Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 10 juni 1949

1963-05-14 · 26 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 26 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1963:35, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 10 juni 1949

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963

1

Nr 35

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till förordning angående ändring i förordningen

den 10 juni 1949 (nr 341) om explosiva varor

dels ock i ämnet väckt motion.

Genom en den 29 mars 1963 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 148, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t under

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet för

handelsärenden velat inhämta riksdagens yttrande över ett vid propositionen

fogat förslag till förordning angående ändring i förordningen den 10

juni 1949 (nr 341) om explosiva varor.

I samband med propositionen har utskottet behandlat en i anledning av

densamma i andra kammaren väckt motion, nr 934, av herrar Källenius och

Björkman.

Det vid propositionen fogade förslaget är av följande lydelse:

Förordning

angående ändring i förordningen den 10 juni 1949 (nr 341)

om explosiva varor

Härigenom förordnas, att 3 § 1 och 2 mom., 10, 13, 22, 32, 35 och 38 §§,

40 § 2 mom., 41, 44 och 46 §§, 50 § 1 mom., 51—53, 55 och 56 §§ samt 61 §

1, 3 och 4 mom. förordningen den 10 juni 1949 om explosiva varor1 ävensom

rubriken närmast före 41 § nämnda förordning skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

3

1 mom. Explosiva varor indelas i

denna förordning i följande huvudslag,

nämligen

sprängämnen, såsom dynamit, nitrocellulosa,

nitroglycerin och trotyl,

krut, såsom kanonkrut, gevårskrut

och svartkrut,

(Föreslagen lydelse)

§•

1 mom. Explosiva varor indelas i

denna förordning i följande huvudslag,

nämligen

sprängämnen, såsom dynamit, nitrocellulosa,

nitroglycerin och trotyl,

krut, såsom nitrocellulosakrnt och

svartkrut,

1 Senaste lydelse av 61 § 4 mom. se SFS 1960:451.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 saml. 1 avd. Nr 35

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

ammunition, såsom hagel- och kulpatroner,

patroner för slaktmasker

samt laddade patron- och laddningshylsor,

granater, bomber och minor,

tändmedel, såsom sprängkapslar,

tändhattar och stubin, samt

pyrotekniska varor, såsom fyrverkeripjäser,

icke explosiva brand- och

rökbomber samt explosiva leksaker.

2 mom. Med hänsyn till den olika

farligheten vid transport hänföras de

explosiva varorna till transportklasserna

A, B, C, D och E. De olika transportklasserna

omfatta följande varuslag,

nämligen

transportklass A knallkvicksilver,

nitroglycerin och andra högkänsliga

explosivämnen samt ammunition och

tändmedel, som icke kunna anses

transportsäkra,

transportklass B sprängkraftiga

tändmedel i allmänhet, såsom sprängkapslar

och detonerande stubin,

transportklass C dynamit, svartkrut

samt därmed i avseende å transportsäkerhet

jämförliga sprängämnen och

krut,

transportklass D mindre känsliga

sprängämnen, röksvagt krut, militär

ammunition i allmänhet samt därmed

i avseende å transportsäkerhet jämförliga

pyrotekniska varor, samt

transportklass E annan ammunition

än ovan nämnts, icke sprängkraftiga

tändmedel i allmänhet, såsom

tändhattar och snabbstubin, samt

därmed i avseende å transportsäkerhet

jämförliga pyrotekniska varor.

ammunition, såsom hagel- och kulpatroner,

patroner för slaktmasker

samt laddade patron- och laddningshylsor,

granater, bomber och minor,

tändmedel, såsom sprängkapslar,

tändhattar och stubin, samt

pyrotekniska varor, såsom fyrverkeripjäser

och knallpjäser samt pjäser

för rökalstring.

2 mom. Med hänsyn till den olika

farligheten vid transport hänföras de

explosiva varorna till transportklasserna

A, B, C, D och E. De olika transportklasserna

omfatta följande varuslag,

nämligen

transportklass A blyazid, nitroglycerin

och andra högkänsliga explosivämnen

samt ammunition och tändmedel,

som icke kunna anses transportsäkra,

transportklass B sprängkapslar och

andra sprängkraftiga tändmedel med

undantag av detonerande stubin,

transportklass C dynamit, svartkrut

samt därmed i avseende å transportsäkerhet

jämförliga sprängämnen och

krutslag,

transportklass D mindre känsliga

sprängämnen och krutslag, detonerande

stubin och militära ammunitionseffekter

i allmänhet, samt

transportklass E annan ammunition

än ovan nämnts, icke sprängkraftiga

tändmedel i allmänhet, såsom

tändhattar och snabbstubin, samt

pyrotekniska varor.

Tillstånd att

Där ej

Länsstyrelsens tillstånd

Tillstånd att tillverka explosiva varor

annorledes än fabriksmässigt må

blott avse laddning av handvapenammunition

och tillverkning av pyrotekniska

varor.

- -— krigsmateriel m. m.

i kungörelsen.

för tillverkningen.

Tillstånd att tillverka explosiva varor

annorledes än fabriksmässigt må

blott avse laddning av handvapenammunition,

tillverkning av pyrotekniska

varor samt tillverkning av sprängämne

vid förbrukningsställe för användning

därstädes. Tillstånd till tillverkning

som sist nämnts må meddelas

endast under förutsättning att

10 §.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första lagutskottets utlåtande nr 35 ar 1963

(Nuvarande lydelse)

13

Tillverkning av------—

Tillverkningsställe må ej vara beläget

inom tätbebyggt område. Tillverkning

av sprängämnen, krut,

sprängladdad ammunition ^ eller

sprängkraftiga tändmedel må ej bedrivas

på mindre avstånd än 5 000

meter från område som nyss sagts, 500

meter från offentlig byggnad, station

å till allmän trafik upplåten järnväg

eller annans hus, vari människor bo

eller eljest varaktigt uppehålla sig,

eller 200 meter från allmän väg eller

från järnväg eller farled, som är upplåten

till allmän trafik, eller från

gränsen till annans fasta egendom,

såvida ej ägaren till egendomen annat

medgivit.

Där tillverkningen------

(Föreslagen lydelse)

sprängämnet för ändamålet godkänts

av kommerskollegium. Sålunda tillverkat

sprängämne må icke utan särskilt

tillstånd transporteras utanför

förbrukningsstället eller överlåtas.

§■

______för omgivningen.

Tillverkningsställe må ej vara beläget

inom tätbebyggt område. Tillverkning

av sprängämnen, krut, sprängladdad

ammunition eller sprängkraftiga

tändmedel må ej bedrivas på

mindre avstånd än 500 meter från

offentlig byggnad, station å till allmän

trafik upplåten järnväg eller annans

hus, vari människor bo eller eljest

varaktigt uppehålla sig, eller 200

meter från allmän väg eller från järnväg

eller farled, som är upplåten till

allmän trafik, eller från gränsen till

annans fasta egendom, såvida ej ägaren

till egendomen annat medgivit.

_________andra stycket.

22 §.

Tillstånd till handel med explosiva

varor må meddelas allenast där behov

av rörelsen föreligger. Utan behovsprövning

må dock behörig vapenhandlare

beviljas tillstånd att idka

handel med ammunition till vapen,

som han äger sälja.

Ej må----------

Tillstånd till handel med explosiva

varor må ej meddelas, därest rörelsen

prövas kunna medföra olägenhet av

betydenhet med hänsyn till allmän

ordning eller säkerhet.

föreskrivna villkoren.

32

Under iakttagande av vad nedan i

detta kapitel stadgas om olika slag av

förråd, nämligen förbrukningsförråd

(mindre och större), kringföringsförråd,

handförråd å arbetsplats, handelsförråd

samt förråd i fabriks- och

upplagsmagasin, har kommerskollegium

att utfärda ordningsföreskrifter

beträffande förvaringen av explosiva

varor samt närmare bestämmelser om

hur förvaringsrum för förråden skola

vara belägna och beskaffade.

Innan bestämmelser — -----

tf Jliliang till riksdagens protokoll 1063. t

§•

Under iakttagande av vad nedan i

detta kapitel stadgas om olika slag av

förråd, nämligen förbrukningsförråd

(mindre och större), kringföringsförråd,

handelsförråd samt förråd i fabriks-

och upplagsmagasin, har kommerskollcgium

att utfärda ordningsföreskrifter

beträffande förvaringen

av explosiva varor samt närmare bestämmelser

om hur förvaringsrum

för förråden skola vara belägna och

beskaffade.

____Kungl. Maj :ts avgörande.

samt. 1 and. Nr 35

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963

(Nuvarande lydelse)

35

Vill förbrukare samtidigt på samma

ställe innehava högst 5 kilogram

sprängämnen och krut samt 100

sprängkapslar (mindre förbrukningsförråd

av sådana varor), har han att

ansöka om tillstånd därtill hos polismyndigheten

i den ort, där varan

skall förvaras. Polismyndighet äger

förordna polisman att mottaga sådan

ansökan och utlämna tillståndsbevis.

Använder sökande------

(Föreslagen lydelse)

§•

Vill förbrukare samtidigt på samma

ställe innehava högst 5 kilogram

sprängämnen och krut, 100 sprängkapslar

samt 100 meter detonerande

stubin (mindre förbrukningsförråd av

sådana varor), har han att ansöka om

tillstånd därtill hos polismyndigheten

i den ort, där varan skall förvaras.

Polismyndighet äger förordna polisman

att mottaga sådan ansökan och

utlämna tillståndsbevis.

------äga tillämpning.

38 §.

Större förbrukningsförråd av Större förbrukningsförråd av

sprängämnen, krut och sprängkrafti- sprängämnen, krut- och sprängkraftiga

tändmedel må omfatta högst 60 ga tändmedel må omfatta högst 60

kilogram sprängämnen och krut samt kilogram sprängämnen och krut,

3 kilogram sprängkraftiga tändmedel, 1 200 sprängkapslar samt 500 meter

därav högst 1 200 sprängkapslar. detonerande stubin. Större förbrukningsförråd,

vari förvaras enbart

sprängkapslar, må innehålla högst

10 000 sådana kapslar.

Har förbrukare^—---------angivna myckenheterna.

Beträffande belägenheten-------motsvarande tillämpning.

40

2 mom. Vill någon, som har att utföra

språngningsarbete i farled eller

liknande arbete, ombord å fartyg

medföra för ändamålet erforderliga

explosiva varor, skall vad i 1 mom.

stadgas äga motsvarande tillämpning.

Handförråd å arbetsplats av

sprängämnen, krut och sprängkraftiga

tändmedel.

§•

2 mom. Kringföringsförråd må förvaras

på fordon eller fartyg. Närmare

bestämmelser om dylik förvaring

av kringföringsförråd utfärdas

av kommerskollegium såvitt avser

fordon för transport landvägen annorledes

än på järnväg samt, i samråd

med kommerskollegium, av sjöf

artsstyr elsen såvitt avser fartyg och

vederbörande centrala förvaltningsmyndighet

såvitt avser järnvägsfordon.

Kan vid samråd i någon fråga

enighet icke uppnås, skall frågan

hänskjutas till Kungl. Maj:ts avgörande.

Innehav och tillfällig förvaring

av sprängämnen, krut och

sprängkraftiga tändmedel på arbetsplats.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

41 §.

Under arbetsuppehåll på arbets- 1 mom. Skall någon utföra språngplats

må handförråd om högst 5 kilo- ningsarbete, för vilket åtgår större

gram sprängämnen och krut samt 100 myckenhet sprängämnen, krut och

sprängkapslar tillfälligt förvaras an- sprängkraftiga tändmedcl än som må

norstädes än i det förvaringsrum, var- förvaras i förbrukningsförråd eller

ifrån det uttagits, om det på grund av kringföringsförråd, äger polismyndigarbetsplatsens

avlägsna belägenhet heten meddela honom tillstånd att på

skulle vara förenat med avsevärda arbetsplatsen, utöver förråd, innehaolägenheter

att återställa handförrå- va för omedelbar förbrukning erfordet.

Härvid skall dock iakttagas att derliga sådana varor. I tillståndsbeförvaringsplatsen

ligger på betryggan- slutet skall polismyndigheten angiva

de avstånd från byggnader, ställen största myckenhet av varje varuslag

och kommunikationsleder, som i 37 § ävensom meddela de föreskrifter i övavses.

rigt, som finnas erforderliga.

Då synnerliga skål äro därtill, äger 2 mom. Under kortare uppehåll i

polismyndigheten i orten medgiva, att pågående sprängningsarbete må högst

även större handförråd än i första 5 kilogram sprängämnen och krut,

stycket avses må förvaras på sätt där 100 sprängkapslar samt 100 meter deangives.

Sådant medgivande skall för- tonerande stubin tillfälligt förvaras

bindas med de villkor och föreskrif- på arbetsplatsen, om det skulle medter,

som i varje särskilt fall finnas er- föra olägenhet av betydenhet att unfordcrliga.

der uppehållet förvara varorna på el
jest

föreskrivet sätt. Vid sådan tillfällig

förvaring skola varorna stå under

betryggande uppsikt.

1 fråga om arbete i gruva samt arbete

på annan arbetsplats, där faran

för tillgrepp under uppehåll i arbetet

är att anse såsom ringa, äger polismyndigheten

meddela tillstånd till

tillfällig förvaring på arbetsplats av

sprängämnen, krut, sprängkapslar

och detonerande stubin i större myckenhet

än i första stycket sägs. I tillståndsbeslutet

skall polismyndigheten

angiva största myckenhet av varje varuslag

samt meddela de villkor och

föreskrifter i övrigt som finnas erforderliga.

44 §.

Beträffande magasin beläget i an- Beträffande magasin beläget i anslutning

till tillverkningsställe som i slutning till tillverkningsställe som i

2 kapitlet avses (fabriksmagasin) 2 kapitlet avses (fabriksmagasin)

skola bestämmelserna i 2 kapitlet i skola bestämmelserna i 2 kapitlet i

tillämpliga delar gälla. Där ej synner- tillämpliga delar gälla. Länsstyrelsen

liga skäl föranleda till annat, må läns- må icke medgiva, att i fabriksmastyrelsen

icke medgiva, att större gasin inrymmes större myckenhet

myckenhet explosiva varor än 50 000 explosiva varor än som följer av bekilogram

inrymmes i sådant magasin, stämmelser som kommerskollegium

I fråga om ammunition skall härvid utfärdar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963

(Nuvarande lydelse)

inräknas endast vikten av explosiva

och pyrotekniska ämnen.

46

Då tillstånd att anordna upplagsmagasin

beviljas, skall länsstyrelsen

meddela de villkor och föreskrifter,

som i varje särskilt fall finnas erforderliga.

Endast om synnerliga skäl

äro därtill, äger länsstyrelsen medgiva,

att större myckenhet explosiva varor

än 25 000 kilogram inrymmes i

samma magasin. I fråga om ammunition

skall härvid inräknas endast vikten

av explosiva och pyrotekniska

ämnen.

Beträffande upplagsmagasin---

50

1 mom. Explosiv vara, som tillhör

transportklass B, C eller D, skall

transporteras under tillsyn av behörig

person, som har att svara för att

gällande transportbestämmelser iakttagas

och att varan å bestämmelseorten

eller å etappställe överlämnas till

adressaten eller annan behörig mottagare.

Varan skall åtföljas av följesedel,

till vilken formulär fastställes

av kommerskollegium.

51

Det ankommer på kommerskollegium

att utfärda föreskrifter om de

myckenheter explosiva varor av transportklasserna

B, C och D, som må försändas

med olika slag av transportmedel.

Kollegium har därjämte att föreskriva

vad som skall iakttagas vid

och i anslutning till transport av

nyssnämnda varor. Innan föreskrifter

utfärdas rörande transport till

lands, skall kollegium samråda med

järnvägsstyrelsen och, i ärenden som

beröra den yrkesmässiga automobiltrafiken

för godsbefordran, jämväl

statens biltrafiknämnd. Kan i någon

fråga enighet icke uppnås, skall frågan

hänskjutas till Kungl. Maj :ts avgörande.

(Föreslagen lydelse)

§•

Då tillstånd att anordna upplagsmagasin

beviljas, skall länsstyrelsen

meddela de villkor och föreskrifter,

som i varje särskilt fall finnas erforderliga.

Länsstyrelsen må icke medgiva,

att i upplagsmagasin inrymmes

större myckenhet explosiva varor än

som följer av bestämmelser som

kommer skollegium utfärdar.

----15—17 §§ stadgas.

§•

1 mom. Explosiv vara, som tillhör

transportklass B, C eller D, skall

transporteras under tillsyn av behörig

person, som har att svara för att

gällande transportbestämmelser iakttagas

och att varan å bestämmelseorten

eller å etappställe överlämnas till

adressaten eller annan behörig mottagare.

Varan skall åtföljas av följesedel

enligt fastställt formulär.

§•

Det ankommer på kominerskollegium

att utfärda föreskrifter om de

myckenheter explosiva varor av transportklasserna

B, C och D, som må

försändas med transportmedel landvägen

annorledes än på järnväg, samt

att föreskriva vad som skall iakttagas

vid och i anslutning till dylik transport.

Detsamma skall gälla beträffande

sjöfartsstyrelsen såvitt avser transport

ombord å fartyg och vederbörande

centrala förvaltningsmyndighet såvitt

avser transport å järnväg.

Innan kommerskollegium utfärdar

föreskrift rörande transport, skall

kollegium, om föreskriften berör den

yrkesmässiga automobiltrafiken för

godsbefordran, samråda med statens

biltrafiknämnd. Annan central förvaltningsmyndighet

skall samråda

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963

(Nuvarande lydelse)

52

Då synnerliga skäl äro därtill, äger

länsstyrelsen i det län, varifrån transport

utgår, att för särskilt fall medgiva

undantag från bestämmelserna i

48 § första stycket första punkten och

50 § 1 mom. samt från de transportföreskrifter,

som meddelats av kommerskollegium.

Sådant medgivande

må förbindas med de villkor och föreskrifter,

som finnas erforderliga.

Bestämmelserna ovan-----

(Föreslagen lydelse)

med kollegium, innan föreskrift utfärdas.

Kan vid samråd mellan myndigheter

i någon fråga enighet icke

uppnås, skall frågan hänskjutas till

Kungl. Maj :ts avgörande.

§•

Då synnerliga skäl äro därtill, äger

länsstyrelsen i det län, varifrån transport

utgår, att för särskilt fall medgiva

undantag från bestämmelserna i

48 § första stycket första punkten och

50 § 1 mom. samt från transportföreskrifter,

som meddelats enligt 51 §.

Sådant medgivande må förbindas med

de villkor och föreskrifter, som finnas

erforderliga.

-------— dylik vara.

53 §.

Utöver bestämmelserna i denna förordning

och med stöd därav meddelade

föreskrifter skall beträffande järnvägstransport

av explosiva varor gälla

vad därom stadgas i gällande järnvägstrafikstadga

och vederbörande

taxa.

I trafik

I fråga

55 §.

Den allmänna-------

Sprängämnesinspektionen skall

lämna dessa myndigheter erforderligt

tekniskt biträde vid tillämpningen av

bestämmelserna. Därjämte åligger det

inspektionen att medverka i tillsynen

över bestämmelsernas efterlevnad,

särskilt i vad avser tillverkning av explosiva

varor, samt att öva kontroll

över tillverkningen av dels flyttbara

förvaringspersedlar för sprängämnen,

krut och sprängkraftiga tändmedel

och dels dörrar till magasin och liknande

förvaringsrum för sådana varor.

•fä llihang till riksdagens protokoll 1963. 9

till efterrättelse,

särskilt stadgat.

underlydande polismyndigheter.

Sprängämnesinspektionen skall

lämna dessa myndigheter erforderligt

tekniskt biträde vid tillämpningen av

bestämmelserna. Därjämte må inspektionen

tillhandagå allmänheten

med råd och anvisningar i fall där så

begäres.

På inspektionen ankommer jämväl

att medverka i tillsynen över efterlevnaden

av gällande bestämmelser, särskilt

i vad avser tillverkning av explosiva

varor, samt att, där mot bestämmelserna

stridande förhållande finnes

föreligga, föranstalta om rättelse genom

anvisning till den felande. Vinncs

icke rättelse, skall inspektionen

anmäla förhållandet för tillståndsmyndigheten

eller, om tillstånd icke

meddelats, till vederbörande polismyndighet,

samt. 1 avd. Nr 35

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963

t Nuvarande lydelse)

När helst det av tillsynsmyndighet

som avses i första eller andra stycket

påfordras äger myndigheten vinna

tillträde till lokal, där explosiv vara

tillverkas, förvaras eller hålles till

salu, samt till ställe, där sådan vara

förbrukas. Tillsynsmyndighet är vidare

berättigad att erhålla de upplysningar

och de prov å varor och materialier,

vilka myndigheten anser sig

behöva för sin tillsyn, samt att taga

del av böcker och anteckningar, som

föras på grund av föreskrift i denna

förordning.

Sprängämnesinspektionen äger--

56

Inträffar explosion — — — på

explosionsplatsen.

Polismyndigheten skall---ut
redning

översändas.

Har explosiv---i orten.

(Föreslagen lydelse)

Inspektionen åligger vidare att öva

kontroll över tillverkningen av dels

flyttbara förvaringspersedlar för

sprängämnen, krut och sprängkraftiga

tändmedel, dels dörrar till magasin

och liknande förvaringsrum för sådana

varor.

När helst det av tillsynsmyndighet

som avses i denna paragraf påfordras

äger myndigheten vinna tillträde

till lokal, där explosiv vara tillverkas,

förvaras eller hålles till salu,

samt till ställe, där sådan vara förbrukas.

Tillsynsmyndighet är vidare

berättigad att erhålla de upplysningar

och de prov å varor och materialier,

vilka myndigheten anser sig behöva

för sin tillsyn, samt att taga del av

böcker och anteckningar, som föras

på grund av föreskrift i denna förordning.

-------dörrar tillverkas.

§•

1 mom. Inträffar explosion — —

— på explosionsplatsen.

Polismyndigheten skall — — —

utredning översändas.

Har explosiv---i orten.

2 mom. Kan innehav av explosiv

vara antagas vålla fara för missbruk,

äger polismyndighet besluta, att varan

skall omhändertagas. År faran för

missbruk så överhängande, att polismyndighetens

beslut ej hinner avvaktas,

äger jämväl polisman omhändertaga

varan. Har sådan åtgärd vidtagits,

åligger det polismannen att därom

skyndsamt göra anmälan till polismyndigheten,

som har att pröva

huruvida åtgärden skall bestå.

Omhändertagandet må även avse

innehavarens tillståndsbevis.

Omhändertagen vara skall, i avbidan

på beslut om hur med varan

skall förfaras, genom polismyndighetens

försorg förvaras på sätt som

föreskrives i 31 §.

Har vara enligt detta moment omhändertagits

från tillståndshavare,

skall utan dröjsmål prövas huruvida

skäl föreligger att återkalla meddelat

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

tillstånd till innehav. Är länsstyrelse

tillståndsmyndighet, åligger det polismyndigheten

att skyndsamt underrätta

länsstyrelsen om omhändertagandet.

Finner tillståndsmyndigheten

icke skäl att återkalla tillståndet,

skall vara och tillståndsbevis som omhändertagits

genast återställas till

tillståndshavaren. Återkallas tillståndet,

skall tillfälle beredas honom att

överlåta varan till någon som är berättigad

att förvärva varan från honom;

dock må för sådant ändamål

varan icke utlämnas till annan ån

den som är berättigad att inneha densamma.

Kommer sådan överlåtelse

icke till stånd inom skälig tid, skall

varan genom polismyndighetens försorg

oskadliggöras.

61 §.

1 mom. Tillverkar någon----

överlåtes explosiv vara i strid mot

bestämmelse i 24 § första stycket,

straffes med dagsböter eller fängelse.

Vara, som----------

3 mom. Bryter tillverkare---

transporterar någon explosiv vara,

hänförlig till transportklass A, utanför

tillverknings- eller förbrukningsställe

utan vederbörligt tillstånd eller

utan att iakttaga de för transporten

meddelade villkoren eller föreskrifterna,

------medgivet, eller

överlåtes explosiv vara i strid mot

bestämmelse i 10 § fjärde stycket eller

24 § första stycket,

straffes med dagsböter eller fängelse.

--förklaras förverkat.

-----8 §, eller

transporterar någon explosiv vara,

hänförlig till transportklass A, eller

sprängämne, som jämlikt 10 § fjärde

stycket tillverkats vid förbrukningsställe

för användning därstädes, utanför

tillverknings- eller förbrukningsställe

utan vederbörligt tillstånd eller

utan att iakttaga de för transporten

meddelade villkoren eller föreskrif
-

straffes med dagsböter.

Beträffande varor,--—---

4 mom. Underlåter innehavare--

bryter någon mot bestämmelse i

50 § 1 eller 3 mom. eller mot vad i

48 § eller med stöd därav eller av 51 §

eller 52 § första stycket föreskrivits

eller mot föreskrift, som avses i 53 §

andra stycket, eller

söker någon---------

underlåter någon att göra anmälan

som i 56 § sägs,

straffes med dagsböter.

terna,

straffes med dagsböter.

---motsvarande tillämpning.

--— 42 § föreskrivits, eller

bryter någon mot bestämmelse i

50 § 1 eller 3 mom. eller mot vad

i 48 § eller med stöd därav eller av

51 § eller 52 § första stycket föreskrivits

eller mot föreskrift, som avses i

53 § första stycket, eller

---införseltillstånd, eller

underlåter någon göra anmälan

som i 56 § 7 mom. sägs,

straffes med dagsböter.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1964; dock att tillämpningsföreskrift,

som enligt tidigare bestämmelse utfärdats av kommerskollegium

men enligt ny bestämmelse skall utfärdas av annan central förvaltningsmyndighet,

skall äga tillämpning intill dess den ersatts med föreskrift, som

utfärdats av sistnämnda myndighet.

I den i ärendet väckta motionen hemställes, att riksdagen måtte antaga

det genom propositionen framlagda förslaget med viss ändring i 41 § 1 mom.

Ändringen innebär att uttrycket »omedelbar förbrukning» utbytes mot »löpande

förbrukning».

Beträffande skälen till denna hemställan torde utskottet få hänvisa till

motionen.

MOTIVEN TILL FÖRFATTNINGSFÖRSLAGET

I det följande återgives med propositionens rubricering huvudsakligen de

av föredragande departementschefen, statsrådet Lange, gjorda uttalandena

rörande i propositionen avhandlade spörsmål. Vid avsnittet VII. Innehav

och förråd på arbetsplats, vilket beröres av ovannämnda motion, har emellertid

även medtagits i propositionen lämnad redogörelse för gällande bestämmelser,

inom kommerskollegiet verkställd utredning och över utredningen

avgivna remissyttranden. I övrigt torde utskottet få hänvisa till propositionen.

I. Inledning

Nu gällande förordning om explosiva varor trädde i kraft den 1 januari

1950. Förordningen innehåller blott i mindre utsträckning bestämmelser av

teknisk eller eljest mera speciell natur. I stället har kommerskollegium tillerkänts

befogenhet att fastställa de föreskrifter och anvisningar, som påkallas

beträffande tillämpningen av förordningen. Sådana bestämmelser meddelade

kollegium i en den 17 november 1949 utfärdad kungörelse med tilläggsbestämmelser

till förordningen om explosiva varor. Vid tillämpningskungörelsen,

som utkom såsom nummer 8 år 1949 i kollegiets författningssamling

Ser. A, är fogade ett antal bilagor, däribland som nummer 1 »Förteckning

över explosiva varor som av kollegium godkänts (grupperna I—V)

eller förklarats i vissa hänseenden icke skola vara underkastade förordningens

bestämmelser (grupp VI)» och som nummer 2 »Föreskrifter angående

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963 11

sammansättning, förpackning, innehav utan särskilt tillstånd m. m. av explosiva

varor».

Det har visat sig, att förordningen och tillämpningskungörelsen i stort sett

erhållit en ändamålsenlig utformning. Olika krav på revision av föreskrifterna

har emellertid efter hand framförts. I vissa fall har reformkraven

kunnat tillgodoses genom ändringar i och tillägg till kungörelsen och dess

bilagor. Med tiden har dock behov uppkommit av en närmare översyn av lagstiftningen

om explosiva varor. Inom kommerskollegium har med anledning

härav verkställts utredning och upprättats ett i augusti 1962 daterat

förslag dels till vissa ändringar i förordningen, dels till en ny tillämpningskungörelse.

över utredningen har efter remiss yttranden avgivits av riksåklagarämbetet,

överbefälhavaren, försvarets fabriksstyrelse, försvarets forskningsanstalt,

arbetarskyddsstyrelsen, medicinalstyrelsen, krigsmaterielinspektionen,

statens brandinspektion, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,

byggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, luftfartsstyrelsen, sjöfartsstyrelsen,

telestyrelsen, statspolisintendenten, statens provninganstalt, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Kronobergs,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Västerbottens

och Hallands län, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation,

Sveriges industriförbund, Stockholms handelskammare,

Handelskammaren i Göteborg, Sveriges köpmannaförbund, Aktiebolaget Bofors

Nobelkrut, Nitroglycerin aktiebolaget, Hammargren & Co aktiebolag,

Hanssons pyrotekniska aktiebolag, Aktiebolaget Norma projektilfabrik, Aktiebolaget

Svenska metallverken, Aktiebolaget Express-Dynamit och Aktiebolaget

Nora tändrörsfabrik, Svenska brandkårernas riksförbund, Svenska

brandbefälets riksförbund, Svenska brandskyddsföreningen, Föreningen Sveriges

landsfiskaler samt Föreningen Sveriges stadsfiskaler. Vid åtskilliga yttranden

har fogats utlåtanden från sammanslutningar och underordnade

myndigheter.

På grundval av vad sålunda förekommit har inom handelsdepartementet

upprättats förslag till förordning om ändring i förordningen om explosiva

varor.

II. Utredningens omfattning

Departementschefen. Gällande förordning om explosiva varor utfärdades år

1949. Under den tid, som förflutit efter förordningens tillkomst har en fortskridande

teknisk utveckling ägt rum inom de explosiva varornas område.

Delta har föranlett olika reformkrav beträffande hithörande lagstiftning.

Delvis har dessa önskemål kunnat tillmötesgås genom att den av kommerskollegium

utfärdade tillämpningskungörelsen kompletterats. I de fall så icke

kunnat ske, har behandlingen av reformkraven fått anstå. Under de se
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963

naste åren har emellertid inom kommerskollegium arbetats med en översyn

av hithörande frågor. Resultatet härav har redovisats i en av kommerskollegium

under 1962 framlagd utredning. Den företagna översynen har givit

vid handen, att någon mera genomgripande omarbetning av gällande förordning

icke är behövlig för att giva lagstiftningen en tidsenlig utformning.

Däremot erfordras ändringar av större omfattning beträffande tillämpningskungörelsen.

Kommerskollegiets utredning utmynnar också i förslag till

ändringar i 1949 års förordning samt en ny tillämpningskungörelse.

Vid remissbehandlingen har den verkställda utredningen i allt väsentligt

lått ett positivt mottagande. Några krav på en mera omfattande ändring av

förordningen har sålunda icke framställts. Även jag anser den verkställda

utredningen väl ägnad att läggas till grund för den erforderliga moderniseringen

av hithörande lagstiftning. Den nuvarande förordningen om explosiva

varor är utfärdad efter riksdagens hörande. Med hänsyn härtill bör

riksdagen jämväl nu beredas tillfälle att yttra sig över de föreslagna ändringarna

i förordningen. Vad beträffar förslaget till ny tillämpningskungörelse

torde det få ankomma på kommerskollegium att med beaktande av

vad remissinstanserna anfört i denna del meddela erforderliga bestämmelser.

III. Klassificering av vissa varor

Departementschefen. Den nuvarande indelningen av explosiva varor i fem

huvudslag och fem transportklasser har tillkommit i enlighet med det förslag

härom, som framlades av 1942 års sakkunniga för revision av 1928

års förordning angående explosiva varor (SOU 1948: 8). Huvudlinjerna för

denna indelning ändras icke enligt kommerskollegiets utredning, som innebär,

att endast exemplifieringen till indelningen skall jämkas i vissa avseenden.

I likhet med vad som uttalats av kollegium anser jag, att de ändrade förhållandena

efter tillkomsten av 1949 års förordning nu påkallar en ändring

av där upptagen exemplifiering. Det förslag, som framlagts i utredningen,

är enligt min mening i huvudsak väl avvägt. Med anledning av vad som

tramkommit under remissbehandlingen av utredningsförslaget torde dock

den ändringen böra vidtagas i kollegiets förslag, att i exemplifieringen till

transportklass A angives blyazid i stället för knallkvicksilver. Att i större

omfattning omarbeta nuvarande klassificering finner jag icke påkallat för

närvarande.

Jag torde här få anmärka, att det bör ankomma på Kungl. Maj:t att utan

riksdagens hörande vidtaga sådana ändringar beträffande exemplifieringen

till huvudslag och transportklasser, som framdeles kan visa sig påkallade av

tekniska skäl eller eljest av utvecklingen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963

13

IV. Tillverkning av sprängämne på forbrukningsställe

Departementschefen. 1949 års förordning om explosiva varor innehåller

inga särskilda bestämmelser om beredning av sprängämne på förbrukningsställe.

Sedan behov uppstått av föreskrifter för sådan tillverkning, har

kommerskollegium meddelat vissa regler i kungörelse den 27 april 1954.

Kungörelsen gäller ett sprängämne, som brukar betecknas imatrex, vilket

kommit till användning i gruvor samt vid tunnelbyggen och liknande arbeten.

I utredningen omnämnes, att tillverkning av sprängämnen på förbrukningsställe

nu nått ganska stor omfattning och att verksamheten visar tendenser

att tillväxa ytterligare. Utvecklingen har redan medfört, att det framkommit

andra lämpliga sprängämnen. Kollegium har med hänsyn till antydda

förhållanden funnit det angeläget att föra in verksamheten under explosivvaruförordningen

och att slopa särregleringen.

Kommerskollegiets principiella ställningstagande har under remissförfarandet

ej föranlett särskilda erinringar. Även enligt min mening bör med

hänsyn till omfattningen av förevarande sprängämnestillverkning särregleringen

slopas och erforderliga föreskrifter upptagas i förordningen.

Vad angår den närmare utformningen av dessa föreskrifter har många

remissinstanser godtagit kommerskollegiets förslag, medan andra framfört

krav om skärpning i olika avseenden. I sistnämnda fall har som skäl anförts

de olika risker, som kan vara förenade med ifrågavarande tillverkning. Riskerna

för dem, som deltar i arbetsprocessen, får enligt min mening icke

undervärderas. Denna handlingslinje torde lättast kunna följas, därest tillståndsgivningen

ej anförtros ett stort antal myndigheter utan i enlighet

med förslag av landsfogden i Malmöhus län under en övergångstid anförtros

länsstyrelse. Mot en sådan lösning skulle kunna anföras, att redan

1954 års kungörelse medger delegationsrätt. Å andra sidan måste emellertid

beaktas, att denna kungörelse endast avser tillverkning av ett enda

sprängämne. Vidare kan nämnas, att delegationsmöjligheten enligt vad jag

inhämtat icke torde ha utnyttjats annat än i undantagsfall. På grund av angivna

skäl är jag icke nu beredd att tillstyrka den av kollegium förordade

regeln att länsstyrelse skall vara berättigad att delegera sin beslutanderätt

i tillståndsärenden av förevarande slag. Frågan om delegering av tillståndsgivningen

torde få bero av erfarenheterna av den nya lagstiftningen.

Under remissförfarandet har yrkande framställts, att innebörden av begreppet

forbrukningsställe skulle närmare klargöras. Någon sådan definition

torde emellertid icke böra givas i lagtexten. Förhållandena på olika arbetsområden

skiftar alltför myckel för att eu sådan bestämning skulle

komma att äga något värde. Det måste därför få ankomma på de rättstilllämpande

myndigheterna att närmare bestämma förbrukningsställets omfattning.

Vägledande torde därvid få vara, att under begreppet förbrukningsställe

ingår enskild sprängplats och enskild gruva; däremot kan icke

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963

gruvförvaltning eller annan organisatorisk enhet anses omfattade av nämnda

begrepp.

Enligt kommerskollegium skulle länsstyrelses delegationsrätt enligt den föreslagna

18 a § avse även icke fabriksmässig tillverkning i form av laddning

av handvapenammunition. Olika meningar har framkommit rörande den

lämpliga utsträckningen av denna delegation. Säkert underlag för bedömande

av denna frågeställning torde vinnas först sedan det i samband med

polisväsendets förstatligande närmare bestämts, hur polismyndigheterna

skall organiseras. Då härtill kommer, att den av kollegium föreslagna delegationsrätten

icke synes äga den angelägenhetsgrad, att den påkallar behandling

i förevarande sammanhang, finner jag mig icke nu böra upptaga förslaget

till närmare prövning.

V. Skyddsavstånd till tätbebyggelse

Departementschefen. Jag vill för min del tillstyrka kommerskollegiets förslag

att bestämmelsen om skyddsavstånd av 5 000 meter från tillverkningsställe

till tätbebyggelse skall utgå ur 13 § andra stycket.

Med anledning av vad som anförts vid remissbehandlingen vill jag framhålla,

att bestämmelserna i 13 § andra stycket icke innebär, att tillståndsmyndigheten

är förhindrad att fastställa större skyddsavstånd än de i lagrummet

angivna. Någon särskild bestämmelse med erinran härom synes

knappast vara erforderlig. Ej heller bör vad Aktiebolaget Norma projektilfabrik

anfört föranleda ändrade bestämmelser. Bolagets omnämnda fabrikation

synes utgöra sådan mindre farlig tillverkning, beträffande vilken

länsstyrelse jämlikt 13 § tredje stycket äger meddela erforderliga undantagsbestämmelser.

Vad slutligen angår förslaget, att sakägare alltid skall

höras i ärenden om tillstånd till anläggning för explosiva varor, vill jag

erinra om att ansökningar om tillstånd till fabriksmässig tillverkning jämlikt

10 § andra stycket i regel skall kungöras. Såvitt av det tillgängliga

materialet framgår har behov av ett närmare reglerat förfarande icke visat

sig föreligga. Ej heller sistnämnda förslag bör därför föranleda någon särskild

åtgärd.

VI. Maxim ikvantiteter i magasin

Departementschefen. I 44 och 46 §§ explosivvaruförordningen meddelas

vissa regler om den största myckenhet explosiva varor, som får förvaras i

fabriksmagasin och upplagsmagasin. Kommerskollegiets förslag är, att dessa

regler ersättes med bestämmelse att kollegium i tillämpningskungörelsen

skall äga meddela allmän föreskrift att i fabriksmagasin och upplagsmagasin

ej skall få förekomma mer än viss största myckenhet explosiva varor.

Förslaget är enligt min mening rimligt och välbefogat. Samtidigt som de fö
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963

reslagna reglerna möjliggör, att rationella lagringsmetoder kan komma till

användning, ger de också utrymme för att säkerhetssynpunkter får vederbörligt

beaktande vid avgörande av hithörande tillståndsfrågor. Såsom framhållits

av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län får det nämligen förutsättas,

att sprängämnesinspektionen i tillståndsärendena kommer att föreslå

erforderliga anvisningar i detta avseende.

VII. Innehav och förråd på arbetsplats

Gällande bestämmelser. I 41 § explosivvaruförordningen ges bestämmelser

om handförråd å arbetsplats av sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel.

Där stadgas, att handförråd om högst 5 kilogram sprängämnen och

krut samt 100 sprängkapslar under arbetsuppehåll på arbetsplats får tillfälligt

förvaras annorstädes än i det förvaringsrum, varifrån det uttagits. Förutsättning

är, att det på grund av arbetsplatsens avlägsna belägenhet skulle

vara förenat med avsevärda svårigheter att återställa handförrådet.

Då synnerliga skäl föreligger, kan polismyndigheten medgiva, att även

större handförråd får förvaras på samma sätt. Erforderliga villkor och föreskrifter

skall fastställas av polismyndigheten.

Utredningen. På arbetsplatser kan behov föreligga att, utöver förråd, för

omedelbar förbrukning inneha betydande kvantiteter sprängämne för större

arbeten. Särskilt är detta fallet, när arbetet avser att iordningställa ett större

antal laddningar för samtidig sprängning med kortintervalltändning. För

att anpassa bestämmelserna till rådande förhållanden och behov har kollegium

omarbetat 41 §. Omarbetningen innebär till en början, att ordet »handförråd»

slopats.

Paragrafen föreslås uppdelad i två moment. I det första behandlas det

spörsmål om innehav, som nyss berördes. Enligt förslaget skall polismyndigheten

kunna ge tillstånd till innehav på arbetsplatsen, utöver förråd, av

sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel för omedelbar förbrukning.

I tillståndsbeslutet skall angivas hur mycket som skall få innehavas

av varje varuslag. Därjämte skall de föreskrifter i övrigt meddelas, som

finnes erforderliga. Genom stadgandet torde klarläggas, att hinder icke skall

föreligga att medgiva förvärv och innehav av sprängämnen m. m. för löpande

förbrukning på arbetsplats i all den utsträckning som behov därav

föreligger, förutsatt blott att det kan påräknas att varorna kommer att

handhavas på sådant sätt att fara icke uppkommer från säkerhetssynpunkt.

Kollegium omnämner, att tekniken med kortintervallsprängning medför,

att laddning av en viss sprängplats ibland utföres under flera dagar innan

sprängplatsen iordningställts och sprängning kan ske; laddningar jämte vid

dem anbringade tändmedel blir stående någon tid i laddningshålen. De

föreskrifter, polismyndigheten skall meddela i samband med tillslåndsbeslulet,

avses skola tillgodose säkerhetssynpunkterna. Viss vägledning vid ut
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963

formningen av föreskrifterna kan möjligen erhållas av arbetarskyddsstyrelsens

anvisningar angående skydd mot yrkesfara vid sprängningsarbete.

En allmän hänvisning till dessa har intagits i kollegiets förslag till ny tilllämpningskungörelse.

I denna återfinnes därjämte en föreskrift, som avser

framför allt läget i samband med förberedelser till kortintervallsprängning,

då sprängplats börjat iordningställas för sprängning. Enligt nämnda föreskrift

skall genom bevakning eller på annat betryggande sätt tillses, att obehöriga

icke kan komma åt de för sprängningen anbringade explosiva varorna

vare sig under pågående arbete eller under uppehåll däri. Såsom alternativ

till bevakning har kollegium menat, att effektiva avspärrningsåtgärder

genom stängsel skall kunna godtagas.

Det andra momentet kan sägas ersätta bestämmelserna i nuvarande 41 §.

Reglerna avser förvaring under kortare uppehåll i pågående sprängningsarbete.

De medger tillfällig förvaring på arbetsplatsen av högst 5 kilogram

sprängämnen och krut, 100 meter detonerande stubin samt 100 sprängkapslar.

Förutsättning är att det — t. ex. på grund av arbetsplatsens avlägsna

belägenhet — skulle medföra olägenhet av betydenhet att återställa varorna

till det förvaringsrum, varifrån de uttagits. Vid förvaringen skall iakttagas,

att varorna skall stå under uppsikt. Bestämmelserna avser tillfällen, då

sprängare under kortare uppehåll i arbetet, t. ex. för måltid, icke har varorna

i omedelbar besittning.

Ett särskilt stadgande skall enligt förslaget gälla i fråga om tillfällig förvaring

i gruvor och på andra arbetsplatser, där fara för tillgrepp under uppehåll

i arbetet är att anse såsom ringa. För sådant fall skall polismyndigheten

kunna ge tillstånd till tillfällig förvaring av större kvantiteter än de

eljest tillämpade. I tillståndsbeslutet skall den största myckenhet angivas,

som får innehavas av varje varuslag. Därjämte skall de föreskrifter i övrigt

meddelas, som finnes erforderliga. Bestämmelsen avser att möjliggöra de

lättnader i fråga om uppsikt och andra åtgärder för att hindra tillgrepp,

vilka framstår såsom befogade på grund av förhållandena. Stadgandet bör

enligt kollegium kunna tillämpas t. ex. på en arbetsplats, som väl ligger i bebodda

trakter eller vid trafikled och alltså i och för sig kan nås av obehöriga

men som är så väl inhägnad eller på annat sätt avspärrad från omgivningen,

att den i praktiken är skyddad från tillträde av obehöriga.

Bestämmelserna om tillfällig förvaring gäller icke för uppehåll i arbetet

från en arbetsdag till en annan. Den förvaring, som äger rum under dylikt

uppehåll, är enligt kommerskollegiets mening icke att anse såsom tillfällig.

För sådan förvaring bör därför bestämmelserna för förvaring i förråd gälla.

Remissyttrandena. Länsstyrelsen i Örebro län finner de föreslagna bestämmelserna

av behovet påkallade och lämpligt utformade. Värmlands

länsavdelning av föreningen Sveriges landsfiskaler uppger, att nya sprängämnesslukande

metoder vid skogsdikning medfört svårigheter vid tillståndsgivningen

enligt nuvarande regler och betecknar ändringen som direkt behövlig.

Även Sveriges köpmannaförbund tillstyrker förslaget såsom inne
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1063

bärande en förenkling för både återförsäljare och förbrukare. Den föreslagna

uppmjukningen av nuvarande bestämmelse möter ej heller någon erinran

av poliskammaren i Hälsingborg samt länsstyrelsen i Värmlands lan, som

dock anser det önskvärt, att de nya reglerna närmare exemplifieras i tilliämpningsföreskrifterna.

Åklagarmyndigheten i Stockholm anför, att det i samband med polisutredningar

rörande förövade inbrott medelst sprängning ofta uppgives, att

gärningsmannen stulit sprängämnet på någon arbetsplats. Genom ändringen

av 41 § synes bestämmelserna ha fått en från säkerhetssynpunkt stabilare

utformning. Även i det utlåtande, som avgivits av poliskammaren i

Stockholm framhålles betydelsen av att noggrann uppsikt hålles över sprängämnen,

som förvaras på arbetsplatser. Behovet av bevakning eller annat

skydd framhålles vidare av brandchefen i Göteborg, Föreningen Sveriges

stadsfiskaler och Föreningen Sveriges landsfiskaler. Den senare föreningen

ifrågasätter, om det från säkerhetssynpunkt kan vara försvarligt att såsom

alternativ till bevakning godtaga avspärrning; enligt erfarenhet utgör stängsel

ett föga effektivt skydd mot tillgrepp.

I några yttranden framföres yrkanden om ändringar i kollegiets förslag.

Sålunda föreslår väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i syfte att förenkla ansökningsförfarandet,

att möjlighet skapas att söka tillstånd hos länsstyrelse

att inneha större kvantiteter på skilda orter i likhet med vad som finns

angivet beträffande s. k. kringföringsförråd i 40 §. I motiveringen anför

styrelsen:

Såsom angivits i kommentarerna till förordningen föreligger vid kortintervallsprängning

numera ofta behov av att inneha större kvantiteter sprängämne

än vad som finnes i förråd. Vid sådana sprängningar tillgår det i regel

så, att erforderlig kvantitet sprängämnen levereras genom säljarens forsorg

med bil till arbetsplatsen på morgonen, varefter laddningen omedelbart påbörjas

och sprängningen fullföljes samma dag. Inom anläggningsarbete

förekommer sådana sprängningar i stor utsträckning och utföres ofta av

arbetsgivare, som har verksamhet inom flera polisdistrikt.

Enligt Svenska byggnadsentreprenörföreningen kan den av kollegium föreslagna

utformningen av paragrafen föranleda tveksamhet hos vederbörande

polismyndighet. Stadgandet bör därför givas annan lydelse. Föreningen anför

härom:

Stundom kan förhållandena på en större arbetsplats vara sådana, att man

vid ett och samma sprängningstillfälle behöver nyttja kanske 1 000-tals

kg sprängämne för att nå avsett arbetsresultat. En så omfattande laddning

kan ta åtskillig tid i anspråk. Under denna tid måste en ganska avsevärd

sprängämnesmängd »förvaras» på arbetsplatsen. Någon förvaring i författningens

mening är det dock icke fråga om, eftersom åtgärderna i samband

med laddningen utgör en direkt förberedelse för sprängämnenas slutliga

förbrukning.

I syfte att klart ange alt tillstånd för sådan »förvaring» skall lämnas, om

icke särskilda säkerhetsskäl i det enskilda fallet föranleder till annat, torde

utformningen av ifrågavarande bestämmelse behöva något revideras. Större

klarhet skulle måhända vinnas genom att orden »för omedelbar förbrukning»

ersätles med uttrycket »lör löpande förbrukning».

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963

Arbetar sky ddsstyrelsen anser, att i 41 § bör behandlas, förutom det speciella

innehav som åsyftas i 1 mom. av kollegiets förslag, endast frågan om

explosiva varors oåtkomlighet för obehörig. Det kan därvid bli fråga om

dels kortare uppehåll i pågående sprängningsarbete på en och samma arbetsdag,

dels uppehåll i sprängningsarbete från en arbetsdag till nästföljande.

I sistnämnda fall bör polismyndighetens tillstånd krävas. Det bör dock i

båda fallen överlåtas på kommerskollegium att i samråd med arbetarskyddsstyrelsen

föreskriva om allmänna villkor för förvaringen.

Departementschefen. Utvecklingen av sprängämnestekniken har medfört,

att behov kan föreligga att för omedelbar förbrukning inneha betydande

kvantiteter sprängämnen till större sprängningsarbeten. Explosiwaruförordningen

upptar för närvarande inga bestämmelser härom. I utredningen föreslås,

att polismyndighet skall vara behörig att meddela tillstånd till dylikt

innehav. Stadgandet härom har i kommerskollegiets förslag upptagits i

41 §, som nu ger regler om handförråd å arbetsplats. Nämnda regler har i

samband härmed föreslagits få en något ändrad avfattning, som skulle ange

deras innebörd och syfte bättre än vad för närvarande är fallet.

Kommerskollegiets förslag har i huvudsak icke föranlett några erinringar

vid remissbehandlingen, och det står klart, att den föreslagna kompletteringen

är påkallad av praktiska behov. Med anledning av vad remissinstanserna

anfört vill jag dock understryka angelägenheten av att lämpliga åtgärder vidtages

i varje särskilt fall för att förhindra tillgrepp av sprängämnena. Tillståndsbeslut

torde därför i regel böra förbindas med föreskrift om bevakning.

Det har beträffande det nya stadgandet ifrågasatts, att tillstånd för

större sprängningsarbeten skulle gälla innehav för löpande förbrukning och

icke såsom kollegium föreslagit för omedelbar förbrukning. En sådan avfattning

av stadgandet synes dock kunna medföra risk för en alltför utsträckt

tillämpning av den föreslagna bestämmelsen. Då betingelserna för medgivande

av tillstånd i här föreliggande fall torde skifta för olika arbetsplatser,

får det förutsättas, att en individuell behandling av varje särskilt tillståndsfall

kommer att krävas. Det torde därför vara lämpligt att tillståndsfrågan

såsom kollegium föreslagit får avgöras av polismyndighet.

VIII. Provisoriskt omhändertagande

Departementschefen. Vid den översyn av explosiwaruförordningen, som

kollegium företagit, har också beaktats en av justitieombudsmannen i skrivelse

till Kungl. Maj :t behandlad fråga om behovet av föreskrifter rörande

provisoriskt omhändertagande av explosiva varor vid fara för missbruk.

Kommerskollegium har i likhet med justitieombudsmannen funnit det erforderligt,

att explosiwaruförordningen kompletteras med sådana föreskrifter.

Under remissbehandlingen har förslaget tillstyrkts eller lämnats utan

erinran. Även jag anser i likhet med kollegium, att i explosivvaruförord
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963 19

ningen bör ingå bestämmelse om provisoriskt omhändertagande av explosiv

vara vid fara för missbruk. Även om det hittills icke uppkommit några påtagliga

svårigheter genom avsaknaden av bestämmelser, synes det icke tillfredsställande,

att förevarande fråga lämnas oreglerad.

Vad angår utformningen av det nya stadgandet, som i huvudsak överensstämmer

med motsvarande bestämmelser i vapenförordningen, vill jag i

enlighet med förslag av statspolisintendenten förorda, att omhändertagande

också skall få avse eventuella tillståndsbevis. Av betydelse är, att omhändertagande

av vara och bevis följes av snar prövning av frågan huruvida

meddelat tillstånd till innehav skall återkallas. I de fall där polismyndighet

icke själv är tillståndsmyndighet bör det åligga polismyndighet att

skyndsamt underrätta länsstyrelsen om omhändertagandet.

Om tillståndsmyndigheten icke finner skäl att återkalla tillståndet, skall

den omhändertagna varan och tillståndsbeviset snarast återställas. Återkallas

det meddelade tillståndet, föreligger i princip samma situation som

är avsedd i 30 § första stycket. Enligt detta lagrum gäller, att den som

behörigen kommit i besittning av explosiv vara men ej längre är berättigad

att inneha densamma ofördröjligen skall oskadliggöra varan eller överlåta

densamma till behörig person; i annat fall skall varan överlämnas till polismyndigheten

för oskadliggörande. Även efter sådan återkallelse av tillstånd,

som avses i nu förevarande paragraf, bör möjlighet föreligga för den tidigare

innehavaren att överlåta varan. En sådan överlåtelse torde emellertid

få komma till stånd endast om den kan genomföras utan att den tidigare

innehavaren ånyo kommer i omedelbar besittning av den explosiva varan.

Kan försäljning icke ske inom skälig tid, ankommer det på polismyndigheten

att oskadliggöra varan.

IX. Behovsprövning i ärenden om tillstånd till handel

Departementschefen. I 22 § explosivvaruförordningen stadgas, att tillstånd

till handel med explosiva varor må meddelas allenast där behov av rörelsen

föreligger. Utan behovsprövning må dock vapenhandlare beviljas tillstånd

att idka handel med ammunition till vapen, som han äger sälja. Angående

innebörden av den föreskrivna bchovsprövningen anförde dåvarande departementschefen

i 1949 års proposition med förslag till explosivvaruförordningen,

att den främst var betingad av att riskerna skulle ökas, om det funnes

alltför många affärer i branschen med deras ofta stora förråd av explosiva

varor. Vidare framhölls bland annat, att prövningen givetvis icke borde

få främja några inonopolistiska tendenser.

I utredningen anföres, att stadgandet om behovsprövning tillämpats på

sätt som verkat konkurrensbegränsande. Då denna utveckling icke är förenlig

med stadgandets syfte, har kollegium föreslagit, att 22 § gives den avfattningen,

att ansökan om tillstånd till handel med explosiva varor ej

skall få bifallas, därest den rörelse som avses med ansökningen prövas kun
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963

na medföra olägenhet av betydenhet från den allmänna ordningens eller säkerhetens

synpunkt.

Under remissbehandlingen har det övervägande antalet remissinstanser

tillstyrkt utredningsförslaget. I enlighet med vad kollegium framhållit har

därvid anförts, att den nuvarande lydelsen av paragrafen knappast står i

överensstämmelse med 1953 års lag om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning

inom näringslivet.

Även enligt min mening synes det påkallat, att 22 § utformas så, att den

icke verkar konkurrensbegränsande. Med anledning av den kritik, som några

remissinstanser framfört, vill jag understryka, att slopandet av den nuvarande

bestämmelsen icke innebär eu minskning av de krav, som från ordnings-

och säkerhetssynpunkt bör ställas på de olika affärerna. Det må

även framhållas, att de risker och olägenheter från bl. a. kontrollsynpunkt,

som kan vara förenade med en alltför stor spridning av handelsförråd av

explosiva varor, är sådant som skall beaktas vid tillståndsgivningen. Ej heller

innebär denna omläggning, att nya villkor kommer att gälla för allmänhetens

förvärv av explosiva varor.

X. Organisationsfrågor

Departementschefen. I organisationen för tillämpning av explosiwaruförordningen

ingår kommerskollegium, länsstyrelserna och polismyndigheterna

samt sprängämnesinspektionen. Kommerskollegium skall bland annat meddela

erforderliga allmänna föreskrifter och anvisningar angående förordningens

tillämpning. På länsstyrelserna och polismyndigheterna ankommer att

avgöra olika tillståndsfrågor samt att utöva den allmänna tillsynen över efterlevnaden

av bestämmelserna om explosiva varor. Sprängämnesinspektionen

skall lämna myndigheterna erforderligt tekniskt biträde vid tillämpningen

av bestämmelserna samt därjämte själv medverka i tillsynen, särskilt

över tillverkningen av explosiva varor. — Den närmare innebörden av myndigheternas

olika uppgifter och befogenheter framgår av ett stort antal stadganden

i förordningen. Av dessa skall här nämnas, att det jämlikt 52 § tillkommer

länsstyrelse att medgiva undantag från transportföreskrifter, som

meddelats av kommerskollegium.

Vid utredningen har övervägts, huruvida ändringar av organisationen är

påkallade. Kommerskollegium har därvid funnit skäl icke föreligga att vidtaga

annat än mindre jämkningar i vad som nu gäller. Vad beträffar kollegiets

ställning anföres i utredningen, att kollegiets nuvarande befogenhet att

meddela föreskrifter för transporter ombord på fartyg av explosiva varor av

transportklass B, C och D efter sjöfartsstyrelsens inrättande bör överflyttas

till nämnda myndighet i fråga om sjöfartsverkets fartyg och icke statliga fartyg

samt till vederbörande centrala förvaltningsmyndighet i fråga om andra

statliga fartyg. Jämväl beträffande transporter på järnväg och med luftfartyg

föreslås att befogenheterna att utfärda transportföreskrifter skall tilläg
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Första lagutskottets utlåtande nr 35 år W63

gas vederbörande centrala förvaltningsmyndighet, det vill säga järnvägsstyrelsen

i fråga om statens järnvägar, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i fråga

om enskilda järnvägar och luftfartsstyrelsen i fråga om transport med luftfartyg.

Vad angår länsstyrelsernas och polismyndigheternas ställning har

kollegium icke funnit annan ändring påkallad än att — såsom jag anfört i

avsnittet om tillverkning av sprängämne på förbrukningsställe — länsstyrelse

skall kunna förklara, att dess befogenhet att meddela tillstånd till laddning

av handvapenammunition helt eller delvis skall tillkomma även polismyndighet.

Såvitt gäller sprängämnesinspektionen har kommerskollegium

slutligen funnit, att i förordningen om explosiva varor bör intagas stadganden,

att inspektionen skall äga tillhandagå allmänheten med råd och anvisningar

samt att inspektionen såsom tillsynsmyndighet skall föranstalta om

rättelse, där mot bestämmelserna stridande förhållande finnes föreligga, i

första hand genom anvisning till den felande och i andra hand genom anmälan

till tillståndsmyndigheten eller, om tillstånd icke meddelats, till polismyndigheten.

I likhet med kollegium anser jag, att några mera betydande ändringar

av nuvarande organisation icke är påkallade. Såsom föreslagits i utredningen

synes sålunda såvitt gäller kommerskollegium icke påkallat att vidtaga

ändringar annat än i fråga om befogenheten att utfärda föreskrifter beträffande

vissa transporter. Ändringarna torde emellertid icke böra omfatta befordran

av explosiva varor med luftfartyg. I fråga om sådan befordran föreskrives

nämligen redan nu i 53 § sista stycket att vad därom är särskilt stadgat

skall gälla. Sådana stadganden har också utfärdats av luftfartsstyrelsen,

som med stöd av gällande luftfartskungörelse äger meddela transportföreskrifter

efter samråd med kommerskollegium. Då någon saklig ändring härvidlag

icke åsyftats eller erfordras, torde de av kollegium föreslagna nya bestämmelserna

böra begränsas att gälla transporter till lands och sjöss. Såsom

sjöfartsstyrelsen föreslagit synes vidare den modifieringen av utredningsförslaget

böra vidtagas, att styrelsen beträffande de statliga fartygen får befogenhet

att meddela transportföreskrifter icke blott för sjöfartsverkets fartyg

utan även för övriga statliga fartyg. Jag förutsätter emellertid, att sjöfartsstyrelsen

därvidlag kommer att samråda med vederbörande förvaltningsmyndigheter.

För att trygga erforderlig samordning av föreskrifter för olika transporter

har i förslaget upptagits ett stadgande om samråd mellan kommerskollegium

och andra myndigheter. Vid detta samarbete bör beaktas, att de föreskrifter,

som skall gälla för transporter inom landet, i största möjliga utsträckning

anpassas till vad som skall gälla vid internationella transporter.

Med anledning av vad som anförts under remissbehandlingen vill jag framhålla,

att de av utredningen förordade ändringarna icke kommer att medföra

någon förändring i vad som nu gäller i fråga om förpackning och

märkning av explosiv vara vid försändning till eller från främmande land.

Delta framgår även av kollegiets förslag till ny tillämpningskungörelse, 48 §

samt 1!) och 20 §§ punkten B.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963

Enligt nuvarande regler har länsstyrelse rätt att medgiva undantag från

de transportföreskrifter, som meddelats av kommerskollegium. Stadgandet

härom har tillkommit med tanke på näringslivets behov. Det synes icke föreligga

anledning att slopa denna dispensmöjlighet i samband med att kommerskollegiets

nuvarande befogenhet överflyttas på olika centrala förvaltningsmyndigheter.

Nämnda befogenhet att meddela transportföreskrifter gäller

beträffande varor, som tillhör transportklasserna B, C eller D. Sjöfartsstyrelsen

har ifrågasatt, att befogenheten också skall gälla vara, som hänförts

till transportklass A. För sådan vara gäller för närvarande, att den icke må

transporteras, om ej tillstånd meddelats av länsstyrelsen i det län, varifrån

transporten utgår. Sådant tillstånd skall förbindas med de villkor och föreskrifter,

som i varje särskilt fall finnes erforderliga. Enligt min mening synes

denna reglering böra följas även framdeles. Med hänsyn till ifrågavarande

ämnens högkänslighet torde det nämligen icke vara lämpligt att

fastställa några generella föreskrifter för transport av sådana varor. Skulle

det någon gång förekomma, att explosiv vara av transportklass A införes till

riket med fartyg, torde med stöd av 49 § explosivvaruförordningen erforderliga

föreskrifter få meddelas av länsstyrelsen i det län, inom vars gränser

fartyget först kommer att uppehålla sig.

Beträffande kompetensfördelningen mellan länsstyrelserna och de lokala

polismyndigheterna innebär de nuvarande reglerna, att polismyndighet är

tillståndsmyndighet i det övervägande antalet ärenden. Under remissförfarandet

har yrkats, att beslutanderätten i ytterligare några grupper av ärenden

skulle överflyttas från länsstyrelserna till polismyndigheterna. Frågan om

en ytterligare decentralisering torde emellertid lämpligen böra anstå till dess

att statsmakterna fattat beslut i fråga om polisväsendets gestaltning efter

förstatligandet.

Under remissbehandlingen av utredningen har framställts förslag, att i

förordningen skulle upptagas regler om samrådsförfarande mellan polis- och

brandmyndighet samt om brandchefs medverkan vid tillsyns utövande. Bestämmelser

om vilka myndigheter som skall höras innan olika ärenden avgöres

finnes nu i 58 § 1 mom. explosivvaruförordningen. I fråga om brandskyddet

föreskrives, att då brandskyddssynpunkter föranleder därtill brandchefen

skall beredas tillfälle att yttra sig. Vidare gäller i fråga om avsyning

av olika anläggningar att förrättningen alltid skall ske i samråd med brandchefen,

därest icke länsstyrelsen annorlunda förordnat. Då sagda bestämmelser

innebär skyldighet för vederbörande myndighet att höra brandchef i alla

ärenden, där denne har intressen att bevaka, torde redan nuvarande ordning

medföra att brandskyddssynpunkterna blir vederbörligen beaktade. Något

praktiskt behov av att ändra de nuvarande reglerna föreligger därför ej.

I fråga om sprängämnesinspektionen har av några remissinstanser yrkats,

att en utredning skulle verkställas om överflyttning av inspektionen från

kommerskollegium till arbetarskyddsstyrelsen. Som skäl härför har främst

åberopats, att det ej synes rationellt och från arbetarskyddssynpunkt effektivt

att två tillsynsmyndigheter, yrkesinspektionen och sprängämnesinspek
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963

tionen, vilka med hänsyn till verksamhetens art och syfte har i stort sett

samma arbetsuppgifter, är underställda skilda centrala verk. Med anledning

av dessa önskemål vill jag framhålla, att sprängämnesinspektören i sin egenskap

av specialinspektör är ett organ, genom vilket yrkesinspektionen övar

tillsyn å efterlevnaden av arbetarskyddslagstiftningen. Sprängämnesinspektören

är sålunda i sin verksamhet på arbetarskyddslagstiftningens område

redan nu underställd arbetarskyddsstyrelsen. Motsvarande arrangemang

med specialinspektör återfinnes för övrigt inom flera andra arbetsområden.

Vidare bör beaktas att de ärenden, som föranledes av arbetarskyddslagen

och som sprängämnesinspektören har att taga befattning med, endast utgör

en mindre del av sprängämnesinspektionens samlade verksamhet. Inspektionens

övriga och alltså mest omfattande arbetsuppgifter gäller främst

olika delar av handeln och industrien, varför det ter sig följdriktigt, att inspektionen

är underställd kommerskollegium, som ju har väsentliga förvaltningsuppgifter

beträffande näringslivet. I överenstämmelse härmed har också

statsmakterna handlat så sent som under 1961. Detta år framlades för

riksdagen förslag till förordning om brandfarliga varor. Till grund för förslaget

låg uppfattningen att sprängämnesinspektionen skulle bestå med

oförändrad organisatorisk ställning. I grundläggande hänseenden utformades

förordningen utifrån denna förutsättning. Under riksdagsbehandlingen

framställdes icke någon erinran mot den ståndpunkt, som i propositionen

intagits i denna fråga. Förordningen om brandfarliga varor trädde i kraft

den 1 januari 1963. Av angivna skäl kan en omprövning av sprängämnesinspektionens

organisatoriska ställning icke för närvarande anses påkallad.

Jag vill emellertid understryka det angelägna i att de viktiga frågorna om

arbetarskyddet blir föremål för ett kontinuerligt samråd mellan de olika

myndigheter, som är verksamma på explosivvaruområdet.

XI. Övriga ändringsförslag m. m.

Departementschefen. Utöver vad som tidigare omnämnts upptar departementsförslaget

ändringar i fråga om 32, 35, 38 och 61 §§. Ändringen i den förstnämnda

paragrafen sammanhänger med det förut omnämnda förslaget att begreppet

handförråd skall utgå ut 41 §. Förändringarna i 35 och 38 §§ är orsakade

av att en ökad användning av detonerande stubin medfört yrkanden att

detta varuslag skall få ingå i mindre förbrukningsförråd samt större kvantitet

därav än hittills i större förbrukningsförråd. Dessa önskemål har kunnat

tillgodoses, sedan det befunnits, att varuslaget är mindre farligt än man tidigare

antagit. Då bestämmelserna om kringföringsförråd anknyter till 35

och 38 §§, får ändringarna betydelse också för sådana förråd. Motsvarande

ändring såvitt gäller varuslaget detonerande stubin bär också upptagits i

41 §. Vad slutligen angår 61 § innebär departementsförslaget, att straffbestämmelserna

utvidgas att gälla överlåtelse och transport av sprängämne,

som jämlikt 10 § skall få tillverkas på förbrukningsställe.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1063

Jag vill i förevarande sammanhang omnämna, att kommerskollegium i

sin utredning redovisat vissa överväganden i fråga om regleringen av tillverkningen

av och handeln med pyrotekniska varor. De gällande bestämmelserna

härom är utfärdade av kommerskollegium genom kungörelse den

6 juli 1959 och trädde i kraft den 1 juli 1960. Föreskrifterna innebär restriktioner

i skilda hänseenden. Vissa pyrotekniska varor får icke tillverkas eller

försäljas. Andra varor får förvärvas endast av person, som uppnått viss

ålder; för inköp av varorna kan också gälla särskilda kvotbestämmelser.

Enligt kollegiets åsikt föreligger icke anledning att för närvarande ändra

dessa bestämmelser, vilka avses att i sak oförändrade överföras till den nya

tillämpningskungörelsen. Kollegiets uppfattning att anledning icke finnes att

ändra nuvarande föreskrifter delas av flertalet remissinstanser. För egen del

ansluter jag mig till kollegiets mening; uppenbarligen har de senast meddelade

föreskrifterna varit väl ägnade att förebygga vissa tidigare olägenheter.

Enligt min åsikt föreligger alltså icke skäl att ändra den nuvarande regleringen

beträffande pyrotekniska varor. Jag förutsätter dock, att kommerskollegium

även framgent med uppmärksamhet följer frågan om behovet av

åtgärder på detta område. — Kommerskollegium har vidare i utredningen

framlagt förslag om att nuvarande rätt till hemladdning av ammunition till

gevär skulle utsträckas att gälla även ammunition till fickvapen. Flertalet

remissinstanser har ställt sig kritiska till förslaget och därvid framhållit, att

detta icke överensstämmer med vad som gäller enligt vapenförordningen och

att det med hänsyn till fickvapnens speciella karaktär icke är tillrådligt att

mildra gällande bestämmelser. Med hänsyn till denna kritik har några nya

bestämmelser om rätt till hemladdning av ammunition till vapen ej upptagits

i departementsförslaget. — I utredningen har slutligen framlagts förslag till

ändrade bestämmelser om explosiv varas förklarande som militär explosiv

vara. Innebörden av en sådan förklaring är, att varan undantages från civil

förbrukning. Kollegiets förslag har tillkommit i syfte att underlätta den civila

användningen av olika explosiva varor. Mot denna tanke torde i och för sig

intet vara att erinra. Man kan emellertid redan enligt nuvarande ordning

begära tillstånd till civil förbrukning av militära explosiva varor. Det framgår

icke av utredningen, att denna möjlighet skulle vara otillräcklig eller

olämpligt utformad. Ej heller har under remissförfarandet framkommit någon

omständighet som pekar i denna riktning. Det synes sålunda icke föreligga

något praktiskt behov av den utav kollegium föreslagna ändringen, och

jag är därför icke beredd att nu tillstyrka, att explosivvaruförordningen ändras

i överensstämmelse med kollegiets intentioner.

Under remissbehandlingen av utredningen har framförts önskemål att

handlingar, som inges till myndighet i ärenden om tillstånd till tillverkning

av explosiva varor, icke skulle vara tillgängliga för offentligheten. Med

anledning härav vill jag nämna, att bestämmelser, som reglerar ifrågavarande

spörsmål, meddelats med stöd av 21 § lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar

i rätten att utbekomma allmänna handlingar. Om bestämmelsernas

innehåll må här hänvisas till kungörelse den 20 november 1953 (nr

682).

s. 25 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963

25

UTSKOTTET

Genom propositionen har Kungl. Maj :t velat inhämta riksdagens yttrande

över ett förslag till vissa ändringar i explosivvaruförordningen, betingade av

den tekniska utvecklingen och erfarenheterna från tillämpningen av förordningen.

I fråga om tillverkning av explosiva varor införes bestämmelser om

rätt att framställa sprängämne på förbrukningsställe. Vidare vidgas rätten

att på arbetsplats inneha större mängder explosiva varor för omedelbar förbrukning.

Yttterligare upptar förslaget regler som möjliggör tillfälligt omhändertagande

av explosiv vara vid fara för missbruk. I fråga om handeln

med explosiva varor föreslås, att nuvarande stadgande om behovsprövning

slopas.

I förslaget har vidare reviderats gällande bestämmelser om säkerhetsavstånd

och om begränsning av kvantiteten explosiva varor, som får förvaras

i magasin. Slutligen föreslås, att föreskrifter om transport till sjöss och med

järnväg, vilka det hittills ålegat kommerskollegium att utfärda, framdeles

skall meddelas av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.

Den i ärendet väckta motionen utmynnar i önskemål om sådan ändring i

förslaget att rätten att på arbetsplats inneha större mängder explosiva varor

angives avse »löpande förbrukning» i stället för »omedelbar förbrukning».

Till stöd därför anföres i huvudsak, att den i propositionen föreslagna avfattningen

kan föranleda att polismyndigheten, som har tillståndsprövningen

om hand, lämnar så snäva medgivanden att arbetenas rationella utförande

äventyras.

Som framgår av den ovan lämnade redogörelsen har enahanda önskemål

framkommit under remissbehandlingen och av departementschefen besvarats

med att den sålunda begärda avfattningen av stadgandet syntes kunna

medföra risk för en alltför utsträckt tillämpning.

Enligt utskottets bedömande är det av säkerhetsskäl, i synnerhet med

tanke på risken för tillgrepp av explosiva varor, värdefullt att den vidgade

rätten att på arbetsplats inneha dylika varor avgränsas på sådant sätt att

den icke i tillämpningen kommer att sträcka sig längre än som med hänsyn

till bestämmelsernas ändamål är avsett. Från denna synpunkt torde uttrycket

»löpande förbrukning» vara ägnat att inge betänkligheter med hänsyn till

att det kan antyda även en förbrukning på något längre sikt. Av de i propositionen

återgivna motivuttalandena framgår, att det där valda uttryckssättet

avser att täcka ett rimligt hänsynstagande till det arbetstekniskt betingade

behovet. Utskottet anser med hänsyn till det anförda, att berörda stadgandes

avfattning är tillfredsställande.

Utskottet har ej heller i övrigt funnit anledning till anmärkning mot det

i propositionen upptagna förslaget.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Första lagutskottets utlåtande nr 35 år 1963

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande proposition, nr

148, måtte, med avslag å motionen II: 934, i skrivelse till

Kungl. Maj :t anmäla, att riksdagen icke funnit anledning

till erinran mot det vid propositionen fogade förslaget.

Stockholm den 14 maj 1963

På första lagutskottets vägnar:

INGRID GÄRDE WIDEMAR

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Ahlkvist, Arvidson, Ferdinand Nilsson,

Hilding, Wikner, Hjort*, Lundin* och Nyman;

från andra kammaren: fru Gärde Widemar, herrar Landgren, östrand,

Svensson i Vä, Ekström i Björvik, Gustafsson i Borås, fru Löfqvist och

herr Edlund.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630691

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:308 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 10 juni 191f9 a1 i texten