Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av bestämmelserna angående inregistrering av fartyg m. m. Första lagutskottet har behandlat en i andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 194, av herr Johansson i öckerö m. fl.
1963-04-02 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1963:16, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av bestämmelserna angående inregistrering av fartyg m. m. Första lagutskottet har behandlat en i andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 194, av herr Johansson i öckerö m. fl.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande nr 16 år 1963
1
Nr 16
Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av bestämmelserna
angående inregistrering av fartyg m. m.
Första lagutskottet har behandlat en i andra kammaren väckt, till lagutskott
hänvisad motion, nr 194, av herr Johansson i öckerö m. fl. I motionen
yrkas, »att riksdagen hos Kungl. Maj :t ville hemställa om sådana förändringar
i gällande bestämmelser angående inregistrering av fartyg m. m., att
väsentliga lättnader medges i fråga om de krav på äganderättsutredning,
som för närvarande uppställs som villkor för att inteckning skall kunna
beviljas».
Beträffande skälen för detta yrkande får utskottet, i den mån ej redogörelse
härför lämnas nedan, hänvisa till motionen.
Motionen har remissbehandlats.
Gällande rätt
Enligt lagen den 10 maj 1901 om inteckning i fartyg måste fartyg för att
kunna intecknas dels ha viss minimistorlek, för närvarande i allmänhet
tre nettoregisterton, dels vara infört i det hos sjöfartsstyrelsen förda fartygsregister
Sistnämnda villkor kan uppfyllas beträffande alla slags fartyg.
Envar ägare av svenskt fartyg är nämligen berättigad att få det infört
i registret. Registreringsskyldighet föreligger för sådana svenska fartyg
som har en nettodräktighet av minst 20 registerton och är avsedda att
nyttjas till handelssjöfart eller resandes fortskaffande.
Ärenden angående inteckning i fartyg upptages av inskrivningsdomare
vid Stockholms rådhusrätt. Inteckning kan beviljas endast för fordran till
visst belopp i pengar. Medgivande till inteckningen skall ha lämnats av
fartygets ägare och vara tecknat på skuldebrevet. Fartygsregistreringen
innefattar icke en lika betryggande äganderättsredovisning som lagfartsväsendet.
Detta medför att frågan om behörigheten att medgiva inteckning
blir mera komplicerad än vid inteckning i fast egendom.
Äganderättsprövningen hos inskrivningsdomaren sträcker sig sålunda
enligt bestämmelser i 7 § lagen om inteckning i fartyg i vissa fall längre
än till en kontroll av att den som lämnat medgivandet är antecknad som
ägare i fartygsregistret. Om registret utvisar att denne även byggt fartyget,
kräves ej vidare bevisning om äganderätten, ej heller om fartyget varit registrerat
under de fem sista åren och den som lämnat medgivandet under
1 —Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 1 avd. Nr 16
2 Första lagutskottets utlåtande nr 16 år 1963
hela den tiden varit inskriven som ägare. I andra fall måste genom skriftliga
bevis styrkas antingen att laga fång kan ledas från den som vid början
av nämnda femårsperiod var inskriven som ägare eller också att äganderätten
härleder sig från den som byggt fartyget. Har fartyget varit i utländsk
ägo, räcker det med att den som lämnat inteckningsmedgivandet
antingen själv inskrivits som ägare vid fartygets införande i registret eller
bevisligen härleder sin rätt från den först inskrivne ägaren.
Den äganderättsprövning, som äger rum hos inskrivningsdomaren, garanterar
icke att upplåtaren av panträtten verkligen är rätt ägare till fartyget.
Inteckningen är ej heller likställd med tradition av lösöre på det
sätt att inteckningshavaren kan göra gällande godtrosförvärv av panträtt i
fartyg med stöd av upplåtarens besittning av egendomen. Inteckningen
kan därför, trots att inteckningshavaren varit i god tro, efteråt förklaras
ogiltig såsom medgiven av obehörig person. Den som i god tro förvärvat
inteckning är dock skyddad när inteckningen tillkommit enligt medgivande
av någon, som stått inskriven såsom ägare i fartygsregistret men överlåtit
fartyget till ny ägare, vilken vid tiden för inteckningsansökan ännu ej anmält
sitt fång till registret.
Motionen
Till stöd för sitt ovan återgivna yrkande anför motionärerna i huvudsak
följande synpunkter.
Enligt gällande bestämmelser skall inteckningssökanden som regel kunna
styrka en obruten fångeskedja tillbaka till det varv, som byggt fartvget.
Detta kan naturligt nog — om fartyget byggts redan under 1900-talets början
— vara en mycket svår procedur. I varje fall för det mindre tonnaget
inträffar mången gång att fångeshandlingar i skriftlig form aldrig upprättats,
att erforderliga formaliteter vid bouppteckningar och arvskiften ej
iakttagits etc. Att under sådana förhållanden rekonstruera en fångeskedja
som kan godtas av inskrivningsmyndigheten, kan vara en nära nog olöslig
uPP§ift. Kostnader och tidsspillan är i varje fall helt oproportionerliga.
Dessa utredningssvårigheter kan drabba berörda parter mycket hårt och
i ogynnsamma fall starkt försämra möjligheterna till ett fartygs försäljning
och därmed sänka dess marknadsvärde.
Att köpare låter registrera fartyget medför först på längre sikt en legitimation
att förfoga över detta som kreditobjekt. Först fem års registrering
kan sålunda kompensera kravet enligt huvudregeln om obruten fångeskedja
ända fram till tillverkaren. Det är emellertid givet, att avgörande
för köparens engagemang icke är fartygets eventuella hypoteksvärdighet
om fem år utan dess förmåga att tjäna som kreditobjekt i förvärvsögonblicket.
Föreliggande problem torde huvudsakligen angå det mindre tonnaget
och da särskilt fiskebåtar, som ofta ej registrerats.
3
Första lagutskottets utlåtande nr 16 år 1963
Enligt motionärernas uppfattning bör en väsentlig uppmjukning av nu
gällande krav på äganderättsutredning i samband med fartygsinteckningar
kunna genomföras. I alla händelser borde en enligt registreringsmyndighetens
bedömande tillfredsställande utredning av äganderättsförhållandena
exempelvis under de senast förflutna fem aren vara till fyllest. Om det ur
hypoteksinstitutens synpunkt vore ett krav att dessutom iakttogs exempelvis
ett kungörelseförfarande, borde praktiska hänsyn likväl kunna medge,
att i varje fall det smärre tonnaget kunde undantas även från en sådan
omgång.
Remissyttranden
Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttranden över motionen från kommerskollegium, fiskcristyrelsen och
Stockholms rådhusrätt. Härjämte bär utskottet berett Hushållningssällskapens
förbund, Svenska bankföreningen, Sveriges fiskares förbund och
Svenska skeppshypotekskassan tillfälle att avgiva yttrande över motionerna.
Yttrande har inkommit från de tre förstnämnda organisationerna.
Kommerskollegium har vid sitt yttrande fogat inhämtade yttranden från
handelskammaren i Göteborg och Skånes handelskammare samt från Sveriges
redareförening och Rederiföreningen för mindre fartyg. Hushållningssällskapens
förbund har inhämtat och överlämnat yttranden från Blekinge
läns och Hallands läns hushållningssällskap.
I flertalet remissyttranden tillstyrkes att det av motionärerna aktualiserade
spörsmålet blir föremål för utredning. Endast bankföreningens yttrande
går i helt avstyrkande riktning.
Stockholms rådhusrätt anför i sitt yttrande:
Äganderätten till svenskt fartyg behöver i allmänhet ej styrkas ^vid anmälan
därom till fartygsregistret. Ej heller finnas i svensk lag några bestämmelser
om skriftlig form vid fartygsöverlåtelse. Det torde emellertid
sällan inträffa att skriftlig form icke iakttages. Genom den lindring i bevisbördan
som enligt 7 § andra stycket lagen om inteckning i fartyg åvilar
inteckningssölcande, vars fartyg varit infört i fartygsregistret fem år före
ansökningen komma de svårigheter som åsyftas i motionen att i huvudsak
avse fartyg, vilka icke registrerats innan ansökan om inteckning blir ak
tuell.
.
För närvarande föreligger registreringsskyldighet endast for sadana
svenska fartyg som ha en nettodräktighet av minst 20 registerton och äro
avsedda att nyttjas till handelssjöfart eller resandes fortskaffande. Emellertid
ha för översyn av gällande bestämmelser om tillsyn å fartyg m. in. tillkallade
sakkunniga i betänkande den 27 februari 1962 föreslagit att registreringsskyldigheten
skall utvidgas till att avse alla fartyg med en brutlodräktighet
av minst 20 registerton oavsett fartygets ändamål. Genomföres
förslaget måste bl. a. de flesta fiskefartyg registreras. I förening med förenämnda
femårsregel i fartygsinteckningslagcn skulle förslaget medföra att
antalet inteckningsärenden med komplicerad äganderättsutredning efter
hand komme att minska avsevärt.
1* — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 1 avd. i\r 16
4 Första lagutskottets utlåtande nr 16 år 1963
0avs?.tt 71? 1°m nu anförts föreligger otvivelaktigt vägande skäl för att
om möjligt lindra gällande regler om äganderättsutredning. Motionärerna
linna att en enligt registreringsmyndighetens bedömande tillfredsställande
utredning av äganderättsförhållandena exempelvis under de senast förflutna
fem åren borde vara tillfyllest, för det större tonnaget eventuellt kompletterad
med kungörelseförfarande. Därest med registreringsmyndigheten
asyftas sjofartsstyrelsen, skulle alltså äganderättsprövningen överflyttas
,inskrivningsdomaren till administrativ myndighet. Av principiella
skal bor emellertid denna prövning ske i inteckningsärendet. Förslaget
skulle vidare innebära en skärpning av registreringsbestämmelserna, något
som särskilt for det mindre tonnaget skulle bliva onödigt betungande i alla
de tall da registreringspliktiga fartyg pantförskrivas. Även om motionärerna
avsett att aganderattsprövningen liksom nu skulle företagas av inskrivningsdomaren,
kan rådhusrätten icke biträda förslaget. En begränsning
av äganderättsutredningen till att avse de sista fem åren före inteckningsansokningen
utan krav på viss tids oklandrad registrering innan inteckning
sokes anser rådhusrätten av rättssäkerhetsskäl vara alltför vittgående.
Enligt rådhusrättens mening bör utredningen täcka åtminstone de
senaste tio aren före ansökningen. Att i förevarande avseende uppställa
olika regler alltefter fartygets storlek eller annan grund bör ej ifrågakom™a''.
Ett, kun§orelseförfarande för rätt att erhålla fartygsinteckning i fall
då föreskriven äganderättsutredning ej kan presteras skulle däremot kunna
overvagas.
Eventueht vore den ytterligare uppmjukning av utredningskravet tänkf.
ar atLdfn 1 7 § andra stycket fartygsinteckningslagen föreskrivna femårsbden
forkortas till tre ar. Vid inteckning i luftfartyg har motsvarande tid
satts till tre ar utan att någon olägenhet därav förmärkts och anlednin^
saknas att perioden skall vara längre då det gäller fartygsinteckning. Som
jämförelse kan vidare nämnas den i 10 § lagfartsförordningen fastställda
perioden om tre år efter kungörelse, därest förre fastighetsägarens laga
åtkomst ej kan styrkas. o & s
I den mån sådana lagändringar som påyrkas av motionärerna kan underlätta
inteckning i fiskefartyg tillstyrker fiskeristyrelsen ur sina synpunkter
åtgärder i motionens syfte. Styrelsen föreställer sig dock att de begärda
lagändringarna kommer att få större betydelse för fartygsaffärer inom den
mindre fraktfarten än inom fiskerinäringen, inom vilken båtbeståndet som
regel torde vara yngre än inom den mindre fraktfarten.
Kommerskollegium anför:
Enligt vad som från olika håll uppgivits för kollegium har ifrågavarande
bestämmelse 1 7 § lagen om inteckning i fartyg i åtskilliga fall under de
senaste aren vallat patagliga olägenheter. Inteckning i fartyg synes under
senare tider fått ökad betydelse som säkerhet i samband med överlåtelse
av fiskefartyg. Pa grund härav och med hänsyn till inteckningskreditemas
betydelse 1 den pågående rationaliseringen av fiskefartygsbeståndet synes
en uppmjukning av ifrågavarande bestämmelse i och för sig önskvärd.
Det ma emellertid också betonas att en inteckningslagstiftning måste vara
så utformad att den ger betryggande garantier ur rättssäkerhetens synpunkt.
Darfor maste försiktighet iakttagas vid en eventuell översyn av dessa
bestämmelser.
5
Första lagutskottets utlåtande nr 16 år 1963
Gentemot det förslag till ändring av bestämmelserna, som motionärerna
framlagt och som innebär att en enligt registreringsmyndighetens bedömande
tillfredsställande utredning av äganderättsförhållandena exempelvis
under de senast förflutna fem åren skulle vara tillfyllest, kan göras den
invändningen att detta förslag icke ger samma möjligheter för rättsägare
som den nuvarande bestämmelsen att genom fartygsregistret och skeppslistan
skaffa sig underrättelse om transaktioner med ett fartyg. Offentligheten
kring dessa förhållanden skulle sålunda försvinna och den föreslagna
anordningen kan därför innebära en försämring för vissa rättsägare.
Möjligen kan en sådan bestämmelse godtagas som en alternativ lösning,
som får begagnas endast om inteckningsmyndigheten finner synnerliga
skäl därtill föreligga.
Ett annat förslag som framförts är att den tidsperiod om fem år, som
angives i 7 § andra stycket ifrågavarande lag, skulle förkortas till tre år.
Mot detta förslag, som anknyter till gällande regler angående inteckning
i luftfartyg, kan emellertid förutom säkerhetsskäl riktas den invändningen
att det för en person som ämnar köpa ett fiskefartyg och därvid behöver
använda fartyget som kreditobjekt icke torde vara så stor vinst med en
sådan förkortning av tidsperioden från fem till tre år.
Såsom av det anförda torde framgå finner kollegium det i och för sig
befogat med en uppmjukning av ifrågavarande bestämmelse men har icke
någon bestämd uppfattning om hur bestämmelsen lämpligen bör utformas
för att tillgodose olika berörda intressen. Kollegium anser dock att frågan
bör närmare övervägas och vill i likhet med handelskamrarna i Malmö och
Göteborg föreslå att detta spörsmål hänskjutes till Sjölagskommittén för
utredning.
Utredning tillstyrkes även i de av kommerskollegium inhämtade yttrandena
från de båda redarorganisaticnerna.
Sveriges Redareförening anför i anslutning härtill:
I detta sammanhang vill Redareföreningen förutskicka, att lagstiftningen
om inteckning i fartyg även i ett annat hänseende torde böra bli föremål
för utredning, Comité Maritime International som håller en internationell
sjörättslig konferens i Stockholm i juni 1963, kommer nämligen därvid
att behandla frågan om inteckning i fartyg under byggnad. Enligt gällande
svensk lagstiftning kan inteckning icke beviljas i fartyg under byggnad,
vilket medfört svårigheter vid finansieringen av fartygsnybyggen. I främmande
sjöfartsländer har man i allmänhet möjligheter att inteckna fartyg
under byggnad. — Redareföreningen finner det uppenbart, att regler angående
inteckning i fartyg under byggnad böra införas även i Sverige. Utformningen
av dessa regler kan emellertid bli beroende på resultatet av
nyssnämnda konferens i Stockholm i juni 1963.
Därest den av motionärerna väckta frågan blir föremål för utredning,
torde utredningsuppdraget böra lämnas antingen till den av Ivungl. Maj:t
tillsatta sjölagskommittén eller till eu särskild utredning. Oavsett huru
därmed sker, förefaller det av ovan angivna skäl önskvärt, att de kommande
utredningsdirektiven göras så vidsträckta, att binder icke föreligger
mot utredning samtidigt därmed av frågan om inteckning i fartyg under
byggnad.
6
Första lagutskottets utlåtande nr 16 år 1963
Skånes handelskammare yttrar bl. a. följande:
Den strukturomvandling som pågår inom fiskerinäringen och som tar
sig uttryck i en successiv övergång till mera kostnadskrävande fartyg måste
medföra att fiskefartygen för framtiden mera regelbundet anmäles till fartygsregistret
för att kunna utnyttjas som kreditobjekt. Till följd därav torde
de fall då de av motionärerna påtalade olägenheterna kan uppkomma
efter hand bli mera sällsynta. Det är emellertid uppenbart att beträffande
det äldre tonnaget svårigheter av angivet slag stundom kan uppstå i fråga
om mindre fartyg, vilka emellanåt torde byta ägare genom mera formlösa
överlåtelser. Det förefaller också sannolikt att äldre fångeshandlingar avseende
sådana fartyg, i vart fall då dessa upprepade gånger bytt ägare, av
olika anledningar kan ha gått förlorade.
Å andra sidan måste självfallet hänsyn tagas jämväl till långivarnas berättigade
intresse att fartygsinteckning icke skali beviljas, med mindre tillfredsställande
bevisning föreligger för att den som lämnar inteckningsmedgivande
är fartygets rätta ägare. Visserligen kan sägas att även om en lättnad
sker i de av motionärerna påtalade bestämmelserna en långivare alltid
har möjlighet att kräva ytterligare utredning om åtkomsten av fartyget.
De författningsbestämmelser som gäller beträffande ägarens legitimation
måste emellertid — särskilt av privatpersoner och andra som saknar mer
ingående kännedom om inteckningsväsendet — normalt uppfattas som av
lagstiftaren godtagna normer för den bevisning som rimligen bör krävas
i äganderättsfrågan.
Med hänsyn till vad motionärerna anfört vill Handelskammaren likväl
icke rikta erinran mot att frågan om genomförande av sådana lättnader
som motionärerna påyrkat blir föremål för utredning, vilken emellertid
synes böra inskränkas till att avse det mindre tonnaget.
Hushållningssällskapens förbunds styrelse vitsordar, att vid hushållningssällskapens
förmedling av lån ur fiskerilånefonden ofta förekommer problem
av det slag, som angivits i motionen. Nuvarande bestämmelser om att
kunna styrka en obruten fångeskedja för att erhålla inteckning i mindre
fiskefartyg stöter således många gånger på stora praktiska svårigheter och
är ibland omöjliga att uppfylla i de fall, då fartygens byggande ligger långt
tillbaka i tiden. Utan att minska de krav på säkerhet, som kreditinstituten
måste uppställa, bör det emellertid enligt styrelsen vara möjligt alt förenkla
bestämmelserna rörande äganderättsutredning för beviljande av fartygsinteckningar.
I motionen har föreslagits, att för erhållande av inteckning
skulle ett styrkande av äganderättsförhållandena under senaste fem år
vara tillräckligt. Styrelsen håller före att en ändring av sådan innebörd
bör kunna ske utan att därmed kraven på säkerhet äventyras. På grund av
vad sålunda anförts tillstyrker styrelsen i likhet med de i ärendet hörda
hushållningssällskapen att bestämmelserna rörande registrering av mindre
fiskefartyg blir föremål för en översyn.
Sveriges fiskares riksförbund framhåller följande:
Vi kunna tillfullo verifiera de i motionen omnämnda utredningssvårigheter
ifråga om äganderätten, som en fartygsägare kan åsamkas för att
7
Första lagutskottets utlåtande nr 16 år 1963
få fartyget godkänt såsom kreditobjekt och så att inteckning däri skall
kunna medges. I flera fall kan det till och med vara helt omöjligt att
styrka en lång kedja av lagliga fång ända tillbaka till varvet, där fartyget
byggts och i så fall försvåras en tilltänkt försäljning. En försämring av
fartygets marknadsvärde kan också bli en följd härav.
Det är också riktigt, att de nuvarande bestämmelserna i huvudsak berör
det mindre tonnaget och då särskilt fiskefartygen, som relativt ofta byta
ägare och som ofta ej inregistreras i fartygsregistret.
Vår uppfattning är, att en styrkt fångeskedja under ett visst antal år
bör ur logisk synpunkt kunna jämställas med en inregistrering under fem
år, varefter fartyget betraktas som fullvärdigt kreditobjekt.
I likhet med motionärerna anse vi, att bestämmelserna för erhållande
av fartygsinteckningar i det mindre tonnaget bör ändras och att väsentliga
lättnader bör medges ifråga om de krav på äganderättsutredning, som
för närvarande uppställes såsom villkor för att inteckning skall kunna erhållas.
Vi vill därför livligt tillstyrka den hemställan, som framföres i motionen.
I Svenska Bankföreningens yttrande anföres:
Enligt 37 § lagen om inteckning i fartyg blir en inteckning, som beviljats
på grund av medgivande från annan än rätt ägare, i allmänhet ogiltig. Från
kreditgivarsynpunkt är det därför av stor vikt att inteckning ej fastställes
utan att en någotsånär betryggande äganderättsprövning ägt rum.
Frågan, vilka krav som borde uppställas i sådant hänseende, var föremål
för omsorgsfullt övervägande under förarbetena till lagen. Därvid framhölls
å ena sidan, att det för rättssäkerhetens tryggande i och för sig vore önskvärt
att åtkomsten alltid styrktes led för led ända tillbaka till den som
byggt fartyget. Ä andra sidan framhölls att det mången gång kunde bli
svårt, för att icke säga omöjligt att förebringa en så omfattande äganderättsutredning.
På grund härav gavs åt det ursprungliga departementsförslaget
en utformning som innebar, att fångeskedjan aldrig skulle behöva
ledas längre bakåt än till den som först blivit i fartygsregistret inskriven
såsom ägare. Den som förvärvat ett förut oregistrerat fartyg skulle alltså
utan vidare kunna få det intecknat så snart det blivit registrerat i hans
namn. Vid förslagets granskning i högsta domstolen anmärktes emellertid
att en sådan regel tedde sig alltför otillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt.
Utom för vissa "specialfall som i nu förevarande sammanhang
är av mindre intresse, fann sig högsta domstolen därför icke kunna tillstyrka
att kravet på obruten äganderättshärledning från tillverkaren eftergavs
i vidare mån än att inskrivning i fartygsregistret fick tillerkännas
vitsord såsom grundval för inteckning, om den ägt bestånd i minst fem år.
Detta blev också den slutligen antagna lagens ståndpunkt.
Med hänsyn till det obetydliga mått av utredning som fordras för inskrivningar
"i fartygsregistret måste även enligt bankföreningens mening
försiktighet iakttagas i fråga om sådan inskrivnings godtagande såsom
legitimation i inteckningsärenden. Bankföreningen delar sålunda den av
högsta domstolen på sin tid uttalade uppfattningen att inskrivning i fartygsregistret
bör få medföra befrielse från äganderättsprövning först efter
eu viss, ej alltför kort tid. Till jämförelse må erinras att för erhållande av
s. k. kungörelselagfart å fast egendom uppställts bl. a. det villkoret, att
sökanden eller han och hans rättsinnehavare oavbrutet under minst tre år
varit i mantalslängd upptagna såsom ägare till fastigheten. Det kunde må
-
8 Första lagutskottets utlåtande nr 16 år 1963
hända förtjäna övervägas, att i viss analogi därmed minska den tid, efter
vilken inskrivning i fartygsregistret må ersätta åtkomstbevisning, från fem
till tre år. Därigenom skulle också överensstämmelse vinnas med föreskrifterna
i 7 § sista stycket lagen om inskrivning av rätt till luftfartyg. En
ändring av nu angiven innebörd skulle dock icke vara till någon väsentlig
hjälp mot de i motionen påtalade svårigheterna.
Som en utväg till undanröjande av dessa svårigheter rekommenderas i
motionen att man skulle åtnöjas med en äganderättsutredning som sträckte
sig endast fem år tillbaka i tiden. En sådan uppmjukning kan bankföreningen
dock knappast finna tillrådlig. Den omständigheten att till stöd för ett
inteckningsmedgivande kan åberopas fångeshandlingar som täcker närmast
föregående femårsperiod synes näppeligen utgöra ett tillräckligt skydd
mot rättsförluster, åtminstone om ej fånget eller fången därjämte fått en
viss publicitet. Det minsta som borde fordras i sådant hänseende vore enligt
bankföreningens mening viss tids inskrivning i fartygsregistret; ett
motsvarande villkor gäller, såsom redan nämnts, för erhållande av kungörelselagfart
å fast egendom. Om emellertid den föreslagna begränsningen
av äganderättsprövningen kombineras med publicitetskrav av nu angiven
art, kommer det praktiska resultatet ej att nämnvärt skilja sig från vad
som kan uppnås med nuvarande regler.
Motionärerna synes syfta till att bevisning om äganderätten skulle kunna
föras även på annat sätt än genom företeende av fångeshandlingar samt
att det därvid skulle överlämnas åt inskrivningsdomaren att fritt pröva
bevisningens styrka. Med hänsyn till de stora värden som kan stå på spel
måste det enligt bankföreningens mening i så fall åtminstone krävas muntlig
handläggning med möjlighet att anställa vittnesförhör på ed. Bankföre^P§en
hyser emellertid stark tvekan om lämpligheten av en så radikal
förändring med avseende å förfarandet i inteckningsärenden.
I själva verket synes det, enligt bankernas erfarenheter, i det stora flertalet
fall ej möta några större svårigheter att uppfylla de nuvarande kraven
på utredning i inteckningsärenden. I vart fall torde det höra till undantagen
att sådana svårigheter uppkommer i fråga om fartyg som nyttjas i
handelssjöfart eller för passagerarbefordran. Motionärerna antyder också
att en lagändring eventuellt skulle kunna begränsas till att avse fiskebåtar
och andra smärre fartyg vilkas införande i fartygsregistret ej är obligatoriskt.
Även när det gäller sådant tonnage kan det emellertid bli fråga om
belåning till ganska avsevärda belopp. Dessutom skulle det vara till olägenhet
för kreditinstituten att behöva arbeta med fartygsinteckningar av olika
kvalitet.
Utskottet
Enligt lagen om inteckning i fartyg skall medgivande till sådan inteckning
lämnas av fartygets ägare. Det hos sjöfartsstyrelsen förda fartygsregistret
innehåller uppgifter rörande äganderätten till däri intagna fartyg, men registrering
är icke obligatorisk för alla fartyg och den prövning som sker vid
inskrivning av ägare till fartyg är närmast av formell natur. Vid ansökan
om inteckning göres därför hos inskrivningsdomaren en äganderättsprövning,
som i vissa fall sträcker sig längre än till en kontroll av alt den som
lämnat inteckningsmedgivandet är antecknad som ägare i fartygsregistret
9
Första lagutskottets utlåtande nr 16 år 1963
Om registret utvisar, att denne även byggt fartyget, kräves ej vidare bevisning
om äganderätten; ej heller om fartyget varit registrerat under de fem
sista åren och den som lämnat medgivandet under hela den tiden varit
inskriven som ägare. I andra fall måste genom skriftliga bevis styrkas, antingen
att laga fång kan ledas från den som vid början av nämnda femårsperiod
var inskriven som ägare eller också att äganderätten härleder sig
från den som byggt fartyget. Har fartyget varit i utländsk ägo, räcker det
med att den som lämnat inteckningsmedgivandet antingen själv inskrivits
som ägare vid fartygets införande i registret eller bevisligen härleder sin rätt
från den först inskrivne ägaren.
I förevarande motion anföres, att det emellanåt kan vara en nära nog
olöslig uppgift att rekonstruera en fångeskedja, som kan godtagas av inskrivningsdomaren.
Utredningssvårigheterna kan i ogynnsamma fall starkt
försämra möjligheterna att försälja fartyget. Härigenom minskas dess marknadsvärde.
Berörda problem angår huvudsakligen det mindre tonnaget och
då särskilt fiskebåtarna, vilka ofta ej registreras förrän inteckning blir
aktuell. Motionen utmynnar i förslag om väsentliga lättnader beträffande
kraven på äganderättsutredning. I första hand förordas, att en tillfredsställande
utredning om äganderättsförhållandena under exempelvis de sista
fem åren skall vara till fyllest. Om ett kungörelseförfarande därjämte anses
erforderligt, bör det enligt motionärerna i vart fall ej föreskrivas i fråga om
det mindre tonnaget.
Flertalet av de över motionen avgivna yttrandena har gått i tillstyrkande
riktning. Även utskottet anser det lämpligt att kraven på äganderättsredovisning
vid sökande av inteckning i fartyg om möjligt mildras. Särskilt synes
detta önskvärt med tanke på inteckningskreditens betydelse för den fortgående
rationaliseringen av fiskefartygen.
En ändring av gällande bestämmelser får givetvis ej medföra någon nämnvärd
försvagning av inteckningssäkerheten. Från denna synpunkt synes
vissa betänkligheter kunna anföras mot det konkreta förslag till lättnader
beträffande äganderättsutredningen, som framlagts av motionärerna. Även
andra möjligheter att åstadkomma sådana lättnader bör därför övervägas.
Hithörande spörsmål har tämligen ingående belysts genom remissbehandlingen.
Det synes dock vanskligt att utan ytterligare undersökning bedöma
i vad mån och på vilket sätt det önskade resultatet kan uppnås.
Som ovan framgått, har i annat sammanhang framlagts sakkunnigförslag
om utsträckande av registreringsskyldigheten till att avse alla slag av fartyg
med en bruttodräktighet av minst tjugo registerton. Om förslaget, som för
närvarande är beroende på Kungl. Maj :ts prövning, blir genomfört, medför
detta — visserligen på något längre sikt — att det av motionärerna uppmärksammade
problemet får avsevärt ringare betydelse. Med hänsyn bland
annat härtill anser sig utskottet ej kunna förorda att nämnda problem blir
föremål för en särskild utredning. Emellertid har för utskottet uppgivits,
10
Första lagutskottets utlåtande nr 16 år 1963
att den nu arbetande sjölagskommittén torde komma att behandla viss fråga
angående inteckning i fartyg under byggnad. I samband därmed synes jämväl
förutsättningarna för att lösa det genom motionen aktualiserade spörsmålet
kunna närmare undersökas. Utskottet anser därför lämpligt att motionen
överlämnas till sjölagskommittén.
Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motion, II: 194,
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att motionen
överlämnas till sjölagskommittén för att beaktas vid dess
fortsatta arbete.
Stockholm den 2 april 1963.
På första lagutskottets vägnar:
INGRID GÄRDE WIDEMAR
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Ahlkvist, Arvidson, Erik Svedberg,
Ferdinand Nilsson, Hilding och Wikner;
från andra kammaren: fru Gärde Widemar, fru Johansson*, fru Boman*,
herrar Svensson i Vä, Keijer, fröken Bergegren, herr Zetterberg och
fröken Andersson i Strängnäs.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
IDUNS TRYCKERI, ESSELTE. STNLH 63
312443
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1963:163 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om viss ändring av bestämmelserna angående inregistrering av fartyg m. m. a1 i texten