Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i utsökningslagen, m. m. dels ock i ämnet väckta motioner.

1963-04-02 · 41 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 39 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1963:21, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i utsökningslagen, m. m. dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

1

Nr 21

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag om ändring i utsökningslagen, m. m.

dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 8 februari 1963 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 52, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t

under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda

protokoll föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag

till

1) lag om ändring i utsökningslagen;

2) lag om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 20 november 1845

(nr 50 s. 1) i avseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens

vård kvarbliva;

3) lag om ändrad lydelse av 10 kap. 17 § rättegångsbalken;

4) lag angående ändrad lydelse av 10 § lagen den 11 juni 1915 (nr 219) om

avbetalningsköp;

5) lag angående ändring i lagen den 14 juni 1917 (nr 380) om införsel i

avlöning, pension eller livränta; samt

6) förordning om ändrad lydelse av 60 § 3 mom. uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 (nr 272).

De i propositionen framlagda lagförslagen är av följande lydelse:

1) Lag

om ändring i utsökningslagen

Härigenom förordnas, att 2, 52, 53, 55, 56, 59, 60, 69, 77, 79, 84, 86, 88 b,

88 c, 183, 185, 193, 201, 202, 203, 210, 216 och 218 §§ utsökningslagen1 skola

erhålla ändrad lydelse på sätt angives i det följande, att 162, 163, 165 och

207 §§ samma lag skola upphöra att gälla samt att i nämnda lag skola införas

sex nya paragrafer, betecknade 12, 54 a, 56 a, 60 a, 208 a och 218 a §§, av följande

lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)2

2 §.

Utmätningsman är —-----varderas befattning.

Utmätningsman har--—--förrätta utmätning.

1 Senaste lydelse av 53 § se SFS 1901 nr 38, s. 39, av 59 § se 1920:418, av 210 § se 1921: 301, av

183 och 185 §§ se 1924:131, av 79 § se 1924: 388, av 2 § se 1932: 264, av 86 § se 1937:452, av 52, 55,

69, 201—203, 216 och 218 §§ se 1946: 814 samt av 60 och 193 §§ se 1951:111.

88 b § införd genom SFS 1937:129; 88 c § införd genom 1945: 284.

• Mindre språkliga ändringar har i regel icke utmärkts genom kursivering.

1 Biliang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 1 avd. Nr 21

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

(Nuvarande lydelse)

52

Har i tvistemål någon fällts till böter

eller vite, må ej beslutet verkställas

förrän det vunnit laga kraft; i

fråga om hovrätts icke lagakraftvunna

beslut skall dock vad i 39 och 40

§§ är stadgat om hovrätts dom i tilllämpliga

delar lända till efterrättelse.

Vad nu sagts gälle ock beträffande utslag

i utsökningsmål, varigenom någon

fällts till böter eller vite eller utmätningsman

dömts att utgiva skadestånd.

Beslut om--------

Huru beslut-------

53

Annat i utsökningsmål meddelat

beslut än i 51 och 52 §§ sägs gånge i

verkställighet, ändå att beslutet överklagas.

(Föreslagen lydelse)

Om befogenhet för utmätningsman

att i mål, som upptagits av honom,

påkalla eller själv vidtaga åtgärd

utom tjänstgöringsområdet förordnar

Konungen.

12 §.

Närmare föreskrifter angående förfarandet

i utsökningsmål meddelas av

Konungen.

När underrättelse eller annan

handling skall tillställas någon genom

överexekutors eller utmätningsmans

försorg och särskild ordning

därför ej är föreskriven i lag, må det,

om Konungen så bestämmer, ske genom

delgivning på sätt i rättegångsbalken

är stadgat.

§•

Har i tvistemål någon fällts till böter

eller vite, må ej beslutet verkställas

förrän det vunnit laga kraft; i fråga

om hovrätts icke lagakraftvunna

beslut skall dock vad i 39 och 40 §§

är stadgat om hovrätts dom i tillämpliga

delar lända till efterrättelse. Vad

nu sagts gäller även beträffande utslag

i utsökningsmål, varigenom någon

fällts till böter eller vite.

av besvär,

och 7 kap.

§.

Annat av överexekutor meddelat

beslut i utsökningsmål än i 51 och 52

§§ sägs skall, även om det överklagas,

gå i verkställighet, såvitt ej annorlunda

förordnats eller är särskilt

stadgat.

54 a §.

På grund av skriftligt avtal, som

bevittnats av två personer, må utmätning

äga rum för bidrag, som någon

enligt avtalet skolat utgiva till fullgörande

av underhållsskyldighet jämlikt

giftermåls- eller föräldrabalken eller

skolat erlägga till barnavårdsnämnd

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

såsom ersättning för barns vård jämlikt

barnavårdslagen. Beträffande underhållsbidrag

till make skall dock

vad nu sagts ej äga tillämpning, med

mindre makarna under den tid bidraget

avser levde och alltjämt leva åtskilda

på grund av söndring eller efter

hemskillnad.

Har bidrag som avses i 1 mom. förfallit

till betalning tidigare än tre år

innan ansökan gjordes, må utmätning

på grund av avtalet ej ske, om

gäldenären påstår att bidraget guldits

och invändningen ej kan med hänsyn

till omständigheterna i övrigt lämnas

utan avseende. Vid tillämpning av vad

nu sagts skall bidrag, varom sägs i 7

kap. 10 § föråldrabalken, icke anses

förfallet till betalning innan det blivit

genom avtalet till beloppet bestämt.

Är talan om avtalet anhängig vid

domstol, äger denna förordna, att utmätning

på grund av avtalet tills vidare

ej må äga rum.

Den som vill erhålla utmätning

skall ingiva avtalet i huvudskrift till

ut mät n ingsm annen.

55 §.

För fordran-----trovärdiga män.

56 §.

Vill någon erhålla utmätning enligt

55 §, skall skriftlig ansökan jämte

protokollet vid auktionen eller utdrag

därav till utmätningsmannen

avlämnas.

Vill någon erhålla utmätning enligt

vad nu sagts, skall skriftlig ansökan

jämte protokollet vid auktionen eller

utdrag därav avlämnas till utmätningsmannen.

56 §.

Utmätning sökes, där gäldenären

har sitt hemvist. Som hemvist anses

den ort där gäldenären är bosatt samt,

i fråga om dödsbo, den ort där den

döde senast var bosatt och, i fråga

om bolag eller annan som avses i 10

kap. 1 § tredje stycket rättegångsbalken,

den ort som enligt nämnda

lagrum gäller som hemvist.

Utmätning av egendom, som finnes

på annan ort än gäldenärens hemvist,

må också sökas, där egendomen är.

Utmätning av fordran i penningar må

jämväl sökas, där den förpliktade är,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

(Nuvarande lydelse)

59

Nu är gäldenär ej tillstädes, då utmätningsman

sig infinner för att

verkställa utmätning för fordran, som

i 54 § avses; har underrättelse därom,

att utmätning för fordringen är sökt,

blivit efter ty i 60 § sågs meddelad, eller

är anledning att gäldenären håller

sig undan eller rest bort, förty att han

väntar utmätning; då gånge förrättningen

för sig utan hinder av gäldenärens

frånvaro; dock skall i ty fall

hans make eller husfolk eller annan,

som har egendomen i vård eller besittning,

tillsägas att vid förrättningen

närvara. Finnas ej de, varde när
-

(Föreslagen lydelse)

även om fordringen skall anses finnas

på annan ort.

Ändå att utmätningsman, hos vilken

utmätning är sökt, ej är behörig

enligt vad i 1 eller 2 mom. sägs, må

han i brådskande fall, med överlämnande

av målet till behörig utmätningsman,

föranstalta om åtgärd som

stadgas i 60 a §.

Om befogenhet för utmätningsman

att, när fråga är om utmätning av

fast egendom på annan ort, eller i

andra särskilda fall överlämna mål

om utmätning till annan behörig utmätningsman

förordnar Konungen.

56 a §.

Om utmätningsmannen i gäldenärens

hemvist tager fast egendom på

annan ort i mät, skall målet därefter

överlämnas till utmätningsmannen i

den orten för att i fortsättningen, i

vad på utmätningsman ankommer,

handläggas av denne.

Tages viss lös egendom i mät av

mer än en utmätningsman, skola målen

i fortsättningen handläggas gemensamt

av den som de i samråd besluta

eller utmätningsmannen i gäldenär

ens hemvist bestämmer.

Innan utmätningsman enligt 1 eller

2 mom. skiljer sig från målet, skall

han vidtaga i 72 och 85 §§ föreskrivna

åtgärder. Anmälan enligt 85 § 1

mom. sker till överexekutor där egendomen

är.

§.

Innan utmätning verkställes, skall

underrättelse om målet sändas till

gäldenären med posten eller lämnas

på annat lämpligt sätt. Underrättelsen

bär lämnas så tidigt, att gäldenären

kan beräknas få nödigt rådrum

att bevaka sin rätt.

Är fara att egendom undanstickes

eller förstöres eller är saken eljest

brådskande, erfordras ej, att gäldenären

underrättas. Underrättelse erfordras

ej heller, om gäldenären saknar

känt hemvist och det ej är veterligt,

var han uppehåller sig eller ombud

för honom finnes.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

boende granne, som anträffas, till
-

sagd.

Kan ej utmätningen genast företagas,

då utmätningsmannen för sådant

ändamål sig inställt, och är fara att

godset under tiden stickes ur vägen;

tåte utmätningsmannen, där borgenären

nödig kostnad förskjuter, vård

hållas över godset, till dess utmätning

kan ske.

60

Underrättelse, varom i 59 § sägs,

skall, för att anses giltig, meddelas

gäldenären genom utmätningsman.

Har underrättelsen, av utmätningsmannen

skriftligen utfärdad, bevisligen

kommit gäldenären annorledes

tillhanda eller ock, om han, i sitt hemvist

sökt, ej kunnat där anträffas, blivit

sist dagen före utmätningen meddelad

hans make eller husfolk eller,

om de ej anträffas, i slutet kuvert avlämnad

i hans hemvist eller fäst å

hans husdörr; vare det ock gillt.

Skall utmätning ske å gäldenären

tillhörig egendom, som finnes å annan

ort, än där han har sitt hemvist, och

ej blivit av gäldenären till utmätning

uppgiven, bör underrättelse, varom

nu är sagt, jämte uppgift å förrättningsstället

meddelas så tidigt, att

gäldenären kan sin rätt vid utmätningen

bevaka; njute dock ej för sådant

ändamål längre rådrum än åtta

dagar.

Har gäldenären ej stadigt hemvist

i riket och ej heller känt ombud i orten,

där utmätning skall ske; vare

underrättelse, som nu sagd är, ej av

nöden.

§•

När utmätning skall äga rum för

fordran som avses i 54 eller 54 a §, utgör

gäldenärens frånvaro ej hinder

för förrättningen, med mindre det

finnes erforderligt att gäldenären får

tillfälle att yttra sig.

Är gäldenären ej tillstädes vid förrättningen

men anträffas hans make,

någon av hans husfolk eller annan,

som har egendomen i sin vård eller

besittning, skall denne tillsägas att

närvara.

60 a §.

Kan utmätning av lös egendom ej

genast verkställas, må utmätningsmannen,

om det finnes erforderligt,

säkerställa utmätningen genom att

taga vård om egendomen eller meddela

sådant förbud, som stadgas i 74 §

eller 75 § 2 mom. för där avsedda

fall. Gäldenären må därefter ej till

men för borgenären förfoga över

egendomen. Utmätningsmannen skall,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

(Nuvarande hjdelse) (Föreslagen lydelse)

om gäldenär en ej är närvarande,

skyndsamt underrätta honom om

åtgärden.

Åtgärden må ej upprätthållas längre

än som oundgängligen erfordras.

Har utmätning ej följt inom två veckor,

skall åtgärden hävas.

Kostnaden för åtgärden skall förskjutas

av borgenären, om utmätningsmannen

begär det.

Påstår annan sig vara ägare till lös

egendom, som i gäldenär bo finnes,

men kan ej genast visa sin rätt, vare

lians anspråk ej hinder för egendomens

utmätande; bjuder han vid utmätningen

sannolika skäl för anspråket,

hänvise utmätningsmannen honom

att sin talan efter stämning utföra,

och må det utmätta godset ej

säljas förrän tvisten om äganderätten

blivit av domstol prövad; väcke

dock han, som godset från utmätning

freda vill, inom en månad talan mot

borgenären och gäldenären vid domstol

i orten, där godset finnes, eller

liave sin talan mot borgenären förlorat.

Kommer någon efter utmätningen

med anspråk, som nu är sagt, vare

det ej hinder för försäljningen, där

ej överexekutor annorlunda förordnar.

Varder den, som anspråket

väckt, av överexekutor hänvisad att

sin talan efter stämning utföra, åligge

honom att inom en månad därefter

väcka talan vid äventyr, som förut

är nämnt. Vill borgenär själv väcka

talan, stånde det honom fritt.

Vad sålunda

§•

Påstår annan sig vara ägare till lös

egendom, som finnes i gäldenärs bo,

men kan ej genast visa sin rätt, vare

hans anspråk ej hinder för egendomens

utmätande; bjuder han vid utmätningen

sannolika skäl för sitt påstående,

skall utmätningsmannen

hänvisa honom att inom en månad

väcka talan mot borgenären och gäldenären

vid den domstol, till vilken

utmätningsmannens tjänstgöringsområde

hör, vid äventyr att han förlorar

sin talan mot borgenären; och

må egendomen ej säljas förrän tvisten

blivit prövad eller tiden för talans

väckande utgått.

Kommer någon efter utmätningen

med anspråk, som nu är sagt, och

sker ej rättelse enligt 77 §, skall anspråket

icke utgöra hinder för försäljning,

med mindre överexekutor

förordnar annorlunda. Hänvisar överexekutor

den, som framställt anspråket,

att väcka talan vid domstol enligt

vad i 1 mom. stadgas, skall vad

där sägs om verkan av sådant beslut

äga motsvarande tillämpning.

Vill borgenär själv väcka talan, står

det honom fritt,

i egendom.

77 §.

Då utmätning av lös egendom så

verkställd är, som i 73 § samt 74, 75

eller 76 § sägs, njute borgenär förmånsrätt

i det utmätta, efter ty i 17

kap. 8 § handelsbalken stadgas.

Då utmätning av lös egendom är

verkställd så som i 73 § samt 74, 75

eller 76 § sägs, njuter borgenären

förmånsrätt i det utmätta efter vad

som stadgas i 17 kap. 8 § handelsbalken,

såvitt ej utmätningen enligt

vad nedan sägs eller eljest går åter

eller undanröjes.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Finner utmätningsmannen på

grund av anspråk som i 69 § sägs eller

eljest, att egendomen eller del därav

ej bort utmätas, äger han föranstalta

om rättelse, sedan borgenären,

där så kan ske, beretts tillfälle att

yttra sig; dock må sådan rättelse ej

vidtagas senare än två veckor från

det förrättningen ägde rum.

Om åtgärd enligt 2 mom. skall utmätningsmannen

genast underrätta

dem, vilkas rätt är i fråga, så ock

överexekutor, därest klagan förts

över utmätningen.

79 §.

Utmätes fast------och värderade.

Finnes å______annan station.

Vad nu______hos överexekutor

Är egendomen intecknad gemen

samt med annan egendom och finnes

för någon av egendomarna icke uppskattning

till allmän bevillning, skall

värdering ske jämväl av den eller de

andra egendomarna; skolande om

förrättningen ägarna underrättas på

sätt i 60 § stadgas.

Är egendomen intecknad gemensamt

med annan egendom och finnes

för någon av egendomarna icke

särskilt taxeringsvärde, skall värdering

ske jämväl av den eller de andra

egendomarna. Om förrättningen

skola ägarna underrättas på sätt i 59

§ stadgas.

84

Vid all utmätning skall, om gäldenär

eller borgenär det äskar, protokoll

över förrättningen genast eller,

där det ej kan ske, nästa dag hållas

honom tillhanda; vare ock utmätningsmannen

pliktig, om protokollet

ej på stället lämnas till gäldenären,

att genast tillställa honom eller, då

han ej är när, annan, som enligt 59 §

varit om förrättningen tillsagd, skriftlig

uppgift på skuldbeloppet till så

kapital, som ränta och lagsökningskostnad,

grunden för utmätningen

och dagen, då den blivit verkställd.

§•

Över verkställd utmätning skall utmätningsmannen,

om gäldenären är

närvarande, genast överlämna bevis.

Är ej gäldenären tillstädes, skall

beviset senast nästa söckendag sändas

till honom med posten eller lämnas

på annat lämpligt sätt. Var någon

som i 60 § 2 mom. sägs tillstädes

vid förrättningen, skall tillika ett exemplar

genast lämnas denne, med anmodan

att underrätta gäldenären där
om■

. „ ...

Protokoll över utmätning eller försök

därtill skall, om gäldenär eller

borgenär begär det, hallas honom till

handa utan dröjsmål.

86 §.

Har borgenär, som sökt utmätning,

lämnat gäldenär anstånd med betalningen,

må ej målet därigenom uppehållas

utöver sex månader från den

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

dag, då utmätningsmannen mottagit

de i 54 eller 56 § omförmälda handlingar.

Fortfar anståndet vid utgången

av nämnda tid, vare ansökningen

förfallen och gånge verkställd utmätning

åter.

Har, då genom domstols eller lagsökningsdomares

utslag intecknad

fordran fastställts till betalning ur

fast egendom, borgenären icke sist

två månader efter det utslaget vunnit

laga kraft, antingen med företeende

av bevis därom samt av den

handling i huvudskrift, på grund varav

betalning blivit sökt, begärt försäljning

av egendomen eller ock äskat

tvångsförvaltning, förfalle den

verkan utslaget enligt 77 a § medfört.

Lag samma vare, där borgenären

begärt sådan verkställighet, som

nu sagts, men därefter lämnat gäldenären

anstånd, som fortfar när sex

månader förflutit från det verkställigheten

begärdes.

Har borgenären, när intecknad

fordran fastställts till betalning ur

fast egendom, icke sist två månader

efter det beslutet vann laga kraft begärt

försäljning eller tvångsförvaltning

av egendomen, förfaller den verkan

som beslutet enligt 77 a § medfört.

Borgenär, som begär försäljning,

är pliktig att förete lagakraftbevis

samt i huvudskrift den handling på

grund varav betalning blivit sökt. Efterkommer

han ej föreläggande härom,

avskrives framställningen.

Har fordran------till

Har fordran eller rättighet tagits i

mät och var, då utmätningen skedde,

fråga om fordringens eller rättighetens

bestånd beroende på särskild

prövning eller avgjord genom beslut

som ej vunnit laga kraft, må det utmätta

ej utan gäldenärens samtycke

säljas förr än tvisten blivit slutligen

avgjord eller ock borgenären ställt

pant eller borgen för den skada som

k.?n.. tillskyndas gäldenären genom

försäljningen. Förekommer eljest på

grund av förhållande, som kan antagas

vara av tillfällig natur, anledning

därtill att utmätt fordran eller

rättighet skall säljas till uppenbart

underpris, anmäle utmätningsmannen

det för överexekutor, som äger förordna

om uppskov med försäljningen

på viss tid, överexekutor obetaget att,

om anledning därtill uppkommer,

aterkalla beslutet. Det åligger utmätningsmannen

att, sedan tid för uppskov

som nu är sagt gått till ända,

ånyo företaga målet.

b §.

sammanträdet.

Har fordran eller rättighet tagits i

mät och var, då utmätningen skedde,

fråga om fordringens eller rättighetens

bestånd beroende på särskild

prövning eller avgjord genom beslut

som ej vunnit laga kraft, må det utmätta

ej utan gäldenärens samtycke

säljas förrän tvisten blivit slutligen

avgjord eller borgenären ställt pant

eller borgen för den skada som kan

tillskyndas gäldenären genom försäljningen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

9

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

88

Finnes, då utmätning skett, att gäldenären

till följd av sjukdom eller arbetslöshet

eller på grund av annan

särskild orsak huvudsakligen utan

egen skuld råkat i betalningssvårigheter,

som kunna antagas vara av tillfällig

natur, äge överexekutor, såframt

icke borgenärens rätt till betalning

äventyras eller hans rätt eljest

otillbörligt åsidosättes, förordna om

uppskov med försäljning av egendomen

på viss tid, ej över sex månader

från det utmätningsmannen mottog

de i 54 eller 56 § omförmälda handlingar.

överexekutor må föreskriva

villkor för uppskovet och, om anledning

därtill uppkommer, återkalla

förordnandet.

Har genom domstols eller lagsökningsdomares

utslag intecknad fordran

fastställts till betalning ur fast

egendom, skall tid, som ovan sägs,

§•

I mål om utmätning skall utmätningsmannen

skyndsamt vidtaga vad

på honom ankommer för att utmätningen

skall verkställas. Såvitt möjligt

skall utmätnings för rättning hållas

inom fyra veckor från det utmätningsmannen

mottog de i 54, 54 a eller

55 § nämnda handlingarna. Lämnar

borgenären anstånd med utmätningen

och fortfar anståndet utöver

sex månader från nämnda tidpunkt,

är ansökningen förfallen.

Sedan utmätning skett, åligger det

utmätningsmannen eller, om målet är

anhängigt hos överexekutor, denne att

utan onödigt uppehåll vidtaga erforderliga

åtgärder för att försäljning

skall komma till stånd. Om ej hinder

möter eller uppskov meddelas enligt

vad nedan stadgas, skall försäljning

ske inom två månader från utmätningen;

dock skall beträffande fast

egendom, fartyg som sägs i 94 §, luftfartyg

och intecknade reservdelar till

luftfartyg i stället gälla en tid av fyra

månader från utmätningen eller, när

intecknad fordran fastställts till betalning

ur fast egendom, från det försäljning

av egendomen begärdes.

Kan av särskild anledning antagas

att utmätt egendom kommer att säljas

till underpris eller finnes, att gäldenären

av särskild orsak huvudsakligen

utan egen skuld råkat i betalningssvårigheter

som kunna antagas

vara av tillfällig natur, eller äro eljest

synnerliga skäl till uppskov, äger

utmätningsmannen eller överexekutor,

hos vilken målet är anhängigt,

medgiva uppskov med försäljningen

på viss tid, såframt icke borgenärens

rätt till betalning äventyras eller

hans rätt eljest otillbörligt åsidosättes.

Uppskov som nu sagts må ej

utsträckas utöver sex månader från

den tidpunkt som angivits i 2 mom.

Medgivandet må förenas med särskilda

villkor och, om anledning förekommer

därtill, återkallas.

överexekutor äger, därest föreliggande

omständigheter påkalla det,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

(Nuvarande lydelse)

räknas från det försäljning av egendomen

begärdes.

Det åligger utmätningsman att, om

skäl till uppskov föreligger i ett av

honom handlagt mål, göra anmälan

därom hos överexekutor. Sedan tid

för uppskov gått till ända, skall utmätningsman

eller överexekutor, hos

vilken målet är anhängigt, ånyo företaga

målet.

(Föreslagen lydelse)

förordna om ytterligare uppskov med

försäljningen. Det åligger utmätningsman

att, om skäl till sådant

uppskov förekommer i ett av honom

handlagt mål, göra anmälan därom

hos överexekutor.

Lämnar borgenären anstånd med

försäljningen och fortfar anståndet

utöver sex månader från den tidpunkt

som angivits i 2 mom., skall utmätningen

gå åter eller, när fordran fastställts

till betalning ur fast egendom,

den verkan varom i 77 a § sägs förfalla.

Sedan tid för anstånd eller uppskov

gått till ända, skall utmätningsman

eller överexekutor, hos vilken målet

är anhängigt, självmant företaga detta.

162 §.

Är ej utmätning förrättad och, där

lös egendom av annat slag, än i 163

och 165 §§ sägs, tagits i mät, försäljning

därav verkställd inom två månader,

sedan landsfiskal emottagit

de handlingar, som i 54 och 56 §§

nämnas, och inom en månad, sedan

stadsfogde sådana handlingar emottagit;

svare utmätningsmannen själv

för det belopp, varför utmätning bort

ske, i den mån han ej förmår visa, att

skada av dröjsmålet icke uppkommit.

Styrker utmätningsmannen, att

borgenär lämnat gäldenär anstånd

med betalningen eller att för utmätning

eller försäljning mött hinder,

som utmätningsmannen ej kunnat förekomma,

vare han från all ansvarighet

fri. Möter sådant hinder, bör det,

vid äventyr att det eljest ej må till

ursäkt räknas, genast antecknas i den

dagbok, som skall av utmätningsmannen

hållas.

Har för bestämt fall utmätningsman

sist andra söckendagen efter

emottagandet av de i 54 och 56 §§

omförmälda handlingarna i sitt ställe,

enligt vad särskilt finnes stadgat,

satt annan till utmätningsman samt

därom omedelbart gjort anteckning i

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

dagboken, skall den ansvarighet, som

enligt vad ovan sagts åligger utmätningsmannen,

i stället gälla den till

utmätningsman satte; dock skall hinder,

som avses i andra stycket, för

att lända denne till ursäkt genast

skriftligen anmälas hos utmätningsmannen.

163 §.

Är fartyg, i annat fall än i 165 §

sägs, eller gods i fartyg eller i luftfartyg

utmätt, eller skall utmätt fordran

eller rättighet säljas, och varder ej

det utmätta sålt å landet inom tre

månader och i stad inom två månader

efter det utmätningsmannen

emottagit de i 54 och 56 §§ nämnda

handlingar; vare om ansvarigheten

lag som i 162 § sägs.

165 §.

Har utmätning skett av fast egendom

eller luftfartyg eller intecknade

reservdelar till sådant fartyg, eller, å

landet, av fartyg, som i 94 § sägs,

skall utmätningsmannen så skyndsamt

vidtaga alla de åtgärder, vilka

på honom ankomma, att försäljningen

av det utmätta ej må genom hans

vållande fördröjas, i fråga om fast

egendom, å landet över fyra månader

och i stad över tre månader, samt

beträffande annan egendom, som

nyss är sagd, över tre månader från

mottagandet av de i 5b och 56 §§

nämnda handlingar.

183 §.

Då kvarstad lägges å lös egendom, Då kvarstad lägges å lös egendom,

varde med den så förfaret, som då skall med den så förfaras som då dydylik

egendom utmätes; dock vare, lik egendom utmätes; om kvarstaden

där kvarstaden ej sker till säkerhet ej sker till säkerhet för fordran, erför

fordran, värdering icke av nöden, fordras dock ej värdering. Vad i 56

och 60 a §§ är föreskrivet i fråga

om utmätning skall äga motsvarande

tillämpning med avseende å verkställighet

av kvarstad.

Ej må----------mät tagas.

Har kvarstad------egendom stadgas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

185

Lös egendom------—--

Vad i 183 § är stadgat om försäljning

av lös egendom, å vilken lagts

kvarstad, skall äga motsvarande tilllämpning

i fråga om lös egendom,

som ställts under skingringsförbud.

193

Förordnande, varom —----

Utmätningsmannen äge, där förhållandena

därtill föranleda, medgiva

skäligt anstånd med vräkningen,

dock högst sex dagar utöver den i 1

mom. stadgade tid.

Vad här —--------äga

201

För klagan över utmätning äge

gäldenär tid av femton dagar från det

utmätningen fullbordats eller blivit i

fall, varom i 75 § sägs, hos gåldenären

verkställd. Är borgenär missnöjd

med förrättningen, ingive sin klagoskrift

inom samma tid från det han

erhöll del av protokollet över utmätningen.

202

Vill någon klaga över utmätningsmans

åtgärd vid auktion å fast egendom,

göre det sist å femtonde dagen

därefter; dock att klagan över borgenärsförteckningen,

där ej fråga är om

bestämmande av lägsta budet eller

andra villkor för försäljningen, skall

föras i den ordning 203 § stadgar.

§.

---är sagt.

Vad i 56 § 1, 2 och i mom. är föreskrivet

om utmätning skall äga

motsvarande tillämpning med avseende

å verkställighet av skingringsförbud.

Bestämmelsen i 183 § om försäljning

av lös egendom, å vilken

lagts kvarstad, skall gälla även i fråga

om lös egendom, som ställts under

skingringsförbud.

§•

av nöden.

Utmätningsmannen äger, om förhållandena

föranleda därtill, medgiva

särskilt anstånd med vräkningen under

högst en vecka. Äro synnerliga

skäl, må anståndet utsträckas att gälla

högst fyra veckor, om skälig gottgörelse

erlägges för hela den tid anstånd

sålunda medgives utöver den i

1 mom. angivna tiden och i övrigt

otillbörligt intrång i sökandens eller

annans rätt ej vållas.

rum.

§•

Vill gäldenär eller borgenär klaga

över utmätning, skall han inkomma

till överexekutor med klagoskrift

inom tre veckor från den dag, då han

erhöll del av protokoll eller bevis om

utmätningen.

Vidtages rättelse jämlikt 77 § 2

mom., äger borgenären föra talan

däremot inom tre veckor från den

dag, då han erhöll del av protokoll

eller underrättelse om åtgärden.

§•

Vill någon klaga över utmätningsmans

åtgärd vid auktion å fast egendom,

skall han inkomma till överexekutor

med klagoskrift inom tre

veckor från auktionsdagen; dock att

klagan över borgenärsförteckningen,

där ej fråga är om bestämmande av

lägsta budet eller andra villkor för

försäljningen, skall föras i den ordning

203 § stadgar.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

203 §.

Är någon missnöjd med utmät- Är någon missDÖjd med utmätningsmans

förslag till fördelning av ningsmans förslag till_ fördelning av

köpeskilling för utmätningsvis såld köpeskilling för utmätningsvis såld

egendom eller av medel, som i 143 § egendom eller av medel, som avses

2 mom. avses eller som influtit under i 143 § 2 mom. eller som influtit untvångsförvaltning,

ingive sin klago- der tvångsförvaltning, skall han inskrift

till överexekutor sist å tjugon- komma till överexekutor med klagode

dagen från det förslaget avgavs. skrift inom tre veckor från den dag,

då förslaget avgavs.

207 §.

Yrkar borgenär hos överexekutor,

att utmätningsman skall, efter ty i

162 och 163 §§ stadgas, själv svara

för vad utmätas bort, eller söker någon

eljest hos överexekutor skadestånd

av utmätningsman, förty att

han i utsökningsmål orätt förfarit;

äge överexekutor, där han finner sökandens

rätt uppenbar, honom därtill

förhjälpa. I annat fall varde sökanden

hänvisad att sin talan efter

stämning vid domstol utföra.

208 a §.

Klagan i fråga om utmätningsmans

behörighet må ej föranleda upphävande

av redan vidtagen åtgärd, om

den som åtgärden rör skäligen kunnat

tillvarataga sin rätt hos utmätningsmannen

eller hos överexekutor

samt åtgärden i övrigt finnes hava

varit ändamålsenlig och höra till utmätningsmans

åligganden.

Överexekutor äger, när åtgärd av

obehörig utmätningsman undanröjes,

bestämma vilken utmätningsman

som skall företaga målet till ny behandling.

Finnes åtgärden böra bestå,

oaktat målet bort upptagas av annan

utmätningsman, må överexekutor, om

skål äro därtill, överflytta målets fortsatta

handläggning till denne.

210 §.

Ej må-----annorledes förordnar.

Utslag, varigenom överexekutor föreskriver

ändring med avseende å utmätningsmans

åtgärd, skall omedelbart

lända till efterrättelse, om ej annorlunda

förordnas. 1 mål om utmät

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ning skall dock redan verkställd åtgärd

ej gå åter innan utslaget vunnit

laga kraft, med mindre överexekutor

förordnat därom.

216 §.

Vill någon klaga däröver, att han Vill någon klaga däröver, att han

av överexekutor blivit fälld till an- av överexekutor blivit fälld till ansvar

enligt 11 § eller till skadestånd svar enligt 11 §, och är utslaget ej

enligt 207 §, och är utslaget ej för för honom muntligen avkunnat, ålighonom

muntligen avkunnat, åligge ger honom att inom tre veckor från

honom att inom tre veckor från den den dag, utslaget genom överexekudag,

utslaget genom överexekutors tors försorg delgavs honom, inkomförsorg

honom delgavs, till överexe- ma till överexekutor med besvärsinkutor

inkomma med besvärsinlaga. laga.

218 §.

Sedan besvär-----195 § 1 mom. sägs.

Vad i 53 och 210 §§ sägs skall äga

motsvarande tillämpning i fråga om

verkställighet av hovrätts utslag eller

beslut.

218 a §.

Vad i 208 a § stadgas med avseende

å klagan i fråga om utmätningsmans

behörighet skall äga motsvarande

tillämpning beträffande klagan

över att mål upptagits av överexekutor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1964.

Med avseende å lagens ikraftträdande

skall i övrigt gälla följande:

1. 52, 207 och 216 §§ i den äldre

lagen skola alltjämt tillämpas i fall,

då yrkande om skadestånd framställts

hos överexekutor före nya lagens

ikraftträdande.

2. 1 fall, då hänvisning att väcka

talan vid domstol givits enligt 69 §

äldre lydelsen, må den talan, om tiden

ej gått till ända före nya lagens

ikraftträdande, därefter väckas antingen

vid domstol, som var behörig

enligt äldre lag, eller vid domstol,

som stadgas i nya lagen.

3. Bestämmelserna i 88 c § skola

icke äga tillämpning i fråga om uttagande

av böter, viten eller annan

med brott förenad påföljd, som inne
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

fattar betalningsskyldighet, och ej

heller vid indrivning av vad som i

mål eller ärende vid domstol eller eljest

i samband med rättegång utgått

av allmänna medel och enligt domstolens

beslut skall återgäldas.

4. I fråga om lid för klagan, när

före nya lagens ikraftträdande utmätningsförrättning

hållits eller utmätningsman

förrättat auktion eller

avgivit fördelningsförslag, skall äldre

lydelsen av 201—203 §§ tillämpas.

2) Lag

om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 20 november 1845 (nr 50 s.

1) i avseende på handel om lösören, som köparen later i säljarens

vård kvarbliva

Härigenom förordnas, att i tredje punkten i 3 § förordningen den 20 november

1845 i avseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens

vård kvarbliva,1 orden »domstolen i den ort, där godset finnes» skola ersättas

med orden »den domstol, till vilken utmätningsmannens tjänstgöringsområde

hör».

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1964.

I fall då jäv framställts vid utmätningstillfälle fore lagens ikraftträdande,

må talan, om tiden för dess väckande ej gått till ända före ikraftträdandet,

därefter väckas antingen vid domstol, som var behörig enligt aldre lag, eller

vid domstol, som stadgas i nya lagen.

3) Lag

om ändrad lydelse av 10 kap. 17 § rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att punkt 6 i 10 kap. 17 § första stycket lättegångsbalken

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

6. tvist, som angår utmätt lös egendom

eller giltigheten av lösöreköpsavhandling

och enligt lag skall upptagas

av rätten i den ort, där egendomen

finnes; eller

6. tvist, som angår utmätt lös egendom

eller giltigheten av lösöreköpsavhandling

och för vilken behörig domstol

är särskilt stadgad; eller

Denna lag träder i kraft den 1 ja

nuari 1964.

» Senaste lydelse se SFS 1947: 470.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

4) Lag

angående ändrad lydelse av 10 § lagen den 11 juni 1915

(nr 219) om avbetalningsköp

Härigenom förordnas, att 10 § lagen den 11 juni 1915 om avbetalningsköp1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

10 §.

Säljaren äge hos utmätningsman- Säljaren äge hos utmätningsman

nen i den ort, där godset finnes, söka söka handräckning för godsets återhandräckning

för godsets återtagan- tagande, under förutsättning att om

de, under förutsättning att om avbe- avbetalningsköpet upprättats en av

talningsköpet upprättats en av köpa- köparen underskriven handling, som

ren underskriven handling, som

1) innehåller förbehåll------återtaga godset;

2) upptager det------betalning; samt

3) angiver vad------till betalning.

Ansökan om------bestyrkt avskrift.

Kostnaden för------av sökanden.

Vad i 59 och 60 §§ utsökningslagen Vad i 56, 59, 60 och 60 a §§ utsökär

föreskrivet i fråga om utmätning ningslagen är föreskrivet i fråga

skall äga motsvarande tillämpning om utmätning skall äga motsvaranmed

avseende å handräckning enligt de tillämpning med avseende å handdenna

lag. räckning enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

196 4. 5

5) Lag

angående ändring i lagen den 14 juni 1917 (nr 380) om införsel i

avlöning, pension eller livränta

Härigenom förordnas, att 1, 6, 8, It och 19—21 §§ lagen den 14 juni 1917

om införsel i avlöning, pension eller livränta2 skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)*

1 §•

År någon enligt rättens eller doma- Är någon enligt lagakraft vunnen

rens beslut eller skriftligt, av två per- dom eller beslut, som må verkställas

soner bevittnat avtal pliktig att till lika med sådan dom, eller enligt

fullgörande av lagstadgad underhålls- skriftligt, av två personer bevittnat

skyldighet utgiva underhållsbidrag avtal pliktig att utgiva underhålls1

Senaste lydelse se SFS 1953:152.

370 ochaave2iy§eseei956^ 97° SFS 195°: 1?9’ av 8 § se 1925: 71> av 11 § se 1944: 304, av 20 § se 1924:

s Mindre språkliga ändringar har 1 regel icke utmärkts genom kursivering.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

till barn, adoptivbarn, föräldrar, bidrag enligt giftermåls- eller föradoptivföräldrar

eller den, med vil- äldrabalken och underlåter han att

ken han är eller varit gift eller utom betala förfallet belopp, äger den unäktenskap

avlat barn, och underlå- derhållsberättigade erhålla införsel i

ter han att betala förfallet belopp, äge den underhållsskyldiges avlöning för

den till underhåll berättigade erhålla tjänst eller annan arbetsanställning

införsel i den underhålls skyldige till- till gäldande av såväl förfallet belopp

kommande avlöning för tjänst eller som bidraget i övrigt, i den mån det

annan arbetsanställning till gäldan- förfaller till betalning.

de av så väl förfallet belopp som bi- Är talan om avtal, som avses i försdraget

i övrigt, i den mån det förfal- ta stycket, anhängig vid domstol,

ler till betalning. äger denna förordna, att införsel på

grund av avtalet tills vidare ej må äga

rum.

§•

Införsel må ej äga rum till gäldande

av bidragsbelopp, som förfallit till

betalning tidigare än två år före början

av den kalendermånad, under vilken

verkställigheten skall ske. Vid

tillämpning av vad nu sagts skall bidrag,

varom sågs i 7 kap. 10 § föräldrabalken,

icke anses förfallet till

betalning innan det blivit till beloppet

bestämt.

1 beslut om införsel må ej givas

bestämmelse, enligt vilken avlöning

skulle komma att innehållas för annat

bidragsbelopp än sådant som är

förfallet då innehållandet skall äga

rum eller som förfaller näst därefter.

8 §•

Yppas, efter-------- sådan jämkning.

Hava förfallna —• — —---utmätningsmannen upphävt.

Sedan underhållskyldigheten upphört,

skall, där ej fråga är om underhållsbidrag,

som fader till barn utom

äktenskap har att erlägga till barnets

moder, beslut om införsel ej vidare

äga tillämpning, ändå att den

underhållsskyldige häftar för oguldet

underhållsbidrag.

11 §•

Det åligge arbetsgivaren att, å tid Det åligger arbetsgivaren att, å tid

som utmätningsmannen bestämmer, som utmätningsmannen bestämmer,

en gång i månaden insätta innehål- en gång i månaden tillställa utmätlet

belopp d tjänstepostgirokonto, ningsmannen innehållet belopp eller,

som denne anvisar, eller, om något om något belopp ej innehållits, med

2 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 saml. 1 avd. Nr 21

6

Införsel må ej beviljas till gäldande

av bidragsbelopp, som förfallit till

betalning, när fråga är om bidrag

som fader till barn utom äktenskap

har att erlägga till barnets moder, tidigare

än två år samt eljest tidigare

än ett år, innan beslutet meddelas.

Ej heller må bestämmelse givas, enligt

vilken avlöning skulle komma att

innehållas för annat bidragsbelopp

än sådant, som är förfallet, då innehållandet

skall äga rum, eller som

näst därefter förfaller.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

belopp ej innehållits, med angivande angivande av orsaken göra anmälan

av orsaken göra anmälan härom till härom till utmätningsmannen; dock

utmätningsmannen; dock äge denne, äger denne, om särskilda skäl föranom

särskilda skäl därtill föranleda, leda därtill, bestämma längre tidsbestämma

längre tidsmellanrum än mellanrum än nu sagts. Innehållet

nu sagts. belopp skall insättas på tjänstepost
girokonto

som utmätningsmannen

anvisar, om ej Konungen medgivit att

medlen i stället må redovisas på annat

sätt.

Utmätningsmannen äge------som innehållits.

Har den--------till utmätningsmannen.

Utmätningsmannen skall-------å införseln.

Till utmätningsmannen---—--är förfallet.

19

Vad i denna lag är stadgat om införsel

i avlöning skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om införsel

i underhållsskyldig tillkommande

pension eller livränta, ändock att sådan

pension eller livränta enligt lag

eller Konungens förordnande är undantagen

från utmätning för gäld.

20

Är enskild försörjningsskyldig enligt

myndighets beslut pliktig att till

fattigvårdsstyrelse utgiva bidrag till

den försörj ningsberättigades underhåll

för tid efter beslutets meddelande,

skall beträffande sådant bidrag

vad i denna lag är stadgat om införsel

i avlöning, pension eller livränta

för underhållsbidrag, som utgår till

den underhållsberättigade, äga motsvarande

tillämpning.

Lag samma vare beträffande sådant

bidrag till barns vård, som någon enligt

myndighets beslut eller skriftligt,

av två personer bevittnat avtal är

pliktig att till fullgörande av ersätt
-

§•

Vad i denna lag är stadgat om införsel

i avlöning skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om införsel

i underhållsskyldig tillkommande

pension eller livränta, ändock att sådan

pension eller livränta är undantagen

från utmätning för gäld.

Med underhållsskyldig tillkommande

förmån, som avses i första stycket,

skall jämställas sjukpenning eller annan

dagersättning, som utgår på

grund av sjukdom eller olycksfall eller

av annan sådan anledning. Beträffande

ärenden om införsel i dylik ersättning

må dock Konungen stadga de

avvikelser från lagens bestämmelser

om förfarandet som föranledas av

ärendenas beskaffenhet.

§■ __

Är enskild för sörj ningsskyldig enligt

myndighets beslut pliktig att till

socialnämnd utgiva bidrag till den

försörj ningsberättigades underhåll för

tid efter beslutets meddelande, skall

beträffande sådant bidrag vad i denna

lag är stadgat om införsel för underhållsbidrag,

som utgår till den underhållsberättigade,

äga motsvarande

tillämpning.

Lag samma vare beträffande sådant

bidrag till barns vård, som någon enligt

myndighets beslut eller skriftligt,

av två'' personer bevittnat avtal är

pliktig att till fullgörande av ersätt
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

nings skyldighet jämlikt lagen om ningsskyldighet jämlikt barnavårdssamhällets

barnavård utgiva till bär- lagen utgiva till barnavårdsnämnd för

navårdsnämnd för tid efter beslutets tid efter beslutets meddelande eller

meddelande eller avtalets träffande, avtalets träffande.

21 §•

Häftar någon------och undantag:

1) Vad i------avgiva yttrande.

2) Sedan tre-------äga tillämpning. ,,

3) Beviljas införsel------bidragets betalning.

Har gäldenär------efter skatteavdraget. .. \yM

4) Vadi------äga tillämpning. barn

5) Det åligge------hos denneM\ua uY\ Vs y roynA noV\«.(\ him

6) Arbetsgivaren vare-----?nr> hava ipnehållits,^ \\\\

7) I fråga — —----meddelade bestäpamelser.- \.,.n i •/.VKiiyiiu» ma*

8) Finnes beträffande------v-ttp sådant biträde,nmiornHi nivA

9) Införsel må ej beviljas i sjukpenning

eller annan dagersättning,

som utgår på grund av sjukdom eller

olycksfall eller av annan sådan anledning.

tnvAiivÄ i k>\) v, v. i'', (ilo rw

t A,t,vi\v, " ■ ■ i ,Uv> vmrAvj;".

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1964-. iY\ri ->V t''böi’c..s\

Beslut om införsel, som är gällande

vid lagens ikraftträdande, må jämväl

därefter tillämpas i enlighet med

äldre lag, intill dess part påkallar tilllämpning

av 6 § i dess nya lydelse eller

eljest beslut om jämkning eller

nytt beslut meddelas. Upphör i sådant

fall underhållsskyldigheten och kan

till följd därav enligt 8 § i dess äldre

lydelse införsel ej vidare äga rum, må

beslutet tillämpas enligt vad i 6 § i

dess nya lydelse sägs, även om beslutet

har annat innehåll.

6) Förordning

om ändrad lydelse av 60 § 3 mom. uppbördsförordningen den

5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 60 § 3 mom. uppbördsförordningen den 5 juni

19531 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

60 §.

3 mom. Vad i utsökningslagen siad- 3 mom. Bestämmelserna i 88 c § utgås

om skyldighet för borgenär att i sökningslagen skola icke aga tillamp
1

Senaste lydelse se SFS 1954: 340.

Dihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 1 avd. 1Vr 21

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

vissa fall förskjuta kostnad äger ej

tillämpning vid utmätning för skatt.

Utmätning må även i gäldenärens

frånvaro genast förrättas utan att sådan

underrättelse, varom i 59 och 60

§§ utsökningslagen sägs, blivit honom

meddelad. Skall utmätning ske av gäldenären

tillhörig fast egendom, som

finnes å annan ort än där han har sitt

hemvist, skall dock underrättelse

jämte uppgift om förrättnings stället

med rekommenderat tjänstebrev senast

fjorton dagar före förrättningen

avsändas till gäldenären under adress,

som angivits i Testlängden eller eljest

kan av utmätningsmannen utrönas.

Återkommer brevet såsom obeställbart,

skall utmätningsmannen därom

underrätta överexekutor vid insändandet

av protokoll över utmätningen;

och åligger det i sådant fall överexekutor

att, innan vidare åtgärder

för egendomens försäljning vidtagas,

anställa de ytterligare efterforskningar

rörande gäldenärens vistelseort,

som med hänsyn till av utmätningsmannen

redan vidtagna åtgärder och

övriga omständigheter må anses erforderliga,

samt, om vistelseorten därvid

utrönes, på sätt överexekutor finner

lämpligt lämna gäldenären underrättelse

om utmätningen. Har egendomen

veterligen övergått till ny ägare,

skola åtgärder varom i detta stycke

sägs i stället vidtagas för hans underrättande.

Kan hans adress ej utrönas,

bär dock underrättelse lämnas förre

agaren. I

ning vid utmätning för skatt, ej heller

vad i nämnda lag stadgas om skyldighet

för borgenär att i vissa fall förskjuta

kostnad.

Denna förordning träder i kraft den

1 januari 196b.

I samband med propositionen har utskottet behandlat två i anlednin^ av

densamma väckta motioner, nämligen

dels motionen II: 735 av herr Hamrin i Jönköping,

dels motionen II: 736 av herrar Wahrendorff och Börjesson i Falköping.

För yrkandena i motionerna samt de skäl motionärerna anfört till stöd

därför lämnas redogörelse i det följande.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av ett delbetänkande från lagberedningen föreslås i propositionen

ett flertal partiella reformer inom utsökningsrätten, i avbidan på den

mera genomgripande omarbetning av utsökningslagstiftningen som ingår i

beredningens uppdrag.

Huvudparten av förslagen rör utmätningsinstitutet. Sålunda föreslås, att

utmätning i likhet med vad som gäller i fråga om införsel skall kunna ske

på grundval av skriftligt avtal om underhållsbidrag. Utmätningsmannen i

gäldenärens hemvist föreslås få generell kompetens att verkställa utmätning

i gäldenärens egendom, oavsett om denna finnes inom utmätningsmannens

distrikt eller icke, med rätt för borgenären att om han det hellre vill vända

sig till utmätningsmannen i den ort, där egendomen finnes. I propositionen

förordas vidare mera tidsenliga former för gäldenärens underrättande om

förestående utmätning och verkställd utmätning. Propositionen innehåller

även förslag om befogenhet för utmätningsman att vidtaga interimistiska

åtgärder för att säkerställa eventuell utmätning. Därjämte föreslås utmätningsman

få befogenhet att inom viss kortare tid själv rätta utmätning som

blivit felaktig. Vidare förordas en viss uppmjukning av de tidsfrister, som

nu gäller för vidtagande av olika utmätningsåtgärder.

Vad angår vräkningsinstitutet innehåller propositionen förslag om vidgade

möjligheter att medge anstånd med vräkning.

I införsellagen förordas ändrade regler om preskription av rätten till införsel

för äldre underhållsbidrag. Vidare föreslås rätt att även efter underhållsskyldighetens

upphörande få införsel för oguldna underhållsbidrag. Propositionen

upptager även förslag om rätt till införsel i sjukpenning och annan

dylik dagersättning för uttagande av underhållsbidrag.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1964.

Lagförslagens tillkomst

Krav på en mera allmän översyn av utsökningsrätten började framföras

under 1940-talet. Vid 1.945 års riksdag väcktes motioner i ämnet med hemställan

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om revision

av UL och i samband därmed stående lagstiftning. Första lagutskottet framhöll

i avgivet utlåtande bl. a., att UL icke svarade mot nutida krav samt att

bristerna kunde avhjälpas endast genom en fullständig omarbetning. Enligt

vad utskottet vidare anförde skulle det reformarbete utskottet förordade bli

av stor omfattning och säkerligen taga åtskillig tid i ansprak. Utskottet

fann det därför önskvärt, att utredningsarbetet icke skulle komma att hindra

partiella reformer, vilkas genomförande var så trängande att de ej borde

anstå ända till det stora reformarbetets slut. Riksdagen biföll i enlighet med

utskottets hemställan motionärernas yrkande (IVU 39, Rskr 365).

Under 1940-talet framställdes vidare krav om ändring av utsökningslagstiftningen

på en speciell punkt, nämligen så att införsel skulle kunna

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

beviljas för skadestånd i brottmål. I motioner vid 19H års riksdag hemställdes

sålunda om utredning och förslag till sådana ändringar av InfL, att införsel

kunde erhållas jämväl för skadestånd som utdömts på grund av

misshandelsbrott. törsta lagutskottet fann förslaget värt beaktande inen

hemställde likväl, att motionerna icke skulle föranleda till någon riksdagens

åtgärd, enär frågan borde lösas i ett större sammanhang. — Frågan om

utvidgning av införselinstitutet till att avse skadeståndsfordringar på grund

av brott har därefter varit föremål för behandling i olika former vid riksdagarna

1952, 1954, 1957, 1958, 1959, 1960 och 1961. Den har också berörts

av strafflagberedningen i dess slutbetänkande med förslag till »Skyddslag»

(SOU 1956: 55). På senare tid har röster även höjts för att införselinstiiuiet

borde ställas till förfogande för indrivning av fordringar i allmänhet.

Under 1950-talet har i åtskilliga sammanhang betonats angelägenheten

av att det genom 1945 års riksdagsskrivelse begärda lagstiftningsarbetet

snarast kom till stånd. Bland annat har riksdagen år 1957 ånyo framhållit,

att den blivande utredningen borde få möjlighet att framlägga förslag, avsedda

att i avbidan på en helt ny utsökningslagstiftning tills vidare komplettera

UL (IPU 9, Rskr 127).

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 september 1957 tillsattes

en särskild utredning för förberedande översyn av UL och därmed

sammanhängande lagstiftning. I direktiven för utredningen angavs, att det

förberedelsearbete som skulle utföras borde taga sikte på att kartlägga

problemen och planlägga en reform av hela utsökningsrätten; i den mån

det emellertid under arbetets gång visade sig, att vissa spörsmål var av

sådan beskaffenhet att de trängde till omedelbar lösning, borde förslag till

erforderliga lagändringar utarbetas och framläggas.

Till utredningen överlämnades, för att tagas \ beaktande vid dess arbete,

ett stort antal under årens lopp inkomna framställningar och förslag om

andringar på utsökningslagstiftningens område jämte material som samlats

i anslutning därtill.

Genom rundfrågor till ett avsevärt antal myndigheter m. fl. insamlade

den förberedande utredningen själv material om de brister som givit sig

till känna på utsökningsrättens område och vad som enligt de olika instäm

sernas mening borde åtgöras för att komma till rätta med förhållandena.

Utredningen verkställde också specialundersökningar beträffande flera problem,

bl. a. undersökningar av statistisk natur. På utredningens förslag genomfördes

ett par smärre reformer; därjämte utarbetades inom utredningen

preliminära utkast till vissa andra reformer.

Den förberedande utredningen upphörde med utgången av oktober 1960.

Dess material överlämnades därvid till lagberedningen.

Genom beslut den 30 september 1960 har Kungl. Maj :t bestämt, att lagberedningen

skulle upptaga frågan om reformering av utsökningslagen och

darmed sammanhängande lagstiftning. Samtidigt utsågs till ordförande i

beredningen justitierådet A. G. Walin och till ledamöter hovrättsråden

C. U. V. Lundvik och H. N. I. Ulveson.

Beredningen är enligt sina direktiv oförhindrad att, i den mån under ar
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Första lagutskottets utlåtande i*r 21 år 1963

betets gång anledning därtill yppas, framlägga förslag till partiella reformer

i avvaktan på översynen av lagstiftningen i dess helhet. I enlighet härmed

har beredningen med förtur upptagit ett antal frågor om utmätning,

handräckning och införsel m. m. och därvid begagnat sig av det material

som samlats av den med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20 september

1957 tillsatta utredningen för förberedande översyn av utsökningslagen

m. m. Resultatet av arbetet föreligger i form av betänkande den 6 oktober

1961 — »Utsökningsrätt I» (SOU 1961: 53) — med förslag till vissa partiella

reformer som det funnits angeläget att snarast genomföra.

Över betänkandet har efter remiss utlåtanden avgivits av socialstyrelsen,

riksrevisionsverket, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Malmöhus, Örebro,

Västernorrlands och Norrbottens län, överexekutorerna i Göteborg och

Norrköping samt uppbördsutredningen.

Överståthållarämbetet har bifogat yttrande av exekutionsdirektören i

Stockholm. Länsstyrelserna har överlämnat, länsstyrelsen i Malmöhus län

yttranden från överexekutor i Malmö och stadsfogdarna därstädes ävensom

från landsfiskalen-utmätningsmannen i Eslövs distrikt samt landsfiskalerna

i Höganäs, Mörarps och Svedala distrikt, länsstyrelsen i Örebro län yttranden

från landsfiskalen-utmätningsmannen i Karlskoga distrikt, landsfiskalen

i Lekebergs distrikt och styrelsen för länsavdelningen av föreningen

Sveriges landsfiskaler, länsstyrelsen i Västernorrlands län yttranden från

landsfiskalerna-utmätningsmännen i Sköns och Sollefteå distrikt, landsfiskalerna

i Kramfors, Torps och Ramsele distrikt, stadsfogdarna i Härnösand

och Sundsvall ävensom Västernorrlands länsavdelning av föreningen Sveriges

landsfiskaler samt länsstyrelsen i Norrbottens län yttranden från

landsfiskalerna-utmätningsmännen i Bodens, Gällivare, Kiruna och Piteå

distrikt och stadsfogden i Luleå. Överexekutorerna i Göteborg och Nori-köping

har var för sig bifogat yttranden av förste och andre stadsfogdarna i

staden.

Riksförsäkringsverket har avgivit infordrat utlåtande i vad angår frågan

om införsel i sjukpenning. Ämbetsverket har därvid samrått med Svenska

sjukkasseförbundet och Socialförsäkringsbolagens förening.

Tillfälle att avgiva yttrande över betänkandet har även beretts uppbördsorganisationskommittén,

Sveriges advokatsamfund, Föreningarna Sveriges

landsfiskaler och Sveriges stadsfogdar, Svenska exekutionsmännens riksförbund,

Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund,

Svenska socialvårdsförbundet, Sveriges fastighetsägareförbund, Hyresgästernas

riksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk, Stockholms stads

rättshjälpsanstalt, Göteborgs stads rättshjälpsanstalt, Fredrika-Bremer-Förbundet,

Sveriges husmodersföreningars riksförbund och Yrkeskvinnors samarbetsförbund.

Yttranden bär inkommit från samtliga utom uppbördsorganisalionskommittén.

Yttranden har jämväl inkommit från Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister

och Svenska företagares riksförbund. Dessutom har besvärssakkunniga

ingivit en av betänkandet föranledd promemoria angående förfarandet

i utsökningsmål.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

Sedan lagrådets utlåtande över lagberedningens förenämnda förslag inhämtats,

har ärendet varit föremål för ytterligare överväganden inom justitiedepartementet.

Gällande utsökningsrätt

Den främsta källan till utsökningsrätten är alltjämt 1877 års utsökningslag

(UL), som trädde i kraft den 1 januari 1879 och då ersatte utsökningsbalken

i 1734 års lag. UL har under sin giltighetstid ändrats i åtskilliga avseenden.

Mest genomgripande var de ändringar som skedde genom 1912 års

lagstiftning om exekution i fast egendom. När landsfiskal vid 1917 års omorganisation

av fögderiförvaltningen blev utmätningsman på landet, vidtogs

åtskilliga ändringar av praktisk-organisatorisk art. År 1919 ändrades reglerna

om vad som skall undantagas från utmätning, de s. k. beneficiumreglerna,

vilka även senare jämkats. En reform av principiell räckvidd skedde

genom 1937 års lagsökningslag, som flyttade lagsökningsprocessen från utsökningsmyndighet

till judiciell myndighet. Samma år tillkom den s. k. lex

Marsjö med vissa nya bestämmelser om utmätning och realisation av fordran

och annan rättighet. Vidare har UL år 1946 ändrats i åtskilliga delar

med anledning av nya rättegångsbalken. Under årens lopp har UL också i

övrigt ändrats på olika punkter — ofta i samband med lagstiftningsarbeten

på andra rättsområden.

Vid sidan av utsökningslagen har tillkommit annan exekutionsrättslig lagstiftning,

framför allt 1917 års lag om införsel i avlöning, pension eller livränta

(InfL). Till InfL ansluter sig den samtidigt tillkomna lagen om förbud

för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket. Praktiskt betydelsefulla

är vidare de exekutionsrättsliga bestämmelserna i 1915 års lag om avbetalningsköp

(AvbL).

UL, AvbL och InfL kompletteras av de s. k. dagbokskungörelserna (DbKU

och DbKInf), båda från år 1917. I administrativ ordning har också meddelats

särskilda kungörelser om domsverkställare och om exekutionsbiträden.

Av praktisk vikt särskilt för utmätningsmännens förrättningar enligt UL

och AvbL är vidare 1878 års förordning angående ersättning till förrättningsmän

för utmätning i enskilda mål samt till stämningsmän m. in.

(ErsF 1878).

På grundval av konventioner med främmande stater har tillkommit flera

lagar om verkställighet av utländska domar m. in. De viktigaste är 1931 års

lag om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland,

Island eller Norge (Nord IndrL) samt 1932 års lag om erkännande och

verkställighet av dom, som meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge

(Nord VerkstL). 1931 års lag har nyligen ersatts av lagen den 21 september

1962 om indrivning i Sverige av underhållsbidrag fastställda i Danmark,

Finland, Island och Norge.

Bland lagar som kompletterar UL förtjänar slutligen nämnas 1921 års

s. 25 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

25

lag om utmätningsed, som reglerar frågan om utmätningsgäldenärs skyldighet

att under edsplikt uppgiva sina tillgångar, samt 1955 års lag med särskilda

bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m.

UL äger icke direkt tillämpning på utmätning för utskylder, allmänna

avgifter, expeditionslösen, hantlangning vid laga skifte eller »annat dylikt»

(14 § Up). Genom särskilda stadganden i 1953 års uppbördsförordning

(UppbF) och tillämpningskungörelsen till denna förordning (TK UppbF)

har emellertid bestämmelserna om utmätning i UL med vissa modifikationer

gjorts tillämpliga även i dessa fall. — I fråga om verkställighet av beslut,

varigenom någon i brottmål dömts till böter eller vite in. m., gäller

med visst förbehåll ULs utmätningsbestämmelser enligt särskild föreskrift

i 22 § Up. En undantagsföreskrift som vidgar gäldenärens beneficium meddelas

i 4 § andra stycket av 1937 års lag om verkställighet av bötesstraff.

Bestämmelserna om verkställighet av anspråk som tillkommer det allmänna

på offentligrättslig grund har mycket stor betydelse. Restlängder

eller indrivningskort för skatter, respektive saköreslängder eller indrivningskort

för böter är i själva verket de exekutionstitlar som tillämpas

mest.

Huvuddragen av lagberedningens förslag

Beredningen understryker i sitt betänkande, att frågan om revision av

utsökningsrätten rör såväl materiellträttsliga och processuella som organisatoriska

problem samt att beredningen nu ej är beredd att taga slutlig

ståndpunkt i den organisatoriska frågan. Sin preliminära inställning i denna

fråga har beredningen närmare utvecklat i remissutlåtanden över stadsdomstolsutredningens

och polisutredningens betänkanden.

Bland de önskemål som i övrigt framställts om ändringar inom utsökningsrätten

finns enligt beredningen flera som vart för sig rör mera begränsade

praktiska spörsmål, särskilt beträffande utmätning och införsel, och

som i viss utsträckning kan upptagas till behandling utan samband med

en mer eller mindre djupgående organisatorisk omdaning och utan avvaktan

på fullständig genomgång av ämnet. Visserligen kan det — anför beredningen

— alltid befaras, att partiella ändringar på området kan behöva

framdeles modifieras. Enligt beredningens mening kan dock denna invändning

ej tillmätas avgörande vikt, när det gäller aktuella missförhållanden

som i dagliga livet gör sig gällande. Beredningen har ansett, att med

förtur bör upptagas dels ett antal spörsmål om utmätning och handräckning,

dels hela införselinstitutet och har planlagt sitt arbete därefter. Under det

fortsatta arbetet får visa sig, huruvida även andra spörsmål ägnar sig för

att upptagas med förtur.

Beredningen framhåller, att de partiella reformerna bör begränsas till

sådana frågor som är särskilt aktuella och som kan behandlas utan större

risk för att därå nedlagt arbete skall vara bortkastat vid den allmänna översynen

av utsökningsrätten. Uppgiften bör enligt beredningens mening ock
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

så avgränsas så, att den snabbt kan genomföras och de ändrade bestämmelserna

hinner vara till nytta någon tid innan ett större förslag kan väntas

bli genomfört. Hur ett urval lämpligen bör äga rum, kan självfallet

vara föremål för delade meningar. Beredningen finner det också tydligt,

att ämnet för en partiell reform som ej genomförs efter systematiska grunder

blir ganska heterogent. Detta har beredningen dock ej ansett i och för

sig böra avskräcka, om det ej medför praktiska svårigheter i tillämpningen.

Beredningen har beslutat att först framlägga förslag rörande vissa frågor

som huvudsakligen rör utmätningsinstitutet samt att samtidigt upptaga ett

par begränsade spörsmål beträffande införsel.

I fråga om införsel har även andra viktiga önskemål framställts, och

enligt beredningens mening är införselinslitutet överhuvud ej så väl infogat

i rättssystemet. Av särskild betydelse beträffande införsel är — framhåller

beredningen — huruvida institutet i en eller annan form skall komma

till användning även för indrivning av andra fordringar än som nu

omfattas av införsellagen. Detta är tydligen en ömtålig och svårlöst fråga.

Även andra alternativ än utvidgning av det nuvarande införselinstitutet behöver

närmare prövas. Beredningen har trott det vara lämpligt att i ett

senare delbetänkande framlägga förslag om införselinstitutet i dess helhet.

Bland de spörsmål rörande utmätningsinstitutet som beredningen valt

att nu behandla står till en början frågan om rätt att erhålla utmätning

på grund av avtal om underhållsbidrag m. in. (54a§i

förslaget till lag om ändring i UL). Beredningens förslag i denna del innebär

i stort sett en parallell till vad som redan gäller om införsel. Enligt den

föreslagna huvudregeln skall, på grund av skriftligt avtal som bevittnats

av två personer, utmätning få äga rum för bidrag, som någon enligt avtalet

skolat utgiva till fullgörande av underhållsskyldighet jämlikt giftermålseller

föräldrabalken.

Beredningen har också upptagit ett aptal viktiga spörsmål beträffande

utmätningsmans lokala kompetens (2, 56, 56 a, 69, 183 och

185 §§ i nyssnämnda förslag). Utmätning skall enligt förslaget alltid få

sökas hos utmätningsmannen där gäldenären har sitt hemvist. I fråga om

egendom som finns på annan ort skall emellertid utmätning också få sökas

där egendomen är, och utmätning av fordran i pengar skall därjämte få

sökas där den förpliktade, sekundogäldenären, är. Utmätningsman som enligt

någon av dessa behörighetsregler upptagit mål om utmätning till behandling

skall, för det fall att åtgärd erfordras inom annan utmätningsmans

område, ha flera olika möjligheter att åstadkomma en lämplig lösning.

Dels skall han själv kunna vidtaga åtgärden, genom att bege sig in på

den andre utmätningsmannens område. Dels skall han äga påkalla biträde

med åtgärden av den andre utmätningsmannen. Slutligen skall han också

få överlämna hela målet till den andre, om det är ändamålsenligt. Förslaget

innebär bland annat större frihet att välja lämplig plats för exekutiv auktion

å lös egendom, varigenom man hoppas att ett bättre ekonomiskt resultat

av verkställigheten skall kunna vinnas.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

En fråga som enligt beredningens mening bör särskilt övervägas är, huruvida

bestämmelserna om överlämnande av mål lämpligen kan göras tilllämpliga

i fråga om utmätning, vilken ingår som led i indrivningsförfarande

beträffande böter, skatter o. 1., och huruvida man i så fall bör ändra gällande

föreskrifter om handräckning i sådana ärenden. Till denna fråga anser

sig beredningen icke böra taga ställning. Beredningen framhåller emellertid,

att anledning torde finnas att överse de författningar som närmare

reglerar skatte- och bötesindrivningen för att i den mån så prövas lämpligt

bringa dem till överensstämmelse med den ordning som föreslås för de

enskilda målen.

Vidare har beredningen upptagit frågor angående gäldenärens underrättande

i mål om utmätning (59, 60, 79 och 84 §§ i förslaget

till lag om ändring i UL). Mera tidsenliga former föreslås för gäldenärens

underrättande före utmätning, och förslaget innehåller även bestämmelser

som avser att trygga gäldenärens intresse av att få kännedom om

utmätning som skett i hans frånvaro. Detalj föreskrifter i dessa hänseenden

skall enligt förslaget meddelas i administrativ väg. Beredningen menar, att

de av beredningen föreslagna underrättelsebestämmelserna skall användas

även vid utmätning, vilken ingår som led i indrivningsförfarande beträffande

skatter, böter o. 1.

Vidgad befogenhet att tillgripa interimistiska åtgärder skall

enligt förslaget tilläggas utmätningsman för det fall att utmätning eller

kvarstad icke genast kan verkställas (60 a och 183 §§). Sådan åtgärd skall

emellertid ej få upprätthållas längre än som oundgängligen erfordras och

högst två veckor.

En annan ökning av utmätningsmans befogenheter innefattas i förslaget

att utmätningsman själv skall äga föranstalta om rättelse av utmätning,

när det visar sig att den kommit att omfatta tredje mans egendom

eller egendom som eljest ej bort utmätas (77 §). Rättelse skall dock ej få

vidtagas senare än två veckor från det förrättningen ägde rum.

ULs regler angående tidsfrister och utmätningsmans ansvar

i mål om utmätning föreslås ändrade i viktiga hänseenden

(52, 86, 88 b, 88 c, 162, 163, 165, 207 och 216 §§). Huvudprinciperna skall

vara, att utmätningsman skyndsamt skall vidtaga vad på honom ankommer

för alt utmätningen skall verkställas och att han, sedan utmätning väl skett,

skall utan onödigt uppehåll vidtaga erforderliga åtgärder för att försäljning

skall komma till stånd. Utmätningsförrättning skall såvitt möjligt hållas

i stad inom två veckor och på landet inom fyra veckor och försäljning i regel

ske inom tre månader från utmätningen, med möjlighet till uppskov.

Tidsfristerna för försäljning av utmätt egendom skall äga tillämpning även

beträffande övcrexekutor och särskilt förordnad auktionsförrättare, t. ex.

vid exekutiv försäljning av fast egendom. Det speciella skadeståndsansvar

som nu gäller för utmätningsman, om han försitter stadgad frist, föreslås

slopat. Enligt förslaget skall vidare borgenärens befogenhet att lämna anstånd

vidgas så, att en särskild sexmånadersfrist införes för anstånd med

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

själva utmätningsförrättningen och en annan frist av samma längd stadgas

för anstånd med realisationsförfarandet.

Beredningens förslag innefattar också vidgade möjligheter för utmätningsman

att lämna anstånd med vräkning (193 §). Om synnerliga

skäl är därtill, skall anstand kunna medges intill fyra veckor utöver

den obligatoriska varselfristen om fyra dagar. Längre anstånd än en vecka

får dock lämnas endast om skälig gottgörelse för hela anståndstiden erläggs

till hyresvärden och i övrigt otillbörligt intrång i sökandens eller annans

rätt icke vållas.

I ett särskilt avsnitt av beredningens förslag behandlas vissa verkställighets-

och fullfölj dsfrågor (53, 201—203, 208 a, 210,

218 och 218 a §§). Vid meddelande av beslut i utsökningsmål skall överexekutor

och hovrätt kunna förordna, att beslutet icke får verkställas förrän

det vunnit laga kraft. En särskild regel föreslås emellertid för det fallet att

överexekutor eller hovrätt undanröjer utmätning eller eljest föreskriver

ändring däri. I sådant fall skall redan verkställd åtgärd ej gå åter innan

ändringsbeslutet vunnit laga kraft, om ej annorlunda förordnats. _ Klago
tiderna

i mål om utmätning föreslås jämkade så att de bättre skall tillgodose

rättssäkerhetens krav. Den viktigaste ändringen innebär, att klagoliden

vad angår själva utmätningen för både borgenär och gäldenär utsträcks

från 15 dagar till tre veckor och skall räknas från delfåendet av

protokoll eller bevis om utmätningen. — Vidare föreslås att högre instans,

även om den finner att utmätningsman saknat lokal kompetens, skall kunna

låta vidtagen åtgärd bestå, om vederbörande haft tillfälle att tillvarataga

sin rätt och åtgärden i övrigt var ändamålsenlig.

I fråga om handräckning enligt lagen om avbetalningsköp

har beredningen funnit lämpligt föreslå några ändringar, som

direkt ansluter sig till vissa av reformerna rörande utmätningsinstitutet

(se förslaget till ändrad lydelse av 10 § AvbL). Ändringarna avser frågorna

om utmätningsmans lokala kompetens, om underrättande av gäldenärenköparen

före handräckningen och om befogenhet för utmätningsmannen att

vidtaga interimistiska åtgärder.

De förslag till ändringar i införsellagen som beredningen

ansett sig höra framlägga i detta sammanhang ansluter sig endast på en

punkt direkt till ändringsförslagen rörande UL. Det gäller 1 § InfL — dess

innehåll har i redaktionellt och delvis även i sakligt hänseende jämkats till

överensstämmelse med den föreslagna 54 a § UL. Vidare föreslås ändrade

regler i fråga om möjligheten att uttaga äldre bidragsbelopp genom införsel.

Enligt förslaget skall införsel ej få äga rum till gäldande av bidragsbelopp,

som förfallit till betalning tidigare än två år före början av den

kalendermånad, under vilken verkställigheten skall ske (6 §). Sedan underhållsskyldigheten

upphört, får nu i regel införsel ej äga rum, även om

äldre bidrag utestår oguldna; undantag härifrån gäller endast i fråga om

underhållsbidrag som fader till barn utom äktenskap bär att erlägga till

barnets moder. Beredningen föreslår i stället som huvudregel, att införsel

s. 29 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963 29

utan hinder av underhållsskyldighetens upphörande skall få fortgå intill

ett år därefter. Om den underhållsberättigade avlidit eller underhållsskyldigheten

mot frånskild make upphört till följd av att denne gift om sig,

skall dock fortsatt införsel vara utesluten (8 §). En mindre jämkning föreslås

i reglerna om arbetsgivares redovisningsskyldighet. Det skall enligt

förslaget öppnas möjlighet till redovisning även i annan ordning än genom

insättning på tjänstepostgirokonto som utmätningsmannen anvisar (11 §).

Slutligen föreslås, att införsel skall kunna erhållas också i sjukpenning och

annan dagersättning som utgår på grund av sjukdom eller olycksfall eller

av annan sådan anledning (19 §).

Vid ett möte med delegerade från Danmark, Finland och Norge har beredningens

förslag genomgåtts i huvudsakliga delar. Man enades därvid

om att det icke med hänsyn till det nordiska lagsamarbetet

på utsökningsrättens område kan anses möta något hinder att omedelbart

genomföra de av beredningen planerade partiella reformerna.

I anslutning till de föreslagna lagändringarna har beredningen också

upprättat utkast till administrativa föreskrifter. Vidare har

beredningen förordat, att frågan om införande av en schablonmässigt beräknad

exekutionsavgift görs till föremål för särskild utredning.

Lagberedningens förslag till lagtext har i de delar, som ej överensstämmer

med de i propositionen framlagda förslagen till lagtext, intagits i propositionen

såsom bilaga, s. 193—199.

Remissyttrandena

Lagberedningens förslag har i flertalet yttranden hälsats med tillfredsställelse.

Behovet av omedelbara lagstiftningsåtgärder på utsökningsrättens

område har allmänt vitsordats, och beredningens urval av ämnen för en

partiell reform har i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Emellertid

har från några håll framförts önskemål om ytterligare lagändringar,

främst i utsökningslagen.

Även de sakliga lösningar som beredningen föreslår har i allmänhet tillstyrkts

eller till sina huvudgrunder lämnats utan erinran. De invändningar

som framställts gäller alltså i regel detaljfrågor.

Beträffande det närmare innehållet i remissorganens allmänna uttalanden

om lagberedningens förslag får utskottet hänvisa till propositionen s.

45—49.

3 Bihang titt riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 1 avd. Nr 21

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

Lagrådet

Lagrådet, som utlåtit sig beträffande lagberedningens förslag, har i huvudsak

lämnat förslagen utan erinran.

Beträffande lagrådets yttranden får utskottet hänvisa till propositionen

s. 28—36.

Departementschefen

Under de cirka 85 år som förflutit sedan ULs tillkomst har de sociala och

ekonomiska förhållandena i vårt samhälle radikalt förändrats. Även om

flera reformer under denna tid genomförts på olika områden av utsökningsrätten,

har likväl utsökningslagstiftningens huvudgrunder i mångt och mycket

lämnats orubbade. Det är därför naturligt, att denna lagstiftning med

tiden blivit i åtskilliga hänseenden föråldrad. En fullständig översyn av utsökningslagen

och därmed sammanhängande lagstiftning har med hänsyn

härtill igångsatts. Uppdraget att verkställa en sådan översyn har anförtrotts

lagberedningen.

När lagberedningen genom Kungl. Maj:ts beslut den 30 september 1960

erhöll detta uppdrag, framhöll jag, att det är många frågor av svårlöst och

komplicerad natur som ingår i detta lagstiftningskomplex och att det med

hänsyn till lagstiftningens otidsenlighet kan finnas behov av att vissa frågor

bringas till en snar lösning. Jag förordade därför, att lagberedningen

skulle vara oförhindrad att framlägga förslag till partiella reformer i avvaktan

på översynen av lagstiftningen i dess helhet.

Ett betänkande med förslag till sådana reformer föreligger nu. Huvudparten

av förslagen avser utmätningsinstitutet. Sålunda föreslås, att utmätning

under liknande förutsättningar som gäller för införsel skall kunna

erhållas på grundval av underhållsavtal. Vidare har frågan om utmätningsmans

lokala kompetens upptagits till närmare behandling. I denna del föreslås

bl. a. att utmätningsmannen i gäldenärens hemvist skall vara behörig

att verkställa utmätning av egendom oavsett om egendomen finnes inom

hans distrikt eller icke, med rätt för borgenären att om han det hellre vill

vända sig till utmätningsmannen i den ort där egendomen finnes. I anslutning

härtill förordas, att utmätningsman skall kunna erhålla befogenhet att

själv eller med biträde av annan utmätningsman vidtaga exekutiv åtgärd

utanför det egna tjänstgöringsområdet samt att i vissa fall överlämna mål

om utmätning till annan behörig utmätningsman. I betänkandet förordas

också mera tidsenliga former för gäldenärens underrättande före och efter

utmätning. Betänkandet innehåller även förslag om vidgade möjligheter för

utmätningsman att vidtaga interimistiska åtgärder till säkerställande av

utmätning. I betänkandet föreslås också den nyheten, att utmätningsman

skall inom viss kortare tid kunna själv rätta utmätning, som blivit felak
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

lig. Den nuvarande regleringen av de tider, inom vilka olika utmätningsåtgärder

skall vidtagas, föreslås uppmjukad, så att större utrymme beredes

utmätningsmannen att förfara efter vad som påkallas av omständigheterna

i det enskilda fallet. Även andra frågor på utmätningsinstitutets område har

upptagits till behandling. Hit hör exempelvis frågan om mera enhetliga klagotider

än de som för närvarande gäller. Jämväl på andra områden än utmätningsinstitutets

föreslås nu reformer. Sålunda förordas en utvidgning av

möjligheterna att medge anstånd med vräkning. I fråga om handräckning

för återtagande av avbetalningsgods ansluter sig dessa nära till vissa av de

reformer, som föreslagits för utmätningsmålens vidkommande. På införselinstitutets

område är däremot väsentligen fråga om mera fristående reformåtgärder.

Vissa av dem tager sikte på att förbättra den underhållsberättigades

möjligheter att verkligen få ut det underhåll, som tillkommer honom.

För detta ändamål föreslås t. ex. en avsevärd utvidgning av rätten att utan

hinder av underhållsskyldighetens upphörande få fortsatt införsel för utestående

underhållsbidrag. Slutligen föreslås att möjlighet införes att erhålla

införsel i sjukpenning och vissa andra dagsersättningar.

Att behov av snara reformer föreligger på de områden av exekutionsrätten,

som upptagits till behandling i det framlagda förslaget, har knappast

ifrågasatts från något håll. Ej heller eljest har urvalet av ämnen för en partiell

reform mött någon nämnvärd kritik från remissorganens sida. Även enligt

mitt bedömande förefaller urvalet lämpligt såväl med hänsyn till reformbehov

som ur de övriga synpunkter, som är av betydelse när det gäller

att bestämma föremålet för en partiell reform. Sant är, att förslagen rör

tämligen olikartade ämnen och därför, såsom lagberedningen själv framhållit,

kan synas något heterogena. Förslagen uppbäres emellertid i stor utsträckning

av gemensamma syften. Ett sådant syfte är att öka utsökningsväsendets

smidighet och effektivitet. Ett annat för olika förslag återkommande

motiv är önskemålet att stärka rättssäkerheten. Strävan att bereda

större utrymme för sociala hänsynstaganden framträder också i skilda förslag.

De sakliga lösningar, som beredningen föreslagit i de olika behandlade

frågorna, har i allmänhet rönt ett gynnsamt mottagande från remissorganens

sida, även om en del kritik på vissa vanligen begränsade punkter

förekommit. Icke heller lagrådets anmärkningar avser annat än enskildheter

i förslagen. För egen del hyser jag också den uppfattningen, att förslagen

är väl ägnade att läggas till grund för lagstiftning. I anslutning till vad som

anförts i remissvaret från Föreningen Sveriges stadsfogdar vill jag framhålla,

att hinder icke bör möta att framdeles vidtaga jämkningar och justeringar

av den nu föreslagna lagstiftningen, om detta påkallas av erfarenheterna

vid den praktiska tillämpningen. På utsökningsrättens område, där

uppkommande frågor ofta måste lösas efter praktiska överväganden, är det

av värde, alt regleringen av sådana frågor får prövas någon tid i praktiken,

innan den samlade översynen av lagstiftningen slutföres.

Under remissbehandlingen har från vissa håll hävdats, att den föreslagna

lagstiftningen kommer att medföra ökad arbetsbörda för utmätningsmännen.

Det är sannolikt att somliga bestämmelser i den föreslagna lagstift
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

ningen kommer att förorsaka utmätningsmännen mera arbete än motsvarande

regler i gällande rätt, om man skall nå syftet att i utsökningsförfarandet

vinna bättre resultat och större säkerhet än för närvarande. Andra

bestämmelser i förslagen torde åter öppna möjligheter till arbetsekonomiska

rationaliseringar. Med hänsyn härtill och till den förestående omorganisationen

av exekutionsväsendet är det vanskligt att nu uttala sig om det framtida

personalbehovet. Frågan om reformens inverkan på personalbehovet

torde få följas med uppmärksamhet under den närmaste tiden efter ikraftträdandet.

En fråga som tilldragit sig stort intresse under remissbehandlingen är

spörsmålet i vad mån den föreslagna lagstiftningen bör vara tillämplig vid

indrivning av böter, skatter, allmänna avgifter och dylikt. Om den föreslagna

lagstiftningen genomföres, lärer det enligt min mening vara påkallat

att göra en översyn av den administrativa regleringen av förfarandet vid

indrivning av böter, skatter och liknande avgifter. Därvid torde få närmare

övervägas i vad mån avvikande bestämmelser kan erfordras med hänsyn

till indrivningsförfarandets särart.

Den uppmärksamhet, som under remissbehandlingen ägnats frågan om

införande av en schablonmässigt beräknad exekutionsavgift ger mig slutligen

anledning anmärka, att Kungl. Maj:t den 1 december 1961 på förslag

av chefen för inrikesdepartementet förordnat sakkunnig att verkställa utredning

av denna fråga. Utredningsarbetet pågår.

De särskilda förslagen till ändring i utsökninglagen samt övriga förslag

Beträffande de särskilda redogörelserna för gällande rätt, lagberedningens

överväganden, remissyttrandena och departementschefens uttalanden i

anslutning till de olika förslagen får utskottet hänvisa till propositionen. Härvidlag

bör uppmärksammas att framställningen i propositionen ej ansluter

till respektive lagars paragraf följd utan följer den av lagberedningen tilllämpade

sakliga indelningen, som ovan återgivits i samband med redogörelsen

för huvuddragen i beredningens förslag. I fråga om ändringar i utsökningslagen

behandlas sålunda först spörsmålet om utmätning på grund

av avtal om underhållsbidrag, s. 52—61, och därefter i nämnd ordning utmätningsmannens

lokala kompetens, s. 61—87, gäldenärens underrättande i

mål om utmätning, s. 87—111, interimistiska åtgärder, s. 111—115, rättelse

av utmätning, s. 115—121, tidsfrister i mål om utmätning m. m., s. 121—138,

bemyndigande för Kungl. Maj:t att utfärda tillämpningsföreskrifter, s. 138—

140, anstånd med vräkning, s. 140—150, vissa verkställighets- och fullföljdsfrågor,

s. 151—158, samt regler för ikraftträdande och övergångsbestämmelser,

s. 159—161. Härefter behandlas förslaget till lagar om ändrad lydelse

av vissa paragrafer i lösöreköpsförordningen, s. 161-—162, i rättegångsbalken,

s. 162, och lagen om avbetalningsköp, s. 163—167. Slutligen behandlas

förslaget till lag om ändring i införsellagen, ®. 167—191, samt förslag

till ändrad lydelse av 60 § 3 mom. uppbördsförordningen, s. 191—192.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

33

Motionerna

I motionen II: 735 framhålles inledningsvis, att utsökningsförfarandet,

varom en betydande del av propositionen handlar, utgör ett av de viktigare

administrativa förfarandena. Emellertid avviker propositionens lagforslag,

enligt motionären, på åtskilliga punkter från de grundsatser som eljest tilllämpas

i förvaltningsförfarandet. Sedan motionären anmärkt, att det i förevarande

läge ej torde vara möjligt att företaga några mera genomgripande

ändringar i lagförslagets bestämmelser, göres i motionen vissa påpekanden

rörande utformningen av några av de nya reglerna för förfarandet i utsökningsmål.

Motionären anför därutinnan:

Från mera allmän synpunkt finns anledning att rikta uppmärksamheten på

12 § förslaget till lag om ändring i utsökningslagen, enligt vilken paragra

Kungl. Mai it skall bemyndigas att meddela närmare föreskrifter angaende

förfarandet i utsökningsmål. Detta stadgande är mycket vittgående. Enar

utsökningslagen själv innehåller regler om förfarandet i utsoknmgsma endast

i låssa begränsade avseenden, kommer — om stadgandet antages

Kungl. Mai :t att ha fria händer att i alla andra avseenden utfarda bestämmelser

i administrativ ordning om förfarandet. De ofta mest väsentliga reglerna

rörande förfarandet gäller hur utredningen skall avagabrmgas i ett

ärende, på vad sätt och i vilka former olika personer — parter och utanförstående

— kan dragas in som upplysningskalla i utredningen och dar alaggas

plikter. Icke minst i utsökningsmål, där fråga ej sällan ar om egendom

till vilken tredje man förbehåller sig rätt, kan — även om processen ar summarisk

— uppkomma behov av utredningsmöjligheter. Som exempel kan

anföras det i 60 a § lagförslaget angivna fallet, då anstand med utmatning

kan ifrågakomma under eu tid av upp till 2 veckor. Det föreslagna sta

gandet överlåter åt Kungl. Maj:t att på egen hand utfarda allehanda föreskrifter.

Uppenbarligen är här fråga om ämnen, som bor regleras genom

av Konung och riksdag gemensamt stiftad lag.

Riksdagen har i ett annat fall nyligen uttalat sig om denna konstitutionella

fråga, nämligen i samband med 1960 års dechargegransknmg da fråga var

om förfarandet i kammarrätten. I anledning av att Kungl. Maj :t i administrativ

väg meddelat förfaranderegler för denna myndighet, framhöll konstitutionsutskottet

med hänsyn till kammarrättsprocessens betydelse och processreglernas

räckvidd, »att riksdagen principiellt bör medverka vid utformningen

av dylika regler». Utskottet fäste särskilt avseende vid »den utveckling

som gradvis ägt rum beträffande riksdagens medbestämmanderätt i

fråga om viktigare författningar». Mot bakgrund härav synes det föga konsekvent

att riksdagen nu, då det gäller ett annat viktigt administrativt förfarande,

avsäger sig medansvaret och ger Kungl. Maj:t eu in blanco-fullmakt

att lagstifta" om förfarandet i utsökningsmål.

Vid närmare studium av propositionen visar det sig att fullmakten i 12 s

är betydligt vidare formulerad än vad som erlordras för de ändamal som

åsyftas. Bestämmelsen avses nämligen skola främst utnyttjas för att giva

vissa preciserade regler om delgivning. Med hänsyn härtill synes 12 § första

stycket lämpligen kunna avfattas sålunda:

Närmaire föreskrifter angående delgivning av underrättelser eller handling

i utsökningsmål meddelas av Konungen.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Första lagutskottets utlåtande nr 21 dr 1963

Kungl. Maj:t torde knappast behöva stöd i utmätningslagen för att kunna

utfärda praktiska regler om samverkan mellan utmätningsmän.

Härefter upptager motionen till behandling den i 77 § förslaget till lag om

ändring i utsökningslagen införda bestämmelsen om självrättelse. Sedan

motionären förklarat sig icke vilja motsätta sig det föreslagna institutets

införande i och för sig, anföres i motionen:

Beslut om rättelse enligt 77 § andra stycket lagförslaget innebär eu mateändring

av ett tidigare fattat beslut. Ur rättssäkerhetssynpunkt är därlor

nödvändigt att tydliga regler ges om hur det skall tillgå vid självrättelse.

,n huvudförutsättning för institutets användning måste, med den upplänning

det här givits, vara att det endast får tillgripas i fall då det är uppenbart

att ett fel begåtts. Tveksamma fall torde böra överlåtas åt överinstanserna

att efter besvär pröva i hittills bruklig ordning. Departementschefen

har också anslutit sig till denna uppfattning. Denna förutsättning bör dock

komma till uttryck i själva lagtexten.

En viss formalisering av beslutsförfarandet vid självrättelse torde vara

otrankomlig med hansyn till institutets karaktär av rättsmedel. Borgenä^en’

ratt regeimässigt inskränkes genom ett rättelsebeslut, måste beredas

tillfälle att yttra sig, varför orden »där så ske kan» bör utgå. Skulle borgenären

icke kunna anträffas, vilket dock endast undantagsvis torde bliva

ta,, maste man sålunda avstå från självrättelse och andra rättelsemöiliglietei

tillgripas. Det kan erinras om att för det i och för sig mindre vittgående

sj a Ivra 11 el s e i n s tit u te t, som finns att tillgå i mål angående konsumtionsbeskattning

(se 22 § RF om förfarandet vid konsumtionsbeskattning), gälfattad

Vedeib01ande skattskyldige ovillkorligen skall höras, innan beslut

77 § andra stycket skulle sålunda erhålla följande lydelse:

Finner utmätningsmannen, på grund av anspråk som i 69 § sägs eller

eljest uppenbart, att egendomen eller del därav ej bort utmätas, äger han

toranstalta om rättelse, sedan borgenären beretts tillfälle att yttra sig- dock

ma —--ägde rum.

trjdje stycket av 77 § stadgas det, att utmätningsmannen skall underratta

dem vilkas rätt är i fråga om åtgärd enligt 2 mom. Rätteligen bör utmat

ningsmannen, om han bestämt sig för att företaga självrättelse, avfatta

ett beslut harom och detta därpå enligt vanlig administrativ praxis delgivas

dem som beröres av beslutet, d. v. s. gäldenär, borgenär och ev. tredje

man. En dylik regel finns t. ex. stadgad rörande beslut om självrättelse i

ärende om konsumtionsbeskattning. Med hänsyn till självrättelsebeslutets

rattsverkningar bor det delgivas vederbörande i lika betryggande former som

beslutet om den ursprungliga utmätningsåtgärden. Tredje stycket i 77 S bör

omformuleras i enlighet härmed.

Särskilda problem uppkommer därigenom, att enligt lagförslaget två skilda

rattsmedel parallellt stå till förfogande, nämligen begäran om självrättelse

och anförande av besvär. Ur många synpunkter kan ifrågasättas huruvida

det ar lämpligt att låta båda rättsmedlen stå till buds samtidigt. Vanligt är

1a, f ra llknande fa}! i både svensk och utländsk rätt att endast ett rättsmedel

finns att tillgå i varje särskilt läge. Saken kompliceras ytterligare därigenom

att talan kan föras jämlikt 201 § andra stycket även mot självrättelsebeslut,

dock endast av borgenär. Åtskilliga praktiska olägenheter skulle ha

undvikits, om det stadgats — såsom numera är brukligt i modernare förvaltnmgsprocessuell

lagstiftning — att besvärsinlagan (klagoskriften enligt

utsokmngslagens ålderdomliga terminologi) skall ingivas till utmätnings
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 196:i

mannen för vidare befordran jämte handlingarna i ärendet till överexekutor.

Med en sådan ordning skulle utmätningsmannen ha full överblick over

båda rättsmedlen. Härom mera i det följande.

Beslut i utsökningsmål meddelas — om utmätning kommer till stand

i form av bevis över verkställd utmätning. I 84 § lagförslaget har intagits

föreskrift härom. Däremot synes regler icke ha föreslagits om meddelande

av beslut, då i anledning av framställning från borgenär utmätning ej kommer

till stånd. I sådant fall synes borgenären vara hanvisad att begara ett

protokoll över förrättningen (se 84 § tredje stycket). Vad protokollet skaJl

innehålla och vilken betydelse det skall äga är frågor som synes ha lamnats

i stort sett obesvarade. Beträffande delgivning har visserligen den torbattringen

införts att gäldenären föreslås skola få till sig överlämnat eller sant

ett bevis om utmätningen, men regler om delgivning med borgenären och

berörd tredje man saknas alltjämt. Det kan tilläggas att terminologien, som

användes i 84 §, ej knyter an till vad eljest är brukligt i förvaltnmgsforfa
randet.

. ..

Naturligt hade varit om regler hade föreslagits rörande iittormnmgen a\

det beslut utmätningsmannen har att meddela och ev. utföra i anledning av

en begäran om utmätning, och om sådana besluts innehåll och delgivning.

Behovet av klara regler framstår tydligt, då man övergår att studera besvärsreglerna.

I 201 § lagförslaget föreslås bestämmelser av innebörd att besvärstiden,

såvitt gäller talan av borgenär eller gäldenär, skall löpa från tidpunkten

för delgivning av protokoll eller av utmätningsbevis.

Det måste anses olämpligt att på detta sätt två olika tidpunkter kan tjana

som utgångspunkt för besvärstidens beräknande för en och samma person.

T

tersträvas att, som ovan antytts, över utmätningsförrättningens resultat upprättas

blott ett dokument, ett beslut, oavsett utgången samt att det därefter

obligatoriskt delgives alla berörda. Med utgångspunkt från sådana regler, som

skulle överensstämma med vad eljest förekommer i förvaltningsförfarandet,

kan ett sedvanligt besvärsförfarande enkelt byggas upp.

Genom en relativt måttfull omredigering av de föreslagna bestämmelserna

i 84 och 201 §§ av lagförslaget synes de ovan anförda synpunkterna kunna

tillgodoses.

I enlighet med vad redan angivits torde böra övervägas att omarbeta bestämmelserna

i 10 kap. utsökningslagen (200—210 §§) så, att man övergår

till den i modernt förvaltningsförfarande tillämpade ordningen att besvärsinlaga

(klagoskrift) skall ingivas till beslutsmyndigheten, d. v. s. till utmätningsmannen,

som översänder inlagan jämte akten i ärendet till överexekutor.

Härigenom vinnes bl. a. att det blir möjligt att också i utsökningsmål

frångå den eljest vanligen, övergivna ordning, varom stadgas i 205 §

utsökningslagen, enligt vilken det åligger klaganden att förete protokoll.

Motionen utmynnar i en hemställan, »att riksdagen ville för sin del besluta

antaga de ovan omförmälda lagrummen i förslaget till lag om ändring

» utsökningslagen i den lydelse som ovan föreslagits eller anvisats.»

1 motionen; 11:736 konstateras inledningsvis, att det nya stadgandet om

självrättelse innebär en betydande förbättring från tredje mans synpunkt.

Härefter anför motionärerna:

En olägenhet för tredje man som finns i nu gällande ordning vidlåder

emellertid också det framlagda förslaget. De rent praktiska möjligheterna

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

för tredje man att bevaka sin rätt på ovannämnda sätt har inte uppmärksammats

i tillräcklig grad. Till följd härav kan den nämnda förbättringen i

åtskilliga fall inte^ tillämpas på sätt som avsetts. De vanligaste exemplen härpå

torde finnas pa avbetalningsköpens område. Egendom som förvärvats genom

avbetalningsköp, som inte gäldats, kan undantagas från utmätning endast

om det vid förrättningen styrkes att tredje man har rätt till egendomen

i fråga. Man torde utgå från att köparen-gäldenären genom att förete

avbetalningskontrakt e. d. skall styrka tredje mans rätt. I många utmätningsfall

har dock gäldenären så dålig reda i räkenskaper och handlingar att han

helt enkelt inte kan styrka de faktiska omständigheterna. Om inte tredje

man då får kännedom om att utmätning ägt rum, har han givetvis ingen

inöj 1 ighet att bevaka sin rätt. Med den omfattning och geografiska utbredning

som avbetalningshandeln har måste dock tredje mans möjligheter att

få kännedom om utmätning anses alltför små.

De nu\ arande olägenheterna skulle kunna undvikas om utmätningsmannen

underrättade sådana personer som på grund av vad som framkommit

kan antagas ha någon rätt i den utmätta egendomen. Ett sådant förfarande

torde tillämpas i viss utsträckning, och vissa stadganden härom finns vad

gäller fast egendom. Beträffande lös egendom saknas sådant stadgande,

och underrättelseförfarandet tillämpas ingalunda regelmässigt. En uttrycklig

föreskrift om att utmätningsmannen skall underrätta tredje man, som

kan antagas ha rätt i den utmätta egendomen, skulle därför innebära en

betydande förbättring. Ett sådant stadgande kan givetvis ingå direkt i la§en

kunna övervägas vid den slutliga utformningen, som kommer

att följa efter den pågående översynen av utsökningslagstiftningen. F. n.

syn®s dock lämpligast att låta stadgandet ingå i de tillämpningsföreskrifter

som Kungl. Maj:t har att utfärda.___

Under hänvisning till det sålunda anförda hemställer motionärerna, att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att i tillämpningsföreskrifter

med stöd av den föreslagna 12 § i utsökningslagen måtte intagas

stadgande av den innebörden att utmätningsmannen, därest det vid förrättningen

eller eljest framkommer skäl för antagandet att tredje man har

sådan rätt till utmätt egendom som avses i 69 § utsökningslagen, skyndsamt

skall underrätta denne om att utmätningen ägt rum.

Utskottet

Genom förevarande proposition framlägges förslag till vissa ändringar i

utsökningslagen och andra exekutionsrättsliga författningar. Förslagen grundas

på ett av lagberedningen avgivet betänkande i ämnet. I propositionen

förutskickas en fullständig översyn av utsökningslagen och därmed sammanhängande

lagstiftning. Emellertid har det befunnits föreligga behov av

snara reformer inom vissa områden av exekutionsväsen, varför redan nu

framlägges förslag till partiella reformer, som sålunda ansetts särskilt angelägna.

Propositionen berör främst utmätningsinstitutet. Härvidlag föreslås att

skriftligt, bevittnat avtal om fullgörande av underhållsskyldighet jämlikt

giftermåls- eller föräldrabalken skall kunna läggas till grund för utmätning.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

37

Motsvarande regler gäller redan beträffande införsel. Vidare föreslås nya

regler om utmätningsmans lokala behörighet, enligt vilka gäldenärens hemvist,

den ort där han är bosatt, i första hand skall vara bestämmande. Denna

huvudregel föreslås kompletterad med vissa alternativa kompetensregler.

Ytterligare föreslås införande av mera tidsenliga former för gäldenärens

underrättande om förestående utmätning samt regler för gäldenärens underrättande

om verkställd utmätning. Vidgad befogenhet för utmätningsman

att vidtaga interimistiska åtgärder till säkrande av framtida utmätning ävensom

möjlighet för utmätningsman att inom vass tid själv rätta felaktig utmätning

föreslås. Förslaget till ändring i utsökningslagen upptager även

nya regler angående tidsfrister för verkställande av utmätning och realisation

av utmätt gods. I sistnämnda hänseende innebär förslaget att uppskovsmöjligheterna

vidgas. I detta sammanhang må även antecknas, att det utmätningsman

enligt nu gällande utsökningslag åvilande, särskilda ansvaret

för skada i följd av överskridande av stadgad frist för utmätning och försäljning

av utmätt gods föreslås bortfalla. Jämväl beträffande vräkning

föreslås vidgade möjligheter att lämna anstånd.

I fråga om införsel föreslås nya preskriptionsregler, enligt vilka preskriptionstiden

skall räknas tillbaka från början av den månad, varunder verkställighet

skall ske och ej såsom nu från dagen för införselbeslutet. Vidare

föreslås den nu gällande regeln, att införsel i allmänhet ej kan äga rum

sedan underhållsskyldigheten upphört, bli upphävd. Slutligen föreslås införsel

kunna äga rum jämväl i sjukpenning och viss annan dagersättning.

I anslutning till reformerna rörande utmätningsinstitutet föreslås vissa

ändringar i andra författningar.

Utskottet finner förslaget till lagstiftningsåtgärder väl avvägt. Det förefaller

ägnat att öka utmätningsinstitutets effektivitet och synes jämväl ge

utrymme för anpassning till omständigheterna i det enskilda fallet. I sistnämnda

hänseende må särskilt framhållas de föreslagna reglerna om utmätningsmans

lokala kompetens och hans befogenhet att tillgripa interimistiska

åtgärder ävensom reglerna om tidsfrister för försäljning av utmätt

gods och för verkställande av vräkning. Jämväl synes de föreslagna reformerna

i stort ägnade att stärka rättssäkerheten inom förevarande rättsområde.

Vid sin bedömning av de nu framlagda förslagen har utskottet särskilt

fäst avseende vid det förhållandet, att utsökningslagen och därtill anslutande

författningar är föremål för en allmän översyn, samt förutsatt, att

hinder icke bör möta att framdeles vidtaga de jämkningar av den nu föreslagna

lagstiftningen, som det fortsatta reformarbetet och vunna erfarenheter

inom det berörda rättsområdet kan påkalla.

I det följande upptager utskottet till närmare behandling allenast de stadganden

i förslaget till lag om ändring i utsökningslagen, som beröres av

förenämnda motioner. I övrigt har utskottet ej funnit anledning att yttra

sig över de särskilda stadgandena.

I motionen II: 735 framföres erinringar mot del i 12 § förslaget till lag

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

om ändring i utsökningslagen lämnade bemyndigandet för Konungen att

meddela närmare föreskrifter angående förfarandet i utsökningsmål. I detta

sammanhang må anmärkas att utmätningsman förutsättes få befogenhet

att i mål, som upptagits av honom, påkalla eller själv vidtaga åtgärd utom

sitt tjänstgöringsområde (2 § 3 mom.) ävensom att utmätningsman i förslaget

förutsättes få befogenhet att, när fråga är om utmätning av fast egendom

på annan ort, eller i andra särskilda fall överlämna mål om utmätning

till annan behörig utmätningsman (56 § 4 mom.). I nu nämnda hänseenden

skall det tillkomma Konungen att utfärda närmare föreskrifter. Vidare förutsättes,

enligt uttalanden av departementschefen, att Konungen med stöd

av 12 § i förslaget skall meddela närmare föreskrifter om tillvägagångssättet

vid gäldenär underrättande om förestående respektive verkställd utmätning

ävensom om innehållet i sådan underrättelse.

I anslutning till nu ifrågavarande förslag till bemyndigande har departementschefen

uttalat, att åtminstone på reformarbetets nuvarande stadium,

där det i någon mån gäller att i praktiken pröva sig fram till lämpliga handläggningsformer,

bestämmelser rörande olika enskildheter i förfarandet

bör kunna utfärdas i administrativ ordning. Departementschefen har jämväl

framhållit att, sedan praktiska erfarenheter vunnits av de nu föreslagna

partiella reformerna, det torde under det fortsatta reformarbetet få närmare

övervägas, om förfarandet i utsökningsmål bör i större utsträckning

än nu regleras i själva utsökningslagen.

Utskottet anser sig i nuvarande läge kunna i huvudsak instämma i vad

departementschefen sålunda anfört. Emellertid vill utskottet i förevarande

sammanhang understryka vad lagberedningen uttalat därom, att ifrågavarande

stadgande i 12 § icke innebär någon befogenhet att i den administrativa

regleringen avvika från utsökningslagens bestämmelser i processuellt

eller materiellt hänseende. Utskottet, som förutsätter att den i motionen

upptagna frågan blir föremål för överväganden vid den kommande allmänna

översynen av utsökningsrätten, anser sig således kunna, med motsvarande

avslag å motionen såvitt nu är i fråga, tillstyrka bifall till propositionen

i förevarande del.

I samma motion yrkas jämväl att den i 77 § 2 mom. förslaget till lag om

ändring i utsökningslagen intagna bestämmelsen om självrättelse måtte utformas

så, att borgenären ovillkorligen skall beredas tillfälle att yttra sig

innan ifrågasatt rättelse vidtages.

Ifrågavarande institut har, såsom framgår av vad departementschefen uttalat

i saken, tillskapats för att bereda möjlighet att snabbt och utan onödiga

formaliteter få rättelse till stånd, där misstag förelupit. Självrättelse

får emellertid ej ske senare än fjorton dagar från det förrättningen ägde

rum. Enligt utskottets mening torde möjligheten till självrättelse kunna

gagna icke blott gäldenären och tredje man utan även borgenären. Jämväl

för denne måste det nämligen vara av värde att eu felaktig utmätning undanröjes

så snabbt som möjligt och utan de formaliteter som är förknippade

med ett besvärsförfarande. Då — såsom departementschefen under
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1063

strukit — självrättelse ej är avsedd för andra fall än då det står utom tvivel,

att utmätningen blivit felaktig, och då borgenären, liksom övriga berörda

parter, enligt förslaget genast skall underrättas om vidtagen självrättelse,

emot vilken f. ö. särskild talan skall kunna föras, synes krav på

att borgenären ovillkorligen skall sättas i tillfälle att yttra sig i frågan

icke böra uppställas. Genom en sådan regel skulle, utan att därmed något

väsentligt vunnes med avseende å borgenärens rätt, syftet med den nu föreslagna

och i och för sig väl befogade bestämmelsen kunna komma att bli

förfelat. Utskottet får således jämväl i denna del, med motsvarande avslag

å motionen, tillstyrka bifall till propositionen.

I förenämnda motion göres jämväl gällande, att utmätningsmans beslut

om självrättelse bör delgivas vederbörande under lika betryggande former

som gäller för underrättelse om beslut om den ursprungliga utmätningsåtgärden

och att 77 § 3 mom. i förslaget bör omformuleras i enlighet därmed.

Jämlikt nyssnämnda stadgande skall utmätningsmannen bl. a. genast

underrätta dem, vilkas rätt är i fråga. I 201 § 2 mom. i samma förslag

stadgas, att borgenären äger föra talan mot vidtagen rättelse och att sådan

talas skall föras inom tre veckor från den dag, han erhöll del av protokoll

eller underrättelse om åtgärden. Slutligen gäller i fråga om underrättelse

om företagen utmätning enligt föreslagna stadganden i 84 § 1 och 2

mom. att utmätningsmannen skall till gäldenären överlämna bevis om verkställd

utmätning, om denne är närvarande, genast och eljest genom bevisets

översändande nästa söckendag med posten eller på annat lämpligt sätt.

Enligt utskottets förmenande föreligger ej fog för ett antagande att

formkravet satts lägre beträffande underrättelse om vidtagen självrättelse

än i fråga om underrättelse om företagen utmätning. I båda fallen skall

nämligen tiden för klagan mot respektive åtgärd räknas från den dag då

klaganden erhöll del av underrättelsen och vid sådant förhållande torde

överbringandet av underrättelsen i båda fallen komma att ske under sådana

former, att bevis om dagen för överbringandet säkras. Huruvida formerna

för överbringande av underrättelse jämlikt 73 och 84 §§ i förslaget

i och för sig kan anses som betryggande kan naturligen vara föremål för

delade meningar. Emellertid torde vid tiden för den slutliga översynen av

utsökningslagen sådan erfarenhet ha vunnits i förevarande hänseende, att

eventuellt behov av skärpta formregler då kan bli beaktat.

I motionen II: 735 framhålles ytterligare, att de i 84 § i förslaget intagna

bestämmelserna allenast hänför sig till gäldenären och de fall då utmätning

kommit till stånd. Däremot saknas föreskrifter om huru skall förfaras

då utmätning ej kommer till stånd och om underrättelse till borgenären

och berörd tredje man. Enligt motionären bör en sådan ordning eftersträvas,

att över utmätningsförrättningens resultat uppsättes blott ett dokument,

ett beslut, oavsett utgången och att detta därefter obligatoriskt delgives

alla berörda parter.

Jämväl i motionen 11:736 påyrkas föreskrifter av innebörd, att utav

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

företagen utmätning berörd tredje man skall underrättas om åtgärden. Enligt

motionärerna torde dock sadan föreskrift kunna utfärdas i administrativ

ordning.

I fråga om borgenärens underrättande om resultatet av utmätningsförrättning

finnes inga bestämmelser vare sig i nu gällande utsökningslag eller

i förslaget till lag om ändring i densamma. Borgenären erhåller ej heller

kallelse till utmätningsförrättningen. Han har således i första hand att bevaka

sitt intresse i samband med ansökningen om utmätning och därefter

får han hos utmätningsmannen skaffa sig kännedom om, när och var förrättningen

skall äga rum. Därest begärd utsökning ej kan äga rum, torde

det emellertid — liksom i sådana fall då begärd rättelse jämlikt 77 § i förslaget

ej vidtages åligga utmätningsmannen att lämna sökanden-borgenären

besked därom. Då utmätning kommer till stånd torde borgenären i

många fall ej ha något egentligt intresse av att omgående erhålla motsvarande

underrättelse som meddelas gäldenären. I många andra fall kan doek

tänkas att borgenären skulle vara betjänt av sådan underrättelse. Att ålägga

utmätningsmannen generell skyldighet att underrätta icke blott gäldenären

utan även borgenären om verkställd utmätning skulle enligt utskottet dock

kunna få till följd ökad arbetsbelastning för utmätningsmännen och ökade

kostnader utan att motsvarande fördel därmed vinnes. I allt fall anser sig

utskottet icke i förevarande stadium av lagstiftningsarbetet inom utsökningsrättens

område vilja förorda en sådan skyldighet.

Vad därefter angår yrkandena om regler eller föreskrifter om skyldighet

tör utmätningsmannen att underrätta tredje man får utskottet anföra:

I anslutning till förslag om införande av det ovan i annat sammanhang

berörda självrättelseinstitutet har lagberedningen anfört, att möjlighet

att vidtaga interimistiska åtgärder visserligen öppnas genom de uti

60 a § i förslaget upptagna bestämmelserna, men att sådana åtgärder lätt

medför dubbelarbete och ej ger samma skydd som utmätning. Om gäldenären

exempelvis uppger, att egendomen köpts på avbetalning med äganderättsförbehåll,

men ej kan förebringa någon bevisning därom, synes det enligt

beredningen mest praktiskt att — om ej annat finns att taga — egendomen

genast utmätes, varefter utmätningsmannen kan taga förbindelse

med uppgiven avbetalningssäljare och uppmana honom att styrka sin rätt.

Om denne därefter inkommer med vederbörligt kontrakt inom en kortare

frist, bör utmätningsmannen kunna låta utmätningen gå åter.

Nämnda uttalande tolkar utskottet så, att i sådana fall, då gäldenären

uppgivit att viss egendom tillhör tredje man och detta påstående kan antagas

ha fog för sig, utmätningsmannen bör i lämplig form söka kontakt

med den uppgivne ägaren. Vidare bör i detta sammanhang beaktas att gäldenären

enligt det nu framlagda förslaget skall erhålla underrättelse om förestående

utmätning i så god tid, att han kan beräknas få nödigt rådrum att

bevaka sin rätt. En gäldenär, som avser att vid kommande utmätning freda

viss, tredje man tillhörig egendom från sådan åtgärd, bör då ock ha viss möjlighet

att före förrättningen gå igenom för honom tillgängliga köpekontrakt

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

och dylika handlingar och eventuellt införskaffa felande sådana från tredje

man. I överensstämmelse med vad utskottet uttalat ovan i annat sammanhang

anser utskottet, att jämväl i nu förevarande hänseende vunna erfarenheter

bör beaktas vid det fortsatta lagstiftningsarbetet inom utsökningsrätten

och att f. n. något initiativ i det av motionärerna angivna syftet ej kan

anses erforderligt.

Jämväl vad i motionen II: 735 anförts beträffande de föreslagna besvärsreglerna

finner utskottet f. n. ej böra föranleda någon ändring i eller tilllägg

till de nu framlagda partiella reformförslagen. Därest erfarenheterna

av de nu föreslagna reglerna — uti 201 § i förslaget stadgas, att gäldenär

eller borgenär, som vill klaga, skall inkomma till överexekutor med klagoskrift

inom tre veckor från den dag, då han erhöll del av protokoll eller bevis

om utmätningen — skulle visa sig medföra av motionären befarade olägenheter,

bör emellertid ifrågavarande spörsmål upptagas till förnyat övervägande

i anslutning till den allmänna översynen av utsökningsrätten.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, med avslag å motionerna II: 735 och II:

736, måtte bifalla förevarande proposition, nr 52.

Stockholm den 2 april 1963

På första lagutskottets vägnar:

INGRID GÄRDE WIDEMAR

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Ahlkvist, Nyström, Arvidson, Erik

Svedberg, fröken Mattson, herrar Hilding, Svanström och Nyman;

från andra kammaren: fru Gärde Widemar, herrar Landgren, östrand,

Fröding, Johansson i Dockered, Haglund, Martinsson och fru Nettelbrandt.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630583

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:207 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om skyldighet för åklagare att i brottmål föra talan för försäkringsgivdre m. fl. s. 9 i texten