Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av atomansvarighetslagen den 3 juni 1960
1963-03-14 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1963:11, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av atomansvarighetslagen den 3 juni 1960
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första lagutskottets utlåtande nr 11 år 1963
L
Nr 11
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående fortsatt giltighet av atomansvarighetslagen
den 3 juni 1960 (nr 246) samt lag om ersättning
för skada i följd av atomfartygs drift.
Genom en den 15 februari 1963 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 47, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t
under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade
förslag till
1) Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1960 (nr 246) om ersättning
för skada i följd av atomreaktordrift m. m. (atomansvarighetslag)
Härigenom förordnas, att lagen den 3 juni 1960 om ersättning för skada
i följd av atomreaktordrift m. m. (atomansvarighetslag), vilken gäller till
och med den 31 december 1963, skall äga fortsatt giltighet till och med den
31 december 1965.
2) Lag
om ersättning för skada i följd av atomfartygs drift
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
I denna lag förstås med
atomfartyg: fartyg som är utrustat med anläggning för utvinning av atomenergi
(atomreaktor), vilken användes eller är avsedd att användas såsom
kraftkälla, vare sig för framdrivande av fartyget eller för annat ändamål;
innehavare av atomfartyg: den som med tillstånd enligt atomenergilagen
den 1 juni 1956 eller eljest driver eller innehar sådant fartygs atomreaktor;
atomolycka: skadeorsakande händelse, vars skadeverkningar helt eller
delvis orsakats av radioaktiva, giftiga, explosiva eller andra farliga egenskaper
hos atombränsle, som nyttjats eller vid tiden för händelsen nyttjades
eller var avsett att nyttjas i atomfartygs reaktor, eller av sådana egenskaper
hos atomprodukt, vilken alstrats i dylik reaktor.
Uttrycken atombränsle och atomprodukt hava i denna lag den innebörd
som angives i 1 § atomansvarighetslagen den 3 juni 1960.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 1 and. Nr 11
2
Första lagutskottets utlåtande nr 11 år 1963
Bestämmelserna i denna lag gälla icke atomolycka som är en följd av
krigshandling eller liknande handling under väpnad konflikt, invasion, inbördeskrig
eller uppror.
2 §•
Vad i denna lag stadgas angående ansvarighet för skada i följd av atomolycka
skall äga tillämpning allenast såframt Konungen beträffande visst
atomfartyg förordnar därom.
3 §•
Såvitt annat icke följer av vad nedan stadgas skola beträffande ansvarighet
för skada i följd av atomolycka bestämmelserna i 4—15 §§ atomansvarighetslagen
äga motsvarande tillämpning med iakttagande av att vad där
sägs om atomanläggning och atomskada i stället skall avse atomfartyg och
skada i följd av atomolycka.
Vid tillämpning av bestämmelserna i 4 § atomansvarighetslagen skall
atombränsle eller atomprodukt icke anses vara under transport, då bränslet
eller produkten för atomfartygsinnehavares egen räkning föres å fartyget.
4 §•
För skada å atomfartyget eller å egendom, som vid tiden för atomolyckan
fanns å fartyget och nyttjades eller var avsedd att nyttjas i förbindelse med
fartygets drift, utgår ej ersättning enligt denna lag.
5 §•
Atomfartygsinnehavares ansvarighet för skada i följd av en och samma
atomolycka skall vara begränsad till belopp som Konungen för varje särskilt
fartyg bestämmer.
Vad i 6 § andra stycket atomansvarighetslagen är stadgat skall ej äga
tillämpning i fråga om skada i följd av atomolycka.
Belopp som i första stycket sägs innefattar ej ränta och ersättning för
rättegångskostnader, såvida icke Konungen beträffande visst atomfartyg
förordnar annorlunda.
6 §.
Anspråk på ersättning för skada i följd av atomolycka må göras gällande
allenast mot innehavaren av atomfartyget eller, i fall som avses i 13 §
atomansvarighetslagen, mot staten, såframt ej annat följer av internationellt
fördrag, som tillträtts av Sverige, eller av bestämmelser grundade på
sådant fördrag.
7 §■
Vid tillämpning beträffande atomfartyg av bestämmelserna i 10 § atomansvarighetslagen
skall, i fall som avses i paragrafens tredje stycke första
punkten, försäkringsbeloppet uppgå till minst det för fartygets innehavare
fastställda ansvarighetsbeloppet ökat med en femtedel. Skyldighet att taga
tilläggsförsäkring, varom i nämnda stycke stadgas, skall inträda så snart
försäkringsbeloppet i följd av inträffat försäkringsfall kan antagas komma
att understiga ansvarighetsbeloppet.
8 §.
Har förordnande jämlikt 15 § första stycket atomansvarighetslagen meddelats
med avseende å ersättning för skada i följd av atomolycka, skall i
stället för vad som stadgas i andra stycket av samma paragraf gälla, att för
-
3
Första lagutskottets utlåtande nr 11 år 1963
ordnandet icke leder till inskränkning i ansvarighet som följer av fördrag
eller bestämmelser varom ovan i 6 § sägs.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar och äger giltighet
under samma tid som atomansvarighetslagen den 3 juni 1960.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att atomansvarighetslagen, som har avseende å
landbaserade atomanläggningar och vars giltighetstid utgår den 31 december
1963, får fortsatt giltighet t. o. m. den 31 december 1965. Vidare föreslås
en särskild lag om ersättning för skada i följd av atomfartygs drift med
samma giltighetstid som atomansvarighetslagen.
A. Atomansvarighetslagen
Huvuddragen av gällande bestämmelser
Atomansvarighetslagen, som är provisorisk, är baserad på huvudprinciperna
i en av dåvarande organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete
(OEEC), numera organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling
(OECD), antagen »Konvention angående skadeståndsansvar på atomenergins
område». Atomanläggningsinnehavare skall sålunda enligt lagen vara ansvarig
för atomskada på rent strikt grund. Hans ansvarighet är begränsad till
25 miljoner kronor för atomskador i följd av en och samma händelse. Vidare
stadgas obligatorisk försäkringsplikt. Preskriptionstiden har i överensstämmelse
med OECD-konventionens reglering satts till tio år från den händelse,
som gav upphov till skadan. Ansvaret kanaliseras till anläggningsinnehavaren
— undantag göres blott, av hänsyn till äldre internationella konventioner,
för skador som uppkommer till följd av begagnande av fartyg eller
andra transportmedel. Anläggningsinnehavarens regressrätt är begränsad
till fall av uppsåtligt handlande på den skadevållandes sida. Slutligen innehåller
lagen vissa bestämmelser om statsansvar. Staten skall dels bära ett
subsidiärt garantiansvar för de ersättningar anläggningsinnehavaren är skyldig
att utge, dels svara direkt gentemot de skadelidande för skador, som
yppas först efter den tioåriga preskriptionstidens utgång men inom trettio
år från olyckan, dels ock — enligt grunder som bestämmes av Kungl. Maj:t
och riksdagen i varje enskilt fall — utge ersättning för skador, som icke
täcks av ansvarighetsbeloppet.
Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 saml. 1 avd. .Yr 11
4
Första lagutskottets utlåtande nr 11 år 1963
Departementschefen
Vid lagrådsremisser! anmärkte föredragande departementschefen, statsrådet
Kling, att atomskadeutredningen i mars 1962 framlagt förslag till ny
atomansvarighetslag samt anförde vidare, såvitt nu är i fråga:
»Förslaget har tillkommit i nordiskt samarbete och bygger på den förut
nämnda OECD-konventionen angående skadeståndsansvar på atomenergins
område. Remissbehandlingen av förslaget har nyligen avslutats.
Frågan huruvida detta förslag nu bör läggas till grund för lagstiftning
och den provisoriska atomansvarighetslagen vid utgången av dess giltighetstid
sålunda bör avlösas av en på OECD-konventionen byggd, permanent
lag bör ses i belysning av det pågående internationella lagstiftningssamarbetet
på förevarande rättsområde. —--Enligt min mening bör ett ställ
ningstagande
till frågan om ratifikation från Sveriges sida av OECD-kon\entionen
byggd lagstiftning uppskjutas till dess det slutliga resultatet av konventionsarbetet
inom IAEA och Euratom föreligger. De inom dessa båda organisationer
utarbetade konventionsutkasten kommer att slutgiltigt behandlas
på diplomatiska konferenser under våren 1963.
Med hänsyn till det anförda är det inte möjligt att redan till innevarande
års riksdag framlägga förslag till ny atomansvarighetslag. En förlängning
av den provisoriska lagens giltighetstid är därför nödvändig. Jag vill förorda,
att lagen ges fortsatt giltighet till och med den 31 december 1965. Med en
sådan förlängning torde utrymme komma att finnas för ytterligare nordiskt
samråd rörande den föreslagna nya atomansvarighetslagen, om behov härav
skulle uppkomma efter avslutandet av det pågående konventionsarbetet. På
grund av det nära samband, som råder mellan den föreslagna nya lagstiftningen
beträffande atomfartyg och den gällande atomansvarighetslagen, anser
jag motiverat att frågan om förlängning av giltighetstiden för sistnämnda
lag avgöres redan nu.»
Lagrådet
Lagrådet har lämnat förslaget i hithörande delar utan erinran.
B. Den föreslagna lagstiftningen beträffande atomfartyg
Inledning
Förenta Staternas regering har under våren 1961 hos Kungl. Maj :t gjort
framställning om tillstånd för det av Förenta Staterna genom United States
Maritime Administration innehavda atomdrivna handelsfartyget AT. S. Savannah
att besöka Sverige och därvid angöra av svenska regeringen anvisade
5
Första lagutskottets utlåtande nr 11 år 1963
hamnar. Framställningen har karaktären av en ansökan om tillstånd jämlikt
atomenergilagen den 1 juni 1956 att å svenskt territorium innehava och
driva fartygets atomreaktoranläggning.
Det ifrågasatta besöket av Savannah har bl. a. aktualiserat behovet av en
legislativ reglering av frågor rörande ersättning för skador, som orsakas i
samband med driften av atomdrivna fartyg. De i fråga om arten och omfattningen
extraordinära skaderisker, som är förbundna med driften av
atomreaktoranläggningar och det fredliga utnyttjandet av atomenergien över
huvud, har tidigare föranlett speciallagstiftning rörande vissa skadeståndsoch
försäkringsfrågor sammanhängande med atomreaktordrift. Den ovan
berörda provisoriska atomansvarighetslagen trädde sålunda i kraft den 1
juli 1960 och gäller till och med den 31 december 1963. Lagen är emellertid
tillämplig endast beträffande landbaserade atomanläggningar och omfattar
icke skador, som uppkommer i samband med driften av atomreaktorer i fartyg
eller andra transportmedel.
Inom justitiedepartementet bär under hösten 1962 utarbetats eu promemoria
med förslag till lag om ersättning för skada i följd av atomfartygs
drift.
Över promemorian har efter remiss yttranden avgivits av hovrätten för
Västra Sverige, Göteborgs rådhusrätt, järnvägsstyrelsen, luftfartsstyrelsen,
sjöfartsstyrelsen, försäkringsinspektionen, delegationen för atomenergifrågor,
sjölagskommittén, Aktiebolaget Atomenergi, Svenska försäkringsbolags
riksförbund, styrelsen för Sveriges advokatsamfund, Sveriges fartygsbefälsförening,
Svenska sjöfolksförbundet, Sveriges redareförening, Sjöassuradörernas
förening, Sveriges ångfartygs assurans förening, dispaschören i Göteborg,
Svenska hamnförbundet och Näringslivets trafikdelegation.
Beträffande vad i departementspromemorian anförts rörande huvuddragen
av förslaget ävensom över promemorian avgivna yttranden får utskottet
hänvisa till propositionen s. 16—30.
Departementschefen
Vid lagrådsremissen anförde föredragande departementschefen, statsrådet
Kling, angående huvuddragen av den föreslagna lagstiftningen:
»Ett eventuellt besök i svenska farvatten och hamnar av det amerikanska
atomdrivna handelsfartyget Savannah aktualiserar frågan om behovet av en
specialreglering av ansvarighetsfrågorna i händelse fartyget under eller i
anslutning till besöket ger upphov till en olyckshändelse med atomskador
som följd. Den provisoriska atomansvarighetslagen gäller endast beträtfande
landbaserade atomanläggningar, och om någon specialreglering beträffande
atomdrivna fartyg icke kom till stånd skulle följaktligen ansvarsfrågorna
komma att regleras av allmänna och sjörättsliga skadeståndsregler.
Då man emellertid här har alt göra med skadeverkningar av mycket
speciell art och även måste taga möjligheten av olyckshändelser av ren
katastrofkaraktär i betraktande, är en dylik ordning icke tillfredsställande.
6 Första lagutskottets utlåtande nr 11 år 1963
Framför allt bör det genom en uttrycklig lagregel slås fast, att redaren av ett
atomfartyg i likhet med innehavaren av en landbaserad atomanläggning
skall på strikt grund svara för atomskada. Det är visserligen tänkbart,
att domstolarna under hänvisning till atomenergiverksamhetens i viss mening
»farliga» karaktär skulle även utan stöd av lag ålägga redaren strikt
ansvar — i vart fall skulle aktsamhetskravet sannolikt komma att sättas
sa högt, att man i praktiken skulle komma det strikta ansvaret mycket
nära — men redan den ovisshet som råder rörande rättsläget och som
skulle kunna ge upphov till långvariga och kostnadskrävande rättegångar
synes motivera, att man tillgriper en speciallagstiftning, som undanröjer
oklarheterna och som erbjuder de presumtivt skadelidande i händelse av
en atomolycka ett i alla hänseenden effektivt ekonomiskt skydd. Även behovet
av att genom s. k. kanalisation av skadeståndsansvaret skydda andra
personer än atomfartygets redare från risken att få bära ett betungande ansvar
för atomskada, som uppkommit i följd av fartygets drift, talar för att
en speciallagstiftning kommer till stånd.
En sådan speciallagstiftning bör uppenbarligen så nära som möjligt
anpassas till de regler som enligt atomansvarighetslagen gäller beträffande
landbaserade atomanläggningar — givetvis under tillbörligt hänsynstagande
till att man här har att göra med rörliga reaktoranläggningar och med beaktande
av de speciella sjörättsliga förhållandena. I betraktande av det pågående
internationella lagstiftningssamarbetet på detta område och då med
hänsyn till det ännu ringa antalet atomdrivna fartyg icke kan anses föreligga
behov av en mera permanent lagstiftning, bör den ifrågasatta lagstiftningen
erhålla provisorisk karaktär.
Det nu framlagda förslaget till lag om ersättning för skada i följd av
atomfartygs drift har utformats såsom en till den provisoriska atomansvarighetslagen
knuten fullmaktslag. Förslaget innebär, att med vissa i lagen
angivna modifikationer i fråga om tillämpningsområdet, ansvarighetsbeloppels
storlek samt den s. k. kanalisationsprincipens tillämpning atomansvaiighetslagens
regler skall kunna genom förordnande av Kungl. Maj:t göras
tillämpliga även beträffande atomfartyg. Dylikt förordnande förutsättes
skola meddelas särskilt för varje fartyg, varvid inom en i lagen angiven ram
ansvarighetsbeloppets storlek fastställes av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall.
De särbestämmelser som förslaget innehåller har utformats så, att en anpassning
möjliggöres till de särskilda förhållanden som enligt den interna
lagstiftningen i Förenta Staterna gäller beträffande Savannah, men det har
samtidigt varit en strävan att ge lagen sådan utformning att den vid behov
skall i en framtid kunna tillämpas även beträffande annat atomfartyg.
Förslagets principiella uppläggning har såsom framgår av den i det föregående
lämnade redogörelsen för remissbehandlingen i allt väsentligt godkänts
av de hörda instanserna. Tveksamhet har blott från vissa håll kommit
till uttryck i frågan, huruvida icke lagtexten skulle vinna i tydlighet
och Mi inera lättillgänglig, om i viss utsträckning de allmänna hänvisningarna
till atomansvarighetslagens materiella bestämmelser ersattes av direkt
i lagtexten inarbetade materiella regler av motsvarande innehåll.
Första lagutskottets utlåtande nr 11 år 10(111 7
Även. jag anser det i nuvarande läge lämpligt, att en av det förestående
besöket av det amerikanska atomfartyget Savannah föranledd speciallagstiftning
på förevarande område utformas såsom en till atomansvarighetslagen
knuten fullmaktslag. Härigenom uppnås en i och för sig önskvärd enhetlighet
i regelsystemet beträffande landbaserade atomanläggningar och
atomreaktorer i fartyg. Det torde vara oundvikligt, att lagen i vissa hänseenden
får karaktären av en lex in casu, som tar direkt sikte på de förhållanden
som faktiskt råder beträffande Savannah. Man torde därför få
godtaga, att bestämmelserna rörande lagens tillämpningsområde och ansvarighetsbeloppets
storlek utformas under hänsynstagande till den interna
amerikanska lagstiftningen, även om härigenom vissa avvikelser måste göras
från såväl den svenska atomansvarighetslagens motsvarande bestämmelser
som de regler vilka upptagits i 1962 års under svensk medverkan
tillkomna Brysselkonvention rörande skadeståndsansvar för redare av atomdrivna
fartyg. Utom såvitt angår ansvarighetsbeloppets storlek rör det sig
icke om avvikelser av principiell betydelse. Det bör understrykas, att lagen
enligt förslaget får provisorisk karaktär och — såsom även framhålles i
promemorian — icke avses prejudicera en framtida generell lagstiftning.
Att på sätt förslaget förutsätter den särskilda lagen för atomfartyg anknyter
till den gällande atomansvarighetslagen innebär att hänvisningar
till den sistnämnda lagen icke kan undvikas. Det är givet, att lagtexten
med en sådan teknik blir mindre överskådlig och lättillgänglig an som i och
för sig vore önskvärt, men med hänsyn till lagens tillfälliga och provisoriska
karaktär anser jag detta försvarligt. Det synes också önskvärt, att en rent
provisorisk lag icke göres alltför utförlig och tvnges med en mängd detaljbestämmelser.
Utformningen av detaljerade regler på förevarande område
bör anstå till dess frågan om att införa en permanent lagstiftning — eventuellt
byggd på den föreliggande internationella konventionen — blir aktuell.
Jag anser mig därför kunna förorda den uppbyggnad av lagen, som föreslagits
i departementspromemorian.
Enligt förslaget avses atomansvarighetslagens bestämmelser om statsansvar
i princip skola bli tillämpliga även beträffande atomfartyg. Det bär
härvid förutsatts, att såvitt särskilt gäller Savannah svenska statens civilrättsliga
ansvarighet för s. k. sena skador enligt 13 § andra stycket atomansvarighetslagen
kommer att omfattas av den amerikanska statsgarantin
enligt den amerikanska atomenergilagen. Då det här gäller en av utländska
intressenter driven reaktoranläggning, synes det väsentligt att denna förutsättning
uppfylles för att den föreslagna ordningen skall kunna godtagas.
Det bör därför framhållas, att i det numera föreliggande utkastet till avtal
mellan Förenta Staternas och Sveriges regeringar intagits en uttrycklig bestämmelse
om att sådan »public liability», som enligt den amerikanska lagstiftningen
omfattas av det för Savannah gällande »indemnification agreement»,
även avser det civilrättsliga ansvar som åvilar svenska staten enligt
den nu föreslagna lagstiftningen. Ett motsvarande problem kan givetvis
framdeles uppkomma, därest det blir aktuellt att göra lagen tillämplig på
annat utländskt atomfartyg än Savannah. Till denna av vissa remissinstan
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första lagutskottets utlåtande nr 11 år 1963
ser berörda fråga återkommer jag i den speciella motiveringen vid behandlingen
av 2 § i förslaget.
De synpunkter som ligger bakom den av Svenska hamnförbundet väckta
tanken att för de fall, då ersättningsskyldighet enligt den föreslagna lagen
å\ilar utländsk atomtartygsinnehavare, införa bestämmelser om skyldighet
för svenska staten att utge förskottsbetalning till de skadelidande synes i
och för sig beaktansvärda. Problemet synes emellertid äga en betydligt
större räckvidd och kan uppenbarligen få aktualitet även i ett flertal andra
sammanhang och på andra verksamhetsområden. Behov i händelse av eu
katastrofolycka av förskottsbetalningar av detta slag torde f. ö. kunna uppkomma
aven då den för olyckan ansvarige icke är utlänning utan svensk
medborgare eller svensk juridisk person. Det synes sålunda knappast vara
anledning att generellt utgå från att skaderegleringen i anledning av en
omfattande olycka — det må röra sig om en atomolycka eller en olyckshändelse
av konventionell natur — i och för sig hehöver bli mera tidsödande
da den ansvarige är ett utländskt rättssubjekt; här torde i själva verket helt
andra faktorer bil utslagsgivande. Med hänsyn härtill synes det påtalade
behovet av förskottsbetalningar kunna göra sig gällande icke blott i fråga
om atomolyckor orsakade av utländska atomfartyg utan även då fråga är om
olyckor i svenska atomanläggningar. Det har emellertid hittills icke ifrågasatts
att i atomansvarighetslagen införa några bestämmelser om skyldighet
staten att trada m med förskottsbetalningar till dem som lidit skada i
toljd av atomolyckor i landbaserade atomanläggningar. Uppenbarligen kan
det icke ifragakomnia att i nu förevarande sammanhang taga upp även detta
spörsmål till behandling.
Det av sjofartsstyrelsen och Svenska sjöfolksförbundet uttalade önskemålet
att redan på detta stadium vinna nordisk rättsenhet på förevarande
område ar i och för sig beaktansvärt men torde av olika skäl svårligen
kunna fullt ut tillgodoses. Såsom i promemorian framhållits har det i den
nyligen antagna danska »lov om nukleare anlaeg» — i vilken uttryckligt undantag
från tillämpningsområdet göres för bl. a. atomreaktorer i fartyg —
mtagits en bestämmelse om att regler om ansvarighet för skada orsakad
av atomdnvet fartyg kan utfärdas i administrativ ordning. Enligt vad iag
;;nder band erfarit förbereder man f. inom det danska justitsministeriel
utfärdandet av en särskild förordning i detta hänseende beträffande Savannah.
I avseende å de grundläggande principerna torde denna förordning
sa" nar! a"sl“ta 1111 det nu framlagda svenska lagförslaget, och ''i
sakhgt hanseende torde några skiljaktigheter av betydelse mellan det dans
lil
^ v SVC a ei sattnm§ssysfemet i praktiken icke komma att förehgga.
J Norge ar sjalva utgångsläget såtillvida ett annat, att man där ännu
eke har någon speciallagstiftning om ersättning för atomskada, och detsamma
galler Finland.»
Beträffande motiven till de särskilda paragraferna i den
får utskottet hänvisa till propositionen s. 33_53.
föreslagna lagen
Första lagutskottets utlåtande nr 11 år 1963 9
Lagrådet
Lagrådet har lämnat förslaget jämväl i förevarande del utan erinran.
Utskottet
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag
och får alltså hemställa,
att förevarande proposition, nr 47, måtte av riksdagen bifallas.
Stockholm den 14 mars 1963
På första lagutskottets vägnar:
INGRID GÄRDE WIDEMAR
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Nyström, Arvidson, fröken Mattson,
herrar Lundin och Nyman;
från andra kammaren: fru Gärde Widemar, fru Johansson, fru Boman,
herrar Östrand, Gustafsson i Borås, fröken Bergegren och herr Haglund.
Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebok.
630432
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1963:120 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av atomansvarighetslagen den 3 juni 1960 a1 i texten