av att underlätta geografisk rörlighet på arbetsmarknaden.
Samtidigt vill utskottet framhålla önskvärdheten av att en god produktionsplanering
främjas vid lånemedlens fördelning på län och kommuner. Med
hänsyn härtill är det av vikt, att kommuner och bostadsproducenter i så
god tid som möjligt får besked om vilken tilldelning av bostadslån som kan
påräknas under budgetåret.
Av det anförda framgår att utskottet avstyrker de i motionerna I: 434
och II: 514 samt I: 264 och II: 335 framförda yrkandena angående bostadsbyggandets
omfattning under nästa budgetår. De synpunkter som i denna
fråga anförts i motionerna I: 428 och II: 509 föranleder inte något särskilt
uttalande från utskottets sida.
Vad angår bostadsbyggandets inriktning framhålles i propositionen, atl
intresset för lån till småhus enligt bostadsstyrelsens bedömning är stigande.
Departementschefen erinrar om, att Kungl. Maj:t i slutet av 1961 fastställde
nya och gynnsammare regler för bestämmande av högsta belåningsvärden för
småhus. I statsverkspropositionen föreslås en sådan utvidgning av den statliga
långivningen till småhus, att lån även kan utgå för friliggande småhus,
som skall uthyras eller upplåtas med bostadsrätt. Syftet är bl. a. att an
-
Statsutskottets utlåtande nr 46 är 1962
37
passa långivningen och därmed inriktningen av bostadsbyggandet till de
värderingar och önskemål i fråga om bostadsformen, som kommer till uttryck
i bostadskonsumenternas efterfrågan. Liksom under innevarande
budgetår bör småhusproduktionen inom den totala ramen för bostadsmyndigheternas
långivning fritt få bestämmas av de framkommande bygginitiativen.
Från dessa utgångspunkter och på grundval av bostadsstyrelsens bedömning
av småhusbyggandets utveckling beräknar departementschefen
att, vid en produktion av sammanlagt 75 000 lägenheter, uppskattningsvis
24 000 lägenheter kommer att inrymmas i småhus och 51 000 i flerfamiljshus.
I motionerna I: 434 och II: 514 yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t skall framhålla angelägenheten av sådana förändringar beträffande
tertiärlånekungörelsen och dess tillämpning, som bl. a. vid beräkning av
tomtkostnaderna kan främja tillkomsten av bättre bostadsmiljöer.
I motionerna I: 406 och II: 490 föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t skall uttala angelägenheten av, att åtgärder vidtages i syfte att tillgodose
behovet av en familje- och barnvänlig boendemiljö. Motionärerna
uttalar sig vidare för en utredning av frågan om fortlöpande och väsentligt
vidgade undersökningar och forskningsmöjligheter rörande den framtida
boendemiljöns utformning.
I motionen 11:334 föreslås att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall hemställa
om utredning angående en sådan utformning av bostadsmiljön, alt
kraven på god och trygg utemiljö med hänsyn till barnens och de vuxnas
lek- och rekreationsmöjligheler tillgodoses i anslutning till bostadsbebyggelse.
Enligt utskottets mening bör bostadsproduktionens inriktning vara sådan,
att de boendes behov och värderingar så långt möjligt tillgodoses vid
bebyggelsens utformning. De av Kungl. Maj:t i slutet av år 1961 vidtagna
ändringarna i fråga om beräkning av högsta belåningsvärden för småhus
synes utskottet innebära, att småhusen blir mera fördelaktigt behandlade i
lånehänseende än tidigare. Vidare skall enligt departementschefens förslag
utrymme inom låneramen för nästa budgetår skapas för lån till småhus i
en omfattning motsvarande den efterfrågan på sådana lån, som kan emotses
under budgetåret. Båda dessa förhållanden torde vara ägnade att främja
en produktionsinriktning i överensstämmelse med bostadskonsumenternas
intressen.
Såsom framhållits i ett flertal motioner är den yttre boendemiljöns utformning
av stor betydelse för skapandet av goda bostadsförhållanden. Tillräckligt
stora friytor med ändamålsenligt anlagda lekplatser, planteringar,
biluppställningsplatser och andra dylika anordningar för de boendes nytta
och trivsel får anses utgöra en integrerande och väsentlig del av en god
bostad. Otvivelaktigt har emellertid under senare är på sina håll förekommit
tendenser till en alltför sammanträngd bebyggelse såväl i centrala stads
-
38
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
partier som i ytterområden. Exploateringsekonomiska överväganden har
kommit att till men för de boende, inte minst barnfamiljerna, alltför hårt
beskära de från bebyggelse fria markytorna.
Behovet av tillräckligt stora friytor inom bostadsområdena bör primärt
tillgodoses vid bebyggelseplaneringen. Ansvaret för denna åvilar i första
hand kommunerna. De statliga myndigheter, som har ledningen för planarbetet,
bör emellertid i råd och anvisningar för bebyggelseplaneringen
framhålla betydelsen av att de boendes behov av utrymmen i det fria blir
väl tillgodosedda.
Även reglerna för den statliga bostadslångivningen kan ha betydelse för
utformningen av den inre och yttre bostadsmiljön. Enligt vad utskottet inhämtat
pågår inom bostadsstyrelsen en översyn av gällande bestämmelser
angående beräkning av belåningsvärden in. m. Ett av syftena med översynen
är att nå fram till en ordning, som innebär att vid bestämmandet av belåningsvärden
större hänsyn tages till bostadens kvalitet i olika avseenden.
Bl. a. är det avsikten att söka få en gynnsammare behandling i lånehänseende
av bostäder med väl genomförda yttre anordningar. Utskottet finner
det angeläget, att denna fråga snarast möjligt får en tillfredsställande
lösning. Då spörsmålet om åtgärder för att främja en bättre bostadsmiljö
redan är föremål för undersökning, finner utskottet dock inte att någon
framställning till Kungl. Maj:t om utredning i ämnet är påkallad. Utskottet
avstyrker därför det i motionen II: 334 framförda yrkandet härom.
De i motionerna 1:434 och 11:514 samt 1:406 och 11:490 framställda
yrkandena kan utskottet ej biträda i vidare mån än som framgår av vad
utskottet anfört. I anledning av vad som i de båda sistnämnda motionerna
anförts om vidgad forskning angående boendemiljöns utformning vill utskottet
erinra om att Kungl. Maj:t numera i proposition till riksdagen (prop.
80) föreslagit en böjning av byggnadsforskningsavgiften, varigenom bl. a.
resurserna för forskning angående samhällsplanering torde komma atl
vidgas. Någon utredning om ökad forskning synes ej erforderlig.
I statsverkspropositionen föreslås försök med nya metoder för planering
av bostadsförsörjningen. Departementschefen anför, att en förbättrad planering
är angelägen. Gällande bestämmelser om bostadsförsörjningsplaner
bar visat sig föga tjänliga. Behovet av en mera målmedveten och bättre organiserad
planeringsverksamhet är allmänt omvittnat. Med hänsyn till vikten
av att för bostadsproduktionen tillgängliga resurser får en så rationell
användning som möjligt och till planeringsfrågornas betydelse för bostadskostnaderna
bör enligt departementschefens mening allvarliga ansträngningar
göras för att nå en förbättring av förhållandena på detta område.
I nära anslutning till ett förslag av bostadsstyrelsen bör kommunerna åläggas
att upprätta femåriga bostadsbyggnadsprogram, vilka skall revideras
varje år. Departementschefen förutsätter, att Kungl. Maj:t med stöd av
gällande lag äger utfärda de föreskrifter, som erfordras för att verksamheten
Statsutskottets utlåtande nr 46 dr 1962
39
skall kunna igångsättas på försök. Till stöd för kommunernas planering bör
bostadsstyrelsen, vid behov efter samråd med andra berörda myndigheter,
ange den ungefärliga omfattning bostadsbyggandet enligt verkets bedömning
kommer att få.
I motionerna 1: 434 och II: 514 föreslås skrivelse till Kungl. Maj:t om all
arbetet med långsiktiga och kontinuerligt reviderade kommunala och regionala
bostadsförsörjningsplaner bör energiskt stimuleras. Motionärerna
framhåller, att bostadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen,
efter inhämtande av uppgifter från kommunala och regionala organ,
till Kungl. Maj:t bör inkomma med förslag till sådan medverkan från statens
sida till planerings- och andra åtgärder, som kan behövas för att underlätta
desamma. Riksdagen bör vidare, anför motionärerna, framhålla betydelsen
av att erforderliga kommunala investeringar kan fullföljas på ett
tillfredsställande sätt. 1 motionerna anföres också, att riksdagen bör uttala
sig om bostadsproduktionens omfattning på längre sikt. Det är skäligt, anför
motionärerna, att räkna med en stegring av bostadsproduktionen till atl
omfatta 100 000 lägenheter per år vid början av 1970-talet. Målet bör vara
att uppnå en nyproduktion, som till minst 50 % utgöres av lägenheter i
småhus.
Såsom departementschefen anfört föreligger behov av en bättre organiserad
och mera målmedveten planering av bostadsförsörjningen. Departementschefens
förslag om femåriga kommunala bostadsbyggnadsprogram,
vilka skall revideras årligen, torde kunna leda till en förbättring av förhållandena
i detta avseende. Utskottet tillstyrker därför förslaget.
Departementschefens förslag innebär bl. a., att bostadsstyrelsen till ledning
för kommunernas planering skall ange bostadsbyggandets ungefärliga
omfattning under planeringsperioden. Enligt utskottets mening torde kommunernas
behov av en riktpunkt för planeringen därmed tillgodoses. Såsom
utskottet anfört i det föregående bör en ny bedömning av det framtida bostadsbyggnadsbehovet
göras, när förutsättningar finns att nå ett tillförlitligt
resultat. Med hänsyn härtill synes det inte lämpligt, att riksdagen nu
gör något uttalande om bostadsbyggandets omfattning och inriktning på
längre sikt. Utskottet avstyrker för den skull yrkandena därom i motionerna
I: 434 och II: 514.
Det ligger i sakens natur, att bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna
även i andra avseenden måste gå kommunerna till handa med råd och anvisningar
för planeringsarbetet. De bostadspolitiska organen kan därvid
även behöva samråda med andra statliga myndigheter. I den mån särskilda
åtgärder påkallas från statens sida för att främja planeringsverksamheten,
torde förslag komma alt framläggas av bostadsstyrelsen. Det synes därför
inte finnas anledning för riksdagen att göra något särskilt uttalande i detta
ämne. Utskottet avstyrker följaktligen de i motionerna 1:434 och 11:514
framställda yrkandena av denna innebörd.
40
Statsutskottets utlåtande nr i6 år 1962
I detta sammanhang vill utskottet även fästa uppmärksamheten på frågan
om bostadsbyggandets kreditförsörjning. Den fortlöpande stegringen av
bostadsbyggandets produktionsnivå har ställt ständigt ökade anspråk på
krediter såväl under byggnadstiden som för byggnadernas slutliga finansiering.
I stort sett har kreditfrågan för bostadsproduktionen kunnat lösas.
Under vissa perioder har det dock förelegat betydande svårigheter att anskaffa
erforderliga kreditiv och lån. I kanske än högre grad har svårigheter
gjort sig gällande för berörda kommuner att erhålla tillräckliga krediter
för sådana kommunala investeringar, soin utgör nödvändiga betingelser
för kommunernas tillväxt. Utskottet förutsätter, att vederbörande myndigheter
med uppmärksamhet följer utvecklingen i nämnda hänseende och
vidtar de åtgärder, som kan bli erforderliga för att trygga en tillräcklig
kreditförsörjning för bostadsbyggandet och därmed sammanhängande kommunala
investeringar.
I motionerna I: 434 och II: 514 föreslås att riksdagen i skrivelse till
Ivungl. Maj:t skall hemställa om förslag angående tillämpning av ett kreditgarantisystem
för bostadsfinansieringen.
I motionerna 1:428 och 11:509 yrkas, att den statliga bostadslångivningen
fr. o. m. den 1 juli 1962 skall ersättas av ett kreditgarantisystem sand
att för erhållande av kreditgarantier en engångsavgift av 0,5% skall erläggas.
I motionerna 1:427 och 11:510 föreslås att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t skall anhålla om en skyndsam utredning om övergång från
statlig bostadslångivning till långivning med stöd av statliga kreditgarantier.
Vid behandlingen av motionsyrkanden av i huvudsak samma innehåll till
förra årets riksdag anförde utskottet (uti. 1961: 53), att fortsatt undersökning
av möjligheterna atl övergå till ett kreditgarantisystem på småhusområdet
borde anstå till dess bostadsbyggnadsutredningens arbete slutförts.
Utskottet finner inte anledning att nu inta en ändrad ståndpunkt härtill och
avstyrker därför ifrågavarande motionsyrkanden.
I motionerna 1:434 och 11:514 föreslås att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t skall hemställa om förslag —- efter beredning i samverkan
med företag och institut på kreditmarknaden — för alt möjliggöra införandet
av värdebeständiga lån för bostadsbyggande. Syftet härmed skall enligt
motionärerna vara att sänka bostadskostnaderna i nya hus och på längre
sikt uppnå en hyresuljämnande effekt.
I motionerna 1:427 och 11:510 föreslås att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t skall anhålla om skyndsam utredning angående sådan utformning
av bostadslångivningen — omläggning av ränte-, amorterings- och annuitetsbetalningar
samt införande av värdebeständiga bostadslån —- att bostadsproduktionen
främjas och de höga inledande kostnaderna sänkes.
Utskottet vill erinra om, att spörsmålet om värdesäkring av fordringar
Statsutskottets utlåtande nr bC> år 1962
41
och därmed sammanhängande problem prövas av den år 1960 tillkallade
värdesäkringskommittén. Då denna kommitté bl. a. har att behandla frågan
om indexbundna bostadslån, torde det inte finnas anledning för riksdagen
att hos Kungl. Maj:t hemställa om förslag i detta ämne.
En mera allmän översyn av reglerna för bostadsbyggandets finansiering
torde bli aktuell, när bostadsbyggnadsutredningen blir färdig med sitt arbete.
Utskottet finner därför ej skäl att nu påkalla någon utredning angående
en omläggning av lånereglerna.
På grund av det anförda avstyrker utskottet ifrågavarande motionsyrkanden.
I anledning av en av bostadsstyrelsen framförd tanke att med förskott
på statliga lån underlätta för kommuner alt anskaffa mark för bostadsändamål
har departementschefen förutsatt att styrelsen senare skall återkomma
med utredning i delta ämne. Syftet med förskottsgivningen skulle närmast
vara att underlätta kommunala förvärv av saneringsfastigheter.
I motionerna I: 428 och II: 509 hemställes att riksdagen måtte uttala, att
förskott å statslån inte skall utgå till kommun för inköp av saneringsfastighet.
Utskottet finner det angeläget, att kommunernas möjligheter att i god tid
förvärva erforderlig mark för bostadsbebyggelse främjas. Utskottet hälsar
därför med tillfredställelse departementschefens uttalande att frågan om
förskott på statslån för sådant ändamål skall närmare undersökas. Enligt
utskottets mening bör denna undersökning inte begränsas till att gälla låneförskott
för förvärv av saneringsfastigheter utan även avse markförvärv
för nyexploatering.
Ifrågavarande yrkande i motionerna I: 428 och II: 509 avstyrkes.
I motionerna 1:428 och II: 509 föreslås att såsom allmännyttiga betecknade
bostadsföretag skall åläggas redovisningsskyldighet för sina fonder,
dessas storlek och successiva uppbyggnad samt de för fonduppbyggningen
tillämpade principerna. Motionärerna anför vidare, att ifrågavarande redovisningsskyldighet
även bör gälla hyressättningen.
Motionsyrkanden av samma innebörd har vid tidigare tillfällen framförts.
Utskottet har därvid avstyrkt förslagen under hänvisning till, att vederbörande
myndigheter utan särskilt stadgande vid behov kan erhålla tillgång
till ifrågavarande uppgifter och alt behov av en fortlöpande insamling
av desamma inte har yppats. Inga skäl har anförts, som föranleder ändrat
ståndpunktstagande. Utskottet avstyrker förslaget.
I vissa motioner beröres bosladsbyggnadsutredningens sammansättning
och uppdrag. I motionerna I: 264 och II: 335 föreslås sålunda att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t skall hemställa, att utredningen ålägges att utreda
räntepolitikens verkningar för bostadskostnaderna i vad avser den
framtida bostadspolitiken.
1 motionerna 1:406 och 11:490 föreslås att riksdagen i skrivelse till
42
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
Kungl. Maj:t anhåller, att företrädare för de politiska partierna beredes tilllälle
att deltaga i bosladsbyggnadsutredningens arbete.
Utskottet vill erinra om, att bostadsbyggnadsutredningens uppgifter enligt
direktiven har begränsats till expertundersökningar rörande bostadseflertrågans
framtida omfattning och inriktning m. m. Det torde vara avsikten
att, sedan utredningen slutredovisat sitt arbete, anförtro fortsatta utredningar
angående bl. a. bostadsbyggandets finansiering och den därmed sammanhängande
frågan om statens stödåtgärder till andra utredningsmän.
Med hänsyn härtill avstyrker utskottet yrkandet i motionerna I: 264 och
II: 335 angående en utvidgning av bostadsbyggnadsutredningens uppdrag.
Utskottet kan ej heller biträda det i motionerna I: 406 och II: 490 framställda
yrkandet om en ökning av antalet ledamöter i utredningen.
I propositionen behandlas vissa av bostadspolitiska organisationskommittén
framlagda förslag med syfte att åstadkomma förenklingar vid handläggningen
av ärenden rörande statliga lån och Indrag för bostadsändamål.
Ifrågavarande förslag avsåg bl. a. en bättre samordning mellan planmyndigheter
och bostadslåneorgan i fråga om bebyggelseplaneringen, teknisk
granskning av låneärenden, kontroll på byggnadsarbetsplatserna, slopande
av kontrollen av försäljningspriserna för gruppbyggda småhus, normer för
kreditvärdebedömningen, regler för tomtkostnadsgranskning samt slopande
av produktionskostnadsberäkningar.
Departementschefens uttalanden i anledning av förslagen tar bl. a. sikte
på en bättre samordning mellan bostadsstyrelsen och byggnadsstyrelsen när
det gäller anvisningar av byggnadsteknisk art. Ett förslag att slopa köpeskillingskontrollen
för gruppbyggda småhus godtages inte. Ej heller är departementschefen
beredd att utfärda generella normer för kreditvärdebedömning
enligt kommitténs förslag. I fråga om tomtkostnadsgranskningen
hänvisar departementschefen till pågående försöksverksamhet. När erfarenheter
vunnits av denna verksamhet bör det ankomma på Kungl. Maj:t all
besluta om eventuella ändringar. Produktionskostnadsberäkningarna bör
enligL departementschefen bibehållas.
I motionerna I: 428 och II: 509 anföres att byggnadsstyrelsens byggnadslekniska
anvisningar och motsvarande bostadstekniska anvisningar från bostadsstyrelsen
om möjligt bör ntges i en gemensam publikation. Motionärerna
tillstyrker vidare bostadspolitiska organisationskommitténs förslag att
förhandskontrollen av försäljningspriset för gruppbyggda småhus slopas.
Vad angår tomtkostnadsgranskningen anser motionärerna, att Kungl Maj:l i
sinom tid bör redovisa resultaten av pågående försöksverksamhet för riksdagen
och därvid framlägga förslag till de ändringar i granskningen, som
försöksverksamheten kan föranleda. Motionärerna uttalar också, i anslutning
till organisationskommitténs förslag angående låneorganens produklionskostnadsberäkningar,
att dessa bör slopas.
Utskottet biträder vad departementschefen anfört och föreslagit i anled
-
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
43
ning av bostadspolitiska organisationskommitténs ifrågavarande förslag
och avstyrker alltså motionsyrkandena.
Nya lån till bostadshus. I propositionen föreslås att bestämmelserna om
egnahemslån samt om tertiärlån för flerfamiljshus skall sammanföras till
en för flerfamiljshus och småhus gemensam lånekungörelse. Departementschefen
anför, under hänvisning till risken för att bostadsbyggandets inriktning
på olika bostadsformer på ett inte önskvärt sätt påverkas av förefintliga
olikheter i lånereglerna för småhus och flerfamiljshus, att dylika
inflytelser på bostadsproduktionen såvitt möjligt bör undvikas. Produktionens
inriktning på olika hustyper och upplåtelseformer bör bestämmas
på grundval av föreliggande tekniska och ekonomiska förutsättningar varvid
bostadskonsumenternas egna värderingar och önskemål måste vara vägledande.
De statliga lånereglerna bör därför vara så utformade, att finansieringsvillkoren
så långt det är möjligt blir likformiga för olika hustyper.
1 fråga om innehållet i den nya lånekungörelsen anföres bl. a., att bestämmelserna
om vinterbidrag bör göras tillämpliga även beträffande småhus,
att de för tertiärlån gällande övre lånegränserna bör gälla även lån till
småhus, varvid dock lånegränsen 90 % bibehålies i fråga om småhus, som
skall bebos av låntagaren, samt att småhus som uthyres eller upplåtes med
bostadsrätt blir jämställda med flerfamilj sbusen i fråga om övre lånegränser
för de olika låntagarkategorierna. I fråga om undre gräns för lånet
anför departementschefen, att den för tertiärlån gällande gränsen i princip
bör tillämpas även beträffande lån till småhus, varvid dock nuvarande fördjupningsmöjligheter
bör bibehållas tills vidare. Bestämmelsen om undantag
från kravet på inteckningssäkerhet för helkommunalt bostadsföretag,
för vars lån kommunen iklätt sig borgen såsom för egen skuld, bör i fortsättningen
avse alla allmännyttiga bostadsföretag med sådan borgen. Departementschefen
föreslår vidare, att de för flerfamiljshus gällande bestämmelserna
om ränteeflergift göres i huvudsak tillämpliga beträffande småhus,
för vilka lån beviljas enligt den nya kungörelsen. Vad angår ainorteringsreglerna
föreslås, alt för det statliga lånet i samtliga fall skall tillämpas
fast amortering. För fördjupad lånedel bör ränta och amortering bestämmas
så, alt de motsvarar vad låntagaren haft att erlägga om fördjupning
ej skett. Av praktiska skäl bör dock sistnämnda regel gälla endast beträffande
lånedel i primärlåneläge.
I motionerna I: 428 och II: 509 föreslås att — därest i motionerna framlagt
förslag om införande av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet inte
vinner riksdagens bifall — den övre lånegränsen för friliggande småhus
skall fastställas till 90 % av belåningsvärdet oavsett vilken byggherrekalegori
låntagaren tillhör. För rad- och kedjehus bör däremot, anser motionärerna,
gälla samma lånegränser som för flerfamiljshus.
44
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
I motionerna I: 426 och II: 511 föreslås att lån till en- och tvåfamilj shus
skall återbetalas med fast annuitet. Motionärerna hemställer vidare, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t skall anhålla att förhandlingar upptages
med vederbörliga kreditinrättningar i syfte att genomföra annuitetssystem
också i fråga om sekundärlån avseende sådana hus samt att, om detta resultat
ej kan nås, återbetalningsreglerna för statslån till ifrågavarande hus utformas
så att länen blir ränte- och amorteringsfria under första året, varefter
genom jämna höjningar av annuileten under andra t. o. m. femte åren
annuitelen skall få sådan storlek att lånet slutamorteras inom 30 år. Motionärerna
har vidare föreslagit, att statliga kreditgarantier så snart som möjligt
dock tidigast den 1 januari 1963 skall införas för sekundärlån till enoch
tvåfamilj shus. Slutligen har motionärerna yrkat, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställer om en utredning angående inkomstpröval
stöd till småhusbyggandet.
I motionerna I: 435 och II: 507 föreslås alt statslån för en- och tvåfamiljshus,
såvitt avser enskild småhusbyggare, skall kunna beviljas intill
95 % av belåningsvärdet.
I motionerna I: 265 och II: 333 yidcas att bestämmelsen om maximiyta för
lån till småhus skall utmönstras ur låneförfattningen. Även i motionerna
I: 428 och II: 509 förordas en sådan ändring i lånevillkoren.
I motionen II: 602 föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skall
hemställa om utredning angående tilläggslån för barnfamiljer. Förslaget syftar
till att underliitta för barnfamiljerna att förvärva småhus.
Utskottet delar departementschefens uppfattning att reglerna om statliga
bostadslån bör vara så utformade, att olika bostadsformer blir såvitt möjligt
likformigt behandlade i lånehänseende. De av departementschefen föreslagna
jämkningarna i nu gällande lånebestämmelser synes i allt väsentligt
leda till en ensartad lånebehandling av småhus och flerfamiljshus. Då sammanförandet
av bestämmelserna i en gemensam författning dessutom innebär
en administrativ förenkling, tillstyrker utskottet departementschefens
förslag om gemensamma lånebestämmelser.
Förslaget innebär bl. a., att de bestämmelser i fråga om lånets övre gräns,
som nu gäller i fråga om lån till flerfamiljshus, blir tillämpliga också vid
långivning till småhus. Utskottet finner inte skäl föreligga att i fråga om
friliggande småhus förorda avvikande regler i detta hänseende och kan därför
ej biträda det i motionerna 1: 428 och II: 509 framställda yrkandet om
att en övre lånegräns vid 90 % av belåningsvärdet skall gälla alla lån för
dylika hus oavsett byggherrekalegori. Ej heller kan utskottet ansluta sig
till yrkandet i motionerna I: 435 och II: 507 om en höjning av övre lånegränsen
för småhus, såvitt avser enskilda småhusbyggare.
Vad gäller amorteringsreglerna för lånen finner utskottet i likhet med
departementschefen, att likformighet i lånebehandlingen även i detta avseende
är motiverad. Kapitalåterbetalning med fast amortering innebär vis
-
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
45
serligen, att låntagarens årliga utgifter för ränta och amortering under de
första åren blir något högre än vid betalning i form av fast annuitet. Skillnaden
synes dock ej vara så väsentlig, att den bör utgöra anledning till en
särbehandling i amorteringshänseende av lån till enskilda småhusägare. Såsom
departementschefen framhållit kompenseras den större kostnaden av
de ökade ränteeftergifter, som enligt departementschefens förslag skall tillkomma
dem som erhåller lån för småhus enligt de nya bestämmelserna.
Utskottet avstyrker sålunda vad i motionerna I: 426 och It: 511 har föreslagits
om återbetalning av vissa småhuslån med fast annuitet. Utskottet kan
inte heller ansluta sig till det i motionerna framförda förslaget om utredning
angående övergång till annuitetssystem för sekundärlån.
I anledning av förslaget i samma motioner om kreditgarantier för sekundärlån
till småhus får utskottet hänvisa till vad i det föregående anförts
om övergång till ett kreditgarantisystem.
I propositionen förutsättes att bestämmelsen om maximiyta (125 m2)
alltjämt skall utgöra särskilt villkor för lån till småhus. Denna fråga behandlades
av riksdagen senast år 1960. Utskottet anförde därvid (uti.
1960: 50), att vissa skäl talade för ett slopande av bestämmelsen om maximiyta.
Utskottet ansåg likväl, att den borde bibehållas tills vidare.
Utskottet yttrade bl. a. att, så länge staten lämnade betydande subventioner
i form av ränteeftergifter och låg ränta på egnahemslånet, det inte
vore utan vidare givet, att det statliga stödet skulle kunna utgå till hur
stora hus som helst. Samtidigt uttalade sig emellertid utskottet för att föreskrifterna
om regelns tillämpning borde jämkas för att ge utrymme för eu
mera rättvis bedömning av låneärendena. Uttalandet godkändes av riksdagen.
Ifrågavarande tillämpningsföreskrifter har därefter jämkats i överensstämmelse
med riksdagens beslut. Av bostadsstyrelsens anslagsframställning,
som även har åberopats i motionerna I: 265 och II: 333, framgår atl
regeln om maximiyta även efter sålunda vidtagen jämkning är svår alt tilllämpa
på ett sätt som leder till rimliga och rättvisa resultat. Enligt vad
styrelsen anfört har maximeringen av lägenhetsytan stundom lett till atl
husen fått en olämplig utformning.
Vad bostadsstyrelsen anfört om maximiregelns effekt talar för att regeln
utmönstras ur lånebestämmelserna. Härför talar även önskvärdheten
alt uppnå fullständigare likformighet för flerfamiljshus och småhus i fråga
om lånevillkoren. Lån för flerfamiljshus är nämligen inte förbundna med
något villkor om maximiyta i lägenheterna. Utskottet vilt vidare erinra om.
att värdet av de subventioner, som de boende tillföres genom statslånen, begränsas
av bestämmelserna om högsta belåningsvärdc. Låntagare som uppför
hus med större bostadsyta än 125 m2 får på grund därav inte större subventioner
än andra.
Under åberopande av del anförda förordar utskottet, alt bestämmelsen
om maximiyta för lägenhet i småhus, vartill statslån beviljas, skall utgå.
46
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
Vad utskottet sålunda anfört synes böra bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.
Med anledning av förslaget om tilläggslån för barnfamiljer vill utskottel
erinra om, att de ursprungliga bestämmelserna om högsta belåningsvärden
för småhus innebar, att för barnfamiljer medgavs högre belåningsvärde än
för andra lånsökande. Denna regel bortlogs sedermera, främst därför afl
det ansågs mindre tilltalande från bl. a. rättvisesynpunkt att bestämma långivningens
storlek med hänsyn till låntagarens familjeförhållanden vid tidpunkten
för ansökan om lån.
Nu föreliggande förslag avser i sak en differentiering av lånets övre gräns
etter antalet barn i familjen när lån sökes. Utskottet hyser förståelse föi
motionärernas syfte men kan med hänsyn till erfarenheterna av den tidigare
differentieringen av belåningsvärden inte förorda förslaget. Det stöd
barnfamiljerna behöver för att kunna efterfråga rymliga bostäder av god
kvalitet bör enligt utskottets mening ges i form av löpande bidrag till bostadskostnaderna.
Av i huvudsak samma skäl kan utskottet ej heller ansluta
sig till förslaget i motionerna I: 426 och II: 511 om utredning angående
inkomstprövat stöd för småhusbyggandet.
I motionerna I: 428 och II: 509 föreslås att räntan på egnahemslån och
förbättringslån avseende hus, som påbörjats fr. o. m. den 1 januari 1958
skall för tid fr. o. in. den 1 januari 1962 utgöra 5 %. I samma motioner yrkas
att tertiärlån mellan 70 och 85 % av belåningsvärden för hus, påbörjade
fr. o. in. den 1 januari 1958, skall för tid fr. o. m. den 1 januari 1962 förräntas
efter en räntesats av 5,5 % samt att ifrågavarande lån, till den del
de överstiger 85 % skall löpa med 6 % ränta. Motionärerna har vidare föreslagit
att — därest i motionerna framlagt förslag om införande av ett kreditgarantisystem
på bostadsområdet ej vinner riksdagens bifall — vid utgivande
av statliga bostadslån en förvaltningsavgift av 0,5 % skall uttagas
i samband med lånets utbetalande.
Nuvarande räntesats för egnahemslån och tertiärlån gäller fr. o. m. den
1 januari 1958. Räntan för förbättringslån fastställdes senast att gälla
fr. o. m. den 1 januari 1959. Statens genomsnittliga kostnader för upplåningen
har därefter stigit. Den subvention som kommer de boende till del
på grund av att räntan på de statliga bostadslånen understiger den ränta
staten själv erlägger har därför ökat något sedan nuvarande ränta på bostadslånen
bestämdes.
Samtidigt härmed bär bostadskostnaderna stigit, bl. a. till följd av ökade
byggnadskostnader. En drastisk försämring av finansieringsbetingelserna
för nytillkommande hus kan därför befaras hämma bostadsbyggandet. Enligt
utskottets mening bör nivån för såväl räntorna på de statliga lånen som
garanterade räntor på underliggande lån ägnas fortlöpande uppmärksamhet.
Jämkningar i dessa räntesatser både uppåt och nedåt kan bli motiverade.
Smn riktpunkt bör dock alltjämt gälla att staten bör åtaga sig att bereda de
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
47
boende ett visst skydd mot tillfälligt höga räntor. Ett sådant skydd torde
ha stor betydelse som medel att trygga en hög och jämn bostadsproduktion.
Departementschefen har i annat sammanhang förutskickat, att en höjning
av nivån för de garanterade räntorna på underliggande lån kan bli aktuell.
Då försiktighet bör iakttagas i fråga om ändringar i finansieringsvillkoren
för bostäder, anser utskottet det inte gärna kunna komma i fråga afl
samtidigt höja räntan på de statliga lånen. Utskottet avstyrker därför ifrågavarande
motionsyrkanden.
I fråga om lånens storlek och amorteringstid föreslås i motionerna I: 428
och II: 509 att — därest i motionerna framlagt förslag om en övergång till
kreditgarantisystem på bostadsområdet ej bifalles av riksdagen— tertiärlån,
till vilka tillstånd lämnas tidigast den 1 juli 1962, skall beviljas upp till
85 % av den totala produktionskostnaden mot enbart inteckningssäkerhel,
oavsett förvaltningsformerna, upp till 95 % för s. k. allmännyttiga bostadsföretag
mot kommunal borgen och upp till 90 % för kooperativa och enskilda
företag mot borgen av kommun, industriföretag eller annat företag av
motsvarande ekonomisk styrka, samt till den del de överstiger 85 % av belåningsvärdet
amorteras på 25 år.
I motionerna I: 434 och II: 514 föreslås att tertiärlånets övre gräns för
fastigheter, som påbörjas efter den 1 juli 1962, skall vara 97 % för företagsformer,
som nu får låna till 100 %, samt 92 % för kooperativa företag,
som nu får låna till 95 %.
I motionerna I: 427 och II: 510 föreslås afl tertiärlån, såvitt avser enskild
låntagare, fr. o. m. den 1 juli 1962 må beviljas upp till högst 90 %
av belåningsvärdet och i övrigt på nu gällande grunder. Motionärerna har
vidare föreslagit, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skall hemställa
om skyndsam utredning av frågan om införande av enhetliga låneregler för
enskilda, kooperativa och allmännyttiga bostadsföretag samt kommuner.
Frågan om ändringar i reglerna om övre lånegräns för olika kategorier
av låntagare har tidigare prövats av riksdagen. Utskottet har därvid avstyrkt
motionsyrkanden om dylika ändringar. Vid frågans behandling förra
året anförde utskottet (uti. 1961: 53), att ett godtagande av den föreslagna
minskningen av tertiärlånen för allmännyttiga och kooperativa företag
skulle innebära risk för störningar i bostadsbyggandet. Detta uttalande äger
alltjämt giltighet. Utskottet avstyrker därför ifrågavarande yrkanden i motionerna
I: 428 och II: 509 samt 1: 434 och II: 514. Utskottet kan ej heller
biträda det i motionerna I: 427 och II: 510 framförda yrkandet om höjning
av den övre lånegränsen för enskilda byggnadsföretagare.
Såsom utskottet förut anfört torde bostadsbyggandets finansiering från
mera allmänna synpunkter komma att omprövas sedan bostadsbyggnadsutredningens
pågående arbete slutförts. Det kan därvid även bli anledning att
närmare pröva frågan om de statliga lånens storlek. I avvaktan därpå anser
sig utskottet ej böra förorda det i motionerna 1:427 och 11:510 fram
-
48
Statsutskottets utlåtande nr 46 är 1962
ställda förslagel om utredning angående enhetliga låneregler för olika kategorier
av byggherrar.
I propositionen förutskickas en utredning angående de statliga förbättringslånen.
Syftet med utredningen skall bl. a. vara att pröva om de byggnadsändamål,
som nu tillgodoses med förbättringslån, i framtiden bör inrymmas
bland de objekt, för vilka bostadslån enligt den blivande gemensamma
låneförfattningen skall komma i fråga. Dessutom skall övervägas om
den kapitalsubvention, som ingår i förbältringslångivningen, kan ersättas
av stöd i annan form.
I motionerna 1: 427 och II: 510 föreslås alt räntefri stående del av förbättringslån
fr. o. in. den 1 juli 1902 må beviljas då den beskattningsbara
inkomsten ej överstiger 7 000 kr.
I avvaktan på resultatet av den utredning departementschefen omnämnt
och som numera har påbörjats är utskottet ej berett att förorda någon ändring
i nu gällande regler för förbättringslån, varför motionsyrkandena av
styrkes.
I motionerna I: 434 och II: 514 hemställes att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t skall giva till känna vad i motionerna anförts beträffande åtgärder
för att främja sanering genom ombyggnad av äldre flerfamiljshus.
Utskottet vill erinra om, att departementschefen föreslagit vissa ändringar
i gällande villkor för lån till ombyggnad. Sålunda skall i framtiden
lån för ombyggnad av såväl flerfamiljshus som småhus kunna beviljas därest
ombyggnaden ger ett resultat, som är i huvudsak likvärdigt med nybyggnad
samt ombyggnadsarbetena ej är att anse som ringa. Departementschefen
har vidare anfört, att kraven på ett med nybyggnad likvärdigt resultat i
första hand bör avse utrustningsstandarden, medan kraven på lägenheternas
planlösning och storlek får jämkas med hänsyn till de faktiska förutsättningarna
för ändringar i dessa hänseenden.
De av departementschefen framförda förslagen, vilka utskottet tillstyrkt
i det föregående, synes innebära att motionärernas syfte i huvudsak blir tillgodosett
såvitt angår reglerna för de statliga lånen. Utskottet har vidare erfarit,
att en av Näringslivets bostadsutredning avgiven framställning rörande
de spörsmål motionärerna i övrigt berör är föremål för Kungl. Maj:ts
prövning. Utskottet anser därför inte någon framställning till Kungl. Maj:t
i ämnet påkallad, varför motionsyrkandet avstyrkes.
I motionen II: 334 hemställes att riksdagen måtte besluta höja beläningsvårdet
för hobbylokaler. Motionärerna anför också, att låntagare som
så önskar bör ha möjlighet att fördela kapital- och driftkostnader för hobbylokaler
på hyrorna för de lägenheter, som ingår i ett bostadsprojekt.
Utskottet finner det angeläget, att tillkomsten av erforderliga fritidslokaler
för de boende inte hämmas genom en för snäv behandling av sådana lokaler
vid långivningen. Enligt vad utskottet inhämtat är en framställning
om sådana ändringar i lånereglerna, som motionärerna avser, för närvaran
-
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
49
de beroende av Kungl. Maj:ts prövning. Då det bör ankomma på Kungl.
Maj: l att pröva möjligheterna att genom ändringar i tillämpningsföreskrifterna
tillgodose ifrågavarande önskemål, kan utskottet ej tillstyrka motionsförslaget.
I motionen It: 407 föreslås tillskapande av en möjlighet att i samband
med ägarbyte lämna statliga lån även till vissa äldre fastigheter utan behov
av större omedelbar reparation.
Utskottet vill erinra om att departementschefen i propositionen redovisar
sina ställningstaganden till vissa förslag om bostadssparande, vilka
framlagts av utredningen om sparstimulerande åtgärder. Utredningen föreslog
bl. a. införande av statlig kreditgaranti vid förvärv av äldre egnahem.
Departementschefen anför härom, att ifrågavarande förslag mött så starka
erinringar under remissbehandlingen, att han inte ansett sig böra förorda
dess genomförande.
Utskottet delar departementschefens uppfattning och finner sig därför
ej heller böra tillstyrka förevarande motionsyrkande.
I propositionen redovisas två av 1957 års studentbostadsutredning framlagda
förslag rörande stödet för studentbostäder. Förslagen innebår, att sadant
stöd skall kunna utgå även till studerande vid högre konstnärliga utbildningsanstalter
samt att villkoret om kommunal upplåtelse av tomt skall
ersättas med krav på ett kommunalt bidrag med 600 kr. per studentrum.
Departementschefen tillstyrker det förra förslaget men anser sig inte böra
förorda det senare. Som skäl anföres alt nuvarande bestämmelser om kommunal
subvention inte synes ha gett upphov till några väsentliga olägenheter.
1957 års studentbostadsutrednings förslag om enhetligt belopp för kommunal
subvention motiverades främst med att ändringen skulle möjliggöra
större hänsynstagande till en från studiesynpunkt ändamålsenlig lokalisering
av studentbostäder. Enligt utskottets mening kan den av utredningen
förordade ändringen dessutom antagas medföra ett ökat intresse för studentbostadsbyggande
från berörda kommuners sida. Utskottet förordar för
den skull den av utredningen föreslagna ändringen, som innebär att den
kommunala subventionen bestämmes till 600 kr. per studentrum. I övrigt
har utskottet intet att erinra mot vad departementschefen anfört.
Vissa äldre lån. I motionerna I: 434 och II: 514 samt I: 428 och II: 509
föreslås att räntefria stående delar av egnahemslån, som beviljats under
tiden 1948—1 juli 1953, skall fr. o. in. den 1 juli 1962 förräntas och amorteras
till hälften av det beviljade beloppet efter en räntesats av 4 % och
med eu amorteringstid av 25 år.
Frågan om förräntning och amortering av de räntefria stående delarna av
äldre egnahemslån behandlades senast vid förra årets riksdag. Utskottet anförde
därvid bl. a. (ull. 1961: 53), att någon slutlig ställning till denna fråga
4—3300 62 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 6 samt. Nr 46
50
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
inte borde tagas förrän huvuddelen av ifrågavarande lånedelar utestålt i tio
år.
Utskottet finner inte anledning till ändrat ställningstagande och avstyrker
därför yrkandet i motionerna.
I motionerna I: 428 och II: 509 föreslås att de tilläggslån, som enligt beslut
av 1953, 1957 och 1959 ärs riksdagar gjorts amorteringspliktiga, skall
för tid fr. o. m. den 1 januari 1962 förräntas efter en räntesats av 5,5 %. I
samma motioner föreslås alt de tilläggslån, som avser hus påbörjade före
den 1 januari 1958, skall till den del de inte på grund av tidigare riksdagsbeslut
redan är amorteringspliktiga bli ränte- och amorteringspliktiga
fr. o. in. den 1 juli 1962 efter en räntesats av 5,5 % och med en amorteringstid
av 25 år.
Frågan om ränta och amorteringstid för uppsagda lilläggslån behandlades
vid förra årets riksdag i samband med att Kungl. Maj:t föreslagit förräntning
av vissa tidigare återkrävda tilläggslån. Utskottet finner inte anledning
att nu ompröva frågan. Utskottet avstyrker alltså förevarande yrkande
om ändrad räntesats för ifrågavarande lån. Spörsmålet om återbetalning
av de tilläggslån, vilka fortfarande är ränte- och amorteringsfria,
har betydelse för hyresnivån i de berörda husen. Hyresnivån torde även
komma att påverkas av den förestående omprövningen av räntesubventionerna
i äldre hus. Utskottet kan därför ej tillstyrka att ytterligare tilläggslånebelopp
nu återkräves.
Ränleeftergifter m. m. Departementschefen anför, att en av bostadsstyrelsen
företagen undersökning av hyresnivån i hus av olika ålder aktualiserar
en omprövning av nivåerna för den garanterade räntan i äldre årgångar
av hus. Frågan härom bör bedömas i anslutning till en förestående
översyn av bostadsstödet åt barnfamiljerna.
I motionerna I: 434 och II: 514 föreslås, att den garanterade räntan för
primärlån höjes från 4,5 till 5,5 % för hus uppförda före 1951, från 4 till
4,75 % för hus uppförda 1951—1952, för hus uppförda 1953—1957 från 3,5
till 4,25 % och för senare färdigställda hus från 3,5 till 3,75 %, samt för
sekundärlån i motsvarande grad. Motionärerna hemställer vidare, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t skall begära förslag till nästa års riksdag
angående en omläggning av lånevillkoren innebärande att räntesubventionerna
ersättes med ett enhetligt schablonbidrag.
I motionerna I: 428 och II: 509 föreslås att räntegarantien skall upphöra
då den tidigare fastställda giltighetstiden å tio år utgått. Motionärerna föreslår
därjämte, att räntegaranti, avseende räntor å underliggande lån, som
hänför sig till tiden fr. o. m. den 1 januari 1962, skall grundas på en räntesats
av 5 % vad avser hus påbörjade före den 1 januari 1958 och en räntesats
av 4,5 % vad avser senare påbörjade hus.
I motionerna I: 427 och II: 510 föreslås fastställande av den garanterade
Statsutskottets utlåtande nr W år i962
51
räntan till vissa i motionerna närmare angivna räntesatser att gälla fr. o. m.
den 1 januari 1962. Motionärerna föreslår vidare, att riksdagen skall i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att en plan rörande avveckling av de generella
bostadssubventionerna inom en tidsperiod om 3—5 år förelägges 1963
års riksdag samt att i samband därmed förslag angående förbättring av del
ekonomiska stödet till inkomstsvaga grupper likaledes framlägges.
Enligt vad utskottet inhämtat pågår inom socialdepartementet en översyn
av bostadsstödet åt barnfamiljerna. Den av departementschefen förulskickade
omprövningen av nivåerna för den garanterade räntan torde äga
rum i samband därmed. Med hänsyn till pågående utredning kan utskottet
ej tillstyrka de föreslagna ändringarna av ifrågavarande räntesatser. Det
synes ej heller påkallat att hos Kungl. Maj:t göra framställning om en plan
angående avveckling av de generella subventionerna.
I enlighet med det anförda avstyrker utskottet förevarande yrkanden i
motionerna I: 434 och II: 514, I: 428 och II: 509 samt I: 427 och II: 510.
Bostadsrabatter. I propositionen föreslås att de för familjebosiadsbidrag
gällande inkomststrecken för helt och reducerat bidrag till familjer
med två eller flera barn lröjes med 1 000 kr. Vidare föreslås att bidrag i
fortsättningen skall beviljas endast om lägenheten är minst så stor, att
antalet boende per rum, köket oräknat, är högst två personer. Undantag
från denna regel bör dock kunna göras i fråga om familjer med särskilt
många barn. Gällande villkor om högsta tillåtna lägenhelsyta föreslås slopat.
I detta sammanhang anför departementschefen, att det mot bakgrund av
den alltjämt kvardröjande trångboddheten bland barnfamiljerna hör undersökas,
om inte bidragen genom en annan utformning kan göras till ett
mera verksamt medel i strävan att stimulera barnfamiljerna att skaffa sig
tillräckliga bostadsutrymmen. Departementschefen anför vidare, att åtskilliga
skäl talar för att bidragen ges en mera generell räckvidd än de nu har.
Bl. a. ifrågasättes om de motiv, som föranlett inkomstprövning av bidragen,
alltjämt äger giltighet. Departementschefen anser skäl föreligga att pröva
hur de generella subventioner, som åsyftar en allmän sänkning av hyresnivån,
bör avvägas mot bostadsbidrag av mera direkt efterfrågestödjande
art. En utredning om familjebostadsbidragens utformning samt frågan om
kvarstående generella subventioner i form av ränteeftergifter avses därför
komma till stånd.
I motionerna I: 434 och II: 514 föreslås att familjebostadsbidragens belopp
skall fr. o. in. den 1 juli 1962 höjas enligt ett i motionerna framlagt
förslag ävensom att samtliga inkomststreck för familjehostadsbidrag skall
höjas med 1 000 kr.
I motionerna I: 138 och II: 170 föreslås att samtliga inkomststreck för
familjehostadsbidrag skall höjas med 1 000 kr.
Utskottet tillstyrker departementschefens förslag angående ändringar i
52
Statsutskottets utlåtande nr 46 dr 1962
de bidragsvillkor, som avser bostadens storlek. Utskottet kan vidare godtaga
den av departementschefen föreslagna höjningen av inkomststrecken. I likhet
med motionärerna finner utskottet emellertid skäl föreligga för en höjning
med 1 000 kr. av gällande inkomststreck även för förhöjda bidrag samt
för bidrag till ettbarnfamiljer. Utskottet tillstyrker sålunda de förslag härom,
som framställts i motionerna I: 434 och II: 514 samt I: 138 och II: 170,
dock att de ändrade bestämmelserna, såsom departementschefen förutsatt,
bör gälla fr. o. m. den 1 januari 1963. Ändringen torde, enligt vad utskottet
erfarit, inte påkalla någon höjning av anslaget.
I avbidan på den översyn av bidragssystemet, som departementschefen
omnämnt, synes någon ändring av bidragens belopp ej böra företagas. Yrkandet
härom i motionerna I: 434 och II: 514 avstyrkes därför.
I motionerna 1: 428 och II: 509 föreslås att pensionärsbostadsbidrag skall
utgå, där bostaden är inrymd i hus färdigställt tidigast den 1 januari 1942,
därest bostaden uppfyller nu gällande standardkrav.
I motionerna 1: 425 och II: 512 föreslås att pensionärsbostadsbidrag enligt
i motionerna angivna grunder må beviljas även i fall då lägenheten är
inrymd i hus, för vilket statligt bostadslån eller ränteeftergilt ej beviljats
och utan avseende vid tidpunkten för lägenhetens färdigställande samt även
i fall då pensionären är ägare till den fastighet, i vilken bostaden är inrymd.
Motionärerna föreslår dessutom att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t skall anhålla om skyndsam utredning rörande pensionärernas bostadsförsörjning
enligt i motionerna angivna riktlinjer.
Utskottet vill erinra om att chefen för socialdepartementet nyligen har
tillkallat en utredningsman med uppgift alt utreda och framlägga förslag
rörande en omläggning av statens stöd för bostadsförbättringar m. m. Vid
utredningen skall bl. a. övervägas, om det stöd till åldringarnas bostadsförsörjning,
som för närvarande utgår i form av en till förbättringslån knuten
kapitalsubvention, kan avlösas med löpande bidrag. Enligt direktiven skall
utredningsmannen pröva om villkor och förutsättningar för pensionärsbostadsbidrag
kan ändras så, att de tillgodoser delta syfte såvitt gäller pensionärer.
I direktiven anföres också, att pensionärsbostadsbidragens storlek
samt grunderna för prövning av bidragsrätten ävensom för bidragens differentiering
med hänsyn till kommunernas skatteunderlag kan behöva övervägas
vid utredningen.
Med hänsyn till innehållet i direktiven för den tillkallade utredningen
anser sig utskottet ej böra biträda utredningsyrkandet i motionerna I: 425
och 11:512. I avvaktan på utredningsresultatet bör ej heller de nu gällande
villkoren för pensionärsbostadsbidrag ändras. Utskottet avstyrker därför de
förslag, som i sådant syfte framställts i nyssniimnda motioner samt i motionerna
I: 428 och II: 509.
Av Kungl. Maj:t framlagda förslag beträffande grunderna för låne- och
bidragsverksamheten, vilka inte upptagits till behandling i det föregående,
har inte givit utskottet anledning till särskilt yttrande.
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1662
53
Medelsbehovet för låne- och bidragsverksamlieten. Enligt Kungl. Maj :ts
beräkning av medelsbehovet för budgetåret 1962/63 bör anslaget till Ränteeftergifter
å vissa bostadslån m. in. uppföras med 300 000 000 kr.
I motionerna 1:428 och 11:509 föreslås att anslaget anvisas med
105 000 000 kr., och i motionerna I: 427 och II: 510 yrkas att anslaget uppföres
med 225 000 000 kr. I motionerna I: 434 och II: 514 föreslås att riksdagen
vidtar den ändring av anslagsbeloppet, som föranledes av motionärernas
yrkanden.
Motionsyrkandena är betingade av förslag om ändring i bestämmelserna
om ränteeftergift. Enär utskottet i det föregående har avstyrkt dessa förslag,
ansluter sig utskotlet till Kungl. Maj:ts beräkning av medelsbehovet.
Med utgångspunkt från de förut nämnda antagandena beträffande bostadsbyggandets
storlek föreslår Kungl. Maj:t att ramen för preliminära
beslut om lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande samt
från anslaget till räntefria lån till bostadsbyggande fastställes till resp.
I 120 000 000 kr. och 15 000 000 kr.
1 motionerna I: 428 och It: 509 föreslås att — därest i motionerna framlagt
förslag om övergång till ett kreditgarantisystem på bostadsområdet inte
vinner riksdagens bifall — ramen för preliminära beslut om lån, som skall
utgå från lånefonden för bostadsbyggande, fastställes till 1 050 000 000 kr.,
medan nämnda ram i motionerna 1: 264 och II: 335 föreslås fastställd till
1 184 000 000 kr.
Utskottet biträder Kungl. Maj:ts beräkning av låneramarna och avstyrker
berörda motionsyrkanden.
Kungl. Maj:t har föreslagit att till Lånefonden för bostadsbyggande för
nästa budgetår anvisas ett investeringsanslag av 740 000 000 kr.
I motionerna I: 428 och II: 509 föreslås, som följd av det i samma motioner
framlagda förslaget om övergång till ett kreditgarantisystem, att något
anslag till lånefonden inte skall anvisas.
I motionerna 1:264 och 11:335 föreslås att anslaget uppföres med
806 000 000 kr.
Under åberopande av sina förut redovisade ställningstaganden till frågan
om bostadsbyggandets storlek och finansieringsvillkor biträder utskottet
Kungl. Maj :ts förslag och avstyrker motionsyrkandena.
Den bostadspolitiska organisationen: Anslag till bostadsstyrelsen och
länsbostadsnämnderna. I fråga om handläggningen av låne- och bidragsärenden
föreslås i statsverkspropositionen bl. a. eu 1 ullständig utflyttning
till länsbostadsnämnderna av egnahems- och förbättringslångivningen samt
lertiärlångivningen. Även låneärenden avseende studentbostäder föreslås
utflyttade till länsbostadsnämnderna liksom granskningen av kommunernas
beslut om lamiljebostadsbidrag.
I motionerna I: 433 och II: 504 föreslås alt bostadsstyrelsen även i fortsättningen
skall behandla studentbosladsärenden.
54
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
Ulskotlet biträder Kungl. Maj:ts förslag till utflyttning av låne- och bidragsärenden
irån bostadsstyrelsen till länsbostadsnämnderna, vilket innebär
ett fullföljande av de riktlinjer för den bostadspolitiska verksamheten
som statsmakterna tidigare utstakat. Berörda motionsyrkande avstyrkes.
I statsverkspropositionen framlägges förslag till ny organisation för bosladsstyrelsen.
Enligt förslaget skall hos bostadsstyrelsen finnas fem byråer:
kanslibyrån, låne- och bidragsbyrån, planeringsbyrån, tekniska byrån
och värderingsbyrån. Antalet tjänster i styrelsens organisation minskas
med 52. Därjämte skall enligt förslaget ett flertal tjänster uppflyttas i lönegrad.
I anledning av ett förslag av bostadspolitiska organisationskommittén
om beskärning av bostadsstyrelsens direktivrätt anför departementschefen,
alt styrelsen måste ha sådana befogenheter att en verklig ledning kan utövas.
I fråga om länsbostadsnämnderna föreslås 38 nya tjänster, varjämte ett
antal lönegradsuppflyttningar förordas.
I motionerna I: 428 och II: 509 föreslås alt bostadsstyrelsens organisation
lår ungefär den omfattning som angavs av bostadspolitiska organisationskommittén.
Verket skulle härigenom få två byråer. En mycket betydande
reduktion av antalet befattningshavare synes motionärerna starkt
motiverad. Motionärerna föreslår, att en särskild delegation tillsättes för
att — efter förhandlingar med vederbörande personalorganisationer — utarbeta
och framlägga förslag rörande personalbehovet och personaluppsättningen
inom verket. Motionärerna anför därjämte, att det är nödvändigt, att
bostadsstyrelsens direktivrätt begränsas så långt detta är praktiskt möjligt
och överföres till Kungl. Maj:t. Vidare föreslås i motionerna dels ändringar
i de av Kungl. Maj:t förordade avlöningsstaterna för bostadsstyrelsen
och länsbostadsnämnderna, dels att till bostadsstyrelsens avlöningar och
omkostnader anvisas resp. 3 278 000 kr. och 450 000 kr., dels ock att till
länsbostadsnämndernas avlöningar och omkostnader anvisas resp. 5 448 000
kr. och 701 000 kr.
Utskottet biträder departementschefens förslag beträffande ny organisation
för bostadsstyrelsen. Vad i motionerna I: 428 och II: 509 anföres om eu
begränsning av bostadsstyrelsens direktivrätt kan utskottet ej ansluta sig
till. 1 likhet med departementschefen anser utskottet, att det bostadspolitiska
centralorganet måste vara utrustat med sådana befogenheter, att en
verklig ledning av den bostadspolitiska verksamheten kan utövas.
Vidare godtager utskottet vad Kungl. Maj:t föreslagit i fråga om länsbostadsnämndernas
organisation. Utflyttningen av ärenden till de största städerna
kan påkalla en omprövning av antalet ledamöter i dessa nämnder.
Vad gäller nämnden i Göteborgs och Bohus län kan även frågan om stationeringsorten
förtjäna övervägas. Enligt utskottets mening bör det ankomma
på Kungl. Maj:t att besluta härom efter prövning av vad ändringarna i dessa
nämnders arbetsuppgifter bör föranleda i berörda hänseenden.
Utskottet godtager Kungl. Maj:ts förslag beträffande anslaget till bo
-
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
55
stadsstyrelsens och länsbostadsnämndernas avlöningar och omkostnader.
Ifrågavarande motionsyrkanden avstyrkes.
Vad departementschefen i förevarande sammanhang i övrigt antört och
föreslagit har ej givit utskottet anledning till erinran eller särskilt yttrande.
Hemställan. Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet
hemställa,
att riksdagen må
1. beträffande bostadsbyggandets omfattning med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag ävensom med avslag å motionerna I:
264 och 11:335, 1:428 och 11:509 samt 1:434 och 11:514,
samtliga motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet
anfört;
2. beträffande bostadsbyggandets inriktning med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag ävensom i anledning av motionerna
1:406 och 11:490, 1:434 och 11:514 samt 11:334, samtliga
motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;
3. beträffande planering av bostadsförsörjningen med bifall
till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag å motionerna
I: 434 och II: 514, såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet
anfört;
4. avslå i motionerna I: 427 och II: 510, I: 428 och II: 509
samt 1:434 och 11:514 framställda yrkanden angående införande
av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet;
5. avslå i motionerna 1:427 och 11:510 samt 1:434 och
II: 514 framställda yrkanden angående värdebeständiga lån
för bostadsbyggandet;
6. avslå i motionerna I: 427 och II: 510 framställt yrkande
om utredning angående ändrad utformning av bostadslångivningen;
7.
beträffande förskott på statliga lån i syfte att underlätta
kommunal markanskaffning i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna 1: 428 och II: 509, såvitt
nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;
8. avslå i motionerna I: 428 och II: 509 framställt yrkande
beträffande viss redovisningsskyldighet för såsom allmännyttiga
betecknade bostadsföretag;
9. avslå i motionerna I: 264 och It: 335 samt I: 406 och
11: 490 framställda yrkanden angående bostadsbyggnadsutredningens
sammansättning och uppdrag;
10. beträffande förenklingar vid handläggningen av ärenden
rörande statliga lån och bidrag för bostadsändamål med
bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag å motio
-
56
Statsutskottets utlåtande nr 46 år l''J62
nerna I: 428 och II: 509, såvitt nu är i fråga, godkänna vad
utskottet anfört;
11. beträffande en för flerfamiljshus och småhus gemensam
lånekungörelse med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom
med avslag å motionerna 1:426 och 11:511, 1:428 och
11:509 samt 1:435 och 11:507, samtliga motioner såvitt nu
är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;
12. beträffande bestämmelsen om maximiyta för lån till
småhus med avslag å Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall
till motionerna I: 265 och II: 333 i skrivelse till Kungl. Maj:t
giva till känna vad utskottet anfört;
13. avslå i motionen 11:602 framställt yrkande om utredning
angående tilläggslån för barnfamiljer;
14. avslå i motionerna I: 426 och II: 511 framställt yrkande
om utredning angående inkoinstprövat stöd för småhusbyggande;
15.
avslå i motionerna I: 428 och II: 509 framställda yrkanden
angående räntesatsen för egnahemslån, förbättringslån
och tertiärlån;
16. avslå i motionerna 1:428 och II: 509 framställt yrkande
angående en särskild förvaltningsavgift å statliga bostadslån;
17.
beträffande de statliga bostadslånens storlek och amorteringstid
med avslag å motionerna I: 427 och II: 510, I: 428
och 11:509 samt 1:434 och 11:514, samtliga motioner såvitt
nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;
18. avslå i motionerna I: 427 och II: 510 framställt yrkande
angående ändring i grunderna för beviljande av räntefri stående
del av förbättringslån;
19. avslå i motionerna I: 434 och II: 514 framställt yrkande
angående åtgärder för att främja sanering genom ombyggnad
av äldre flerfamiljshus;
20. beträffande långivningen för hobbylokaler med avslag
å motionen II: 334, såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet
anfört;
21. avslå i motionen II: 407 framställt yrkande beträffande
lån till äldre fastigheter i samband med ägarbyte;
22. beträffande stödet för studentbostäder i anledning av
Kungl. Maj :ts förslag i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till
känna vad utskottet anfört;
23. avslå i motionerna 1:428 och 11:509 samt 1:434 och
II: 514 framställda yrkanden angående återkrav av vissa räntefria
stående delar av egnahemslån;
Statsutskoltets utlåtande nr 46 år 1962 57
24. avslå i motionerna I: 428 och II: 509 framställda yrkanden
angående räntesatsen å vissa återkrävda tilläggslån;
25. avslå i motionerna I: 428 och II: 509 framställda yrkanden
om uppsägning av vissa ränte- och amorteringsfria delar
av tilläggslån till förräntning och amortering;
26. beträffande bestämmelserna om ränteeftergift med avslag
å motionerna I: 427 och II: 510, I: 428 och 11:509 samL
I: 434 och II: 514, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, godkänna
vad utskottet anfört;
27. beträffande villkoren för familjebostadsbidrag i anledning
av Kung]. Maj:ts förslag samt motionerna 1:434 och
II: 514, såvitt nu är i fråga, ävensom med bifall till motionerna
1:138 och 11:170, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till
känna vad utskottet anfört ;
28. avslå i motionerna I: 434 och II: 514 framställt yrkande
angående familjebostadsbidragens belopp;
29. beträffande pensionärsbostadsbidragen med avslag å
motionerna I: 425 och II: 512 samt 1: 428 och II: 509, sistnämnda
bägge motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet
anfört;
30. beträffande grunderna för den statliga låne- och bidragsverksamheten
till förmån för bostadsförsörjningen, såvitt
de ej behandlats under 1.—29., med bifall till Kungl.
Maj :ts förslag och under erinran om vad utskottet anfört godkänna
i statsrådsprotokollet över socialärenden för den 3 januari
1962 förordade ändringar;
31. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag ävensom med avslag
å motionerna I: 427 och II: 510, I: 428 och II: 509 samt
I: 434 och II: 514, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, till
Ränteeftergifter å vissa bostadslån in. in. för budgetåret 1962/
63 å driftbudgeten under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 300 000 000 kr.;
32. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag å
motionerna I: 434 och II: 514, såvitt nu är i fråga, till Bostadsrabatter
för budgetåret 1962/63 å driftbudgeten under femte
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 150 000 000 kr.;
33. till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet för
budgetåret 1962/63 å driftbudgeten under femte huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 15 000 000 ler.;
34. till Bidrag till viss upplysningsverksamhet rörande
byggnadstekniska frågor för budgetåret 1962/63 a driftbudgeten
under femte huvudtiteln anvisa ell reservationsanslag av
25 000 kr.;
35. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag å
motionerna 1:264 och 11:335 samt 1:428 och 11:509, samt
-
58
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
liga motioner såvitt nu är i fråga, medgiva, att under budgetåret
1962/03 preliminära beslut om lån, som skall utgå från
lånefonden för bostadsbyggande, må meddelas intill ett belopp
av 1 120 000 000 kr.;
36. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 264 och II: 335 samt I: 428 och II: 509, samtliga
motioner såvitt nu är i fråga, till Lånefonden för bostadsbyggande
lör budgetåret 1962/63 å kapitalbudgeten under statens
utlåningsfonder anvisa ett investeringsanslag av
740 000 000 kr.;
37. till Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien
för budgetåret 1962/63 å kapitalbudgeten under
statens utlåningsfonder anvisa elt investeringsanslag av 1 000
kr.;
38. medgiva att under budgetåret 1962/63 preliminära beslut
om lån, som skall utgå från anslaget till räntefria lån till
bostadsbyggande, må meddelas intill ett belopp av 15 000 000
kr.;
39. till Räntefria lån till bostadsbyggande för budgetåret
1962/63 å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd
anvisa elt investeringsanslag av 18 000 000 kr.;
40. beträffande handläggningen av låne- och bidragsverksamheten
för bostadsändamål med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionerna 1: 433 och II: 504 godkänna
vad utskottet anfört;
41. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för bostadsstyrelsen, som föranledes av
vad departementschefen i statsrådsprotokollet över socialärenden
för den 3 januari 1962 förordat;
42. med bifall till Kungl. Maj:ls förslag samt med avslag å
motionerna I: 428 och II: 509, såvitt nu är i fråga,
a) godkänna följande avlöningsstat för bostadsstyrelsen.
att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1962/63:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 1 129 500
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj:t, förslagsvis .............................. 30 300
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ... 2 202 400
4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis
................................................... 85 000
5. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................... 964 200
6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,
förslagsvis ................................................ 66 600
Summa kr. 4 478 000;
Statsutskottets utlåtande nr 46 År 1962
59
b) till Bostadsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1962/611
å driftbudgeten under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 4 478 000 kr.;
43. bemyndiga Ivungl. Maj:t alt vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för länsbostadsnämnderna, som föranledes
av vad departementschefen i statsrådsprotokollet över socialärenden
för den 3 januari 1962 förordat;
44. med bifall till Ivungl. Maj:ls förslag samt med avslag
å motionerna I: 428 och II: 509, såvitt nu är i fråga,
a) godkänna följande avlöningsstat för länsbostadsnämn
-
derna, alt tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1962/63:
A vlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 1 129 200
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Ivungl. Maj:t, förslagsvis .............................. 127 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ... 3 144 800
4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis
................................................... 280 000
5. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................... 1 282 000
6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,
förslagsvis ................................................ 85 000
Summa kr. 6 048 000;
b) till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar för budgetåret
1962/63 å driftbudgeten under femte huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 6 048 000 kr.;
45. med bifall till Ivungl. Maj:ts förslag och med avslag å
motionerna I: 428 och II: 509, såvitt nu är i fråga, till Bostadsstyrelsen:
Omkostnader för budgetåret 1962/63 å driftbudgeten
under femte huvudtiteln anvisa elL förslagsanslag av
850 000 kr.;
46. med bifall till Ivungl. Maj:ts förslag och med avslag å
motionerna I: 428 och II: 509, såvitt nu är i fråga, till Länsbostadsnämnderna:
Omkostnader för budgetåret 1962/63 ä
driftbudgeten under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 851 000 kr.;
47. till 191)0 ärs bostadsräkning för budgetåret 1962/63 ä
driftbudgeten under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 1 000 kr.;
48. besluta, all i förevarande sammanhang behandlade motioner,
till den del de inte blivit under punkterna 1.—47. särskilt
berörda, icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 20 mars 1962
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG
opaginerad Kontrollera mot PDF
(50
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Boman, Einar Persson, Ivar
Johansson, Bergman, Ragnar Bergh, Fritz Persson, Per Jacobsson, fru Wallentheim,
herrar Söderberg, Bertil Petersson, Herbert Larsson, Per-Olof
Hanson och Nils-Eric Gustafsson; samt
från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Karlsson
i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Almgren, fröken Elmén, herr Andreasson,
fru Lewén-Eliasson, herrar Svensson i Ljungskile, Johansson i Norrköping,
Carbell, Gustafsson i Skellefteå, Andersson i Knäred, Fagerlund och
Källenius.
Reservationer
1) beträffande bostadsbyggandets omfattning
a) av herrar Ragnar Bergh, Staxäng och Källenius, vilka ansett att
dels det avsnitt i utskottets yttrande på s. 36, som börjar med »Utskottet
anser» och slutar med »utskottets sida», bort ha följande lydelse:
»Å andra sidan anser sig utskottet böra framhålla, att det under efterkrigstiden
skett en högst betydande avgång inom det äldre bostadsbeståndet.
Såsom erinras i motionerna I: 428 och II: 509 har sålunda enligt 1960
års bostadsräkning under åren 1946—1960 avgått ej mindre än 324 000 bostadslägenheter.
Det har under samma tid byggts 822 000 nya bostäder, och
nettotillskottet blir därmed 498 000 lägenheter. Detta motsvarar blott 33 000
lägenheter per år, en siffra som enligt utskottets mening är skrämmande
låg.
Det finns enligt utskottets mening skäl att mot denna bakgrund ta upp
hela den hittills förda bostadspolitiken med dess olika former av statlig reglering
till allvarlig prövning. Produktionsökningen i vårt land har under
efterkrigstiden varit mycket hög och har lett till eu standardökning utan
tidigare motstycke. En starkt stigande efterfrågan på såväl kapital- som
konsumtionsvaror har kunnat tillgodoses, utom när det gäller ett av de mest
primära behoven — det som avser bostaden. Ännu sjutton år efter andra
världskrigets slut tvingas stora skaror människor att i åratal stå i bostadskö,
bland dem ej minst familjer.
Enligt utskottets uppfattning har detta misslyckande sin grund i att bostadsbyggandet
är det område, där fri företagsamhet och konsumenternas
valmöjligheter effektivast satts ur spel genom den statliga regleringen. Slutsatsen
blir då att en återgång till en fri marknad med friare prisbildning,
där olika byggnadsföretag får fritt konkurrera och där konsumenten med
sin efterfrågan kan styra produktionens omfattning och inriktning, är den
enda förutsättning under vilken bostadsbyggandet kan få en sådan omfattning
och utformning att bostadsbristen kan hävas.
Statsutskottets utlåtande nr ''1(1 år 1902
61
Med det anförda anser sig utskottet även ha besvarat det uttalande departementschefen
gjort angående särskilda bostadstillskott på orter med ett
expanderande näringsliv. I en fri marknad erbjuder frågan om bostadsbyggandets
lokalisering inga speciella problem.
Utskottet avstyrker härmed de i motionerna I: 434 och II: 514 samt I: 264
och II: 335 framförda yrkandena angående bostadsbyggandets omfattning
under nästa budgetår.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»1. beträffande bostadsbyggandets omfattning i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna I: 428 och II: 509
ävensom med avslag å motionerna 1:264 och 11:335 samt
I: 434 och II: 514, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, godkänna
vad utskottet anfört;»
h) av herrar Boman, Per Jacobsson, Per-Olof Hanson, fröken Elmén,
herrar Suensson i Ljungskile och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett atl
dels det avsnitt i utskottets yttrande på s. 36, som börjar med »Bostadsbyggandets
omfattning» och slutar med »utskottets sida», bort ha följande
lydelse:
»Enligt preliminära uppgifter om bostadsproduktionen år 1961 har antalet
färdigställda lägenheter under året överstigit 73 000. Utskottet finner
emellertid att även en bostadsproduktion av denna omfattning är otillräcklig.
Den alltjämt mångenstädes stora bostadsbristen utgör fortfarande en
social nyckelfråga. I de mest utpräglade bristområdena står, som framhålles
i motionerna I: 434 och II: 514, stora delar av befolkningen i bostadsköerna.
Den långa tidrymd, under vilken detta tillstånd bestått, har skärpt
svårigheterna att komma till rätta med många ungdomsproblem, och gjort
det omöjligt för många familjer alt skapa en god hemmiljö. Näringslivets
rekrytering av arbetskraft har också hämmats. Om bostadsbristen blir bestående
en lång tid kommer sannolikt såväl dess sociala skadeverkningar
som dess nackdelar för näringslivet att tilltaga i accelererat tempo.
Det synes uppenbart att en ytterligare utökning av bostadsbyggandet är
nödvändig. Utskottet behandlar i annat sammanhang bostadsbyggandet på
längre sikt. För nästa budgetår kan utskottet godtaga de av departementschefen
föreslagna ramarna. Utskottet vill emellertid understryka, att om
förslaget i motionerna I: 434 och II: 514 angående ändring av lånegränserna,
som utskottet i det följande tillstyrker, vinner riksdagens bifall räcker de
föreslagna låneramarna för ett bostadsbyggande som med 2 000 å 3 000
lägenheter överstiger den av departementschefen angivna siffran på 75 000
lägenheter. Utskottet utgår ifrån att eu ytterligare ökning av bostadsbyggandet
skall åstadkommas under därpå följande budgetår.
Med anledning av i motionerna I: 434 och II: 514 anförda skäl vill utskot
-
62
Statsutskottets utlåtande nr 46 är 1962
tet särskilt understryka betydelsen av en ökning av bostadsbyggandet inom
de områden där bristen är som störst och att hänsyn härtill följaktligen
måste tagas vid de statliga lånemedlens fördelning på län och kommuner.
Detta är av vikt för rörligheten på arbetsmarknaden och därmed för näringslivets
arbetskraft srekrytering.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»1. beträffande bostadsbyggandets omfattning i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna 1:434 och 11:514
ävensom med avslag å motionerna 1: 264 och II: 335 samt
I: 428 och II: 509, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, godkänna
vad utskottet anfört;»
c) av herrar Ivar Johansson, Nils-Eric Gustafsson, Svensson i Stenkyrka
och Andersson i Knäred, vilka ansett att det stycke i utskottets yttrande
på s. 36, som börjar med »I anledning» och slutar med »under budgetåret»,
bort ha följande lydelse:
»I anledning av departementschefens uttalande om särskilda bostadstillskott
på orter med ett expanderande näringsliv vill utskottet framhålla betydelsen
av att den ökning av bostadsbyggandet, som är möjlig att åstadkomma,
självfallet bör inriktas på orter där bristen på bostäder är mest
framträdande. Då bristen på bostäder emellertid är störst i de stora inflyttningsorterna,
vill utskottet framhålla att en aktiv lokaliseringspolitik för
att motverka den pågående befolkningskoncentrationen skulle ha en positiv
effekt även på bostadsmarknaden. Utskottet förutsätter att befintliga möjligheter
till en sådan inriktning av lokaliseringspolitiken tillvaratages. Härigenom
skulle bl. a. skapas bättre förutsättningar för småhusbyggandet.
Samtidigt väll utskottet framhålla önskvärdheten av att en god produktionsplanering
främjas vid lånemedlens fördelning på län och kommuner. Med
hänsyn härtill är det av vikt, att kommuner och bostadsproducenter i så god
tid som möjligt får besked om vilken tilldelning av bostadslån som kan påräknas
under budgetåret.»
2) beträffande bostadsbyggandets inriktning
a) av herrar Ivar Johansson, Nils-Eric Gustafsson, Svensson i Stenkyrka
och Andersson i Knäred, vilka ansett att
dels utskottets yttrande fr. o. m. det stycke på s. 37, som börjar med »Enligt
utskottets», t. o. in. det stycke på s. 38, som slutar med »ej erforderlig»,
bort ersättas med text av följande lydelse:
»I anledning av förevarande motionsyrkanden vill utskottet framhålla
att bostadsmiljöfrågorna måste tillmätas synnerligen stor betydelse. I samtliga
berörda motioner har framhållits att vissa åtgärder bör kunna vidtagas
omedelbart i syfte att främja tillkomsten av goda bostadsmiljöer. Främst
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
63
gäller detta ändringar i gällande bestämmelser rörande låneunderlagsberäkningar
och finansiering i syfte att främja tillkomsten av fritidsutrynimen
m. m. såväl inom- som utomhus. Utskottet vill framhålla att tillräckligt
stora friytor med ändamålsenligt anlagda lekplatser, planteringar, biluppställningsplatser
och andra dylika anordningar för de boendes nytta och
trivsel får anses utgöra eu integrerande och väsentlig del av en god bostad.
Detta får även anses gälla tillgång till fritidsutrymmen inomhus för gemensam
användning. Otvivelaktigt har emellertid under senare år på sina håll
förekommit tendenser till en alltför sammanträngd bebyggelse såväl i centrala
stadspartier som i ytterområden. Exploateringsekonomiska överväganden
har kommit att till men för de boende, inte minst barnfamiljerna, alltför
hårt beskära de från bebyggelse fria markytorna. Även behovet av särskilda
fritidsutrymmen inomhus har eftersatts i betänklig grad. Utskottet,
som finner det synnerligen angeläget att dylika tendenser motverkas, föreslår
att riksdagen i anledning av förevarande motionsyrkanden i skrivelse
till Ivungl. Maj :t anhåller att ändringar i gällande bestämmelser rörande
låneunderlagsberäkning och finansiering skyndsamt vidtages i enlighet med
motionernas syfte. I anledning av vad som i motionen II: 334 yrkats om
föreningslivet vill utskottet framhålla att den i motionerna 1: 406 och II: 490
påpekade gränsdragningen gentemot allmänna samlingslokaler, nyttjanderättsfrågor
in. in. bör uppmärksammas.
I motionerna 1: 406 och II: 490 samt II: 334 har även yrkats på utredning
rörande bostadsmiljöfrågorna. I de båda förstnämnda motionerna har särskilt
påtalats angelägenheten av undersökningar och forskning rörande den
framtida bostadsmiljön. I den sistnämnda motionen har särskilt fästs vikt
vid en god och trygg utemiljö. Utskottet finner de i motionerna anförda synpunkterna
beaktansvärda. Det är av vikt att bästa möjliga underlag skapas
för samhälls-, bebyggelse- och bostadsplaneringen. De enskilda kommer i
framtiden sannolikt att fästa allt större vikt vid boendemiljön. Bl. a. torde
efterfrågan på småhus komma att stiga. Möjligheterna till ökad småhusproduktion
måste därför tillvaratagas. Skall de förväntade önskemålen kunna
tillgodoses måste utvecklingen och inriktningen av ifrågavarande behov så
långt möjligt klarläggas. Bostadsinvesteringarnas varaktighet liksom den
bundenhet som följer av upprättade stadsplaner o. d. nödvändiggör elt
arbete på lång sikt. Ur denna synpunkt är fortlöpande undersökningar och
forskning rörande bostadsmiljön angelägna. Utskottet föreslår därför att de
berörda spörsmålen närmare utredes. Utredningsarbetet bör ha till syfte
dels att på grundval av nu kända omständigheter upprätta förslag till en
mera miljömedveten bostads- och bebyggelsepolitik, dels att upprätta förslag
till riktlinjer och former för fortlöpande undersökningar och forskning
rörande boendemiljön. Utskottet föreslår att riksdagen i anledning av förevarande
motionsyrkanden hos Kungl. Maj:t anhåller om sådan utredning.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
64
Statsutskottets utlåtande nr ''iG är 1962
»2. beträffande bostadsbyggandets inriktning i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna I: 434 och II: 514
ävensom med bifall till motionerna I: 406 och II: 490 sand
II: 334, samtliga motioner såvitt nn är i fråga, anhålla om utredning
och förslag rörande dels en mera miljömedveten bostadspolitik,
dels ock riktlinjer och former för fortlöpande
undersökningar och forskning rörande boendemiljön;»
b) av fru Lewén-Eliasson
3) beträffande planering av bostadsförsörjningen
a) av herrar Ragnar Bergh, Staxäng och Källenius, vilka ansett att det
stycke i utskottets yttrande på s. 40, som börjar med »I detta» och slutar
med »kommunala investeringar», bort ha följande lydelse:
»Uppenbarligen ställer ett ökat bostadsbyggande ytterligare krav på kapitalmarknaden
såväl när det gäller byggnadskreditiv som i fråga om slutliga
lån för byggnadernas finansiering. Härtill kommer naturligtvis också
avsevärda kapitalanspråk särskilt från kommunernas sida, avsedda att
täcka de utgifter som måste göras för att tillgodose de nya bostadsområdenas
behov av gemensamhetsanordningar, såsom vägar och gator, vatten- och
avloppsledningar m. m. Sådana kapitalanspråk kan marknaden, om man
vill undvika att eftersätta andra viktiga investeringsbehov, endast tillgodose
om den i tillräcklig omfattning tillföres ökat sparande.»
b) av herrar Boman, Per Jacobsson, Per-Olof Hanson, fröken Elmén,
herrar Svensson i Ljungskile och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett alt
dels utskottets yttrande fr. o. in. det stycke på s. 39, som börjar med »Såsom
departementschefen», t.o.in. det stycke på s. 40, som slutar med »kommunala
investeringar», bort ersättas med text av följande lydelse:
»Mot den allvarliga bakgrund som bostadsbristen utgör finner utskottet
det väl motiverat att såsom skett i motionerna I: 434 och II: 514, utgå ifrån
att målsättningen för bostadsbyggandet vad produktionsökning och produktivitetsförbättring
beträffar under 60-talet inte bör sättas nämnvärt lägre
än den allmänna framstegstakt som inom OECD angivits som önskvärd för
de nord- och västeuropeiska länderna. Detta innebär en produktionsnivå när
70-talet börjar av ca 100 000 lägenheter per år, även om hänsyn tages till
att en ökning av lägenheternas storlek bör komma till stånd bl. a. genom
en större andel för egnahem, villor och andra småhus.
Utskottet finner de av departementschefen förordade åtgärderna för att
stimulera och främja erforderlig planering inom kommunerna vara ett
steg i rätt riktning men likväl otillräckliga för att nyssnämnda målsättning
skall kunna uppnås. Såväl bostadsstyrelsen som andra statliga organ och
kommunerna har behov av en av statsmakterna angiven målsättning på
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
65
längre sikt efter vilken planeringsarbetet, omfattande en liel kedja från uppgörandet
av stads- ocli byggnadsplaner fram till utarbetandet av konkreta
byggnadsprojekt, kan inriktas. Bostadsstyrelsen kan ej utan kännedom om
statsmakternas avsikter beträffande målsättningen för bostadsbyggandet på
längre sikt lämna någon tillfredsställande vägledning för kommunerna angående
produktionens ungefärliga storlek under t. ex. en framförliggande
femårsperiod.
Beträffande bostadsbyggandets struktur finner utskottet de i motionerna
I: 434 och II: 514 anförda synpunkterna värda beaktande. Det måste innebära
en allvarlig felinriktning av bostadsbyggandet, om inte detta relativt
snabbt bringas att närmare överensstämma med efterfrågans inriktning på
villor och andra småhus. Nästan alla andra nord- och västeuropeiska länder
uppvisar en andel av nära eller i många fall avsevärt mer än 50 procent för
sådana hus. I detta avseende släpar Sverige starkt efter i utvecklingen.
En sådan förändring i bostadsbyggandets struktur kräver emellertid intresse
från kommunernas sida. Den förutsätter att det finns exploateringsfärdiga
markområden samt ett i viss män nytänkande när det gäller uppläggning
av stads- och byggnadsplaner. En kraftigt ökad bebyggelse av småhus
kräver större ytor varför i många fall en bebyggelseplanering som tar
hänsyn till de bostadssökandes efterfrågan, måste ske i viss samverkan mellan
olika kommuner. Det synes utskottet inte skäligt eller lämpligt att ålägga
bostadsstyrelsen hela ansvaret för att alla de åtgärder av vitt skilda slag blir
vidtagna, som är erforderliga för att underlätta lösningen av dessa problem.
I anslutning till i motionerna framförda tankegångar vill utskottet därför förorda
att Kungl. Maj :t tager initiativet till en särskild arbetsgrupp med uppgift
för det första att penetrera de frågor som en kraftig förskjutning till småhusbyggandets
fördel kommer att ställa, och för det andra förorda de åtgärder,
som från statens sida kan vara erforderliga. I eu sådan arbetsgrupp bör
givetvis, förutom företrädare för bostadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen och
arbetsmarknadsstyrelsen jämte för övriga statliga organ Kungl. Maj:t kan
finna lämpliga, ingå representanter för kommunförbunden.
Sammanfattningsvis vill utskottet i här berörda avseenden förorda:
1) att riksdagen som riktpunkt för en mera långsiktig planering av bostadsbyggandet
under 60-talet anger en produktion av ca 100 000 lägenheter
per år, varav ca hälften i småhus, som en målsättning att uppnås när
70-talet börjar,
2) att Kungl. Maj :t tillsätter en arbetsgrupp inkluderande representanter
för kommunförbunden, bostadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen
samt de övriga organ Kungl. Maj:t kan finna lämpliga
för att undersöka vilka åtgärder inom bebyggelseplaneringens och därmed
sammanhängande områden, som kan erfordras för att den av utskottet förordade
ökningen av bostadsbyggandet och kraftiga förändringar av dess
struktur skall kunna genomföras.»
5—3360 62 llihang till riksdagens protokoll 1962. 6 samt. Nr 46
66
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»3. beträffande planering av bostadsförsörjningen i anledning
av Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall till motionerna
I: 434 och II: 514, såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet
anfört;»
4) beträffande införande av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet
a) av herrar Ragnar Bergli, Staxäng och Källenius, vilka ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 40, som börjar med »Vid behandlingen»
och slutar med »ifrågavarande motionsyrkanden», bort ersättas
med text av följande lydelse:
»Utskottet delar den uppfattning som framförts i motionerna I: 428 och
II: 509, att man nu utan ytterligare dröjsmål bör gå över till ett kreditgarantisystem.
Nuvarande ordning med staten såsom långivare för bostadsbyggandet
har visat sig medföra en stark påfrestning på statsfinanserna och
har lett till ett skatteuttag som gått utöver det nödvändiga. Ett utbyte av
långivningen till flerfamiljshus och egnahem mot kreditgarantier skulle,
som motionärerna påpekat, vidare innebära en avlastning av förvaltningsuppgifter
från statliga organ och dessutom en betydande förenkling för låntagaren
själv.
En omläggning till kreditgarantisystem betyder inte i och för sig att man
måste avstå från ränte- eller kapitalsubventionering, därest sådan anses
motiverad. Utskottet -sill framhålla, att själva övergången till ett kreditgarantisystem
inte behöver medföra några svårigheter för de personer, som
redan sökt lån för byggande av flerfamiljshus eller småhus. Staten har
alltid möjlighet att se till att lånemedel i erforderlig utsträckning står till
förfogande. Utskottet, som sålunda tillstyrker yrkandena i motionerna I: 428
och II: 509 om övergång från statlig bostadslångivning till ett kreditgarantisystem
fr. o. in. den 1 juli 1962, är medvetet om att förslaget aktualiserar
vissa författningsändringar. Utskottet förutsätter att Kungl. Maj :t utan
dröjsmål förelägger riksdagen förslag till sådana ändringar.
Såsom en följd härav förordar utskottet även bifall till yrkandena i motionerna
I: 428 och II: 509 om att fr. o. m. den 1 juli 1962 varken preliminära
beslut skall meddelas angående lån från lånefonden för bostadsbyggande
eller anslag anvisas till samma fond.
Utskottet biträder motionärernas förslag att för erhållande av kreditgaranti
skall erläggas en engångsavgift av 0,5 %.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»4. beträffande införande av ett kreditgarantisystem på
bostadsområdet med bifall till motionerna 1:428 och 11:509
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
67
ävensom i anledning av motionerna 1:427 och 11:510 samt
I: 434 och II: 514, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, godkänna
vad utskottet anfört;»
b) av herrar Boman, Ivar Johansson, Per Jacobsson, Per-Olof Hanson,
Nils-Eric Gustafsson, Svensson i Stenkyrka, fröken Elmén, herrar Svensson
i Ljungskile, Gustafsson i Skellefteå och Andersson i Knäred, vilka ansell
att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 40, som börjar med »Vid behandlingen»
och slutar med »ifrågavarande motionsyrkanden», bort ersättas med
text av följande lydelse:
»I anledning av yrkandena i motionerna I: 427 och II: 510 samt I: 434
och 11: 514 vill utskottet erinra om att det vid 1959 års riksdag förordades eu
allsidig utredning av frågan. Det må också erinras om att såväl bostadspolitiska
utredningen som besparingsutredningen föreslagit, att åtgärder borde
vidtagas för en övergång från statlig långivning till ett kreditgarantisystem.
Utskottet delar denna uppfattning och förutsätter att spörsmålet upptages
till prövning så att förslag kan framläggas till 1963 års riksdag. Långivning
till såväl småhus som flerfamiljshus bör omfattas av förslaget.
Yrkandet i motionerna I: 428 och II: 509 om att den statliga långivningen
redan fr. o. m. den 1 juli 1962 skall ersättas av ett kreditgarantisystem kan
utskottet inte tillstyrka.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»4. beträffande införande av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet
med bifall till motionerna I: 427 och II: 510 samt
I: 434 och II: 514 ävensom i anledning av motionerna 1:428
och II: 509, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse
till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;»
5) beträffande värdebeständiga lån för bostadsbyggandet samt ändrad
utformning av bostadslångivningen
a) av herrar Ragnar Bergli, Staxäng och Källenius, vilka ansett att del
stycke i utskottets yttrande på s. 41, som börjar med »En mera» och slutar
med »av lånereglerna», bort ha följande lydelse:
»Med hänsyn till att spörsmålet sålunda torde komma att prövas av värdesäkringskommittén
synes någon ny utredning i enlighet med motionärernas
syfte knappast vara påkallad.»
b) av herrar Boman, Ivar Johansson, Per Jacobsson, Per-Olof Hanson,
Nils-Eric Gustafsson, Svensson i Stenkyrka, fröken Elmén, herrar Gustafsson
i Skellefteå och Andersson i Knäred, vilka ansett att
68
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
dels utskottets yttrande fr. o. m. det stycke på s. 40, som börjar med
»Utskottet vill», t. o. m. det stycke på s. 41, som slutar med »ifrågavarande
motionsyrkanden», bort ersättas med text av följande lydelse:
»Utskottet vill erinra om, att spörsmålet om värdesäkring och därmed
sammanhängande problem prövas av den år 1960 tillkallade värdesäkringskommittén.
Kommittén har att behandla bl. a. frågan om dndexbundna bostadslån.
Utredningsarbetet beräknas vara slutfört omkring årsskiftet 1962/
1963. Utskottet föreslår att riksdagen hos Kungl. Maj :t anhåller att på grundval
av ovan nämnda utredningsarbete förslag angående värdebeständiga bostadslån
upprättas och förelägges riksdagen så snart ske kan. Vid förslagets
utarbetande bör samråd äga rum med kreditinstituten.
I motionerna I: 427 och II: 510 har även yrkats på utredning av frågan
rörande omläggning av ränte-, amorterings- och annuitetsbetalningar i syfte
att främja bostadsproduktionen och sänka de höga inledande kostnaderna.
Utskottet anser att en sådan inriktning av bostadslångivningen skulle vara
av betydande värde och tillstyrker sålunda motionsyrkandet om utredning.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»5. beträffande värdebeständiga lån för bostadsbyggandet
med bifall till motionerna I: 427 och II: 510 samt I: 434 och
II: 514, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till
Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;
6. beträffande ändrad utformning av bostadslångivningen
med bifall till motionerna 1: 427 och II: 510, såvitt nu är i fråga,
i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;»
c)
av herr Svensson i Ljungskile
6) beträffande förskott på statliga lån i syfte att underlätta kommunal
markanskaffning
a) av herrar Ragnar Bergh, Staxäng och Källenius, vilka ansett att
dels det avsnitt i utskottets yttrande på s. 41, som börjar med »Utskottet
finner» och slutar med »II: 509 avstyrkes», bort ha följande lydelse:
»Utskottet finner i likhet med motionärerna inte påkallat att genom de
av departementschefen föreslagna åtgärderna ytterligare förstärka kommunernas
monopolställning när det gäller förvärv av byggnadsmark, vare
sig det är fråga om saneringsfastigheter eller markförvärv för nyexploatering.
Därest man i likhet med utskottet anser det angeläget, att på bostadsproduktionens
och bostadsägandets marknad olika företagarkategorier får
tillfälle till fri tävlan på ensartade villkor, är det tvärtom angeläget att även
i fråga om markförvärv full likställighet kommer till stånd mellan dessa
Statsutskottets utlåtande nr 46 är 1962
69
olika kategorier. Ett bifall till propositionen skulle innebära att man medelst
användande av statsmedel underlättade en successiv överföring av bostadsbeståndet
i städer och samhällen till kommunernas ägo. Med bifall till
vad i motionerna 1: 428 och II: 509 i denna del yrkats, avstyrker utskottet
alltså vad i propositionen anförts.»
dels och nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»7. beträffande förskott på statliga lån i syfte att underlätta
kommunal markanskaffning med avslag å Kungl. Maj :ts förslag
samt med bifall till motionerna I: 428 och II: 509, såvitt
nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;»
b) av herrar Boman, Per Jacobsson, Per-Olof Hanson, fröken Elmén,
herrar Svensson i Ljungskile och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att
det stycke i utskottets yttrande på s. 41, som börjar med »Utskottet finner»
och slutar med »för nyexploatering», bort ha följande lydelse:
»Utskottet, som inte tagit ställning till sakfrågan, finner inte något skäl
att motsätta sig att bostadsstyrelsen återkommer med en utredning beträffande
tanken att ge förskott på statliga lån till kommuner för inköp av saneringsfastigheter.
»
7) av herrar Ragnar Bergh, Staxång och Källenius, vilka beträffande
viss redovisningsskyldighet för såsom allmännyttiga betecknade bostadsföretag
ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 41, som börjar med »Motionsyrkanden
av» och slutar med »avstyrker förslaget», bort ha följande lydelse:
»Utskottet finner, att motionärerna anfört bärande skäl för att ålägga såsom
allmännyttiga betecknade bostadsföretag redovisningsskyldighet för
sina fonder, dessas storlek och successiva uppbyggnad samt de för fonduppbyggningen
tillämpade principerna. Genom fortlöpande uppgifter, som utan
större omgång kan sammanställas av befintlig personal lios såväl uppgiftslämnare
som mottagare, kan riksdagen erhålla underlag för bedömande av
behovet av framtida stöd till bostadsproduktionen inom dessa företag. De
uppgifter, som i motionerna föreslås skola lämnas till statens hyresråd, är
väl ägnade alt underlätta eu enhetlig hyressättning för olika slag av fastigheter.
Utskottet tillstyrker sålunda förevarande motionsyrkanden.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»8. beträffande viss redovisningsskyldighet för såsom allmännyttiga
betecknade bostadsföretag med bifall till motionerna
I: 428 och II: 509, såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet
anfört;»
70
Statsutskottets utlåtande nr 46 År 1962
8) av herrar Ivar Johansson, Nils-Eric Gustafsson, Svensson i Stenkyrka
och Andersson i Knäred, vilka beträffande bostadsbyggnadsutredningens
sammansättning och uppdrag ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 42, som börjar med »Utskottet
vill» och slutar med »i utredningen», bort ersättas med text av följande lydelse:
»Vad
först gäller frågan om tilläggsdirektiv till bostadsbyggnadsutredningen
vill utskottet framhalla att det med hänsyn till räntekostnadernas
andel av den totala bostadskostnaden synes odiskutabelt att en hög räntenivå
medför en hög bostadskostnad. Utredning för konstaterande härav
torde vara överflödig. Utskottet vill erinra om att dess ställningstagande i
det föregående till frågan om värdebeständiga bostadslån m. in. avser att
mildra räntekostnadernas verkningar på bostadskostnaderna. Utskottet vill
även understryka betydelsen av en återgång till en lägre räntenivå, vilket
skulle ha en gynnsam effekt på bostadskostnaderna. Härmed avstyrker utskottet
ifrågavarande yrkande i motionerna I: 264 och II: 335.
I fråga om det nämnda yrkandet i motionerna 1: 406 och II: 490 vill utskottet
erinra om att bostadsbyggnadsutredningens uppgifter enligt direktiven
har begränsats till expertundersökningar rörande bostadsefterfrågans
framtida omfattning och inriktning m. m. Enligt vad utskottet erfarit bär
utredningen fortskridit så långt att en komplettering av de sakkunniga ej
kan tillrådas. Emellertid har utskottet i det föregående förordat utredning
av vissa spörsmål, bl. a. på basis av bostadsbyggnadsutredningens arbete och
resultat. Det synes lämpligt att de frågorna liiksom andra i detta utlåtande
förordade utredningar uppdrages åt särskilda sakkunniga, bland vilka bör
ingå parlamentariker, företrädande olika meningsriktningar. Utskottet föreslår
att riksdagen i anledning av ifrågavarande motionsyrkande i skrivelse
till Kungl. Maj:t ger detta till känna.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»9. beträffande bostadsbyggnadsutredningens sammansättning
och uppdrag i anledning av motionerna 1: 406 och II: 490
samt med avslag å motionerna I: 264 och II: 335 i skrivelse
till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;»
9) beträffande förenklingar vid handläggningen av ärenden rörande
statliga lån och bidrag för bostadsändamål
a) av herrar Ragnar Bergh, Sta.zäng och Källenius, vilka ansett all
dels det stycke i utskottets yttrande, som på s. 42 börjar med »Utskottet
biträder» och på s. 43 slutar med »alltså motionsyrkandena», bort ha följande
lydelse:
»Utskottet biträder vad i ifrågavarande motioner anförts och föreslagits
och avstyrker alltså Kungl. Maj:ts förslag i förevarande avseende.»
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
71
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»10. beträffande förenklingar vid handläggningen av ärenden
rörande statliga lån och bidrag för bostadsändamål med
avslag å Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall till motionerna
1: 428 och II: 509, såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet
anfört;»
b) av herrar Bomun, Per Jacobsson, Per-Olof Hanson, fröken Elmén,
herrar Svensson i Ljungskile och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande, som på s. 42 börjar med »Utskottet
biträder» och på s. 43 slutar med »alltså motionsyrkandena», bort ersättas
med text av följande lydelse;
»Utskottet anser att del i motionerna 1: 428 och II: 509 framförda förslaget
om att byggnadsstyrelsens byggnadstekniska anvisningar och bostadsstyrelsens
bostadstekniska anvisningar om möjligt bör utges i en gemensam
publikation, är värt beaktande. Utskottet tillstyrker motionerna i denna del.
I fråga om tomtkostnadsgranskningen torde som framhålles d motionerna
I: 434 och II: 514 den metod som hittills tillämpats vid värdering av tomtmark
bidragit till eu viss överexploatering av marken. Värderingsreglerna
bör enligt utskottets mening utformas så att de medför en stimulans till att
avsätta tillräckligt med friytor för att en god bostadsmiljö skall kunna
skapas.
Beträffande värdexing av saneringstomter bör de kommunala myndigheterna
ha goda förutsättningar att bedöma hur de bostadssökande på orten
kan beräknas värdera ett centralt bostadsläge jämfört med att bo i ytterområdena.
Förmedlingsorganen bör alltså medges ett ökat inflytande när det
gäller att värdera centralt belägna tomter.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»10. beträffande förenklingar vid handläggningen av ärenden
rörande statliga lån och bidrag för bostadsändamål i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna I: 428 och
II: 509, såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;»
10) beträffande eu för flerfamiljshus och småhus gemensam lånekungörelse
a)
av herrar Ragnar Bergh, Staxäng och Kållcnius, vilka ansett alt
dels det avsnitt i utskottets yttrande på s. 44, som börjar med »Utskottet
delar» och slutar med »enskilda småhusbyggare», bort ha följande lydelse:
Departementschefens förslag innebär att de regler om lånets övre gräns
72
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1902
som nu gäller i fråga om lån till flerfamiljshus skulle bli tillämpliga också
vid långivning till småhus. Utskottet finner en så hög belåning som upp till
95 respektive 100 % när det gäller friliggande småhus innebära betydande
förlustrisker, samtidigt som det måste medföra olägenheter att småhus, som
ägs av kommunala eller kooperativa företag, skulle få en i lånehänseende
gynnad ställning framför de privatägda. De nya lånereglerna innebär vidare
att den diskriminering gentemot enskild byggenskap, som nu gäller beträffande
flerfamiljshusbebyggelsen, utvidgades till att omfatta även småhusbebyggelse,
vilket utskottet anser oriktigt. För småhus bör normalfallet vara
att det ägs av innehavaren själv. Att ge prioritet i lånehänseende åt sådana
småhus som upplåtes för uthyrning kan utskottet därför inte finna rimligt.
Utskottet vill alltså biträda det förslag som framförts i motionerna 1: 428
och II: 509, att en övre gräns vid 90 % av belåningsvärdet skall gälla alla lån
för dylika hus, oavsett byggherrekategori. Utskottet kan inte ansluta sig till
yrkandena i motionerna I: 435 och II: 507 om en höjning av övre lånegränsen
till småhus, såvitt avser enskilda småhusbyggare.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»11. beträffande en för flerfamiljshus och småhus gemensam
lånekungörelse med avslag å Kungl. Maj:ts förslag och
motionerna I: 426 och II: 511 samt I: 435 och II: 507 ävensom
med bifall till motionerna 1: 428 och II: 509, samtliga motioner
såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;»
b) av herrar Boman, Per Jacobsson, Per-Olof Hanson, fröken Elmén,
herrar Svensson i Ljungskile och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att
dels utskottets yttrande fr. o. m. det stycke på s. 44, som börjar med
»Utskottet delar», t. o. in. det stycke på s. 45, som slutar med »för sekundärlån»,
bort ersättas med text av följande lydelse:
»I propositionen föreslås att bestämmelserna om egnahemslån samt om
lertiärlån skall sammanföras till en för flerfamiljshus och småhus gemensam
lånekungörelse. Utskottet ställer sig tveksamt inför förslaget, som är
ägnat att ytterligare förvärra den diskriminering av enskilda företag som
tertiärlånekungörelsen nu innebär. Utskottet föreslår emellertid i annat
sammanhang bifall till ett i motionerna I: 434 och II: 514 framfört förslag
innebärande viss sänkning av lånegränserna för bostadsrättshus och för s. k.
allmännyttiga företag. De nya lånegränserna bör naturligtvis tillämpas även
när dessa företagsformer bygger småhus. Med hänsyn härtill kan utskottet
tillstyrka Kungl1. Maj :ts förslag.
Utskottet förutsätter emellertid att bostadsstyrelsen skall med största
noggrannhet följa utvecklingen och omedelbart föreslå Kungl. Maj :t de modifikationer
av bestämmelserna, som kan erfordras för att avvärja riskerna
för småhusbyggandet.
Statsutskottets utlåtande nr 46 är 1962
73
Beträffande amorleringsreglerna anser utskottet i likhet med vad som
föreslås i motionerna 1: 426 och II: 511 att avbetalning av lån för enskilda
småhusägare fortfarande hör ske i form av fast annuitet. Härigenom blir
egnaliemsägarnas kostnader från början något lägre än enligt Kungl. Maj:ts
förslag. Utskottet tillstyrker således vad i motionerna I: 426 och II: 511 föreslagits
om återbetalning av vissa småhuslån med fast annuitet. Övriga motionsyrkanden
rörande detta avsnitt kan utskottet inte biträda.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»11. beträffande en för flerfamiljshus och småhus gemensam
lånekungörelse i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt
motionerna I: 426 och II: 511 ävensom med avslag å motionerna
I: 428 och II: 509 samt I: 435 och II: 507, samtliga motioner
såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;»
c) av herrar Ivar Johansson, Nils-Eric Gustafsson, Svensson i Stenkyrka
och Andersson i Knäred, vilka ansett att
dels utskottets yttrande fr. o. in. det stycke på s. 44, som börjar med »Utskottet
delar», t. o. m. det stycke på s. 45, som slutar med »ett kreditgarantisystem»,
bort ersättas med text av följande lydelse:
»Sammanförandet av bestämmelserna i en låneförfattning ger möjlighet
till vissa administrativa förenklingar. Såsom framhållits i motionerna 1: 426
och II: 511 kommer dock vid småhusbelåningen att uppstå vissa svårigheter,
som kommer att vara besvärande både för småhusbyggarna och för bostadsmyndigheterna.
Dessa svårigheter bör emellertid kunna avhjälpas genom
införande av statliga kreditgarantier för sekundärlån till småhusbyggandet.
Utskottet tillstyrker därför det i sistnämnda motioner framförda yrkandet
härom.
Vad gäller amorteringsreglerna för lånen finner utskottet att en övergång
från fast annuitet till erläggande av årliga utgifter för ränta jämte fasta
amorteringsbelopp kommer att medföra att den förbättring av småhusbyggandets
finansieringsvillkor, som införandet av den nya låneordningen innebär,
avsevärt försvagas. Utskottet tillstyrker därför det i motionerna I: 426
och II: 511 framförda yrkandet om bibehållande av fast annuitet för de statliga
lånen till småhus.
De skäl som i ifrågavarande motioner anförts för övergång till annuitetssystem
för sekundärlån är enligt utskottets mening bärande. Genom införandet
av kreditgarantisystem för sekundärlånen till småhusen, vilket av utskottet
tillstyrkts i det föregående, torde goda förutsättningar tillskapas för
clt sådant annuitetssystem. Utskottet tillstyrker därför att överläggningar
upptages med kreditinstituten om tillämpning aven sådan betalningsordning
och att denna ordning om möjligt tillämpas fr. o. in. den i motionerna nämnda
tidpunkten den 1 januari 1963. Skulle det visa sig alt hinder som ej nu
74
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
kan förutses föreligger för annuitetssysteraet förutsätter utskottet att Kungl.
Maj :t till prövning upptar frågan om ränte- och amorteringslättnader under
de första fem åren av lånens löptid i enlighet med de riktlinjer som anförts
i motionerna I: 426 och II: 511. Förslag härom torde böra föreläggas riksdagen.
Utskottet tillstyrker sålunda de båda här berörda yrkandena i nämnda
motioner.
I fråga om den övre lånegränsen vill utskottet såvitt gäller lån till småhus
erinra om att, trots syftet att med de nya lånereglerna är att åstadkomma
större enhetlighet i långivningen, en betydande skillnad kommer att föreligga
mellan småhusbyggare vid långivningen, även under eljest likvärdiga och
jämförbara förhållanden. Sålunda kommer de småhusbyggare som har möjlighet
att ingå i bostadsrättsförening att erhålla belåning intill 95 % av belåningsvärdet,
medan småhusbyggare som saknar denna möjlighet kan erhålla
belåning endast intill 90 % av belåningsvärdet. Utskottet finner ej skäl för eu
sådan skiljelinje. Detta problem kan i och för sig lösas genom bifall till det
i motionerna I: 428 och II: 509 framförda yrkandet om en enhetlig övre lånegräns
vid 90 % av belåningsvärdet oavsett byggherrekategori. Det är emellertid
angeläget att småhusbyggandet främjas. En ändring i lånereglerna
bör därför inte gå i försämrande riktning. Av denna anledning avstyrker utskottet
nämnda motionsyrkande. Enligt utskottets mening bör den nämnda
skiljelinjen avlägsnas genom förbättring av belåningsvärdet för enskilda
småhusbyggare. Utskottet tillstyrker därför det i motionerna 1:435 och
II: 507 gjorda yrkandet om att övre lånegränsen för enskilda bör fastställas
till 95 % av belåningsvärdet.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»11. beträffande en för flerfamiljshus och småhus gemensam
lånekungörelse i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt
med bifall till motionerna I: 426 och II: 511 samt I: 435 och
II: 507 ävensom med avslag å motionerna I: 428 och II: 509,
samtliga motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl.
Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;»
11) av herrar Näsström, Einar Persson, Söderberg, Petterson i Deger1''ors,
Karlsson i Olof ström, Andreasson och Johansson i Norrköping, vilka
beträffande bestämmelsen om maximiyta för lån till småhus ansett att
dels det avsnitt i utskottets yttrande, som på s. 45 börjar med »Ifrågavarande
tillämpningsföreskrifter» och på s. 46 slutar med »Kungl. Maj :ts
kännedom», bort ha följande lydelse:
»Trots en hög bostadsproduktion under de närmast föregående åren
är det alltjämt ett mycket stort antal bostadsbehövande som saknar bostad.
Med hänsyn till detta anser utskottet, att det är felaktigt att slopa den s. k.
125 m2 regeln.
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
75
Vid 1960 års riksdag uttalade sig utskottet för att denua regel borde
bibehållas tills vidare. Enligt utskottets förmenande har ingenting inträffat
som gör att regeln nu bör slopas. Utskottet anser därför i likhet
med departementschefen att nuvarande bestämmelse om maximiyta
på 125 in2 för lån till småhus bör bibehållas. Härav följer att utskottet
avstyrker vad i motionerna 1:265 och 11:333 föreslagits.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»12. beträffande bestämmelsen om maximiyta för lån till
småhus med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna 1: 265 och II: 333 godkänna vad utskottet
anfört;»
12) av herrar Ivar Johansson, Nils-Eric Gustafsson, Svensson i Stenkyrka
och Andersson i Knäred, vilka beträffande utredning angående tillläggslån
för barnfamiljer och inkomstprövat stöd för småhusbyggande
ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 46, som börjar med »Nu föreliggande»
och slutar med »för småhusbyggandet», bort ha följande lydelse:
»Nu föreliggande förslag avser i sak en differentiering av lånets övre gräns
efter antalet barn i familjen när lån sökes. Utskottet hyser förståelse för
motionärernas syfte men finner det tveksamt om en differentiering av belåningsvärdet
är det lämpligaste tillvägagångssättet. Det i motionerna I: 426
och II: 511 framförda yrkandet om prövning av inkomstprövat stöd tar inte
ställning till i vilken form ett sådant stöd bör utgå. Enligt utskottets mening
talar starka familjesociala skäl för att småhusboendet underlättas för särskilt
de inkomstsvaga barnfamiljerna. Både kostnaderna i samband med anskaffningen
av en sådan bostad och den fortlöpnde kostnaden torde därvid
vara av betydelse. Av den anledningen vill utskottet ej nu förorda någon
bestämd form för stödet i fråga. Utskottet föreslår att riksdagen i anledning
av motionerna I: 426 och II: 511 samt II: 602 hos Kungl. Maj :t anhåller om
närmare prövning av här berörda spörsmål i enlighet med motionernas
syfte.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha föl jande
lydelse:
»13. beträffande utredning angående tilläggslån för barnfamiljer
i anledning av motionen II: 602 i skrivelse till Kungl.
Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;
14. beträffande utredning angående inkomstprövat stöd
för småhusbyggande i anledning av motionerna 1:426 och
11:511, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva
till känna vad utskottet anfört;»
opaginerad Kontrollera mot PDF
70
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
13) beträffande räntesatsen för egnahemslån, förbättringslån och tertiärlån
samt en särskild förvaltningsavgift å statliga bostadslån
a) av herrar Ragnar Bcrgh, Staxäng och Källenius, vilka ansett att
dels utskottets yttrande fr. o. in. det stycke på s. 46, som börjar med
»Samtidigt härmed», t. o. in. det stycke på s. 47, som slutar med »ifrågavarande
motionsyrkanden», bort ersättas med text av följande lydelse:
»I nuvarande ränteläge kan staten inte upptaga långfristiga lån mot lägre
ränta än i varje fall 5 %. Att staten bedriver utlåning till räntor som så kraftigt
understiger dem staten själv har att betala, kan utskottet inte godtaga.
Utskottet vill emellertid inte medverka till en sådan räntehöjning på de statliga
lånen att den på ett alltför kraftigt sätt påverkar hyressättningen. Utskottet
inskränker «ig därför till att i enlighet med vad som yrkats i motionerna
1: 428 och II: 509 föreslå, att räntan på egnahemslån och förbättringslån,
avseende hus som påbörjats fr. o. m. den 1 januari 1958, skall för tid
fr. o. m. den 1 januari 1962 utgöra 5 %. Vad gäller tertiärlån bör såvitt avser
hus påbörjade fr. o. in. den 1 januari 1958, i enlighet med samma motioner,
räntan fr. o. in. den 1 januari 1962 vara 5,5 % för de delar av lånen soin ligger
mellan 70 och 85 % av belåningsvärdet och 6 % till den del lånen överstiger
85 % av belåningsvärdet. Utskottet biträder vidare yrkandet i nämnda motioner
att en förvaltningsavgift av 0,5 % skall uttagas i samband med lånens
utbetalande.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»15. beträffande räntesatsen för egnahemslån, förbättringslån
och tertiärlån med bifall till motionerna I: 428 och II: 509,
såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;
16. beträffande eu särskild förvaltningsavgift å statliga bostadslån
med bifall till motionerna I: 428 och II: 509, såvitt nu
är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;»
b) av herrar Boman, Per Jacobsson, Per-Olof Hanson, fröken Elmén,
herrar Svensson i Ljungskile och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att utskottets
yttrande fr. o. in. det stycke på s. 46, som börjar med »Nuvarande
räntesats», t. o. in. det stycke på s. 47, som slutar med »ifrågavarande motionsyrkanden»,
bort ersättas med text av följande lydelse:
»Utskottet tillstyrker i annat sammanhang förslag om eu höjning av
de garanterade räntorna på underliggande lån. Då enligt utskottets mening
försiktighet bör iakttagas vid avvecklingen av de generella bostadssubventionerna
kan utskottet inte tillstyrka ifrågavarande motionsyrkanden.»
14) beträffande de statliga bostadslånens storlek och amorteringstid
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
77
a) av herrar Ragnar Bergh, Staxäng och Källenius, vilka ansett att
dels utskottets yttrande fr. o. in. det stycke på s. 47, som börjar med »Frågan
om», t. o. m. det stycke på s. 48, som slutar med »av byggherrar», bort ha
följande lydelse:
»Utskottet har ovan förordat, att den statliga bostadslångivningen skall
fr. o. m. den 1 juli 1962 ersättas med ett kreditgarantisystem. Därest detta
förslag inte vinner riksdagens bifall bör enligt utskottets mening justeringar
ske beträffande tertiärlånets storlek och amorteringstid.
En sänkning av lånegränserna för flerfamiljshus föreslogs redan av bostadspolitiska
utredningen. En sådan ändring skulle innebära att låneramar
och anslag räckte till ett större antal lägenheter. Samtidigt skulle ett ökat
sparande tillskapas, vilket utskottet anser synnerligen önskvärt. Vidare
skulle därigenom en konkurrens mellan olika företagsformer på mer likartade
villkor åstadkommas. Utskottet finner för sin del yrkandena i motionerna
I: 428 och II: 509 välmotiverade och föreslår, att däri nämnda lånegränser
tillämpas beträffande tertiärlån till vilka tillstånd lämnas tidigast
den 1 juli 1962. Till den del tertiärlånen överstiger 85 % bör de såsom framhållits
i motionerna I: 428 och II: 509 amorteras på 25 år.»
Utskottet kan ej biträda de i motionerna 1:427 och 11:510 framförda
yrkandena om höjning av den övre lånegränsen för enskilda byggnadsföretagare.
Någon sådan utredning som avses i nämnda motioner finner utskottet
inte påkallad.»
dels ock att nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»17. beträffande de statliga bostadslånens storlek och amorteringstid
med bifall till motionerna I: 428 och II: 509 samt i
anledning av motionerna I: 484 och II: 514 ävensom med avsilag
å motionerna I: 427 och II: 510, samtliga motioner såvitt
nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;»
b) av herrar Boman, Per Jacobsson, Per-Olof Hanson, fröken Elmén,
herrar Svensson i Ljungskile och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att
dels utskottets yttrande fr.o.in. det stycke på s. 47, som börjar med »Frågan
om», t. o. m. det stycke på s. 48, som slutar med »av byggherrar», bort ersättas
med text av följande lydelse:
»En sänkning av lånegränserna för tertiärbelånade hus i enlighet med
yrkandena i motionerna 1:434 och II: 514 föreslogs redan av bostadspolitiska
utredningen. Förslaget innebär att tertiärlånets övre gräns för fastigheter
som påbörjas efter 1 juli 1962 sänkes till 97 % för företagsformer som nu får
låna upp till 100 % samt till 92 % för kooperativa företagsformer som nu
får låna upp till 95 %. En sådan ändring innebär att låneramar och anslag
räcker till 2 000 ä 3 000 lägenheter mer än om nuvarande lånegränser tillkämpas
samt att eif ökat sparande tillskapas. Om ett organiserat bostads
-
78
Statsutskottets utlåtande nr 46 är 1962
sparande genomföres mera allmänt bör en sådan höjning kunna vidtagas
utan risk för att det kooperativa bostadsbyggandet minskar i omfattning.
Utskottet finner motionsyrkandena välmotiverade och föreslår att de
nya lånegränserna tillämpas beträffande hus som påbörjas tidigast 1 juli
1962. övriga motionsyrkanden angående ändring av lånegränserna kan utskottet
inte tillstyrka.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»17. beträffande de statliga bostadslånens storlek och amorteringstid
med bifall till motionerna I: 434 och II: 514 ävensom
med avslag å motionerna 1:427 och 11:510 samt 1:428 och
II: 509, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till
Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;»
c) av herrar Ivar Johansson, Nils-Eric Gustafsson, Svensson i Stenkyrka
och Andersson i Knäred, vilka ansett att
dels utskottets yttrande fr. o. m. det stycke på s. 47, som börjar med »Frågan
om», t. o. m. det stycke på s. 48, som slutar med »av byggherrar», bort
ersättas med text av följande lydelse:
»Frågan om ändringar i reglerna om övre lånegräns för olika kategorier
av låntagare har tidigare prövats av riksdagen. Utskottet har därvid avstyrkt
motionsyrkanden om dylika ändringar. Vid frågans behandling förra året
anförde utskottet, att ett godtagande av den föreslagna minskningen av tertiärlånen
för allmännyttiga och kooperativa bostadsföretag skulle innebära
risk för störningar i bostadsbyggandet. Det i motionerna I: 427 och II: 510
framförda yrkandet gäller emellertid en höjning av övre lånegränsen för enskilda
från 85 till 90 % av belåningsvärdet. Den ovan nämnda invändningen
äger sålunda inte giltighet. Även i övrigt finner utskottet skäl tala för den
förordade ändringen. Utskottet tillstyrker sålunda ifrågavarande yrkande.
Utskottet är medvetet om att vissa skäl kan anföras för enhetliga låneregler
för samtliga kategorier byggherrar. Bl. a. bör uppmärksammas det i
motionerna I: 427 och II: 510 gjorda påpekandet att lånereglerna inte bör
differentieras på grundval av byggherre utan på i vilken mån angelägna
sociala behov, inbegripet miljöbehov, tillgodosetts. Utskottet har i det föregående
tillstyrkt utredning av bostadsmiljöfrågorna. Det synes lämpligt att
även frågan om enhetliga låneregler för samtliga kategorier byggherrar prövas
i ett sådant sammanhang. Med det anförda tillstyrker utskottet ifrågavarande
yrkande i motionerna I: 427 och I: 510. Övriga här berörda yrkanden
angående lånereglerna kan utskottet ej tillstyrka.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»17. beträffande de statliga bostadslånens storlek och amorteringstid
med bifall till motionerna 1:427 och 11:510 även
-
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
79
som med avslag å motionerna 1:428 och II: 509 samt 1:434 och
II: 514, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till
Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;»
15) av herrar Ivar Johansson, Nils-Eric Gustafsson, Svensson i Stenkyrka
och Andersson i Knäred, vilka beträffande ändring i grunderna för beviljande
av räntefri stående del av förbättringslån ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 48, som börjar med »I avvaktan»
och slutar med »motionsyrkandena avstyrkes», bort ha följande
lydelse:
»Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att departementschefen förordat
en höjning av inkomststrecket med 1 000 kr. för helt och reducerat
familjebostadsbidrag till familjer med två eller flera barn. I anslutning till
motionsyrkanden förordar utskottet att höjning av inkomststrecket med
1 000 kr. skall ske även för ettbarnsfamiljer samt för förhöjda bidrag.
De skäl som åberopats för en sådan höjning gör sig gällande även i fråga om
inkomststrecket för räntefri stående del av förbättringslånen. Utskottet tillstyrker
det i motionerna I: 427 och II: 510 gjorda yrkandet om höjning av
inkomststrecket för räntefri stående del av förbättringslån till 7 000 kr.
beskattningsbar inkomst.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»18. beträffande ändring i grunderna för beviljande av
räntefri stående del av förbättringslån med bifall till motionerna
1:427 och 11:510, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till
Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;»
16) av herrar Boman, Per Jacobsson, Per-Olof Hanson, fröken Elmén,
herrar Svensson i Ljungskile och Gustafsson i Skellefteå, vilka beträffande
åtgärder för att främja sanering genom ombyggnad av äldre flerfamiljshus
ansett att
dels det avsnitt i utskottets yttrande på s. 48, som börjar med »Utskottet
vill» och slutar med »motionsyrkandet avstyrkes», bort ha följande lydelse:
»De av departementschefen framförda förslagen, vilka utskottet tillstyrkt
i det föregående, innebär enligt utskottets mening att den möjlighet tertiärlånekungörelsen
ger att bevilja statliga lån till ombyggnadsföretag i fortsättningen
kommer att tillämpas mindre restriktivt. Det bör ankomma på
Kungl. Maj:l att utfärda nya tillämpningsföreskrifter till tertiärlånekungörelsen
av sådan innebörd alt enhetliga villkor för all statlig långivning till
flerfamiljshus erhålles. Sålunda bör samma regler gälla oavsett byggherre
och ombyggnadens omfattning.
För att en önskvärd ökning av ombyggnadsverksamheten skall uppnås
80
Statsutskottets utlåtande nr 46 är 1962
erfordras bl. a. också alt bestämmelsen, att hypoteksinstituten får lämna
lån för ombyggnad endast om byggnadsåtgärderna medför en höjning av
taxeringsvärdet, slopas. Reglerna för hyressättning i samband med förbättringsåtgärder
bör också överses. Vad utskottet sålunda anfört, vilket överensstämmer
med de synpunkter som framförts i motionerna I: 434 och
II: 514, bör bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»19. beträffande åtgärder för att främja sanering genom
ombyggnad av äldre flerfamiljshus med bifall till motionerna
I: 434 och II: 514, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl.
Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»
17) av herrar loar Johansson, Nils-Eric Gustafsson, Svensson i Stenkyrka
och Andersson i Knäred, vilka beträffande långivningen för hobbylokaler
ansett att
dels det avsnitt i utskottets yttrande på s. 48, som börjar med »Utskottet
finner» och på s. 49 slutar med »tillstyrka motionsförslaget», bort ha följande
lydelse:
»Utskottet vill hänvisa till vad utskottet i det föregående anfört angående
åtgärder för ett bättre tillgodoseende av kraven på goda bostadsmiljöer samt
lokaler för fritidsvistelse. I enlighet härmed bör riksdagen hos Kungl. Maj :t
hemställa att bestämmelser och anvisningar om beräkning av belåningsvärden
in. m ändras i överensstämmelse med yrkandena i förenämnda motion
ävensom motionerna I: 406 och II: 490.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»20. beträffande långivningen för hobbylokaler i anledning
av motionen II: 334, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl.
Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»
18) av herrar Boman, Ivar Johansson, Per Jacobsson, Per-Olof Hanson,
Nils-Eric Gustafsson, Staxäng, Svensson i Stenkyrka, fröken Elmén, herrar
Svensson i Ljungskile, Gustafsson i Skellefteå, Andersson i Knäred och
Källenius, vilka beträffande lån till äldre fastigheter i samband med ägarbyte
ansett att
dels det avsnitt i utskottets yttrande på s. 49, som börjar med »Utskottet
vill» och slutar med »förevarande motionsyrkande», bort ha följande
lydelse:
»Utskottet delar motionärernas uppfattning att det kan vara motiverat
att staten underlättar förvärv av äldre egnahem genom statliga lån i varje
fall inom vissa begränsade områden. I motionen har behovet av dylika lån
i Bohusläns kustområden framhållits. Utskottet föreslår att riksdagen i en
-
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
81
lighet med yrkandet i motion II: 407 i skrivelse till Kungl. Maj :t begär förslag
till sådan ändring av författningarna att egnahemslån må kunna utgå
till förvärv av egnahem i gott skick, varvid denna långivning t. v. bör ske försöksvis
och begränsas till Bohusläns kustområden.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»21. beträffande lån till äldre fastigheter i samband med
ägarbyte i anledning av motionen II: 407 i skrivelse till Kungl.
Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»
19) av herrar Boman, Ivar Johansson, Ragnar Bergh, Per Jacobsson.
Per-Olof Hanson, Nils-Eric Gustafsson, Staxäng, Svensson i Stenkyrka,
fröken Elmén, herrar Svensson i Ljungskile, Gustafsson i Skellefteå, Andersson
i Knäred och Källenius, vilka beträffande stödet för studentbostäder
ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 49, som börjar med »1957 års»
och slutar med »departementschefen anfört», bort ha följande lydelse:
»Utskottet har intet att erinra mot vad departementschefen anfört.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»22. beträffande stödet för studentbostäder med bifall till
Kungl. Maj:ts förelag godkänna vad utskottet anfört;»
20) av herrar Boman, Ragnar Bergh, Per Jacobsson, Per-Olof Hanson,
Staxäng, fröken Elmén, herrar Svensson i Ljungskile, Gustafsson i Skellefteå
och Källenius, vilka beträffande återkrav av vissa räntefria stående delar
av egnahemslån ansett att
dels det avsnitt i utskottets yttrande, som på s. 49 börjar med »Frågan
om» och på s. 50 slutar med »i motionerna», bort ha följande lydelse:
»Frågan huruvida tidigare utbetalade räntefria stående delar av egnahemslån
skall återkrävas eller inte har kommit i ett nytt läge på grund av att
kapitalsubventioner numera inte skall utgå till nyproducerade egnahem.
Egnahemslåneräntan och även byggnadskostnaderna var lägre för de äldre
egnahemmen. Utskottet tillstyrker därför förslaget i motionerna I: 428 och
II: 509 samt I: 434 och II: 514, innebärande att räntefria stående delar av
egnahemslån, som beviljats under tiden 1948—1 juli 1953, skall fr. o. m. 1
juli 1902 förräntas och amorteras till hälften av det beviljade beloppet. Räntan
bör fastställas till 4 % och amorteringstiden till 25 år. Ränteinkomsterna
kan beräknas till ca 3 milj. kr. 1962/63 och 7 milj. kr. 1963/64.»
dels ock utskottets hemställan under nedan nämnda moment bort ha följande
lydelse:
»23. beträffande återkrav av vissa räntefria stående delar
av egnahemslån med bifall till motionerna 1:428 och 11:509
6—3300 02 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 6 samt. Nr 46
82
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
samt I: 434 och II: 514, samtliga motioner såvitt nu är i fråga,
godkänna vad utskottet anfört;»
21) av herrar Ragnar Bergh, Staxäng och Källenius, vilka beträffande
räntesats och amorteringstid för tilläggslån ansett, att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 50, som börjar med »Frågan
om» och slutar med »nu återkräves», bort ha följande lydelse:
»Utskottet delar den uppfattning som kommit till uttryck i motionerna
I: 428 och II: 509. Samtliga tilläggslån som enligt beslut av 1953, 1957 och
1959 års riksdagar gjorts amorteringspliktiga bör alltså för tiden fr. o. m. den
1 januari 1962 förräntas efter en räntesats av 5,5 %. De tilläggslån som avser
hus påbörjade före den 1 januari 1958 bör vidare, till den del de inte på
grund av tidigare riksdagsbeslut är amorteringspliktiga, blir ränte- och amorteringspliktiga
fr. o. in. den 1 juli 1962 efter en räntesats av 5,5 % och en
amorteringstid av 25 år.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»24. beträffande räntesatsen å vissa återkrävda tilläggslån
med bifall till motionerna 1:428 och 11:509, såvitt nu är i
fråga, godkänna vad utskottet anfört;
25. beträffande uppsägning av vissa ränte- och amorterings1''ria
delar av tilläggslån till förräntning och amortering med
bifall till motionerna 1:428 och II: 509, såvitt nu är i fråga, godkänna
vad utskottet anfört;»
22) beträffande bestämmelserna om ränteeftergift
a) av herrar Ragnar Bergh, Staxäng och Källenius, vilka ansett att
dels det avsnitt i utskottets yttrande på s. 51, som börjar med »Enligt
vad» och slutar med »och II: 510», bort ha följande lydelse:
»Enligt utskottets mening bör generella räntesubventioner inte ingå såsom
ett varaktigt led i bostadspolitiken. De generella räntesubventionerna var
från början avsedda att täcka en såsom måhända tillfällig betraktad stark
stegring av räntenivån. Syftet var att statsmakterna genom att kapa toppnivån
skulle förhindra en betydande hyresisplittring. I och med att räntestegringen
visat sig bestående, bortfaller denna motivering. Utskottet vill också
framhålla, att den gällande räntegarantien vid nu rådande ränteläge innebär
att skattebetalarna för varje ny produktionsårgång av fastigheter belastas
med ytterligare cirka 40 milj. kr. Kostnaden stiger alltså mycket snabbt
och kommer redan för nästa budgetår att uppgå till 300 milj. kr.
I motionerna I: 428 och II: 509 har föreslagits, att räntegarantien helt skall
upphöra beträffande lån som stått ute 10 år eller mera. Utskottet biträder
detta förslag under erinran om att räntegarantien inte varit avsedd att gälla
för längre period än 10 år. Vidare vill utskottet framhålla, att nuvarande
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
83
ordning är ägnad att starkt öka hyressplittringen i fastigheter med fullt
jämförlig standard.
Från samma motionärer liar föreslagits att räntegaranti, avseende räntor
å underliggande lån, som hänför sig till tiden fr. o. m. den 1 januari 1962,
skall grundas på en räntesats av 5 % för hus påbörjade före utgången
av 1957 och av 4,5 % för senare påbörjade hus. Med hänsyn till att räntan
för de statliga bostadslånen är hunden vid 3 % för fastigheter påbörjade
före 1958 men utgår med 4 % — en räntesats som kan ändras — för senare
påbörjade hus, finner utskottet denna differentiering av räntan å de underliggande
lånen väl avvägd.
Även den av utskottet sålunda föreslagna räntegarantien innebär en inte
obetydlig subvention men synes utskottet det oaktat kunna godtagas i nuvarande
läge. Genom de förordade åtgärderna skulle statens utgifter för
räntegarantier minskas med ca 195 milj. kr. för budgetåret 1962/63 och med
215 milj. kr. påföljande budgetår.
Utskottet tillstyrker alltså motionerna 1:428 och 11:509 i denna del.
Härav följer att utskottet inte ansluter sig till de förslag om avveckling
av ränteeftergifterna som framförts i motionerna 1:427 och 11:510 samt
1: 434 och II: 514. Utskottet finner inte heller för närvarande anledning att
tillstyrka skrivelse till Kungl. Maj :t med anhållan om en plan för avveckling
av de generella bostadssubventionerna inom en tidsperiod om 3—5
år. Den i motionerna 1:434 och 11:514 föreslagna omläggningen av räntesubventionerna,
innebärande att dessa skall utgå i form av ett enhetligt
schablonbidrag, avstyrker utskottet likaså.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan hort ha följande
lydelse:
»26. beträffande bestämmelserna om ränteeftergift med bifall
till motionerna I: 428 och II: 509 ävensom i anledning av
motionerna 1:427 och 11:510 samt 1:434 och 11:514, samtliga
motioner isåvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört.
»
b) av herrar Boman, Per Jacobsson, Per-Olof Hanson, fröken Elmén,
herrar Svensson i Ljungskile och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att
dels det avsnitt i utskottets yttrande på s. 51, som börjar med »Enligt
vad» och slutar med »och II: 510», bort ha följande lydelse:
»Utskottet anser att en viss successiv avveckling av det generella bostadsstödet
bör äga rum och kan därför inte tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag beträffande
ränteeftergifterna. Det är emellertid enligt utskottets mening anledning
att gå försiktigt fram vid avvecklingen av de generella bostadssubventionerna
för att undvika kraftiga hyreshöjningar och störningar på bostadsmarknaden.
Det i motionerna 1:434 och 11:514 framlagda förslaget
anser utskottet väl avvägt. Förslaget innebär att räntan för primärlån höjes
84
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
från 4,5 till 5,5 % för hus uppförda före 1951, från 4 till 4,75 % för hus
uppförda 1951—1952, för hus uppförda 1953—1957 från 3,5 till 4,25 % och
för senare färdigställda hus från 3,5 till 3,74 % samt för sekundärlån i motsvarande
grad. Härigenom uppnås en besparing i jämförelse med Kungl.
Maj :ts förslag som för nästa budgetår beräknas uppgå till 45 milj. kr.
och för därpå följande budgetår till 90 milj. kr. Det bör här tillfogas att
utskottet i annat sammanhang tillstyrker samma motionärers förslag om
höjning av familjebostadsbidragen.
I motionerna 1: 434 och II: 514 föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t skall begära förslag till nästa års riksdag, innebärande att räntesubventionerna
för såväl de .statliga lånen som för underliggande krediter ersättes
med ett enhetligt schablonbidrag. Detta schablonbidrag bör utgå med
samma belopp även om lånen nedamorterats mer än vad lånevillkoren föreskriver.
Härigenom stimuleras låntagarna till extra amorteringar. Tertiärlåneräntan
bör höjas så att den motsvarar marknadsräntan och hela stödet
koncentreras till ett enhetligt schablonbidrag, vilket bör avvägas så att
det inkluderar det stöd man vill ge såväl i form av ränteeftergifter på underliggande
krediter som i form av nedsatt ränta på de statliga lånen.
Bidraget bör utgå med samma belopp till olika företagsformer varigenom
konkurrensvillkoren blir mera likvärdiga.
Utskottet, som delar motionärernas uppfattning att en sådan utformning
av stödet bättre än nuvarande metoder skulle stimulera till frivilligt
sparande inom bostadssektorn, tillstyrker ifrågavarande förslag i motionerna
I: 434 och II: 514. Övriga motionsyrkanden angående ränteeftergifterua
kan utskottet inte tillstyrka.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»26. beträffande bestämmelserna om ränteeftergift med bifall
till motionerna 1:434 och 11:514 ävensom med avslag å
motionerna I: 427 och II: 510 samt I: 428 och II: 509, samtliga
motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;»
c) av herrar Ivar Johansson, Nils-Eric Gustafsson, Svensson i Stenkyrka
och Andersson i Knäred, vilka ansett att
dels det avsnitt i utskottets yttrande på s. 51, som börjar med »Enligt
vad» och slutar med »och II: 510», bort ersättas med text av följande lydelse:
»Enligt utskottets mening bör en successiv avveckling av de generella
bostadssubventionerna nu inledas. Ändrade grunder för ränteeftergifterna
bör således komma i fråga. Vad som i detta avseende anförts och yrkats i
motionerna 1:427 och 11:510 synes väl avvägt. Utskottet tillstyrker detta
förslag. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda de närmare anvisningar
som föranledes av bifall till förslaget. Såsom framhållits i motionerna
bör en avveckling av de generella subventionerna åtföljas av förbätt
-
Skitsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
85
ringar av de inkomstprövade förmånerna, varvid de inkomstsvaga barnfamiljerna
särskilt bör uppmärksammas. Utskottet kommer i det följande att
beröra grunderna för fainiljebostadsrabatterna. I detta sammanhang vill utskottet
redovisa att enligt vad som inhämtats pågår inom socialdepartementet
en översyn av bostadsstödet åt barnfamiljerna. Utskottet förutsätter
att vad utskottet i del föregående förordat beträffande grunderna för ränteeftergift
uppmärksammas vid denna översyn och att de förslag som föranledes
härav snarast förelägges riksdagen.
Enligt utskottets mening bör planmässighet eftersträvas vid avvecklingen
av de generella subventionerna. Utskottet tillstyrker därför det i motionerna
1:427 och 11:510 framförda yrkandet om framläggande av plan
rörande avveckling av de generella bostadssubventionerna inom en tidsperiod
av 3—5 år samt om att i samband därmed förslag angående förbättring
av det ekonomiska stödet till inkomstsvaga grupper likaledes skall framläggas.
Övriga här förevarande motionsyrkanden kan utskottet ej tillstyrka.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»26. beträffande bestämmelserna om ränteeftergift med
bifall till motionerna I: 427 och II: 510 ävensom med avslag å
motionerna I: 428 och II: 509 samt I: 434 och II: 514, samtliga
motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva
till känna vad utskottet anfört;»
23) av herrar Ragnar Bergh, Staxäng och Källenius, vilka beträffande
villkoren för familjebostadsbidrag ansett att efter det stycke i utskottets yttrande
på s. 52, som börjar med »I avbidan» och slutar med »avstyrkes därför»,
bort införas ett stycke av följande lydelse:
»Utskottet vill i detta sammanhang, under erinran om sitt förslag ovan
angående reducering av räntegarantien, såsom sin mening uttala, att det
framtida stödet till de boende i det väsentliga bör givas formen av familjebostadsbidrag
till barnfamiljer. Denna stödform möjliggör för barnfamiljer
med otillräckliga ekonomiska resurser att anskaffa en bostad av för
familjen tillfredsställande storlek och standard. Med denna utgångspunkt
vill utskottet förorda, alt frågan om familjebostadsbidragens utformning
göres till föremål för översyn. Med hänsyn till frågans synnerliga betydelse
finner utskottet det angeläget att utredningen sker inom en parlamentariskt
sammansatt kommitté.»
24) av herrar Boman, Per Jacobsson, Per-Olof Hanson, fröken Elmén,
herrar Svensson i Ljungskile och Gustafsson i Skellefteå, vilka beträffande
familjebostadsbidragens belopp ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 52, som börjar med »I avbidan»
och slutar med »avstyrkes därför», bort ha följande lydelse:
86
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
»Utskottet, som i annat sammanhang tillstyrker förslag om en mindre
höjning av räntan på underliggande krediter, tillstyrker det i motionerna
I: 434 och II: 514 framförda förslaget om en höjning av familj ebostadsbidragens
belopp. Härigenom skulle barnfamiljerna få kompensation för den
hyreshöjning som uppstår på grund av den föreslagna höjningen av räntorna.
Bidragsbeloppen bör höjas för familjer med helt bidrag dels med 30
kr. per barn och dels med 60 kr. per familj och år. För familjer med
förhöjt, respektive reducerat bidrag bör en däremot svarande höjning av
bidragen företagas. Förslagets innebörd för olika familjetyper framgår av
en i motionerna införd tabell. De nya bestämmelserna bör gälla från ingången
av budgetåret 1962/63. Höjningen av bidragen beräknas öka kostnaderna
för familjebostadsbidrag med 20 milj. kr.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»28. beträffande familjebostadsbidragens belopp med bifall
till motionerna I: 434 och II: 514, såvitt nu är i fråga, godkänna
vad utskottet anfört;»
25) beträffande pensionärsbostadsbidragen
a) av herrar Boman, Ragnar Bergh, Per Jacobsson, Per-Olof Hanson,
Staxäng, fröken Elmén, herrar Svensson i Ljungskile, Gustafsson i Skellefteå
och Källenius, vilka ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 52, som börjar med »Med hänsyn»
och slutar med »och II: 509», bort ha följande lydelse:
»Med hänsyn till innehållet i direktiven för den tillkallade utredningen
anser sig utskottet ej böra biträda utredningsyrkandet i motionerna I: 425
och II: 512. Däremot tillstyrker utskottet förslaget i motionerna I: 428 och
II: 509 att pensionärsbostadsbidrag skall utgå, där bostaden är inrymd i bus
färdigställt tidigast den 1 januari 1942. Därmed erhåller man för pensionärsbostadsbidragen
samma tidsgräns som gäller i fråga om familjebostadsbidragen.
»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»29. beträffande pensionärsbostadsbidragen med bifall till
motionerna 1: 428 och II: 509, såvitt nu är i fråga, samt med
avslag å motionerna I: 425 och II: 512 godkänna vad utskottet
anfört;»
b) av herrar Ivar Johansson, Nils-Eric Gustafsson, Svensson i Stenkyrka
och Andersson i Knäred, vilka ansett att
dels det avsnitt i utskottets yttrande på s. 52, som börjar med »Utskottet
vill» och slutar med »och II: 509» bort lia följande lydelse:
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
87
»Med anledning av vad i de nämnda motionerna framhållits om tidpunkt
för färdigställandet av pensionärslägenhet och om statligt lån eller ränteeftergift
till sådan lägenhet vill utskottet framhålla att pensionärsbostadsbidrag
bör utgå till av pensionär bebodd lägenhet, därest lägenheten uppfyller
nu gällande standardkrav. Utskottet tillstyrker sålunda att nu gällande
krav på tidpunkt i fråga om färdigställandet samt på statlig belåning
eller ränteeftergift slopas. Ändringen bör träda i kraft fr. o. m. den 1 juli
innevarande år.
De skäl som i motionerna I: 425 och II: 512 anförts för att pensionärsbostadsbidrag
skall kunna utgå även i de fall då pensionären står som ägare
till bostaden är enligt utskottets mening bärande. Utöver vad utskottet ovan
framhållit om standardkravet bör således pensionärens ekonomiska situation
och ej ägarförhållandet vara avgörande. Enligt gällande bestämmelser
skall kommunen endera stå för hyresupplåtelsen av bostaden eller också
ha godkänt det hyresavtal varigenom bostaden upplåtes till pensionären.
Samma förfarande kan av naturliga skäl inte tillämpas om pensionären står
som ägare till bostaden. Enligt utskottets mening finns dock goda förutsättningar
att även vad gäller sistnämnda fall få till stånd ett förfarande som
fyller de anspråk som bör ställas. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga
erforderliga författningsändringar och utfärda behövliga anvisningar.
Utskottet tillstyrker sålunda ifrågavarande motionsyrkande, att pensionärsbostadsbidrag
fr. o. in. den 1 juli innevarande år må utgå även då pensionären
står som ägare till bostaden.
I motionerna 1: 425 och II: 512 yrkas även på utredning rörande den framtida
utformningen av stödet till pensionärernas bostadsförsörjning. Enligt
motionerna bör nuvarande pensionärsbostadsbidrag och kommunala bostadstillägg
sammanföras till en stödform. Det förutsättes att kommunerna
i viss begränsad omfattning skall bidraga till detta stöd. Stödet bör vidare
utformas så att den kommunala kostnadsandelen blir likvärdig i landets
olika kommuner. Utskottet ansluter sig till de riktlinjer som angivits i motionerna.
Utskottet vill även erinra om att chefen för socialdepartementet
nyligen har tillkallat en utredningsman med uppgift att utreda och framlägga
förslag rörande eu omläggning av statens stöd för bostadsförbättringar
in. m.
Utredningsmannen skall i anslutning härtill överväga pensionärsbostadsbidragens
funktion, storlek samt skatteunderlagsdifferentiering. Då bl. a.
frågan om de kommunala bostadstilläggen ej beröres av dessa överväganden,
anser utskottet i likhet med motionärerna att frågan om pensionärernas
bostadsförsörjning bör upptagas till prövning i hela sin vidd. Med hänsyn
till spörsmålens vikt och omfattning torde utredning inom kommitté, i vilken
ingår bl. a. parlamentariker, vara att föredraga framför departementsbercdning.
Utskottet tillstyrker sålunda ifrågavarande yrkande i motionerna
I: 425 och II: 512.»
88
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»29. beträffande pensionärsbostadsbidragen med bifall till
motionerna I: 425 och II: 512 samt i anledning av motionerna
I: 428 och II: 509, sistnämnda bägge motioner såvitt nu är i
fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet
anfört;»
26) beträffande anslag till ränteeftergifter å vissa bostadslån m. m.
a) av herrar Ragnar Dergh, Staxäng och Källenius, vilka under förutsättning
av bifall till den med 22 a) betecknade reservationen ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 53, som börjar med »Motionsyrkandena
är» och slutar med »av medelsbehovet», bort ha följande lydelse:
»Vad utskottet ovan förordat rörande reducering av ränteeftergifterna
innebär en minskning av medelsbehovet med 195 000 000 kr., varför utskottet
förordar att anslaget uppföres med 105 000 000 kr.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»31. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och motionerna
I: 427 och II: 510 samt I: 434 och II: 514 ävensom med bifall
till motionerna 1: 428 och II: 509, samtliga motioner såvitt nu
är i fråga, till Ränteeftergifter å vissa bostadslån m. m. för
budgetåret 1962/63 å driftbudgeten under femte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 105 000 000 kr.;»
b) av herrar Boman, Per Jacobsson, Per-Olof Hanson, fröken Elmén,
herrar Svensson i Ljungskile och Gustafsson i Skellefteå, vilka under förutsättning
av bifall till den med 22 b) betecknade reservationen ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 53, som börjar med »Motionsyrkandena
är» och slutar med »av medelsbehovet», bort ha följande lydelse:
»Utskottet, som i det föregående tillstyrkt ändrade regler för ränteeftergifter,
föreslår att anslaget uppföres med 255 000 000 kr. vilket innebär
en minskning av anslaget med 45 000 000 kr. i jämförelse med Kungl.
Maj rts förslag.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»31. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall
till motionerna I: 434 och II: 514 ävensom med avslag å motionerna
1:427 och 11:510 samt 1:428 och 11:509, samtliga
motioner såvitt nu är i fråga, till Ränteeftergifter å vissa bostadslån
m. m. för budgetåret 1962/63 å driftbudgeten under
femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 255 000 000
kr.;»
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
89
c) av herrar Ivar Johansson, Nils-Eric Gustafsson, Svensson i Stenkyrka
och Andersson i Knäred, vilka under förutsättning av bifall till den med
22 c) betecknade reservationen ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 53, som börjar med »Motionsyrkandena
är» och slutar med »av medelsbehovet», bort ha följande lydelse:
»Motionsyrkandena är betingade av förslag om ändring i bestämmelserna
om ränteeftergift. På grundval av sitt ställningstagande i detta avseende
föreslår utskottet därför att anslaget uppföres med 225 000 000 kr.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»31. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och motionerna
1:434 och 11:514 samt med bifall till motionerna 1:427 och
11:510 ävensom med avslag å motionerna 1:428 och 11:509,
samtliga motioner såvitt nu är i fråga, till Ränteeftergifter å
vissa bostadslån m. m. för budgetåret 1962/63 å driftbudgeten
under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
225 000 000 kr.;»
27) av herrar Boman, Per Jacobsson, Per-Olof Hanson, fröken Elmén,
herrar Svensson i Ljungskile och Gustafsson i Skellefteå, vilka under förutsättning
av bifall till den med 24) betecknade reservationen beträffande
anslag till bostadsrabatter ansett att
dels efter det stycke i utskottets yrkande på s. 53, som börjar med »Motionsyrkandena
är» och slutar med »av medelsbehovet», bort tillfogats text
av följande lydelse:
»Kungl. Maj :t har föreslagit att till Bostadsrabatter för nästa budgetår
anvisas ett förslagsanslag av 150 000 000 kr.
I det föregående har utskottet förordat i motionerna I: 434 och II: 514
framförda förslag rörande familjebostadsbidragens belopp. I anledning därav
bör anslaget ökas med 20 000 000 kr.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»32. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall
till motionerna I: 434 och II: 514, såvitt nu är i fråga, till Bostadsrabatter
för budgetåret 1962/63 å driftbudgeten under
femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 170 000 000
kr.;»
28) av herrar Ragnar Bergh, Staxäng och Källenius, vilka under förutsättning
av bifall till den med 14 a) betecknade reservationen ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 53, som börjar med »Utskottet
biträder» och slutar med »berörda motionsyrkanden», bort ha följande lydelse:
-
90
Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962
»Utskottet vill, med åberopande av sitt förslag att lånegränserna för tertiärlån
skall sänkas, tillstyrka det i motionerna I: 428 och II: 509 framlagda
förslaget om en ram för preliminära beslut angående lån, som skall utgå
från lånefonden för bostadsbyggande, å 1 050 000 000 kr. Någon minskning
i antalet lägenheter i förhållande till Kungl. Maj :ts förslag innebär
detta inte. Av det sagda följer att utskottet avstyrker yrkandet i motionerna
I: 264 och II: 335.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»35. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall
till motionerna I: 428 och II: 509 ävensom med avslag å motionerna
1: 264 och II: 335, samtliga motioner såvitt nu är i
fråga, medgiva, att under budgetåret 1962/63 preliminära
beslut angående lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande,
må meddelas intill ett belopp av 1 050 000 000
kr.;»
29) av herrar Ragnar Bergh, Staxäng och Källenius, vilka beträffande
handläggningen av låne- och bidragsärenden ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 54, som börjar med »Utskottet
biträder» och slutar med »motionsyrkande avstyrkes», bort ha följande lydelse
:
»Utskottet biträder i princip Kungl. Maj :ts förslag till utflyttning av låneoch
bidragsärenden från bostadsstyrelsen till länsbostadsnämnderna, vilket
innebär ett fullföljande av de riktlinjer för den bostadspolitiska verksamhet
som statsmakterna tidigare utstakat. Beträffande studentbostadsärendena
finner utskottet dock att förenämnda motionärer anfört bärande skäl för
att dessa alltjämt bör behandlas av bostadsstyrelsen, varför ifrågavarande
motionsyrkanden tillstyrkes.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»40. beträffande handläggningen av låne- och bidragsverksamheten
för bostadsändamål i anledning av Kungl. Maj :ts
förslag samt med bifall till motionerna 1: 433 och II: 504 godkänna
vad utskottet anfört;»
30) av herrar Ragnar Bergh, Staxäng och Källenius, vilka beträffande
avlöningsstat för bostadsstyrelsen in. in. ansett att
dels det avsnitt i utskottets yttrande, som på s. 54 börjar med »Utskottet
biträder departementschefens» och på s. 55 slutar med »motionsyrkanden
avstyrkes», bort ha följande lydelse:
Statsutskottets utlåtande nr W år 1962
91
»Utskottet delar den uppfattning som framförts av bostadspolitiska organisationskommittén
ävensom av förenämnda motionärer att en betydande
reducering av antalet befattningshavare inom bostadsstyrelsen är starkt motiverad
liksom att bostadsstyrelsens direktivrätt bör beskäras. Såsom i motionerna
förordats bör en särskild delegation tillsättas för att efter förhandlingar
med vederbörande personalorganisationer utarbeta och framlägga
förslag rörande personalbehovet och personaluppsättningen inom verket.
Med dessa utgångspunkter tillstyrker utskottet vidare de i motionerna förordade
ändringarna beträffande anslagen till bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna.
»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»42. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall
till motionerna I: 428 och II: 509, såvitt nu är i fråga,
a) godkänna följande avlöningsstat för bostadsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1962/63:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 1 129 500
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis ........................ 30 300
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ... 1 002 400
4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis
....................................................... 85 000
5. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................... 964 200
6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,
förslagsvis ................................................ 66 600
Summa kr. 3 278 000;
b) till Bostadsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1962/
63 å driftbudgeten under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 3 278 000 kr.;»
31) av herrar Ragnar Bergh, Staxäng och Kullenius, vilka beträffande
avlöningsstat för länsbostadsnämnderna in. m. ansett att nedan nämnda moment
i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
»44. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall
till motionerna I: 428 och II: 509, såvitt nu är i fråga,
a) godkänna följande avlöningsstat för länsbostadsnämnderna,
att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1962/63:
92
Statsutskottets utlåtande nr 46 dr 1962
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 1 129 200
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis ........................ 127 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ... 2 544 800
4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis
................................................... 280 000
5. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................... 1 282 000
6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,
förslagsvis ................................................ 85 000
Summa kr. 5 448 000;
b) till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar för budgetåret
1962/63 å driftbudgeten under femte huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 5 448 000 kr.;»
32) av herrar Ragnar Bergli, Staxäng och Källenius, vilka beträffande
bostadsstyrelsens omkostnadsanslag ansett att nedan nämnda moment i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
»45. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall
till motionerna I: 428 och II: 509, såvitt nu är i fråga, till Bostadsstgrelsen:
Omkostnader för budgetåret 1962/63 å driftbudgeten
under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
450 000 kr.;»
33) av herrar Ragnar Bergh, Staxäng och Källenius, vilka beträffande
länsbostadsnämndernas omkostnadsanslag ansett, att nedan nämnda moment
i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
»46. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall
till motionerna 1: 428 och II: 509, såvitt nu är i fråga, till
Länsbostadsnämnderna: Omkostnader för budgetåret 1962/
63 å driftbudgeten under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 701 000 kr.;»
Sthlm 1962. K. I.. Beckmans Boktr.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1962:146 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om förbud mot flerårsavtal vid försäkring. a1 i texten