Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om visst anslag till Sveriqes kolonitrudqårdsförbund.

1962-04-03 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1962:56, Utlåtande i anledning av väckta motioner om visst anslag till Sveriqes kolonitrudqårdsförbund.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 56 år J962

3

Nr 56

Utlåtande i anledning av väckta motioner om visst anslag till

Sveriqes kolonitrudqårdsförbund.

(3:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Ferdinand Nilsson (1:498) och den andra inom andra kammaren av herr

Svensson i Vä (II: 575) har hemställts, att riksdagen för budgetåret 1962/63

måtte anvisa ett anslag av 15 000 kr. till Sveriges koloniträdgårdsförbund

för främjande av dess upplysnings- och rådgivningsverksamhet i enlighet

med vad i motionerna anförts.

Till stöd för sitt yrkande har motionärerna anfört följande.

Inom Sverige finnes f. n. ett antal av ca 20 000 koloniträdgårdar, varav

drygt hälften i dag är anslutna till Sveriges koloniträdgårdsförbund. Genom

livlig propagandaverksamhet och speciellt om statsbidrag erhålles för utvidgande

av förbundets upplysnings- och rådgivningsverksamhet synes det

möjligt att än fler trädgårdskolonister söker inträde i förbundet för att därmed

draga nytta av dess erfarenheter, hur en verksamhet av detta slag skall

bedrivas för att komma befolkningen till full nytta.

I detta sammanhang torde finnas anledning att förtydliga vad uttrycket

trädgårdskolonist innebär. I de orter i vårt land, där människan tvingas bo i

förhyrda lägenheter och där möjligheter finnes till sysslande med jord och

vad därmed hör, en sak som sedan urminnes tider legat svenska folket om

hjärtat, har sedan början av 1900-talet en form av trädgårdsodling uppstått,

den form som kräver minsta jordarealen och därtill den intensivast bedrivna

odling av jorden som kan ernås. Den bostad som de lägre inkomsttagarna

av Sveriges stadsbefolkning har möjlighet att skaffa sig kompletteras sålunda

med ett stycke jord, som erhållit benämningen trädgårdskoloni. För

att tillvarataga den enskilde personens intressen och för att bättre kunna

utföra arbeten som är av gemensamt intresse sammansluter kolonisterna sig

i föreningar, vilka i sin tur sammanslutit sig i Sveriges koloniträdgårdsförbund.

Detta förbund har därvid många olika problem att brottas med och då icke

minst ekonomiska i samband med förbundets upplysnings- och rådgivningsA^erksamhet.

För att i någon mån kunna vägleda landets kolonister i t. ex.

odlingsfrågor utger förbundet en tidning benämnd Koloniträdgården, men

därutöver kräves ett aktivt deltagande på vitt skilda orter i landet. En fackutbildad

trädgårdsman till denna verksamhet skulle vara av oerhört stort

värde, icke enbart för trädgårdsfolket utan även för landet i övrigt.

Mot detta ianspråktagande av en trädgårdsfackman skulle kunna invändas,

att de flesta städerna i landet har speciella stadsträdgårdsmästare anställda

och att i hushållningssällskapen återfinnes deras trädgårdskonsulenler. Härpå

kan svaras att dessa befattningshavare på grund av bristande lid och anhopningar

av andra spörsmål icke ägnar någon större uppmärksamhet åt

hithörande frågor, och då det dessutom synes angeläget med viss centralise
jl

Ii ihan g till riksdagens protokoll 1962. 6 samt. Nr 66—68

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 56 år 1962

ring och likartad uppläggning av verksamheten i övrigt, torde bästa lösningen

vara att en trädgårdsfackman knytes till förbundets verksamhet. Med

nuvarande ekonomiska resurser är det dock omöjligt för förbundet att göra

en positiv insats på ifrågavarande område, medan läget, om en fackkunnig

person kunde ingripa, vore ett helt annat. Här kan endast erinras om att,

beträffande upplåtelseformer och villkor för markupplåtelser samt iordningsställande

av planer för områdenas utbyggnad, kännedom om stadsplaneverksamhet

och anläggningsteknik m. m. är erforderlig.

Allt vad ovan framförts pekar på att tiden nu är inne för realiserandet av

önskemålet att till förbundet knyta en fackman som behärskar problemen,

och då förbundet i sin egenskap av samlande organ redan har erforderliga

kontakter landet runt, synes det också riktigt att denna upplysningsverksamhet

inrymmes i förbundets övriga verksamhet. Staten bör bidraga till

kostnaderna härför.

Utskottet finner icke de av motionärerna åberopade omständigheterna utgöra

tillräckligt skäl för att bidrag av statsmedel skulle utgå till Sveriges koloniträdgårdsförbunds

verksamhet. Motionsyrkandena härom avstyrkes således.

Utskottet hemställer,

att motionerna I: 498 och II: 575 icke må av riksdagen

bifallas.

Stockholm den 3 april 1962

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Gillström, Boman, Einar Persson, fröken

Andersson, herrar Ivar Johansson, Bergman, Fritz Persson, Per Jacobsson,

Bengtson, Söderberg, Mårtensson, Birke, Edström, Bengt Gustavsson

och Herbert Larsson; samt

från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Gustafsson

i Stockholm, Almgren, fröken Elmén, herrar Nilsson i Göingegården,

Mellqvist, Svensson i Ljungskile, fröken Olsson, herrar Larsson i Hedenäset,

Johansson i Norrköping, Gustafsson i Uddevalla, Andersson i Knäred

och Kellgren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.