Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 10 juni 1949
1963-05-14 · 26 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 26 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1963:35, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 10 juni 1949
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963
1
Nr 35
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med
förslag till förordning angående ändring i förordningen
den 10 juni 1949 (nr 341) om explosiva varor
dels ock i ämnet väckt motion.
Genom en den 29 mars 1963 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 148, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet för
handelsärenden velat inhämta riksdagens yttrande över ett vid propositionen
fogat förslag till förordning angående ändring i förordningen den 10
juni 1949 (nr 341) om explosiva varor.
I samband med propositionen har utskottet behandlat en i anledning av
densamma i andra kammaren väckt motion, nr 934, av herrar Källenius och
Björkman.
Det vid propositionen fogade förslaget är av följande lydelse:
Förordning
angående ändring i förordningen den 10 juni 1949 (nr 341)
om explosiva varor
Härigenom förordnas, att 3 § 1 och 2 mom., 10, 13, 22, 32, 35 och 38 §§,
40 § 2 mom., 41, 44 och 46 §§, 50 § 1 mom., 51—53, 55 och 56 §§ samt 61 §
1, 3 och 4 mom. förordningen den 10 juni 1949 om explosiva varor1 ävensom
rubriken närmast före 41 § nämnda förordning skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
3
1 mom. Explosiva varor indelas i
denna förordning i följande huvudslag,
nämligen
sprängämnen, såsom dynamit, nitrocellulosa,
nitroglycerin och trotyl,
krut, såsom kanonkrut, gevårskrut
och svartkrut,
(Föreslagen lydelse)
§•
1 mom. Explosiva varor indelas i
denna förordning i följande huvudslag,
nämligen
sprängämnen, såsom dynamit, nitrocellulosa,
nitroglycerin och trotyl,
krut, såsom nitrocellulosakrnt och
svartkrut,
1 Senaste lydelse av 61 § 4 mom. se SFS 1960:451.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 saml. 1 avd. Nr 35
2
Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
ammunition, såsom hagel- och kulpatroner,
patroner för slaktmasker
samt laddade patron- och laddningshylsor,
granater, bomber och minor,
tändmedel, såsom sprängkapslar,
tändhattar och stubin, samt
pyrotekniska varor, såsom fyrverkeripjäser,
icke explosiva brand- och
rökbomber samt explosiva leksaker.
2 mom. Med hänsyn till den olika
farligheten vid transport hänföras de
explosiva varorna till transportklasserna
A, B, C, D och E. De olika transportklasserna
omfatta följande varuslag,
nämligen
transportklass A knallkvicksilver,
nitroglycerin och andra högkänsliga
explosivämnen samt ammunition och
tändmedel, som icke kunna anses
transportsäkra,
transportklass B sprängkraftiga
tändmedel i allmänhet, såsom sprängkapslar
och detonerande stubin,
transportklass C dynamit, svartkrut
samt därmed i avseende å transportsäkerhet
jämförliga sprängämnen och
krut,
transportklass D mindre känsliga
sprängämnen, röksvagt krut, militär
ammunition i allmänhet samt därmed
i avseende å transportsäkerhet jämförliga
pyrotekniska varor, samt
transportklass E annan ammunition
än ovan nämnts, icke sprängkraftiga
tändmedel i allmänhet, såsom
tändhattar och snabbstubin, samt
därmed i avseende å transportsäkerhet
jämförliga pyrotekniska varor.
ammunition, såsom hagel- och kulpatroner,
patroner för slaktmasker
samt laddade patron- och laddningshylsor,
granater, bomber och minor,
tändmedel, såsom sprängkapslar,
tändhattar och stubin, samt
pyrotekniska varor, såsom fyrverkeripjäser
och knallpjäser samt pjäser
för rökalstring.
2 mom. Med hänsyn till den olika
farligheten vid transport hänföras de
explosiva varorna till transportklasserna
A, B, C, D och E. De olika transportklasserna
omfatta följande varuslag,
nämligen
transportklass A blyazid, nitroglycerin
och andra högkänsliga explosivämnen
samt ammunition och tändmedel,
som icke kunna anses transportsäkra,
transportklass B sprängkapslar och
andra sprängkraftiga tändmedel med
undantag av detonerande stubin,
transportklass C dynamit, svartkrut
samt därmed i avseende å transportsäkerhet
jämförliga sprängämnen och
krutslag,
transportklass D mindre känsliga
sprängämnen och krutslag, detonerande
stubin och militära ammunitionseffekter
i allmänhet, samt
transportklass E annan ammunition
än ovan nämnts, icke sprängkraftiga
tändmedel i allmänhet, såsom
tändhattar och snabbstubin, samt
pyrotekniska varor.
Tillstånd att
Där ej
Länsstyrelsens tillstånd
Tillstånd att tillverka explosiva varor
annorledes än fabriksmässigt må
blott avse laddning av handvapenammunition
och tillverkning av pyrotekniska
varor.
- -— krigsmateriel m. m.
i kungörelsen.
för tillverkningen.
Tillstånd att tillverka explosiva varor
annorledes än fabriksmässigt må
blott avse laddning av handvapenammunition,
tillverkning av pyrotekniska
varor samt tillverkning av sprängämne
vid förbrukningsställe för användning
därstädes. Tillstånd till tillverkning
som sist nämnts må meddelas
endast under förutsättning att
10 §.
3
Första lagutskottets utlåtande nr 35 ar 1963
(Nuvarande lydelse)
13
Tillverkning av------—
Tillverkningsställe må ej vara beläget
inom tätbebyggt område. Tillverkning
av sprängämnen, krut,
sprängladdad ammunition ^ eller
sprängkraftiga tändmedel må ej bedrivas
på mindre avstånd än 5 000
meter från område som nyss sagts, 500
meter från offentlig byggnad, station
å till allmän trafik upplåten järnväg
eller annans hus, vari människor bo
eller eljest varaktigt uppehålla sig,
eller 200 meter från allmän väg eller
från järnväg eller farled, som är upplåten
till allmän trafik, eller från
gränsen till annans fasta egendom,
såvida ej ägaren till egendomen annat
medgivit.
Där tillverkningen------
(Föreslagen lydelse)
sprängämnet för ändamålet godkänts
av kommerskollegium. Sålunda tillverkat
sprängämne må icke utan särskilt
tillstånd transporteras utanför
förbrukningsstället eller överlåtas.
§■
______för omgivningen.
Tillverkningsställe må ej vara beläget
inom tätbebyggt område. Tillverkning
av sprängämnen, krut, sprängladdad
ammunition eller sprängkraftiga
tändmedel må ej bedrivas på
mindre avstånd än 500 meter från
offentlig byggnad, station å till allmän
trafik upplåten järnväg eller annans
hus, vari människor bo eller eljest
varaktigt uppehålla sig, eller 200
meter från allmän väg eller från järnväg
eller farled, som är upplåten till
allmän trafik, eller från gränsen till
annans fasta egendom, såvida ej ägaren
till egendomen annat medgivit.
_________andra stycket.
22 §.
Tillstånd till handel med explosiva
varor må meddelas allenast där behov
av rörelsen föreligger. Utan behovsprövning
må dock behörig vapenhandlare
beviljas tillstånd att idka
handel med ammunition till vapen,
som han äger sälja.
Ej må----------
Tillstånd till handel med explosiva
varor må ej meddelas, därest rörelsen
prövas kunna medföra olägenhet av
betydenhet med hänsyn till allmän
ordning eller säkerhet.
föreskrivna villkoren.
32
Under iakttagande av vad nedan i
detta kapitel stadgas om olika slag av
förråd, nämligen förbrukningsförråd
(mindre och större), kringföringsförråd,
handförråd å arbetsplats, handelsförråd
samt förråd i fabriks- och
upplagsmagasin, har kommerskollegium
att utfärda ordningsföreskrifter
beträffande förvaringen av explosiva
varor samt närmare bestämmelser om
hur förvaringsrum för förråden skola
vara belägna och beskaffade.
Innan bestämmelser — -----
tf Jliliang till riksdagens protokoll 1063. t
§•
Under iakttagande av vad nedan i
detta kapitel stadgas om olika slag av
förråd, nämligen förbrukningsförråd
(mindre och större), kringföringsförråd,
handelsförråd samt förråd i fabriks-
och upplagsmagasin, har kommerskollcgium
att utfärda ordningsföreskrifter
beträffande förvaringen
av explosiva varor samt närmare bestämmelser
om hur förvaringsrum
för förråden skola vara belägna och
beskaffade.
____Kungl. Maj :ts avgörande.
samt. 1 and. Nr 35
4
Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963
(Nuvarande lydelse)
35
Vill förbrukare samtidigt på samma
ställe innehava högst 5 kilogram
sprängämnen och krut samt 100
sprängkapslar (mindre förbrukningsförråd
av sådana varor), har han att
ansöka om tillstånd därtill hos polismyndigheten
i den ort, där varan
skall förvaras. Polismyndighet äger
förordna polisman att mottaga sådan
ansökan och utlämna tillståndsbevis.
Använder sökande------
(Föreslagen lydelse)
§•
Vill förbrukare samtidigt på samma
ställe innehava högst 5 kilogram
sprängämnen och krut, 100 sprängkapslar
samt 100 meter detonerande
stubin (mindre förbrukningsförråd av
sådana varor), har han att ansöka om
tillstånd därtill hos polismyndigheten
i den ort, där varan skall förvaras.
Polismyndighet äger förordna polisman
att mottaga sådan ansökan och
utlämna tillståndsbevis.
------äga tillämpning.
38 §.
Större förbrukningsförråd av Större förbrukningsförråd av
sprängämnen, krut och sprängkrafti- sprängämnen, krut- och sprängkraftiga
tändmedel må omfatta högst 60 ga tändmedel må omfatta högst 60
kilogram sprängämnen och krut samt kilogram sprängämnen och krut,
3 kilogram sprängkraftiga tändmedel, 1 200 sprängkapslar samt 500 meter
därav högst 1 200 sprängkapslar. detonerande stubin. Större förbrukningsförråd,
vari förvaras enbart
sprängkapslar, må innehålla högst
10 000 sådana kapslar.
Har förbrukare^—---------angivna myckenheterna.
Beträffande belägenheten-------motsvarande tillämpning.
40
2 mom. Vill någon, som har att utföra
språngningsarbete i farled eller
liknande arbete, ombord å fartyg
medföra för ändamålet erforderliga
explosiva varor, skall vad i 1 mom.
stadgas äga motsvarande tillämpning.
Handförråd å arbetsplats av
sprängämnen, krut och sprängkraftiga
tändmedel.
§•
2 mom. Kringföringsförråd må förvaras
på fordon eller fartyg. Närmare
bestämmelser om dylik förvaring
av kringföringsförråd utfärdas
av kommerskollegium såvitt avser
fordon för transport landvägen annorledes
än på järnväg samt, i samråd
med kommerskollegium, av sjöf
artsstyr elsen såvitt avser fartyg och
vederbörande centrala förvaltningsmyndighet
såvitt avser järnvägsfordon.
Kan vid samråd i någon fråga
enighet icke uppnås, skall frågan
hänskjutas till Kungl. Maj:ts avgörande.
Innehav och tillfällig förvaring
av sprängämnen, krut och
sprängkraftiga tändmedel på arbetsplats.
5
Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
41 §.
Under arbetsuppehåll på arbets- 1 mom. Skall någon utföra språngplats
må handförråd om högst 5 kilo- ningsarbete, för vilket åtgår större
gram sprängämnen och krut samt 100 myckenhet sprängämnen, krut och
sprängkapslar tillfälligt förvaras an- sprängkraftiga tändmedcl än som må
norstädes än i det förvaringsrum, var- förvaras i förbrukningsförråd eller
ifrån det uttagits, om det på grund av kringföringsförråd, äger polismyndigarbetsplatsens
avlägsna belägenhet heten meddela honom tillstånd att på
skulle vara förenat med avsevärda arbetsplatsen, utöver förråd, innehaolägenheter
att återställa handförrå- va för omedelbar förbrukning erfordet.
Härvid skall dock iakttagas att derliga sådana varor. I tillståndsbeförvaringsplatsen
ligger på betryggan- slutet skall polismyndigheten angiva
de avstånd från byggnader, ställen största myckenhet av varje varuslag
och kommunikationsleder, som i 37 § ävensom meddela de föreskrifter i övavses.
rigt, som finnas erforderliga.
Då synnerliga skål äro därtill, äger 2 mom. Under kortare uppehåll i
polismyndigheten i orten medgiva, att pågående sprängningsarbete må högst
även större handförråd än i första 5 kilogram sprängämnen och krut,
stycket avses må förvaras på sätt där 100 sprängkapslar samt 100 meter deangives.
Sådant medgivande skall för- tonerande stubin tillfälligt förvaras
bindas med de villkor och föreskrif- på arbetsplatsen, om det skulle medter,
som i varje särskilt fall finnas er- föra olägenhet av betydenhet att unfordcrliga.
der uppehållet förvara varorna på el
jest
föreskrivet sätt. Vid sådan tillfällig
förvaring skola varorna stå under
betryggande uppsikt.
1 fråga om arbete i gruva samt arbete
på annan arbetsplats, där faran
för tillgrepp under uppehåll i arbetet
är att anse såsom ringa, äger polismyndigheten
meddela tillstånd till
tillfällig förvaring på arbetsplats av
sprängämnen, krut, sprängkapslar
och detonerande stubin i större myckenhet
än i första stycket sägs. I tillståndsbeslutet
skall polismyndigheten
angiva största myckenhet av varje varuslag
samt meddela de villkor och
föreskrifter i övrigt som finnas erforderliga.
44 §.
Beträffande magasin beläget i an- Beträffande magasin beläget i anslutning
till tillverkningsställe som i slutning till tillverkningsställe som i
2 kapitlet avses (fabriksmagasin) 2 kapitlet avses (fabriksmagasin)
skola bestämmelserna i 2 kapitlet i skola bestämmelserna i 2 kapitlet i
tillämpliga delar gälla. Där ej synner- tillämpliga delar gälla. Länsstyrelsen
liga skäl föranleda till annat, må läns- må icke medgiva, att i fabriksmastyrelsen
icke medgiva, att större gasin inrymmes större myckenhet
myckenhet explosiva varor än 50 000 explosiva varor än som följer av bekilogram
inrymmes i sådant magasin, stämmelser som kommerskollegium
I fråga om ammunition skall härvid utfärdar.
6
Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963
(Nuvarande lydelse)
inräknas endast vikten av explosiva
och pyrotekniska ämnen.
46
Då tillstånd att anordna upplagsmagasin
beviljas, skall länsstyrelsen
meddela de villkor och föreskrifter,
som i varje särskilt fall finnas erforderliga.
Endast om synnerliga skäl
äro därtill, äger länsstyrelsen medgiva,
att större myckenhet explosiva varor
än 25 000 kilogram inrymmes i
samma magasin. I fråga om ammunition
skall härvid inräknas endast vikten
av explosiva och pyrotekniska
ämnen.
Beträffande upplagsmagasin---
50
1 mom. Explosiv vara, som tillhör
transportklass B, C eller D, skall
transporteras under tillsyn av behörig
person, som har att svara för att
gällande transportbestämmelser iakttagas
och att varan å bestämmelseorten
eller å etappställe överlämnas till
adressaten eller annan behörig mottagare.
Varan skall åtföljas av följesedel,
till vilken formulär fastställes
av kommerskollegium.
51
Det ankommer på kommerskollegium
att utfärda föreskrifter om de
myckenheter explosiva varor av transportklasserna
B, C och D, som må försändas
med olika slag av transportmedel.
Kollegium har därjämte att föreskriva
vad som skall iakttagas vid
och i anslutning till transport av
nyssnämnda varor. Innan föreskrifter
utfärdas rörande transport till
lands, skall kollegium samråda med
järnvägsstyrelsen och, i ärenden som
beröra den yrkesmässiga automobiltrafiken
för godsbefordran, jämväl
statens biltrafiknämnd. Kan i någon
fråga enighet icke uppnås, skall frågan
hänskjutas till Kungl. Maj :ts avgörande.
(Föreslagen lydelse)
§•
Då tillstånd att anordna upplagsmagasin
beviljas, skall länsstyrelsen
meddela de villkor och föreskrifter,
som i varje särskilt fall finnas erforderliga.
Länsstyrelsen må icke medgiva,
att i upplagsmagasin inrymmes
större myckenhet explosiva varor än
som följer av bestämmelser som
kommer skollegium utfärdar.
----15—17 §§ stadgas.
§•
1 mom. Explosiv vara, som tillhör
transportklass B, C eller D, skall
transporteras under tillsyn av behörig
person, som har att svara för att
gällande transportbestämmelser iakttagas
och att varan å bestämmelseorten
eller å etappställe överlämnas till
adressaten eller annan behörig mottagare.
Varan skall åtföljas av följesedel
enligt fastställt formulär.
§•
Det ankommer på kominerskollegium
att utfärda föreskrifter om de
myckenheter explosiva varor av transportklasserna
B, C och D, som må
försändas med transportmedel landvägen
annorledes än på järnväg, samt
att föreskriva vad som skall iakttagas
vid och i anslutning till dylik transport.
Detsamma skall gälla beträffande
sjöfartsstyrelsen såvitt avser transport
ombord å fartyg och vederbörande
centrala förvaltningsmyndighet såvitt
avser transport å järnväg.
Innan kommerskollegium utfärdar
föreskrift rörande transport, skall
kollegium, om föreskriften berör den
yrkesmässiga automobiltrafiken för
godsbefordran, samråda med statens
biltrafiknämnd. Annan central förvaltningsmyndighet
skall samråda
7
Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963
(Nuvarande lydelse)
52
Då synnerliga skäl äro därtill, äger
länsstyrelsen i det län, varifrån transport
utgår, att för särskilt fall medgiva
undantag från bestämmelserna i
48 § första stycket första punkten och
50 § 1 mom. samt från de transportföreskrifter,
som meddelats av kommerskollegium.
Sådant medgivande
må förbindas med de villkor och föreskrifter,
som finnas erforderliga.
Bestämmelserna ovan-----
(Föreslagen lydelse)
med kollegium, innan föreskrift utfärdas.
Kan vid samråd mellan myndigheter
i någon fråga enighet icke
uppnås, skall frågan hänskjutas till
Kungl. Maj :ts avgörande.
§•
Då synnerliga skäl äro därtill, äger
länsstyrelsen i det län, varifrån transport
utgår, att för särskilt fall medgiva
undantag från bestämmelserna i
48 § första stycket första punkten och
50 § 1 mom. samt från transportföreskrifter,
som meddelats enligt 51 §.
Sådant medgivande må förbindas med
de villkor och föreskrifter, som finnas
erforderliga.
-------— dylik vara.
53 §.
Utöver bestämmelserna i denna förordning
och med stöd därav meddelade
föreskrifter skall beträffande järnvägstransport
av explosiva varor gälla
vad därom stadgas i gällande järnvägstrafikstadga
och vederbörande
taxa.
I trafik
I fråga
55 §.
Den allmänna-------
Sprängämnesinspektionen skall
lämna dessa myndigheter erforderligt
tekniskt biträde vid tillämpningen av
bestämmelserna. Därjämte åligger det
inspektionen att medverka i tillsynen
över bestämmelsernas efterlevnad,
särskilt i vad avser tillverkning av explosiva
varor, samt att öva kontroll
över tillverkningen av dels flyttbara
förvaringspersedlar för sprängämnen,
krut och sprängkraftiga tändmedel
och dels dörrar till magasin och liknande
förvaringsrum för sådana varor.
•fä llihang till riksdagens protokoll 1963. 9
till efterrättelse,
särskilt stadgat.
underlydande polismyndigheter.
Sprängämnesinspektionen skall
lämna dessa myndigheter erforderligt
tekniskt biträde vid tillämpningen av
bestämmelserna. Därjämte må inspektionen
tillhandagå allmänheten
med råd och anvisningar i fall där så
begäres.
På inspektionen ankommer jämväl
att medverka i tillsynen över efterlevnaden
av gällande bestämmelser, särskilt
i vad avser tillverkning av explosiva
varor, samt att, där mot bestämmelserna
stridande förhållande finnes
föreligga, föranstalta om rättelse genom
anvisning till den felande. Vinncs
icke rättelse, skall inspektionen
anmäla förhållandet för tillståndsmyndigheten
eller, om tillstånd icke
meddelats, till vederbörande polismyndighet,
samt. 1 avd. Nr 35
8
Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963
t Nuvarande lydelse)
När helst det av tillsynsmyndighet
som avses i första eller andra stycket
påfordras äger myndigheten vinna
tillträde till lokal, där explosiv vara
tillverkas, förvaras eller hålles till
salu, samt till ställe, där sådan vara
förbrukas. Tillsynsmyndighet är vidare
berättigad att erhålla de upplysningar
och de prov å varor och materialier,
vilka myndigheten anser sig
behöva för sin tillsyn, samt att taga
del av böcker och anteckningar, som
föras på grund av föreskrift i denna
förordning.
Sprängämnesinspektionen äger--
56
Inträffar explosion — — — på
explosionsplatsen.
Polismyndigheten skall---ut
redning
översändas.
Har explosiv---i orten.
(Föreslagen lydelse)
Inspektionen åligger vidare att öva
kontroll över tillverkningen av dels
flyttbara förvaringspersedlar för
sprängämnen, krut och sprängkraftiga
tändmedel, dels dörrar till magasin
och liknande förvaringsrum för sådana
varor.
När helst det av tillsynsmyndighet
som avses i denna paragraf påfordras
äger myndigheten vinna tillträde
till lokal, där explosiv vara tillverkas,
förvaras eller hålles till salu,
samt till ställe, där sådan vara förbrukas.
Tillsynsmyndighet är vidare
berättigad att erhålla de upplysningar
och de prov å varor och materialier,
vilka myndigheten anser sig behöva
för sin tillsyn, samt att taga del av
böcker och anteckningar, som föras
på grund av föreskrift i denna förordning.
-------dörrar tillverkas.
§•
1 mom. Inträffar explosion — —
— på explosionsplatsen.
Polismyndigheten skall — — —
utredning översändas.
Har explosiv---i orten.
2 mom. Kan innehav av explosiv
vara antagas vålla fara för missbruk,
äger polismyndighet besluta, att varan
skall omhändertagas. År faran för
missbruk så överhängande, att polismyndighetens
beslut ej hinner avvaktas,
äger jämväl polisman omhändertaga
varan. Har sådan åtgärd vidtagits,
åligger det polismannen att därom
skyndsamt göra anmälan till polismyndigheten,
som har att pröva
huruvida åtgärden skall bestå.
Omhändertagandet må även avse
innehavarens tillståndsbevis.
Omhändertagen vara skall, i avbidan
på beslut om hur med varan
skall förfaras, genom polismyndighetens
försorg förvaras på sätt som
föreskrives i 31 §.
Har vara enligt detta moment omhändertagits
från tillståndshavare,
skall utan dröjsmål prövas huruvida
skäl föreligger att återkalla meddelat
9
Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
tillstånd till innehav. Är länsstyrelse
tillståndsmyndighet, åligger det polismyndigheten
att skyndsamt underrätta
länsstyrelsen om omhändertagandet.
Finner tillståndsmyndigheten
icke skäl att återkalla tillståndet,
skall vara och tillståndsbevis som omhändertagits
genast återställas till
tillståndshavaren. Återkallas tillståndet,
skall tillfälle beredas honom att
överlåta varan till någon som är berättigad
att förvärva varan från honom;
dock må för sådant ändamål
varan icke utlämnas till annan ån
den som är berättigad att inneha densamma.
Kommer sådan överlåtelse
icke till stånd inom skälig tid, skall
varan genom polismyndighetens försorg
oskadliggöras.
61 §.
1 mom. Tillverkar någon----
överlåtes explosiv vara i strid mot
bestämmelse i 24 § första stycket,
straffes med dagsböter eller fängelse.
Vara, som----------
3 mom. Bryter tillverkare---
transporterar någon explosiv vara,
hänförlig till transportklass A, utanför
tillverknings- eller förbrukningsställe
utan vederbörligt tillstånd eller
utan att iakttaga de för transporten
meddelade villkoren eller föreskrifterna,
------medgivet, eller
överlåtes explosiv vara i strid mot
bestämmelse i 10 § fjärde stycket eller
24 § första stycket,
straffes med dagsböter eller fängelse.
--förklaras förverkat.
-----8 §, eller
transporterar någon explosiv vara,
hänförlig till transportklass A, eller
sprängämne, som jämlikt 10 § fjärde
stycket tillverkats vid förbrukningsställe
för användning därstädes, utanför
tillverknings- eller förbrukningsställe
utan vederbörligt tillstånd eller
utan att iakttaga de för transporten
meddelade villkoren eller föreskrif
-
straffes med dagsböter.
Beträffande varor,--—---
4 mom. Underlåter innehavare--
bryter någon mot bestämmelse i
50 § 1 eller 3 mom. eller mot vad i
48 § eller med stöd därav eller av 51 §
eller 52 § första stycket föreskrivits
eller mot föreskrift, som avses i 53 §
andra stycket, eller
söker någon---------
underlåter någon att göra anmälan
som i 56 § sägs,
straffes med dagsböter.
terna,
straffes med dagsböter.
---motsvarande tillämpning.
--— 42 § föreskrivits, eller
bryter någon mot bestämmelse i
50 § 1 eller 3 mom. eller mot vad
i 48 § eller med stöd därav eller av
51 § eller 52 § första stycket föreskrivits
eller mot föreskrift, som avses i
53 § första stycket, eller
---införseltillstånd, eller
underlåter någon göra anmälan
som i 56 § 7 mom. sägs,
straffes med dagsböter.
10
Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1964; dock att tillämpningsföreskrift,
som enligt tidigare bestämmelse utfärdats av kommerskollegium
men enligt ny bestämmelse skall utfärdas av annan central förvaltningsmyndighet,
skall äga tillämpning intill dess den ersatts med föreskrift, som
utfärdats av sistnämnda myndighet.
I den i ärendet väckta motionen hemställes, att riksdagen måtte antaga
det genom propositionen framlagda förslaget med viss ändring i 41 § 1 mom.
Ändringen innebär att uttrycket »omedelbar förbrukning» utbytes mot »löpande
förbrukning».
Beträffande skälen till denna hemställan torde utskottet få hänvisa till
motionen.
MOTIVEN TILL FÖRFATTNINGSFÖRSLAGET
I det följande återgives med propositionens rubricering huvudsakligen de
av föredragande departementschefen, statsrådet Lange, gjorda uttalandena
rörande i propositionen avhandlade spörsmål. Vid avsnittet VII. Innehav
och förråd på arbetsplats, vilket beröres av ovannämnda motion, har emellertid
även medtagits i propositionen lämnad redogörelse för gällande bestämmelser,
inom kommerskollegiet verkställd utredning och över utredningen
avgivna remissyttranden. I övrigt torde utskottet få hänvisa till propositionen.
I. Inledning
Nu gällande förordning om explosiva varor trädde i kraft den 1 januari
1950. Förordningen innehåller blott i mindre utsträckning bestämmelser av
teknisk eller eljest mera speciell natur. I stället har kommerskollegium tillerkänts
befogenhet att fastställa de föreskrifter och anvisningar, som påkallas
beträffande tillämpningen av förordningen. Sådana bestämmelser meddelade
kollegium i en den 17 november 1949 utfärdad kungörelse med tilläggsbestämmelser
till förordningen om explosiva varor. Vid tillämpningskungörelsen,
som utkom såsom nummer 8 år 1949 i kollegiets författningssamling
Ser. A, är fogade ett antal bilagor, däribland som nummer 1 »Förteckning
över explosiva varor som av kollegium godkänts (grupperna I—V)
eller förklarats i vissa hänseenden icke skola vara underkastade förordningens
bestämmelser (grupp VI)» och som nummer 2 »Föreskrifter angående
Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963 11
sammansättning, förpackning, innehav utan särskilt tillstånd m. m. av explosiva
varor».
Det har visat sig, att förordningen och tillämpningskungörelsen i stort sett
erhållit en ändamålsenlig utformning. Olika krav på revision av föreskrifterna
har emellertid efter hand framförts. I vissa fall har reformkraven
kunnat tillgodoses genom ändringar i och tillägg till kungörelsen och dess
bilagor. Med tiden har dock behov uppkommit av en närmare översyn av lagstiftningen
om explosiva varor. Inom kommerskollegium har med anledning
härav verkställts utredning och upprättats ett i augusti 1962 daterat
förslag dels till vissa ändringar i förordningen, dels till en ny tillämpningskungörelse.
över utredningen har efter remiss yttranden avgivits av riksåklagarämbetet,
överbefälhavaren, försvarets fabriksstyrelse, försvarets forskningsanstalt,
arbetarskyddsstyrelsen, medicinalstyrelsen, krigsmaterielinspektionen,
statens brandinspektion, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,
byggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, luftfartsstyrelsen, sjöfartsstyrelsen,
telestyrelsen, statspolisintendenten, statens provninganstalt, överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Kronobergs,
Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Västerbottens
och Hallands län, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation,
Sveriges industriförbund, Stockholms handelskammare,
Handelskammaren i Göteborg, Sveriges köpmannaförbund, Aktiebolaget Bofors
Nobelkrut, Nitroglycerin aktiebolaget, Hammargren & Co aktiebolag,
Hanssons pyrotekniska aktiebolag, Aktiebolaget Norma projektilfabrik, Aktiebolaget
Svenska metallverken, Aktiebolaget Express-Dynamit och Aktiebolaget
Nora tändrörsfabrik, Svenska brandkårernas riksförbund, Svenska
brandbefälets riksförbund, Svenska brandskyddsföreningen, Föreningen Sveriges
landsfiskaler samt Föreningen Sveriges stadsfiskaler. Vid åtskilliga yttranden
har fogats utlåtanden från sammanslutningar och underordnade
myndigheter.
På grundval av vad sålunda förekommit har inom handelsdepartementet
upprättats förslag till förordning om ändring i förordningen om explosiva
varor.
II. Utredningens omfattning
Departementschefen. Gällande förordning om explosiva varor utfärdades år
1949. Under den tid, som förflutit efter förordningens tillkomst har en fortskridande
teknisk utveckling ägt rum inom de explosiva varornas område.
Delta har föranlett olika reformkrav beträffande hithörande lagstiftning.
Delvis har dessa önskemål kunnat tillmötesgås genom att den av kommerskollegium
utfärdade tillämpningskungörelsen kompletterats. I de fall så icke
kunnat ske, har behandlingen av reformkraven fått anstå. Under de se
-
12
Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963
naste åren har emellertid inom kommerskollegium arbetats med en översyn
av hithörande frågor. Resultatet härav har redovisats i en av kommerskollegium
under 1962 framlagd utredning. Den företagna översynen har givit
vid handen, att någon mera genomgripande omarbetning av gällande förordning
icke är behövlig för att giva lagstiftningen en tidsenlig utformning.
Däremot erfordras ändringar av större omfattning beträffande tillämpningskungörelsen.
Kommerskollegiets utredning utmynnar också i förslag till
ändringar i 1949 års förordning samt en ny tillämpningskungörelse.
Vid remissbehandlingen har den verkställda utredningen i allt väsentligt
lått ett positivt mottagande. Några krav på en mera omfattande ändring av
förordningen har sålunda icke framställts. Även jag anser den verkställda
utredningen väl ägnad att läggas till grund för den erforderliga moderniseringen
av hithörande lagstiftning. Den nuvarande förordningen om explosiva
varor är utfärdad efter riksdagens hörande. Med hänsyn härtill bör
riksdagen jämväl nu beredas tillfälle att yttra sig över de föreslagna ändringarna
i förordningen. Vad beträffar förslaget till ny tillämpningskungörelse
torde det få ankomma på kommerskollegium att med beaktande av
vad remissinstanserna anfört i denna del meddela erforderliga bestämmelser.
III. Klassificering av vissa varor
Departementschefen. Den nuvarande indelningen av explosiva varor i fem
huvudslag och fem transportklasser har tillkommit i enlighet med det förslag
härom, som framlades av 1942 års sakkunniga för revision av 1928
års förordning angående explosiva varor (SOU 1948: 8). Huvudlinjerna för
denna indelning ändras icke enligt kommerskollegiets utredning, som innebär,
att endast exemplifieringen till indelningen skall jämkas i vissa avseenden.
I likhet med vad som uttalats av kollegium anser jag, att de ändrade förhållandena
efter tillkomsten av 1949 års förordning nu påkallar en ändring
av där upptagen exemplifiering. Det förslag, som framlagts i utredningen,
är enligt min mening i huvudsak väl avvägt. Med anledning av vad som
tramkommit under remissbehandlingen av utredningsförslaget torde dock
den ändringen böra vidtagas i kollegiets förslag, att i exemplifieringen till
transportklass A angives blyazid i stället för knallkvicksilver. Att i större
omfattning omarbeta nuvarande klassificering finner jag icke påkallat för
närvarande.
Jag torde här få anmärka, att det bör ankomma på Kungl. Maj:t att utan
riksdagens hörande vidtaga sådana ändringar beträffande exemplifieringen
till huvudslag och transportklasser, som framdeles kan visa sig påkallade av
tekniska skäl eller eljest av utvecklingen.
Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963
13
IV. Tillverkning av sprängämne på forbrukningsställe
Departementschefen. 1949 års förordning om explosiva varor innehåller
inga särskilda bestämmelser om beredning av sprängämne på förbrukningsställe.
Sedan behov uppstått av föreskrifter för sådan tillverkning, har
kommerskollegium meddelat vissa regler i kungörelse den 27 april 1954.
Kungörelsen gäller ett sprängämne, som brukar betecknas imatrex, vilket
kommit till användning i gruvor samt vid tunnelbyggen och liknande arbeten.
I utredningen omnämnes, att tillverkning av sprängämnen på förbrukningsställe
nu nått ganska stor omfattning och att verksamheten visar tendenser
att tillväxa ytterligare. Utvecklingen har redan medfört, att det framkommit
andra lämpliga sprängämnen. Kollegium har med hänsyn till antydda
förhållanden funnit det angeläget att föra in verksamheten under explosivvaruförordningen
och att slopa särregleringen.
Kommerskollegiets principiella ställningstagande har under remissförfarandet
ej föranlett särskilda erinringar. Även enligt min mening bör med
hänsyn till omfattningen av förevarande sprängämnestillverkning särregleringen
slopas och erforderliga föreskrifter upptagas i förordningen.
Vad angår den närmare utformningen av dessa föreskrifter har många
remissinstanser godtagit kommerskollegiets förslag, medan andra framfört
krav om skärpning i olika avseenden. I sistnämnda fall har som skäl anförts
de olika risker, som kan vara förenade med ifrågavarande tillverkning. Riskerna
för dem, som deltar i arbetsprocessen, får enligt min mening icke
undervärderas. Denna handlingslinje torde lättast kunna följas, därest tillståndsgivningen
ej anförtros ett stort antal myndigheter utan i enlighet
med förslag av landsfogden i Malmöhus län under en övergångstid anförtros
länsstyrelse. Mot en sådan lösning skulle kunna anföras, att redan
1954 års kungörelse medger delegationsrätt. Å andra sidan måste emellertid
beaktas, att denna kungörelse endast avser tillverkning av ett enda
sprängämne. Vidare kan nämnas, att delegationsmöjligheten enligt vad jag
inhämtat icke torde ha utnyttjats annat än i undantagsfall. På grund av angivna
skäl är jag icke nu beredd att tillstyrka den av kollegium förordade
regeln att länsstyrelse skall vara berättigad att delegera sin beslutanderätt
i tillståndsärenden av förevarande slag. Frågan om delegering av tillståndsgivningen
torde få bero av erfarenheterna av den nya lagstiftningen.
Under remissförfarandet har yrkande framställts, att innebörden av begreppet
forbrukningsställe skulle närmare klargöras. Någon sådan definition
torde emellertid icke böra givas i lagtexten. Förhållandena på olika arbetsområden
skiftar alltför myckel för att eu sådan bestämning skulle
komma att äga något värde. Det måste därför få ankomma på de rättstilllämpande
myndigheterna att närmare bestämma förbrukningsställets omfattning.
Vägledande torde därvid få vara, att under begreppet förbrukningsställe
ingår enskild sprängplats och enskild gruva; däremot kan icke
14 Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963
gruvförvaltning eller annan organisatorisk enhet anses omfattade av nämnda
begrepp.
Enligt kommerskollegium skulle länsstyrelses delegationsrätt enligt den föreslagna
18 a § avse även icke fabriksmässig tillverkning i form av laddning
av handvapenammunition. Olika meningar har framkommit rörande den
lämpliga utsträckningen av denna delegation. Säkert underlag för bedömande
av denna frågeställning torde vinnas först sedan det i samband med
polisväsendets förstatligande närmare bestämts, hur polismyndigheterna
skall organiseras. Då härtill kommer, att den av kollegium föreslagna delegationsrätten
icke synes äga den angelägenhetsgrad, att den påkallar behandling
i förevarande sammanhang, finner jag mig icke nu böra upptaga förslaget
till närmare prövning.
V. Skyddsavstånd till tätbebyggelse
Departementschefen. Jag vill för min del tillstyrka kommerskollegiets förslag
att bestämmelsen om skyddsavstånd av 5 000 meter från tillverkningsställe
till tätbebyggelse skall utgå ur 13 § andra stycket.
Med anledning av vad som anförts vid remissbehandlingen vill jag framhålla,
att bestämmelserna i 13 § andra stycket icke innebär, att tillståndsmyndigheten
är förhindrad att fastställa större skyddsavstånd än de i lagrummet
angivna. Någon särskild bestämmelse med erinran härom synes
knappast vara erforderlig. Ej heller bör vad Aktiebolaget Norma projektilfabrik
anfört föranleda ändrade bestämmelser. Bolagets omnämnda fabrikation
synes utgöra sådan mindre farlig tillverkning, beträffande vilken
länsstyrelse jämlikt 13 § tredje stycket äger meddela erforderliga undantagsbestämmelser.
Vad slutligen angår förslaget, att sakägare alltid skall
höras i ärenden om tillstånd till anläggning för explosiva varor, vill jag
erinra om att ansökningar om tillstånd till fabriksmässig tillverkning jämlikt
10 § andra stycket i regel skall kungöras. Såvitt av det tillgängliga
materialet framgår har behov av ett närmare reglerat förfarande icke visat
sig föreligga. Ej heller sistnämnda förslag bör därför föranleda någon särskild
åtgärd.
VI. Maxim ikvantiteter i magasin
Departementschefen. I 44 och 46 §§ explosivvaruförordningen meddelas
vissa regler om den största myckenhet explosiva varor, som får förvaras i
fabriksmagasin och upplagsmagasin. Kommerskollegiets förslag är, att dessa
regler ersättes med bestämmelse att kollegium i tillämpningskungörelsen
skall äga meddela allmän föreskrift att i fabriksmagasin och upplagsmagasin
ej skall få förekomma mer än viss största myckenhet explosiva varor.
Förslaget är enligt min mening rimligt och välbefogat. Samtidigt som de fö
-
15
Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963
reslagna reglerna möjliggör, att rationella lagringsmetoder kan komma till
användning, ger de också utrymme för att säkerhetssynpunkter får vederbörligt
beaktande vid avgörande av hithörande tillståndsfrågor. Såsom framhållits
av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län får det nämligen förutsättas,
att sprängämnesinspektionen i tillståndsärendena kommer att föreslå
erforderliga anvisningar i detta avseende.
VII. Innehav och förråd på arbetsplats
Gällande bestämmelser. I 41 § explosivvaruförordningen ges bestämmelser
om handförråd å arbetsplats av sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel.
Där stadgas, att handförråd om högst 5 kilogram sprängämnen och
krut samt 100 sprängkapslar under arbetsuppehåll på arbetsplats får tillfälligt
förvaras annorstädes än i det förvaringsrum, varifrån det uttagits. Förutsättning
är, att det på grund av arbetsplatsens avlägsna belägenhet skulle
vara förenat med avsevärda svårigheter att återställa handförrådet.
Då synnerliga skäl föreligger, kan polismyndigheten medgiva, att även
större handförråd får förvaras på samma sätt. Erforderliga villkor och föreskrifter
skall fastställas av polismyndigheten.
Utredningen. På arbetsplatser kan behov föreligga att, utöver förråd, för
omedelbar förbrukning inneha betydande kvantiteter sprängämne för större
arbeten. Särskilt är detta fallet, när arbetet avser att iordningställa ett större
antal laddningar för samtidig sprängning med kortintervalltändning. För
att anpassa bestämmelserna till rådande förhållanden och behov har kollegium
omarbetat 41 §. Omarbetningen innebär till en början, att ordet »handförråd»
slopats.
Paragrafen föreslås uppdelad i två moment. I det första behandlas det
spörsmål om innehav, som nyss berördes. Enligt förslaget skall polismyndigheten
kunna ge tillstånd till innehav på arbetsplatsen, utöver förråd, av
sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel för omedelbar förbrukning.
I tillståndsbeslutet skall angivas hur mycket som skall få innehavas
av varje varuslag. Därjämte skall de föreskrifter i övrigt meddelas, som
finnes erforderliga. Genom stadgandet torde klarläggas, att hinder icke skall
föreligga att medgiva förvärv och innehav av sprängämnen m. m. för löpande
förbrukning på arbetsplats i all den utsträckning som behov därav
föreligger, förutsatt blott att det kan påräknas att varorna kommer att
handhavas på sådant sätt att fara icke uppkommer från säkerhetssynpunkt.
Kollegium omnämner, att tekniken med kortintervallsprängning medför,
att laddning av en viss sprängplats ibland utföres under flera dagar innan
sprängplatsen iordningställts och sprängning kan ske; laddningar jämte vid
dem anbringade tändmedel blir stående någon tid i laddningshålen. De
föreskrifter, polismyndigheten skall meddela i samband med tillslåndsbeslulet,
avses skola tillgodose säkerhetssynpunkterna. Viss vägledning vid ut
-
16
Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963
formningen av föreskrifterna kan möjligen erhållas av arbetarskyddsstyrelsens
anvisningar angående skydd mot yrkesfara vid sprängningsarbete.
En allmän hänvisning till dessa har intagits i kollegiets förslag till ny tilllämpningskungörelse.
I denna återfinnes därjämte en föreskrift, som avser
framför allt läget i samband med förberedelser till kortintervallsprängning,
då sprängplats börjat iordningställas för sprängning. Enligt nämnda föreskrift
skall genom bevakning eller på annat betryggande sätt tillses, att obehöriga
icke kan komma åt de för sprängningen anbringade explosiva varorna
vare sig under pågående arbete eller under uppehåll däri. Såsom alternativ
till bevakning har kollegium menat, att effektiva avspärrningsåtgärder
genom stängsel skall kunna godtagas.
Det andra momentet kan sägas ersätta bestämmelserna i nuvarande 41 §.
Reglerna avser förvaring under kortare uppehåll i pågående sprängningsarbete.
De medger tillfällig förvaring på arbetsplatsen av högst 5 kilogram
sprängämnen och krut, 100 meter detonerande stubin samt 100 sprängkapslar.
Förutsättning är att det — t. ex. på grund av arbetsplatsens avlägsna
belägenhet — skulle medföra olägenhet av betydenhet att återställa varorna
till det förvaringsrum, varifrån de uttagits. Vid förvaringen skall iakttagas,
att varorna skall stå under uppsikt. Bestämmelserna avser tillfällen, då
sprängare under kortare uppehåll i arbetet, t. ex. för måltid, icke har varorna
i omedelbar besittning.
Ett särskilt stadgande skall enligt förslaget gälla i fråga om tillfällig förvaring
i gruvor och på andra arbetsplatser, där fara för tillgrepp under uppehåll
i arbetet är att anse såsom ringa. För sådant fall skall polismyndigheten
kunna ge tillstånd till tillfällig förvaring av större kvantiteter än de
eljest tillämpade. I tillståndsbeslutet skall den största myckenhet angivas,
som får innehavas av varje varuslag. Därjämte skall de föreskrifter i övrigt
meddelas, som finnes erforderliga. Bestämmelsen avser att möjliggöra de
lättnader i fråga om uppsikt och andra åtgärder för att hindra tillgrepp,
vilka framstår såsom befogade på grund av förhållandena. Stadgandet bör
enligt kollegium kunna tillämpas t. ex. på en arbetsplats, som väl ligger i bebodda
trakter eller vid trafikled och alltså i och för sig kan nås av obehöriga
men som är så väl inhägnad eller på annat sätt avspärrad från omgivningen,
att den i praktiken är skyddad från tillträde av obehöriga.
Bestämmelserna om tillfällig förvaring gäller icke för uppehåll i arbetet
från en arbetsdag till en annan. Den förvaring, som äger rum under dylikt
uppehåll, är enligt kommerskollegiets mening icke att anse såsom tillfällig.
För sådan förvaring bör därför bestämmelserna för förvaring i förråd gälla.
Remissyttrandena. Länsstyrelsen i Örebro län finner de föreslagna bestämmelserna
av behovet påkallade och lämpligt utformade. Värmlands
länsavdelning av föreningen Sveriges landsfiskaler uppger, att nya sprängämnesslukande
metoder vid skogsdikning medfört svårigheter vid tillståndsgivningen
enligt nuvarande regler och betecknar ändringen som direkt behövlig.
Även Sveriges köpmannaförbund tillstyrker förslaget såsom inne
-
17
Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1063
bärande en förenkling för både återförsäljare och förbrukare. Den föreslagna
uppmjukningen av nuvarande bestämmelse möter ej heller någon erinran
av poliskammaren i Hälsingborg samt länsstyrelsen i Värmlands lan, som
dock anser det önskvärt, att de nya reglerna närmare exemplifieras i tilliämpningsföreskrifterna.
Åklagarmyndigheten i Stockholm anför, att det i samband med polisutredningar
rörande förövade inbrott medelst sprängning ofta uppgives, att
gärningsmannen stulit sprängämnet på någon arbetsplats. Genom ändringen
av 41 § synes bestämmelserna ha fått en från säkerhetssynpunkt stabilare
utformning. Även i det utlåtande, som avgivits av poliskammaren i
Stockholm framhålles betydelsen av att noggrann uppsikt hålles över sprängämnen,
som förvaras på arbetsplatser. Behovet av bevakning eller annat
skydd framhålles vidare av brandchefen i Göteborg, Föreningen Sveriges
stadsfiskaler och Föreningen Sveriges landsfiskaler. Den senare föreningen
ifrågasätter, om det från säkerhetssynpunkt kan vara försvarligt att såsom
alternativ till bevakning godtaga avspärrning; enligt erfarenhet utgör stängsel
ett föga effektivt skydd mot tillgrepp.
I några yttranden framföres yrkanden om ändringar i kollegiets förslag.
Sålunda föreslår väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i syfte att förenkla ansökningsförfarandet,
att möjlighet skapas att söka tillstånd hos länsstyrelse
att inneha större kvantiteter på skilda orter i likhet med vad som finns
angivet beträffande s. k. kringföringsförråd i 40 §. I motiveringen anför
styrelsen:
Såsom angivits i kommentarerna till förordningen föreligger vid kortintervallsprängning
numera ofta behov av att inneha större kvantiteter sprängämne
än vad som finnes i förråd. Vid sådana sprängningar tillgår det i regel
så, att erforderlig kvantitet sprängämnen levereras genom säljarens forsorg
med bil till arbetsplatsen på morgonen, varefter laddningen omedelbart påbörjas
och sprängningen fullföljes samma dag. Inom anläggningsarbete
förekommer sådana sprängningar i stor utsträckning och utföres ofta av
arbetsgivare, som har verksamhet inom flera polisdistrikt.
Enligt Svenska byggnadsentreprenörföreningen kan den av kollegium föreslagna
utformningen av paragrafen föranleda tveksamhet hos vederbörande
polismyndighet. Stadgandet bör därför givas annan lydelse. Föreningen anför
härom:
Stundom kan förhållandena på en större arbetsplats vara sådana, att man
vid ett och samma sprängningstillfälle behöver nyttja kanske 1 000-tals
kg sprängämne för att nå avsett arbetsresultat. En så omfattande laddning
kan ta åtskillig tid i anspråk. Under denna tid måste en ganska avsevärd
sprängämnesmängd »förvaras» på arbetsplatsen. Någon förvaring i författningens
mening är det dock icke fråga om, eftersom åtgärderna i samband
med laddningen utgör en direkt förberedelse för sprängämnenas slutliga
förbrukning.
I syfte att klart ange alt tillstånd för sådan »förvaring» skall lämnas, om
icke särskilda säkerhetsskäl i det enskilda fallet föranleder till annat, torde
utformningen av ifrågavarande bestämmelse behöva något revideras. Större
klarhet skulle måhända vinnas genom att orden »för omedelbar förbrukning»
ersätles med uttrycket »lör löpande förbrukning».
18
Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963
Arbetar sky ddsstyrelsen anser, att i 41 § bör behandlas, förutom det speciella
innehav som åsyftas i 1 mom. av kollegiets förslag, endast frågan om
explosiva varors oåtkomlighet för obehörig. Det kan därvid bli fråga om
dels kortare uppehåll i pågående sprängningsarbete på en och samma arbetsdag,
dels uppehåll i sprängningsarbete från en arbetsdag till nästföljande.
I sistnämnda fall bör polismyndighetens tillstånd krävas. Det bör dock i
båda fallen överlåtas på kommerskollegium att i samråd med arbetarskyddsstyrelsen
föreskriva om allmänna villkor för förvaringen.
Departementschefen. Utvecklingen av sprängämnestekniken har medfört,
att behov kan föreligga att för omedelbar förbrukning inneha betydande
kvantiteter sprängämnen till större sprängningsarbeten. Explosiwaruförordningen
upptar för närvarande inga bestämmelser härom. I utredningen föreslås,
att polismyndighet skall vara behörig att meddela tillstånd till dylikt
innehav. Stadgandet härom har i kommerskollegiets förslag upptagits i
41 §, som nu ger regler om handförråd å arbetsplats. Nämnda regler har i
samband härmed föreslagits få en något ändrad avfattning, som skulle ange
deras innebörd och syfte bättre än vad för närvarande är fallet.
Kommerskollegiets förslag har i huvudsak icke föranlett några erinringar
vid remissbehandlingen, och det står klart, att den föreslagna kompletteringen
är påkallad av praktiska behov. Med anledning av vad remissinstanserna
anfört vill jag dock understryka angelägenheten av att lämpliga åtgärder vidtages
i varje särskilt fall för att förhindra tillgrepp av sprängämnena. Tillståndsbeslut
torde därför i regel böra förbindas med föreskrift om bevakning.
Det har beträffande det nya stadgandet ifrågasatts, att tillstånd för
större sprängningsarbeten skulle gälla innehav för löpande förbrukning och
icke såsom kollegium föreslagit för omedelbar förbrukning. En sådan avfattning
av stadgandet synes dock kunna medföra risk för en alltför utsträckt
tillämpning av den föreslagna bestämmelsen. Då betingelserna för medgivande
av tillstånd i här föreliggande fall torde skifta för olika arbetsplatser,
får det förutsättas, att en individuell behandling av varje särskilt tillståndsfall
kommer att krävas. Det torde därför vara lämpligt att tillståndsfrågan
såsom kollegium föreslagit får avgöras av polismyndighet.
VIII. Provisoriskt omhändertagande
Departementschefen. Vid den översyn av explosiwaruförordningen, som
kollegium företagit, har också beaktats en av justitieombudsmannen i skrivelse
till Kungl. Maj :t behandlad fråga om behovet av föreskrifter rörande
provisoriskt omhändertagande av explosiva varor vid fara för missbruk.
Kommerskollegium har i likhet med justitieombudsmannen funnit det erforderligt,
att explosiwaruförordningen kompletteras med sådana föreskrifter.
Under remissbehandlingen har förslaget tillstyrkts eller lämnats utan
erinran. Även jag anser i likhet med kollegium, att i explosivvaruförord
-
Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963 19
ningen bör ingå bestämmelse om provisoriskt omhändertagande av explosiv
vara vid fara för missbruk. Även om det hittills icke uppkommit några påtagliga
svårigheter genom avsaknaden av bestämmelser, synes det icke tillfredsställande,
att förevarande fråga lämnas oreglerad.
Vad angår utformningen av det nya stadgandet, som i huvudsak överensstämmer
med motsvarande bestämmelser i vapenförordningen, vill jag i
enlighet med förslag av statspolisintendenten förorda, att omhändertagande
också skall få avse eventuella tillståndsbevis. Av betydelse är, att omhändertagande
av vara och bevis följes av snar prövning av frågan huruvida
meddelat tillstånd till innehav skall återkallas. I de fall där polismyndighet
icke själv är tillståndsmyndighet bör det åligga polismyndighet att
skyndsamt underrätta länsstyrelsen om omhändertagandet.
Om tillståndsmyndigheten icke finner skäl att återkalla tillståndet, skall
den omhändertagna varan och tillståndsbeviset snarast återställas. Återkallas
det meddelade tillståndet, föreligger i princip samma situation som
är avsedd i 30 § första stycket. Enligt detta lagrum gäller, att den som
behörigen kommit i besittning av explosiv vara men ej längre är berättigad
att inneha densamma ofördröjligen skall oskadliggöra varan eller överlåta
densamma till behörig person; i annat fall skall varan överlämnas till polismyndigheten
för oskadliggörande. Även efter sådan återkallelse av tillstånd,
som avses i nu förevarande paragraf, bör möjlighet föreligga för den tidigare
innehavaren att överlåta varan. En sådan överlåtelse torde emellertid
få komma till stånd endast om den kan genomföras utan att den tidigare
innehavaren ånyo kommer i omedelbar besittning av den explosiva varan.
Kan försäljning icke ske inom skälig tid, ankommer det på polismyndigheten
att oskadliggöra varan.
IX. Behovsprövning i ärenden om tillstånd till handel
Departementschefen. I 22 § explosivvaruförordningen stadgas, att tillstånd
till handel med explosiva varor må meddelas allenast där behov av rörelsen
föreligger. Utan behovsprövning må dock vapenhandlare beviljas tillstånd
att idka handel med ammunition till vapen, som han äger sälja. Angående
innebörden av den föreskrivna bchovsprövningen anförde dåvarande departementschefen
i 1949 års proposition med förslag till explosivvaruförordningen,
att den främst var betingad av att riskerna skulle ökas, om det funnes
alltför många affärer i branschen med deras ofta stora förråd av explosiva
varor. Vidare framhölls bland annat, att prövningen givetvis icke borde
få främja några inonopolistiska tendenser.
I utredningen anföres, att stadgandet om behovsprövning tillämpats på
sätt som verkat konkurrensbegränsande. Då denna utveckling icke är förenlig
med stadgandets syfte, har kollegium föreslagit, att 22 § gives den avfattningen,
att ansökan om tillstånd till handel med explosiva varor ej
skall få bifallas, därest den rörelse som avses med ansökningen prövas kun
-
20
Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963
na medföra olägenhet av betydenhet från den allmänna ordningens eller säkerhetens
synpunkt.
Under remissbehandlingen har det övervägande antalet remissinstanser
tillstyrkt utredningsförslaget. I enlighet med vad kollegium framhållit har
därvid anförts, att den nuvarande lydelsen av paragrafen knappast står i
överensstämmelse med 1953 års lag om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning
inom näringslivet.
Även enligt min mening synes det påkallat, att 22 § utformas så, att den
icke verkar konkurrensbegränsande. Med anledning av den kritik, som några
remissinstanser framfört, vill jag understryka, att slopandet av den nuvarande
bestämmelsen icke innebär eu minskning av de krav, som från ordnings-
och säkerhetssynpunkt bör ställas på de olika affärerna. Det må
även framhållas, att de risker och olägenheter från bl. a. kontrollsynpunkt,
som kan vara förenade med en alltför stor spridning av handelsförråd av
explosiva varor, är sådant som skall beaktas vid tillståndsgivningen. Ej heller
innebär denna omläggning, att nya villkor kommer att gälla för allmänhetens
förvärv av explosiva varor.
X. Organisationsfrågor
Departementschefen. I organisationen för tillämpning av explosiwaruförordningen
ingår kommerskollegium, länsstyrelserna och polismyndigheterna
samt sprängämnesinspektionen. Kommerskollegium skall bland annat meddela
erforderliga allmänna föreskrifter och anvisningar angående förordningens
tillämpning. På länsstyrelserna och polismyndigheterna ankommer att
avgöra olika tillståndsfrågor samt att utöva den allmänna tillsynen över efterlevnaden
av bestämmelserna om explosiva varor. Sprängämnesinspektionen
skall lämna myndigheterna erforderligt tekniskt biträde vid tillämpningen
av bestämmelserna samt därjämte själv medverka i tillsynen, särskilt
över tillverkningen av explosiva varor. — Den närmare innebörden av myndigheternas
olika uppgifter och befogenheter framgår av ett stort antal stadganden
i förordningen. Av dessa skall här nämnas, att det jämlikt 52 § tillkommer
länsstyrelse att medgiva undantag från transportföreskrifter, som
meddelats av kommerskollegium.
Vid utredningen har övervägts, huruvida ändringar av organisationen är
påkallade. Kommerskollegium har därvid funnit skäl icke föreligga att vidtaga
annat än mindre jämkningar i vad som nu gäller. Vad beträffar kollegiets
ställning anföres i utredningen, att kollegiets nuvarande befogenhet att
meddela föreskrifter för transporter ombord på fartyg av explosiva varor av
transportklass B, C och D efter sjöfartsstyrelsens inrättande bör överflyttas
till nämnda myndighet i fråga om sjöfartsverkets fartyg och icke statliga fartyg
samt till vederbörande centrala förvaltningsmyndighet i fråga om andra
statliga fartyg. Jämväl beträffande transporter på järnväg och med luftfartyg
föreslås att befogenheterna att utfärda transportföreskrifter skall tilläg
-
21
Första lagutskottets utlåtande nr 35 år W63
gas vederbörande centrala förvaltningsmyndighet, det vill säga järnvägsstyrelsen
i fråga om statens järnvägar, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i fråga
om enskilda järnvägar och luftfartsstyrelsen i fråga om transport med luftfartyg.
Vad angår länsstyrelsernas och polismyndigheternas ställning har
kollegium icke funnit annan ändring påkallad än att — såsom jag anfört i
avsnittet om tillverkning av sprängämne på förbrukningsställe — länsstyrelse
skall kunna förklara, att dess befogenhet att meddela tillstånd till laddning
av handvapenammunition helt eller delvis skall tillkomma även polismyndighet.
Såvitt gäller sprängämnesinspektionen har kommerskollegium
slutligen funnit, att i förordningen om explosiva varor bör intagas stadganden,
att inspektionen skall äga tillhandagå allmänheten med råd och anvisningar
samt att inspektionen såsom tillsynsmyndighet skall föranstalta om
rättelse, där mot bestämmelserna stridande förhållande finnes föreligga, i
första hand genom anvisning till den felande och i andra hand genom anmälan
till tillståndsmyndigheten eller, om tillstånd icke meddelats, till polismyndigheten.
I likhet med kollegium anser jag, att några mera betydande ändringar
av nuvarande organisation icke är påkallade. Såsom föreslagits i utredningen
synes sålunda såvitt gäller kommerskollegium icke påkallat att vidtaga
ändringar annat än i fråga om befogenheten att utfärda föreskrifter beträffande
vissa transporter. Ändringarna torde emellertid icke böra omfatta befordran
av explosiva varor med luftfartyg. I fråga om sådan befordran föreskrives
nämligen redan nu i 53 § sista stycket att vad därom är särskilt stadgat
skall gälla. Sådana stadganden har också utfärdats av luftfartsstyrelsen,
som med stöd av gällande luftfartskungörelse äger meddela transportföreskrifter
efter samråd med kommerskollegium. Då någon saklig ändring härvidlag
icke åsyftats eller erfordras, torde de av kollegium föreslagna nya bestämmelserna
böra begränsas att gälla transporter till lands och sjöss. Såsom
sjöfartsstyrelsen föreslagit synes vidare den modifieringen av utredningsförslaget
böra vidtagas, att styrelsen beträffande de statliga fartygen får befogenhet
att meddela transportföreskrifter icke blott för sjöfartsverkets fartyg
utan även för övriga statliga fartyg. Jag förutsätter emellertid, att sjöfartsstyrelsen
därvidlag kommer att samråda med vederbörande förvaltningsmyndigheter.
För att trygga erforderlig samordning av föreskrifter för olika transporter
har i förslaget upptagits ett stadgande om samråd mellan kommerskollegium
och andra myndigheter. Vid detta samarbete bör beaktas, att de föreskrifter,
som skall gälla för transporter inom landet, i största möjliga utsträckning
anpassas till vad som skall gälla vid internationella transporter.
Med anledning av vad som anförts under remissbehandlingen vill jag framhålla,
att de av utredningen förordade ändringarna icke kommer att medföra
någon förändring i vad som nu gäller i fråga om förpackning och
märkning av explosiv vara vid försändning till eller från främmande land.
Delta framgår även av kollegiets förslag till ny tillämpningskungörelse, 48 §
samt 1!) och 20 §§ punkten B.
22
Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963
Enligt nuvarande regler har länsstyrelse rätt att medgiva undantag från
de transportföreskrifter, som meddelats av kommerskollegium. Stadgandet
härom har tillkommit med tanke på näringslivets behov. Det synes icke föreligga
anledning att slopa denna dispensmöjlighet i samband med att kommerskollegiets
nuvarande befogenhet överflyttas på olika centrala förvaltningsmyndigheter.
Nämnda befogenhet att meddela transportföreskrifter gäller
beträffande varor, som tillhör transportklasserna B, C eller D. Sjöfartsstyrelsen
har ifrågasatt, att befogenheten också skall gälla vara, som hänförts
till transportklass A. För sådan vara gäller för närvarande, att den icke må
transporteras, om ej tillstånd meddelats av länsstyrelsen i det län, varifrån
transporten utgår. Sådant tillstånd skall förbindas med de villkor och föreskrifter,
som i varje särskilt fall finnes erforderliga. Enligt min mening synes
denna reglering böra följas även framdeles. Med hänsyn till ifrågavarande
ämnens högkänslighet torde det nämligen icke vara lämpligt att
fastställa några generella föreskrifter för transport av sådana varor. Skulle
det någon gång förekomma, att explosiv vara av transportklass A införes till
riket med fartyg, torde med stöd av 49 § explosivvaruförordningen erforderliga
föreskrifter få meddelas av länsstyrelsen i det län, inom vars gränser
fartyget först kommer att uppehålla sig.
Beträffande kompetensfördelningen mellan länsstyrelserna och de lokala
polismyndigheterna innebär de nuvarande reglerna, att polismyndighet är
tillståndsmyndighet i det övervägande antalet ärenden. Under remissförfarandet
har yrkats, att beslutanderätten i ytterligare några grupper av ärenden
skulle överflyttas från länsstyrelserna till polismyndigheterna. Frågan om
en ytterligare decentralisering torde emellertid lämpligen böra anstå till dess
att statsmakterna fattat beslut i fråga om polisväsendets gestaltning efter
förstatligandet.
Under remissbehandlingen av utredningen har framställts förslag, att i
förordningen skulle upptagas regler om samrådsförfarande mellan polis- och
brandmyndighet samt om brandchefs medverkan vid tillsyns utövande. Bestämmelser
om vilka myndigheter som skall höras innan olika ärenden avgöres
finnes nu i 58 § 1 mom. explosivvaruförordningen. I fråga om brandskyddet
föreskrives, att då brandskyddssynpunkter föranleder därtill brandchefen
skall beredas tillfälle att yttra sig. Vidare gäller i fråga om avsyning
av olika anläggningar att förrättningen alltid skall ske i samråd med brandchefen,
därest icke länsstyrelsen annorlunda förordnat. Då sagda bestämmelser
innebär skyldighet för vederbörande myndighet att höra brandchef i alla
ärenden, där denne har intressen att bevaka, torde redan nuvarande ordning
medföra att brandskyddssynpunkterna blir vederbörligen beaktade. Något
praktiskt behov av att ändra de nuvarande reglerna föreligger därför ej.
I fråga om sprängämnesinspektionen har av några remissinstanser yrkats,
att en utredning skulle verkställas om överflyttning av inspektionen från
kommerskollegium till arbetarskyddsstyrelsen. Som skäl härför har främst
åberopats, att det ej synes rationellt och från arbetarskyddssynpunkt effektivt
att två tillsynsmyndigheter, yrkesinspektionen och sprängämnesinspek
-
23
Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963
tionen, vilka med hänsyn till verksamhetens art och syfte har i stort sett
samma arbetsuppgifter, är underställda skilda centrala verk. Med anledning
av dessa önskemål vill jag framhålla, att sprängämnesinspektören i sin egenskap
av specialinspektör är ett organ, genom vilket yrkesinspektionen övar
tillsyn å efterlevnaden av arbetarskyddslagstiftningen. Sprängämnesinspektören
är sålunda i sin verksamhet på arbetarskyddslagstiftningens område
redan nu underställd arbetarskyddsstyrelsen. Motsvarande arrangemang
med specialinspektör återfinnes för övrigt inom flera andra arbetsområden.
Vidare bör beaktas att de ärenden, som föranledes av arbetarskyddslagen
och som sprängämnesinspektören har att taga befattning med, endast utgör
en mindre del av sprängämnesinspektionens samlade verksamhet. Inspektionens
övriga och alltså mest omfattande arbetsuppgifter gäller främst
olika delar av handeln och industrien, varför det ter sig följdriktigt, att inspektionen
är underställd kommerskollegium, som ju har väsentliga förvaltningsuppgifter
beträffande näringslivet. I överenstämmelse härmed har också
statsmakterna handlat så sent som under 1961. Detta år framlades för
riksdagen förslag till förordning om brandfarliga varor. Till grund för förslaget
låg uppfattningen att sprängämnesinspektionen skulle bestå med
oförändrad organisatorisk ställning. I grundläggande hänseenden utformades
förordningen utifrån denna förutsättning. Under riksdagsbehandlingen
framställdes icke någon erinran mot den ståndpunkt, som i propositionen
intagits i denna fråga. Förordningen om brandfarliga varor trädde i kraft
den 1 januari 1963. Av angivna skäl kan en omprövning av sprängämnesinspektionens
organisatoriska ställning icke för närvarande anses påkallad.
Jag vill emellertid understryka det angelägna i att de viktiga frågorna om
arbetarskyddet blir föremål för ett kontinuerligt samråd mellan de olika
myndigheter, som är verksamma på explosivvaruområdet.
XI. Övriga ändringsförslag m. m.
Departementschefen. Utöver vad som tidigare omnämnts upptar departementsförslaget
ändringar i fråga om 32, 35, 38 och 61 §§. Ändringen i den förstnämnda
paragrafen sammanhänger med det förut omnämnda förslaget att begreppet
handförråd skall utgå ut 41 §. Förändringarna i 35 och 38 §§ är orsakade
av att en ökad användning av detonerande stubin medfört yrkanden att
detta varuslag skall få ingå i mindre förbrukningsförråd samt större kvantitet
därav än hittills i större förbrukningsförråd. Dessa önskemål har kunnat
tillgodoses, sedan det befunnits, att varuslaget är mindre farligt än man tidigare
antagit. Då bestämmelserna om kringföringsförråd anknyter till 35
och 38 §§, får ändringarna betydelse också för sådana förråd. Motsvarande
ändring såvitt gäller varuslaget detonerande stubin bär också upptagits i
41 §. Vad slutligen angår 61 § innebär departementsförslaget, att straffbestämmelserna
utvidgas att gälla överlåtelse och transport av sprängämne,
som jämlikt 10 § skall få tillverkas på förbrukningsställe.
24
Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1063
Jag vill i förevarande sammanhang omnämna, att kommerskollegium i
sin utredning redovisat vissa överväganden i fråga om regleringen av tillverkningen
av och handeln med pyrotekniska varor. De gällande bestämmelserna
härom är utfärdade av kommerskollegium genom kungörelse den
6 juli 1959 och trädde i kraft den 1 juli 1960. Föreskrifterna innebär restriktioner
i skilda hänseenden. Vissa pyrotekniska varor får icke tillverkas eller
försäljas. Andra varor får förvärvas endast av person, som uppnått viss
ålder; för inköp av varorna kan också gälla särskilda kvotbestämmelser.
Enligt kollegiets åsikt föreligger icke anledning att för närvarande ändra
dessa bestämmelser, vilka avses att i sak oförändrade överföras till den nya
tillämpningskungörelsen. Kollegiets uppfattning att anledning icke finnes att
ändra nuvarande föreskrifter delas av flertalet remissinstanser. För egen del
ansluter jag mig till kollegiets mening; uppenbarligen har de senast meddelade
föreskrifterna varit väl ägnade att förebygga vissa tidigare olägenheter.
Enligt min åsikt föreligger alltså icke skäl att ändra den nuvarande regleringen
beträffande pyrotekniska varor. Jag förutsätter dock, att kommerskollegium
även framgent med uppmärksamhet följer frågan om behovet av
åtgärder på detta område. — Kommerskollegium har vidare i utredningen
framlagt förslag om att nuvarande rätt till hemladdning av ammunition till
gevär skulle utsträckas att gälla även ammunition till fickvapen. Flertalet
remissinstanser har ställt sig kritiska till förslaget och därvid framhållit, att
detta icke överensstämmer med vad som gäller enligt vapenförordningen och
att det med hänsyn till fickvapnens speciella karaktär icke är tillrådligt att
mildra gällande bestämmelser. Med hänsyn till denna kritik har några nya
bestämmelser om rätt till hemladdning av ammunition till vapen ej upptagits
i departementsförslaget. — I utredningen har slutligen framlagts förslag till
ändrade bestämmelser om explosiv varas förklarande som militär explosiv
vara. Innebörden av en sådan förklaring är, att varan undantages från civil
förbrukning. Kollegiets förslag har tillkommit i syfte att underlätta den civila
användningen av olika explosiva varor. Mot denna tanke torde i och för sig
intet vara att erinra. Man kan emellertid redan enligt nuvarande ordning
begära tillstånd till civil förbrukning av militära explosiva varor. Det framgår
icke av utredningen, att denna möjlighet skulle vara otillräcklig eller
olämpligt utformad. Ej heller har under remissförfarandet framkommit någon
omständighet som pekar i denna riktning. Det synes sålunda icke föreligga
något praktiskt behov av den utav kollegium föreslagna ändringen, och
jag är därför icke beredd att nu tillstyrka, att explosivvaruförordningen ändras
i överensstämmelse med kollegiets intentioner.
Under remissbehandlingen av utredningen har framförts önskemål att
handlingar, som inges till myndighet i ärenden om tillstånd till tillverkning
av explosiva varor, icke skulle vara tillgängliga för offentligheten. Med
anledning härav vill jag nämna, att bestämmelser, som reglerar ifrågavarande
spörsmål, meddelats med stöd av 21 § lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar. Om bestämmelsernas
innehåll må här hänvisas till kungörelse den 20 november 1953 (nr
682).
Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963
25
UTSKOTTET
Genom propositionen har Kungl. Maj :t velat inhämta riksdagens yttrande
över ett förslag till vissa ändringar i explosivvaruförordningen, betingade av
den tekniska utvecklingen och erfarenheterna från tillämpningen av förordningen.
I fråga om tillverkning av explosiva varor införes bestämmelser om
rätt att framställa sprängämne på förbrukningsställe. Vidare vidgas rätten
att på arbetsplats inneha större mängder explosiva varor för omedelbar förbrukning.
Yttterligare upptar förslaget regler som möjliggör tillfälligt omhändertagande
av explosiv vara vid fara för missbruk. I fråga om handeln
med explosiva varor föreslås, att nuvarande stadgande om behovsprövning
slopas.
I förslaget har vidare reviderats gällande bestämmelser om säkerhetsavstånd
och om begränsning av kvantiteten explosiva varor, som får förvaras
i magasin. Slutligen föreslås, att föreskrifter om transport till sjöss och med
järnväg, vilka det hittills ålegat kommerskollegium att utfärda, framdeles
skall meddelas av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.
Den i ärendet väckta motionen utmynnar i önskemål om sådan ändring i
förslaget att rätten att på arbetsplats inneha större mängder explosiva varor
angives avse »löpande förbrukning» i stället för »omedelbar förbrukning».
Till stöd därför anföres i huvudsak, att den i propositionen föreslagna avfattningen
kan föranleda att polismyndigheten, som har tillståndsprövningen
om hand, lämnar så snäva medgivanden att arbetenas rationella utförande
äventyras.
Som framgår av den ovan lämnade redogörelsen har enahanda önskemål
framkommit under remissbehandlingen och av departementschefen besvarats
med att den sålunda begärda avfattningen av stadgandet syntes kunna
medföra risk för en alltför utsträckt tillämpning.
Enligt utskottets bedömande är det av säkerhetsskäl, i synnerhet med
tanke på risken för tillgrepp av explosiva varor, värdefullt att den vidgade
rätten att på arbetsplats inneha dylika varor avgränsas på sådant sätt att
den icke i tillämpningen kommer att sträcka sig längre än som med hänsyn
till bestämmelsernas ändamål är avsett. Från denna synpunkt torde uttrycket
»löpande förbrukning» vara ägnat att inge betänkligheter med hänsyn till
att det kan antyda även en förbrukning på något längre sikt. Av de i propositionen
återgivna motivuttalandena framgår, att det där valda uttryckssättet
avser att täcka ett rimligt hänsynstagande till det arbetstekniskt betingade
behovet. Utskottet anser med hänsyn till det anförda, att berörda stadgandes
avfattning är tillfredsställande.
Utskottet har ej heller i övrigt funnit anledning till anmärkning mot det
i propositionen upptagna förslaget.
26 Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963
Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande proposition, nr
148, måtte, med avslag å motionen II: 934, i skrivelse till
Kungl. Maj :t anmäla, att riksdagen icke funnit anledning
till erinran mot det vid propositionen fogade förslaget.
Stockholm den 14 maj 1963
På första lagutskottets vägnar:
INGRID GÄRDE WIDEMAR
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Ahlkvist, Arvidson, Ferdinand Nilsson,
Hilding, Wikner, Hjort*, Lundin* och Nyman;
från andra kammaren: fru Gärde Widemar, herrar Landgren, östrand,
Svensson i Vä, Ekström i Björvik, Gustafsson i Borås, fru Löfqvist och
herr Edlund.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630691
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1963:308 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 10 juni 191f9 a1 i texten