Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om avgivande av viss förklaring rörande den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

1962-05-10 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

UU 1962:6, Utlåtande i anledning av motioner om avgivande av viss förklaring rörande den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 år 1962

1

Nr 6

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av motioner om avgivande

av viss förklaring rörande den europeiska domstolen för

de mänskliga rättigheterna.

Uti en inom andra kammaren av herrar Munktell, Braconier och Regnéll

väckt motion, nr 298, och en i första kammaren av herr Ragnar Bergh väckt

likalydande motion nr 243, vilka hänvisats till utrikesutskottet, föreslås »att

riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att till Europarådet avgiva sådan

förklaring rörande den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna,

som avses i art. 46 i Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna».

I motiveringen till sitt förslag erinrar motionärerna bl. a. om att Sverige

var ett av de första länder som godkände nämnda konvention och att Sverige

förklarat sig för sin del erkänna det ena av de i konventionen nämnda

kontrollorganen, nämligen den europeiska kommissionen för de mänskliga

rättigheterna som varande behörigt upptaga klagomål från enskilda rörande

staternas tillämpning av konventionen. Däremot har Sverige ännu ej

avgivit förklaring att det erkänner att i frågor angående tolkning och tilllämpning

av konventionen domstolens jurisdiktion är för Sverige tvingande

i och för sig och utan särskild överenskommelse. Domstolen kom till

stånd sedan åtta medlemsstater, däribland Danmark och Island, avgivit

en sådan förklaring.

För att stärka domstolens ställning är det enligt motionärernas mening

av vikt att så många länder som möjligt avger förklaring om erkännande

av domstolens kompetens, varför de föreslår, att även Sverige avger sådan

förklaring.

I sitt uttalande den 27 april 1961 i anledning av liknande motioner vid

1961 års riksdag förklarade sig utskottet vilja avvakta besked i ärendet från

regeringen efter det att frågan ånyo behandlats i Nordiska rådet. Denna

behandling har nu utmynnat i nytt uppskov. Av norska och svenska justitieministrarna

hade rådets juridiska utskott underrättats, att de båda regeringarna

tills vidare intoge en avvaktande inställning och sålunda icke vore

för närvarande beredda att föreslå att domstolens jurisdiktion erkändes.

Juridiska utskottet fann sig då böra tillstyrka uppskov med rådets behandling

till nästa session. Detta blev också med mycket betydande flertal rådets

beslut.

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 5 samt. 1 avd. Nr 6

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Utrikesutskottets utlåtande nr 6 dr 1962

Utskottet finner sig vid sådant förhållande — utan att nu i sak taga ställning

— höra avvakta det ytterligare övervägande av dess nuvarande hållning,

vartill regeringen må finna anledning. Utskottet förutsätter att kontakt

alltjämt upprätthålles med norska vederbörande i detta ärende.

Utskottet hemställer,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t giver till känna

vad utskottet i ärendet anfört.

Stockholm den 10 maj 1962

På utrikesutskottets vägnar:

RICKARD SANDLER

Vid ärendets behandling har varit närvarande

från första kammaren: herrar Sandler, Boheman, Lundström, Elmgren,

Hagberg, Bengtson, Birger Andersson och Aspling;

från andra kammaren: herrar Bengtsson i Halmstad, Ohlin, Heckscher,

fru Renström-Ingenäs samt herrar Svensson i Ljungskile, Alemyr och Allard.

Reservation

av herrar Hagberg och Heckscher, som ansett att utskottets yttrande och

hemställan bort ha följande lydelse:

»Utskottet vill erinra om att denna fråga vid flera tidigare tillfällen varit

föremål för behandling i riksdagen. De därvid godkända uppskoven med ett

svenskt ställningstagande har varit föranledda av önskan att domstolen

skulle få en något fastare ställning, innan Sverige toge ställning till frågan

om att underkasta sig dess jurisdiktion. Så synes nu ha skett, och några

principiella hinder för svensk anslutning har icke påvisats. Därtill kommer,

att det i nuvarande läge ter sig önskvärt att vårt land visar sin redebogenhet

att utan onödig tidsutdräkt medverka i allt sådant europeiskt samarbete,

som är förenligt med vår alliansfria politik. Det dröjsmål, som inträtt när

det gäller Nordiska rådets behandling av ärendet, synes ha sin grund bl. a.

i uttalanden från svenska regeringens sida. Vid sådant förhållande finner

utskottet hinder ej möta att nu ge regeringen det av motionärerna föreslagna

bemyndigandet.

Utskottet hemställer sålunda,

att riksdagen med bifall till motionerna 1:243 och 11:298

måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att till Europarådet avgiva

sådan förklaring, som avses i art. 46 i Europarådets konvention

angående skydd för de mänskliga rättigheterna och

de grundläggande friheterna.»

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1562

620658

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.