Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 13 november 1936
1963-05-07 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1963:29, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 13 november 1936
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1963
1
Nr 29
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående ändring i lagen den 13 november 1936 (nr
567) om domkapitel.
Genom en den 5 april 1963 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 153, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t under åberopande
av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll föreslagit
riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade förslag till
Lag
angående ändring i lagen den 13 november 1936 (nr 567) om domkapitel
Härigenom förordnas, dels att 15, 16 och 17 §§ lagen den 13 november 1936
om domkapitel skola upphöra att gälla, dels att 13 § 4 mom. sagda lag* 1 skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse)
Jj mom. Har prästerlig befattningshavare
blivit genom lagakraftägande
dom avsatt från sin befattning, må
han av domkapitlet skiljas från prästämbetet
eller för viss tid, ej över ett
år, förklaras obehörig att utöva detsamma.
Har han genom lagakraftägande
dom befunnits skyldig till förfarande,
varå avsättning kunnat följa,
men jämlikt 5 kap. 5 § strafflagen
förklarats fri från ansvar och i anslutning
härtill erhållit tjänstledighet,
äger domkapitlet förklara honom
obehörig att utöva prästämbetet intill
dess han åter må träda i tjänstgöring.
(Föreslagen lydelse)
13 §.
If. mom. Har prästerlig befattningshavare,
som enligt lagakraftägande
dom funnits hava begått brott, till
följd därav avsatts eller förklarats
skyldig att avgå från sin befattning,
må han av domkapitlet skiljas från
prästämbetet eller för viss tid, ej över
ett år, förklaras obehörig att utöva
detsamma. Har han ej avsatts eller
förklarats skyldig att avgå men i anslutning
till domen på grund av sin
sinnesbeskaffenhet erhållit tjänstledighet
från sin befattning, äger domkapitlet
förklara honom obehörig att
utöva prästämbetet för tid, varunder
han icke uppehåller sin befattning.
1 Gällande lydelse av 13 § 4 mom., se SFS 1948: 490.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt 1 avd. Nr 29
2
Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1963
Prästerlig befattningshavare-----sin befattning.
Präst utan-----utöva detsamma.
Denna lag träder i kraft, såvitt avser 13 § 4 mom., den dag Konungen förordnar
och i övrigt den 1 januari 1964.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I syfte att få en smidigare ordning för handläggning av ärenden hos domkapitlen
föreslås att nu gällande regler härom i lagen om domkapitel ersätts med
nya, som kommer att intagas i instruktionen för domkapitlen. Vidare föreslås
en huvudsakligen formell ändring av bestämmelserna om domkapitels rätt att
skilja präst från prästämbetet, som betingas av de i brottsbalken upptagna
reglerna om behandlingen av psykiskt abnorma lagöverträdare.
A. Beslutsordningen i domkapitlen m. in.
På grundval av stiftskansliutredningens slutbetänkande den 12 december
1958 rörande stiftskansliernas organisation (stencilerat) framlade Kungi. Maj:t
genom propositionen 1960:101 förslag till förenkling av stiftsmyndigheternas
arbetsformer och handläggningen av arbetet på stiftskanslierna. På hemställan
av statsutskottet (SU 1960:118) biföll riksdagen propositionen (rskr 294).
I ärendet framhöll föredragande departementschefen, att de föreslagna förenklingarna
förutsatte ändring i gällande bestämmelser rörande stiftsmyndigheternas
organisation, vilka regler i några fall återfanns i lagstiftning, som på grund
av sin natur av kyrkolag inte kunde ändras utan kyrkomötets medverkan. Så
var fallet bl. a. beträffande beslutsordningen i domkapitlen, vilken regleras i
lagen den 13 november 1936 (nr 567) om domkapitel. Under hänvisning till att
kyrkomöte inte avsågs bli inkallat år 1960 uttalade departementschefen, att
frågan om lagändring i berörda fall fick anstå någon tid.
Innevarande år skall kyrkomöte hållas. Med avseende å förevarande fråga har
inom ecklesiastikdepartementet upprättats förslag till lag angående ändring i
lagen om domkapitel.
Gällande bestämmelser. Beslut fattas i domkapitlet som princip alltid i plenum.
För beslutförhet fordras jämlikt 17 § domkapitelslagen, att minst fem av
kapitlets sex ledamöter1 är tillstädes. Beslut kan också fattas, om endast fyra
1 I domkapitlen i Uppsala och Lund finns åtta ledamöter.
Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1963 3
ledamöter är närvarande, men då fordras att alla är ense om beslutet. I vissa
fall kan beslut fattas av preses — biskopen — ensam på domkapitlets vägnar.
Enligt 15 § äger sålunda biskopen med stiftssekreteraren såsom föredragande
fullgöra sådana åligganden, som avser ringare ärenden eller ärenden vilka kräver
skyndsamhet och inte är av sådan vikt, att de likväl bör handläggas i plenum.
Ärende som biskopen handlagt ensam skall anmälas vid nästa sammanträde.
I 16 § föreskrives, att domkapitlet som regel skall sammanträda varannan vecka
samt även oftare, om ärendena det påkallar.
För frågans tidigare behandling lämnas redogörelse i propositionen a s. 4 och 5,
vartill utskottet får hänvisa.
Föredraganden, statsrådet af Geijerstam, anförde vid remiss till lagrådet:
»Den gällande lagen om domkapitel från år 1936 upptar bl. a. regler om
beslutförhet i domkapitlen. Denna ordning får ses mot bakgrunden av den
historiska utvecklingen. Domkapitlen utövade nämligen i äldre tider i betydande
omfattning dömande verksamhet. Före tillkomsten av 1936 års lag
återfanns bestämmelserna om domkapitlens verksamhet huvudsakligen i förordningen
den 11 februari 1687 huru med rättegång uti domkapitlen skall
förhållas. Domkapitlens befogenhet att utöva dömande funktioner har med
tiden alltmera begränsats och avser nu väsentligen allenast två angelägenheter,
nämligen viss disciplinär bestraffning av innehavare av prästerlig tjänst
samt prästs skiljande eller avstängande från prästämbetet jämte prästs skyldighet
att i visst fall''avgå från tjänsten. Vid tiden för tillkomsten av 1936
års lag kvarstod ännu i princip domkapitlets domsrätt vid förbryteiser, som
rörde prästs ämbetsförvaltning i hans egentliga prästerliga gärning eller hans
leverne samt — åtminstone formellt — viss motsvarande domsrätt över lärare
vid läroverk och seminarier. Denna ordning ändrades år 1948.
Domkapitlets uppgifter är således numera väsentligen av administrativ natur.
I detta hänseende skiljer sig inte ärendenas karaktär i någon större grad från
vad som förekommer vid verksamheten hos andra regionala myndigheter. Därjämte
utgör domkapitlet ett i det kyrkliga livet aktivt deltagande organ med
skyldighet att i olika avseenden främja den kyrkliga verksamheten inom stiftet.
Med hänsyn till de förändringar med avseende å uppgifterna som sålunda
inträtt vid skilda tidpunkter synes något hinder inte föreligga att den närmare
regleringen av förfarandet vid besluts fattande nu i sin helhet, i likhet med vad
som gäller för andra regionala myndigheter, sker i författning av administrativ
natur.
Till följd av det sagda bör såsom stiftskansliutredningen föreslagit 15—17 §§
lagen om domkapitel, vilka lagrum innehålla bestämmelser om beslutförhet och
sammanträdesordning, upphävas. Detta torde medföra, att Kungl. Maj .t far
befogenhet att i administrativ ordning meddela nu aktuella bestämmelser med
4
Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1963
stöd av 21 §, enligt vilken Kungl. Maj:t kan meddela närmare föreskrifter om
domkapitlens verksamhet.
Vad så gäller den närmare utformningen av berörda bestämmelser om beslutsordning
m. m. vill jag erinra om vad föredragande departementschefen anförde i
propositionen 1960:101 om det önskvärda i att möjlighet till delegation av
beslutanderätten infördes hos stiftsmyndigheterna. Enligt stiftskansliutredningens
förslag skall delegationen väsentligen avse sådana ärenden, som inte fordrar
medverkan av domkapitlets präst- och lekmannarepresentation. I brådskande
fall skall dock även ärenden, som fordrar sådan medverkan och alltså skall
handläggas i plenum, få prövas av biskopen ensam efter föredragning, i vilket
fall dock ärendet skall anmälas vid närmast därpå följande plenum. Till
pleniärenden blir självfallet att hänföra sådana ärenden, som hör till domkapitlets
dömande eller disciplinära befogenhet.
Vid bifall till den nu föreslagna ändringen i lagen om domkapitel har jag för
avsikt att föreslå Kungl. Maj:t att utfärda ny instruktion för domkapitlen, i
vilken bl. a. intages bestämmelser om delegation och om beslutsordningen i
övrigt i huvudsaklig överensstämmelse med vad stiftskansliutredningen i dessa
hänseenden föreslagit.
Organisationsförändringen bör träda i kraft den 1 januari 1964.
Lagrådet har lämnat förslaget i förevarande del utan erinran.
B. Ändrad lydelse av 13 § 4 mom lagen om domkapitel
I förevarande hänseende har inom justitiedepartementet upprättats förslag till
lag om ändring i lagen om domkapitel, vilket därefter remitterats till lagrådet.
För gällande rätt lämnas redogörelse i propositionen å s. 8.
Vid lagrådsremissen anförde föredragande departementschefen, statsrådet
Kling, bl. a. följande:
»När det gäller brott förövade av sinnessjuka och därmed jämställda lagöverträdare
bryter brottsbalken i viss utsträckning med nu gällande system. Enligt
nuvarande 5 kap. 5 § strafflagen må sådan lagöverträdare icke fällas till ansvar
för sina gärningar och ställes således utanför såväl straff som de påföljder vilka
träder i stället för straff. Enligt brottsbalken däremot hänföres jämväl de
psykiskt abnorma lagöverträdarna under det av domstolarna tillämpade reaktionssystemet.
Jämlikt 33 kap. 2 § i balken kan dock endast vissa påföljder
— däribland ej avsättning eller suspension — ådömas dem som begått brott
under inflytande av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan själslig abnormitet
av så djupgående natur, att den måste anses jämställd med sinnessjukdom. Denna
ordning påkallar ändring i 13 § 4 mom. lagen om domkapitel.
Såvitt gäller den som förklaras fri från ansvar tager lagrummet i sin nu
gällande lydelse sikte endast på det fall, att den prästerliga befattningshavaren
i anslutning till straffriförklaringen erhåller tjänstledighet från sin befattning.
För prästerliga befattningshavare gäller emellertid numera bestämmelserna i
5
Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1963
statens allmänna tjänstepensionsreglemente, innefattande bl. a. stadgande (5 § c)
om skyldighet att efter straffriförklaring avgå från innehavd befattning. Jämväl
detta förhållande påkallar ändring i lagrummet.
Vid omarbetningen av 13 § 4 mom. domkapitelslagen torde ensartade regler
böra ges för det fall, att befattningshavaren dömts till avsättning och att han
på grund av sin sinnesbeskaffenhet icke dömts till sådan påföljd men i administrativ
ordning förklarats skyldig att avgå från sin befattning. I båda fallen torde
han av domkapitlet böra kunna skiljas från prästämbetet eller för viss tid, ej
över ett år, förklaras obehörig att utöva detta. Härför torde, i det fall att beslut
om hans avgång meddelats i administrativ ordning, icke uttryckligen behöva
krävas att å brottet kunnat följa avsättning, enär sådan förutsättning såsom
hittills bör gälla för skyldigheten att avgå. De ändringar som vid brottsbalkens
ikraftträdande påkallas i tjänstepensionsreglementet torde få upptagas till behandling
i samband med andra följdändringar till brottsbalken.
För det fall att präst under angivna omständigheter väl icke tvingas avgå
men erhåller tjänstledighet från sin befattning, torde domkapitlet böra ha
möjlighet att förklara honom obehörig att utöva ämbetet för tid, under vilken
han icke uppehåller sin prästerliga befattning. Ej heller för detta fall torde böra
krävas att å brottet kunnat följa avsättning. Visserligen torde härigenom ske
viss utvidgning av lagrummets tillämpningsområde i förhållande till gällande
rätt, eftersom även ringa ämbetsbrott kan komma att medföra förklaring om
obehörighet att utöva ämbetet. Det synes emellertid icke omotiverat att, om
präst i anledning av sådant brott erhåller tjänstledighet på grund av sin sinnesbeskaffenhet,
möjlighet finns att förklara honom obehörig att utöva prästämbetet
under den tid tjänstledigheten varar.
Arbetet med följ dlagstiftningen till brottsbalken är inriktat på att balken
skall träda i kraft den 1 januari 1965. Då emellertid dagen icke kan definitivt
fastslås redan nu, torde beträffande ändringen av 13 § 4 mom. domkapitelslagen
få anges, att den träder i kraft den dag Kungl. Maj:t förordnar.»
Lagrådet har lämnat förslaget jämväl i förevarande del utan erinran.
Utskottet
Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag och
får därför hemställa,
att förevarande proposition, nr 153, måtte av riksdagen bifallas.
Stockholm den 7 maj 1963
På första lagutskottets vägnar:
INGRID GÄRDE WIDEMAR
6
Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1963
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Arvidson, Ferdinand Nilsson, Wikner, Hjorth
och Nyman;
från andra kammaren: fru Gärde Widemar, herr Landgren, fru Johansson,
fru Boman, herrar Svensson i Vä, Ekström i Björkvik, Gustafsson i Borås och
Zetterberg.
Ivar Haeggströms Tryckeri AB • Stockholm 1963
631050
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1963:303 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 a1 i texten