Skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om sådan utredning rörande myndighetsåldern, som möjliggör en ytterligare sänkning av rösträttsåldern till förslagsvis 18 år».
1963-04-04 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1963:18, Skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om sådan utredning rörande myndighetsåldern, som möjliggör en ytterligare sänkning av rösträttsåldern till förslagsvis 18 år».
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande nr 18 år 1963
1
Nr 18
Utlåtande i anledning av dels väckta motioner om sänkning av
rösträttsåldern m. m., dels ock väckta motioner angående
sänkning av myndighetsåldern.
Första lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft följande
inom riksdagen väckta, till lagutskott i sin helhet eller i viss del hänvisade
motioner, nämligen dels likalydande motionerna nr 1 i första kammaren
av herr Dahlberg m. fl. och nr 1 i andra kammaren av herr Haglund
m. fl., dels likalydande motionerna nr 533 i första kammaren av herr Lundström
och nr 642 i andra kammaren av herr Helén, dels ock motionen nr
643 i andra kammaren av herrar Nordgren och Wennerfors. I motionerna
1:1 och 11:1, vilka i vad de avser hemställan om sänkning av rösträttsåldern
hänvisats till konstitutionsutskottet, påyrkas, såvitt nu är i fråga, att riksdagen
måtte besluta »att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om sådan utredning
rörande myndighetsåldern, som möjliggör en ytterligare sänkning
av rösträttsåldern till förslagsvis 18 år». I motionerna 1:533 och 11:642 hemställes,
»att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära
en utredning med uppgift att undersöka förutsättningarna för en sänkning
av den nuvarande myndighetsåldern», medan slutligen i motionen 11:643
hemställes, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla att
Kungl. Maj :t måtte låta utreda frågan om en sänkning av den civilrättsliga
myndighetsåldern».
Beträffande skälen för motionärernas framställningar får utskottet hänvisa
till motionerna 11:1,1:533 och 11:643.
Gällande bestämmelser
I föräldrabalken har åldersgränsen 21 år tillmätts betydelse såvitt gäller
bestämmelserna om vårdnad och omyndighet. Barn i äktenskap står under
föräldrarnas vårdnad till dess det fyllt 21 år (6 kap. 1 §), och barn utom
äktenskap står under moderns vårdnad till dess det fyllt 21 år (6 kap. 12 §).
Om underårigs omyndighet gives regler i 9 kap., vars 1 § stadgar, att den
som är under 21 år är omyndig. Förmyndare är för barn i äktenskap föräldrarna
och för barn utom äktenskap modern (11 kap. 1 och 2 §§).
Vårdnaden innefattar rätt och plikt att besluta i barnets personliga angelägenheter,
vård, uppfostran och utbildning. Vidare ingår i vårdnaden rätt
att i viss omfattning träffa arbetsavtal för den underårige. Vårdnaden upphör,
om barnet ingår äktenskap före 21 års ålder.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 1 avd. Nr 18
2 Första lagutskottets utlåtande nr 18 år 1963
Omyndighetstillståndet kännetecknas främst av de därmed förknippade
inskränkningarna i förmågan att företa rättshandlingar. Den underårige
äger icke själv råda över sin egendom eller åtaga sig förbindelser i vidare
mån än som följer av vad som skall gälla på grund av lag eller villkor vid
förvärv genom gåva eller testamente (9 kap. 1 §). Rätten att förvalta hans
förmögenhet eller företräda honom i angelägenheter, som rör denna, skall
i regel tillkomma förmyndaren. Huvudregeln, att underårig icke äger råda
over sin egendom eller åtaga sig förbindelser, är så allmänt avfattad, att därunder
faller icke blott rättshandlingar på förmögenhetsrättens utan även
vissa rättshandlingar på familjerättens och arvsrättens område. Inom familjerätten
och arvsrätten finnes emellertid vissa särskilda bestämmelser angående
omyndigs rätt att träffa dispositioner rörande sin ekonomi, vilka innefattar
avvikelser från här angivna allmänna princip om verkan av omyndighet.
Underårig som är gift äger sålunda ingå sådana rättshandlingar, som
sedvanligen företages för den dagliga hushållningen eller barnens uppfostran
(5 kap. 12 § giftermålsbalken). Vidare äger underårig sluta äktenskapsförord
(8 kap. 9 § giftermålsbalken) och upprätta testamente (9 kap. 1 §
ärvdabalken), allt i enlighet med i lagrummen närmare angivna regler.
Även såvitt gäller förmögenhetsrätten har den underårige en friare ställning
än vad som följer av huvudregeln i 9 kap. 1 § föräldrabalken. Den underårige
äger nämligen själv råda över vad han genom eget arbete förvärvat
efter det att han fyllt 16 år. Detsamma gäller beträffande avkastningen av
sådan egendom och vad som trätt i egendomens ställe (9 kap. 3 §). Vidare
märkes, att underårig, som fyllt 16 år och erhållit tillstånd att driva näring,
äger ingå sådana rättshandlingar som faller inom området för rörelsen (9
kap. 5 §).
Ur förarbetena
Huvudstadgandet i 9 kap. 1 § föräldrabalken har med vissa jämkningar
överförts dit från 1 kap. 1 § lagen den 27 juni 1924 om förmynderskap. Än
tidigare fanns stadganden av i huvudsak motsvarande innehåll i 19 kap. 1 §
gamla ärvdabalken och lagen den 5 juli 1884 angående ogift kvinnas rätt
att vid viss ålder vara myndig.
Ur förarbetena till 1924 års förmynderskapslag återgives följande uttalande
av lagberedningen:
I enlighet med nu gällande svensk rätt har stadgats, att den, som är under
tjuguett år, skall vara omyndig. Samma åldersgräns är fastställd i flertalet
moderna lagar. Avvikande bland lagar från senare tid är endast schweizisk
rätt, som fastställer myndighetsåldern till fyllda tjugu år, då aktiv medborgarrätt
inträder. För bibehållande av den nuvarande myndighetsåldern
torde det vara tillräckligt att med bortseende från andra synpunkter åberopa
internationella hänsyn.
I förarbetena till föräldrabalken, vilken trädde i kraft den 1 januari 1950,
har nu förevarande fråga icke kommenterats.
Förslå lagutskottets utlåtande nr 18 år 1968
3
Tidigare riksdagsbehandling
Vid 1960 års riksdag väcktes likalydande motioner, 1:144 och 11:177, vari
yrkades bl. a., att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t inåtte anhålla om
utredning om de olika »myndighetsåldrarna» med avseende på medborgerliga
rättigheter, skyldigheter och ansvarsförpliktelser.
Första lagutskottet hemställde i sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr
20), att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet
anförde därvid:
Enligt motionärernas mening bör frågan om en ytterligare sänkning av
rösträttsåldern ses i sammanhang med de åldersstreck som »samhället i olika
avseenden uppsatt som en gräns för mognadens inträdande». Motionärerna
säger sig icke vara av den uppfattningen, att det skulle vara önskvärt eller
möjligt att sammanföra alla åldersstreck till en »myndighetsålder», men förklarar,
att åtskilliga omotiverade divergenser skulle kunna borttagas, om
åldersstrecken prövades i ett sammanhang.
Att det uppställts olika åldersgränser för rättigheter och förpliktelser av
skilda slag inom olika områden av samhällslivet förefaller så naturligt att
det synes omotiverat att närmare utveckla skälen härför. Vid bestämmandet
av en viss åldersgräns måste givetvis skilda synpunkter göra sig gällande
allt efter arten av den rättighet eller förpliktelse varom fråga är. Enbart förhandenvaron
av olika åldersgränser — i motionen gives exempel därå från
14-årsgränsen till 21-årsgränsen — kan därför icke utgöra stöd för uppfattningen
att åtskilliga omotiverade divergenser skulle föreligga. Den omständigheten
att skilda synpunkter och överväganden måste ligga till grund vid
fastställandet av åldersgränser för olika slag av rättigheter och skyldigheter
utgör enligt utskottets uppfattning ett avgörande skäl för att den av motionärerna
åsyftade prövningen av åldersstrecken i ett sammanhang icke lämpligen
bör komma till stånd. Såsom medicinalstyrelsen anfört i sitt remissyttrande
är det däremot naturligt att då lagstiftningen inom ett visst rättsområde
överses och revideras även eventuella åldersgränser i samband därmed
omprövas. Att en sådan översyn i flera fall nyligen ägt rum och även
pågår har också påvisats av remissinstanserna.
I en vid 1962 års riksdag väckt motion, 1:289, yrkades, att förutsättningarna
för eu sänkning av myndighetsåldern matte utredas. Till stöd för yrkandet
framhölls i motionen, utom annat, att en genomgripande utveckling
ägt rum, sedan den nuvarande åldersgränsen intördes.
1 sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 10) i anledning av motionen
hemställde första lagutskottet, att motionen icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd, samt anförde bl. a. följande:
Enligt utskottets mening kan det icke med fog påstås, att nu gällande regler
är förknippade med några påtagliga olägenheter. Motionären har ej
heller framfört några exempel i detta avseende. Redan med hänsyn härtill
kan det synas som om skäl saknades att verkställa den begärda utredningen.
Härtill kommer emellertid, att frågan om myndighetsåldrarna bör bedömas
ävon med beaktande av förhållandena i andra länder, främst då
våra nordiska grannländer. Enligt för utskottet tillgängliga uppgifter gäller
21-årsgränsen i Danmark, Finland, Norge, Italien, Luxemburg, Nederlän
•2
Bihany till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 1 avd. Nr 18
4 Första lagutskottets utlåtande nr 18 år 1963
derna, Portugal, Tyskland, Belgien, Frankrike, Österrike, Spanien, Storbritannien,
USA (enstaka stater avvikande), Canada, Brasilien och Chile.
(För vissa av dessa stater kan emancipation dock förekomma tidigare, t. ex.
vid giftermål.) Högre myndighetsålder är stadgad i Argentina, 22 år;’lägre
i Schweiz, 20 år, samt i Ryssland Polen, Rumänien och Ungern, 18 år. Våra
Regler sammanfaller sålunda nära med ett flertal andra länders. Jämväl detta
förhållande talar enligt utskottets mening mot motionärens krav på utredning.
I en till utlåtandet fogad reservation tillstyrktes bifall till motionen.
Frågans behandling i Nordiska rådet
Vid Nordiska rådets session innevarande år har behandlats ett av herrar
Helge Larsen och Birger Lundström väckt förslag, »att Nordiska rådet måtte
rekommendera regeringarna i de nordiska länderna att gemensamt låta undersöka
förutsättningarna för eu sänkning av den nuvarande civilrättsliga
myndighetsåldern».
Förslagsställarna framhöll bl. a., att det kunnat konstateras, att den
sociala och biologiska mognaden hos barn i det moderna samhället kommer
tidigare än förut samt att de unga bl. a. genom press, radio, TV och film
på ett tidigt stadium konfronteras med de vuxnas värld. Vidare hävdade
förslagsställarna, att ungdomarna genom den grundläggande utbildningen
på ett helt annat sätt än tidigare sättes i stånd att lösa de problem, som möter
dem. Det framhölls därjämte, att den civilrättsliga myndighetsåldern
på en rad olika områden ej upprätthålles samt att flertalet ungdomar försörjer
sig själva och har lämnat föräldrahemmet före 21 års ålder.
Över förslaget avgavs yttranden från svensk sida av socialstyrelsen, Föreningen
Sveriges överförmyndare, Stockholms stads överförmyndarnämnd
och Svenska bankföreningen.
Socialstyrelsen, som icke ville motsätta sig den begärda utredningen men
som förutsatte att man i görligaste mån sökte begränsa densamma, anförde
bl. a. följande:
Förslagsställarna anför att den medicinska och psykologiska forskningen
har kunnat konstatera, att såväl den sociala som den biologiska mognaden
hos barn i det moderna samhället kommer tidigare än förut.
Det torde vara ostridigt att den biologiska mognaden i regel inträffar väsentligt
mycket tidigare hos ungdomen nu än förr. Vad den sociala mognaden
beträffar är det uppenbart och bekräftas för övrigt av socialstyrelsens
erfarenheter att den icke alltid följer den biologiska mognaden. Styrelsen
finner det vanskligt att utan ytterligare utredning uttala sig om utvecklingen
under senare tider av den sociala mognaden.
Förslagsställarna siktar till en sänkning av den »civilrättsliga myndighetsåldern».
Om man härvid åsyftar att alla bestämmelser som innefattar en
åldersgräns på 21 år och som reglerar civilrättsliga förhållanden skall omprövas
blir utredningens uppdrag synnerligen vidsträckt och komplicerat.
Begränsar man sig åter i enlighet med uttrycket »civilrättsliga myndighets
-
Första lagutskottets utlåtande nr 18 dr 1993
5
åldern» till bestämmelserna i 9 kap. FB som avhandlar underårigas omyndighet
måste man fråga sig om det är möjligt eller i vart fall lämpligt med
olika åldersbestämmelser beträffande myndighetsåldern och vårdnaden, vilken
senare regleras i 6 kap. FB. Båda hänflytcr ur föräldramakten och grundas
på en bedömning av mognaden. Motsvarande gäller exempelvis bestämmelsen
i 2 kap. 2 § GB om giftomannaskap. överhuvudtaget synes det ofrånkomligt
att en utredning av här avsett slag måste hevaka vidsträckta områden
inom familjerätten och arvsrätten.
I vart fall bör utredningen icke omfatta bestämmelserna i barnavårdslagstiftningen
eftersom åldersbestämmelserna i denna lagstiftning icke endast
grundas på vederbörandes utveckling och mognad i övrigt utan även på
överväganden av mer offentligrättslig natur. För övrigt har statsmakterna
så sent som vid 1959 års riksdag tagit ställning till bl. a. de i barnavårdslagen
angivna och för vården synnerligen betydelsefulla åldersgränserna.
överförmyndarf öreningen ansåg den bestående ordningen vara utan olägenhet
men ville — då det torde vara av intresse att få frågan om myndighetsåldern
belyst ur alla synpunkter — likväl tillstyrka, alt den föreslagna
utredningen kom till stånd. Föreningen anförde, utom annat, följande:
Föreningen kan i stort sett dela de synpunkter förslagsställarna framfört.
Föreningen vill dock framhålla att det icke kan tagas för givet, att
tidigare social och biologisk mognad även medför tidigare ekonomisk mognad,
dvs. ökad insikt i ekonomiska — eller i varje fall privatekonomiska —
problem. I jämförelse med tidigare rådande förhållanden kan sägas, att den
ökade utbildningstiden för ungdomar under 21 år visserligen å ena sidan
bibringar dem grundligare kunskaper. Å andra sidan försenas dock därigenom
kontakten med det praktiska arbetslivets problem och därmed personlig
praktisk erfarenhet av dessa. Dessa förhållanden synes knappast främja
tidigare ekonomisk mognad. I detta sammanhang bör även betonas, att de
ekonomiska förhållandena i vårt moderna samhälle är mera svåröverskådliga
och komplicerade nu än tidigare. Ungdomen av i dag bearbetas dessutom
av en intensiv propaganda och reklamkampanj, som kan fresta till vårdslöshet
med pengar, och som det fordras en hög grad av mognad för att motstå.
Mot bakgrunden av dessa förhållanden anser föreningen, att stor vaksamhet
fordras vid behandlingen av hithörande problem och att det skydd
mot skuldsättning, som den nuvarande myndighetsåldern utgör, icke
kan raseras utan noggranna undersökningar. Även om så skulle vara,
att många ungdomar — graden av mognad är i. hög grad individuell
-— är i stånd att sköta sin ekonomi vid yngre år än tidigare, synes det icke
föreningen sannolikt, att ungdomen av i dag över lag skulle vara mera skickad
än tidigare att handha ekonomiska angelägenheter. Enligt föreningens
erfarenhet förekommer det i icke ringa utsträckning, att gåvogivarc, t. ex.
föräldrar, i samband med gåva till omyndiga föreskriver, att mottagaren
icke självständigt får förvalta gåvan förrän vid högre ålder än myndighetsåldern,
t. ex. 25 år. Detta förhållande pekar icke hän på en allmänt utbredd
uppfattning att mognaden nu skulle vara större hos ungdomen än förr.
Slutligen vill föreningen även peka på, att den nuvarande ordningen med
21 år som myndighetsålder icke visat sig medföra några olägenheter varken
för ungdomen i allmänhet eller för samhället. Föreningen vill därför ifrågasätta,
om något verkligt behov kan anses föreligga att ändra den bestående
ordningen. Det förhållandet, att flertalet ungdomar i våra dagar själv för
-
6
Första lagutskottets utlåtande nr 18 är 1963
sörjer sig före 21 års ålder och har lämnat föräldrahemmet, motiverar enligt
föreningens mening icke i och för sig en sänkning av myndighetsåldern.
Enligt bestämmelser i 9 kap. 3 §. Föräldrabalken äger nämligen underårig,
det vill säga den som är under 21 år, själv råda över vad han genom eget
arbete förvärvat, efter det han fyllt 16 år. Detsamma gäller avkastningen av
sådan egendom och vad som trätt i egendomens ställe. 21-årsgränsen lägger
sålunda i detta fall icke hinder i vägen för de omyndiga att själv taga
ansvar i ekonomiska frågor.
Jämväl överförmyndarnänmden fann sig kunna i flera hänseenden dela
de synpunkter förslagsställarna framfört. Nämnden, som i huvudsak anförde
enahanda betänkligheter mot en sänkning av myndighetsåldern som
överförmyndarföreningen, ansåg sig icke kunna tillstyrka en utredning, som
direkt tog sikte på en sänkning av den nuvarande myndighetsåldern, men
väl en förutsättningslös utredning angående den lämpligaste myndighetsåldern.
Bankföreningen, slutligen, anförde bl. a. följande:
Vad angår ungdomar som slutat skolan och kommit ut i förvärvslivet uppkommer
i allmänhet inga svårigheter i samband med insättning på eller uttag
från bankräkning av egen arbetsförtjänst. I fråga om sådana medel är
nämligen enligt föräldrabalken fri rådighet medgiven redan fr. o. m. 16 års
ålder. Det förekommer också i betydande utsträckning att löneutbetalning
till omyndiga sker genom att beloppet av arbetsgivaren insättes på en för
löntagaren öppnad bankräkning. För att sådan räkning skall få läggas upp
som checkräkning och således av löntagaren disponeras genom utställande
av checkar kräves dock enligt överenskommelse mellan bankerna en minimiålder
av 18 år. Lönekonton för arbetstagare under 18 år upplägges endast
i form av kvittoräkningar.
Förutom i egenskap av insättarc uppträder underåriga i viss utsträckning
även såsom låntagare i bankerna. Det är då mestadels fråga om finansiering
av akademiska studier eller annan påbyggnad på skolutbildningen.
I dylika fall skötes vanligen förhandlingarna med bankerna helt självständigt
av den unge, och kravet på förmyndarsamtycke uppfattas nog mången
gång av både lånesökanden och banken som en ren formalitet.
Slutligen förekommer det i stor utsträckning att bankernas notariatavdelningar
tjänstgör som förvaltare av mer eller mindre betydande kapitaltillgångar
som testamenterats eller skänkts till barn eller ungdomar. Angående
erfarenheterna från denna verksamhet må nämnas, att testamentet
eller gåvobrevet ej sällan föreskriver att förvaltningen skall upphöra och
dispositionsrätten således övergå till mottagaren först vid en högre ålder
än den lagliga myndighetsåldern 21 år.
Föreningen erinrade avslutningsvis om vikten av att det i fråga om myndighetsåldern
rådde största möjliga internationella enhetlighet.
Förslaget avstyrktes av såväl rådets juridiska niomannakonunittc som
dess juridiska utskott. Niomannakominittén uttalade, att vad som förekommit
i saken icke gav stöd för den uppfattningen, att myndighetsåldern borde
sänkas, och att det ej heller framkommit något som tydde på att behov av
7
Första lagutskottets utlåtande nr 18 år 1968
en närmare utredning av saken förelåg. Kommittén framhöll emellertid att,
därest förslag om en sänkning av rösträttsåldern framfördes, frågan om en
sänkning av myndighetsåldern möjligen kunde bli aktuell. Juridiska utskottet
delade kommitténs uppfattning i saken. I en till utskottets utlåtande
fogad reservation tillstyrktes det framlagda förslaget.
Rådet avslog det väckta förslaget med 42 röster mot 18.
Förf attningsutredningen
Författningsutredningen har i betänkande rörande Sveriges statsskick
(Del 1. Lagförslag, SOU 1963:16) föreslagit, att rösträtt skall tillkomma
svensk medborgare som fyllt 20 år och ej är förklarad omyndig (förslag till
regeringsform, enkammaralternativet, 6 kap. 2 § andra stycket, samt tvåkammaralternativet,
6 kap. 7 § andra stycket). I anslutning till nämnda
förslag anför utredningen (s. 37—38):
Beträffande rösträttsåldern gäller för närvarande att rösträtt inträder
året efter det en person nått 21 års ålder, dvs. att flertalet av 21-åringarna
saknar rösträtt vid de allmänna val som äger rum i september. Det är enligt
utredningens mening stötande, att personer som är myndiga icke ägei
rösträtt, och det är angeläget att detta rättas till. Beträffande fragan om
en vtterligare sänkning av rösträttsåldern anser utredningen att det i och
för "sig föreligger skäl för en sådan sänkning. Ungdomens politiska intresse
har såsom särskilt 1960 års val visat starkt ökat. Å andra sidan har vid
upprepade tillfällen framhållits, att den som icke är myndig ej bör få rösta.
Utredningen anser dock att denna uppfattning knappast är hållbar, och
föreslår därför, att rösträttsåldern sänkes så, att rösträtt inträder vid fyllda
20 år. Utredningen förutsätter härvid, att de komplikationer, som eventuellt
kan uppstå, om rösträttsåldern sättes lägre än myndighetsåldern, undersökes
närmare i samband med behandlingen av utredningens förslag.
I reservation av utredningsmännen Dahlén, Wahlund och Wrigstad (sid.
51) förordas, att rösträttsåldern sänkes till fyllda 19 år och att samtidigt
möjligheten till en sänkning av myndighetsåldern utredes. Med den snabbare
mognadsprocess som redan länge präglat utvecklingen och den ytterligare
medborgarfostran, som den nya skolan har alla förutsättningai att gc,
ter sig enligt reservanterna denna sänkning fullt motiverad.
Utskottet
1 likalydande motionerna 1:1 och 11:1 hemställes om sådan utredning av
myndighetsåldern, som kan möjliggöra en sänkning av rösträttsåldern till
förslagsvis 18 år, medan i likalydande motionerna 1:533 och 11:642 samt
motionen 11:643 begäres utredning om förutsättningarna för en sänkning av
myndighetsåldern. I motionerna 1:1, 11:1 och 11:643 tramhallcs särskilt, att
ungdomen i dagens samhälle på grund av förbättrad skolutbildning och genom
press, radio och TV snabbare än tidigare vinner insikt i och förtrogenhet
med sociala och politiska frågor. 1 motionerna 1:533 och 11:642 hävdas,
8 Första lagutskottets utlåtande nr 18 år 1963
att den nu gällande myndighetsåldern i flera hänseenden medför praktiska
olägenheter. Det framhålles jämväl, att det från principiell synpunkt är
önskvärt att medborgarna, därest inga avgörande olägenheter därav uppstår,
så tidigt som möjligt får full medborgarrätt.
Frågan om en sänkning av myndighetsåldern har så sent som föregående
år vant föremål för riksdagens behandling. Därvid uttalade första lagutskottet,
såsom framgår av ovan lämnad redogörelse, i sitt av riksdagen godkända
utlåtande, att det icke med fog kunde påstås, att nu gällande regler
var förknippade med några påtagliga olägenheter, varför det redan på grund
därav saknades anledning att låta verkställa påyrkad utredning om förutsättningarna
för en sänkning av myndighetsåldern. Jämväl det förhållandet,
att våra regler om myndighetsåldern sammanfaller med flertalet andra
länders, talade enligt utskottet mot kravet på en sådan utredning. Enligt
utskottets uppfattning har, sedan nämnda uttalande gjordes, icke, såvitt
avser en fristående bedömning av myndighetsåldern, tillkommit sådana
vägande skäl som ger anledning till ändring i detta ståndpunktstagande.
Utskottet kan därför ej tillstyrka en särskild utredning av frågan om sänkning
av myndighetsåldern.
Emellertid har, såsom ovan anförts, författningsutredningen föreslagit,
att rösträttsåldern skall sänkas till 20 ar. I anslutning därtill uttalar utredningen,
att de komplikationer, som eventuellt kan uppstå om rösträttsåldern
sättes lägre än myndighetsåldern, förutsättas bli närmare undersökta i samband
med behandlingen av utredningens förslag. Enär således frågan om
en av förändringar i rösträttsåldern betingad sänkning av myndighetsåldern
torde komma att utredas i samband med den fortsatta behandlingen av det
nu framlagda förslaget till författningsreform, synes ej heller något initiativ
i den i motionerna 1:1 och 11:1 angivna riktningen erforderligt.
Med åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motioner, nämligen
1. 1:1 och 11:1, såvitt nu är i fråga,
2. 1:533 och 11:642 samt
3. 11:643,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 4 april 1963
På första lagutskottets vägnar:
INGRID GÄRDE WIDEMAR
Första lagutskottets utlåtande nr 18 år 1963
9
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Ahlkvist, Arvidson, fröken Mattson,
herrar Ferdinand Nilsson, Hilding, Wikner, Hjorth och Nyman;
från andra kammaren: fru Gärde Widemar, herrar östrand, Svensson
i Vä, Gustafsson i Borås, fröken Bergegren, herrar Edlund, Haglund
och fröken Andersson i Strängnäs.
Reservation
av herr Hilding vilken ansett att utskottets yttrande och hemställan bort
ha följande lydelse:
»I likalydande motionerna--— (utskottet) —--full medborgar
rätt.
Motioner med motsvarande innehåll som de förevarande har tidigare varit
föremål för riksdagens behandling. I anledning av en vid föregående års
riksdag väckt motion (1:289) uttalade första lagutskottet, som framgår av
ovan lämnad redogörelse, i sitt av riksdagen godkända utlåtande, att det då
saknades anledning att låta verkställa påyrkad utredning om förutsättningarna
för en sänkning av myndighetsåldern.
Frågan om myndighetsåldern har därefter berörts av författningsutredningen,
som i sitt nyligen avlämnade betänkande, SOU 1963:16, ansett, att
frågan om en sänkning av rösträttsåldern bör bli föremål för utredning och
att därvid de komplikationer, som eventuellt kan uppstå om rösträttsåldern
sättes lägre än myndighetsåldern, bör beaktas. Genom att denna utredning
företages synes syftet med de i motionerna 1:1 och 11:1 framförda förslagen
bli tillgodosett. Utskottet vill i sammanhanget hänvisa till att frågan om
rösträttsålderns sänkning i övrigt behandlas av konstitutionsutskottet.
I de övriga till utskottet i förevarande sammanhang remitterade motionerna
behandlas frågan om en sänkning av myndighetsåldern utan omedelbart
samband med frågan om en sänkning av rösträttsåldern. Vissa praktiska
skäl talar för en samordning i tiden av ifrågavarande reformer. Fördenskull
bör en utredning av frågan om sänkning av myndighetsåldern,
vilken kan antagas bli mer omfattande än den andra utredningen, snarast
företagas.
Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,
1. att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
1:533 och 11:642 samt i anledning av motionen 11:643 måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning av förutsättningen
för en sänkning av den civilrättsliga myndighetsåldern,
samt
2. att de likalydande motionerna 1:1 och 11:1, såvitt nu är
i fråga och i den mån de icke kan anses besvarade med vad
utskottet ovan anfört, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.