Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av atomansvarighetslagen den 3 juni 1960

1963-03-14 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1963:11, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av atomansvarighetslagen den 3 juni 1960

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 11 år 1963

L

Nr 11

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående fortsatt giltighet av atomansvarighetslagen

den 3 juni 1960 (nr 246) samt lag om ersättning

för skada i följd av atomfartygs drift.

Genom en den 15 februari 1963 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 47, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t

under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda

protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade

förslag till

1) Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1960 (nr 246) om ersättning

för skada i följd av atomreaktordrift m. m. (atomansvarighetslag)

Härigenom förordnas, att lagen den 3 juni 1960 om ersättning för skada

i följd av atomreaktordrift m. m. (atomansvarighetslag), vilken gäller till

och med den 31 december 1963, skall äga fortsatt giltighet till och med den

31 december 1965.

2) Lag

om ersättning för skada i följd av atomfartygs drift

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

I denna lag förstås med

atomfartyg: fartyg som är utrustat med anläggning för utvinning av atomenergi

(atomreaktor), vilken användes eller är avsedd att användas såsom

kraftkälla, vare sig för framdrivande av fartyget eller för annat ändamål;

innehavare av atomfartyg: den som med tillstånd enligt atomenergilagen

den 1 juni 1956 eller eljest driver eller innehar sådant fartygs atomreaktor;

atomolycka: skadeorsakande händelse, vars skadeverkningar helt eller

delvis orsakats av radioaktiva, giftiga, explosiva eller andra farliga egenskaper

hos atombränsle, som nyttjats eller vid tiden för händelsen nyttjades

eller var avsett att nyttjas i atomfartygs reaktor, eller av sådana egenskaper

hos atomprodukt, vilken alstrats i dylik reaktor.

Uttrycken atombränsle och atomprodukt hava i denna lag den innebörd

som angives i 1 § atomansvarighetslagen den 3 juni 1960.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 1 and. Nr 11

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 11 år 1963

Bestämmelserna i denna lag gälla icke atomolycka som är en följd av

krigshandling eller liknande handling under väpnad konflikt, invasion, inbördeskrig

eller uppror.

2 §•

Vad i denna lag stadgas angående ansvarighet för skada i följd av atomolycka

skall äga tillämpning allenast såframt Konungen beträffande visst

atomfartyg förordnar därom.

3 §•

Såvitt annat icke följer av vad nedan stadgas skola beträffande ansvarighet

för skada i följd av atomolycka bestämmelserna i 4—15 §§ atomansvarighetslagen

äga motsvarande tillämpning med iakttagande av att vad där

sägs om atomanläggning och atomskada i stället skall avse atomfartyg och

skada i följd av atomolycka.

Vid tillämpning av bestämmelserna i 4 § atomansvarighetslagen skall

atombränsle eller atomprodukt icke anses vara under transport, då bränslet

eller produkten för atomfartygsinnehavares egen räkning föres å fartyget.

4 §•

För skada å atomfartyget eller å egendom, som vid tiden för atomolyckan

fanns å fartyget och nyttjades eller var avsedd att nyttjas i förbindelse med

fartygets drift, utgår ej ersättning enligt denna lag.

5 §•

Atomfartygsinnehavares ansvarighet för skada i följd av en och samma

atomolycka skall vara begränsad till belopp som Konungen för varje särskilt

fartyg bestämmer.

Vad i 6 § andra stycket atomansvarighetslagen är stadgat skall ej äga

tillämpning i fråga om skada i följd av atomolycka.

Belopp som i första stycket sägs innefattar ej ränta och ersättning för

rättegångskostnader, såvida icke Konungen beträffande visst atomfartyg

förordnar annorlunda.

6 §.

Anspråk på ersättning för skada i följd av atomolycka må göras gällande

allenast mot innehavaren av atomfartyget eller, i fall som avses i 13 §

atomansvarighetslagen, mot staten, såframt ej annat följer av internationellt

fördrag, som tillträtts av Sverige, eller av bestämmelser grundade på

sådant fördrag.

7 §■

Vid tillämpning beträffande atomfartyg av bestämmelserna i 10 § atomansvarighetslagen

skall, i fall som avses i paragrafens tredje stycke första

punkten, försäkringsbeloppet uppgå till minst det för fartygets innehavare

fastställda ansvarighetsbeloppet ökat med en femtedel. Skyldighet att taga

tilläggsförsäkring, varom i nämnda stycke stadgas, skall inträda så snart

försäkringsbeloppet i följd av inträffat försäkringsfall kan antagas komma

att understiga ansvarighetsbeloppet.

8 §.

Har förordnande jämlikt 15 § första stycket atomansvarighetslagen meddelats

med avseende å ersättning för skada i följd av atomolycka, skall i

stället för vad som stadgas i andra stycket av samma paragraf gälla, att för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första lagutskottets utlåtande nr 11 år 1963

ordnandet icke leder till inskränkning i ansvarighet som följer av fördrag

eller bestämmelser varom ovan i 6 § sägs.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar och äger giltighet

under samma tid som atomansvarighetslagen den 3 juni 1960.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att atomansvarighetslagen, som har avseende å

landbaserade atomanläggningar och vars giltighetstid utgår den 31 december

1963, får fortsatt giltighet t. o. m. den 31 december 1965. Vidare föreslås

en särskild lag om ersättning för skada i följd av atomfartygs drift med

samma giltighetstid som atomansvarighetslagen.

A. Atomansvarighetslagen

Huvuddragen av gällande bestämmelser

Atomansvarighetslagen, som är provisorisk, är baserad på huvudprinciperna

i en av dåvarande organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete

(OEEC), numera organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling

(OECD), antagen »Konvention angående skadeståndsansvar på atomenergins

område». Atomanläggningsinnehavare skall sålunda enligt lagen vara ansvarig

för atomskada på rent strikt grund. Hans ansvarighet är begränsad till

25 miljoner kronor för atomskador i följd av en och samma händelse. Vidare

stadgas obligatorisk försäkringsplikt. Preskriptionstiden har i överensstämmelse

med OECD-konventionens reglering satts till tio år från den händelse,

som gav upphov till skadan. Ansvaret kanaliseras till anläggningsinnehavaren

— undantag göres blott, av hänsyn till äldre internationella konventioner,

för skador som uppkommer till följd av begagnande av fartyg eller

andra transportmedel. Anläggningsinnehavarens regressrätt är begränsad

till fall av uppsåtligt handlande på den skadevållandes sida. Slutligen innehåller

lagen vissa bestämmelser om statsansvar. Staten skall dels bära ett

subsidiärt garantiansvar för de ersättningar anläggningsinnehavaren är skyldig

att utge, dels svara direkt gentemot de skadelidande för skador, som

yppas först efter den tioåriga preskriptionstidens utgång men inom trettio

år från olyckan, dels ock — enligt grunder som bestämmes av Kungl. Maj:t

och riksdagen i varje enskilt fall — utge ersättning för skador, som icke

täcks av ansvarighetsbeloppet.

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 saml. 1 avd. .Yr 11

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 11 år 1963

Departementschefen

Vid lagrådsremisser! anmärkte föredragande departementschefen, statsrådet

Kling, att atomskadeutredningen i mars 1962 framlagt förslag till ny

atomansvarighetslag samt anförde vidare, såvitt nu är i fråga:

»Förslaget har tillkommit i nordiskt samarbete och bygger på den förut

nämnda OECD-konventionen angående skadeståndsansvar på atomenergins

område. Remissbehandlingen av förslaget har nyligen avslutats.

Frågan huruvida detta förslag nu bör läggas till grund för lagstiftning

och den provisoriska atomansvarighetslagen vid utgången av dess giltighetstid

sålunda bör avlösas av en på OECD-konventionen byggd, permanent

lag bör ses i belysning av det pågående internationella lagstiftningssamarbetet

på förevarande rättsområde. —--Enligt min mening bör ett ställ
ningstagande

till frågan om ratifikation från Sveriges sida av OECD-kon\entionen

byggd lagstiftning uppskjutas till dess det slutliga resultatet av konventionsarbetet

inom IAEA och Euratom föreligger. De inom dessa båda organisationer

utarbetade konventionsutkasten kommer att slutgiltigt behandlas

på diplomatiska konferenser under våren 1963.

Med hänsyn till det anförda är det inte möjligt att redan till innevarande

års riksdag framlägga förslag till ny atomansvarighetslag. En förlängning

av den provisoriska lagens giltighetstid är därför nödvändig. Jag vill förorda,

att lagen ges fortsatt giltighet till och med den 31 december 1965. Med en

sådan förlängning torde utrymme komma att finnas för ytterligare nordiskt

samråd rörande den föreslagna nya atomansvarighetslagen, om behov härav

skulle uppkomma efter avslutandet av det pågående konventionsarbetet. På

grund av det nära samband, som råder mellan den föreslagna nya lagstiftningen

beträffande atomfartyg och den gällande atomansvarighetslagen, anser

jag motiverat att frågan om förlängning av giltighetstiden för sistnämnda

lag avgöres redan nu.»

Lagrådet

Lagrådet har lämnat förslaget i hithörande delar utan erinran.

B. Den föreslagna lagstiftningen beträffande atomfartyg

Inledning

Förenta Staternas regering har under våren 1961 hos Kungl. Maj :t gjort

framställning om tillstånd för det av Förenta Staterna genom United States

Maritime Administration innehavda atomdrivna handelsfartyget AT. S. Savannah

att besöka Sverige och därvid angöra av svenska regeringen anvisade

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första lagutskottets utlåtande nr 11 år 1963

hamnar. Framställningen har karaktären av en ansökan om tillstånd jämlikt

atomenergilagen den 1 juni 1956 att å svenskt territorium innehava och

driva fartygets atomreaktoranläggning.

Det ifrågasatta besöket av Savannah har bl. a. aktualiserat behovet av en

legislativ reglering av frågor rörande ersättning för skador, som orsakas i

samband med driften av atomdrivna fartyg. De i fråga om arten och omfattningen

extraordinära skaderisker, som är förbundna med driften av

atomreaktoranläggningar och det fredliga utnyttjandet av atomenergien över

huvud, har tidigare föranlett speciallagstiftning rörande vissa skadeståndsoch

försäkringsfrågor sammanhängande med atomreaktordrift. Den ovan

berörda provisoriska atomansvarighetslagen trädde sålunda i kraft den 1

juli 1960 och gäller till och med den 31 december 1963. Lagen är emellertid

tillämplig endast beträffande landbaserade atomanläggningar och omfattar

icke skador, som uppkommer i samband med driften av atomreaktorer i fartyg

eller andra transportmedel.

Inom justitiedepartementet bär under hösten 1962 utarbetats eu promemoria

med förslag till lag om ersättning för skada i följd av atomfartygs

drift.

Över promemorian har efter remiss yttranden avgivits av hovrätten för

Västra Sverige, Göteborgs rådhusrätt, järnvägsstyrelsen, luftfartsstyrelsen,

sjöfartsstyrelsen, försäkringsinspektionen, delegationen för atomenergifrågor,

sjölagskommittén, Aktiebolaget Atomenergi, Svenska försäkringsbolags

riksförbund, styrelsen för Sveriges advokatsamfund, Sveriges fartygsbefälsförening,

Svenska sjöfolksförbundet, Sveriges redareförening, Sjöassuradörernas

förening, Sveriges ångfartygs assurans förening, dispaschören i Göteborg,

Svenska hamnförbundet och Näringslivets trafikdelegation.

Beträffande vad i departementspromemorian anförts rörande huvuddragen

av förslaget ävensom över promemorian avgivna yttranden får utskottet

hänvisa till propositionen s. 16—30.

Departementschefen

Vid lagrådsremissen anförde föredragande departementschefen, statsrådet

Kling, angående huvuddragen av den föreslagna lagstiftningen:

»Ett eventuellt besök i svenska farvatten och hamnar av det amerikanska

atomdrivna handelsfartyget Savannah aktualiserar frågan om behovet av en

specialreglering av ansvarighetsfrågorna i händelse fartyget under eller i

anslutning till besöket ger upphov till en olyckshändelse med atomskador

som följd. Den provisoriska atomansvarighetslagen gäller endast beträtfande

landbaserade atomanläggningar, och om någon specialreglering beträffande

atomdrivna fartyg icke kom till stånd skulle följaktligen ansvarsfrågorna

komma att regleras av allmänna och sjörättsliga skadeståndsregler.

Då man emellertid här har alt göra med skadeverkningar av mycket

speciell art och även måste taga möjligheten av olyckshändelser av ren

katastrofkaraktär i betraktande, är en dylik ordning icke tillfredsställande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första lagutskottets utlåtande nr 11 år 1963

Framför allt bör det genom en uttrycklig lagregel slås fast, att redaren av ett

atomfartyg i likhet med innehavaren av en landbaserad atomanläggning

skall på strikt grund svara för atomskada. Det är visserligen tänkbart,

att domstolarna under hänvisning till atomenergiverksamhetens i viss mening

»farliga» karaktär skulle även utan stöd av lag ålägga redaren strikt

ansvar — i vart fall skulle aktsamhetskravet sannolikt komma att sättas

sa högt, att man i praktiken skulle komma det strikta ansvaret mycket

nära — men redan den ovisshet som råder rörande rättsläget och som

skulle kunna ge upphov till långvariga och kostnadskrävande rättegångar

synes motivera, att man tillgriper en speciallagstiftning, som undanröjer

oklarheterna och som erbjuder de presumtivt skadelidande i händelse av

en atomolycka ett i alla hänseenden effektivt ekonomiskt skydd. Även behovet

av att genom s. k. kanalisation av skadeståndsansvaret skydda andra

personer än atomfartygets redare från risken att få bära ett betungande ansvar

för atomskada, som uppkommit i följd av fartygets drift, talar för att

en speciallagstiftning kommer till stånd.

En sådan speciallagstiftning bör uppenbarligen så nära som möjligt

anpassas till de regler som enligt atomansvarighetslagen gäller beträffande

landbaserade atomanläggningar — givetvis under tillbörligt hänsynstagande

till att man här har att göra med rörliga reaktoranläggningar och med beaktande

av de speciella sjörättsliga förhållandena. I betraktande av det pågående

internationella lagstiftningssamarbetet på detta område och då med

hänsyn till det ännu ringa antalet atomdrivna fartyg icke kan anses föreligga

behov av en mera permanent lagstiftning, bör den ifrågasatta lagstiftningen

erhålla provisorisk karaktär.

Det nu framlagda förslaget till lag om ersättning för skada i följd av

atomfartygs drift har utformats såsom en till den provisoriska atomansvarighetslagen

knuten fullmaktslag. Förslaget innebär, att med vissa i lagen

angivna modifikationer i fråga om tillämpningsområdet, ansvarighetsbeloppels

storlek samt den s. k. kanalisationsprincipens tillämpning atomansvaiighetslagens

regler skall kunna genom förordnande av Kungl. Maj:t göras

tillämpliga även beträffande atomfartyg. Dylikt förordnande förutsättes

skola meddelas särskilt för varje fartyg, varvid inom en i lagen angiven ram

ansvarighetsbeloppets storlek fastställes av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall.

De särbestämmelser som förslaget innehåller har utformats så, att en anpassning

möjliggöres till de särskilda förhållanden som enligt den interna

lagstiftningen i Förenta Staterna gäller beträffande Savannah, men det har

samtidigt varit en strävan att ge lagen sådan utformning att den vid behov

skall i en framtid kunna tillämpas även beträffande annat atomfartyg.

Förslagets principiella uppläggning har såsom framgår av den i det föregående

lämnade redogörelsen för remissbehandlingen i allt väsentligt godkänts

av de hörda instanserna. Tveksamhet har blott från vissa håll kommit

till uttryck i frågan, huruvida icke lagtexten skulle vinna i tydlighet

och Mi inera lättillgänglig, om i viss utsträckning de allmänna hänvisningarna

till atomansvarighetslagens materiella bestämmelser ersattes av direkt

i lagtexten inarbetade materiella regler av motsvarande innehåll.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 11 år 10(111 7

Även. jag anser det i nuvarande läge lämpligt, att en av det förestående

besöket av det amerikanska atomfartyget Savannah föranledd speciallagstiftning

på förevarande område utformas såsom en till atomansvarighetslagen

knuten fullmaktslag. Härigenom uppnås en i och för sig önskvärd enhetlighet

i regelsystemet beträffande landbaserade atomanläggningar och

atomreaktorer i fartyg. Det torde vara oundvikligt, att lagen i vissa hänseenden

får karaktären av en lex in casu, som tar direkt sikte på de förhållanden

som faktiskt råder beträffande Savannah. Man torde därför få

godtaga, att bestämmelserna rörande lagens tillämpningsområde och ansvarighetsbeloppets

storlek utformas under hänsynstagande till den interna

amerikanska lagstiftningen, även om härigenom vissa avvikelser måste göras

från såväl den svenska atomansvarighetslagens motsvarande bestämmelser

som de regler vilka upptagits i 1962 års under svensk medverkan

tillkomna Brysselkonvention rörande skadeståndsansvar för redare av atomdrivna

fartyg. Utom såvitt angår ansvarighetsbeloppets storlek rör det sig

icke om avvikelser av principiell betydelse. Det bör understrykas, att lagen

enligt förslaget får provisorisk karaktär och — såsom även framhålles i

promemorian — icke avses prejudicera en framtida generell lagstiftning.

Att på sätt förslaget förutsätter den särskilda lagen för atomfartyg anknyter

till den gällande atomansvarighetslagen innebär att hänvisningar

till den sistnämnda lagen icke kan undvikas. Det är givet, att lagtexten

med en sådan teknik blir mindre överskådlig och lättillgänglig an som i och

för sig vore önskvärt, men med hänsyn till lagens tillfälliga och provisoriska

karaktär anser jag detta försvarligt. Det synes också önskvärt, att en rent

provisorisk lag icke göres alltför utförlig och tvnges med en mängd detaljbestämmelser.

Utformningen av detaljerade regler på förevarande område

bör anstå till dess frågan om att införa en permanent lagstiftning — eventuellt

byggd på den föreliggande internationella konventionen — blir aktuell.

Jag anser mig därför kunna förorda den uppbyggnad av lagen, som föreslagits

i departementspromemorian.

Enligt förslaget avses atomansvarighetslagens bestämmelser om statsansvar

i princip skola bli tillämpliga även beträffande atomfartyg. Det bär

härvid förutsatts, att såvitt särskilt gäller Savannah svenska statens civilrättsliga

ansvarighet för s. k. sena skador enligt 13 § andra stycket atomansvarighetslagen

kommer att omfattas av den amerikanska statsgarantin

enligt den amerikanska atomenergilagen. Då det här gäller en av utländska

intressenter driven reaktoranläggning, synes det väsentligt att denna förutsättning

uppfylles för att den föreslagna ordningen skall kunna godtagas.

Det bör därför framhållas, att i det numera föreliggande utkastet till avtal

mellan Förenta Staternas och Sveriges regeringar intagits en uttrycklig bestämmelse

om att sådan »public liability», som enligt den amerikanska lagstiftningen

omfattas av det för Savannah gällande »indemnification agreement»,

även avser det civilrättsliga ansvar som åvilar svenska staten enligt

den nu föreslagna lagstiftningen. Ett motsvarande problem kan givetvis

framdeles uppkomma, därest det blir aktuellt att göra lagen tillämplig på

annat utländskt atomfartyg än Savannah. Till denna av vissa remissinstan
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 11 år 1963

ser berörda fråga återkommer jag i den speciella motiveringen vid behandlingen

av 2 § i förslaget.

De synpunkter som ligger bakom den av Svenska hamnförbundet väckta

tanken att för de fall, då ersättningsskyldighet enligt den föreslagna lagen

å\ilar utländsk atomtartygsinnehavare, införa bestämmelser om skyldighet

för svenska staten att utge förskottsbetalning till de skadelidande synes i

och för sig beaktansvärda. Problemet synes emellertid äga en betydligt

större räckvidd och kan uppenbarligen få aktualitet även i ett flertal andra

sammanhang och på andra verksamhetsområden. Behov i händelse av eu

katastrofolycka av förskottsbetalningar av detta slag torde f. ö. kunna uppkomma

aven då den för olyckan ansvarige icke är utlänning utan svensk

medborgare eller svensk juridisk person. Det synes sålunda knappast vara

anledning att generellt utgå från att skaderegleringen i anledning av en

omfattande olycka — det må röra sig om en atomolycka eller en olyckshändelse

av konventionell natur — i och för sig hehöver bli mera tidsödande

da den ansvarige är ett utländskt rättssubjekt; här torde i själva verket helt

andra faktorer bil utslagsgivande. Med hänsyn härtill synes det påtalade

behovet av förskottsbetalningar kunna göra sig gällande icke blott i fråga

om atomolyckor orsakade av utländska atomfartyg utan även då fråga är om

olyckor i svenska atomanläggningar. Det har emellertid hittills icke ifrågasatts

att i atomansvarighetslagen införa några bestämmelser om skyldighet

staten att trada m med förskottsbetalningar till dem som lidit skada i

toljd av atomolyckor i landbaserade atomanläggningar. Uppenbarligen kan

det icke ifragakomnia att i nu förevarande sammanhang taga upp även detta

spörsmål till behandling.

Det av sjofartsstyrelsen och Svenska sjöfolksförbundet uttalade önskemålet

att redan på detta stadium vinna nordisk rättsenhet på förevarande

område ar i och för sig beaktansvärt men torde av olika skäl svårligen

kunna fullt ut tillgodoses. Såsom i promemorian framhållits har det i den

nyligen antagna danska »lov om nukleare anlaeg» — i vilken uttryckligt undantag

från tillämpningsområdet göres för bl. a. atomreaktorer i fartyg —

mtagits en bestämmelse om att regler om ansvarighet för skada orsakad

av atomdnvet fartyg kan utfärdas i administrativ ordning. Enligt vad iag

;;nder band erfarit förbereder man f. inom det danska justitsministeriel

utfärdandet av en särskild förordning i detta hänseende beträffande Savannah.

I avseende å de grundläggande principerna torde denna förordning

sa" nar! a"sl“ta 1111 det nu framlagda svenska lagförslaget, och ''i

sakhgt hanseende torde några skiljaktigheter av betydelse mellan det dans
lil

^ v SVC a ei sattnm§ssysfemet i praktiken icke komma att förehgga.

J Norge ar sjalva utgångsläget såtillvida ett annat, att man där ännu

eke har någon speciallagstiftning om ersättning för atomskada, och detsamma

galler Finland.»

Beträffande motiven till de särskilda paragraferna i den

får utskottet hänvisa till propositionen s. 33_53.

föreslagna lagen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 11 år 1963 9

Lagrådet

Lagrådet har lämnat förslaget jämväl i förevarande del utan erinran.

Utskottet

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag

och får alltså hemställa,

att förevarande proposition, nr 47, måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 14 mars 1963

På första lagutskottets vägnar:

INGRID GÄRDE WIDEMAR

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nyström, Arvidson, fröken Mattson,

herrar Lundin och Nyman;

från andra kammaren: fru Gärde Widemar, fru Johansson, fru Boman,

herrar Östrand, Gustafsson i Borås, fröken Bergegren och herr Haglund.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebok.

630432

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:120 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av atomansvarighetslagen den 3 juni 1960 a1 i texten