Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående åtgärder till förebgggande av tandsjukdomar.

1962-04-03 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1962:53, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående åtgärder till förebgggande av tandsjukdomar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 53—54

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1962

1

Nr 53

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående åtgärder till

förebgggande av tandsjukdomar.

(3:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Bengtson m. fl. (I: 262) och den andra inom andra kammaren av herr Hedlund

m. fl. (11:329), har hemställts, att riksdagen måtte dels i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla att förslag rörande intensifierad förebyggande

verksamhet gentemot tandsjukdomarna i huvudsak på grundval av betänkande

av 1957 års folktandvårdssakkunniga, lämpligen efter överarbetning

utförd av medicinalstyrelsen, måtte föreläggas 1963 års riksdag, samt att

förslag rörande inrättande av en vetenskaplig institution för odontologisk

profylaktik, lämpligen efter beredning av medicinalstyrelsen i samråd med

statens medicinska forskningsråd, tandläkarhögskolorna och statens institut

för folkhälsan, snarast måtte framläggas, om möjligt vid 1963 års riksdag,

dels ock beakta vad i motionerna i övrigt anförts.

Vidare har i två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Svanström m. fl. (I: 60) och den andra inom andra kammaren

av herr Dahlgren m. fl. (II: 165), såvitt nu är i fråga, hemställts, att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om en snar prövning

och förslag angående tillskapandet av en statlig forskningsinstitution

i enlighet med förslag av 1957 års folktandvårdssakkunniga.

Till stöd för de i motionerna I: 262 och II: 329 gjorda yrkandena har anförts

följande.

Med hänsyn till tandsjukdomarnas stora omfattning i vårt land måste förebyggande

åtgärder, som syftar till en allmänt förbättrad tandhälsa, anses

synnerligen angelägna. Visserligen måste även ekonomiska och andra åtgärder

vidtagas i syfte att intensifiera tandläkarvården. De personella resurserna

på tandläkarvårdens område är dock begränsade. Allt som kan göras

för att genom förebyggande åtgärder åstadkomma en avlastning måste därför

hälsas med tillfredsställelse och är motiverat givetvis även ur folkhälsooch

allmänt ekonomiska synpunkter. Mycket synes nämligen ännu vara att

vinna genom en intensifiering av de förebyggande åtgärderna, inbegripet

forskning i detta syfte.

Vid bedömandet av dessa frågor måste beaktas ett av regeringsrätten nyligen

avgivet utslag, av innebörden att artificiell fluoridering av vatten i det

allmännas dricksvattendistribution ej är tillåten. Fluoridering av dricksvatten

har ansetts vara den förmodligen effektivaste profylaktiska åtgärden.

Försök med artificiell fluoridering av vattenledningsvatten har i stor skala

företagits i USA och Kanada, i förstnämnda land i mer än 15 år. Resultaten

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 6 samt. Nr 53—54

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1962

synes ha varit entydigt positiva. Några negativa verkningar synes ej ha försports.

Även i vårt land har liknande försök förekommit, nämligen i Norrköping,

och synes ha medfört en 50-procentig nedgång i kariesfrekvensen

hos de barn som erhållit fluoriderat vatten jämfört med barn som ej erhållit

sådant vatten. Det är för övrigt sistnämnda försök som föranlett regeringsrättens

utslag, vilket är grundat på att fluoridering av vattenledningsvatten

är en form av tvångsmedicinering.

I fråga om de eventuella hälsoriskerna vid dricksvattenfluoridering har

1957 års folktandvårdssakkunniga framhållit att ingenting framkommit

som tyder på menliga hälsoförändringar, men att den artificiella fluorideringen

i likhet med den naturliga fluorförekomsten i vissa fall orsakar lätta

emalj förändringar. Medan man vid 1 mg fluor per liter vatten ej har något

nämnvärt uppträdande av emalj fläckar, finner man enligt de sakkunniga

redan vid 2 mg fluor per liter vatten en avsevärd frekvens av sådana, dock

ofarliga rubbningar i emaljbildningen. Vidare har de sakkunniga framhållit,

att det experimentellt visats att intervallet är mycket stort mellan den

fluortillförsel, som ger begynnande emaljförändringar, och de doser, som

skadar njurarna eller benens mineraliseringszoner — de vävnader, där

fluoren främst koncentreras. Nämnda sakkunniga har även framhållit att

verkställda undersökningar synes utvisa att en halt av 1 mg fluor per liter

vatten — den dosering som använts i bl. a. Norrköping -— är utan hälsorisker

även vid livslång användning och att alla på grund av olika personlig

vattenkonsumtion förekommande variationer i tillförseln har blivit prövade

under generationer på orter med 1 mg per liter vatten eller mer naturlig

fluorförekomst utan att man ännu kunnat påvisa något enda säkert fall av

hälsovådliga verkningar. I fråga om vattenfluorideringens obligatoriska

karaktär för innevånarna framhöll de sakkunniga att detta lett till en viss

opposition mot fluorideringen och att denna opposition givetvis alltid måste

beaktas och tagas hänsyn till, även om den i många fall präglas av bristfällig

kunskap och osaklighet.

Då emellertid inte blott frågan om vattenfluorideringen utan hela den

förebyggande verksamheten kommit i ett annat läge genom regeringsrättens

nämnda utslag, synes särskilda åtgärder nu vara erforderliga. De riktlinjer

för förebyggande åtgärder i syfte att motverka tandsjukdomar som uppdragits

av 1957 års folktandvårdssakkunniga bör därvid kunna tjäna som

grund, De sakkunniga har i sitt betänkande framfört förslag i flera olika

avseenden rörande bl. a. upplysningsverksamhet, forskning och konkret

förebyggande behandling. De sakkunnigas förslag, på vars detaljer det här

torde vara överflödigt att ingå, har varit föremål för remissbehandling, varvid

viss kritik framförts. En viss bearbetning och konkretisering synes vara

erforderlig. Denna bör kunna utföras av medicinalstyrelsen, över huvud

taget synes det önskvärt att medicinalstyrelsen, vars utlåtande ej hade inhämtats

av regeringsrätten vid förutnämnda utslag, ånyo beredes tillfälle

ge sin mening rörande fluorfrågan till känna och därvid om möjligt anvisa

vägar på vilka fluor kan komma till användning inom den kariesprofylaktiska

verksamheten. Härvid bör uppmärksammas bl. a. de försök med lokal

fluorbehandling som genomföres i samarbete mellan anatomiska institutionen

vid Göteborgs universitet och folktandvården i Göteborg. Vid behandlingen,

som omfattar alla barn i folkskolan såvitt ej föräldrarna motsatt sig,

tillämpas flera olika metoder, vilka dock samtliga innebär att tänderna genom

munsköljning, pensling, borstning e. d. behandlas med fluor. Resulta
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1962

3

ten synes vara goda även om effekten hittills inte varit så stor som vid norrköpingsförsöken.

Även om metoden med lokal behandling måhända är

mindre verksam än vattenfluorideringen och mera kostnads- och personalkrävande,

synes det nu synnerligen angeläget att försök av denna art fortsättes

och intensifieras. Bl. a. torde den vara av värde vad det gäller att inpränta

vikten av en god tandhygien. Det bör dock uppmärksammas att

angelägenheten av denna art av fluorbehandling föreligger alldeles oavsett

den speciella frågan om vattenfluorideringen. Enligt folktandvårdssakkunniga

är nämligen vattenförsörjningen så ordnad i landet att de tekniska

möjligheterna till dricksvattenfluoridering är begränsade till ungefär halva

befolkningen.

1957 års folktandvårdssakkunniga har i sitt betänkande även erinrat om

forskningens betydelse och även avgivit förslag i detta avseende. Bl. a. har

de erinrat om att upplysningsverksamheten måste vila på en vederhäftig

vetenskaplig grundval och att det ännu finns stora luckor i kunskapen om

de mest utbredda tandsjukdomarnas uppkomstmekanism. Vidare borde enligt

de sakkunniga nya möjligheter till profylaktiskt ingripande i dessa

mekanismer efterforskas, prövas och utnyttjas.

I vårt land, liksom i många andra länder, är den grundläggande och profylaktiskt

inriktade odontologiska forskningen i största utsträckning beroende

av den tid och energi, som lärare vid tandläkarhögskolorna eller enskilda

forskare kan mobilisera för dessa ofta krävande uppgifter. De rön

som därvid gjorts och kommer att göras är givetvis av värde. Som jämförelse

kan dock nämnas förhållandena i USA, där en särskild institution

inom National Instilutes of Health med över 100 anställda bearbetar ifrågavarande

problem. Efter att ha relaterat dessa förhållanden framförde 1957

års folktandvårdssakkunniga förslag om inrättande av en vetenskaplig institution

för odontologisk profylaktik. Institutionen borde stå till medicinalstyrelsens

förfogande i analogi med statens institut för folkhälsan, statens

farmaceutiska laboratorium och statens bakteriologiska laboratorium.

Dess uppgift skulle främst vara att följa och bedriva målforskning t. ex.

rörande olika metoder för utnyttjande av fluorens karieshämning, möjligheterna

att utnyttja andra tandskyddande spårämnen, olika födoämnens betydelse

för karies uppkomst eller förebyggande, olika tandvårdsmedels verkan

m. m. Den borde dock ej vara förhindrad att bearbeta även problem

av grundforskningskaraktär. Vidare borde den utgöra remissinstans för vetenskapliga

och tekniska frågor rörande profylax mot tandsjukdomarna,

kontrollinstans för användningen av fluor och jämförbara ämnen, provningslaboratorium

för preparat, använda i den förebyggande tandvården

m. in.

Enligt vår mening bör detta förslag av de sakkunniga tillvaratagas. Som

ytterligare skäl härför kan anföras angelägenheten av att de olika rön och

erfarenheter som göres på olika håll sammanföres och systematiseras.

I vårt land bedrives forskning på området vid tandläkarhögskolorna och

vid universiteten. Vidare bedrives försök och forskningsverksamhet av

praktiskt verksamma tandläkare. Härtill kommer givetvis forskningsrön

och erfarenheter utomlands. En institution för odontologisk profylaktik

skulle sammanfatta, systematisera och förmedla alla dessa rön och erfarenheter

och således i erforderlig utsträckning leda och fördela ifrågavarande

forskningsarbete inom landet samt vara central och ledande instans

för hela den direkta profylaktiska verksamheten.

1* —Bihang till riksdagens protokoll 1962. 6 samt. Nr 53—5''t

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1962

Då således starka skäl talar för att en sådan institution kommer till

stånd föreslår vi att riksdagen anhåller om att förslag i frågan måtte föreläggas

riksdagen snarast möjligt. Förslaget torde lämpligen böra beredas

av medicinalstyrelsen i samråd med statens medicinska forskningsråd,

tandläkarhögskolorna och statens institut för folkhälsan. Visserligen kommer

institutionen att medföra vissa kostnader, av de sakkunniga beräknade

att till en början uppgå till 100 000 kr. årligen. Kostnaden måste dock

betraktas som en lönsam investering, emedan en intensifierad forskning

och profylax får förväntas medföra minskade tandvårdskostnader. Det kan

nämnas att de direkta tandvårdskostnaderna i vårt land överstiger nämnda

belopp 2 000 gånger.

Beträffande motiveringen för de i motionerna I: 60 och II: 165 framställda

yrkandena, vilken nära ansluter sig till vad i motionerna I: 262

och II: 329 anförts beträffande en särskild forskningsinstitution, hänvisas

till motionen I: 60.

Utskottet. Det torde enligt utskottets mening vara ställt utom varje tvivel

att de förebyggande åtgärderna är av avgörande betydelse när det gäller

att nedbringa kariesfrekvensen. Att endast med hjälp av terapeutiska åtgärder

kunna effektivt bekämpa tandsjukdomarna torde vara helt uteslutet.

Betydande insatser i fråga om den profylaktiska verksamheten

har emellertid gjorts i vårt land de senaste åren. Ett omfattande upplysningsarbete

pågår under medicinalstyrelsens ledning och under medverkan

av folktandvårdens huvudmän. Undervisning i tandhälsovård bedrives

i skolorna. Andra åtgärder i kariesförebyggande syfte, som väckt stor uppmärksamhet

på senare tid, har varit de försök rörande tillsats av fluor i

vattenledningsvatten, som ägt rum i Norrköping. Dessa försök har dock

upphört, sedan regeringsrätten fastställt, att ifrågavarande fluortillsättning

ej är förenlig med gällande bestämmelser. Motionärerna har ingående berört

frågan om vattenfluorideringen. Utskottet vill i detta hänseende endast

erinra om de vid årets riksdag väckta, likalydande motionerna I: 31

och II: 53, vari hemställts om en skyndsam utredning i avsikt att gällande

bestämmelser ändras så att fluortillsättningen till dricksvatten under vissa

omständigheter blir tillåten. Dessa motioner är f. n. föremål för behandling

av andra lagutskottet.

Utskottet har i annat sammanhang (utlåtande nr 11 år 1962, punkten 7)

avstyrkt i motionerna I: 60 och II: 165 framställda yrkanden om höjning

av anslaget till kariesprofylaktisk verksamhet. Utskottet har därvid bl. a.

åberopat, att medicinalstyrelsen icke äskat någon höjning av ifrågavarande

anslag för nästa budgetår. Enligt utskottets mening torde det få ankomma

på medicinalstyrelsen i egenskap av ledande och samordnande organ beträffande

den förebyggande verksamheten mot tandsjukdomarna att själv

ta initiativet till framläggande av förslag till utvidgat program för ifråga
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1962

5

varande verksamhet, när styrelsen bedömer att förutsättningar för att genomföra

ett sådant program kan föreligga. De av 1957 års folktandvårdssakkunniga

uppdragna riktlinjerna för en intensifierad forsknings-, upplysnings-

och propagandaverksamhet torde givetvis kunna läggas till grund

för ett sådant förslag.

Som motionärerna närmare berört föreslog nyssnämnda sakkunniga inrättandet

av en särskild institution, som främst skulle bedriva forskning

beträffande olika tandskyddande ämnen och olika födoämnens betydelse

för uppkomst eller förebyggande av karies. Något konkret förslag till organisation

av en dylik institution framlades inte av de sakkunniga, utan dessa

förordade en närmare utredning härom. De sakkunniga ifrågasatte vidare

om icke forskningsinstitutionen med fördel skulle kunna samordnas med

det statens odontologiska laboratorium, varom förslag tidigare framlagts

och som var avsett för i första hand materielprövning. Mot förslaget framfördes

i remissbehandlingen viss kritik. I 1961 års statsverksproposition

uttalade föredragande departementschefen vid anmälan av berörda fråga,

att det i och för sig var angeläget att en intensifierad forskning rörande

olika förebyggande åtgärder mot karies och andra tandsjukdomar kunde

komma till stånd men han ansåg sig inte beredd att taga ställning till frågan

om en särskild institution för ändamålet. Riksdagen lämnade detta

uttalande utan erinran.

Utskottet vill vidare erinra om att chefen för inrikesdepartementet i sitt

svar den 9 maj 1961 i första kammaren på interpellation av herr Svanström

påpekade, att en omfattande forskning beträffande kariesprofylaktik redan

bedrives vid samtliga odontologiska läroanstalter i Sverige. Härutöver tilllade

han, att frågan om en för de nordiska länderna gemensam odontologisk

materielprövningsanstalt var under utredning av en nordisk kommitté.

Först i samband med prövningen av ett eventuellt förslag från denna kommitté

syntes det departementschefen lämpligt att till närmare övervägande

upptaga frågan om att till en dylik anstalt knyta även särskilda forskningsuppgifter

för det förebyggande arbetet. Enligt vad utskottet inhämtat

har ett dylikt förslag nu avgivits och blivit föremål för remissbehandling.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att forskningen rörande de

förebyggande åtgärderna mot tandsjukdomarna bör intensifieras. Till frågan

huruvida en fristående forskningsinstitution skall inrättas för ändamålet

eller om angivna forskningsuppgifter skall anknytas till statens institut

för folkhälsan, tandläkarhögskolorna eller till en odontologisk materielprovningsanstalt

är utskottet emellertid ej berett att taga ställning. Ett

sådant ställningstagande måste föregås av en förutsättningslös och allsidig

undersökning. Med hänsyn till det i nyssnämnda interpellationssvar gjorda

uttalandet anser sig utskottet kunna räkna med att departementschefen

inom kort tar initiativ till en sådan undersökning. Några särskilda åtgärder

i frågan från riksdagens sida torde därför icke f. n. vara påkallade.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1962

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

I. att motionerna I: 262 och II: 329 icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd;

II. att motionerna I: 60 och II: 165, såvitt nu är i fråga,

icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 april 1962

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

Närvarande: se under utlåtandet nr 54.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.