Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 13 november 1936

1963-05-07 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1963:29, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 13 november 1936

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1963

1

Nr 29

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till

lag angående ändring i lagen den 13 november 1936 (nr

567) om domkapitel.

Genom en den 5 april 1963 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 153, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t under åberopande

av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll föreslagit

riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade förslag till

Lag

angående ändring i lagen den 13 november 1936 (nr 567) om domkapitel

Härigenom förordnas, dels att 15, 16 och 17 §§ lagen den 13 november 1936

om domkapitel skola upphöra att gälla, dels att 13 § 4 mom. sagda lag* 1 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

Jj mom. Har prästerlig befattningshavare

blivit genom lagakraftägande

dom avsatt från sin befattning, må

han av domkapitlet skiljas från prästämbetet

eller för viss tid, ej över ett

år, förklaras obehörig att utöva detsamma.

Har han genom lagakraftägande

dom befunnits skyldig till förfarande,

varå avsättning kunnat följa,

men jämlikt 5 kap. 5 § strafflagen

förklarats fri från ansvar och i anslutning

härtill erhållit tjänstledighet,

äger domkapitlet förklara honom

obehörig att utöva prästämbetet intill

dess han åter må träda i tjänstgöring.

(Föreslagen lydelse)

13 §.

If. mom. Har prästerlig befattningshavare,

som enligt lagakraftägande

dom funnits hava begått brott, till

följd därav avsatts eller förklarats

skyldig att avgå från sin befattning,

må han av domkapitlet skiljas från

prästämbetet eller för viss tid, ej över

ett år, förklaras obehörig att utöva

detsamma. Har han ej avsatts eller

förklarats skyldig att avgå men i anslutning

till domen på grund av sin

sinnesbeskaffenhet erhållit tjänstledighet

från sin befattning, äger domkapitlet

förklara honom obehörig att

utöva prästämbetet för tid, varunder

han icke uppehåller sin befattning.

1 Gällande lydelse av 13 § 4 mom., se SFS 1948: 490.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt 1 avd. Nr 29

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1963

Prästerlig befattningshavare-----sin befattning.

Präst utan-----utöva detsamma.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 13 § 4 mom., den dag Konungen förordnar

och i övrigt den 1 januari 1964.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I syfte att få en smidigare ordning för handläggning av ärenden hos domkapitlen

föreslås att nu gällande regler härom i lagen om domkapitel ersätts med

nya, som kommer att intagas i instruktionen för domkapitlen. Vidare föreslås

en huvudsakligen formell ändring av bestämmelserna om domkapitels rätt att

skilja präst från prästämbetet, som betingas av de i brottsbalken upptagna

reglerna om behandlingen av psykiskt abnorma lagöverträdare.

A. Beslutsordningen i domkapitlen m. in.

På grundval av stiftskansliutredningens slutbetänkande den 12 december

1958 rörande stiftskansliernas organisation (stencilerat) framlade Kungi. Maj:t

genom propositionen 1960:101 förslag till förenkling av stiftsmyndigheternas

arbetsformer och handläggningen av arbetet på stiftskanslierna. På hemställan

av statsutskottet (SU 1960:118) biföll riksdagen propositionen (rskr 294).

I ärendet framhöll föredragande departementschefen, att de föreslagna förenklingarna

förutsatte ändring i gällande bestämmelser rörande stiftsmyndigheternas

organisation, vilka regler i några fall återfanns i lagstiftning, som på grund

av sin natur av kyrkolag inte kunde ändras utan kyrkomötets medverkan. Så

var fallet bl. a. beträffande beslutsordningen i domkapitlen, vilken regleras i

lagen den 13 november 1936 (nr 567) om domkapitel. Under hänvisning till att

kyrkomöte inte avsågs bli inkallat år 1960 uttalade departementschefen, att

frågan om lagändring i berörda fall fick anstå någon tid.

Innevarande år skall kyrkomöte hållas. Med avseende å förevarande fråga har

inom ecklesiastikdepartementet upprättats förslag till lag angående ändring i

lagen om domkapitel.

Gällande bestämmelser. Beslut fattas i domkapitlet som princip alltid i plenum.

För beslutförhet fordras jämlikt 17 § domkapitelslagen, att minst fem av

kapitlets sex ledamöter1 är tillstädes. Beslut kan också fattas, om endast fyra

1 I domkapitlen i Uppsala och Lund finns åtta ledamöter.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1963 3

ledamöter är närvarande, men då fordras att alla är ense om beslutet. I vissa

fall kan beslut fattas av preses — biskopen — ensam på domkapitlets vägnar.

Enligt 15 § äger sålunda biskopen med stiftssekreteraren såsom föredragande

fullgöra sådana åligganden, som avser ringare ärenden eller ärenden vilka kräver

skyndsamhet och inte är av sådan vikt, att de likväl bör handläggas i plenum.

Ärende som biskopen handlagt ensam skall anmälas vid nästa sammanträde.

I 16 § föreskrives, att domkapitlet som regel skall sammanträda varannan vecka

samt även oftare, om ärendena det påkallar.

För frågans tidigare behandling lämnas redogörelse i propositionen a s. 4 och 5,

vartill utskottet får hänvisa.

Föredraganden, statsrådet af Geijerstam, anförde vid remiss till lagrådet:

»Den gällande lagen om domkapitel från år 1936 upptar bl. a. regler om

beslutförhet i domkapitlen. Denna ordning får ses mot bakgrunden av den

historiska utvecklingen. Domkapitlen utövade nämligen i äldre tider i betydande

omfattning dömande verksamhet. Före tillkomsten av 1936 års lag

återfanns bestämmelserna om domkapitlens verksamhet huvudsakligen i förordningen

den 11 februari 1687 huru med rättegång uti domkapitlen skall

förhållas. Domkapitlens befogenhet att utöva dömande funktioner har med

tiden alltmera begränsats och avser nu väsentligen allenast två angelägenheter,

nämligen viss disciplinär bestraffning av innehavare av prästerlig tjänst

samt prästs skiljande eller avstängande från prästämbetet jämte prästs skyldighet

att i visst fall''avgå från tjänsten. Vid tiden för tillkomsten av 1936

års lag kvarstod ännu i princip domkapitlets domsrätt vid förbryteiser, som

rörde prästs ämbetsförvaltning i hans egentliga prästerliga gärning eller hans

leverne samt — åtminstone formellt — viss motsvarande domsrätt över lärare

vid läroverk och seminarier. Denna ordning ändrades år 1948.

Domkapitlets uppgifter är således numera väsentligen av administrativ natur.

I detta hänseende skiljer sig inte ärendenas karaktär i någon större grad från

vad som förekommer vid verksamheten hos andra regionala myndigheter. Därjämte

utgör domkapitlet ett i det kyrkliga livet aktivt deltagande organ med

skyldighet att i olika avseenden främja den kyrkliga verksamheten inom stiftet.

Med hänsyn till de förändringar med avseende å uppgifterna som sålunda

inträtt vid skilda tidpunkter synes något hinder inte föreligga att den närmare

regleringen av förfarandet vid besluts fattande nu i sin helhet, i likhet med vad

som gäller för andra regionala myndigheter, sker i författning av administrativ

natur.

Till följd av det sagda bör såsom stiftskansliutredningen föreslagit 15—17 §§

lagen om domkapitel, vilka lagrum innehålla bestämmelser om beslutförhet och

sammanträdesordning, upphävas. Detta torde medföra, att Kungl. Maj .t far

befogenhet att i administrativ ordning meddela nu aktuella bestämmelser med

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1963

stöd av 21 §, enligt vilken Kungl. Maj:t kan meddela närmare föreskrifter om

domkapitlens verksamhet.

Vad så gäller den närmare utformningen av berörda bestämmelser om beslutsordning

m. m. vill jag erinra om vad föredragande departementschefen anförde i

propositionen 1960:101 om det önskvärda i att möjlighet till delegation av

beslutanderätten infördes hos stiftsmyndigheterna. Enligt stiftskansliutredningens

förslag skall delegationen väsentligen avse sådana ärenden, som inte fordrar

medverkan av domkapitlets präst- och lekmannarepresentation. I brådskande

fall skall dock även ärenden, som fordrar sådan medverkan och alltså skall

handläggas i plenum, få prövas av biskopen ensam efter föredragning, i vilket

fall dock ärendet skall anmälas vid närmast därpå följande plenum. Till

pleniärenden blir självfallet att hänföra sådana ärenden, som hör till domkapitlets

dömande eller disciplinära befogenhet.

Vid bifall till den nu föreslagna ändringen i lagen om domkapitel har jag för

avsikt att föreslå Kungl. Maj:t att utfärda ny instruktion för domkapitlen, i

vilken bl. a. intages bestämmelser om delegation och om beslutsordningen i

övrigt i huvudsaklig överensstämmelse med vad stiftskansliutredningen i dessa

hänseenden föreslagit.

Organisationsförändringen bör träda i kraft den 1 januari 1964.

Lagrådet har lämnat förslaget i förevarande del utan erinran.

B. Ändrad lydelse av 13 § 4 mom lagen om domkapitel

I förevarande hänseende har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

lag om ändring i lagen om domkapitel, vilket därefter remitterats till lagrådet.

För gällande rätt lämnas redogörelse i propositionen å s. 8.

Vid lagrådsremissen anförde föredragande departementschefen, statsrådet

Kling, bl. a. följande:

»När det gäller brott förövade av sinnessjuka och därmed jämställda lagöverträdare

bryter brottsbalken i viss utsträckning med nu gällande system. Enligt

nuvarande 5 kap. 5 § strafflagen må sådan lagöverträdare icke fällas till ansvar

för sina gärningar och ställes således utanför såväl straff som de påföljder vilka

träder i stället för straff. Enligt brottsbalken däremot hänföres jämväl de

psykiskt abnorma lagöverträdarna under det av domstolarna tillämpade reaktionssystemet.

Jämlikt 33 kap. 2 § i balken kan dock endast vissa påföljder

— däribland ej avsättning eller suspension — ådömas dem som begått brott

under inflytande av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan själslig abnormitet

av så djupgående natur, att den måste anses jämställd med sinnessjukdom. Denna

ordning påkallar ändring i 13 § 4 mom. lagen om domkapitel.

Såvitt gäller den som förklaras fri från ansvar tager lagrummet i sin nu

gällande lydelse sikte endast på det fall, att den prästerliga befattningshavaren

i anslutning till straffriförklaringen erhåller tjänstledighet från sin befattning.

För prästerliga befattningshavare gäller emellertid numera bestämmelserna i

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1963

statens allmänna tjänstepensionsreglemente, innefattande bl. a. stadgande (5 § c)

om skyldighet att efter straffriförklaring avgå från innehavd befattning. Jämväl

detta förhållande påkallar ändring i lagrummet.

Vid omarbetningen av 13 § 4 mom. domkapitelslagen torde ensartade regler

böra ges för det fall, att befattningshavaren dömts till avsättning och att han

på grund av sin sinnesbeskaffenhet icke dömts till sådan påföljd men i administrativ

ordning förklarats skyldig att avgå från sin befattning. I båda fallen torde

han av domkapitlet böra kunna skiljas från prästämbetet eller för viss tid, ej

över ett år, förklaras obehörig att utöva detta. Härför torde, i det fall att beslut

om hans avgång meddelats i administrativ ordning, icke uttryckligen behöva

krävas att å brottet kunnat följa avsättning, enär sådan förutsättning såsom

hittills bör gälla för skyldigheten att avgå. De ändringar som vid brottsbalkens

ikraftträdande påkallas i tjänstepensionsreglementet torde få upptagas till behandling

i samband med andra följdändringar till brottsbalken.

För det fall att präst under angivna omständigheter väl icke tvingas avgå

men erhåller tjänstledighet från sin befattning, torde domkapitlet böra ha

möjlighet att förklara honom obehörig att utöva ämbetet för tid, under vilken

han icke uppehåller sin prästerliga befattning. Ej heller för detta fall torde böra

krävas att å brottet kunnat följa avsättning. Visserligen torde härigenom ske

viss utvidgning av lagrummets tillämpningsområde i förhållande till gällande

rätt, eftersom även ringa ämbetsbrott kan komma att medföra förklaring om

obehörighet att utöva ämbetet. Det synes emellertid icke omotiverat att, om

präst i anledning av sådant brott erhåller tjänstledighet på grund av sin sinnesbeskaffenhet,

möjlighet finns att förklara honom obehörig att utöva prästämbetet

under den tid tjänstledigheten varar.

Arbetet med följ dlagstiftningen till brottsbalken är inriktat på att balken

skall träda i kraft den 1 januari 1965. Då emellertid dagen icke kan definitivt

fastslås redan nu, torde beträffande ändringen av 13 § 4 mom. domkapitelslagen

få anges, att den träder i kraft den dag Kungl. Maj:t förordnar.»

Lagrådet har lämnat förslaget jämväl i förevarande del utan erinran.

Utskottet

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag och

får därför hemställa,

att förevarande proposition, nr 153, måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 7 maj 1963

På första lagutskottets vägnar:

INGRID GÄRDE WIDEMAR

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1963

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Arvidson, Ferdinand Nilsson, Wikner, Hjorth

och Nyman;

från andra kammaren: fru Gärde Widemar, herr Landgren, fru Johansson,

fru Boman, herrar Svensson i Vä, Ekström i Björkvik, Gustafsson i Borås och

Zetterberg.

Ivar Haeggströms Tryckeri AB • Stockholm 1963

631050

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:303 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 a1 i texten