Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad Igdelse av 1 och 4 §§ lagen den 17 juni 1938

1963-05-09 · 16 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1963:32, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad Igdelse av 1 och 4 §§ lagen den 17 juni 1938

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963

1

Nr 32

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till lag angående ändrad Igdelse av 1 och 4 §§

lagen den 17 juni 1938 (nr 318) om avbrytande av havandeskap,

dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 8 mars 1963 dagtecknad proposition, nr 100, vilken behandlats

av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t under åberopande av propositionen

bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll föreslagit riksdagen

att antaga följande vid propositionen fogade förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 och 4 §§ lagen den 17 juni 1938 (nr 318)

om avbrytande av havandeskap

Härigenom förordnas, att 1 och 4 §§ lagen den 17 juni 1938 om avbrytande

av havandeskap1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

Havandeskap må enligt denna lag avbrytas:

1) när på--------eller hälsa;

2) när med—---------om barnet;

3) när kvinnan--------kvinnans handlingsfrihet;

4) när med skäl kan antagas att 4) när med skäl kan antagas att

kvinnan eller det väntade barnets fa- kvinnan eller det väntade barnets fader

genom arvsanlag kommer att på der genom arvsanlag kommer att på

avkomlingar överföra sinnessjukdom avkomlingar överföra sinnessjukdom

eller sinnesslöhet eller ock svårartad eller sinnesslöhet eller ock svårartad

sjukdom eller svårt lyte av annat sjukdom eller svårt lyte av annat

slag. slag;

5) när med skäl kan antagas att

det väntade barnet på grund av skada

under fosterstadiet kommer att lida

av svårartad sjukdom eller svårt

lyte.

Avbrytande av--------tjugufjarde veckan.

4 §•

Havandeskap må--------tillstånd därtill.

Avbrytande av havandeskap på den Avbrytande av havandeskap på nai

1 § 4. angivna grund må ske endast gon av de i 1 § 4 och 5 angivna grun
-

1 Senaste lydelse, se SFS 1946: 210.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 saml. 1 avd. Nr 32

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963

(Gällande lydelse)

efter prövning av medicinalstyrelsen.

Lag samma vare, där kvinnan på

grund av rubbad själsverksamhet

saknar förmåga att lämna giltigt samtycke

till åtgärden.

(Föreslagen lydelse)

derna må ske endast efter prövning

av medicinalstyrelsen. Lag samma vare,

där kvinnan på grund av rubbad

själsverksamhet saknar förmåga att

lämna giltigt samtycke till åtgärden.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I samband med propositionen har utskottet behandlat sex i anledning av

densamma väckta motioner, nämligen

de likalydande motionerna 1:650 av fru Segerstedt Wiberg m. fl. och

II: 803 av herr Gustafsson i Borås m. fl.,

de likalydande motionerna I: 683 av fröken Ljungberg m. fl. och II: 837

av herr Turesson m.fl. samt

motionen I: 682 av herr Kaijser och

motionen II: 836 av fru Sjövall.

I samtliga motioner hemställes, att riksdagen måtte avslå propositionen.

Härjämte hemställes i motionen II: 836, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte begära

1) en översyn av gällande abortlag,

2) en utredning om rätten att bedriva forskning å gravid kvinna och

å fertil man eller kvinna, samt

3) en utredning om översyn av ekonomiska stödåtgärder åt kvinna i

abortsituation».

Beträffande de skäl som anförts till stöd för motionsyrkandena, får utskottet

hänvisa till motionerna.

Gällande rätt m. m.

Lagen om avbrytande av havandeskap upptager i sin nu gällande lydelse

lyra abortindikationer. Dessa, som brukar kallas medicinsk, socialmedicinsk,

humanitär och eugenisk indikation, anges i 1 § första stycket, enligt

vilket havandeskap må avbrytas: 1) när på grund av sjukdom, kroppsfel

eller svaghet hos kvinnan barnets tillkomst skulle medföra allvarlig fara

lör hennes liv eller hälsa; 2) när med hänsyn till kvinnans levnadsförhållanden

och omständigheterna i övrigt kan antagas, att hennes kroppsliga

eller själsliga krafter skulle allvarligt nedsättas genom barnets tillkomst och

vården om barnet; 3) när kvinnan hävdats under förhållande varom förmäles

i 15 kap. 12, 13, 15 eller 15 a § eller 18 kap. 1, 2, 3, 7, 8, 8 a eller 9 §,

så ock då hävdandet ägt rum under omständigheter som omförmäles i 18

kap. 6 § strafflagen samt inneburit ett grovt åsidosättande av kvinnans

handlingsfrihet; 4) när med skäl kan antagas att kvinnan eller det väntade

barnets fader genom arvsanlag kommer att på avkomlingar överföra sinnes
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963 3

sjukdom eller sinnesslöhet eller ock svårartad sjukdom eller svårt lyte av

annat slag.

Enligt andra stycket i 1 § får avbrytande av havandeskap på annan grund

än sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan ej företagas efter havandeskapets

tjugonde vecka. Medicinalstyrelsen kan dock, om synnerliga skäl föreligger,

medge att ingreppet får ske intill utgången av tjugofjärde veckan.

Om havandeskap med tillämpning av den eugeniska indikationen avbrytes

på grund av arvsanlag hos kvinnan, skall enligt 2 § tredje stycket även

företas sterilisering å henne, såvida inte sterilisering av särskilda skäl finnes

olämplig.

Enligt 4 § får havandeskap inte avbrytas utan att två läkare, av vilka den

ene skall vara den som utför ingreppet, i skriftligt utlåtande förklarat förutsättningarna

för åtgärden vara för handen eller också medicinalstyrelsen

lämnat tillstånd därtill. När fråga är om tillämpning av den eugeniska indikationen,

skall prövningen alltid ske av medicinalstyrelsen; detsamma gäller

när kvinnan på grund av rubbad själsverksamhet saknar förmåga att

lämna giltigt samtycke till åtgärden.

I Danmark, Finland och Norge är lagstiftningen om avbrytande av havandeskap

av relativt sent datum.

I den danska lagen av den 23 juni 1956 upptages, bland andra indikationer

för avbrytande av havandeskap, följande (§ 1, stk. 1 p. 3): Når der er

nserliggende fare för, åt barnet på grund af arvelige anlseg eller på grund af

beskadeligelser eller sygdom, pådraget i fosterlivet, vil blive lidende af sindssygdom,

åndssvaghed, andre svaere mentale forstyrrelser, epilepsi eller alvorlig

og uhelbredelig abnormitet eller legemlig sygdom.

Såsom indikation för avbrytande av havandeskap upptages i den norska

lagen av den 11 november 1960 bl. a. (§ 1 p. 2): Når det er alvorleg fare för

åt: a) arvelyte hos nokon av foreldra, eller b) sjukdom hos kvinnan medan

ho går med barnet, eller c) skade på fostreret i mors liv kan föra med seg

åt barnet kjem til å få ein alvorleg sjukdom eller eit stort lekamleg eller

sjeleleg lyte.

I den finska lagen av den 17 februari 1950 (1 § 3) är den eugeniska indikationen

avfattad i huvudsak såsom i den svenska lagen. Någon indikation,

som tar sikte på skador som ådragits under fosterstadiet, har icke upptagits

i lagen.

Framställning av medicinalstyrelsen

I skrivelse den 21 september 1962 har medicinalstyrelsen hemställt om sådan

komplettering av lagen den 17 juni 1938 (nr 318) om avbrytande av havandeskap,

att legal abort kan beviljas på grund av sjukdom eller lyte, som

det väntade barnet kan antagas ha ådragit sig under fosterstadiet.

Efter att ha redogjort för de nuvarande indikationerna för avbrytande av

havandeskap uttalar medicinalstyrelsen, att de tre första indikationerna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963

hänför sig till kvinnan eller hennes förhållanden. Endast den fjärde tar sikte

uteslutande på det väntade barnet. För tillämpningen av denna indikation

förutsättes, att det är fråga om sjukdom eller lyte som befaras genom arvsanlag

kunna överföras på barnet. Emellertid är det icke uteslutet, att barn

kan födas med sjukdom eller lyte av motsvarande slag utan att detta beror

på arvsanlag. Sjukdomen eller lytet kan ha ådragits under fosterstadiet.

Medicinalstyrelsen fortsätter härefter:

Sålunda är sedan ett 20-tal år känt, att om en kvinna haft röda hund

(rubeola) under de första 3—4 månaderna av havandeskapet barnet kan födas

med allvarliga missbildningar. Vid ogynnsam kombination av föräldrarnas

blodgrupper — Rh-immunisering — kan barnet födas med svår sjukdom.

Sedan länge vet man också, att röntgenstrålning kan vålla svåra skador

på foster. På sistone har en ny typ av i fosterstadiet ådragna skador

uppmärksammats, nämligen genom inverkan av läkemedel (neurosedyn).

Ehuru lagstiftningen icke upptager någon abortindikation som direkt tager

sikte på fosterskador, vilka icke överförts genom arvsanlag, ha i praktiken

dylika fall ansetts kunna beviljas abort på annan i lagen angiven indikation,

i främsta hand den social-medicinska. Att föda ett svårt skadat eller

missbildat barn är nämligen i allmänhet ett så allvarligt psykiskt trauma för

modern, att förutsättning för abort enligt förevarande indikation kan anses

föreligga. I vissa fall kan situationen vara så allvarlig, att kvinnan inför vetskapen

eller misstanken om att föda ett onormalt foster redan före förlossningen

drabbats av sådan sjukdom eller svaghet, att »barnets tillkomst skulle

medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa». Är så förhållandet, kan

abort beviljas på den medicinska indikationen.

Vid rubeolainfektion under graviditeten har abort beviljats i ganska stor

omfattning. Vid en vetenskaplig undersökning avseende graviditeter med

beräknad förlossning under tiden 1/7 1951—30/6 1952 konstaterades, att

abort efter vederbörligt tillstånd utförts i 276 fall. (Överläkare Rolf Lundström

i »Rubella during pregnancy», gradualavhandling.) Under år 1961

har abort av samma anledning beviljats i 42 fall, varav medicinsk indikation

åberopats i 5 fall och social-medicinsk i 37.

I viss omfattning har abort även beviljats på grund av ogynnsam blodgruppskombination

hos föräldrarna. Under 1961 söktes abort på grund av

risk härför i 9 fall, varav 7 biföllos. I 4 fall medgavs abort med stöd av den

medicinska indikationen, medan i 3 fall den socialmedicinska indikationen

åberopades.

På grund av risk för strålskada har, såvitt kunnat utrönas, abort hittills

icke beviljats, ehuru ansökningar förekommit.

I fråga om de på sista tiden särskilt aktuella fallen av neurosedynmedikation

under graviditeten kan nämnas, att hittills 12 ansökningar om abort på

sådan grund handlagts. I dessa har 6 medgivits abort på medicinsk indikation

och 3 på social-medicinsk indikation. Två ansökningar ha avslagits och

i ett fall har graviditeten under ärendets prövning avslutats med spontanabort.

Även om lagstiftningens avsättning i praxis icke ansetts utgöra hinder för

beviljande av abort i här avsedda fall, vill medicinalstyrelsen dock ifrågasätta,

om den hittills praktiserade ordningen kan anses till alla delar tillfredsställande.

De nu tillämpade indikationerna torde ofta kunna åberopas

även i de fall, som täckas av de humanitära och de eugeniska indikationerna,

men en sådan tillämpning är uppenbarligen icke avsedd. Mot lagens ordalydelse

kan också invändas, att en kvinna i god psykisk balans icke har

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963

någon möjlighet att erhålla abort på grund av sådan skada hos fostret, som

icke föranletts genom arvsanlag. Styrelsen anser därför en sådan ändring

av lagen böra ske, att även fall, då med skäl kan antagas att barnet kommer

att lida av på dylikt sätt ådragna fosterskador, uttryckligen upptagas såsom

abortindikation.

Medicinalstyrelsen vill erinra om att i motsvarande danska lagstiftning

fosterskador av ifrågavarande natur ursprungligen icke htller upptogos såsom

indikation för abort men att detta ändrades vid lagstiftningens revision

år 1956, därvid såsom motiv åberopades dels de ogynnsamma blodgruppskombinationerna

och dels rubeola-fallen.

Medicinalstyrelsen uttalar, att för den svenska lagens del en ändring skulle

kunna genomföras antingen genom en omformulering av den tjarde indikationen

till huvudsaklig överensstämmelse med den danska lagens 1 §

stk. 1 p. 3 eller genom ett tillägg av en femte indikation, som endast omfattar

förevarande fall. Styrelsen har av dessa alternativ föredragit det senare

och föreslår att lagen om avbrytande av havandeskap kompletteras med en

indikation av följande lydelse: 5) när med skäl kan antagas, att det väntade

barnet av annan anledning än under 4) sägs kommer att lida av svårartad

sjukdom eller svårt lyte.

Remissbehandling

Över medicinalstyrelsens skrivelse har infordrade yttranden avgivits av

hovrätterna över Skåne och Blekinge och för Västra Sverige, riksåklagarämbetet,

socialstyrelsen, kanslern för rikets universitet, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs och Hallands län, statens institut för

folkhälsan, Uppsala och Karlstads domkapitel samt styrelsen för socialinstitutet

i Stockholm.

Universitetskanslern har vid sitt yttrande fogat yttranden av medicinska

fakulteterna i Uppsala, Lund och Göteborg, karolinska institutets lärarkollegium

samt organisationskommittén för medicinska högskolan i Umeå och

högskolans lärarkollegium. Vid överståthållarämbetets yttrande har fogats

utlåtande av Stockholms stads sjukvårdsstyrelse, som i sin tur överlämnat

yttranden av t. f. sjukvårdsdirektören Harald Andersson, professorn Axel

Ingelman-Sundberg, överläkarna Gunnar Doineij och S. V. Westberg samt

t. f. överläkaren Clarcnce Malmnäs. De hörda länsstyrelserna har överlämnat

yttranden av länsläkarna och länsstyrelsen i Uppsala län dessutom yttranden

av socialvårdskonsulenten i första distriktet, barnavårdskonsulenten

i länet samt Uppsala stads barnavårdsnämnd.

Tillfälle att avgiva yttrande har beretts Svenska stadsförbundet, Svenska

landstingsförbundet, Högerns kvinnoförbund, Folkpartiets kvinnoförbund,

Svenska landsbygdens kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund,

Fredrika-Bremer-förbundet, Sveriges husmodersföreningars riksförbund,

Yrkeskvinnors samarbetsförbund, Svenska socialvårdsförbundet,

Svenska läkaresällskapet, Sveriges läkarförbund och Svenska kyrkans dia
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

<3

Första lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963

konistyrelse. Yttranden har inkommit från samtliga. Därjämte har inkommit

skrift från De vanföras riksförbund.

Beträffande remissyttrandenas innehåll torde utskottet få hänvisa till redogörelse

i propositionen å s. 6—14.

Departementschefen

Vid lagrådsremissen anförde föredragande departementschefen, statsrådet

Kling, bl. a. följande:

»Under remissbehandlingen av förslaget har yrkanden framförts om en

mera genomgripande översyn av abortlagstiftningen. En sådan översyn är

jag icke nu beredd att föreslå. Med anledning av vad i ett remissyttrande

anförts vill jag dock framhålla, att skäl torde föreligga att undersöka den

nuvarande tillämpningen av lagen, särskilt såvitt gäller den socialmedicinska

indikationen. Detta spörsmål får emellertid upptagas i annat sammanhang.

Även om frågan fått särskild aktualitet på sistone, är problemet angående

avbrytande av havandeskap på grund av skador, som ådragits under fosterstadiet,

icke nytt. Medicinalstyrelsen har redogjort för hur man hittills i

tillämpningen löst abortfrågan, när det gällt fall av detta slag. I viss utsträckning

har omständigheterna varit sådana, att man kunnat bevilja abort under

åberopande av den medicinska eller socialmedicinska indikationen. Det förebragta

materialet ger inte vid handen, att man i fall av befarad fosterskada

saknat möjlighet att finna en lämplig lösning. Å andra sidan kan givetvis

fall ha förekommit, där kvinnan önskat abort men med insikt om lagstiftningens

konstruktion avstått från att ansöka härom. Av medicinalstyrelsens

framställning kan möjligen också utläsas, att vid beviljande av abort

i ärenden som nu avses lagens indikationer givits en vidare tillämpning än

som, sett från denna speciella utgångspunkt, varit avsedd.

Med hänsyn till det anförda synes motiverat alt nu precisera den ståndpunkt

lagstiftningen skall intaga till frågan om abort på grund av skador under

fosterstadiet. Därvid talar enligt min mening starka humanitära skäl

för att man låter allvarlig risk för sådan skada utgöra en självständig grund

för avbrytande av havandeskap. Mot vad som anförts från några remissorgans

sida vill jag framhålla, att man härigenom icke skulle införa någon ny princip

i abortlagstiftningen. Även om den eugeniska indikationen är färgad av

tanken att utrota vissa sjukdomar inom befolkningen, är det dock tydligt

att hänsynen till det väntade barnet och även till föräldrarna spelar en väsentlig

roll. Den omständigheten, att sterilisering i regel skall företagas på

kvinnan, när abort medges på grund av arvsanlag hos henne, kan i detta

sammanhang icke tillmätas någon principiell betydelse. Det bör understrykas,

att det icke är fråga om att göra avsteg från lagens nuvarande ståndpunkt,

att havandeskap — med visst undantag — får avbrytas endast på

begäran av kvinnan. Införandet av en indikation, som tar sikte på nu ifråga
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963 7

varande fall torde icke heller komma att innebära någon avsevärd ökning

av antalet legala aborter.

Under remissbehandlingen har mot medicinalstyrelsens förslag även riktats

den anmärkningen, att man icke tagit hänsyn till den effekt förslagets

genomförande kan ha för de handikappade och deras ställning i samhället.

I viss mån kan jag förstå den oro som gjort sig gällande. Det bör dock

nämnas, att samma anmärkning kan göras mot den nuvarande eugeniska

indikationen. Både denna och den föreslagna indikationen har avseende på

sjukdom eller lyte, som befaras hos det väntade barnet; i det ena fallet är

fråga om risk på grund av arvsanlag och i det andra risk på grund av omständigheter

som inträffat under fosterstadiet. Att man i dessa fall, under

havandeskapets tidigare del, tillåter abort betyder icke någon nedvärdering

av dem som är handikappade, icke någon gradering av människovärdet.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att abortlagstiftningen i Danmark

och Norge är utformad på sådant sätt, att havandeskap kan avbrytas på den

grund av det väntade barnet ådragits sjukdom eller skada under fosterstadiet,

och denna möjlighet har veterligen icke medfört några olägenheter.

Den föreslagna indikationen är som nämnts avsedd för fall, där det föreligger

allvarlig risk för att det väntade barnet ådragit sig skador under fosterstadiet.

Såsom exempel har nämnts skador, som kan uppkomma om kvinnan

smittats av sjukdomen röda hund, om föräldrarnas blodgruppskombination

är ogynnsam, om kvinnan utsatts för röntgenstrålning eller om hon nyttjat

vissa läkemedel. Problemen har under remissbehandlingen belysts från läkarhåll.

Tydligt är, att man på detta område i viss mån saknar tillräckliga

kunskaper. Det är emellertid knappast påkallat att här göra några uttalanden

beträffande vissa bestämda situationer, där tillämpning av abortindikationen

kan komma i fråga. Uppenbarligen kan dock icke vilken obetydlig

risk som helst anses innebära skäl för antagande att en fosterskada av angiven

art har inträffat, utan risken måste vara av en viss svårighetsgrad. Riskbedömningen

måste anförtros åt den medicinska sakkunskapen, som har att

komma fram till en såvitt möjligt enhetlig bedömning av de föreliggande

riskfaktorerna. Härvid kan givetvis vidgade erfarenheter komma att medföra

förskjutning i bedömningen från en tid till en annan. Sasom ett stort antal

remissorgan förordat torde prövningen av frågan, om havandeskap skall

få avbrytas på grund av den nya indikationen, böra ankomma på medicinalstyrelsen.

Den av medicinalstyrelsen föreslagna avfattningen av den nya indikationen

synes kunna godtagas. Någon särskild bestämmelse angående den tid

inom vilken avbrytandet av havandeskapet senast får ske torde icke vara

erforderlig. Kan man i visst fall få större förutsättningar att bedöma frågan

huruvida abort skall medges eller ej, om prövningen icke sker på ett alltför

tidigt stadium av havandeskapet, torde den i 1 § andra stycket upptagna bestämmelsen

ge medicinalstyrelsen möjlighet att uppskjuta prövningen till

inemot havandeskapets tjugofjärde vecka.»

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963

Lagrådet

Förslaget föranledde följande uttalanden inom lagrådet.

Justitieråden Romanus, Digman och Nordström:

Såväl det av medicinalstyrelsen framlagda förslaget som det remitterade

avser, såsom framgår av motiveringen, det fall att det med skäl kan antagas

att det väntade barnet »på grund av skada under fosterstadiet» kommer

att lida av svårartad sjukdom eller svårt lyte. Därvid inbegripes under

uttrycket skada även sjukdom. Enligt vår mening bör den citerade bestämningen

komma till uttryck i lagtexten. Härigenom vinnes även bättre överensstämmelse

med de motsvarande uttryckssätten i dansk och norsk lag.

Vi förorda sålunda, att den nya abortindikationen i punkt 5 i 1 § angives

avse fall när med skäl kan antagas att det väntade barnet på grund av skada

under fosterstadiet kommer att lida av svårartad sjukdom eller svårt lyte.

Regeringsrådet Holmgren lämnade förslaget utan erinran.

Det i propositionen upptagna förslaget är avfattat i överensstämmelse

med vad lagrådets flesta ledamöter sålunda förordat.

Utskottet

Avbrytande av havandeskap kan enligt nuvarande lagstiftning ske på någon

av fyra indikationer, medicinsk, socialmedicinsk, humanitär och eugenisk

indikation. Av dessa tager de tre förstnämnda hänsyn till situationen

för det väntade barnets moder, medan den fjärde, som avser risk för ärftliga

sjukdomar eller lyten, främst hänför sig till det väntade barnet.

I förevarande proposition föreslås att i lagen om avbrytande av havandeskap

införes en ny indikation, innebärande att legal abort skall få äga rum,

när med skäl kan antagas att det väntade barnet på grund av skador under

fosterstadiet kommer att lida av svårartad sjukdom eller svårt lyte. Prövningen

av frågan om medgivande till abort på den nya indikationen skall

enligt förslaget ankomma på medicinalstyrelsen.

Samtliga i ärendet väckta motioner utmynnar i yrkande om avslag å propositionen.

Härjämte föreslås i motionen II: 836 en översyn av gällande

abortlag, en utredning om rätten att bedriva forskning å gravid kvinna och

å fertil man eller kvinna samt en utredning beträffande ekonomiska stödåtgärder

åt kvinna i abortsituation.

Frågan om abortindikationerna har under den senaste tiden tilldragit sig

särskild uppmärksamhet, sedan man konstaterat, att visst läkemedel, som

använts av havande kvinnor, kunnat förorsaka allvarliga fosterskador.

Spörsmålet om avbrytande av havandeskap med hänsyn till skador, som

ådragits under fosterstadiet, är emellertid icke helt nytt. Sedan ett tjugutal

år är det känt, att om en kvinna haft sjukdomen röda hund under de första

tre till fyra månaderna av havandeskapet barnet kan födas med allvarliga

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Första lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963

missbildningar. Vid ogynnsam kombination av föräldrarnas blodgrupper

kan barnet födas med svår sjukdom. Röntgenstrålning kan även, efter vad

man sedan länge vet, vålla svåra skador på foster. Abortfrågan synes hittills

i dylika fall ha kunnat bemästras med tillämpning av befintliga regler

i abortlagen. Omständigheterna har nämligen i viss utsträckning varit sådana,

att man kunnat bevilja abort under åberopande av den medicinska

eller den socialmedicinska indikationen. Departementschefen har sålunda

i propositionen konstaterat, att det förebragta materialet icke ger vid handen,

att man i fall av befarad fosterskada saknat möjlighet att finna en

lämplig lösning Enligt utskottets mening torde anledning ej föreligga till

erinran mot hittillsvarande tillämpning i detta hänseende och en fortsatt

tillämpning efter samma linjer inger i och för sig ej betänkligheter.

Mot bakgrunden av de tragiska händelserna i samband med fosterskador

till följd av läkemedels inverkan framstår det som naturligt att i nuvarande

läge överväga en precisering av lagstiftningens ståndpunkt till frågan om

abort på grund av fosterskador. Uppgiften att åstadkomma en sådan precisering

kan likväl, som framgår av vad nyss sagts, icke anses överhängande.

Utskottet har därför vid sin granskning av det genom propositionen

framlagda förslaget kunnat utgå från att man icke bör skrida till lagstiftningsåtgärd

med mindre förutsättningar finnes för ett klart ställningstagande

beträffande samtliga de frågor som ingår i förevarande problemkomplex.

Departementschefen har uttalat, att den nya indikationen icke skulle införa

någon ny princip i abortlagstiftningen, och härvid hänvisat till den

eugeniska indikationen. Utskottet anser det kunna ifrågasättas om denna

uppfattning är fullt riktig. Utgångspunkten för bedömningen av abortproblemet

måste givetvis vara, att det är samhällets uppgift alt värna om fostrets

liv. Blolt intressekollisioner av särskild betydelse kan medföra att abortingripandet

anses försvarligt. Nuvarande lagstiftning tager härvidlag i

främsta rummet hänsyn till kvinnan och hennes förhållanden. Den eugeniska

indikationen framträder från denna synpunkt som särpräglad i det att

den närmast tager sikte på det väntade barnets egna utvecklingsmöjligheter.

Det torde också ha framgått att denna indikation av många anses mera

tveksam än de övriga. Likväl torde den eugeniska indikationen vara lättare

att acceptera än den föreslagna skadeindikationen genom att den förra, förutom

alt den tillgodoser hänsynen till barnet och föräldrarna, även syftar

till att minska frekvensen av vissa ärftliga sjukdomar inom befolkningen.

Hittills har det varit moderns situation och hälsa samt möjligheter att ta

hand om det väntade barnet som varit avgörande för om abort skulle beviljas

eller ej. Lagförslaget anknyter enbart till det väntade barnets egen

situation och syftar till att skona detta från att behöva födas svårt skadat.

Här uppställer sig frågan om denna motivering är tillfredsställande och om

det verkligen kan vara berättigat att släcka fostrets liv enbart på den grund

att dess individuella möjligheter att nå ett lyckligt eller drägligt liv förmodas

bli mindre än normalt. Bedömandet av riskerna för att fosterskador

kan ha uppkommit måste bygga på statistiska beräkningar och det synes

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963

ofrånkomligt att ett större eller mindre antal oskadade foster kommer att

aborteras för att uppnå syftet med den nya indikationen. Man kan med

skäl fråga sig om detta över huvud taget kan vara tillåtligt. Till den principiella

sidan av saken torde också kunna hänföras frågan, hur den föreslagna

lagstiftningen på längre sikt skulle påverka synen på dem som födes

handikappade samt dessas uppfattning av sin situation. Utskottet kan för

sin del icke finna det rimligt att en indikation av den art som nu föreslagits

blir införlivad med lagstiftningen utan att nu antydda frågeställningar belysts

genom närmare utredning.

I fråga om den praktiska tillämpningen av den föreslagna indikationen

anser utskottet anledning föreligga att befara avsevärda svårigheter. Indikationen

är avsedd för fall där det föreligger allvarlig risk för att det väntade

barnet ådragit sig skador under fosterstadiet. Som exempel har nämnts

skador som kan uppkomma till följd av sjukdomen röda hund, ogynnsam

blodgruppskombination hos föräldrarna, röntgenbestrålning och inverkan

av läkemedel. Vissa frågor rörande bedömningen av dylika fall har närmare

belysts under den i lagärendet förekomna remissbehandlingen. Departementschefen

har framhållit att det är tydligt att man på detta område i viss

män saknar tillräckliga kunskaper. Det har ej ansetts erforderligt att i motiven

göra några närmare uttalanden beträffande vissa bestämda situationer

där en tillämpning av indikationen kan komma i fråga. Uppenbarligen

kan dock, enligt vad departementschefen anfört, icke vilken obetydlig risk

som helst anses innebära skäl för antagande att en fosterskada av angiven

art har inträffat utan risken måste vara av en viss svårighetsgrad. Riskbedömningen

skall anförtros åt den medicinska sakkunskapen, som har att

komma fram till en såvitt möjligt enhetlig bedömning av de föreliggande

riskfaktorerna. Departementschefen har påpekat att härvid vidgade erfarenheter

kan komma att medföra förskjutning i bedömningen från en tid till

eu annan.

De sålunda återgivna motiven ger enligt utskottets mening alltför knapp - händiga anvisningar för tillämpningen. Den prövning, som skall äga rum

i det enskilda fallet, innefattar regelmässigt flera moment, som vart och

ett kan vara vanskligt. Således måste i en del fall prövas om sökandens uppgifter

angående bruk av läkemedel, tidpunkten härför m. m. dylikt kan

anses tillförlitliga. Risken för skada å fostret torde endast i ett fåtal fall

kunna bedömas tillnärmelsevis exakt med stöd av undersökningsresultat,

medan den i huvudparten av fallen måste uppskattas erfarenhetsmässigt. I

sistnämnda fall kan en överskattning av risken innebära att ett större antal

normala barn hindras att fortleva. Den befarade skadans art och omfattning

måste vidare iakttagas eller beräknas samt skadans betydelse för individen

bedömas. Beträffande dessa delbedömningar står det klart, att mera

detaljerade direktiv ej gärna kan lämnas den beslutande myndigheten. Särskilt

gäller detta den rent vetenskapliga delen av prövningen, vilken självfallet

måste ske under ständigt utnyttjande av de senaste rönen på området.

Utskottet anser det emellertid oundgängligt att i samband med införandet

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963 11

av en ny abortindikation som den föreslagna de lagstiftande statsmakterna

tager ansvaret för åtminstone en något närmare angiven ståndpunkt till den

för tillämpningen avgörande frågan, hur stor risken för allvarlig skada skall

vara för att göra indikationen tillämplig. Av de föreliggande motiven kan

knappast utläsas mera än att skada ej behöver vara konstaterad genom undersökning

samt att risken för allvarlig skada måste avsevärt överstiga den

naturliga men ej behöver vara så stor att skadans förliandenvaro är övervägande

sannolik. Anledning torde föreligga att för tillämpningen uppdraga

betydligt snävare gränser än dessa. Härför torde emellertid fordras en klarläggande

utredning.

Även beträffande den föreslagna lagstiftningens konsekvenser i andra än

ovan berörda hänseenden anser utskottet det befogat att hysa viss oro. Sålunda

är det bland annat omöjligt att bortse från faran för att kvinnor söker

utverka medgivande till abort med stöd av den nya indikationen genom

att avsiktligt skada foslret eller genom att sanningslöst uppgiva att de nyttjat

fosterskadliga läkemedel eller dylikt. Särskilt måste även beaktas att

den nya lagstiftningen skulle försvåra situationen för de kvinnor som befinner

sig i det läget att den nya indikationen är tillämplig för dem, men

som ändå har modet att vilja föda sitt barn. Konsekvenser av den art som

nu påtalats har enligt utskottets mening alltför litet beaktats i propositionen.

På grund av de betänkligheter som ovan anförts anser utskottet att det

genom propositionen framlagda förslaget icke är tillräckligt väl underbyggt

för att medgiva ett positivt ställningstagande i fråga om den nya indikationen.

Utskottet finner sig därför böra avstyrka bifall till propositionen.

De synpunkter som med anledning av förevarande lagförslag framförts

från såväl medicinskt som annat håll har enligt utskottet aktualiserat frågan

om en översyn av gällande abortlagstiftning. Även eljest synes en sådan

översyn vara påkallad. Den starka utveckling som skett på de socialpolitiska

och socialmedicinska områdena torde sålunda i och för sig giva

anledning till förnyad prövning av grunderna för förevarande lagstiftning.

Utskottet vill alltså tillstyrka det i motionen II: 836 framställda förslaget

om en översyn av abortlagen. Utskottet finner däremot icke tillräckliga skäl

föreligga för bifall till övriga i nämnda motion upptagna utredningsyrkanden.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen med bifall till de avslagsyrkanden som

framställts i förevarande motioner, nämligen

1. de likalydande motionerna I: 650 och II: 803,

2. de likalydande motionerna I: 683 och II: 837,

3. motionen I: 682 samt

4. motionen II: 836,

måtte avslå förevarande proposition, nr 100;

B. att riksdagen med bifall till därom i motionen 11:836

framställt yrkande måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anliål
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963

la om en översyn av lagen den 17 juni 1938 om avbrytande

av havandeskap; ävensom

C. att motionen II: 836, i vad den ej omfattas av vad utskottet

ovan hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 9 maj 1963

På första lagutskottets vägnar:

INGRID GÄRDE WIDEMAR

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Ahlkvist, Per-Olof Hanson*, Arvidson,

Erik Svedberg, fröken Mattson, herrar Hilding, Svanström och Palm;

från andra kammaren: fru Gärde Widemar, fru Boman, herrar östrand,

Svensson i Vä, Ekström i Björkvik, Gustafsson i Borås, fru Löfqvist och

fru Sjövall.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Ahlkvist, Erik Svedberg, fröken Mattson, herrar Palm, östrand

och Ekström i Björkvik samt fru Löfqvist, vilka ansett, att utskottets yttrande

och hemställan bort ha följande lydelse:

»Avbrytande av havandeskap —--(lika med de tre första styckena i

utskottets yttrande)---- kvinna i abortsituation.

Frågan om abortindikationerna---(lika med fjärde stycket i utskottets

yttrande utom sista meningen)---en lämplig lösning. Såsom

departementschefen påpekat kan emellertid av medicinalstyrelsens framställning

möjligen utläsas, att vid beviljande av abort i ärenden som nu avses

lagen givits en vidare tillämpning än som varit avsett.

I det sålunda angivna läget har Kungl. Maj :t ansett det motiverat att

precisera den ståndpunkt lagstiftningen skall intaga till frågan om abort

på grund av skador under fosterstadiet.

Abortlagen innefattar en gränsdragning mellan de fall, i vilka framkallande

av abort skall vara tillåtet och de fall i vilka sådan åtgärd skall vara otilllåten

och därmed falla under strafflagen. Enligt utskottets mening är det

uppenbart att en gräns av denna art måste dragas så fast och tydlig som

möjhgt och att ändringar därav icke bör äga rum annat än i lagstiftningsväg.

Redan den omständigheten att den för tillämpningen ansvariga myndigheten

antytt tvekan, huruvida den hittills praktiserade ordningen kan

anses till alla delar tillfredsställande, synes därför nödvändiggöra den pre
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Första lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963

cisering, vartill förevarande proposition syftar. Utskottet kan således icke

dela den meningen att medicinalstyrelsen och vederbörande läkare utan

klart stöd av lag skall få tills vidare bära ansvaret för en tillämpning som,

ehuru den hittills torde vara fri från anmärkning, dock tenderar till en

utvidgning av framför allt den socialmedicinska indikationen.

Det torde sålunda ankomma på statsmakterna att nu intaga en bestämd

ståndpunkt till spörsmålet, om skador under fosterstadiet bör få utgöra

en självständig grund för avbrytande av havandeskap. Till stöd för en positiv

ståndpunkt har i propositionen åberopats starka humanitära skäl. I de

i ärendet väckta motionerna har till stöd för avslagsyrkandena anförts dels

synpunkter på den nya skadeindikationens principiella berättigande, dels farhågor

beträffande den praktiska tillämpningen, dels ock oro för icke avsedda

konsekvenser av den nya lagstiftningen.

Vad först gäller den principiella frågan har hävdats, att den nya indikationen

skulle strida mot abortlagens anda, i det att den ej, som nuvarande indikationer

utom den eugeniska, är betingad främst av hänsyn till kvinnan.

Det torde vara riktigt att skadeindikationen så till vida innebär något nytt

som den klart ställer hänsynen till det väntade barnet i främsta rummet,

medan övriga indikationer, i viss mån även den eugeniska, tillgodoser utanförliggande

intressen. Att den mänskliga medkänsla, som utgör grunden för

abortingripandet, i detta fall är inriktad direkt på barnet självt, medför, såvitt

utskottet kunnat finna, endast att indikationen är så mycket bättre förenlig

med abortlagens humanitära anda. Att lagen icke från sin tillkomst

kommit att innehålla en skadeindikation som den föreslagna torde sammanhänga

med att en sådan med dåvarande läkarvetenskapliga mening icke ansågs

aktuell.

I anslutning till det anförda bör påpekas, att de foster som aborteras på

de nuvarande medicinska, socialmedicinska och humanitära indikationerna

normalt skulle kunnat utvecklas till friska, oskadade barn. Att detsamma

kan inträffa i ett relativt sett mycket mindre antal fall vid tillämpning av

den nya indikationen medför att betänkligheterna mot denna blir mindre än

mot de andra indikationerna.

Som en invändning av principiell betydelse har framförts, att tillkomsten

av den nya indikationen skulle kunna på ett olyckligt sätt påverka inställningen

till dem som föds handikappade samt dessas uppfattning av sin

situation. Enligt utskottets mening är det uteslutet att deltagandet med dem

som drabbats av livslångt invaliditetslidande skulle bli mindre därför att

möjlighet föreligger att i viss utsträckning hindra uppkomsten av sådant

lidande. Snarare torde den motsatta verkan vara naturlig. För de drabbade

själva torde det vara likgiltigt, om den ena eller andra formen anlitas för

att lösa abortfrågan i hithörande fall, så länge det fasthålles att grunden för

ingripandet icke är en nedvärdering av dem från samhällets eller medmänniskornas

synpunkt.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Första lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963

Vad angår tillämpningen av den nya indikationen, torde först få erinras

om att abort, med visst undantag, får äga rum endast på begäran av kvinnan.

Med hänsyn till att den i praxis medgivna möjligheten att erhålla abort i

hithörande fall torde vara allmänt känd, synes anledning saknas till antagande

att en precisering av lagstiftningen skulle leda till nämnvärd ökning

av antalet ansökningar.

Den nya indikationen är avsedd för fall där det föreligger allvarlig risk

för att det väntade barnet ådragit sig skador under fosterstadiet. Som exempel

har nämnts skador som kan uppkomma till följd av sjukdomen röda

hund, ogynnsam blodgruppskombination hos föräldrarna, röntgenbestrålning

och inverkan av läkemedel. Vissa frågor rörande bedömningen av dylika

fält har närmare belysts under den i lagärendet förekomna remissbehandlingen.

Departementschefen har framhållit att det är tydligt att man på detta

område i viss mån saknar tillräckliga kunskaper. Det har ej ansetts erforderligt

att i motiven göra några närmare uttalanden beträffande vissa bestämda

situationer, där en tillämpning av indikationen kan komma i fråga.

Uppenbarligen kan dock, enligt vad departementschefen anfört, icke vilken

obetydlig risk som helst anses innebära skäl för antagande att en fosterskada

av angiven art har inträffat, utan risken måste vara av en viss svårighetsgrad.

Riskbedömningen skall anförtros åt den medicinska sakkunskapen,

som har att komma fram till en såvitt möjligt enhetlig bedömning

av de föreliggande riskfaktorerna. Departementschefen har påpekat att härvid

vidgade erfarenheter kan komma att medföra förskjutning i bedömningen

från en tid till en annan.

Det vore givetvis värdefullt om mera detaljerade anvisningar kunnat lämnas

för tillämpningen av den nya indikationen, så att den avsedda enhetliga

bedömningen kunnat säkerställas på denna väg. Det synes emellertid här liksom

i fråga om nuvarande indikationer nödvändigt att lämna ett betydande

utrymme för en nyanserad bedömning av de enskilda fallen. Bristande enhetlighet

synes ej vara att befara, då bedömningen av hithörande fall ankommer

på medicinalstyrelsen ensam.

Det har i ärendet anförts, att det läkarvetenskapliga underlaget för iilllämpningen

av den nya indikationen skulle vara otillfredsställande. Härvid

har syftats främst på det förhållandet, att uppfattningen om storleken av de

risker för fosterskada, som föreligger i skilda typfall, efter hand reviderats

när nya forskningsresultat tillkommit. Utskottet vill framhålla, att vetenskapen

på detta område liksom eljest måste arbeta från den aktuella vetenskapliga

ståndpunkten och att det endast är med beaktande av denna som

det berättigade i ett läkaringripande kan bedömas. Klart är emellertid att vid

tillämpningen av förevarande lagstiftning den ovisshet rörande det vetenskapliga

underlagets hållfasthet, som kan föreligga i det enskilda fallet, måste

anses tala mot att ingripande sker.

Huvudfrågorna för tillämpningen gäller dels vad som skall avses med allvarlig

skada, dels vilken risk för sådan skada som skall anses indicera abort

i fall där skadan icke kan fastställas genom röntgenundersökning eller på

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963

15

annat sätt. I förstnämnda avseende talar lagtexten om svårartad sjukdom

eller svårt lyte och anknyter således till den gällande eugeniska indikationen.

Något skäl varför den använda bestämningen icke skulle vara lämplig

för de fall, som avses med den nya indikationen, torde ej kunna förebringas.

Beträffande storleken av den skaderisk som skall beaktas är att märka, att

om den befarade skadan är av utpräglat svår beskaffenhet även en något

mindre risk torde göra abort motiverad, medan om så icke är fallet en höggradig

sannolikhet för skadans inträffande måste krävas. Allmänt torde med

stöd av departementschefens uttalanden kunna fastslås, att risken alltid

måste vara väsentligt större än den naturliga. Någon möjlighet att i generella

regler genom angivande av procentuell sannolikhet eller på annat sätt närmare

bestämma kravet på riskens storlek synes med hänsyn till de enskilda

fallens skiftande beskaffenhet icke föreligga. Här avsedda bedömningar torde

emellertid utan större svårigheter kunna utföras av medicinalstyrelsen

med utgångspunkt från hittillsvarande praxis och med ledning av de uttalanden

som gjorts i lagärendet. Av medicinalstyrelsens initiativ framgår att

styrelsen är beredd därtill. Det må framhållas, att motsvarande avvägningar

måste ha legat till grund vid tillämpningen av de medicinska och socialmedicinska

indikationerna på fall som avses med den nya indikationen. Spelrummet

för skönsmässig bedömning blir vid den senare i vart fall icke större.

Den oro som i de väckta motionerna och eljest yppats för att den nya lagstiftningen

skulle erhålla icke avsedda konsekvenser i skilda riktningar synes

utskottet i allt väsentligt obefogad. Gemensamt för de verkningar som

åberopats synes vara, att de lika väl kunde hänföra sig till det hittills anlitade

sättet att lösa abortfrågan i hithörande fall. Att kvinnor söker utverka

medgivande till abort genom att avsiktligt skada fostret eller genom att sanningslöst

uppgiva att de nyttjat fosterskadliga läkemedel kan sålunda ej heller

för närvarande uteslutas. Åsikten att den nya indikationen skulle försvåra

situationen för kvinnor, som önskar föda sitt barn, ehuru det kan befaras

vara allvarligt skadat, har icke mera fog för sig än motsvarande uppfattning

om övriga indikationer.

I det föregående har utskottet till närmare behandling upptagit de invändningar

mot propositionens innehåll, som synts utskottet viktigast. Vad sålunda

och i övrigt förekommit under ärendets behandling har icke givit utskottet

anledning till erinran mot det i propositionen upptagna förslaget. Utskottet

vill med hänsyn härtill förorda att propositionen bifalles.

Utskottet finner ej tillräckliga skäl föreligga för bifall till de utredningsyrkanden

som framställts i motionen II: 836.

På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, med avslag å följande motioner, nämligen

1. de likalydande motionerna 1:650 och 11:803,

2. de likalydande motionerna I: 683 och II: 837,

3. motionen I: 682 samt

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Första lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963

4. motionen II: 836, såvitt gäller i densamma upptaget avslagsyrkande,

måtte bifalla förevarande proposition, nr 100; ävensom

B. att motionen II: 836, i vad den ej besvarats genom vad

ovan under A. hemställts, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630683

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:339 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts iproposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och It §§ lagen den 17 juni 1938 a1 i texten