Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 21 december 19bö

1963-05-03 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1963:28, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 21 december 19bö

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 28 år 1963

1

Nr 28

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående ändring i lagen den 21 december 19bö

(nr 872) om verkställighet av frihetsstraff m. m.

Genom en den 5 april 1963 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 147, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t under

åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll

föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 21 december 1945 (nr 872) om

verkställighet av frihetsstraff m. m.

Härigenom förordnas, dels att 83 och 84 §§ lagen den 21 december 1945

om verkställighet av frihetsstraff m. m.1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives, dels ock att i sagda lag skall införas en ny paragraf, betecknad

85 a §, av nedan angiven lydelse.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

83 §.

Styresman vid-------

Beslut av--—-----

över fångvårdsstyrelsens beslut enligt

denna lag, så ock över länsstyrelses

beslut i fråga om uppskov med

verkställighet må klagan hos Konungen

föras genom besvär, som skola ingivas

till justitiedepartementet.

— 26 § tredje stycket,

stycket sägs.

I länsstyrelses beslut i fråga om

uppskov med verkställighet må ändring

sökas genom besvär hos fångvårdsstyrelsen.

Besvären skola ingivas

till länsstyrelsen, som har att med

eget yttrande skyndsamt insända

handlingarna i ärendet till fångvårdsstyrelsen.

Mot fångvårdsstyrelsens beslut

må klagan ej föras.

Över annat fångvårdsstyrelsens beslut

enligt denna lag än som i tredje

stycket sägs må klagan hos Konungen

föras genom besvär, som skola ingivas

till justitiedepartementet.

84 §.

Vid handläggning av ärende som Vid handläggning av ärende som

avses i 28 § fjärde stycket, 36 § and- avses i 28 § fjärda stycket, 36 § andra

stycket, 38 § andra stycket eller ra stycket, 38 § andra stycket, 76 §

1 Senaste lydelse av 83 §, se SFS 1956: 323.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 1 avd. Nr 28

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 28 år 1963

(Gällande lydelse)

76 § skall fångvårdsstyrelsen bestå av

överdirektören eller ställföreträdare

för honom och tjänsteman i styrelsen

som Konungen bestämmer jämte två

av Konungen utsedda sakkunniga, av

vilka den ene skall vara eller hava

varit innehavare av domarämbete.

Såsom styrelsens beslut skall, vid

lika röstetal för olika meningar, gälla

den mening som är lindrigast för den

intagne.

85

(Föreslagen lydelse)

eller 83 § tredje stycket skall fångvårdsstyrelsen

bestå av chefen för

styrelsen eller ställföreträdare för honom

och tjänsteman i styrelsen som

Konungen bestämmer jämte två av

Konungen utsedda sakkunniga, av

vilka den ene skall vara eller hava

varit innehavare av domarämbete.

Såsom styrelsens beslut skall, vid lika

röstetal för olika meningar, gälla den

mening som är lindrigast.

t §■

Alkoholhaltiga drycker eller andra

berusningsmedel, som påträffas hos

eller ankomma till intagen eller medföras

av den som skall intagas i fångvårdsanstalt,

må omhändertagas av

styresmannen. Med omhändertagen

egendom skall förfaras på sätt föreskrives

i 3 § lagen den 9 maj 1958 om

förverkande av alkoholhaltiga drycker

m. m.

Vad nu sagts skall i tillämpliga delar

gälla jämväl alkoholhaltiga drycker

eller andra berusningsmedel, som

utan att känd ägare därtill finnes påträffas

inom fångvårdsanstalt.

Belopp, som erhållits vid försäljning

av omhändertagen egendom, tillfaller

kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1963.

Beträffande klagan över länsstyrelses beslut, som meddelats före ikraftträdandet,

skola äldre bestämmelser gälla; dock skola besvär över beslut

som nu sagts efter den 30 juni 1963 prövas av fångvårdsstyrelsen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att regeringsrätten skall befrias från handläggningen

av mål om uppskov med verkställighet av frihetsstraff och att klagan

över länsstyrelses beslut i sådan fråga i stället skall föras hos fångvårdsstyrelsen

som sista instans. Vidare föreslås, att styresman för fångvårdsanstalt

skall få befogenhet att omhändertaga alkoholhaltiga drycker och

andra berusningsmedel, som påträffas hos eller ankommer till den som är

intagen i anstalten eller medföres av den som skall intagas eller som påträffas

inom anstalten utan att känd ägare finnes.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 28 år 1963

3

A. Frågan om omhändertagande av alkoholhaltiga drycker

Fångvårdsstyrelsen har i skrivelse den 23 januari 1962 hemställt om lagstiftningsåtgärd

i syfte att reglera befogenheten för styresman vid fångvårdsanstalt

att omhändertaga alkoholhaltiga drycker och andra berusningsmedel,

som medföres till anstalten eller eljest påträffas där. Bestämmelser

härom föreslås skola intagas i lagen den 21 december 1945 (nr 872)

om verkställighet av frihetsstraff m. m.

Närmare redogörelse för innehållet i fångvårdsstyrelsens skrivelse återfinnes

i propositionen å s. 5 och 6, vartill utskottet får hänvisa.

Över fångvårdsstj^relsens framställning har efter remiss yttranden avgivits

av justitiekansler sämbetet, riksåklagarämbetet, Göta hovrätt, överståthållarämbetet,

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och Sveriges advokatsamfund.

Riksåklagarämbetet har överlämnat yttranden av statsåklagagaren

i Stockholm, Föreningen Sveriges landsfogdar, Föreningen Sveriges

stadsfiskaler och Föreningen Sveriges landsfiskaler, överståthållarämbetet

yttrande av polismästaren i Stockholm samt länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län yttrande av Göteborgs stads nykterhetsnämnd.

I remissyttrandena tillstyrkes, att en lagstiftning på det ifrågavarande området

kommer till stånd.

Beträffande innehållet i remissyttrandena får utskottet hänvisa till propositionen

s. 7 och 8.

Föredragande departementschefen, statsrådet Kling, anförde vid remiss

till lagrådet av ett inom justitiedepartementet upprättat förslag till lag angående

ändring i lagen om verkställighet av frihetsstraff m. m. i förevarande

fråga följande:

I gällande lagstiftning saknas bestämmelser om hur man på fångvårdsanstalterna

skall förfara med berusningsmedel av olika slag, som medföres

till eller påträffas i anstalterna. Avsaknaden av sådana bestämmelser medför

i vissa situationer påtaglig olägenhet, såsom när omhändertagna spritdrycker

måste återlämnas till en frigiven, vars brottslighet kan antagas äga

samband med alkoholproblem. Mot bakgrunden av det rådande läget har

fångvårdsstyrelsen hemställt om lagstiftning i syfte att reglera fångvårdsmyndigheternas

befogenhet att omhänderta spritdrycker och andra berusningsmedel.

Jag delar uppfattningen, att bestämmelser i ämnet är påkallade, och vill

förorda, att frågan regleras i lagen om verkställighet av frihetsstraff m. m.

Starka praktiska skäl talar för en sådan utformning av lagstiftningen, att

man inte i något fall skall vara skyldig att på fångvårdsanstalterna hålla

berusningsmedel i förvar för de intagnas räkning. Vad i ärendet förekommit

synes mig inte ge anledning att stadga något undantag från denna princip.

Regleringen torde såsom fångvårdsstyrelsen föreslagit böra avse berusningsmedel,

som någon medför när han inställer sig för att intagas i fång
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 28 år 1963

vårdsanstalt, och berusningsmedel, som påträffas hos intagen. Sådana berusningsmedel

bör styresmannen för anstalten äga rätt att omhändertaga.

I överensstämmelse med vad som stadgas i 63 § lagen om nykterhetsvård

torde även berusningsmedel, som ankommer till en i anstalt intagen person,

böra få omhändertas.

Fångvårdsstyrelsen har tänkt sig, att den som medför spritdrycker eller

andra berusningsmedel, när han anländer till fångvårdsanstalt för att intagas

där, skulle tillerkännas rätt att på egen bekostnad få sådana tillhörigheter

försända till någon plats, som han anvisar. En sådan rätt har inte

någon motsvarighet i 63 § lagen om nykterhetsvård, och någon bestämmelse

därom torde inte heller böra meddelas i förevarande sammanhang. Hinder

bör dock inte föreligga för fångvårdsmyndigheten att, om särskilda omständigheter

ger anledning därtill och det kan ske utan olägenhet, bereda

den nykomne möjlighet att få egendomen försänd från anstalten.

Reglerna om förfarandet med omhändertagna berusningsmedel torde böra

överensstämma med motsvarande regler i lagen om nykterhetsvård. I proposition

nr 82 till årets riksdag föreslås sådan ändring av 63 § nämnda lag

att beträffande förfarandet med omhändertagna berusningsmedel hänvisas

till lagen den 9 maj 1958 om förverkande av alkoholhaltiga drycker

m. m. Denna senare lag föreslås i samma proposition i vissa avseenden ändrad

och kompletterad i fråga om förfarandet med beslagtagen och förverkad

egendom, bl. a. rusdrycker och Öl. Bestämmelserna om förfarandet innebär,

att den omhändertagna egendomen skall förstöras, om dess värde är ringa

eller dess förstörande eljest måste anses försvarligt. I annat fall skall egendomen

försäljas.

I straffverkställighetslagen torde böra uttryckligen angivas, att bestämmelserna

angående omhändertagande av berusningsmedel från intagen person

och vidare förfarande med egendomen även gäller sådana inom fångvårdsanstalt

påträffade berusningsmedel, till vilka någon känd ägare inte

finns. Självfallet bör befogenheten avse inte endast berusningsmedel, som

påträffas i själva anstaltslokalerna, utan också egendom av ifrågavarande

slag, som anträffas på anstaltens område.

Fångvårdsstyrelsen har föreslagit, att likvid vid försäljning av omhändertagna

berusningsmedel skall tillfalla den intagne, om omhändertagandet

skett vid ankomsten till anstalten, och eljest kronan. Enligt min mening

saknas anledning att i förevarande fall tillämpa annan ordning än som

gäller enligt nykterhetsvårdslagen. Det belopp som inflyter vid försäljning

torde därför alltid böra tillfalla kronan. I det alldeles övervägande antalet

fall lärer det bli fråga om förstöring av egendomen, och i de fall, där försäljning

sker, torde försäljningen endast kunna inbringa obetydliga belopp.

I anslutning till ett påpekande av en remissmyndighet vill jag i fråga om

läkemedel av narkotikatyp framhålla, att de föreslagna bestämmelserna

icke avser medel som från medicinsk synpunkt bedöms erforderliga för en

intagen persons vård. Detta torde även utan uttrycklig föreskrift komma att

iakttagas vid tillämpningen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första lagutskottets utlåtande nr 28 år 1963

De av mig förordade bestämmelserna bör träda i kraft den 1 juli 1963.

Visserligen föreslås de i den tidigare berörda propositionen 1963: 82 förordade

ändringarna i lagen den 9 maj 1958 om förverkande av alkoholhaltiga

drycker m. m. skola träda i kraft först den 1 oktober 1963. Den omständigheten

att man beträffande förfarandet med omhändertagna rusdrycker —

till följd av hänvisning i 3 § nyssnämnda lag i dess fram till den 1 oktober

1963 gällande lydelse — under ett kvartal får tillämpa 90 § 2 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen

saknar emellertid praktisk betydelse.

Lagrådet har lämnat det framlagda lagförslaget i förevarande del utan erinran.

B. Frågan om överflyttande av mål om uppskov med verkställande av

straff från regeringsrätten till fångvårdsstyrelsen som sista instans

I skrivelse den 31 januari 1963 har förvultningsdomstolskommittén, som

har till uppgift att utreda frågan om den administrativa rättskipningens

omfattning och organisation, hemställt om sådan ändring i nyssnämnda

lag, att klagan över länsstyrelses beslut i fråga om uppskov med verkställighet

framdeles skall föras hos fångvårdsstyrelsen som sista instans i stället

för, såsom för närvarande gäller, hos regeringsrätten.

För innehållet i förenämnda skrivelse lämnas redogörelse i propositionen

å s. 8—11.

Över framställningen av förvaltningsdomstolskommittén har efter remiss

Yttranden avgivits av justitiekanslersämbetet, riksåklagarämbetet, Göta hovrätt,

fångvårdsstyrelsen, överståthållaräinbetet, länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län och Sveriges advokatsamfund. Länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län har överlämnat yttrande av poliskammaren i Göteborg.

Gällande bestämmelser. I lagen den 21 december 1945 om verkställighet av

frihetsstraff m. in. har öppnats möjlighet till uppskov med avtjänande av

straff. Sålunda stadgas i 15 § andra stycket, att den som icke är häktad må

på ansökan erhålla uppskov med verkställigheten av straffarbete eller fängelse

under viss tid, högst sex månader från den dag då domen får verkställas

mot honom, om med hänsyn till den dömdes hälsotillstånd eller yrkesutövning

eller övriga förhållanden synnerliga skäl för uppskov prövas föreligga.

För kvinna som är havande eller ammar barn gäller, att uppskov må

beviljas under tid som prövas skälig.

Enligt det nämnda lagrummet ingives ansökan till polismyndigheten i den

ort där den dömde vistas. Polismyndigheten har alt med eget yttrande skyndsamt

översända ansökningen till länsstyrelsen, som meddelar beslut i ärendet.

Med stöd av 83 § straffverkställighetslagen förd klagan över länsstyrelsens

beslut med anledning av sökt straffuppskov tillhör jämlikt 2 § 17 :o)

lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj :ts regeringsrätt denna domstols

upptagande och avgörande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr 28 år 1963

Remissyttrandena. Flertalet remissorgan tillstyrker att instansordningen

i mål om straffuppskov ändras i enlighet med kommitténs förslag. Inte i något

yttrande framkommer betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt mot

att bortflytta dessa mål från regeringsrätten.

Beträffande det närmare innehållet i de avgivna yttrandena får utskottet

hänvisa till propositionen s. 11 och 12.

Föredragande departementschefen anförde vid lagrådsremissen i förevarande

del följande:

Under de två sistförflutna åren har regeringsrättens målbalans ökat oroväckande.

Antalet inkomna mål, som inte behandlats, uppgick den 31 december

1962 till ej mindre än 6 836. Med hänsyn till utvecklingen av regeringsrättens

arbetsläge har förvaltningsdomstolskommittén såsom en partiell

reform i syfte att begränsa regeringsrättens arbetsbörda föreslagit, att

målen om uppskov med straffverkställighet, vilka enligt gällande ordning i

sista instans prövas av regeringsrätten, överflyttas till fångvårdsstyrelsen.

Vid prövning av straffuppskovsmål förutsättes fångvårdsstyrelsen ha sådan

kvalificerad sammansättning, som anges i 84 § straffverkställighetslagen.

Styrelsen skall sålunda bestå av generaldirektören eller dennes ställföreträdare,

en tjänsteman i styrelsen som Kungl. Maj:t bestämmer samt två av

Kungl. Maj :t utsedda sakkunniga, av vilka den ene skall vara eller ha varit

innehavare av domarämbete.

Den nuvarande arbetsanhopningen inom regeringsrätten är från skilda

synpunkter mycket besvärande. Dels uppkommer betydande försening med

vissa måls avgörande och dels minskas domstolens möjligheter att genom

prejudikatbildning vägleda rättstillämpningen och sörja för enhetlighet och

tasthet i lagtolkningen. I avvaktan på att en mera genomgripande förändring

av regeringsrättens ställning kan äga rum bör man enligt min mening

eftersträva arbetslättnad för domstolen genom att från dess prövning undantaga

mindre betydelsefulla mål. På denna princip bygger den vid 1958

års riksdag genomförda fullföljdsbegränsningen i taxeringsmål och den vid

1960 års riksdag beslutade överflyttningen av nöjesskattemål från regeringsrätten

till kammarrätten. Mot att avskilja målen om uppskov med verkställighet

av straff från regeringsrätten har inte något av de hörda remissorganen

uttalat betänkligheter, och även jag vill förorda, att regeringsrätten

befrias från handläggningen av dessa mål.

I några remissyttranden ifrågasättes, om klagorätten i straffuppskovsmål

bör bibehållas. Målen skulle antingen kunna stanna hos länsstyrelserna eller

upptagas och avgöras av fångvårdsstyrelsen som första och sista instans.

Enligt min mening talar emellertid övervägande skäl för att bibehålla en ordning,

som möjliggör överprövning av beslut, varigenom uppskov med verkställighet

vägrats. Den av kommittén föreslagna instansordningen tillgodoser

alla de krav som med hänsyn till straffuppskovsmålens beskaffenhet rimligen

kan ställas från rättsskyddssynpunkt. Visserligen finner jag lika med

några av remissinstanserna, att vissa skäl av principiell art kan åberopas

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 28 år 1963 7

mot den av kommittén föreslagna ordningen enligt vilken besvär över länsstyrelses

beslut skall föras hos ett centralt ämbetsverk. Dessa principiella

skäl torde dock icke kunna åberopas mot att besvären prövas av den kriminalvårdsnämnd

som skall inrättas vid brottsbalkens ikraftträdande, vilket

beräknas ske den 1 januari 1965. Härtill kommer att det, med hänsyn

till att länsstyrelsernas befattning med verkställighet av frihetsstraff numera

upphört, synes böra övervägas att befria dem jämväl från ansökningar om

uppskov med sådan verkställighet. Då sålunda anordningen med besvär

från länsstyrelserna till fångvårdsstyrelsen kan betraktas som ett kortvarigt

provisorium, finner jag mig, för att tillgodose det trängande behovet

av lättnad i arbetsbördan för regeringsrätten, böra tillstyrka kommitténs

förslag om överflyttning av besvärsmålen till fångvårdsstyrelsen.

Då det numera får anses gälla såsom en huvudregel för det administrativa

besvärsförfarandet, att besvär skall ingivas till den myndighet vars beslut

överklagas, torde bestämmelse böra meddelas härom. Utan uttrycklig

föreskrift lärer enligt allmänt tillämpad grundsats gälla, att besvärstiden

skall anses iakttagen även om besvären inom den gällande fristen ingivits

direkt till fångvårdsstyrelsen.

Bestämmelserna om ändrad instansordning för straffuppskovsmalen torde

böra träda i kraft den 1 juli 1963. Då det är angeläget att den ändrade instansordningen

så snabbt som möjligt medför en avlastning av regeringsrättens

arbetsbörda, förordar jag att besvär över sådana beslut av länsstyrelse,

som regeringsrätten före nämnda dag inte hunnit behandla, skall överlämnas

till fångvårdsstyrelsen för att prövas av denna.

Fångvårdsstyrelsens befattning med straffuppskovsmålen torde komma

att föranleda visst behov av arbetskraftsförstärkning.

Lagrådet har lämnat förslaget jämväl i förevarande del utan erinran.

Utskottet

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande proposition, nr 147, måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 3 maj 1963

På första lagutskottets vägnar:

INGRID GÄRDE WIDEMAR

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande nr 28 år 1963

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Ahlkvist, Nyström, Arvidson, fröken

Mattson, herrar Ferdinand Nilsson, Hilding, Lundin och Nyman;

från andra kammaren: fru Gärde Widemar, herrar Landgren, östrand,

Svensson i Vä, Ekström i Björkvik, Gustafsson i Borås, Fröding och fröken

Bergegren.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630645

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:285 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag angående igångsättningstillstånd för byggnadsarbete, dels ock i ämn a1 i texten