Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om biskopsval, m. m.

1963-11-28 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1963:52, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om biskopsval, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 52 år 1963

1

Nr 52

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag om biskopsval, m. m.

Genom en den 25 oktober 1963 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 195, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t under

åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll

samt Kungl. Maj:ts om kyrkomötets däri omförmälda skrivelser föreslagit riksdagen

att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om biskopsval; samt

2) lag angående upphävande av 2 § 5 mom. lagen den 13 november 1936 (nr

567) om domkapitel.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Enligt § 29 regeringsformen skall Kungl. Maj:t till ärkebiskop och biskopar

utnämna en av de tre, som blivit föreslagna i den ordning som stadgas i kyrkolag.

I propositionen föreslås att biskopsval skall förrättas av en valkorporation

inom stiftet, som är sammansatt av i stort sett lika antal präster och lekmän.

Prästerna — i huvudsak tillhörande den församlingsprästerliga organisationen —

får behålla direkt rösträtt medan som en nyhet lekmännen deltar i valet

genom pastoratsvis utsedda elektorer. Jämfört med nuvarande ordning innebär

det framlagda förslaget ett väsentligt vidgat lekmannainflytande vid biskopsvalen.

I propositionen föreslås vidare ett starkare inflytande för ärkestiftet vid val

av ärkebiskop. Detta val skall förrättas dels av en valkorporation inom ärkestiftet,

som är i princip lika sammansatt som den vid andra biskopsval, dels av

de övriga stiftens domkapitel. Ärkestiftets val skall därvid tillmätas ett sex

gånger så högt röstvärde som varje domkapitels i de andra stiften.

En tredje nyhet i förslaget är att vid sammanräkning av de väljandes röster

minoritetsintressen kan vinna beaktande i högre grad än vad som för närvarande

är möjligt. Sålunda skall vid sammanräkningen det första namnet på valsedeln

räknas som hel röst medan det andra och tredje namnet tilldelas endast

rösttalet en halv, respektive en tredjedel. På förslaget uppföres de tre som vid

sammanräkningen fått högsta rösttal.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 19G3. 9 samt. 1 avd. Nr 52

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 52 år 1963

Lagförslagen

De i propositionen framlagda lagförslagen är av följande lydelse:

1) Lag

om biskopsval

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1 §•

Näi ämbete sasom ärkebiskop eller biskop blir ledigt, skall efter Konungens

förordnande val anställas för upprättande av förslag till ämbetets besättande

(biskopsval).

2 §•

Biskopsval, som ej avser ärkebiskopsämbete, förrättas av en valkorporation,

vilken består av

domkapitlets ledamöter,

präster, vilka vid tidpunkten för valet innehava i stiftet inrättade tjänster

såsom församlingspräst, stiftsadjunkt eller kontraktsadjunkt eller ock enligt

förordnande uppehålla obesatta sådana tjänster, samt

särskilt utsedda elektorer för stiftets lekmän.

I Stockholms stift ingå i valkorporationen jämväl präster, vilka vid tidpunkten

för valet innehava tjänster såsom kyrkoherde för döva eller ock enligt förordnande

uppehålla obesatta sådana tjänster.

I stift, inom vilket diakonianstalt är belägen, ingår i valkorporationen därjämte

präst, som vid tidpunkten för valet är anställd såsom föreståndare för

anstalten.

3 §.

Val av ärkebiskop förrättas dels i Uppsala stift av en valkorporation, som är

sammansatt pa sätt stadgas i 2 §, dels i övriga stift av domkapitlen, vart och ett

såsom en valkorporation.

I Uppsala stift ingå i valkorporationen därjämte dels präster, vilka vid tidpunkten

för valet innehava tjänster såsom kyrkoherde i svensk församling i utlandet

eller ock enligt förordnande uppehålla obesatta sådana tjänster, dels

präst, som vid nämnda tidpunkt är anställd såsom direktor för svenska kyrkans

missionsstyrelse eller svenska kyrkans diakonistyrelse eller såsom generalsekreterare

vid svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första lagutskottets utlåtande nr 52 år 1963

Val av elektorer

4 §.

Vid val av elektorer bildar varje pastorat en valkrets.

5 §•

I varje pastorat utses elektorer till det antal, som motsvarar antalet i pastoratet

inrättade tjänster såsom församlingspräst med undantag av sådana tjänster

som äro obesatta och ej uppehållas enligt förordnande.

För elektorer skola utses suppleanter till samma antal.

6 §•

Består pastorat av en församling, förrättas elektorsvalet av kyrkofullmäktige

eller, där sådana ej finnas, av kyrkorådet eller, därest ej heller sådant finnes, på

sätt Konungen förordnar.

Består pastorat av två eller flera församlingar, förrättas elektorsvalet av

kyrkofullmäktige eller församlingsdelegerade i pastoratet eller, om kyrkofullmäktige

eller församlingsdelegerade ej finnas i pastoratet, på sätt Konungen

förordnar.

Förrättas elektorsvalet av kyrkorådet, må i valet ej deltaga präst, som äger

rösträtt vid biskopsvalet.

7§.

Valbar till elektor och suppleant för elektor är den som är behörig att utses

till kyrkofullmäktig i församling inom pastoratet, dock ej präst, som äger rösträtt

vid biskopsvalet.

8 §•

Skola två eller flera elektorer eller suppleanter utses, skall valet vara proportionellt,

därest det begäres av minst så många väljande, som motsvarar det

tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det antal personer

valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sadant val är särskilt stadgat.

Sker ej val av suppleanter proportionellt, skall bestämmas den ordning, i vilken

suppleanterna skola kallas till biskopsval.

Biskopsvalets förrättande

9 §•

Biskopsval förrättas på dag, som domkapitlet bestämmer; dock ankommer det

på Konungen att bestämma dag för val av ärkebiskop.

10 §.

Valet förrättas av domkapitelslcdamöter i domkapitlet och av övriga röstberättigade

inom varje kontrakt inför kontraktsprosten.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första lagutskottets utlåtande nr 52 år 1963

I valet inom varje kontrakt deltaga de röstberättigade prästerna inom kontraktet

och elektorerna för lekmännen i kontraktets pastorat.

Stiftsadjunkter, kyrkoherdar för döva, föreståndare för diakonianstalt, kyrkoherdar

i svenska församlingar i utlandet samt i 3 § avsedda befattningshavare

vid kyrkliga styrelser deltaga i valet i det kontrakt, i vilket stiftets domkyrka

är belägen.

Präst, som på grund av laga förfall är hindrad att infinna sig vid valet, samt

kyrkoherde för döva och kyrkoherde i svensk församling i utlandet må före

valet insända valsedel till kontraktsprosten i det kontrakt, i vilket han äger

utöva rösträtt.

Ledamot av domkapitel äger ej deltaga i valet annorledes än i domkapitlet.

11 §•

Vid biskopsval äger envar väljande en röst.

Vid valet skola användas valsedlar av vitt papper utan kännetecken samt

särskilda valkuvert.

Varje väljande skall på sin valsedel nämna de tre till biskopsämbete behöriga

personer, som han anser vara till det lediga ämbetet de skickligaste. Namnen

skola uppföras i följd, det ena under det andra.

Röstsammanräkning och upprättande av biskopsförslag

12 §.

Domkapitlet sammanräknar rösterna vid biskopsval. Vid val av ärkebiskop

sammanräknar dock domkapitlet i Uppsala samtliga röster, varvid rösterna

räknas särskilt för varje valkorporation.

Varje godkänd valsedel räknas som hel röst för det första, som halv röst för

det andra och som tredjedels röst för det tredje på valsedeln upptagna namnet.

13 §.

Vid annat biskopsval än val av ärkebiskop uppför domkapitlet på förslag till

biskopsämbetet de tre, som vid valet fått högsta rösttal. Vid lika rösttal skiljes

genom lottning, i den mån så fordras för bestämmande av vilka som skola uppföras

på förslaget.

14 §.

Vid val av ärkebiskop upprättar domkapitlet i Uppsala för varje valkorporation

en förteckning, i ordningsföljd efter rösttalen, på de tre, som vid korporationens

val fatt högsta rösttal. Vid lika rösttal skiljes genom lottning.

De på varje förteckning uppförda åsättas vad gäller valet i Uppsala stift

röstvärdena 6, 3 och 2 samt i övrigt röstvärdena 1, Vs och Vs efter den ordningsföljd,

i vilken de uppförts.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första lagutskottets utlåtande nr 52 år 1963

På förslag till ärkebiskopsämbetet uppför domkapitlet de tre, som fått högsta

sammanlagda röstvärde. Vid lika röstvärde skiljes genom lottning, i den mån

så fordras för bestämmande av vilka som skola uppföras pa förslaget.

15 §.

Upprättat förslag till ärkebiskops- eller biskopsämbete skall genast kungöras

genom anslag.

Besvär

16 §.

Över elektorsval må besvär anföras allenast i samband med besvär över

biskopsvalet och det i anledning därav upprättade förslaget.

17 §.

Besvär över biskopsval och det i anledning därav upprättade förslaget må

anföras av röstberättigad vid valet. Besvär, som grunda sig på fel vid elektorsval,

må anföras jämväl av röstberättigad vid detta val.

18 §.

Besvär anföras hos Konungen. Besvären skola ingivas till domkapitlet och

hava inkommit dit inom tre veckor från den dag förslaget blivit kungjort genom

anslag.

Särskilda bestämmelser

19 §.

Har, sedan förslag till ärkebiskops- eller biskopsämbete upprättats, någon av

de på förslaget uppförda avlidit, blivit obehörig till ämbetet eller anmält, att

han ej önskar bli utnämnd till ämbetet, äger Konungen förordna om nytt

biskopsval.

20 §.

Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1964.

Genom lagen upphävas 20 kap. kyrkolagen och förordningen den 30 maj 1759

om biskops- och superintendentsval.

1

_ Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 1 avd. Nr 52

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr 52 år 1963

2) Lag

angående upphävande av 2 § 5 mom. lagen den 13 november 1936

(nr 567) om domkapitel

Härigenom förordnas, att 2 § 5 mom. lagen den 13 november 1936 om domkapitel

skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1964.

Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 juli 1953 tillkallade dåvarande

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, tre sakkunniga1

för att inom ecklesiastikdepartementet verkställa utredning och avge förslag till

ändrade grunder för val av biskop och i samband därmed överse gällande bestämmelser

på området. I direktiven för de sakkunniga framhölls, att frågan om

en reform av bestämmelserna om biskopsval bl. a. borde syfta till att bereda

lekmän ökat inflytande vid valen och att åstadkomma en mera rättvisande röstningsprocedur.

Sedan de sakkunniga — biskopsvalskommittén — anmält, att en revision av

biskopsvalsbestämmelserna med de riktlinjer som uppdragits i de för kommittén

utfärdade direktiven inte kunde begränsas så, att de för ärkebiskopsval gällande

bestämmelserna lämnades orubbade, anbefallde Kungl. Maj:t genom beslut den

27 juli 1955 kommittén att vid fullgörandet av sitt uppdrag verkställa översyn

också av bestämmelserna rörande ärkebiskopsval.

Kommittén har avgivit två betänkanden, dels ett den 2 maj 1957, »Biskopsval»

(SOU 1957:19), som innehåller förslag till lag om biskopsval, dels ett den

3 juli 1957, »Ärkebiskopsval» (SOU 1957: 27), som innehåller förslag till lag om

ärkebiskopsval.

Kommitténs förslag är enhälliga. Nämnas bör dock att en ledamot2 i särskilt

yttrande, som fogats vid betänkandet om biskopsval, utvecklat vissa ytterligare

synpunkter rörande valmetoden.

Över betänkandena har yttranden avgivits av kammarkollegiet, de teologiska

fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund, länsstyrelserna i Kronobergs,

Dåvarande kanslern för rikets universitet A. N. Thomson, ordförande, prosten S. A. P. Forkman

°2 i*a^arande v*ce talmannen i riksdagens första kammare, hemmansägaren V. S. Lodenius.

Lodemus.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första lagutskottets utlåtande nr 52 år 1963

Värmlands, Örebro och Norrbottens län, hovkonsistoriet, samtliga domkapitel,

Svenska kyrkans missions-, diakoni- och sjömansvårdsstyrelser, styrelsen för

Svenska prästförbundet och styrelsen för Svenska pastoratens riksförbund. Domkapitlen

har vid sina remissvar fogat ett antal yttranden från kontraktsprostar

och församlingar.

Kommitténs förslag innebär, att präster och lekmän skall äga ett i stort sett

lika inflytande vid valen samt att en sammanräkningsmetod införes, som i tillbörlig

grad tillgodoser minoritetsintressen. Vid val av ärkebiskop har ärkestiftets

inflytande i väsentlig grad förstärkts och föreslås bli lika stort som övriga kyrkans

valkorporationer tillsammans.

Flertalet remissinstanser tillstyrker, att förslagen läggs till grund för lagstiftning

på området, eller lämnar förslagen utan erinran. Positiva allmänna omdömen

om förslagen uttalas sålunda av bl. a. domkapitlen i Strängnäs, Lund och

Göteborg samt den teologiska fakulteten i Lund. Avstyrkande är vad gäller förslaget

till biskopsval endast statskontoret och missionsstyrelsen. Förslaget till

ärkebiskopsval avstyrks, förutom av missionsstyrelsen, också av domkapitlen i

Skara, Göteborg och Härnösand, vilka önskar förnyad utredning av frågan.

På grundval av det sålunda förebringade materialet har inom ecklesiastikdepartementet

utarbetats förslag till lag om biskopsval och lag angående upphävande

av 2 § 5 mom. lagen den 13 november 1936 (nr 567) om domkapitel.

På hemställan av föredraganden, statsrådet af Geijerstam, har Kungl. Alaj.t

den 22 maj 1963 förordnat om inhämtande av lagrådets yttrande över de sålunda

upprättade förslagen. Lagrådet har i utlåtande den 20 juni 1963 lämnat

förslagen utan erinran.

I skrivelse till kyrkomötet den 28 juni 1963 (nr 8) har Kungl. Maj:t, under

åberopande av skrivelsen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll, jämlikt

§ 87 mom. 2:o regeringsformen begärt kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet

godkände vid skrivelsen fogade förslag till lag om biskopsval och lag

angående upphävande av 2 § 5 mom. lagen den 13 november 1936 (nr 567) om

domkapitel. Förslagen återfinnes i propositionen å s. 9—12.

I skrivelse den 3 oktober 1963, nr 35, har kyrkomötet, med bifogande av särskilda

utskottets i ärendet avgivna betänkande (nr 8) dels i anledning av förslaget

till lag om biskopsval förklarat, att kyrkomötet antager principen om vidgat

lekmannainflytande vid biskopsval och salunda ansluter sig till förslagets standpunkt

i denna del, dels ock förklarat, att kyrkomötet godkänner genom Kungl.

Maj:ts förenämnda skrivelse framlagda förslag till lag om upphävande av 2 §

5 mom. lagen deU 13 november 1936 (nr 567) om domkapitel samt förslag till

lag om biskopsval med den ändringen att 2, 3, 5, 6, 10 och 14 §§ i detta förslag

erhåller av utskottet i betänkandet föreslagen lydelse. I sistnämnda hänseende

får utskottet hänvisa till propositionen s. 96—99.

Efter förordnande den It oktober 1963 har lagrådet avgivit utlåtande över

det av kyrkomötet för dess del godkända förslaget till lag om biskopsval, i vad

det skiljer sig från det vid Kungl. Maj:ts skrivelse till kyrkomötet fogade förslaget

i samma ämne.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första lagutskottets utlåtande nr 52 år 1963

Nuvarande ordning

Enligt § 29 regeringsformen äger Kungl. Maj:t till ärkebiskop och biskopar utnämna

en av de tre som blivit föreslagna i den ordning kyrkolagen stadgar.

Kyrkolagens föreskrifter om biskopsval är meddelade i 20 kap. Där stadgas,

att när biskopsämbete blivit ledigt, skall domkapitlet underrätta Kungl. Maj:t

därom. Efter det Kungl. Maj:t lämnat »tillåtelse och befallning» därtill, skall

domkapitlet med »klerkeriet på deras samvete nämna sådana män, som de till det

ämbetet tycka vara för Guds kyrka och stiftet det nyttigaste, i lära och leverne

skickligaste, de där frukta Gud, hava ett gott rykte, äro redliga och sannfärdiga,

hata girigheten och vid akademier, gymnasier eller uti andra förnäma ämbeten

hava gjort sig kunniga och väl förtjänta». När valet skett, »hämtar kapitlet alla

sedlarna tillhopa och uti ett register antecknar deras namn, som röster bekommit

hava». Registret översändes därefter till Kungl. Maj:t, som utnämner en av de

föreslagna. I fråga om ärkebiskopsval stadgas i kyrkolagen att »alla domkapitel

i riket hava sina röster; och när dödsfallet timar, måste domkapitlet i Uppsala

Oss det i underdånighet tillkännagiva, då Vi om valet Vår nådiga befallning till

vederbörande vilja avgå låta, att de med sina röster inkomma».

Av ordalydelsen i sistnämnda bestämmelse kan det synas, som om rösträtt

vid ärkebiskopsval endast tillkommer domkapitlen. Så torde också ha varit fallet

tiden närmast efter kyrkolagens tillkomst. Sedan mitten av 1700-talet har

emellertid ärkestiftets präster deltagit i valet. Uttrycklig bestämmelse om att

dessa präster har sådan rätt gavs i kungaförsäkran den 4 mars 1772. De i valet

av ärkebiskop deltagande personernas röster sammanräknas enligt praxis inte,

utan varje i valet deltagande valkorporation — för närvarande fjorton, varav

Uppsala stifts prästerskap utgör en — sätter upp sitt särskilda förslag, omfattande

tre namn.

Närmare bestämmelser om förrättande av biskopsval och om upprättande av

förslag är meddelade i kungl. förordningen den 30 maj 1759 om biskops- och

superintendentsval. Det torde ha förutsatts, att de i denna förordning meddelade

bestämmelserna skulle gälla också vid ärkebiskopsval. Av förordningen samt i

anslutning till denna meddelade särskilda föreskrifter framgår följande.

När biskopsämbete blivit ledigt, skall domkapitlet underrätta Kungl. Maj:t

därom (l:o). Därvid skall, enligt ett cirkulärbrev den 18 december 1789, tillika

avgivas förslag om tiden för valets anställande. Sedan Kungl. Majrt bestämt

dag för valet, utfärdar domkapitlet kungörelse om valet. Valet sker dels i domkapitlet,

dels i varje kontrakt i stiftet. Det åligger kontraktsprosten att kalla

var och en som är röstberättigad i kontraktet att infinna sig till valet på ort i

kontraktet, som kontraktsprosten bestämmer (2:o).

Behöriga att deltaga i biskopsval är enligt 20 kap. 1 § kyrkolagen dels domkapitlets

ledamöter, dels »klerkeriet». Jämlikt 2 § 5 mom. lagen den 13 november

1936 om domkapitel äger vid ärkebiskopsval eller biskopsval i stift, där teologisk

fakultet finns, fakultetens samtliga professorer stämma i domkapitlet. Med

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 52 år 1963 9

klerkeriet avses alla till prästämbetets utövning behöriga präster, som mom

kontrakt i stiftet antingen innehar ordinarie prästerlig tjänst eller särskild prästerlig

tjänst vid bl. a. krigsmakten eller fångvården eller också anställning vid

allmän undervisningsanstalt. Dit räknas även annan till prästämbetets utövning

behörig, inom stiftet tjänstgörande präst, som är kyrkoskriven mom kontrakt i

stiftet (3:o). Vid val inom kontrakt är personlig inställelse inte ovillkorlig. Den

som har laga förfall kan före valet insända sin röstsedel till kontraktsprosten i

slutet kuvert med påskrift om innehållet (6:o).

Valhandlingen i kontrakt inleds med gudstjänst (4:o). Valet förrättas med

slutna sedlar. Varje röstsedel skall upptaga tre otvetydiga namn, eljest är den

ogiltig. De tre på röstsedeln upptagna namnen äger lika röstvärde. Det är således

utan betydelse för valutgången, i vilken ordning namnen upptagits på röstsedeln.

Sedan röstavgivningen avslutats samt inkomna röstsedelsförsändelser öppnats

och däri inneliggande röstsedlar uttagits olästa, sker sammanräkning. Över valet

föres protokoll, vari antecknas de röstande, antalet röstsedlar och namnen på

dem, som fått röster. Sedan protokollet justerats och underskrivits av de vid

valet närvarande, insändes det till domkapitlet (6:o—8:o).

Samma dag, som valet i kontrakten äger rum, sker röstningen i domkapitlet.

De därvid avgivna röstsedlarna öppnas dock inte förrän valprotokollen från

kontrakten inkommit (9:o).

Sedan samtliga valprotokoll inkommit sammanräknas rösterna. Därvid antecknas

i protokollet namnen på dem som fatt röster enligt valprotokollen från

kontrakten samt deras rösttal. Sedan röstsedlarna från valet i domkapitlet öppnats,

räknas samtliga röster tillsammans. Denna sammanräkning utmynnar i ett

förslag, som upptar de tre namn, som fått högsta rösttalen. Har två fått samma

rösttal och kan de inte båda beredas rum på förslaget, skiljes mellan dem genom

lottning. Från de på förslaget uppförda inhämtar domkapitlet, enligt ett cirkulärbrev

den 1 april 1807, uppgifter om ålder och tjänsteförrättningar, varefter

protokollet rörande sammanräkningen och det upprättade förslaget jämte meritförteckningar

insändes till ecklesiastikdepartementet (10:o).

Vid ärkebiskopsval tillämpas samma regler som gäller för de vanliga biskopsvalen

vid röstningen inom valkorporationerna. Valkorporationernas förslag insändes

till ecklesiastikdepartementet, där det slutliga förslaget sammanställes.

Föreslaget namn tillgodoräknas en röst för varje plats på valkorporationernas

förslag.

De till kyrkomötet hänskjutna förslagen

Valkorporationens sammansättning vid biskopsval

I propositionen lämnas å s. 16—17 eu kort historik rörande valkorporationens

sammansättning vid biskopsval. Vidare lämnas å s. 18—27 redogörelse för

biskopsvalskommitténs förslag i förevarande hänseende samt för remissyttrandena

i denna del.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Första lagutskottets utlåtande nr 52 år 1963

Föredraganden har vid lagrådsremissen den 22 maj 1963 anfört:

Biskopsämbetet har en viktig funktion i den svenska kyrkan. Biskopen framstår

salunda inte endast som stiftsstyrelsens administrative chef och prästerskapets

föi man och själasörjare utan också och framför allt som den högste ledaren

av kyrkans liv och verksamhet inom stiftet. Denna verksamhet bedrives visserligen

främst inom de olika församlingarna, för vilka finns en fast organisation. Men

till denna kommer den till själva stiftet anknutna kyrkliga verksamheten, som

under senare tid utvecklats kraftigt. Det behöver här endast erinras om den

mängd av organisationer, som mestadels pa frivillighetens grund vuxit fram inom

stiftens ram. I många av dessa intar biskopen regelmässigt den ledande ställningen.

Bestämmelser om att Kungl. Maj:t vid tillsättning av biskop är bunden av ett

förslag, upptagande tre personer, finns i regeringsformen. Alltsedan reformationen

har med undantag för vissa tidsperioder — förslag om ämbetets besättande

upprättats efter föregånget val. Valkorporationen har under tiderna skiftat

till sin sammansättning men genomgående karakteriserats av att den huvudsakligen

bestått av präster. Anmärkningsvärt är dock att i vår första evangeliska

kyrkoordning förutsatts, att lekmän skulle deltaga i valet. Valets syfte är att för

Kungl. Maj .t presentera tre för biskopsämbetet lämpliga personer. Valkorporationen

bör vara så sammansatt, att detta syfte bäst tillgodoses.

En av de tendenser, som under det sista århundradet gjort sig särskilt märkbar

mom kyrkan, är det ökade lekmannainflytandet i verksamheten. Detta inflytande

har utvecklats och stadfästs genom ett flertal reformer på det kyrkliga området,

senast genom den nya församlingsstyrelselagstiftningen. Såsom kommittén framhållit

är för närvarande valförsamlingen vid biskopsval det enda kollektiva organ

inom kyrkostyrelsen, som i stort sett saknar lekmannainslag. Spörsmålet att

bereda lekmännen ett ökat inflytande vid biskopsvalen är dock, som framgått av

vad jag tidigare anfört, av gammalt datum. I direktiven för kommittén framhölls

också att det förhållandet, att en reform ännu inte kommit till stånd, synes

mera ha berott på svårigheter att finna en lämplig form för lekmäns deltagande

i biskopsval än på principiella betänkligheter att bereda lekmännen ett ökat inflytande

vid valen. Visserligen intog kyrkomötet under 1920-talet en avvisande

hållning mot en reform i denna riktning. Men å andra sidan anslöt sig

de kyrkliga myndigheterna vid remissbehandlingen av det utav kammarrådet

Wohhn 1937 framlagda förslaget i ämnet i princip till tanken på ett ökat lekmannainflytande

vid biskopsvalen. Såsom framgår av behandlingen av frågan

vid senare kyrkomöten synes även där den tidigare intagna negativa ståndpunkten

till reformtanken ha övergivits.

Kommitténs överväganden rörande ökat lekmannainflytande vid biskopsval

framstår mot bakgrunden av det nu anförda som helt följdriktiga. Kommittén

har också kunnat anföra viktiga skäl för sitt ställningstagande, bl. a. att lekmän

medverkar vid biskopsval i våra grannländers evangeliska kyrkor. Från remissinstanserna

har heller inte riktats invändningar mot att lekmännen beredes

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 52 år 1963 11

större inflytande vid valen. Tvärtom har från flera hall framhållits, att de framlagda

förslagen är väl ägnade att lösa problemen pa området. När en reform nu

avses bli genomförd rörande biskopsvalen finner jag det självklart, att ett ökat

och väsentligt inflytande ges åt lekmännen. Deras funktion härvidlag får sålunda

betraktas som ytterligare ett led i utvecklingen att stärka lekmännens

intresse för omvårdnaden av vår svenska kyrka.

Med hänsyn till biskopsämbetets karaktär och uppgifter framstår det emellertid

som naturligt, att prästerna fortfarande får särskild representation vid

biskopsval. Sådan representation för prästerna förekommer såväl i kyrkomötet

som i domkapitlen. Härigenom kan också utnyttjas den fond av erfarenhet, insikt

och omdöme i hithörande frågor, som finns företrädd bland prästerskapet.

Kommittén har utgått från att avvägningen mellan det prästerliga elementet

och lekmannaelementet i valkorporationen bör göras så, att de båda gruppernas

inflytande i stort sett blir lika starkt. Denna utgångspunkt är dock i och för sig

inte självklar. Det bör särskilt erinras om att lekmännen i kyrkomötet nu

har ett numerärt större inflytande än prästerna. Kommitténs förslag i denna del

har emellertid inte mött gensaga vid remissbehandlingen. Jag finner mig också

för egen del kunna godtaga kommitténs ståndpunkt om ett i huvudsak lika

inflytande för de båda grupperna. Jag vill emellertid i sammanhanget betona,

att synpunkter om en inbördes så »rättvis» avvägning som möjligt av gruppernas

inflytande torde vara av underordnad betydelse. Avsikten med valet är inte

främst att bereda någon grupp en rättighet att ge sin mening till känna; huvuduppgiften

är att på ett så representativt sätt som möjligt anvisa Kungl. Maj:t

tre personer, som har stiftets förtroende att bekläda biskopsämbetet.

Ett i stort sett lika inflytande för präster och lekmän kan uppnås på olika

sätt. Ledamoten Lodenius har i sitt särskilda yttrande nämnt ett system, enligt

vilket både präster och lekmän företrädes av elektorer. En lösning av frågan om

valkorporationens sammansättning efter dessa linjer har som nämnts tidigare

föreslagits i en promemoria av kammarradet Wohlin. Flera remissinstanser har

ställt sig positiva till denna tanke. Av frågans tidigare behandling framgår att

framför allt den prästerliga opinionen är emot ett system med indirekt rösträtt

för prästerna. Även om jag för egen del finner flera fördelar vara förknippade

med en ordning, som innebär en indirekt rösträtt även för prästerna, finner jag

dock det för närvarande lämpligt att såsom kommittén förordat bygga en

biskopsvalsreform på att behålla den direkta prästerliga rösträtten. Tänkbart

vore därvid att låta präster och lekmän rösta var för sig och därefter sammanställa

de båda gruppernas förslag till ett slutligt. De principiella skäl som kommittén

åberopat häremot finner jag dock så viktiga, att jag inte vill förorda ett

sådant system. Särskilt vill jag härvid framhålla, att präster och lekmän inte får

framstå som grupper med motstridiga intressen. Jag delar till följd av det sagda

kommitténs uppfattning, att pariteten mellan präster och lekmän bör komma till

uttryck i en i stort sett numerisk lika sammansättning av valförsamlingen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Första lagutskottets utlåtande nr 52 år 1963

Det förslag kommittén framlagt innebär att de flesta präster i kyrkans tjänst

får rösträtt medan lekmannaelektorerna kommer att motsvara blott antalet församlingsprästtjänster.

Som flera remissinstanser påpekat medför detta, att antalet

prästerliga väljare kommer att överstiga antalet lekmannaväljare. Sålunda

kommer inte extra ordinarie pastoratsadjunkter samt stifts- och kontraktsadjunkter

ävensom röstberättigade präster utanför stiftsorganisationen att motsvaras

av lekmannaväljare. Den övervikt, som ligger däri, att de prästerliga

ledamöterna i domkapitlet i allmänhet kommer att motsvaras av två lekmannaväljare

och att vissa prästerliga tjänster kan tänkas vara utan innehavare och

inte heller uppehållas av vikarie, är inte i och för sig tillräcklig för att väga

upp den prästerliga dominansen. Enligt kommitténs förslag kommer det sålunda

normalt att bli prästerlig övervikt i valförsamlingen. Denna övervikt kan i ett

läge, då nuvarande prästbrist upphört, bli ganska stor. Bättre paritet mellan

präster och lekmän i valkorporationen kan nås antingen genom att utöka antalet

lekmannaväljare eller genom att minska antalet prästerliga väljare. Den förstnämnda

vägen möter vissa svårigheter, om antalet lekmannaelektorer skall

bestämmas med utgångspunkt i den församlingsprästerliga organisationen. Bl. a.

skulle domkapitlets missivering av präster bli avgörande för det antal lekmannaelektorer,

som skulle utses inom pastoratet. Att utöka antalet lekmannaelektorer

synes över huvud taget svårt, om det av kommittén förordade systemet

skall läggas till grund för en reform.

Skall bättre paritet uppnås mellan präster och lekmän måste sålunda antalet

röstberättigade präster något minskas. En sådan minskning bör emellertid inte

ske, om syftet med det prästerliga deltagandet i valet därigenom inte skulle i

tillbörlig grad tillgodoses. Detta syfte är, som jag tidigare angivit, att dra fördel

av prästerskapets i stiftet erfarenhet, insikt och omdöme då det gäller att nominera

en person, som är skickad för den viktiga uppgift varom här är fråga. Skulle

enstaka präster, som fyller kvalifikationerna för rösträtt, uteslutas från sådan,

är detta för syftet med valet av mindre betydelse.

Kommittén har fasthållit den nuvarande principen om att rösträtten skall

vara bunden till prästtjänst och inte till innehavet av prästämbetet. Till denna

mening, som flertalet remissinstanser biträtt, vill jag ansluta mig. När det gäller

att närmare avgränsa de tjänster, som bör grunda rösträtt vid biskopsval, föreslår

kommittén, att tjänsten skall vara föremal för biskopens ämbetsförvaltning.

Kommittén framhåller själv att fragan om den episkopala tillsynen på grund av

härom gällande bestämmelsers ofullständighet kan bli föremål för tvekan.

Flera remissinstanser har också uttalat farhågor för tolkningssvårigheter med

denna bestämning. Jag delar dessa betänkligheter och finner det nödvändigt, att

rösträtten bestämmes på ett sätt, som i mindre grad ger upphov till tolkningssvårigheter.

Det är nämligen en viktig grundsats, att regler om val är så entydiga,

att riskerna för överklagande blir minsta möjliga.

Jag finner det uppenbart att då det gäller präster inom den egentliga stifts
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Första lagutskottets utlåtande nr 52 år 1963

organisationen de ordinarie tjänsterna, huvudsakligen kyrkoherde- och komministertjänster,

bör grunda rösträtt. Kammarkollegiet har föreslagit, att rösträtten

begränsas till endast dessa. Denna uppfattning kan jag inte biträda utan finner

det vara av värde att även det yngre prästerskapets synpunkter kommer till

synes vid biskopsvalet. Jag anser det därför inte böra komma i fråga att utesluta

stifts-, kontrakts- och kyrkoadjunkter från rösträtt.

I fråga om pastoratsadjunkterna har kommittén föreslagit, att de som uppnått

extra ordinarie anställningsform skall få rösträtt. Några remissinstanser har

yrkat på att rösträtten bör utökas även till aspirantema. Såtillvida är jag ense

med dem, att skillnaden i anställningsformen för de präster varom här är fråga

inte bör vara utslagsgivande för rösträtten. Denna fråga bör behandlas utifrån

andra förutsättningar än formerna för dessa prästers anställning.

Som utgångspunkt för ett ställningstagande vill jag dock framhålla, att flertalet

remissinstanser inte invänt mot kommitténs förslag om att aspiranter inte

skall tillerkännas rösträtt. Det är också givet att de allra yngsta prästerna inte

besitter samma fond av erfarenhet och insikt som de äldre, även om också deras

syn kan vara av värde vid ett val. Deras kännedom om stiftets speciella kyrkliga

situation får dock i allmänhet antagas inte vara så god som de äldres. Det bör

i detta sammanhang framhållas, att sedan kommittén framlagt sitt förslag 1957

års prästvalslagstiftning medfört att det s. k. stiftsbandet i princip upphävts.

Det kan därför antagas, att unga präster i större utsträckning än förut kan

lämna stiftet. Med hänsyn till vad jag nu anfört finner jag inte pastoratsadjunkternas

deltagande i valen ha sådan betydelse för att syftet med valet skall tillgodoses,

att de i denna sin egenskap bör tillerkännas rösträtt. Jag kommer i det

följande att föreslå, att rösträtten knytes till inte endast innehavet utan också i

vissa fall till uppehållandet av prästtjänst, varför också de yngre präster varom

här är fråga i ett antal fall kommer att få rösträtt.

Kommitténs förslag i vad det rör rösträtt för präster utanför den egentliga

stiftsorganisationen har vid remissbehandlingen rönt kritik på grund av svårigheterna

att bedöma vilka som härvidlag står under biskopens tillsyn. Med hänsyn

till vad jag nyss anfört om nödvändigheten av enkla regler måste stor försiktighet

iakttagas, då gränser i berörda hänseenden skall dras upp. Vidare

bör framhållas, att den erfarenhet som finns redan bland prästerna inom stiftsorganisationen

får anses vara tillfyllest för att åstadkomma ett förslag, som

upptar tre lämpliga namn. Med hänsyn härtill och till mina tidigare uttalanden

om syftet med valet finner jag mig inte kunna förorda att nu ifrågavarande

präster, t. ex. präster vid de centrala kyrkliga styrelserna, diakonianstalterna och

vid Stockholms stadsmission, ges rösträtt. Ett undantag bör emellertid göras,

avseende kyrkoherdarna för döva, som numera lyder direkt under biskopen och

domkapitlet i Stockholm.

Det torde råda enighet därom, att domkyrkosysslomannainstitutionen i dess

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första lagutskottets utlåtande nr 52 år 1963

nuvarande utformning i framtiden inte bör behållas. När nu en reform av

biskopsvalen företages saknas det därför anledning att låta tjänst som domkyrkosyssloman

grunda rösträtt.

Kommitténs förslag att tjänst vid allmän undervisningsanstalt inte skall

grunda rösträtt står i överensstämmelse med de tankar, som legat bakom den

1958 genomförda skolstyrelsereformen, enligt vilken bl. a. biskopens ställning

som eforus vid läroverken avskaffats. Anledning att ge präster anställda vid

undervisningsväsendet rösträtt finns således inte längre.

Den rätt, som för närvarande tillkommer de teologiska fakulteternas samtliga

professorer att deltaga i biskopsval, har kommittén föreslagit skola upphävas.

I likhet med kommittén anser jag det tillräckligt, att fakulteternas mening får

ges tillkänna genom rösterna från de i domkapitlet invalda professorerna. Jag

delar därför kommitténs uppfattning, att 2 § 5 mom. lagen om domkapitel bör

upphävas.

Kommittén har föreslagit, att innehavet av viss tjänst skall grunda rösträtt.

Med innehav jämställes vikariatslöneförordnande på tjänsten. Enligt kommitténs

förslag skall alltså tjänsteinnehavare äga rösträtt även under tjänstledighet,

medan den som uppehåller tjänsten i princip inte får rösträtt.

Jag biträder kommitténs uppfattning, att innehav av tjänsten bör vara förutsättning

för rösträtt. Denna grundsats bör emellertid, för att man skall ernå

numerär paritet med antalet lekmannaelektorer, kompletteras med en regel, att

också den som uppehåller en vakant tjänst är röstberättigad. Huruvida förordnandet

på den vakanta tjänsten är ett vikariatslöneförordnande eller av kortare

varaktighet synes däremot sakna betydelse. Med det av mig förordade systemet

kommer alltså — så långt detta är möjligt — antalet röstande präster att motsvara

antalet inrättade tjänster och således även antalet lekmannaelektorer.

Då lekmannadeltagandet i valen skall bestämmas med utgångspunkt i den

prästerliga organisationen, torde det stå utom diskussionen, att pastoratet såsom

enhet för denna organisation i enlighet med kommitténs förslag bör vara valkrets

för utseende av lekmannaelektorer.

Kommittén har föreslagit, att utseendet av lekmannaelektorerna bör tillkomma

församlingskyrkorådet eller — i flerförsamlingspastorat — på visst sätt

utsedda delegerade för församlingskyrkoråden i pastoratet. Några remissinstanser

har påpekat att detta förfarande blir omständligt. I denna fråga vill jag erinra

om att, sedan kommitténs betänkanden framlagts, genom den nya församlingsstyrelselagen

i flerförsamlingspastoraten tillskapats ett nytt organ, församlingsdelegerade,

som handhar pastoratsangelägenheterna och vars ledamöter är utsedda

av de olika församlingarnas beslutande organ — fullmäktige eller stämma.

En annan följd av församlingsstyrelselagen och pastoratsindelningsreformen är

att enförsamlin gspastorat utan kyrkofullmäktige endast torde finnas i vissa relativt

få fall, då församlingen ingår i total ekonomisk samfällighet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Första lagutskottets utlåtande nr 52 år 1963

Bättre organisatoriska möjligheter har alltså de senaste åren tillskapats för

att anförtro valet av lekmannaelektorer åt de representativa organ, som finns

inom pastoraten. Fråga uppstår då om detta lämpligen bör ske — särskilt i vad

mån valets syfte bättre nås härigenom än genom att grunda det på församlingskyrkoråden.

Till en början bör understrykas, att det här gäller val av elektor. Det är

alltså ej fråga om själva biskopsvalet, ett förhållande som några remissinstanser

inte synes ha gjort tillräckligt klart för sig. Den väljande församlingen skall

således ha sin uppmärksamhet inriktad främst på vilka personer, som besitter

lämpliga kvalifikationer för att bilda sig en på sakliga skäl grundad uppfattning

i biskopsvalsfrågor; någon mera ingående kännedom hos valförsamlingen om

lämpliga biskopskandidater är däremot inte erforderlig. I detta avseende får

elektorsvalen anses jämförbara med valen till kyrkoråd eller valen av elektorer

för utseende av ombud i kyrkomötet.

Kommittén har som skäl för sitt förslag om att församlingskyrkoråden skall

välja lekmannaelektorer för biskopsval åberopat att valet bör anförtros personer,

som vunnit viss förtroendeställning inom församlingen. Vid val av elektorer till

biskopsval bör emellertid enligt min mening främst eftersträvas, att bredast

möjliga kyrkligt intresserade lekmannaopinion får komma till tals. Detta kan

endast ske genom att överlämna valen åt kyrkofullmäktige — respektive församlingsdelegeradeinstitutionen.

Likaväl som kyrkofullmäktige erfarenhetsmässigt

visat sig utse lämpliga personer till kyrkoråd och till elektorer vid val av

lekmannaombud till kyrkomötet, måste de antagas kunna väl fylla sin uppgift

även vid utseende av elektorer som skall välja biskop. Det får därvid anses

naturligt, att endast sådana personer utses till elektorer, vilka »kan antagas vilja

främja församlingslivet». I flertalet fall torde ledamot av kyrkorådet komma att

utses. En viktig omständighet att beakta är vidare, att om valet överlämnas till

fullmäktige eller delegerade vinnes en betydande administrativ förenkling, därigenom

att särskilda delegeradeval i flerförsamlingspastoraten undvikes.

En nackdel med att överlämna valet till pastoratets beslutande organ består

onekligen däri att valet i några av de större städernas pastorat kommer att ske

på kyrkostämma. Tänkbart är givetvis, att i detta fall låta samfällighetens fullmäktige

välja elektorer för samtliga pastorat inom samfälligheten. Då emellertid

varje församling för sig förrättar val av elektor för val av kyrkomötesombud

på stämma och detta synes ha fungerat väl, finner jag att motsvarande förfarande

kan komma till användning vid nu ifrågavarande elektorsval. Också vid

bedömandet av behovet av en särskild ordning för här avsedda fall får man ha i

minnet att valet gäller elektor, inte biskop. Som jag nyss antytt blir det heller

inte fråga om något mera allmänt förekommande förfarande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Första lagutskottets utlåtande nr 52 år 1963

Röstningsförfarandet vid biskopsval

Beträffande biskopsvalskommitténs förslag rörande röstningsförfarandet ävensom

däröver avgivna remissyttranden får utskottet hänvisa till propositionen

s. 33—34.

Vid lagrådsremissen den 22 maj 1963 har föredraganden anfört:

Den nuvarande ordningen, enligt vilken samtliga tre på röstsedeln uppförda

namn tillerkännes samma röstvärde, har vid flera tillfällen utsatts för stark

kritik. Senast denna fråga behandlades av riksdagen framhöll första lagutskottet

(uti. 1949:17) att de skäl, som anförts för införande av en proportionell valmetod

vid andra val, också talade för att tillämpa en dylik metod vid val av

biskop och ärkebiskop. Framför allt framstod det för utskottet såsom ett bestämt

önskemål, att regler skapades, som bättre tillgodosåg minoriteternas intressen.

Skulle tidigare förslag om lekmäns deltagande i biskopsval komma att förverkligas,

blev helt nya röstningsregler erforderliga.

I direktiven för utredningen framhölls också att en blivande reform i detta

hänseende bör ha till syfte att låta biskopsförslaget vara ett personval, som ger

ett verkligt uttryck för de röstandes intentioner och som i tillbörlig grad tillgodoser

minoritetsgrupper bland väljarna. Sammanräkningsmetoden bör även

garantera, att Kungl. Maj:ts grundlagsenliga befogenhet att välja mellan tre

biskopskandidater i realiteten inte blir illusorisk.

Kommitténs förslag till ny sammanräkningsmetod eliminerar i huvudsak de

olägenheter som varit förenade med det nuvarande systemet, enligt vilket t. o. m.

en betydande minoritet inte haft möjlighet att få någon kandidat uppförd på

förslaget. Systemet har alltså givit möjligheter för en majoritet att helt sätta

sin prägel på valet. Kommitténs förslag har också fått ett genomgående gott

mottagande vid remissbehandlingen. Från ett par håll har ifrågasatts, om det

inte vore bättre att använda talserien 3—2—1 i stället för 1—1/2—1/s. Någon

egentlig nackdel är det dock inte enligt min mening, att man får räkna med

bråktal av röster. Tvärtom torde det av flera skäl vara lämpligt att steget mellan

det första och det andra namnet är större än mellan det andra och tredje.

Därigenom får den väljande möjlighet att ge klart uttryck för sin uppfattning

vem han anser vara inte bara lämplig utan också den lämpligaste. Förslaget

innebär vidare att en rimlig avvägning sker mellan majoritets- och minoritetsintressen,

så att olika uppfattningar kan komma till uttryck på biskopsförslaget.

Jag vill alltså förorda den av kommittén föreslagna ordningen för biskopsvalets

förrättande.

Ärkebiskopsval

För tidigare reformförslag rörande ärkebiskopsval ävensom för biskopsvalskommitténs

förslag i nu ifrågavarande hänseende och för remissyttrandena, såvitt

de avser berörda fråga, lämnas redogörelse i propositionen å s. 35—43.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 52 år 196S 17

Föredraganden har vid lagrådsremissen den 22 maj 1963 i förevarande hänseende

anfört:

I det föregående har behandlats frågan om biskopsval och hur lekmännen

skall beredas ett tillbörligt inflytande vid valet. Härvid har jag bortsett från

vilken ordning, som bör gälla för utseende av ärkebiskop, även om självfallet

också här spörsmålet om ökning av lekmannainflytandet bör beaktas. Ordningen

för ärkebiskopsval har nämligen alltid behandlats skild från vad som bör gälla

för utseende av övriga biskopar i kyrkan. Detta sammanhänger med ärkebiskopens

ställning som både stiftschef i Uppsala stift och den främste företrädaren

för den svenska kyrkan såväl utåt som inom kyrkan själv, bl. a. i biskopsmötet

och i de kyrkliga centralstyrelserna. Vid prövningen av spörsmålet om ordningen

för ärkebiskopsval måste därför den svåra frågan lösas, hur stort inflytandet på

valet Uppsala stifts väljare — präster och lekmän — skall ha i förhållande till

svenska kyrkan i övrigt.

Som framgått av den lämnade redogörelsen för tidigare reformförslag rörande

ärkebiskopsvalet har den gällande ordningen sedan lang tid tillbaka utsatts för

kritik. Allmänt har därvid ansetts, att ärkestiftet haft för litet inflytande vid

valet. För närvarande uppsätter fjorton valkorporationer var för sig förslag till

ärkebiskop, nämligen de tretton domkapitlen i rikets stift samt ärkestiftets

prästerskap. Ärkestiftets inflytande motsvarar således en sjundedel av de väljandes

hela röststyrka. Det bör i sammanhanget erinras om att detta inflytande

tidigare varit något större, då konsistorierna i Uppsala och Stockholm deltog i

valet. Den gällande ordningen har vidare kritiserats i det avseendet, att fjorton

korporationer avger var sin kollektiva röst.

I den från tid till annan förda diskussionen har huvudsakligen två utvägar

anvisats att söka nå en lösning av problemet. Den ena är att slopa den kollektiva

rösträkningen och endast låta personliga röster ligga till grund för förslaget.

Den andra utvägen är att ge ärkestiftets förslag ett förhöjt röstvärde. Kommittén

har stannat för ett förslag, som innebär att valkorporationernas antal minskas

till endast två, den ena representerande ärkestiftet och den andra svenska

kyrkan i övrigt, samt att ett system med personliga röster tillämpas inom vardera

korporationen, vilka båda får lika stort inflytande vid upprättandet av det

slutliga förslaget.

Kommitténs förslag får anses vara en utbyggnad av det förslag som 1933

framlades av ärkebiskopen Eidem. Tidigare förslag i ämnet har däremot

gått ut på att ärkestiftets förslag skulle ges ett förhöjt röstvärde. Det mest

genomarbetade av dessa förslag synes vara det som 1915 framlades inom justitiedepartementet

i form av en promemoria. Det förtjänar omnämnas att vid

remissbehandlingen av detta förslag rådde så gott som full enighet om att det

borde genomföras samt att också 1929 års kyrkomöte fann sig kunna biträda de

riktlinjer som dragits upp i promemorian.

Vid remissbehandlingen av det nu föreliggande förslaget har inte samma en
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Första lagutskottets utlåtande nr 52 år 1963

hällighet kommit till synes som då det gäller förslaget till biskopsval i övrigt,

även om flertalet remissinstanser godtagit vad kommittén föreslagit också i förevarande

del. De mera kritiska remissmyndigheterna har i huvudsak beträtt två

vägar. Salunda anser bl. a. domkapitlen i Göteborg och Härnösand, att riksintresset

bör ges ett större inflytande än stiftsintresset och i denna fråga ställer sig

också kammarkollegiet och domkapitlet i Uppsala tveksamma, även om de anser

sig böra acceptera förslaget om lika stort inflytande mellan de båda intressena.

Ett par remissinstanser har förklarat sig anse, att det inte går att komma fram

till en ändamålsenlig lösning av frågan, förrän det större spörsmålet om ärkebiskopsämbetets

karaktär och ställning inom svenska kyrkan blivit utredd.

Till vad sålunda förekommit vill jag först framhålla, att det för närvarande

— i vart fall inte så länge arbetet inom kyrka-statutredningen pågår — inte

kan komma i fråga att sammankoppla den nu föreliggande frågan med det

mera svårlösta och för kyrkans organisation genomgripande spörsmålet om

en annorlunda utformning av ärkebiskopens uppgifter och ställning. Ärendet

bör därför behandlas med utgångspunkt i den nu bestående organisationen, i

vilken ärkebiskopen dels är chef för Uppsala stift, dels därjämte företräder

svenska kyrkan i dess helhet.

Emellertid ger, som jag redan antytt, remissbehandlingen av kommitténs förslag

inte något entydigt besked; fastmera har de kritiska röster som höjts mot

förslaget gjort mig tveksam om kommittén kommit fram till den bästa lösningen

av problemet. Utan tvekan har de remissinstanser rätt som påpekat, att ärkebiskopens

uppgifter beträffande svenska kyrkan i sin helhet från tid till tid ökar

och att hans ställning i rikskyrkliga sammanhang allt starkare betonas. Jag vill

också framhålla, att i den tidigare diskussionen har så gott som alltid ansetts, att

riksintresset bör ha övervikt, även om Uppsala stifts inflytande i och för sig bör

ökas. Vidare bör erinras om att den av professorn Kjöllerström företagna utredningen

närmast ger vid handen, att några mera genomgripande åtgärder inte är

nödvändiga för att få till stånd en godtagbar avvägning av de båda intressena

samt att Kjöllerströms uppfattning härvidlag godtagits av flertalet domkapitel.

Vid mitt övervägande av de hithörande problemen har jag funnit mig böra

stanna inför att förorda en mindre genomgripande förändring av den nuvarande

ordningen än den kommittén föreslagit. Jag vill därvid anknyta till tidigare av

bl. a. kyrkomötet godtagna förslag att behålla den kollektiva röstningen men

— med bibehållande av en viss övervikt för riksintresset — ge Uppsala stifts

förslag ett förhöjt röstvärde.

Olika åsikter kan naturligtvis göra sig gällande hur långt man bör sträcka sig

för att tillgodose ärkestiftets intressen. Enighet torde dock råda därom, att

detta bör vara så stort, att åtminstone ett av stiftet föreslaget namn kan komma

med på det slutliga förslaget. Härutöver torde den exakta avvägningen vara

rätt vansklig att göra, även om man — med beaktande av de förändringar som

I

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Första lagutskottets utlåtande nr 52 år 1963

inträtt — kan ha god hjälp i tidigare framlagda förslag. Innan denna avvägning

sker synes det mig dock nödvändigt att bestämma dels hur valkorporationen för

ärkestiftet skall vara beskaffad, dels hur många andra valkorporationer än detta

stift, som skall deltaga i valet.

Jag finner det naturligt, att den korporation, som skall representera Uppsala

stift, bygges upp på samma sätt som valkorporationen i andra stift. Det under

remissbehandlingen inom bl. a. domkapitlet i Uppsala framförda önskemålet att

detta domkapitel skall få deltaga i röstningen i riksdelen av valmanskåren

— dvs. i den nu avhandlade ordningen få rösta för sig som egen valkorporation

i likhet med de andra domkapitlen — finner jag med hänsyn härtill inte kunna

tillgodoses. Det torde inte med fog kunna göras gällande, att domkapitlet mera

företräder ett riksintresse än intressena inom sitt eget stift. En annan sak är att

förhållandet kan beaktas vid avvägningen av det förhöjda röstvärde, som ärkestiftets

förslag bör ges.

Flera remissinstanser har påyrkat, att de svenska utlandsförsamlingarna och

deras prästerskap skall få rösträtt vid ärkebiskopsval. Nämnda församlingar

lyder under domkapitlet i Uppsala. Jag finner också flera av de skäl som anförts

för en sådan ordning vägande. Med hänsyn till bl. a. de skiftande reglerna om

medlemskap i dessa församlingar torde det för närvarande inte vara möjligt att

låta lekmännen i församlingarna deltaga i valet. Detta förhållande behöver dock

inte utesluta, att församlingarnas kyrkoherdar — till antalet sju — får rösträtt.

Jag vill därför förorda, att dessa präster ingår i valkorporationen för Uppsala

stift.

Vad så angår den del av valmanskåren, som skall representera svenska kyrkan

i övrigt, har kommittén föreslagit, att domkapitlen samt ledamöterna i de tre

kyrkliga centralstyrelserna skall deltaga i valet. När det gäller domkapitlen

biträder jag förslaget och vill i sammanhanget endast erinra om att till följd

av vad jag tidigare förordat rösträtten för de teologiska fakulteternas samtliga

professorer inte vidare kommer att bestå.

Mot rösträtt för ledamöterna i de tre kyrkliga centralstyrelserna har kammarkollegiet

invänt, att styrelserna inte är inordnade i svenska kyrkans organisation

på samma sätt som domkapitlen. Jag delar på anförda skäl kollegiets uppfattning

och finner det inte lämpligt att nu låta dessa styrelser deltaga i valet. Såsom

domkapitlet i Stockholm påpekat, torde flera av ledamöterna i styrelserna

kunna utöva inflytande vid valet genom att rösta i egenskap av ledamot i domkapitel.

Det anförda föranleder mig alltså att föreslå en ordning, enligt vilken ärkebiskopsvalet

skall förrättas dels inom Uppsala stift av en valkorporation, som

är i huvudsak sammansatt på samma sätt som föreslagits beträffande biskopsval

i allmänhet, dvs. av domkapitlets ledamöter, de flesta av stiftets präster — jämte

utlandskyrkoherdarna — samt elektorer för stiftets lekmän, dels av domkapitlen

i övriga stift, av vilka vart och ett för sig skall utgöra en valkorporation.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Första lagutskottets utlåtande nr 52 år 1963

Med utgångspunkt i denna organisation finner jag, efter gjorda beräkningar,

att avvägningen mellan det inflytande Uppsala stift bör ha och det intresse som

företrädes av svenska kyrkan i övrigt bör göras så, att förslaget från valkorporationen

i stiftet ges ett sex gånger så högt röstvärde som ett vart av

domkapitlens. Härvid ges riksintresset en övervikt samtidigt som garantier

torde skapas, att stiftets uppfattning kommer till uttryck på det slutliga förslaget.

Det av kommittén föreslagna tillvägagångssättet vid röstavgivning, röstsammanräkning

och upprättande av förslag finner jag i allt väsentligt kunna

tillämpas även vid den nu förordade ordningen för val av ärkebiskop. Poängvärdena

blir således för ärkestiftets förslag 6 för det första namnet på förslaget,

3 för det andra och 2 för det tredje, under det att namnen på varje domkapitels

förslag graderas enligt den vanliga skalan 1—V2—V3 i den ordning de förekommer.

Specialmotivering till de till kyrkomötet hänskjutna lagförslagen återfinnes

å s. 47—52 i propositionen, vartill utskottet får hänvisa.

De av kyrkomötet antagna förslagen

Det av kyrkomötet antagna förslaget till lag om biskopsval skiljer sig från

det till kyrkomötet hänskjutna förslaget sakligt i följande hänseenden.

I valkorporationen vid biskopsval skall ingå, utöver de i Kungl. Maj :ts förslag

angivna prästerna, också präst, som vid tidpunkten för valet är anställd såsom

föreståndare för diakonianstalt, vilken är belägen inom stiftet.

Vid ärkebiskopsval skall i ärkestiftets valkorporation också ingå de tre präster,

som vid tidpunkten för valet är anställda som direktor för missionsstyrelsen,

direktor för diakonistyrelsen samt generalsekreterare vid sjömansvårdsstyrelsen.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skall i varje pastorat utses lekmannaelektorer

till det antal, som motsvarar i pastoratet inrättade tjänster såsom församlingspräst.

Kyrkomötet har begränsat denna valkorporation så till vida, att tjänster

som är obesatta och inte heller uppehälles av vikarie inte får medräknas.

I några kyrkliga samfälligheter, i vilka de särskilda församlingarna — vilka

utgör s. k. enförsamlingspastorat — inte har fullmäktige, skall enligt Kungl.

Maj:ts förslag val av elektorer ske på kyrkostämma. Kyrkomötet har föreslagit,

att valet i dessa fall skall förrättas av kyrkorådet eller, om inte heller sådant

finnes, på sätt Kungl. Maj:t förordnar. Vid kyrkorådets val av elektorer får

präst, som är röstberättigad vid biskopsvalet, inte deltaga.

Beträffande kyrkomötets särskilda utskotts behandling av de till kyrkomötet

hänskjutna lagförslagen får utskottet hänvisa till redogörelse i propositionen å

s. 56—108.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Första lagutskottets utlåtande nr 52 år 1963

Lagrådet har i sitt yttrande över det av kyrkomötet för dess del godkända

förslag till lag om biskopsval, i vad detta skiljer sig från det till kyrkomötet

hänskjutna förslaget, närmare berört allenast 5 §. I övrigt har lagrådet lämnat

förslaget utan erinran.

Lagrådets nämnda yttrande redovisas i propositionen å s. 110, vartill utskottet

får hänvisa.

Föredraganden har beträffande de av kyrkomötet föreslagna ändringarna anfört:
De

av kyrkomötet föreslagna ändringarna i Kungl. Maj:ts lagförslag innebär

inte sådana principiella avsteg från förslaget, att de rubbar grundsatserna däri.

Jag har inget att invända mot att i valkorporationen får ingå ytterligare det

fåtal präster, kyrkomötet föreslagit.

Vad angår den av kyrkomötet föreslagna begränsningen i vissa fall av antalet

lekmannaelektorer i valkorporationen kan jag hysa förståelse för de skäl

som anförts till stöd härför. Att jag likväl ställer mig tveksam till förslaget sammanhänger

med att den av Kungl. Maj:t föreslagna ordningen, som utmärker

sig för enkelhet och fasthet, uppmjukas på ett sätt, som kan medföra risker för

att fel begås vid elektorsvalet. Såsom särskilda utskottet uttalat och lagrådet

ytterligare framhållit torde dock av Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter kunna

ge erforderlig vägledning och stadga i förevarande avseende. Jag vill härvid

särskilt framhålla lagrådets uttalande, att domkapitlen ålägger sig återhållsamhet

i fråga om förordnanden, som skulle rubba den av domkapitlet verkställda

beräkningen av antalet lekmannaelektorer. Jag vill vidare uttala det angelägna

i att vid förordnanden av vikarier på vakanta tjänster vid tidpunkt, då biskopsval

är förestående, i första hand tjänster i de s. k. enprästpastoraten kommer

i fråga, så att inte genom en vakans på sådan tjänst pastoratets lekmän helt

utestänges från att deltaga i biskopsvalet. En erinran härom torde böra inflyta

i anvisningar till domkapitlen rörande valets förberedande och förrättande. I

betraktande av det nu anförda vill jag inte motsätta mig den av kyrkomötet

föreslagna ändringen.

Kyrkomötets förslag, att i några av de kyrkliga samfälligheterna i vilka kyrkofullmäktige

saknas i de särskilda församlingarna — tillika utgörande pastorat —

kyrkorådet i stället för kyrkostämman skall förrätta elektorsvalet, torde innebära

en sådan fördel i praktiskt avseende, att detsamma uppväger avsteget från

den av Kungl. Maj:t föreslagna principen, att valet alltid skall förrättas av det

representativa kyrkokommunala organet. Jag anser mig därför kunna godtaga

kyrkomötets förslag.

Vad beträffar övriga av kyrkomötet föreslagna ändringar i Kungl. Maj:ts lagförslag

är dessa en följd av nu av mig berörda ändringsförslag eller också av

redaktionell natur. Mot dessa har jag ingen erinran.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Första lagutskottets utlåtande nr 52 år 1963

Utskottet

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj.ts nu framlagda

förslag och får därför hemställa,

att förevarande proposition, nr 195, måtte av riksdagen

bifallas.

Stockholm den 28 november 1963

På första lagutskottets vägnar:

INGRID GÄRDE WIDEMAR

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Ahlkvist, Per-Olof Hanson, Arvidson,

Hilding, Wikner, Svanström, Lundin och Palm:

från andra kammaren: fru Gärde Widemar, herr Landgren, fru Johansson,

herrar Svensson i Vä, Ekström i Björkvik, Gustafsson i Borås, fru Löfqvist och

herr Fröding.

Ivar Haeggströms Tryckeri AB • Stockholm 19G3

632392

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:419 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ;proposition med förslag till lag om biskopsval, m. m. a1 i texten