Utlåtande i anledning av väckt motion angående omprövning av bestämmelserna rörande affischering. Första lagutskottet har behandlat en inom riksdagen väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 541 i andra kammaren av herrar Elmwall och Börjesson i Falköping.
1963-03-14 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1963:10, Utlåtande i anledning av väckt motion angående omprövning av bestämmelserna rörande affischering. Första lagutskottet har behandlat en inom riksdagen väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 541 i andra kammaren av herrar Elmwall och Börjesson i Falköping.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande nr 10 år 1963
1
Nr 10
Utlåtande i anledning av väckt motion angående omprövning av
bestämmelserna rörande affischering.
Första lagutskottet har behandlat en inom riksdagen väckt, till lagutskott
hänvisad motion, nr 541 i andra kammaren av herrar Elmwall och
Börjesson i Falköping. I motionen hemställes, »att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla om en skyndsam omprövning av bestämmelserna
vad gäller affischering med hänsyn till det i motionen anförda naturvårdsintresset».
Motionen
Till stöd för sin ovan återgivna hemställan anför motionärerna:
Nuvarande ordningsstadga och de därpå grundade lokala ordningsstadgorna
kan i många fall inte garantera att affischering utföres med tillbörlig
hänsyn till naturen och landskapet. Framför allt synes de sakna föreskrifter
om att åtminstone gamla affischer hör tas bort och att det även i övrigt
bör hållas någorlunda rent omkring mer eller mindre fast etablerade
affischeringsställen. Nedskräpningen i naturen till följd av affischeringen
är enligt vår mening beklämmande.
Eftersom möjligheterna att i lokala ordningsstadgor reglera affischeringen
i dessa avseenden tydligen inte utnyttjas, bör en omprövning av lagstiftningen
— i syfte att avhjälpa nu rådande missförhållanden — komma
till stånd. Det bör självfallet inte bli någon fråga om att förbjuda affischeringen.
Den fyller i många avseenden fullt legitima behov. Däremot borde
man genom en skärpning av lagstiftningen söka eftersträva att man ute
i kommunerna får fasta affischeringstavlor på särskilt anvisade platser
samt att renhållningen omkring dessa blir ordnad på ett tillfredsställande
sätt. Även vid de tillfällen affischering bör tillåtas på flera platser än på
ordinarie anslagstavlor, t. ex. vid allmänna val eller andra liknande medhorgarmanifestationer,
bör frågan om uppsättande av ytterligare tavlor
och renhållningen omkring dessa lösas på enahanda sätt.
Kostnaderna för dessa åtgärder torde, bl. a. med hänsyn till att affischeringen
normalt blir koncentrerad till ett fåtal platser, bli ganska ringa och
bör därför i princip kunna bestridas av resp. kommuner.
Vissa bestämmelser
Särskilda bestämmelser om affischeringstavlor och andra anordningar
för utomhusreklam finnes i naturskyddslagen, lagen om allmänna
vägar och byggnadsstadgan samt i lokala ordningsstadgor.
Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 saml. t aud. Nr 10
2
Första lagutskottets utlåtande nr 10 år 1963
I naturskyddslagen stadgas sålunda bland annat följande. Vill någon
utomhus varaktigt anbringa tavla, skylt, inskrift, eller därmed jämförlig
anordning för reklam, propaganda eller liknande ändamål, bör han, om anordningen
på grund av sin storlek eller av annan orsak kan komma att
störa landskapsbilden, samråda med länsarkitekten innan anordningen anbringas
(22 §). Finnes anordning som avses i 22 § vara uppenbart vanprydande
i landskapsbilden, må länsstyrelsen vid vite förelägga anordningens
ägare eller, om denne ej är känd, ägaren av den mark, där anordningen är
uppsatt, att avlägsna anordningen eller vidtaga de särskilda åtgärder därmed
som länsstyrelsen finner erforderliga (23 § första stycket). Har någon
enligt första stycket ålagts att avlägsna där omförmäld anordning må, om
särskilda skäl föranleda därtill, ersättning för förlust lämnas honom av
allmänna medel med belopp högst motsvarande kostnaderna för anordningens
anskaffande, anbringande och borttagande (23 § andra stycket). Vad
i 22 och 23 §§ stadgats skall ej gälla i fråga om anordning, vars tillåtlighet
skall prövas i särskild ordning (24 §). För område som genom märklig
naturbeskaffenhet eller naturskönhet är av särskilt intresse må länsstyrelsen,
i den mån så finnes lämpligt för att skydda landskapsbilden, förbjuda
att anordning som avses i 22 § anbringas utomhus annorledes än å
byggnad till upplysning om på stället bedriven affärsrörelse eller annan
verksamhet (25 §).
I lagen om allmänna vägar (30 §) föreskrives bland annat, att annonstavla,
reklamskylt eller dylikt ej må utan länsstyrelsens tillstånd förekomma
utmed väg på mindre avstånd än femtio meter från vägbanans mitt.
Vad nu är sagt avser dock icke å byggnad inom tättbebygt område uppsatt
tavla, skylt eller dylikt samt ej heller sådan anordning, som uppsatts å annorstädes
belägen byggnad till upplysning om på stället bedriven affärsrörelse
eller annan verksamhet. Tillståndstvång föreligger ej heller beträffande
anslagstavla för meddelanden rörande kommunala angelägenheter,
föreningssammanträden, auktioner eller dylikt.
Inom område med fastställd generalplan, stadsplan, byggnadsplan och
utomplansbestämmelser gäller vissa regler om skyltars anordnande m. m.
jämlikt byggnadsstadgan. Till skylt torde icke räknas affisch men däremot
anslagstavla för anbringande av affischer. I 52 § föreskrives att skylt till
form, färg och utförande i övrigt skall fylla skäliga anspråk på prydlighet
och vara lämpad för platsen. Särskilt skall bland annat tillses, att den ej
inverkar menligt på stads- eller landskapsbilden samt att den ej verkar
störande för närboende. Skadad eller eljest bristfällig anordning skall, om
den ej iståndsättes, snarast borttagas. Byggnadslov för uppsättande eller
väsentlig ändring av skylt fordras enligt 54 § endast inom område med
3
Första lagutskottets utlåtande nr 10 år 1963
stadsplan. Därest anordning vidtagits utan byggnadslov, där sådant erfordras,
eller i strid mot gällande föreskrifter äger byggnadsnämnden enligt
70 § vid vite förelägga anordningens ägare att undanröja eller ändra det
utförda. Vid föreläggande av denna art kan även föreskrivas att åtgärden i
händelse av tredska verkställes genom nämndens försorg på den tredskandes
bekostnad.
Med stöd av allmänna ordningsstadgan har i vissa lokala ordningsstadgor
intagits särskilda bestämmelser om affischering och liknande reklam
å eller vid allmän plats. Till ledning för utformningen av ordningsstadgorna
har stadsförbundet och landskommunernas förbund utgivit ett
normalförslag till lokal ordningsstadga. Enligt 12 § i detta normalförslag
må affisch, annons eller annat dylikt anslag icke utan tillstånd av polismyndigheten
anbringas på allmän plats eller å husvägg, staket eller dylikt
som vetter mot sådan plats. Undantag från tillståndsskyldigheten stadgas
för anslag som uppsättes på härför anvisad plats eller å byggnad till upplysning
om på stället bedriven rörelse.
Bestämmelser till skydd mot nedskräpning finnes i naturskyddslagen.
Enligt 26 § denna lag skall envar tillse att han ej skräpar ned i naturen
med glas, papper, avfall eller annat, så att därav kan uppkomma otrevnad
eller skada för annan. Har på viss plats i naturen skräpats ned eller eljest
osnyggats och har därav för närboende eller andra uppkommit obehag av
betydenhet eller uppenbar fara för skada till person eller egendom, äger
länsstyrelsen, i den mån det kan ske utan oskäligt betungande, vid vite
ålägga den som vållat eller eljest är ansvarig för nedskräpningen eller osnyggandet
att iordningställa platsen samt vidtaga erforderliga åtgärder
för framtiden. Vad nu sagts skall dock ej gälla, där enligt särskilda föreskrifter
frågan om platsens iordningställande skall prövas i annan ordning.
Bötesstraff, högst trehundra kronor, stadgas för den som åsidosatt
bestämmelserna i 26 § under förutsättning att förseelsen varit ägnad att för
annan medföra obehag av någon betydenhet eller uppenbar fara för skada
till person eller egendom. Den som gjort sig skyldig till sådan förseelse är
pliktig att ersätta all kostnad som föranledes därav.
Naturskyddsutredningen hade i det betänkande (SOU 1951: 5) som låg
till grund för naturskyddslagen upptagit förslag till särskilda bestämmelser
till skydd mot nedskräpning i samband med affischering. Enligt dessa
bestämmelser skulle den som utomhus, inom synhåll från allmän trafikled
eller från annan plats, till vilken allmänheten har tillträde, anbragt
eller låtit anbringa affisch eller annan därmed jämförlig anordning av
icke bestående art, vars syfte är hänförligt till reklam eller propaganda,
4
Första lagutskottets utlåtande nr 10 dr 1963
vara skyldig att avlägsna anordningen inom en månad efter det den tilldragelse
förevarit, som åsyftats med anordningen, och senast fyra månader
efter det anordningen anbragts. Befrielse från denna skyldighet skulle
dock kunna medgivas av polismyndigheten om särskilda skäl var därtill.
De återgivna bestämmelserna skulle ej gälla anordning till upplysning om
på stället bedriven affärsrörelse eller annan verksamhet och ej heller vara
tillämpliga om anordningen anbragts å anslagstavla eller dylikt, som uppsatts
efter byggnadsnämndens eller länsstyrelsens tillstånd eller efter godkännande
av naturvårdsmyndigheten.
Departementschefen biträdde emellertid icke förslaget i denna del under
hänvisning till att bestämmelserna var alltför rigorösa och i praktiken
kunde medföra orimliga resultat. Härom anförde departementschefen följande
(prop. nr 188 år 1952 s. 82—83):
~ Sarskllt i fråga om sådana anordningar, som ej hänföra sig till
någon viss tilldragelse utan röra förhållanden av mera permanent natur,
skulle en skyldighet att avlagsna dem viss tid efter uppsättandet mången
gang kunna framstå som meningslöst betungande. Som exempel vill jag
erinra om de tryckta anslag i litet format som bruka finnas uppsatta vid
busshållplatser och liknande ställen på landsbygden för att lämna upplysningar
angående bilstationer, damfriseringar och dylikt i närbelägna
tätorter Dessa anslag äro ofta tillverkade av ganska stadig kartong och
a.r.°. dfa.rf?.r Jämförelsevis hållbara. Och om de falla sönder eller på annat
satt fordarvas, blir olagenheten därav ytterst obetydlig. Det skulle där„°r/pra,
foga ™nllf* atit tvin8’a företagaren att byta ut dem var fjärde månad.
Beträffande affischer som avse en viss tilldragelse äro nackdelarna av
utredningens förslag måhända icke lika framträdande. Det lär i allmänhet
ej kunna anses för mycket begärt att t. ex. en festarrangör efter festens
slut avlagsnar de affischer som han låtit sätta upp för att locka folk och
därigenom bereda sig förtjänst. Av betänkandet framgår emellertid, att utanordningar
med reklam- eller propagandasyfte hänför även
sådana tillkännagivanden om sammanträden, möten och tillställningar av
olika slag som sattas upp av föreningar och andra sammanslutningar. Och
med hansyn till den ideella föreningsverksamhetens stora sociala betydelse
ar det tydligen angeläget att den icke utan starka skäl betungas med besvar
och utgifter I övrigt må anmärkas att det torde stå fritt för vem som
helst att riva ned en affisch om en viss tilldragelse så snart tilldragelsen ägt
rum och affischen följaktligen upphört att fylla någon funktion. Jag vill
också framhalla att den nedskräpning som vållas genom trasiga affischer
Hr ar.tsklld från den som kan uppkomma på annat sätt. Det
ciell reglering1860 Sakn3S anledning att underkasta affischeringen en spe
På
grund av vad jag sålunda anfört ha några särskilda regler rörande
förslaget Wlofm l jan^0rllga anordningar ej upptagits i de8partementsforslaget.
I den män kvarlamnade och söndertrasade affischer kunna anses
orsaka obehag av betydenhet kan emellertid ingripande ske enligt de allmänna
bestamelserna mot nedskräpning.
Första lagutskottets utlåtande nr 10 år 1963
5
Bestämmelser om förbud mot nedskräpning har icke ansetts böra intagas
i allmänna ordningsstadgan. De föreskrifter utöver naturskyddslagen
som befinnes erforderliga kan intagas i lokal ordningsstadga. I normalförslaget
upptager 6 § bestämmelse att å allmän plats ej må bortkastas eller
kvarlämnas glas, avfall eller dylikt, som kan förorsaka skada för annan,
vålla hinder för trafiken eller medföra otrevnad för allmänheten. Enligt
motiveringen till normalförslaget har här avsiktligt icke medtagits någon
uttrycklig föreskrift om papper. Sådana vanligen förekommande handlingar
som bortkastande av enstaka papper bör nämligen icke kriminaliseras. Det
framhålles dock att, om någon i större omfattning nedskräpar allmän plats
med papper, detta papper kan bli att hänföra till sådant avfall eller dylikt
som enligt stadgandet kan förorsaka skada för annan, vålla hinder för trafiken
eller eljest medföra otrevnad för allmänheten.
Bestämmelser om renhållning av allmän plats finnes
meddelade i 3 § allmänna ordningsstadgan. Dessa bestämmelser gäller i
fråga om allmän plats inom stadsplanelagt område i stad, köping och annat
samhälle, där byggnadslagens bestämmelser för stad äger tillämpning. Renhållningsskyldigheten
åvilar i nu avsedda fall i princip kommunerna. Härom
stadgas i 1956 års lag om skyldighet att renhålla gata m. in. Genom lokala
ordningsstadgor kan renhållningsföreskrifter meddelas för icke stadsplanelagda
områden ävensom för samhällen, där byggnadslagens bestämmelser
för stad ej äger tillämpning.
Naturvårdsutredningen
I betänkandet »Naturen och samhället» (SOU 1962: 36) har 1960 års
naturvårdsutredning behandlat bland annat utomhusreklamen. Med hänsyn
till företeelsens mycket störande inverkan på landskapsbilden anser utredningen
att reklamanordningar i naturen i princip skall vara förbjudna.
Då det emellertid finns en begränsad sektor av reklamanordningar som
har ett berättigande, har utredningen funnit den lämpligaste konstruktionen
vara att i lag stadga att reklamanordningar ej må anbringas utomhus
utan myndighets tillstånd och att från denna allmänna tillståndsplikt undantaga
vissa närmare angivna företeelser. Spörsmålet om samordning och
koncentration av bestämmelser i ämnet har utredningen sökt lösa genom
att reglera reklamanordningar utanför tätorterna som en naturvårdsfråga
med länsstyrelsen som beslutande organ samt låta reklamanordningars tilllåtlighet
inom tätort prövas enligt byggnadsstadgan.
I utredningens förslag till ny naturvårdslag har de anordningar, som
skall underkastas tillståndsplikt, beskrivits i överensstämmelse med 22 §
6
Första lagutskottets utlåtande nr 10 år 1963
naturskyddslagen såsom tavla, skylt, inskrift eller annan varaktig anordning
för reklam, propaganda eller liknande ändamål. Tillstånd skall enligt
förslaget kunna begränsas till högst fem år. Undantag från den generella
tillståndsplikten skall gälla skylt anbringad å byggnad till upplysning om
på stället bedriven affärsrörelse eller annan verksamhet samt anslagstavla
för meddelanden rörande kommunala angelägenheter, föreningssammanträden,
auktioner eller dylikt (jfr 39 § lagen om allmänna vägar). Det
föreslagna undantaget har i första hand synts utredningen erforderligt för
att undvika en anhopning av detalj ärenden i länsstyrelsen. Här som på
andra naturvårdsområden, anför utredningen, måste myndigheterna koncentrera
sig på de stora och viktiga ärendena. Det torde dock vara fullt
klart, att även den undantagna sektorn ibland kan uppvisa exempel på allvarlig
vandalisering av miljön. För att lösa dessa mera sporadiskt förekommande
problem föreslår utredningen att det införes en möjlighet för länsstyrelsen
att ingripa mot sådana företeelser inom den tillståndsfria sektorn,
som är uppenbart vanprydande i landskapsbilden. En bestämmelse
härom har utformats efter mönster av 23 § gällande naturskyddslag.
Utredningen föreslår jämväl erforderlig ändring i byggnadsstadgan.
Här må vidare anmärkas att utredningen funnit föreliggande möjligheter
att ingripa med vitesföreläggande mot den som är ansvarig för nedskräpningen
eller osnyggande vara i behov av en viss skärpning. Utredningen
har särskilt reagerat mot den begränsning av ansvaret som ligger däri att
länsstyrelses åläggande att iordningställa efter nedskräpning eller osnyggande
endast får ske i den mån detta icke är oskäligt betungande för den ansvarige.
En sådan begränsning är enligt utredningen oförenlig med ett modernt
betraktelsesätt och bör därför utgå.
Utskottet
I förevarande motion föreslås riksdagen hos Kungl. Maj:t anhålla, att
de bestämmelser som gäller för affischering blir föremål för en skyndsam
omprövning med hänsyn till naturvårdsintresset.
Som framgår av förestående redogörelse har 1960 års naturvårdsutredning
i sitt år 1962 avgivna betänkande »Naturen och samhället» behandlat
frågan om nya, mera restriktiva bestämmelser rörande utomhusreklam. Enligt
vad utskottet inhämtat beräknas de förslag vartill betänkandet kan föranleda
komma att framläggas för riksdagen å sådan tid att en ny lagstiftning
kan träda i kraft den 1 juli 1964. Med hänsyn härtill synes riksdagen
för närvarande sakna anledning att taga initiativ i den av motionärerna
önskade riktningen.
Första lagutskottets utlåtande nr JO dr 1963
7
Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motion, II: 541, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 14 mars 1963
På första lagutskottets vägnar:
INGRID GÄRDE WIDEMAR
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Nyström, Arvidson, Erik Svedberg*,
fröken Mattson, herrar Ferdinand Nilsson, Hilding*, Wikner och Nyman;
från andra kammaren: fru Gärde Widemar, herr Landgren, fru Johansson,
fru Boman, herrar östrand, Svensson i Vä, Ekström i Björkvik*
och Keijer.
* Ej närvarande vid utlätandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.