Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om sådan utredning rörande myndighetsåldern, som möjliggör en ytterligare sänkning av rösträttsåldern till förslagsvis 18 år».

1963-04-04 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1963:18, Skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om sådan utredning rörande myndighetsåldern, som möjliggör en ytterligare sänkning av rösträttsåldern till förslagsvis 18 år».

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 18 år 1963

1

Nr 18

Utlåtande i anledning av dels väckta motioner om sänkning av

rösträttsåldern m. m., dels ock väckta motioner angående

sänkning av myndighetsåldern.

Första lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft följande

inom riksdagen väckta, till lagutskott i sin helhet eller i viss del hänvisade

motioner, nämligen dels likalydande motionerna nr 1 i första kammaren

av herr Dahlberg m. fl. och nr 1 i andra kammaren av herr Haglund

m. fl., dels likalydande motionerna nr 533 i första kammaren av herr Lundström

och nr 642 i andra kammaren av herr Helén, dels ock motionen nr

643 i andra kammaren av herrar Nordgren och Wennerfors. I motionerna

1:1 och 11:1, vilka i vad de avser hemställan om sänkning av rösträttsåldern

hänvisats till konstitutionsutskottet, påyrkas, såvitt nu är i fråga, att riksdagen

måtte besluta »att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om sådan utredning

rörande myndighetsåldern, som möjliggör en ytterligare sänkning

av rösträttsåldern till förslagsvis 18 år». I motionerna 1:533 och 11:642 hemställes,

»att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära

en utredning med uppgift att undersöka förutsättningarna för en sänkning

av den nuvarande myndighetsåldern», medan slutligen i motionen 11:643

hemställes, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla att

Kungl. Maj :t måtte låta utreda frågan om en sänkning av den civilrättsliga

myndighetsåldern».

Beträffande skälen för motionärernas framställningar får utskottet hänvisa

till motionerna 11:1,1:533 och 11:643.

Gällande bestämmelser

I föräldrabalken har åldersgränsen 21 år tillmätts betydelse såvitt gäller

bestämmelserna om vårdnad och omyndighet. Barn i äktenskap står under

föräldrarnas vårdnad till dess det fyllt 21 år (6 kap. 1 §), och barn utom

äktenskap står under moderns vårdnad till dess det fyllt 21 år (6 kap. 12 §).

Om underårigs omyndighet gives regler i 9 kap., vars 1 § stadgar, att den

som är under 21 år är omyndig. Förmyndare är för barn i äktenskap föräldrarna

och för barn utom äktenskap modern (11 kap. 1 och 2 §§).

Vårdnaden innefattar rätt och plikt att besluta i barnets personliga angelägenheter,

vård, uppfostran och utbildning. Vidare ingår i vårdnaden rätt

att i viss omfattning träffa arbetsavtal för den underårige. Vårdnaden upphör,

om barnet ingår äktenskap före 21 års ålder.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 1 avd. Nr 18

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första lagutskottets utlåtande nr 18 år 1963

Omyndighetstillståndet kännetecknas främst av de därmed förknippade

inskränkningarna i förmågan att företa rättshandlingar. Den underårige

äger icke själv råda över sin egendom eller åtaga sig förbindelser i vidare

mån än som följer av vad som skall gälla på grund av lag eller villkor vid

förvärv genom gåva eller testamente (9 kap. 1 §). Rätten att förvalta hans

förmögenhet eller företräda honom i angelägenheter, som rör denna, skall

i regel tillkomma förmyndaren. Huvudregeln, att underårig icke äger råda

over sin egendom eller åtaga sig förbindelser, är så allmänt avfattad, att därunder

faller icke blott rättshandlingar på förmögenhetsrättens utan även

vissa rättshandlingar på familjerättens och arvsrättens område. Inom familjerätten

och arvsrätten finnes emellertid vissa särskilda bestämmelser angående

omyndigs rätt att träffa dispositioner rörande sin ekonomi, vilka innefattar

avvikelser från här angivna allmänna princip om verkan av omyndighet.

Underårig som är gift äger sålunda ingå sådana rättshandlingar, som

sedvanligen företages för den dagliga hushållningen eller barnens uppfostran

(5 kap. 12 § giftermålsbalken). Vidare äger underårig sluta äktenskapsförord

(8 kap. 9 § giftermålsbalken) och upprätta testamente (9 kap. 1 §

ärvdabalken), allt i enlighet med i lagrummen närmare angivna regler.

Även såvitt gäller förmögenhetsrätten har den underårige en friare ställning

än vad som följer av huvudregeln i 9 kap. 1 § föräldrabalken. Den underårige

äger nämligen själv råda över vad han genom eget arbete förvärvat

efter det att han fyllt 16 år. Detsamma gäller beträffande avkastningen av

sådan egendom och vad som trätt i egendomens ställe (9 kap. 3 §). Vidare

märkes, att underårig, som fyllt 16 år och erhållit tillstånd att driva näring,

äger ingå sådana rättshandlingar som faller inom området för rörelsen (9

kap. 5 §).

Ur förarbetena

Huvudstadgandet i 9 kap. 1 § föräldrabalken har med vissa jämkningar

överförts dit från 1 kap. 1 § lagen den 27 juni 1924 om förmynderskap. Än

tidigare fanns stadganden av i huvudsak motsvarande innehåll i 19 kap. 1 §

gamla ärvdabalken och lagen den 5 juli 1884 angående ogift kvinnas rätt

att vid viss ålder vara myndig.

Ur förarbetena till 1924 års förmynderskapslag återgives följande uttalande

av lagberedningen:

I enlighet med nu gällande svensk rätt har stadgats, att den, som är under

tjuguett år, skall vara omyndig. Samma åldersgräns är fastställd i flertalet

moderna lagar. Avvikande bland lagar från senare tid är endast schweizisk

rätt, som fastställer myndighetsåldern till fyllda tjugu år, då aktiv medborgarrätt

inträder. För bibehållande av den nuvarande myndighetsåldern

torde det vara tillräckligt att med bortseende från andra synpunkter åberopa

internationella hänsyn.

I förarbetena till föräldrabalken, vilken trädde i kraft den 1 januari 1950,

har nu förevarande fråga icke kommenterats.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Förslå lagutskottets utlåtande nr 18 år 1968

3

Tidigare riksdagsbehandling

Vid 1960 års riksdag väcktes likalydande motioner, 1:144 och 11:177, vari

yrkades bl. a., att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t inåtte anhålla om

utredning om de olika »myndighetsåldrarna» med avseende på medborgerliga

rättigheter, skyldigheter och ansvarsförpliktelser.

Första lagutskottet hemställde i sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr

20), att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet

anförde därvid:

Enligt motionärernas mening bör frågan om en ytterligare sänkning av

rösträttsåldern ses i sammanhang med de åldersstreck som »samhället i olika

avseenden uppsatt som en gräns för mognadens inträdande». Motionärerna

säger sig icke vara av den uppfattningen, att det skulle vara önskvärt eller

möjligt att sammanföra alla åldersstreck till en »myndighetsålder», men förklarar,

att åtskilliga omotiverade divergenser skulle kunna borttagas, om

åldersstrecken prövades i ett sammanhang.

Att det uppställts olika åldersgränser för rättigheter och förpliktelser av

skilda slag inom olika områden av samhällslivet förefaller så naturligt att

det synes omotiverat att närmare utveckla skälen härför. Vid bestämmandet

av en viss åldersgräns måste givetvis skilda synpunkter göra sig gällande

allt efter arten av den rättighet eller förpliktelse varom fråga är. Enbart förhandenvaron

av olika åldersgränser — i motionen gives exempel därå från

14-årsgränsen till 21-årsgränsen — kan därför icke utgöra stöd för uppfattningen

att åtskilliga omotiverade divergenser skulle föreligga. Den omständigheten

att skilda synpunkter och överväganden måste ligga till grund vid

fastställandet av åldersgränser för olika slag av rättigheter och skyldigheter

utgör enligt utskottets uppfattning ett avgörande skäl för att den av motionärerna

åsyftade prövningen av åldersstrecken i ett sammanhang icke lämpligen

bör komma till stånd. Såsom medicinalstyrelsen anfört i sitt remissyttrande

är det däremot naturligt att då lagstiftningen inom ett visst rättsområde

överses och revideras även eventuella åldersgränser i samband därmed

omprövas. Att en sådan översyn i flera fall nyligen ägt rum och även

pågår har också påvisats av remissinstanserna.

I en vid 1962 års riksdag väckt motion, 1:289, yrkades, att förutsättningarna

för eu sänkning av myndighetsåldern matte utredas. Till stöd för yrkandet

framhölls i motionen, utom annat, att en genomgripande utveckling

ägt rum, sedan den nuvarande åldersgränsen intördes.

1 sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 10) i anledning av motionen

hemställde första lagutskottet, att motionen icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd, samt anförde bl. a. följande:

Enligt utskottets mening kan det icke med fog påstås, att nu gällande regler

är förknippade med några påtagliga olägenheter. Motionären har ej

heller framfört några exempel i detta avseende. Redan med hänsyn härtill

kan det synas som om skäl saknades att verkställa den begärda utredningen.

Härtill kommer emellertid, att frågan om myndighetsåldrarna bör bedömas

ävon med beaktande av förhållandena i andra länder, främst då

våra nordiska grannländer. Enligt för utskottet tillgängliga uppgifter gäller

21-årsgränsen i Danmark, Finland, Norge, Italien, Luxemburg, Nederlän
•2

Bihany till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 1 avd. Nr 18

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första lagutskottets utlåtande nr 18 år 1963

derna, Portugal, Tyskland, Belgien, Frankrike, Österrike, Spanien, Storbritannien,

USA (enstaka stater avvikande), Canada, Brasilien och Chile.

(För vissa av dessa stater kan emancipation dock förekomma tidigare, t. ex.

vid giftermål.) Högre myndighetsålder är stadgad i Argentina, 22 år;’lägre

i Schweiz, 20 år, samt i Ryssland Polen, Rumänien och Ungern, 18 år. Våra

Regler sammanfaller sålunda nära med ett flertal andra länders. Jämväl detta

förhållande talar enligt utskottets mening mot motionärens krav på utredning.

I en till utlåtandet fogad reservation tillstyrktes bifall till motionen.

Frågans behandling i Nordiska rådet

Vid Nordiska rådets session innevarande år har behandlats ett av herrar

Helge Larsen och Birger Lundström väckt förslag, »att Nordiska rådet måtte

rekommendera regeringarna i de nordiska länderna att gemensamt låta undersöka

förutsättningarna för eu sänkning av den nuvarande civilrättsliga

myndighetsåldern».

Förslagsställarna framhöll bl. a., att det kunnat konstateras, att den

sociala och biologiska mognaden hos barn i det moderna samhället kommer

tidigare än förut samt att de unga bl. a. genom press, radio, TV och film

på ett tidigt stadium konfronteras med de vuxnas värld. Vidare hävdade

förslagsställarna, att ungdomarna genom den grundläggande utbildningen

på ett helt annat sätt än tidigare sättes i stånd att lösa de problem, som möter

dem. Det framhölls därjämte, att den civilrättsliga myndighetsåldern

på en rad olika områden ej upprätthålles samt att flertalet ungdomar försörjer

sig själva och har lämnat föräldrahemmet före 21 års ålder.

Över förslaget avgavs yttranden från svensk sida av socialstyrelsen, Föreningen

Sveriges överförmyndare, Stockholms stads överförmyndarnämnd

och Svenska bankföreningen.

Socialstyrelsen, som icke ville motsätta sig den begärda utredningen men

som förutsatte att man i görligaste mån sökte begränsa densamma, anförde

bl. a. följande:

Förslagsställarna anför att den medicinska och psykologiska forskningen

har kunnat konstatera, att såväl den sociala som den biologiska mognaden

hos barn i det moderna samhället kommer tidigare än förut.

Det torde vara ostridigt att den biologiska mognaden i regel inträffar väsentligt

mycket tidigare hos ungdomen nu än förr. Vad den sociala mognaden

beträffar är det uppenbart och bekräftas för övrigt av socialstyrelsens

erfarenheter att den icke alltid följer den biologiska mognaden. Styrelsen

finner det vanskligt att utan ytterligare utredning uttala sig om utvecklingen

under senare tider av den sociala mognaden.

Förslagsställarna siktar till en sänkning av den »civilrättsliga myndighetsåldern».

Om man härvid åsyftar att alla bestämmelser som innefattar en

åldersgräns på 21 år och som reglerar civilrättsliga förhållanden skall omprövas

blir utredningens uppdrag synnerligen vidsträckt och komplicerat.

Begränsar man sig åter i enlighet med uttrycket »civilrättsliga myndighets
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 18 dr 1993

5

åldern» till bestämmelserna i 9 kap. FB som avhandlar underårigas omyndighet

måste man fråga sig om det är möjligt eller i vart fall lämpligt med

olika åldersbestämmelser beträffande myndighetsåldern och vårdnaden, vilken

senare regleras i 6 kap. FB. Båda hänflytcr ur föräldramakten och grundas

på en bedömning av mognaden. Motsvarande gäller exempelvis bestämmelsen

i 2 kap. 2 § GB om giftomannaskap. överhuvudtaget synes det ofrånkomligt

att en utredning av här avsett slag måste hevaka vidsträckta områden

inom familjerätten och arvsrätten.

I vart fall bör utredningen icke omfatta bestämmelserna i barnavårdslagstiftningen

eftersom åldersbestämmelserna i denna lagstiftning icke endast

grundas på vederbörandes utveckling och mognad i övrigt utan även på

överväganden av mer offentligrättslig natur. För övrigt har statsmakterna

så sent som vid 1959 års riksdag tagit ställning till bl. a. de i barnavårdslagen

angivna och för vården synnerligen betydelsefulla åldersgränserna.

överförmyndarf öreningen ansåg den bestående ordningen vara utan olägenhet

men ville — då det torde vara av intresse att få frågan om myndighetsåldern

belyst ur alla synpunkter — likväl tillstyrka, alt den föreslagna

utredningen kom till stånd. Föreningen anförde, utom annat, följande:

Föreningen kan i stort sett dela de synpunkter förslagsställarna framfört.

Föreningen vill dock framhålla att det icke kan tagas för givet, att

tidigare social och biologisk mognad även medför tidigare ekonomisk mognad,

dvs. ökad insikt i ekonomiska — eller i varje fall privatekonomiska —

problem. I jämförelse med tidigare rådande förhållanden kan sägas, att den

ökade utbildningstiden för ungdomar under 21 år visserligen å ena sidan

bibringar dem grundligare kunskaper. Å andra sidan försenas dock därigenom

kontakten med det praktiska arbetslivets problem och därmed personlig

praktisk erfarenhet av dessa. Dessa förhållanden synes knappast främja

tidigare ekonomisk mognad. I detta sammanhang bör även betonas, att de

ekonomiska förhållandena i vårt moderna samhälle är mera svåröverskådliga

och komplicerade nu än tidigare. Ungdomen av i dag bearbetas dessutom

av en intensiv propaganda och reklamkampanj, som kan fresta till vårdslöshet

med pengar, och som det fordras en hög grad av mognad för att motstå.

Mot bakgrunden av dessa förhållanden anser föreningen, att stor vaksamhet

fordras vid behandlingen av hithörande problem och att det skydd

mot skuldsättning, som den nuvarande myndighetsåldern utgör, icke

kan raseras utan noggranna undersökningar. Även om så skulle vara,

att många ungdomar — graden av mognad är i. hög grad individuell

-— är i stånd att sköta sin ekonomi vid yngre år än tidigare, synes det icke

föreningen sannolikt, att ungdomen av i dag över lag skulle vara mera skickad

än tidigare att handha ekonomiska angelägenheter. Enligt föreningens

erfarenhet förekommer det i icke ringa utsträckning, att gåvogivarc, t. ex.

föräldrar, i samband med gåva till omyndiga föreskriver, att mottagaren

icke självständigt får förvalta gåvan förrän vid högre ålder än myndighetsåldern,

t. ex. 25 år. Detta förhållande pekar icke hän på en allmänt utbredd

uppfattning att mognaden nu skulle vara större hos ungdomen än förr.

Slutligen vill föreningen även peka på, att den nuvarande ordningen med

21 år som myndighetsålder icke visat sig medföra några olägenheter varken

för ungdomen i allmänhet eller för samhället. Föreningen vill därför ifrågasätta,

om något verkligt behov kan anses föreligga att ändra den bestående

ordningen. Det förhållandet, att flertalet ungdomar i våra dagar själv för
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr 18 är 1963

sörjer sig före 21 års ålder och har lämnat föräldrahemmet, motiverar enligt

föreningens mening icke i och för sig en sänkning av myndighetsåldern.

Enligt bestämmelser i 9 kap. 3 §. Föräldrabalken äger nämligen underårig,

det vill säga den som är under 21 år, själv råda över vad han genom eget

arbete förvärvat, efter det han fyllt 16 år. Detsamma gäller avkastningen av

sådan egendom och vad som trätt i egendomens ställe. 21-årsgränsen lägger

sålunda i detta fall icke hinder i vägen för de omyndiga att själv taga

ansvar i ekonomiska frågor.

Jämväl överförmyndarnänmden fann sig kunna i flera hänseenden dela

de synpunkter förslagsställarna framfört. Nämnden, som i huvudsak anförde

enahanda betänkligheter mot en sänkning av myndighetsåldern som

överförmyndarföreningen, ansåg sig icke kunna tillstyrka en utredning, som

direkt tog sikte på en sänkning av den nuvarande myndighetsåldern, men

väl en förutsättningslös utredning angående den lämpligaste myndighetsåldern.

Bankföreningen, slutligen, anförde bl. a. följande:

Vad angår ungdomar som slutat skolan och kommit ut i förvärvslivet uppkommer

i allmänhet inga svårigheter i samband med insättning på eller uttag

från bankräkning av egen arbetsförtjänst. I fråga om sådana medel är

nämligen enligt föräldrabalken fri rådighet medgiven redan fr. o. m. 16 års

ålder. Det förekommer också i betydande utsträckning att löneutbetalning

till omyndiga sker genom att beloppet av arbetsgivaren insättes på en för

löntagaren öppnad bankräkning. För att sådan räkning skall få läggas upp

som checkräkning och således av löntagaren disponeras genom utställande

av checkar kräves dock enligt överenskommelse mellan bankerna en minimiålder

av 18 år. Lönekonton för arbetstagare under 18 år upplägges endast

i form av kvittoräkningar.

Förutom i egenskap av insättarc uppträder underåriga i viss utsträckning

även såsom låntagare i bankerna. Det är då mestadels fråga om finansiering

av akademiska studier eller annan påbyggnad på skolutbildningen.

I dylika fall skötes vanligen förhandlingarna med bankerna helt självständigt

av den unge, och kravet på förmyndarsamtycke uppfattas nog mången

gång av både lånesökanden och banken som en ren formalitet.

Slutligen förekommer det i stor utsträckning att bankernas notariatavdelningar

tjänstgör som förvaltare av mer eller mindre betydande kapitaltillgångar

som testamenterats eller skänkts till barn eller ungdomar. Angående

erfarenheterna från denna verksamhet må nämnas, att testamentet

eller gåvobrevet ej sällan föreskriver att förvaltningen skall upphöra och

dispositionsrätten således övergå till mottagaren först vid en högre ålder

än den lagliga myndighetsåldern 21 år.

Föreningen erinrade avslutningsvis om vikten av att det i fråga om myndighetsåldern

rådde största möjliga internationella enhetlighet.

Förslaget avstyrktes av såväl rådets juridiska niomannakonunittc som

dess juridiska utskott. Niomannakominittén uttalade, att vad som förekommit

i saken icke gav stöd för den uppfattningen, att myndighetsåldern borde

sänkas, och att det ej heller framkommit något som tydde på att behov av

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första lagutskottets utlåtande nr 18 år 1968

en närmare utredning av saken förelåg. Kommittén framhöll emellertid att,

därest förslag om en sänkning av rösträttsåldern framfördes, frågan om en

sänkning av myndighetsåldern möjligen kunde bli aktuell. Juridiska utskottet

delade kommitténs uppfattning i saken. I en till utskottets utlåtande

fogad reservation tillstyrktes det framlagda förslaget.

Rådet avslog det väckta förslaget med 42 röster mot 18.

Förf attningsutredningen

Författningsutredningen har i betänkande rörande Sveriges statsskick

(Del 1. Lagförslag, SOU 1963:16) föreslagit, att rösträtt skall tillkomma

svensk medborgare som fyllt 20 år och ej är förklarad omyndig (förslag till

regeringsform, enkammaralternativet, 6 kap. 2 § andra stycket, samt tvåkammaralternativet,

6 kap. 7 § andra stycket). I anslutning till nämnda

förslag anför utredningen (s. 37—38):

Beträffande rösträttsåldern gäller för närvarande att rösträtt inträder

året efter det en person nått 21 års ålder, dvs. att flertalet av 21-åringarna

saknar rösträtt vid de allmänna val som äger rum i september. Det är enligt

utredningens mening stötande, att personer som är myndiga icke ägei

rösträtt, och det är angeläget att detta rättas till. Beträffande fragan om

en vtterligare sänkning av rösträttsåldern anser utredningen att det i och

för "sig föreligger skäl för en sådan sänkning. Ungdomens politiska intresse

har såsom särskilt 1960 års val visat starkt ökat. Å andra sidan har vid

upprepade tillfällen framhållits, att den som icke är myndig ej bör få rösta.

Utredningen anser dock att denna uppfattning knappast är hållbar, och

föreslår därför, att rösträttsåldern sänkes så, att rösträtt inträder vid fyllda

20 år. Utredningen förutsätter härvid, att de komplikationer, som eventuellt

kan uppstå, om rösträttsåldern sättes lägre än myndighetsåldern, undersökes

närmare i samband med behandlingen av utredningens förslag.

I reservation av utredningsmännen Dahlén, Wahlund och Wrigstad (sid.

51) förordas, att rösträttsåldern sänkes till fyllda 19 år och att samtidigt

möjligheten till en sänkning av myndighetsåldern utredes. Med den snabbare

mognadsprocess som redan länge präglat utvecklingen och den ytterligare

medborgarfostran, som den nya skolan har alla förutsättningai att gc,

ter sig enligt reservanterna denna sänkning fullt motiverad.

Utskottet

1 likalydande motionerna 1:1 och 11:1 hemställes om sådan utredning av

myndighetsåldern, som kan möjliggöra en sänkning av rösträttsåldern till

förslagsvis 18 år, medan i likalydande motionerna 1:533 och 11:642 samt

motionen 11:643 begäres utredning om förutsättningarna för en sänkning av

myndighetsåldern. I motionerna 1:1, 11:1 och 11:643 tramhallcs särskilt, att

ungdomen i dagens samhälle på grund av förbättrad skolutbildning och genom

press, radio och TV snabbare än tidigare vinner insikt i och förtrogenhet

med sociala och politiska frågor. 1 motionerna 1:533 och 11:642 hävdas,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första lagutskottets utlåtande nr 18 år 1963

att den nu gällande myndighetsåldern i flera hänseenden medför praktiska

olägenheter. Det framhålles jämväl, att det från principiell synpunkt är

önskvärt att medborgarna, därest inga avgörande olägenheter därav uppstår,

så tidigt som möjligt får full medborgarrätt.

Frågan om en sänkning av myndighetsåldern har så sent som föregående

år vant föremål för riksdagens behandling. Därvid uttalade första lagutskottet,

såsom framgår av ovan lämnad redogörelse, i sitt av riksdagen godkända

utlåtande, att det icke med fog kunde påstås, att nu gällande regler

var förknippade med några påtagliga olägenheter, varför det redan på grund

därav saknades anledning att låta verkställa påyrkad utredning om förutsättningarna

för en sänkning av myndighetsåldern. Jämväl det förhållandet,

att våra regler om myndighetsåldern sammanfaller med flertalet andra

länders, talade enligt utskottet mot kravet på en sådan utredning. Enligt

utskottets uppfattning har, sedan nämnda uttalande gjordes, icke, såvitt

avser en fristående bedömning av myndighetsåldern, tillkommit sådana

vägande skäl som ger anledning till ändring i detta ståndpunktstagande.

Utskottet kan därför ej tillstyrka en särskild utredning av frågan om sänkning

av myndighetsåldern.

Emellertid har, såsom ovan anförts, författningsutredningen föreslagit,

att rösträttsåldern skall sänkas till 20 ar. I anslutning därtill uttalar utredningen,

att de komplikationer, som eventuellt kan uppstå om rösträttsåldern

sättes lägre än myndighetsåldern, förutsättas bli närmare undersökta i samband

med behandlingen av utredningens förslag. Enär således frågan om

en av förändringar i rösträttsåldern betingad sänkning av myndighetsåldern

torde komma att utredas i samband med den fortsatta behandlingen av det

nu framlagda förslaget till författningsreform, synes ej heller något initiativ

i den i motionerna 1:1 och 11:1 angivna riktningen erforderligt.

Med åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, nämligen

1. 1:1 och 11:1, såvitt nu är i fråga,

2. 1:533 och 11:642 samt

3. 11:643,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 april 1963

På första lagutskottets vägnar:

INGRID GÄRDE WIDEMAR

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 18 år 1963

9

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Ahlkvist, Arvidson, fröken Mattson,

herrar Ferdinand Nilsson, Hilding, Wikner, Hjorth och Nyman;

från andra kammaren: fru Gärde Widemar, herrar östrand, Svensson

i Vä, Gustafsson i Borås, fröken Bergegren, herrar Edlund, Haglund

och fröken Andersson i Strängnäs.

Reservation

av herr Hilding vilken ansett att utskottets yttrande och hemställan bort

ha följande lydelse:

»I likalydande motionerna--— (utskottet) —--full medborgar
rätt.

Motioner med motsvarande innehåll som de förevarande har tidigare varit

föremål för riksdagens behandling. I anledning av en vid föregående års

riksdag väckt motion (1:289) uttalade första lagutskottet, som framgår av

ovan lämnad redogörelse, i sitt av riksdagen godkända utlåtande, att det då

saknades anledning att låta verkställa påyrkad utredning om förutsättningarna

för en sänkning av myndighetsåldern.

Frågan om myndighetsåldern har därefter berörts av författningsutredningen,

som i sitt nyligen avlämnade betänkande, SOU 1963:16, ansett, att

frågan om en sänkning av rösträttsåldern bör bli föremål för utredning och

att därvid de komplikationer, som eventuellt kan uppstå om rösträttsåldern

sättes lägre än myndighetsåldern, bör beaktas. Genom att denna utredning

företages synes syftet med de i motionerna 1:1 och 11:1 framförda förslagen

bli tillgodosett. Utskottet vill i sammanhanget hänvisa till att frågan om

rösträttsålderns sänkning i övrigt behandlas av konstitutionsutskottet.

I de övriga till utskottet i förevarande sammanhang remitterade motionerna

behandlas frågan om en sänkning av myndighetsåldern utan omedelbart

samband med frågan om en sänkning av rösträttsåldern. Vissa praktiska

skäl talar för en samordning i tiden av ifrågavarande reformer. Fördenskull

bör en utredning av frågan om sänkning av myndighetsåldern,

vilken kan antagas bli mer omfattande än den andra utredningen, snarast

företagas.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

1. att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

1:533 och 11:642 samt i anledning av motionen 11:643 måtte

i skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning av förutsättningen

för en sänkning av den civilrättsliga myndighetsåldern,

samt

2. att de likalydande motionerna 1:1 och 11:1, såvitt nu är

i fråga och i den mån de icke kan anses besvarade med vad

utskottet ovan anfört, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.