Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående bidrag till restaurering av Uppsala domkyrka m. m.

1962-04-26 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1962:70, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående bidrag till restaurering av Uppsala domkyrka m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 70—7h

Statsutskottets utlåtande nr 70 år 1962

1

Nr 70

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående bidrag

till restaurering av Uppsala domkyrka m. m.

(2:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t (bilaga 10, punkt 95) föreslagit riksdagen

att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Bidrag till restaurering

av Uppsala domkyrka för budgetåret 1962/63 beräkna ett reservationsanslag av

300 000 kr.

Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 42, vilken proposition såvitt

den avser restaurering av Uppsala domkyrka remitterats till statsutskottet, under

åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för den 26 januari 1962 föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj:t

att, i huvudsaklig överensstämmelse med vad departementschefen förordat, vidtaga

förberedande åtgärder för restaurering av Uppsala domkyrka, dels ock

till Bidrag till restaurering av Uppsala domkyrka för budgetåret 1962/63 under

åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 300 000 kr.

Uppsala domkyrka, som började uppföras omkring 1260 och anses ha stått i

huvudsak färdig vid slutet av 1330-talet, har under århundradenas lopp undergått

betydande förändringar, framför allt i fråga om den yttre gestaltningen.

Särskilt genomgripande blev dessa efter förödande eldsvådor 1572 och 1709 och i

samband med den senaste restaureringen. Denna, som genomfördes under ledning

av överintendenten Helgo Zettervall åren 1885—1893 och gav domkyrkan

dess nuvarande nygotiska prägel, omfattade såväl exteriören som interiören av

domkyrkan.

Beträffande bakgrunden till och tidigare överväganden i restaureringsfrågan

samt dennas nuvarande läge torde få hänvisas till propositionen nr 42, s. 2—8.

Departementschefen har anfört huvudsakligen följande.

Uppsala domkyrka intar genom sin stort anlagda plan och den arkitektoniska

resning, varom särskilt interiören ännu bär vittne, en särställning bland

vårt lands byggnadsminnesmärken från medeltiden. Då domkyrkan också inom

sina murar rymmer minnen från mer än sexhundra år av vår kyrkliga och nationella

historia har den inte utan fog brukat betecknas som rikshelgedom. Genom

sin storlek och sitt läge dominerar kyrkan inte bara stadsbilden i Uppsala utan

också det omgivande landskapet.

1 — Ii ihan g till riksdagens protokoll 1!)G2. 6 samt. Nr 70—7 i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 70 år 1962

Det torde sålunda knappast råda någon tvekan om att Uppsala domkyrka utgör

ett byggnadsmonument av den art, att dess bevarande i ett värdigt skick

är ett nationellt och inte endast ett lokalt intresse. Jag vill i detta sammanhang

erinra om den sedan gammalt tillämpade och senast av 1955 års riksdag bekräftade

principen, att understöd av statsmedel beviljas till underhåll av vårt lands

äldre domkyrkor, eftersom det inte ansetts rimligt, att domkyrkoförsamlingen

ensam skall svara för arbeten, som avser kyrkans monumentala delar. I den

mån en medeltida domkyrkas egna tillgångar varit otillräckliga, har staten

under de senaste hundra åren regelmässigt tillskjutit bidrag till mera omfattande

restaureringsåtgärder. Så skedde också vid senaste restaurering av Uppsala domkyrka

enligt beslut av 1885 års riksdag.

Uppsala domkyrkas yttre framträder i dag i stympat skick efter de skyddsåtgärder,

som sedan slutet av 1930-talet måst vidtagas. Frågan om ett återställande

av domkyrkans yttre i ett värdigt skick har länge varit aktuell, men

delade meningar har rått och råder alltjämt i fråga om de riktlinjer, efter vilka

detta bör ske.

Bland myndigheterna synes enighet dock råda om att nästa steg för att föra

restaureringsfrågan till en definitiv lösning är upprättandet av ett arkitektkontor

vid domkyrkan. Med hänsyn till omfattningen av de arbeten det här är

fråga om och till att de kommer att pågå under en längre tidrymd, ansluter jag

mig till denna uppfattning.

Uppgiften att planlägga och genomföra en restaurering bör således lämnas

åt en högt kvalificerad arkitekt, som särskilt anställes för detta ändamål. För

dennes verksamhet bör ett arkitektkontor upprättas i Uppsala och medel beräknas

för dess utrustning och för anställande av erforderlig övrig personal. Det

torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utse chefsarkitekt samt att, efter förslag

av byggnadsstyrelsen, meddela närmare föreskrifter om upprättande av

arkitektkontoret och anvisa medel för därmed sammanhängande kostnader.

På nämnda arkitekt bör ankomma att göra sig förtrogen med domkyrkan, dess

byggnadshistoria och nuvarande tillstånd, att i avvaktan på en slutgiltig restaurering

avge förslag till skyddsarbeten eller åtgärder, som prövas erforderliga för

domkyrkans fortlöpande underhåll, samt att upprätta ett fullständigt förslag

till domkyrkans restaurering, vilket i enlighet med gällande bestämmelser skall

granskas av byggnadsstyrelsen i samråd med riksantikvarieämbetet och fastställas

av Kungl. Maj:t. Berörda kyrkliga myndigheter skall också i detta sammanhang

beredas tillfälle att avge yttranden.

Beträffande allmänna riktlinjer för restaureringen vill jag mot bakgrunden av

de olika uppfattningar, som kommit till uttryck i denna fråga, anföra följande.

Mycket av den oenighet, som råder i fråga om hittills frandagda förslag, får

sin förklaring, om man ser på domkyrkans nuvarande tillstånd. Medan kyrkans

interiör i sina huvuddrag fått behålla sin ursprungliga arkitektoniska karaktär,

har nämligen exteriören genom upprepade bränder men framför allt genom den

konsekvent genomförda zettervallska restaureringen undergått sådana förändringar,

att det, bortsett från portalpartierna, inte finns många drag bevarade av

dess gestaltning under tidigare skeden.

I fråga om principerna för hur en restaurering i ett fall som detta bör ske,

kan emellertid urskiljas tre huvudlinjer. I renodlad form skulle de kunna beskrivas

så, att den första, vilken sätter som sitt mål en strikt antikvarisk restaurering,

syftar till framtagande och konserverande av det värdefullaste av de spår,

som äldre tidsskeden avsatt i byggnadsverket, samt varsam komplettering med

nytt material, där så är oundgängligen nödvändigt. En andra riktning syftar

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 70 år 196:’

3

mera medvetet till att återställa byggnadsverket i en form, som det haft vid en

viss tidpunkt eller som kan antagas vara ursprungligen avsedd. En sådan metod

kan sägas innebära en på antikvarisk eller historisk grund verkställd, mer eller

mindre fri rekonstruktion. Såsom en tredje huvudlinje kan slutligen anges den

uppfattning, som önskar låta också vår egen tids formspråk sätta sin prägel på

ett byggnadsverk, där tidigare generationer redan givit sina bidrag till helheten.

Givetvis går det i praktiken inte att helt isolera dessa tre principiella huvudlinjer

från varandra, men uppdelningen kan i viss mån underlätta diskussionen

av den fråga det här gäller.

Jag vill först behandla den tredje av här angivna linjer och anser mig då

kunna konstatera, att den år 1947 avslutade idétävlingen och den därefter följande

diskussionen klart visar, att tanken på en radikal nygestaltning av domkyrkans

yttre i modern stil saknar underlag såväl i de avgivna tävlingsförslagen

som i opinionen. En tämligen allmän enighet synes framför allt råda om att den

karakteristiska silhuett, som de av Zettervall uppförda höga tornspirorna givit

kyrkan, i möjligaste mån bör bevaras vid en restaurering. Jag ansluter mig till

denna uppfattning och utgår ifrån att arkitekten kommer att arbeta utifrån förutsättningen,

att nuvarande takfall och spiror i sina väsentliga drag så långt

möjligt bibehålies.

Vad de båda övriga restaureringsprinciperna beträffar, har restaureringssakkunnigas

utredning klargjort, att man vid en strikt antikvarisk restaurering

endast kan ganska fragmentariskt återställa detaljer i byggnadsstilen från tiden

före Zettervalls restaurering. Då den arkitektoniska helhetsbild man genom en

dylik restaurering kan nå fram till endast torde komma att innebära en modifiering

av det av Zettervall präglade byggnadsverket, lär dessa äldre stilfragment

vara svåra att på ett övertygande sätt inpassa i sammanhanget. Det är

därför naturligt, att det såväl bland arkitekter som bland den konsthistoriska

och antikvariska sakkunskapen finns en opinion, som gärna vill tänka sig en

mera genomgripande restaurering, vilken i praktiken skulle innebära en antikvarisk

rekonstruktion av kyrkan eller delar därav i det skick vi känner från något

tidsskede före Zettervalls restaurering. Restaureringssakkunnigas eget förslag

ansluter sig i någon mån till en sådan linje, och riksantikvarieämbetet, som eljest

i huvudsak förordar den strikt antikvariska restaureringsprincipen, anser sig

dock beträffande västfasadens portalparti böra tillstyrka en direkt rekonstruktion

av dess äldre utformning med en sänkning av rosfönstret till dess ursprungliga

plats. Jag delar den av samstämmiga remissutlåtanden stödda uppfattningen,

att man i varje fall i sistnämnda del bör återställa kyrkan i dess medeltida

skick.

Jag vill mot bakgrunden av det sagda föreslå, att som riktlinje för arkitekten

i hans kommande arbete anges, att han — med hänsynstagande till de verkställda

utredningarna och i anslutning därtill gjorda remissuttalanden samt

efterföljande förnyade förslag och överväganden — skall utarbeta fullständigt

förslag till eu restaurering av Uppsala domkyrka enligt — så långt möjligt —

antikvariska principer. Avvägningen mellan vad som här betecknats som en

strikt antikvarisk restaurering och en mera fritt genomförd antikvarisk rekonstruktion

bör därvid göras mot bakgrunden av erfarenheter från andra under

senare år genomförda liknande restaureringar och i nära samråd med de antikvariska

myndigheterna. När det gäller att ge domkyrkans exteriör en värdig

utformning måste emellertid också — inte minst med hänsyn till att det rör sig

om ett byggnadsverk av så dominerande storlek -— en arkitektonisk helhetsverkan

eftersträvas. Dennas konstnärliga halt kommer givetvis ytterst att hem pa

1* — Bihang till riksdagens protokoll 19G2. G sand. A r 70—?''/

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 70 år 1962

arkitektens förmåga att till ett samlat formspråk sammansmälta de olika drag,

som avsatt sina spår under domkyrkans långa byggnadshistoria och vilka det

från antikvarisk synpunkt framstår som angeläget att låta komma till synes,

samt de nya tillsatser, som blir nödvändiga bl. a. för att ersätta partier, vilka

inte kan eller bör återställas i äldre skick.

Jag delar vidare den av Uppsala domkyrkas restaureringssakkunniga och flertalet

remissmyndigheter uttalade uppfattningen, att den restaurering, som nu

bör genomföras, även bör omfatta en översyn av domkyrkans inre. Det torde få

ankomma på arkitekten att närmare överväga och avge förslag rörande den

inbördes turordningen mellan en inre och yttre restaurering, varvid bör uppmärksammas

möjligheten av att den förstnämnda kan ge erfarenheter av intresse

för frågan om exteriörens utformning.

Jag förutsätter slutligen, att under hela restaureringsarbetet största möjliga

hänsyn kommer att tagas till domkyrkoförsamlingens berättigade önskemål att

äga tillgång till domkyrkan eller delar därav för gudstjänster och kyrkliga förrättningar.

Till frågan om tillsättande av en kulturhistorisk kontrollant att följa restaureringsarbetena

torde jag få återkomma, när det är aktuellt att igångsätta dessa.

Jag förutsätter, att vid avgivande av det slutliga restaureringsförslaget noggranna

och detaljerade kostnadsberäkningar också kommer att utföras. Statsmakterna

kommer då att få ta ställning härtill och till frågan om hur stor del

av kostnaderna som bör bestridas av staten. Att på nuvarande stadium förutsäga

vad kostnaderna för restaureringsföretaget kan komma att uppgå till möter

stora svårigheter. Jag vill här endast erinra om att några av de föreliggande

förslagen till domkyrkans yttre restaurering år 1959 kostnadsberäknats till mellan

sex och nio miljoner kr. Det torde emellertid vara realistiskt att räkna med

avsevärt större belopp, i synnerhet då restaureringen nu också utsträckes till

interiören. Vidare kan konstateras, att domkyrkan saknar nämnvärda egna tillgångar.

Frågan om domkyrkoförsamlingens bidrag torde få prövas enligt vedertagna

grunder.

Min beräkning av medelsbehovet för nästa budgetår avser huvudsakligen kostnaderna

för förberedande åtgärder för en restaurering, i första hand upprättandet

av ett arkitektkontor samt erforderliga undersökningar av kyrkobyggnaden.

Jag beräknar härför i runt tal 225 000 kr.

Samtidigt vill jag för riksdagen anmäla, att vissa med restaureringssakkunnigas

utredningsarbete sammanhängande kostnader å tillhopa 66 538 kr. 60 öre

gäldats medelst förskott ur kyrkofonden. Dessa kostnader skall emellertid enligt

beslut av 1952 års riksdag bestridas av statsverket. Jag vill därför i detta sammanhang

förorda, att medel nu anvisas för återbetalning till kyrkofonden av

nämnda förskott.

Det särskilda riksstatsanslag, som till följd av vad jag här förordat bör uppföras

till bidrag till restaurering av Uppsala domkyrka, torde få upptagas med

ett till 300 000 kr. avrundat belopp och betecknas som reservationsanslag.

Utskottet biträder departementschefens förslag, att förberedande åtgärder för

en yttre och inre restaurering av Uppsala domkyrka nu kommer till stånd. I

sådant syfte bör, såsom departementschefen förordat, uppdrag lämnas åt en högt

kvalificerad arkitekt att utarbeta fullständigt restaureringsförslag jämte kostnadsberäkningar

samt ett arkitektkontor upprättas vid domkyrkan för arkitektens

verksamhet. Medelsbehovet för nästa budgetår, avseende i första hand

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 70 år 1962

5

kostnaderna för ett arkitektkontor och erforderliga undersökningar av kyrkobyggnaden,

har av departementschefen uppskattats till 225 000 kr. Utskottet har

icke funnit något att erinra mot dessa beräkningar.

Till de av departementschefen uppdragna riktlinjerna för restaureringen kan

utskottet giva sin anslutning. Utskottet vill understryka, att utskottet liksom

departementschefen anser det böra ankomma på arkitekten att närmare överväga

och avge förslag rörande den inbördes turordningen mellan en inre och

yttre restaurering med hänsyn till möjligheten av att den förstnämnda kan ge

erfarenheter av intresse för frågan om exteriörens utformning.

Utskottet har funnit sig böra tillstyrka att medel i detta sammanhang anvisas

för återgäldande till kyrkofonden av i samband med restaureringssakkunnigas

utredningsarbete ur fonden utgivet förskott å 66 538 kr. 60 öre.

Vad departementschefen i övrigt anfört och föreslagit har icke givit utskottet

anledning till erinran. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag torde för nästa budgetår

böra för ovan angivna ändamål anvisas (225 000 + 66 538: 60 =) i avrundat

tal 300 000 kr.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad departementschefen förordat, vidtaga förberedande

åtgärder för restaurering av Uppsala domkyrka;

b) till Bidrag till restaurering av Uppsala domkyrka för

budgetåret 1962/63 å driftbudgeten under åttonde huvudtiteln

anvisa ett reservationsanslag av 300 000 kr.

Stockholm den 26 april 1962

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

Närvarande: se under utlåtandet nr 74>.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1962:190 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris ''proposition angående bidrag till restaurering av Uppsala domkyrka m. m. s. 1 i texten