Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad Igdelse av 1 och 4 §§ lagen den 17 juni 1938
1963-05-09 · 16 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 13 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1963:32, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad Igdelse av 1 och 4 §§ lagen den 17 juni 1938
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963
1
Nr 32
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med
förslag till lag angående ändrad Igdelse av 1 och 4 §§
lagen den 17 juni 1938 (nr 318) om avbrytande av havandeskap,
dels ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 8 mars 1963 dagtecknad proposition, nr 100, vilken behandlats
av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t under åberopande av propositionen
bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll föreslagit riksdagen
att antaga följande vid propositionen fogade förslag till
Lag
angående ändrad lydelse av 1 och 4 §§ lagen den 17 juni 1938 (nr 318)
om avbrytande av havandeskap
Härigenom förordnas, att 1 och 4 §§ lagen den 17 juni 1938 om avbrytande
av havandeskap1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
1 §•
Havandeskap må enligt denna lag avbrytas:
1) när på--------eller hälsa;
2) när med—---------om barnet;
3) när kvinnan--------kvinnans handlingsfrihet;
4) när med skäl kan antagas att 4) när med skäl kan antagas att
kvinnan eller det väntade barnets fa- kvinnan eller det väntade barnets fader
genom arvsanlag kommer att på der genom arvsanlag kommer att på
avkomlingar överföra sinnessjukdom avkomlingar överföra sinnessjukdom
eller sinnesslöhet eller ock svårartad eller sinnesslöhet eller ock svårartad
sjukdom eller svårt lyte av annat sjukdom eller svårt lyte av annat
slag. slag;
5) när med skäl kan antagas att
det väntade barnet på grund av skada
under fosterstadiet kommer att lida
av svårartad sjukdom eller svårt
lyte.
Avbrytande av--------tjugufjarde veckan.
4 §•
Havandeskap må--------tillstånd därtill.
Avbrytande av havandeskap på den Avbrytande av havandeskap på nai
1 § 4. angivna grund må ske endast gon av de i 1 § 4 och 5 angivna grun
-
1 Senaste lydelse, se SFS 1946: 210.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 saml. 1 avd. Nr 32
2
Första lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963
(Gällande lydelse)
efter prövning av medicinalstyrelsen.
Lag samma vare, där kvinnan på
grund av rubbad själsverksamhet
saknar förmåga att lämna giltigt samtycke
till åtgärden.
(Föreslagen lydelse)
derna må ske endast efter prövning
av medicinalstyrelsen. Lag samma vare,
där kvinnan på grund av rubbad
själsverksamhet saknar förmåga att
lämna giltigt samtycke till åtgärden.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
I samband med propositionen har utskottet behandlat sex i anledning av
densamma väckta motioner, nämligen
de likalydande motionerna 1:650 av fru Segerstedt Wiberg m. fl. och
II: 803 av herr Gustafsson i Borås m. fl.,
de likalydande motionerna I: 683 av fröken Ljungberg m. fl. och II: 837
av herr Turesson m.fl. samt
motionen I: 682 av herr Kaijser och
motionen II: 836 av fru Sjövall.
I samtliga motioner hemställes, att riksdagen måtte avslå propositionen.
Härjämte hemställes i motionen II: 836, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte begära
1) en översyn av gällande abortlag,
2) en utredning om rätten att bedriva forskning å gravid kvinna och
å fertil man eller kvinna, samt
3) en utredning om översyn av ekonomiska stödåtgärder åt kvinna i
abortsituation».
Beträffande de skäl som anförts till stöd för motionsyrkandena, får utskottet
hänvisa till motionerna.
Gällande rätt m. m.
Lagen om avbrytande av havandeskap upptager i sin nu gällande lydelse
lyra abortindikationer. Dessa, som brukar kallas medicinsk, socialmedicinsk,
humanitär och eugenisk indikation, anges i 1 § första stycket, enligt
vilket havandeskap må avbrytas: 1) när på grund av sjukdom, kroppsfel
eller svaghet hos kvinnan barnets tillkomst skulle medföra allvarlig fara
lör hennes liv eller hälsa; 2) när med hänsyn till kvinnans levnadsförhållanden
och omständigheterna i övrigt kan antagas, att hennes kroppsliga
eller själsliga krafter skulle allvarligt nedsättas genom barnets tillkomst och
vården om barnet; 3) när kvinnan hävdats under förhållande varom förmäles
i 15 kap. 12, 13, 15 eller 15 a § eller 18 kap. 1, 2, 3, 7, 8, 8 a eller 9 §,
så ock då hävdandet ägt rum under omständigheter som omförmäles i 18
kap. 6 § strafflagen samt inneburit ett grovt åsidosättande av kvinnans
handlingsfrihet; 4) när med skäl kan antagas att kvinnan eller det väntade
barnets fader genom arvsanlag kommer att på avkomlingar överföra sinnes
-
Första lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963 3
sjukdom eller sinnesslöhet eller ock svårartad sjukdom eller svårt lyte av
annat slag.
Enligt andra stycket i 1 § får avbrytande av havandeskap på annan grund
än sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan ej företagas efter havandeskapets
tjugonde vecka. Medicinalstyrelsen kan dock, om synnerliga skäl föreligger,
medge att ingreppet får ske intill utgången av tjugofjärde veckan.
Om havandeskap med tillämpning av den eugeniska indikationen avbrytes
på grund av arvsanlag hos kvinnan, skall enligt 2 § tredje stycket även
företas sterilisering å henne, såvida inte sterilisering av särskilda skäl finnes
olämplig.
Enligt 4 § får havandeskap inte avbrytas utan att två läkare, av vilka den
ene skall vara den som utför ingreppet, i skriftligt utlåtande förklarat förutsättningarna
för åtgärden vara för handen eller också medicinalstyrelsen
lämnat tillstånd därtill. När fråga är om tillämpning av den eugeniska indikationen,
skall prövningen alltid ske av medicinalstyrelsen; detsamma gäller
när kvinnan på grund av rubbad själsverksamhet saknar förmåga att
lämna giltigt samtycke till åtgärden.
I Danmark, Finland och Norge är lagstiftningen om avbrytande av havandeskap
av relativt sent datum.
I den danska lagen av den 23 juni 1956 upptages, bland andra indikationer
för avbrytande av havandeskap, följande (§ 1, stk. 1 p. 3): Når der er
nserliggende fare för, åt barnet på grund af arvelige anlseg eller på grund af
beskadeligelser eller sygdom, pådraget i fosterlivet, vil blive lidende af sindssygdom,
åndssvaghed, andre svaere mentale forstyrrelser, epilepsi eller alvorlig
og uhelbredelig abnormitet eller legemlig sygdom.
Såsom indikation för avbrytande av havandeskap upptages i den norska
lagen av den 11 november 1960 bl. a. (§ 1 p. 2): Når det er alvorleg fare för
åt: a) arvelyte hos nokon av foreldra, eller b) sjukdom hos kvinnan medan
ho går med barnet, eller c) skade på fostreret i mors liv kan föra med seg
åt barnet kjem til å få ein alvorleg sjukdom eller eit stort lekamleg eller
sjeleleg lyte.
I den finska lagen av den 17 februari 1950 (1 § 3) är den eugeniska indikationen
avfattad i huvudsak såsom i den svenska lagen. Någon indikation,
som tar sikte på skador som ådragits under fosterstadiet, har icke upptagits
i lagen.
Framställning av medicinalstyrelsen
I skrivelse den 21 september 1962 har medicinalstyrelsen hemställt om sådan
komplettering av lagen den 17 juni 1938 (nr 318) om avbrytande av havandeskap,
att legal abort kan beviljas på grund av sjukdom eller lyte, som
det väntade barnet kan antagas ha ådragit sig under fosterstadiet.
Efter att ha redogjort för de nuvarande indikationerna för avbrytande av
havandeskap uttalar medicinalstyrelsen, att de tre första indikationerna
4
Första lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963
hänför sig till kvinnan eller hennes förhållanden. Endast den fjärde tar sikte
uteslutande på det väntade barnet. För tillämpningen av denna indikation
förutsättes, att det är fråga om sjukdom eller lyte som befaras genom arvsanlag
kunna överföras på barnet. Emellertid är det icke uteslutet, att barn
kan födas med sjukdom eller lyte av motsvarande slag utan att detta beror
på arvsanlag. Sjukdomen eller lytet kan ha ådragits under fosterstadiet.
Medicinalstyrelsen fortsätter härefter:
Sålunda är sedan ett 20-tal år känt, att om en kvinna haft röda hund
(rubeola) under de första 3—4 månaderna av havandeskapet barnet kan födas
med allvarliga missbildningar. Vid ogynnsam kombination av föräldrarnas
blodgrupper — Rh-immunisering — kan barnet födas med svår sjukdom.
Sedan länge vet man också, att röntgenstrålning kan vålla svåra skador
på foster. På sistone har en ny typ av i fosterstadiet ådragna skador
uppmärksammats, nämligen genom inverkan av läkemedel (neurosedyn).
Ehuru lagstiftningen icke upptager någon abortindikation som direkt tager
sikte på fosterskador, vilka icke överförts genom arvsanlag, ha i praktiken
dylika fall ansetts kunna beviljas abort på annan i lagen angiven indikation,
i främsta hand den social-medicinska. Att föda ett svårt skadat eller
missbildat barn är nämligen i allmänhet ett så allvarligt psykiskt trauma för
modern, att förutsättning för abort enligt förevarande indikation kan anses
föreligga. I vissa fall kan situationen vara så allvarlig, att kvinnan inför vetskapen
eller misstanken om att föda ett onormalt foster redan före förlossningen
drabbats av sådan sjukdom eller svaghet, att »barnets tillkomst skulle
medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa». Är så förhållandet, kan
abort beviljas på den medicinska indikationen.
Vid rubeolainfektion under graviditeten har abort beviljats i ganska stor
omfattning. Vid en vetenskaplig undersökning avseende graviditeter med
beräknad förlossning under tiden 1/7 1951—30/6 1952 konstaterades, att
abort efter vederbörligt tillstånd utförts i 276 fall. (Överläkare Rolf Lundström
i »Rubella during pregnancy», gradualavhandling.) Under år 1961
har abort av samma anledning beviljats i 42 fall, varav medicinsk indikation
åberopats i 5 fall och social-medicinsk i 37.
I viss omfattning har abort även beviljats på grund av ogynnsam blodgruppskombination
hos föräldrarna. Under 1961 söktes abort på grund av
risk härför i 9 fall, varav 7 biföllos. I 4 fall medgavs abort med stöd av den
medicinska indikationen, medan i 3 fall den socialmedicinska indikationen
åberopades.
På grund av risk för strålskada har, såvitt kunnat utrönas, abort hittills
icke beviljats, ehuru ansökningar förekommit.
I fråga om de på sista tiden särskilt aktuella fallen av neurosedynmedikation
under graviditeten kan nämnas, att hittills 12 ansökningar om abort på
sådan grund handlagts. I dessa har 6 medgivits abort på medicinsk indikation
och 3 på social-medicinsk indikation. Två ansökningar ha avslagits och
i ett fall har graviditeten under ärendets prövning avslutats med spontanabort.
Även om lagstiftningens avsättning i praxis icke ansetts utgöra hinder för
beviljande av abort i här avsedda fall, vill medicinalstyrelsen dock ifrågasätta,
om den hittills praktiserade ordningen kan anses till alla delar tillfredsställande.
De nu tillämpade indikationerna torde ofta kunna åberopas
även i de fall, som täckas av de humanitära och de eugeniska indikationerna,
men en sådan tillämpning är uppenbarligen icke avsedd. Mot lagens ordalydelse
kan också invändas, att en kvinna i god psykisk balans icke har
5
Första lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963
någon möjlighet att erhålla abort på grund av sådan skada hos fostret, som
icke föranletts genom arvsanlag. Styrelsen anser därför en sådan ändring
av lagen böra ske, att även fall, då med skäl kan antagas att barnet kommer
att lida av på dylikt sätt ådragna fosterskador, uttryckligen upptagas såsom
abortindikation.
Medicinalstyrelsen vill erinra om att i motsvarande danska lagstiftning
fosterskador av ifrågavarande natur ursprungligen icke htller upptogos såsom
indikation för abort men att detta ändrades vid lagstiftningens revision
år 1956, därvid såsom motiv åberopades dels de ogynnsamma blodgruppskombinationerna
och dels rubeola-fallen.
Medicinalstyrelsen uttalar, att för den svenska lagens del en ändring skulle
kunna genomföras antingen genom en omformulering av den tjarde indikationen
till huvudsaklig överensstämmelse med den danska lagens 1 §
stk. 1 p. 3 eller genom ett tillägg av en femte indikation, som endast omfattar
förevarande fall. Styrelsen har av dessa alternativ föredragit det senare
och föreslår att lagen om avbrytande av havandeskap kompletteras med en
indikation av följande lydelse: 5) när med skäl kan antagas, att det väntade
barnet av annan anledning än under 4) sägs kommer att lida av svårartad
sjukdom eller svårt lyte.
Remissbehandling
Över medicinalstyrelsens skrivelse har infordrade yttranden avgivits av
hovrätterna över Skåne och Blekinge och för Västra Sverige, riksåklagarämbetet,
socialstyrelsen, kanslern för rikets universitet, överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs och Hallands län, statens institut för
folkhälsan, Uppsala och Karlstads domkapitel samt styrelsen för socialinstitutet
i Stockholm.
Universitetskanslern har vid sitt yttrande fogat yttranden av medicinska
fakulteterna i Uppsala, Lund och Göteborg, karolinska institutets lärarkollegium
samt organisationskommittén för medicinska högskolan i Umeå och
högskolans lärarkollegium. Vid överståthållarämbetets yttrande har fogats
utlåtande av Stockholms stads sjukvårdsstyrelse, som i sin tur överlämnat
yttranden av t. f. sjukvårdsdirektören Harald Andersson, professorn Axel
Ingelman-Sundberg, överläkarna Gunnar Doineij och S. V. Westberg samt
t. f. överläkaren Clarcnce Malmnäs. De hörda länsstyrelserna har överlämnat
yttranden av länsläkarna och länsstyrelsen i Uppsala län dessutom yttranden
av socialvårdskonsulenten i första distriktet, barnavårdskonsulenten
i länet samt Uppsala stads barnavårdsnämnd.
Tillfälle att avgiva yttrande har beretts Svenska stadsförbundet, Svenska
landstingsförbundet, Högerns kvinnoförbund, Folkpartiets kvinnoförbund,
Svenska landsbygdens kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund,
Fredrika-Bremer-förbundet, Sveriges husmodersföreningars riksförbund,
Yrkeskvinnors samarbetsförbund, Svenska socialvårdsförbundet,
Svenska läkaresällskapet, Sveriges läkarförbund och Svenska kyrkans dia
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
<3
Första lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963
konistyrelse. Yttranden har inkommit från samtliga. Därjämte har inkommit
skrift från De vanföras riksförbund.
Beträffande remissyttrandenas innehåll torde utskottet få hänvisa till redogörelse
i propositionen å s. 6—14.
Departementschefen
Vid lagrådsremissen anförde föredragande departementschefen, statsrådet
Kling, bl. a. följande:
»Under remissbehandlingen av förslaget har yrkanden framförts om en
mera genomgripande översyn av abortlagstiftningen. En sådan översyn är
jag icke nu beredd att föreslå. Med anledning av vad i ett remissyttrande
anförts vill jag dock framhålla, att skäl torde föreligga att undersöka den
nuvarande tillämpningen av lagen, särskilt såvitt gäller den socialmedicinska
indikationen. Detta spörsmål får emellertid upptagas i annat sammanhang.
Även om frågan fått särskild aktualitet på sistone, är problemet angående
avbrytande av havandeskap på grund av skador, som ådragits under fosterstadiet,
icke nytt. Medicinalstyrelsen har redogjort för hur man hittills i
tillämpningen löst abortfrågan, när det gällt fall av detta slag. I viss utsträckning
har omständigheterna varit sådana, att man kunnat bevilja abort under
åberopande av den medicinska eller socialmedicinska indikationen. Det förebragta
materialet ger inte vid handen, att man i fall av befarad fosterskada
saknat möjlighet att finna en lämplig lösning. Å andra sidan kan givetvis
fall ha förekommit, där kvinnan önskat abort men med insikt om lagstiftningens
konstruktion avstått från att ansöka härom. Av medicinalstyrelsens
framställning kan möjligen också utläsas, att vid beviljande av abort
i ärenden som nu avses lagens indikationer givits en vidare tillämpning än
som, sett från denna speciella utgångspunkt, varit avsedd.
Med hänsyn till det anförda synes motiverat alt nu precisera den ståndpunkt
lagstiftningen skall intaga till frågan om abort på grund av skador under
fosterstadiet. Därvid talar enligt min mening starka humanitära skäl
för att man låter allvarlig risk för sådan skada utgöra en självständig grund
för avbrytande av havandeskap. Mot vad som anförts från några remissorgans
sida vill jag framhålla, att man härigenom icke skulle införa någon ny princip
i abortlagstiftningen. Även om den eugeniska indikationen är färgad av
tanken att utrota vissa sjukdomar inom befolkningen, är det dock tydligt
att hänsynen till det väntade barnet och även till föräldrarna spelar en väsentlig
roll. Den omständigheten, att sterilisering i regel skall företagas på
kvinnan, när abort medges på grund av arvsanlag hos henne, kan i detta
sammanhang icke tillmätas någon principiell betydelse. Det bör understrykas,
att det icke är fråga om att göra avsteg från lagens nuvarande ståndpunkt,
att havandeskap — med visst undantag — får avbrytas endast på
begäran av kvinnan. Införandet av en indikation, som tar sikte på nu ifråga
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963 7
varande fall torde icke heller komma att innebära någon avsevärd ökning
av antalet legala aborter.
Under remissbehandlingen har mot medicinalstyrelsens förslag även riktats
den anmärkningen, att man icke tagit hänsyn till den effekt förslagets
genomförande kan ha för de handikappade och deras ställning i samhället.
I viss mån kan jag förstå den oro som gjort sig gällande. Det bör dock
nämnas, att samma anmärkning kan göras mot den nuvarande eugeniska
indikationen. Både denna och den föreslagna indikationen har avseende på
sjukdom eller lyte, som befaras hos det väntade barnet; i det ena fallet är
fråga om risk på grund av arvsanlag och i det andra risk på grund av omständigheter
som inträffat under fosterstadiet. Att man i dessa fall, under
havandeskapets tidigare del, tillåter abort betyder icke någon nedvärdering
av dem som är handikappade, icke någon gradering av människovärdet.
Jag vill i detta sammanhang erinra om att abortlagstiftningen i Danmark
och Norge är utformad på sådant sätt, att havandeskap kan avbrytas på den
grund av det väntade barnet ådragits sjukdom eller skada under fosterstadiet,
och denna möjlighet har veterligen icke medfört några olägenheter.
Den föreslagna indikationen är som nämnts avsedd för fall, där det föreligger
allvarlig risk för att det väntade barnet ådragit sig skador under fosterstadiet.
Såsom exempel har nämnts skador, som kan uppkomma om kvinnan
smittats av sjukdomen röda hund, om föräldrarnas blodgruppskombination
är ogynnsam, om kvinnan utsatts för röntgenstrålning eller om hon nyttjat
vissa läkemedel. Problemen har under remissbehandlingen belysts från läkarhåll.
Tydligt är, att man på detta område i viss mån saknar tillräckliga
kunskaper. Det är emellertid knappast påkallat att här göra några uttalanden
beträffande vissa bestämda situationer, där tillämpning av abortindikationen
kan komma i fråga. Uppenbarligen kan dock icke vilken obetydlig
risk som helst anses innebära skäl för antagande att en fosterskada av angiven
art har inträffat, utan risken måste vara av en viss svårighetsgrad. Riskbedömningen
måste anförtros åt den medicinska sakkunskapen, som har att
komma fram till en såvitt möjligt enhetlig bedömning av de föreliggande
riskfaktorerna. Härvid kan givetvis vidgade erfarenheter komma att medföra
förskjutning i bedömningen från en tid till en annan. Sasom ett stort antal
remissorgan förordat torde prövningen av frågan, om havandeskap skall
få avbrytas på grund av den nya indikationen, böra ankomma på medicinalstyrelsen.
Den av medicinalstyrelsen föreslagna avfattningen av den nya indikationen
synes kunna godtagas. Någon särskild bestämmelse angående den tid
inom vilken avbrytandet av havandeskapet senast får ske torde icke vara
erforderlig. Kan man i visst fall få större förutsättningar att bedöma frågan
huruvida abort skall medges eller ej, om prövningen icke sker på ett alltför
tidigt stadium av havandeskapet, torde den i 1 § andra stycket upptagna bestämmelsen
ge medicinalstyrelsen möjlighet att uppskjuta prövningen till
inemot havandeskapets tjugofjärde vecka.»
8 Första lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963
Lagrådet
Förslaget föranledde följande uttalanden inom lagrådet.
Justitieråden Romanus, Digman och Nordström:
Såväl det av medicinalstyrelsen framlagda förslaget som det remitterade
avser, såsom framgår av motiveringen, det fall att det med skäl kan antagas
att det väntade barnet »på grund av skada under fosterstadiet» kommer
att lida av svårartad sjukdom eller svårt lyte. Därvid inbegripes under
uttrycket skada även sjukdom. Enligt vår mening bör den citerade bestämningen
komma till uttryck i lagtexten. Härigenom vinnes även bättre överensstämmelse
med de motsvarande uttryckssätten i dansk och norsk lag.
Vi förorda sålunda, att den nya abortindikationen i punkt 5 i 1 § angives
avse fall när med skäl kan antagas att det väntade barnet på grund av skada
under fosterstadiet kommer att lida av svårartad sjukdom eller svårt lyte.
Regeringsrådet Holmgren lämnade förslaget utan erinran.
Det i propositionen upptagna förslaget är avfattat i överensstämmelse
med vad lagrådets flesta ledamöter sålunda förordat.
Utskottet
Avbrytande av havandeskap kan enligt nuvarande lagstiftning ske på någon
av fyra indikationer, medicinsk, socialmedicinsk, humanitär och eugenisk
indikation. Av dessa tager de tre förstnämnda hänsyn till situationen
för det väntade barnets moder, medan den fjärde, som avser risk för ärftliga
sjukdomar eller lyten, främst hänför sig till det väntade barnet.
I förevarande proposition föreslås att i lagen om avbrytande av havandeskap
införes en ny indikation, innebärande att legal abort skall få äga rum,
när med skäl kan antagas att det väntade barnet på grund av skador under
fosterstadiet kommer att lida av svårartad sjukdom eller svårt lyte. Prövningen
av frågan om medgivande till abort på den nya indikationen skall
enligt förslaget ankomma på medicinalstyrelsen.
Samtliga i ärendet väckta motioner utmynnar i yrkande om avslag å propositionen.
Härjämte föreslås i motionen II: 836 en översyn av gällande
abortlag, en utredning om rätten att bedriva forskning å gravid kvinna och
å fertil man eller kvinna samt en utredning beträffande ekonomiska stödåtgärder
åt kvinna i abortsituation.
Frågan om abortindikationerna har under den senaste tiden tilldragit sig
särskild uppmärksamhet, sedan man konstaterat, att visst läkemedel, som
använts av havande kvinnor, kunnat förorsaka allvarliga fosterskador.
Spörsmålet om avbrytande av havandeskap med hänsyn till skador, som
ådragits under fosterstadiet, är emellertid icke helt nytt. Sedan ett tjugutal
år är det känt, att om en kvinna haft sjukdomen röda hund under de första
tre till fyra månaderna av havandeskapet barnet kan födas med allvarliga
9
Första lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963
missbildningar. Vid ogynnsam kombination av föräldrarnas blodgrupper
kan barnet födas med svår sjukdom. Röntgenstrålning kan även, efter vad
man sedan länge vet, vålla svåra skador på foster. Abortfrågan synes hittills
i dylika fall ha kunnat bemästras med tillämpning av befintliga regler
i abortlagen. Omständigheterna har nämligen i viss utsträckning varit sådana,
att man kunnat bevilja abort under åberopande av den medicinska
eller den socialmedicinska indikationen. Departementschefen har sålunda
i propositionen konstaterat, att det förebragta materialet icke ger vid handen,
att man i fall av befarad fosterskada saknat möjlighet att finna en
lämplig lösning Enligt utskottets mening torde anledning ej föreligga till
erinran mot hittillsvarande tillämpning i detta hänseende och en fortsatt
tillämpning efter samma linjer inger i och för sig ej betänkligheter.
Mot bakgrunden av de tragiska händelserna i samband med fosterskador
till följd av läkemedels inverkan framstår det som naturligt att i nuvarande
läge överväga en precisering av lagstiftningens ståndpunkt till frågan om
abort på grund av fosterskador. Uppgiften att åstadkomma en sådan precisering
kan likväl, som framgår av vad nyss sagts, icke anses överhängande.
Utskottet har därför vid sin granskning av det genom propositionen
framlagda förslaget kunnat utgå från att man icke bör skrida till lagstiftningsåtgärd
med mindre förutsättningar finnes för ett klart ställningstagande
beträffande samtliga de frågor som ingår i förevarande problemkomplex.
Departementschefen har uttalat, att den nya indikationen icke skulle införa
någon ny princip i abortlagstiftningen, och härvid hänvisat till den
eugeniska indikationen. Utskottet anser det kunna ifrågasättas om denna
uppfattning är fullt riktig. Utgångspunkten för bedömningen av abortproblemet
måste givetvis vara, att det är samhällets uppgift alt värna om fostrets
liv. Blolt intressekollisioner av särskild betydelse kan medföra att abortingripandet
anses försvarligt. Nuvarande lagstiftning tager härvidlag i
främsta rummet hänsyn till kvinnan och hennes förhållanden. Den eugeniska
indikationen framträder från denna synpunkt som särpräglad i det att
den närmast tager sikte på det väntade barnets egna utvecklingsmöjligheter.
Det torde också ha framgått att denna indikation av många anses mera
tveksam än de övriga. Likväl torde den eugeniska indikationen vara lättare
att acceptera än den föreslagna skadeindikationen genom att den förra, förutom
alt den tillgodoser hänsynen till barnet och föräldrarna, även syftar
till att minska frekvensen av vissa ärftliga sjukdomar inom befolkningen.
Hittills har det varit moderns situation och hälsa samt möjligheter att ta
hand om det väntade barnet som varit avgörande för om abort skulle beviljas
eller ej. Lagförslaget anknyter enbart till det väntade barnets egen
situation och syftar till att skona detta från att behöva födas svårt skadat.
Här uppställer sig frågan om denna motivering är tillfredsställande och om
det verkligen kan vara berättigat att släcka fostrets liv enbart på den grund
att dess individuella möjligheter att nå ett lyckligt eller drägligt liv förmodas
bli mindre än normalt. Bedömandet av riskerna för att fosterskador
kan ha uppkommit måste bygga på statistiska beräkningar och det synes
opaginerad Kontrollera mot PDF
10
Första lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963
ofrånkomligt att ett större eller mindre antal oskadade foster kommer att
aborteras för att uppnå syftet med den nya indikationen. Man kan med
skäl fråga sig om detta över huvud taget kan vara tillåtligt. Till den principiella
sidan av saken torde också kunna hänföras frågan, hur den föreslagna
lagstiftningen på längre sikt skulle påverka synen på dem som födes
handikappade samt dessas uppfattning av sin situation. Utskottet kan för
sin del icke finna det rimligt att en indikation av den art som nu föreslagits
blir införlivad med lagstiftningen utan att nu antydda frågeställningar belysts
genom närmare utredning.
I fråga om den praktiska tillämpningen av den föreslagna indikationen
anser utskottet anledning föreligga att befara avsevärda svårigheter. Indikationen
är avsedd för fall där det föreligger allvarlig risk för att det väntade
barnet ådragit sig skador under fosterstadiet. Som exempel har nämnts
skador som kan uppkomma till följd av sjukdomen röda hund, ogynnsam
blodgruppskombination hos föräldrarna, röntgenbestrålning och inverkan
av läkemedel. Vissa frågor rörande bedömningen av dylika fall har närmare
belysts under den i lagärendet förekomna remissbehandlingen. Departementschefen
har framhållit att det är tydligt att man på detta område i viss
män saknar tillräckliga kunskaper. Det har ej ansetts erforderligt att i motiven
göra några närmare uttalanden beträffande vissa bestämda situationer
där en tillämpning av indikationen kan komma i fråga. Uppenbarligen
kan dock, enligt vad departementschefen anfört, icke vilken obetydlig risk
som helst anses innebära skäl för antagande att en fosterskada av angiven
art har inträffat utan risken måste vara av en viss svårighetsgrad. Riskbedömningen
skall anförtros åt den medicinska sakkunskapen, som har att
komma fram till en såvitt möjligt enhetlig bedömning av de föreliggande
riskfaktorerna. Departementschefen har påpekat att härvid vidgade erfarenheter
kan komma att medföra förskjutning i bedömningen från en tid till
eu annan.
De sålunda återgivna motiven ger enligt utskottets mening alltför knapp - händiga anvisningar för tillämpningen. Den prövning, som skall äga rum
i det enskilda fallet, innefattar regelmässigt flera moment, som vart och
ett kan vara vanskligt. Således måste i en del fall prövas om sökandens uppgifter
angående bruk av läkemedel, tidpunkten härför m. m. dylikt kan
anses tillförlitliga. Risken för skada å fostret torde endast i ett fåtal fall
kunna bedömas tillnärmelsevis exakt med stöd av undersökningsresultat,
medan den i huvudparten av fallen måste uppskattas erfarenhetsmässigt. I
sistnämnda fall kan en överskattning av risken innebära att ett större antal
normala barn hindras att fortleva. Den befarade skadans art och omfattning
måste vidare iakttagas eller beräknas samt skadans betydelse för individen
bedömas. Beträffande dessa delbedömningar står det klart, att mera
detaljerade direktiv ej gärna kan lämnas den beslutande myndigheten. Särskilt
gäller detta den rent vetenskapliga delen av prövningen, vilken självfallet
måste ske under ständigt utnyttjande av de senaste rönen på området.
Utskottet anser det emellertid oundgängligt att i samband med införandet
Första lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963 11
av en ny abortindikation som den föreslagna de lagstiftande statsmakterna
tager ansvaret för åtminstone en något närmare angiven ståndpunkt till den
för tillämpningen avgörande frågan, hur stor risken för allvarlig skada skall
vara för att göra indikationen tillämplig. Av de föreliggande motiven kan
knappast utläsas mera än att skada ej behöver vara konstaterad genom undersökning
samt att risken för allvarlig skada måste avsevärt överstiga den
naturliga men ej behöver vara så stor att skadans förliandenvaro är övervägande
sannolik. Anledning torde föreligga att för tillämpningen uppdraga
betydligt snävare gränser än dessa. Härför torde emellertid fordras en klarläggande
utredning.
Även beträffande den föreslagna lagstiftningens konsekvenser i andra än
ovan berörda hänseenden anser utskottet det befogat att hysa viss oro. Sålunda
är det bland annat omöjligt att bortse från faran för att kvinnor söker
utverka medgivande till abort med stöd av den nya indikationen genom
att avsiktligt skada foslret eller genom att sanningslöst uppgiva att de nyttjat
fosterskadliga läkemedel eller dylikt. Särskilt måste även beaktas att
den nya lagstiftningen skulle försvåra situationen för de kvinnor som befinner
sig i det läget att den nya indikationen är tillämplig för dem, men
som ändå har modet att vilja föda sitt barn. Konsekvenser av den art som
nu påtalats har enligt utskottets mening alltför litet beaktats i propositionen.
På grund av de betänkligheter som ovan anförts anser utskottet att det
genom propositionen framlagda förslaget icke är tillräckligt väl underbyggt
för att medgiva ett positivt ställningstagande i fråga om den nya indikationen.
Utskottet finner sig därför böra avstyrka bifall till propositionen.
De synpunkter som med anledning av förevarande lagförslag framförts
från såväl medicinskt som annat håll har enligt utskottet aktualiserat frågan
om en översyn av gällande abortlagstiftning. Även eljest synes en sådan
översyn vara påkallad. Den starka utveckling som skett på de socialpolitiska
och socialmedicinska områdena torde sålunda i och för sig giva
anledning till förnyad prövning av grunderna för förevarande lagstiftning.
Utskottet vill alltså tillstyrka det i motionen II: 836 framställda förslaget
om en översyn av abortlagen. Utskottet finner däremot icke tillräckliga skäl
föreligga för bifall till övriga i nämnda motion upptagna utredningsyrkanden.
Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,
A. att riksdagen med bifall till de avslagsyrkanden som
framställts i förevarande motioner, nämligen
1. de likalydande motionerna I: 650 och II: 803,
2. de likalydande motionerna I: 683 och II: 837,
3. motionen I: 682 samt
4. motionen II: 836,
måtte avslå förevarande proposition, nr 100;
B. att riksdagen med bifall till därom i motionen 11:836
framställt yrkande måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anliål
-
12
Första lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963
la om en översyn av lagen den 17 juni 1938 om avbrytande
av havandeskap; ävensom
C. att motionen II: 836, i vad den ej omfattas av vad utskottet
ovan hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 9 maj 1963
På första lagutskottets vägnar:
INGRID GÄRDE WIDEMAR
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Ahlkvist, Per-Olof Hanson*, Arvidson,
Erik Svedberg, fröken Mattson, herrar Hilding, Svanström och Palm;
från andra kammaren: fru Gärde Widemar, fru Boman, herrar östrand,
Svensson i Vä, Ekström i Björkvik, Gustafsson i Borås, fru Löfqvist och
fru Sjövall.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Ahlkvist, Erik Svedberg, fröken Mattson, herrar Palm, östrand
och Ekström i Björkvik samt fru Löfqvist, vilka ansett, att utskottets yttrande
och hemställan bort ha följande lydelse:
»Avbrytande av havandeskap —--(lika med de tre första styckena i
utskottets yttrande)---- kvinna i abortsituation.
Frågan om abortindikationerna---(lika med fjärde stycket i utskottets
yttrande utom sista meningen)---en lämplig lösning. Såsom
departementschefen påpekat kan emellertid av medicinalstyrelsens framställning
möjligen utläsas, att vid beviljande av abort i ärenden som nu avses
lagen givits en vidare tillämpning än som varit avsett.
I det sålunda angivna läget har Kungl. Maj :t ansett det motiverat att
precisera den ståndpunkt lagstiftningen skall intaga till frågan om abort
på grund av skador under fosterstadiet.
Abortlagen innefattar en gränsdragning mellan de fall, i vilka framkallande
av abort skall vara tillåtet och de fall i vilka sådan åtgärd skall vara otilllåten
och därmed falla under strafflagen. Enligt utskottets mening är det
uppenbart att en gräns av denna art måste dragas så fast och tydlig som
möjhgt och att ändringar därav icke bör äga rum annat än i lagstiftningsväg.
Redan den omständigheten att den för tillämpningen ansvariga myndigheten
antytt tvekan, huruvida den hittills praktiserade ordningen kan
anses till alla delar tillfredsställande, synes därför nödvändiggöra den pre
-
13
Första lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963
cisering, vartill förevarande proposition syftar. Utskottet kan således icke
dela den meningen att medicinalstyrelsen och vederbörande läkare utan
klart stöd av lag skall få tills vidare bära ansvaret för en tillämpning som,
ehuru den hittills torde vara fri från anmärkning, dock tenderar till en
utvidgning av framför allt den socialmedicinska indikationen.
Det torde sålunda ankomma på statsmakterna att nu intaga en bestämd
ståndpunkt till spörsmålet, om skador under fosterstadiet bör få utgöra
en självständig grund för avbrytande av havandeskap. Till stöd för en positiv
ståndpunkt har i propositionen åberopats starka humanitära skäl. I de
i ärendet väckta motionerna har till stöd för avslagsyrkandena anförts dels
synpunkter på den nya skadeindikationens principiella berättigande, dels farhågor
beträffande den praktiska tillämpningen, dels ock oro för icke avsedda
konsekvenser av den nya lagstiftningen.
Vad först gäller den principiella frågan har hävdats, att den nya indikationen
skulle strida mot abortlagens anda, i det att den ej, som nuvarande indikationer
utom den eugeniska, är betingad främst av hänsyn till kvinnan.
Det torde vara riktigt att skadeindikationen så till vida innebär något nytt
som den klart ställer hänsynen till det väntade barnet i främsta rummet,
medan övriga indikationer, i viss mån även den eugeniska, tillgodoser utanförliggande
intressen. Att den mänskliga medkänsla, som utgör grunden för
abortingripandet, i detta fall är inriktad direkt på barnet självt, medför, såvitt
utskottet kunnat finna, endast att indikationen är så mycket bättre förenlig
med abortlagens humanitära anda. Att lagen icke från sin tillkomst
kommit att innehålla en skadeindikation som den föreslagna torde sammanhänga
med att en sådan med dåvarande läkarvetenskapliga mening icke ansågs
aktuell.
I anslutning till det anförda bör påpekas, att de foster som aborteras på
de nuvarande medicinska, socialmedicinska och humanitära indikationerna
normalt skulle kunnat utvecklas till friska, oskadade barn. Att detsamma
kan inträffa i ett relativt sett mycket mindre antal fall vid tillämpning av
den nya indikationen medför att betänkligheterna mot denna blir mindre än
mot de andra indikationerna.
Som en invändning av principiell betydelse har framförts, att tillkomsten
av den nya indikationen skulle kunna på ett olyckligt sätt påverka inställningen
till dem som föds handikappade samt dessas uppfattning av sin
situation. Enligt utskottets mening är det uteslutet att deltagandet med dem
som drabbats av livslångt invaliditetslidande skulle bli mindre därför att
möjlighet föreligger att i viss utsträckning hindra uppkomsten av sådant
lidande. Snarare torde den motsatta verkan vara naturlig. För de drabbade
själva torde det vara likgiltigt, om den ena eller andra formen anlitas för
att lösa abortfrågan i hithörande fall, så länge det fasthålles att grunden för
ingripandet icke är en nedvärdering av dem från samhällets eller medmänniskornas
synpunkt.
14 Första lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963
Vad angår tillämpningen av den nya indikationen, torde först få erinras
om att abort, med visst undantag, får äga rum endast på begäran av kvinnan.
Med hänsyn till att den i praxis medgivna möjligheten att erhålla abort i
hithörande fall torde vara allmänt känd, synes anledning saknas till antagande
att en precisering av lagstiftningen skulle leda till nämnvärd ökning
av antalet ansökningar.
Den nya indikationen är avsedd för fall där det föreligger allvarlig risk
för att det väntade barnet ådragit sig skador under fosterstadiet. Som exempel
har nämnts skador som kan uppkomma till följd av sjukdomen röda
hund, ogynnsam blodgruppskombination hos föräldrarna, röntgenbestrålning
och inverkan av läkemedel. Vissa frågor rörande bedömningen av dylika
fält har närmare belysts under den i lagärendet förekomna remissbehandlingen.
Departementschefen har framhållit att det är tydligt att man på detta
område i viss mån saknar tillräckliga kunskaper. Det har ej ansetts erforderligt
att i motiven göra några närmare uttalanden beträffande vissa bestämda
situationer, där en tillämpning av indikationen kan komma i fråga.
Uppenbarligen kan dock, enligt vad departementschefen anfört, icke vilken
obetydlig risk som helst anses innebära skäl för antagande att en fosterskada
av angiven art har inträffat, utan risken måste vara av en viss svårighetsgrad.
Riskbedömningen skall anförtros åt den medicinska sakkunskapen,
som har att komma fram till en såvitt möjligt enhetlig bedömning
av de föreliggande riskfaktorerna. Departementschefen har påpekat att härvid
vidgade erfarenheter kan komma att medföra förskjutning i bedömningen
från en tid till en annan.
Det vore givetvis värdefullt om mera detaljerade anvisningar kunnat lämnas
för tillämpningen av den nya indikationen, så att den avsedda enhetliga
bedömningen kunnat säkerställas på denna väg. Det synes emellertid här liksom
i fråga om nuvarande indikationer nödvändigt att lämna ett betydande
utrymme för en nyanserad bedömning av de enskilda fallen. Bristande enhetlighet
synes ej vara att befara, då bedömningen av hithörande fall ankommer
på medicinalstyrelsen ensam.
Det har i ärendet anförts, att det läkarvetenskapliga underlaget för iilllämpningen
av den nya indikationen skulle vara otillfredsställande. Härvid
har syftats främst på det förhållandet, att uppfattningen om storleken av de
risker för fosterskada, som föreligger i skilda typfall, efter hand reviderats
när nya forskningsresultat tillkommit. Utskottet vill framhålla, att vetenskapen
på detta område liksom eljest måste arbeta från den aktuella vetenskapliga
ståndpunkten och att det endast är med beaktande av denna som
det berättigade i ett läkaringripande kan bedömas. Klart är emellertid att vid
tillämpningen av förevarande lagstiftning den ovisshet rörande det vetenskapliga
underlagets hållfasthet, som kan föreligga i det enskilda fallet, måste
anses tala mot att ingripande sker.
Huvudfrågorna för tillämpningen gäller dels vad som skall avses med allvarlig
skada, dels vilken risk för sådan skada som skall anses indicera abort
i fall där skadan icke kan fastställas genom röntgenundersökning eller på
Första lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963
15
annat sätt. I förstnämnda avseende talar lagtexten om svårartad sjukdom
eller svårt lyte och anknyter således till den gällande eugeniska indikationen.
Något skäl varför den använda bestämningen icke skulle vara lämplig
för de fall, som avses med den nya indikationen, torde ej kunna förebringas.
Beträffande storleken av den skaderisk som skall beaktas är att märka, att
om den befarade skadan är av utpräglat svår beskaffenhet även en något
mindre risk torde göra abort motiverad, medan om så icke är fallet en höggradig
sannolikhet för skadans inträffande måste krävas. Allmänt torde med
stöd av departementschefens uttalanden kunna fastslås, att risken alltid
måste vara väsentligt större än den naturliga. Någon möjlighet att i generella
regler genom angivande av procentuell sannolikhet eller på annat sätt närmare
bestämma kravet på riskens storlek synes med hänsyn till de enskilda
fallens skiftande beskaffenhet icke föreligga. Här avsedda bedömningar torde
emellertid utan större svårigheter kunna utföras av medicinalstyrelsen
med utgångspunkt från hittillsvarande praxis och med ledning av de uttalanden
som gjorts i lagärendet. Av medicinalstyrelsens initiativ framgår att
styrelsen är beredd därtill. Det må framhållas, att motsvarande avvägningar
måste ha legat till grund vid tillämpningen av de medicinska och socialmedicinska
indikationerna på fall som avses med den nya indikationen. Spelrummet
för skönsmässig bedömning blir vid den senare i vart fall icke större.
Den oro som i de väckta motionerna och eljest yppats för att den nya lagstiftningen
skulle erhålla icke avsedda konsekvenser i skilda riktningar synes
utskottet i allt väsentligt obefogad. Gemensamt för de verkningar som
åberopats synes vara, att de lika väl kunde hänföra sig till det hittills anlitade
sättet att lösa abortfrågan i hithörande fall. Att kvinnor söker utverka
medgivande till abort genom att avsiktligt skada fostret eller genom att sanningslöst
uppgiva att de nyttjat fosterskadliga läkemedel kan sålunda ej heller
för närvarande uteslutas. Åsikten att den nya indikationen skulle försvåra
situationen för kvinnor, som önskar föda sitt barn, ehuru det kan befaras
vara allvarligt skadat, har icke mera fog för sig än motsvarande uppfattning
om övriga indikationer.
I det föregående har utskottet till närmare behandling upptagit de invändningar
mot propositionens innehåll, som synts utskottet viktigast. Vad sålunda
och i övrigt förekommit under ärendets behandling har icke givit utskottet
anledning till erinran mot det i propositionen upptagna förslaget. Utskottet
vill med hänsyn härtill förorda att propositionen bifalles.
Utskottet finner ej tillräckliga skäl föreligga för bifall till de utredningsyrkanden
som framställts i motionen II: 836.
På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen, med avslag å följande motioner, nämligen
1. de likalydande motionerna 1:650 och 11:803,
2. de likalydande motionerna I: 683 och II: 837,
3. motionen I: 682 samt
16
Första lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963
4. motionen II: 836, såvitt gäller i densamma upptaget avslagsyrkande,
måtte bifalla förevarande proposition, nr 100; ävensom
B. att motionen II: 836, i vad den ej besvarats genom vad
ovan under A. hemställts, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630683
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1963:339 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts iproposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och It §§ lagen den 17 juni 1938 a1 i texten