Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ämbetsansvar vid kommunal och statlig verksamhet i bolags-, stiftelseeller föreningsform. Första lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 270 i första kammaren av herr Lundström m. fl. och nr 320 i andra kammaren av herr Ohlin m. fl.

1963-11-19 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1963:47, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ämbetsansvar vid kommunal och statlig verksamhet i bolags-, stiftelseeller föreningsform. Första lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 270 i första kammaren av herr Lundström m. fl. och nr 320 i andra kammaren av herr Ohlin m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1963

1

Nr 47

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ämbetsansvar vid

kommunal och statlig verksamhet i bolags-, stiftelseeller

föreningsform.

Första lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 270 i första kammaren av herr Lundström

m. fl. och nr 320 i andra kammaren av herr Ohlin m. fl. I motionerna, vilka

är likalydande, hemställes

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte framhålla angelägenheten

av att allmänheten, när kommunal eller statlig verksamhet utövas i bolags-,

stiftelse- eller föreningsform, ej ställs utan det skydd, som ämbetsansvar

och tillsyn genom JK och JO eljest normalt erbjuder inom offentlig förvaltning,

samt

att riksdagen i anledning härav måtte begära en skyndsam utredning

angående lämplig utvidgning av ämbetsansvaret för dylika fall i syfte att

förbättra allmänhetens rättsskydd och möjliggöra offentlig tillsyn över

kommunala eller statliga bolag, föreningar och stiftelser.

Beträffande skälen för motionärernas yrkande får utskottet, i den mån

redogörelse härför icke lämnas här nedan, hänvisa till motionen II: 320.

Motionerna har varit föremål för remissbehandling.

Gällande rätt

Ämbetsansvaret är för närvarande i huvudsak reglerat i 25 kap. strafflagen.

Motsvarande bestämmelser har utan ändringar av större betydelse

i förevarande sammanhang överförts till 20 kap. i brottsbalken.

Personkretsen för ämbetsansvaret är, såvitt gäller civila befattningshavare,

i stort sett uttömmande bestämd i 25 kap. 11 § strafflagen. Bland dem

som är underkastade fullständigt ämbetsansvar upptages här såsom ämbetsmän

i inskränkt mening dels, i nära anslutning till oavsättlighetsgrundsatsen

i § 36 regeringsformen, domare, såväl statligt som kommunalt anställda,

samt andra statliga befattningshavare, som endast genom rannsakning

och dom kan avsättas från sin tjänst, dels förtroendeämbetsmän enligt

§ 35 regeringsformen.

Med ämbetsmän likställes ett stort antal funktionärer av olika slag. Här

märkes först de som är satta att förvalta städers eller andra menigheters

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 1 avd. Nr 47

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1963

angelägenheter, d. v. s. kommunala befattningshavare, oberoende av om

de innehar avlönad anställning i kommunens tjänst eller är oavlönade förtroendemän.

Sålunda avses t. ex. överförmyndare och ledamot i kommunalnämnd

eller kyrkoråd. Samma ställning intager förvaltare av allmänna, av

Kungl. Maj :t stadfästa kassors, verks eller andra inrättningars eller stiftelsers

angelägenheter. Här åsyftas bl. a hushållningssällskapen samt ett

flertal allmänna kreditanstalter, såsom Sveriges allmänna hypoteksbank

och Konungariket Sveriges stadshypotekskassa.

Likställda med ämbetsmän i inskränkt mening är jämväl de tjänstemän

som lyder under ämbets- eller förvaltningsmyndigheterna. Därmed menas

personer som i kraft av statlig eller kommunal anställning eller anställning

hos allmän inrättning utövar något slag av offentliga funktioner. Någon

begränsning av ämbetsansvaret med hänsyn till tjänstens grad är icke avsedd.

I rättspraxis har gränsen kommit att bestämmas huvudsakligen av

två ledande synpunkter. För det första har ämbetsansvar icke ansetts föredå

en tjänst uteslutande innefattar osjälvständig verksamhet såsom

arbetare eller biträde i arbete under annans ledning eller biträde på expedition

eller i liknande göromål. För det andra har tjänst med osjälvständig

verksamhet likväl ansetts grunda ämbetsansvar, då verksamheten antingen

innefattar någon offentlig maktutövning eller inom kommunikationsverken

angår förhållandet till allmänheten. Salunda har å ena sidan ämbetsansvar

icke ansetts föreligga för vaktmästare vid folkskola och för sjuksköterskebiträde,

medan å andra sidan dylikt ansvar tillämpats på exekutionsbetjänt,

polisman, brevbärarbiträde och stationskarlsaspirant vid statens

järnvägar.

Underkastade fullständigt ämbetsansvar är härjämte vissa personer som

förordnats att förrätta ämbete eller tjänsteärende, t. ex. vikarier för ämbetsoch

tjänstemän eller personer som förordnats att vara rättens ombudsman

i konkurs.

Vissa statliga och kommunala förtroendeämbetsmän är underkastade ett

partiellt ämbetsansvar, nämligen de som är förordnade eller valda till ledamöter

av beslutande statlig eller kommunal församling (d. v. s. riksdagsmän,

landstingsmän o. s. v.), de som sitter i jury i tryckfrihetsmål samt ledamöter

i beskattningsnämnder.

Ett speciellt, begränsat s. k. trafikansvar gäller slutligen enligt strafflagen

i vissa fall för befattningshavare i enskild tjänst vid företag för allmän

samfärdsel.

I brottsbalken föreskrives även visst begränsat ansvar enligt bestämmelser

i ämbetsbrottskapitlet för personer som, utan att vara underkastade ämbetsansvar,

är anställda i allmän tjänst eller fullgör lagstadgad tjänsteplikt.

Det fullständiga ämbetsansvaret innebär i huvudsak dels att befattningshavaren

kan dömas för de s. k. självständiga ämbetsbrotten, nämligen tjänstemissbruk,

tagande av muta, brott mot tystnadsplikt och tjänstefel, dels

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1963

att straffskärpning kan inträda om befattningshavaren begår annat brott

dels ock att ämbetsstraffen avsättning och suspension kommer i fråga.

Vid de typer av ansvar, som ej karakteriseras som fullständigt ämbetsansvar,

ligger begränsningarna något olika till i de skilda fallen. De statliga

och kommunala förtroendemän som har blott partiellt ämbetsansvar kan

icke dömas för tjänstemissbruk och tjänstefel. De kan ej heller straffas med

suspension och den som är ledamot av beslutande församling kan blott under

vissa särskilda förutsättningar avsättas. Trafikansvaret vid enskilda

kommunikationsinrättningar medför att, om befattningshavaren åsidosätter

vad honom åligger till förekommande av olyckshändelse, straffskärpning

samt suspension eller avsättning kan följa på gärningen. För den i

brottsbalken tillagda persongruppen, sådana som, utan att vara underkastade

ämbetsansvar, är anställda i allmän tjänst eller fullgör lagstadgad

tjänsteplikt, sanktioneras endast brott mot tystnadsplikt, varvid straffet

kan bestämmas även till suspension eller avsättning.

Enligt § 96 regeringsformen i detta stadgandes nu gällande, år 1957 slutligt

antagna lydelse skall riksdagens ombudsmän »hava tillsyn över lagars

och författningars efterlevnad i vad de skola av dem, som i allo äro underkastade

ämbetsansvar, tillämpas». De befattningshavare, vilka endast har

sådant partiellt ämbetsansvar som ovan berörts eller än mera begränsat ansvar

enligt ämbetsbrottskapitlet, står sålunda icke under tillsyn av justitieombudsmannen

eller militieombudsmannen. En viss begränsning av tillsynsverksamheten

har, såvitt gäller det kommunala området, föreskrivits

genom 9 § i 1957 års instruktion för riksdagens ombudsmän: »Tillsynen

över kommunala myndigheter och befattningshavare skall ske med beaktande

av de särskilda betingelser, under vilka den folkliga självstyrelsen arbetar,

och med iakttagande av att den kommunala verksamheten icke onödigt

hämmas. I sådana fall, då fråga ej är om frihetsberövande eller uppenbart

övergrepp, bör ombudsman ej ingripa innan möjligheten till rättelse

genom hänvändelse till kommunal myndighet eller överklagande av sådan

myndighets beslut prövats.»

Justitiekanslerns kompetensområde enligt § 28 regeringsformen och 1 §

instruktionen för justitiekanslersämbetet är i första hand bestämt av ämbetsansvarets

utsträckning. Något undantag från justitiekanslerns tillsyn

i fråga om dem som är underkastade partiellt ämbetsansvar föreligger icke.

Ej heller finnes motsvarighet till 9 § instruktionen för riksdagens ombudsmän.

Vissa utredningar m. m.

Frågan om ämbetsansvarets omfattning har behandlats av straffrättskommittén

i ett betänkande med förslag till lagstiftning om brott mot staten

och allmänheten (SOU 1944:69). I betänkandet uttalade kommittén bl. a.

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 1 and. Nr 47

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1963

(s. 434 f), att utsträckningen av ämbetsansvaret i princip borde bestämmas

enligt kriminalpolitiska grunder. För att upprätthålla effektiviteten inom

den offentliga verksamheten och skydda denna emot ovärdiga eller olämpliga

funktionärer kunde enligt kommitténs mening ämbetsansvar för statens

och kommunernas tjänstemän i hittills tillämpad omfattning uppenbarligen

icke undvaras. Å andra sidan saknades anledning att utsträcka ansvaret till

underordnade och osjälvständiga befattningshavare annat än beträffande

vissa bestämda verksamhetsområden, där sådan befattningshavares tjänstefel

utsatte allmänhetens eller enskilda medborgares intressen för särskilt

betydelsefulla risker. Liknande synpunkter kunde enligt kommittén anläggas

beträffande den utsträckning, i vilken ämbetsansvar borde tillämpas

å befattningshavare vid enskild inrättning eller stiftelse som fullgör någon

allmän funktion.

Förslag till ändringar i strafflagen, grundade på straffrättskommitténs

nämnda betänkande, framlades för 1948 års riksdag (prop. nr 80). Frågan

om ämbetsansvarets utsträckning upptogs emellertid icke till närmare prövning

i detta sammanhang. I propositionen uttalade departementschefen (s.

66, jfr s. 343) att denna fråga borde utredas i samband med en blivande

undersökning av tjänstemännens förhandlingsrätt. Icke heller i det för

1962 års riksdag framlagda förslaget till brottsbalk upptogs frågan om ämbetsansvarets

omfattning till en allmän omprövning (prop. nr 10 s. B 291).

Även nu framhöll departementschefen, att frågan var beroende av den fortsatta

behandlingen av problemet om tjänstemännens förhandlingsrätt.

Sedan nämnda uttalanden gjordes, har frågan om tjänstemännens förhandlingsrätt

och därmed sammanhängande spörsmål varit föremål för fortsatt

beredning. Senast har innevarande år en inom civildepartementet tillsatt

arbetsgrupp avgivit en promemoria i ämnet, benämnd »De offentliga

tjänstemännens förhandlingsrätt» (SOU 1963:51). I promemorian framlagda

förslag avser ej blott statliga utan även kommunala tjänstemän.

Frågan om en reformering av de statliga företagsformerna behandlades av

1962 års riksdag (statsverksprop. bil. 2. För flera huvudtitlar gemensamma

frågor, punkt 7, statsutskottets utlåtande nr 14). Härvid beslöts vissa partiella

reformer med utgångspunkt i förslag som framlagts av 1953 års utredning

rörande de statliga företagsformerna (SOU 1960:32). Ytterligare

överväganden rörande de statliga företagsformerna torde pågå inom Kungl.

Maj :ts kansli i anslutning till ett av postutredningen avgivet betänkande

om postverkets organisation (SOU 1962: 52). Enligt ett i betänkandet redovisat

förslag skulle postverket få ställning av ett självständigt offentligrättsligt

subjekt, underkastat kontroll och insyn från statsmakternas sida,

bl. a. genom bibehållande av ämbetsansvar för befattningshavarna.

Frågor rörande kommunal förvaltning genom särskilda rättssubjekt utreds

för närvarande av kommunalrättskommittén. Enligt kommitténs direktiv

(1960 års riksdagsberättelse I In 43) skall bl. a. undersökas, om gäl
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1963 5

lande regler för juridiska personer kan för vissa fall jämkas så, att dessa

rättssubjekt lämpar sig för kommunal verksamhet med iakttagande av de

för denna grundläggande kommunalrättsliga principerna, samt huruvida

lämpligen någon ny associationsform skulle kunna tillskapas, avsedd enbart

för kommunal verksamhet och så anordnad att den kunde i allt väsentligt

tillgodose de krav på insyn och kontroll som eljest ställes på verksamhet

som bedrives av det allmänna.

Remissyttrandena

Utskottet har på sätt § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat yttrande

över motionerna från justitiekanslersämbetet, statskontoret samt patentoch

registreringsverket. Därjämte har tillfälle till yttrande över motionerna

beretts Svenska landskommunernas förbund, Svenska stadsförbundet,

Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO).

Av nämnda remissinstanser har patent- och registreringsverket samt

SACO uttalat sig för motionärernas utredningsförslag. Två reservanter i

stadsförbundets styrelse har jämväl velat tillstyrka motionerna.

I nämnda ämbetsverks yttrande anföres i huvudsak följande.

Ämbetsverket har ej något att erinra mot att en utredning sker beträffande

de huvudspörsmål, motionerna innehåller. Enligt verkets mening bör

vid en dylik utredning övervägas, om ett utsträckt ämbetsansvar bör förekomma

i den generella omfattning, motionärerna synes avse, eller eventuellt

begränsas till vissa speciella områden, framförallt till sådana, där de statliga

och kommunala företagen är av större allmän-social betydelse. Verksamhet,

som omfattar t. ex. verkstadsrörelse eller liknande, kan ej utan vidare

jämställas med t. ex. bostads- och kommunikationsföretag. Men man

bör enligt verkets förmenande även beträffande den statliga och kommunala

drift, som har rent affärsmässig karaktär, uppställa frågan, om de associationsrättsliga

ansvars- och andra regler, som gäller för verksamhet i det enskilda

näringslivet, ur olika offentliga synpunkter kan anses tillfyllest. Vad

beträffar de specialområden, som motionärerna tar sikte på, är det möjligt

att man kan tillskapa en ny, från offentligrättslig synpunkt mera betryggande

associationsform. Om en sådan tillskapas bör kanske också övervägas,

huruvida principerna om allmänna handlingars offentlighet bör tillämpas beträffande

denna. En framkomlig väg kan måhända också vara, att man föreskriver

att styrelse eller andra betydelsefulla organ i företag av hithörande

slag breddas, så att ledamöter obligatoriskt kommer att tillsättas även av

andra intressegrupper än företagsinnehavaren. Härigenom skulle ej blott

rent statliga och kommunala intressen få dominerande betydelse. Möjlighet

därtill föreligger redan enligt aktiebolagslagen.

SACO anför:

Såväl inom den kommunala som den statliga sektorn har verksamheten

bedriven i bolags-, stiftelse- eller föreningsform fatt en ökad omfattning. Utvecklingen

här har dikterats av eu strävan att åstadkomma eu smidigare

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1963

handläggning av vissa sektorer kommunal och statlig verksamhet. SACO

delar motionärernas asikt att man som en konsekvens av denna utveckling

fatt ett mindre tillfredsställande oftentligrättsligt läge inom denna verksamhet,

även om SACO saknar möjlighet att bedöma om olägenheterna är

av den grad som motionärerna antyder. SACO vill därför icke motsätta sig

en närmare granskning av den offentligrättsliga situationen inom kommunal

och statlig verksamhet bedriven i företagsform av privaträttslig karaktär.

Övriga remissinstanser har uttalat sig i avstyrkande riktning.

Justitiekansler sämbetet ansluter sig till den av straffrättskommittén i betänkande

år 1944 angivna principiella synen på frågan om ämbetsansvarets

omfattning. Med hänsyn till uttalanden i propositionerna nr 80 år 1948 och

nr 10 år 1962 anser ämbetet det kunna förväntas, att en utredning om ämbetsansvarets

omfattning kommer att, utan särskild framställning därom,

inledas så snart arbetet med frågan om förhandlingsrätten för statens tjänstemän

och därmed sammanhängande spörsmål avslutats. De i motionerna

anförda synpunkterna torde, anför ämbetet, därvid komma att beaktas. Ämbetet

erinrar jämväl om utredningsläget beträffande de statliga och kommunala

företagsformerna samt uttalar avslutningsvis följande.

Såsom motionärerna framhållit har frågan om ämbetsansvarets omfattning

stor betydelse i skilda hänseenden och en översyn av hithörande bestämmelser

är jämväl enligt justitiekanslersämbetets uppfattning påkallad.

Med hänsyn till att frågan till en del redan är under utredning och även i

övrigt är uppmärksammad av Kungl. Maj :t synes emellertid anledning till

särskild skrivelse i ämnet till Kungl. Maj :t knappast föreligga för närvarande.

Statskontoret framhåller, att valet av privaträttsliga företagsformer för

statlig och kommunal verksamhet torde ha betingats av önskemålet att vinna

de fördelar bl. a. i form av större frihet i investerings- och personalfrågor

som dessa fristående rättssubjekt erbjuder framför stats- och kommunalförvaltningens

ordinära verksamhetsformer. Övergången till bolags- eller

stiftelseform medför emellertid att varken de anställda eller företagsledningen

blir underkastade ämbetsansvar. Då verksamheten därigenom blir

undandragen den offentliga kontrollen genom JO och JK, finner statskontoret

det naturligt att den angivna utvecklingen framstår som otillfredsställande

ur rättssäkerhetssynpunkt.

Den av motionärerna väckta frågan om utsträckning av ämbetsansvaret

till befattningshavare i här åsyftade fristående företag torde emellertid, anför

statskontoret, vad gäller den kommunala förvaltningen tillhöra de problem,

som faller inom kommunalrättskommitténs uppdrag. Frågan om riksdagens

och allmänhetens insyn i samt kontrollen över de statliga aktiebolagen

har behandlats av 1953 års utredning rörande de statliga företagsformerna,

varvid utredningen ej funnit anledning föreslå utsträckning till dessa

bolag av den generella kontrollrätt avseende statsförvaltningen som till
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första lagutskottets utlåtande nr M år 1963

kommer riksdagens ombudsmän. Vidare erinrar statskontoret om det uttalande

rörande ämbetsansvarets omfattning som gjordes av chefen för justitiedepartementet

i propositionen med förslag till brottsbalk, varvid hänvisades

till att frågan om ämbetsansvarets omfattning vore beroende av den

fortsatta behandlingen av problemet om tjänstemännens förhandlingsrätt

och därmed sammanhängande spörsmål. Mot bakgrunden härav synes enligt

statskontoret motionärernas yrkande att riksdagen skulle begära en skyndsam

utredning angående lämplig utvidgning av ämbetsansvaret för i motionerna

avsedda fall ej böra bifallas.

Landskommunernas förbunds styrelse anför:

Såsom framhålles i motionerna har inom den kommunala sektorn undan

för undan skett en omfattande utbyggnad av verksamhet, som utövas i bolags-,

stiftelse- eller föreningsform. Ett av de starkaste motiven för kommunerna

att välja någon av dessa företagsformer för viss gren av verksamheten

har varit att verksamheten härigenom kunnat bedrivas i enklare former

och med större rörelsefrihet i administrativa avseenden än som är möjligt

vid kommunallagsreglerad verksamhet. Bevekelsegrunderna är härutinnan

i stort sett desamma som när staten för vissa verksamhetsgrenar funnit

fördelaktigt att anlita aktiebolags-, stiftelse- eller föreningsformen. För

samtliga nämnda företagsformer har lagstiftaren genom särskilda föreskrifter,

såsom exempelvis för bolagen om bokföringsskyldighet och skyldighet att

träda i likvidation då insatskapitalet förbrukats, sökt i rimlig omfattning sörja

för ett tillgodoseende av rättssäkerhetens krav. Dessa bestämmelser gäller

även för det fall att stat eller kommun är huvudandelsägare i företaget.

Utan att gå närmare in på de frågor som uppställer sig i anslutning till

de i motionerna framförda förslagen vill styrelsen konstatera att verksamheten

inom ovanberörda särskilda företagsformer för närvarande inte omfattas

av ämbetsansvaret och att en ändring härutinnan inte torde vara möjlig

utan att fördelarna med dessa företagsformer går till åtminstone vissa

delar förlorade. Styrelsen, som inte har någon anledning att motsätta sig

en utredning, vill emellertid erinra om att kommunalrättskommittén sedan

år 1959 har i uppdrag, bl. a., att utreda frågan angående olika företagsformer

för kommunal verksamhet och härvid torde komma att uppmärksamma

även de i förevarande motioner berörda problemen. Enligt vad som aviserats

skall kommittén i denna fråga etablera en nära kontakt med 1953 års

utredning rörande de statliga företagsformerna. Med hänvisning till vad sålunda

anförts hemställer styrelsen att motionerna icke måtte föranleda till

någon åtgärd.

Stadsförbundets styrelse (majoriteten) erinrar bl. a. om kommunalrättskommittens

direktiv och uttalar att det enligt styrelsens mening icke är påkallat

att nu föranstalta om en speciell utredning rörande ämbetsansvaret

vid kommunal verksamhet i bolags-, stiftelse- eller föreningsform.

TCO anför bl. a. följande.

Motionerna berör väsentliga problem som har stort intresse för TCO:s

medlemmar. Det är angeläget att från principiella synpunkter belysa de framställningar

som i motionerna berörs och vilka knappast kan begränsas till

spörsmålet om ämbetsansvarets utsträckning och tillsyn genom JK och JO.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första lagutskottets utlåtande nr W år 1963

I motionerna diskuteras icke lämpligheten i och för sig av att privaträttsliga

företagsformer, t. ex. aktiebolaget, utnyttjas för verksamheten inom den

offentliga sektorn och tages icke ställning till huruvida nu befintliga affärsdrivande

statliga verk bör organiseras i dylika former. Detta ämne har ingående

behandlats av företagsformsutredningen och sedermera i viss mån

även av postutredningen, men man har i motionerna förbigått denna problematik

och sålunda endast angripit vissa inadvertenser och inkonsekvenser,

som vid jämförelse mellan den vanliga verksformen och privaträttsliga företagsformer

i offentlig verksamhet onekligen är lätt påvisbara men — om

man väljer dessa företagsformer — troligen oundvikliga.

Ifall man som motionärerna vill utsträcka ämbetsansvar, tillsyn genom

JK och JO — fler allmänna medborgerliga rättssäkerhetsgarantier kunde väl

nämnas — till de offentliga bolagen etc., synes det TCO som om man angripit

problemet från fel håll. Man har inrättat bolag för att komma ifrån verksformer

med bl. a. alla dess offentligrättsliga inslag. Därefter upptäcker man,

att bolagen icke står under samma offentliga tillsyn som verken och att bolagens

personal icke är »ämbetsmän». Då föreslår man att på bolagen och deras

personal skall appliceras en hel del av den offentligrättsliga apparat, som

hör till verksformen, såsom JK- och JO-tillsyn samt ämbetsansvar (man får

väl f. ö. antaga, att personalen icke blott skall ha ämbetsansuar utan även

änibetssA-(/dd enligt 10 kap. strafflagen?).

Motionärerna har gjort jämförelse mellan ämbetsansvarets tillämpning på

mycket underordnad personal inom affärsverken och omöjligheten att utkräva

sådant ansvar i den offentliga verksamheten, som bedrives i privaträttslig

form. TCO vill naturligtvis i och för sig icke bestrida, att allmänheten

har berättigade anspråk på sådant skydd och sådan offentlig tillsyn,

som motionärerna efterlyser. Emellertid kunde motionärerna ha utsträckt

jämförelsen längre. Den privata företagsamheten, särskilt inom de verkligt

stora enheterna, t. ex. ASEA, SKF, de stora producentassociationerna inom

jordbruksnäringen, bedrives i våra dagar i mycket högre grad än förr såsom

»samhälleliga» företag. Dessa företags »policy» är icke heller uteslutande

privatekonomiskt inriktad. Om man utsträcker offentligrättsliga rättsskyddsgarantier

till offentlig verksamhet i privaträttslig form, skulle vi få

den situationen att t. ex. Statens reproduktionsaktiebolag, som är eu från

samhällssynpunkt relativt blygsam rörelse, underkastades förvaltningsrättslig

kontroll etc., medan dominerande privatföretag av säkerligen avsevärt

större »samhällelig» relevans ställdes utanför dylik kontroll.

Av vad ovan anförts framgår att TCO icke kan ansluta sig till de förslag

som i motionerna framförts. Ser man saken kortsiktigt bör noteras att ett

genomförande i nuläget av motionsyrkandena kunde medföra egendomliga

konsekvenser. För de offentliga bolagen gäller f. n. förhandlingsrättsligt den

privata arbetsrättens normer och regler. Skulle personalen vid dessa företag

underkastas ämbetsansvar, kunde det väl knappast undvikas att densamma

i förhandlingsrättsligt avseende hänfördes till samma kategori som övriga

statstjänstemän, d. v. s. 1937 års förhandlingsrättskungörelse komme att bli

gällande för statsbolagens personal. Avgörande för rätten att sluta kollektivavtal

har nämligen hittills varit, huruvida ifrågavarande personal är underkastad

ämbetsansvar. Strejkrätten är visserligen icke uteslutande avhängig

av ämbetsansvaret men säkert är, att befattningshavare med ämbetsansvar

icke får strejka. Då vi står inför en reform av stats- och kommunaltjänstemännens

förhandlingsrätt skulle dessa olägenheter på längre sikt försvinna.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1963

I TCO:s yttrande erinras därefter om bl. a. kommunalrättsskommitténs

utredningsuppdrag och uttalas den meningen att det finns anledning att

räkna med att den pågående översynen av de offentliga verksamhetsformerna

inom en snar framtid skall leda till praktiska och från både allmän och enskild

synpunkt tillfredsställande resultat. Slutligen hemställer TCO att motionerna

måtte avstyrkas.

Utskottet

Bakgrunden till förevarande motioner är att under senare tid privaträttsliga

företagsformer i vidgad utsträckning kommit att användas för statlig

och kommunal verksamhet. Sålunda torde kommunernas medverkan i

den statliga bostadspolitiken endast till en mindre del äga rum i direkt kommunal

regi, och det förekommer att även servicefunktioner såsom eldistribution

och vattenförsörjning m. in. utövas genom särskilda juridiska personer.

Användningen av sådana företagsformer — vanligen aktiebolag och

stiftelser, men även föreningar — medför att de allmänna lagreglerna för

dessa rättssubjekt blir tillämpliga, medan föreskrifter som eljest gäller inom

förvaltningen sätts ur spel. Bland annat blir ämbetsansvar för funktionärerna

i stort sejt uteslutet. Härav följer en motsvarande begränsning av tillsynen

genom justitiekanslern och justitieombudsmannen.

I motionerna hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte

framhålla angelägenheten av att allmänheten, när kommunal eller statlig

verksamhet utövas i bolags-, stiftelse- eller föreningsform, ej ställs utan

det skydd, som ämbetsansvar och tillsyn genom JK och JO eljest normalt erbjuder

inom offentlig förvaltning, samt att riksdagen i anledning härav måtte

begära en skyndsam utredning angående lämplig utvidgning av ämbetsansvaret

för dylika fall i syfte att förbättra allmänhetens rättsskydd och

möjliggöra offentlig tillsyn över kommunala eller statliga bolag, stiftelser

och föreningar.

Den av motionärerna upptagna frågan om ämbetsansvarets lämpliga omfattning

utgör en del i det större problemkomplex som rör det allmännas

insyn och kontroll då statlig och kommunal verksamhet bedrives utanför

de traditionella förvaltningsformerna. Hithörande spörsmål har såvitt gäller

de statliga företagsformerna behandlats i ett år 1960 framlagt utredningsbetänkande,

vilket i vissa avseenden legat till grund för beslut vid 1962 års

riksdag. Ytterligare överväganden rörande de statliga företagsformerna torde

pågå inom Kungl. Maj :ts kansli i anslutning till ett av postutredningen

avgivet betänkande om postverkets organisation. Fragoi rörande kommunal

förvaltning genom särskilda rättssubjekt utredes för närvarande av kommunalrättskommittén.

Knligt kommitténs direktiv skall bland annat undeisökas,

om gällande regler för juridiska personer kan för vissa fall jämkas

så, att dessa rättssubjekt lämpar sig för kommunal verksamhet med iakt
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Första lagutskottets utlåtande nr 47 är 1963

tagande av de för denna grundläggande kommunalrättsliga principerna, samt

huruvida lämpligen någon ny associationsform skulle kunna tillskapas, avsedd

enbart för kommunal verksamhet och så anordnad att den kunde i allt

väsentligt tillgodose de krav på insyn och kontroll som eljest ställes på verksamhet,

som bedrives av det allmänna. I direktiven har departementschefen

erinrat om vissa i sammanhanget aktuella problem och därvid bland annat

fäst uppmärksamheten vid ämbetsansvaret.

Som framgår av den ovan lämnade redogörelsen har frågan om en allmän

omprövning beträffande ämbetsansvarets utsträckning berörts i samband

med 1948 års och 1962 års lagstiftningsåtgärder på det straffrättsliga området.

Omprövningen har därvid med hänsyn till ämbetsansvarets betydelse

för tjänstemännens arbetsrättsliga ställning ansetts vara beroende av

den fortsatta behandlingen av problemet om tjänstemännens förhandlingsrätt.

På grund av vad straffrättskommittén och vederbörande departementschefer

uttalade i nämnda sammanhang synes det uppenbart att en utredning

beträffande ämbetsansvarets omfattning kommer att företagas, så snart de

arbetsrättsliga spörsmålen kommit i sådant läge att det kan ske. I sistnämnde

hänseende får erinras om det förslag rörande de offentliga tjänstemännens

förhandlingsrätt som nyligen framlagts av en inom civildepartementet

tillsatt arbetsgrupp.

Vid angivna förhållanden kan utskottet ej finna tillräckliga skäl för närvarande

föreligga för en hänvändelse till Kungl. Maj :t i det av motionärerna

avsedda syftet. Då det av motionärerna upptagna spörsmålet kommer att

behandlas av kommunalrättskommittén, torde ej heller finnas anledning

att genom motionernas överlämnande eller eljest ytterligare fästa kommitténs

uppmärksamhet på berörda spörsmål.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:270 och 11:320, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 november 1963

På första lagutskottets vägnar:

INGRID GÄRDE WIDEMAR

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Ahlkvist, Per-Olof Hanson, Arvidson,

Ferdinand Nilsson*, Hilding, Wikner, Hjorth och Lundin;

från andra kammaren: fru Gärde Widemar, herr Landgren*, fru Boman,

herrar östrand, Svensson i Vä, Keijer, fröken Bergegren och herr Martinsson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE, STHLM 63

313519

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.