Utlåtande i anledning av väckta motioner om befrielse i vissa fall från skyldighet att upprätta bouppteckning. Första lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 31 i första kammaren av herr Sundin och nr 37 i andra kammaren av herr Börjesson i Falköping m. fl.
1963-02-26 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1963:6, Utlåtande i anledning av väckta motioner om befrielse i vissa fall från skyldighet att upprätta bouppteckning. Första lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 31 i första kammaren av herr Sundin och nr 37 i andra kammaren av herr Börjesson i Falköping m. fl.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande nr 6 år 1963
1
Nr 6
Utlåtande i anledning av väckta motioner om befrielse i vissa fall
från skyldighet att upprätta bouppteckning.
Första lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nr 31 i första kammaren av herr Sundin och nr 37
i andra kammaren av herr Börjesson i Falköping m. fl. I motionerna, vilka
är likalydande, hemställes att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t
anhålla om utredning i syfte att ge domstol rätt att under vissa omständigheter
medge befrielse från skyldighet att upprätta och inge bouppteckning.
Beträffande skälen för motionärernas hemställan får utskottet hänvisa
till motionen 11:37.
Gällande bestämmelser
Enligt bestämmelser i 20 kap. ärvdabalken skall bouppteckning upprättas
efter varje avliden person. Hithörande bestämmelser innebär i huvudsak,
att bouppteckning skall förrättas sist tre månader efter dödsfallet samt att
bouppteckningen inom en månad efter upprättandet skall ingivas till vederbörande
domstol för inregistrering. Bouppteckningen skall förrättas av två
gode män. Det ankommer på dödsbodelägare, som har egendomen i sin vård,
eller ock boutredningsman eller testamentsexekutör att bestämma tid och
ort för bouppteckningen samt att utse de gode männen. Omhändertages ej
egendomen av delägare, boutredningsman eller testamentsexekutör, ankommer
det på annan, som enligt 18 kap. 2 § ärvdabalken har egendomen i sin
vård, att föranstalta om bouppteckning (bl. a. husfolk, husvärd, polismyndighet,
av rätten särskilt förordnad god man). Det åligger rätten att tillse,
att bouppteckning inom laga tid förrättats och ingivits. För att framtvinga
bouppteckningspliktens fullgörande äger rätten förelägga vite eller, där bouppteckning
ej skett, förordna någon att föranstalta därom. Yppas efter bouppteckningens
förrättande ny tillgång eller gäld eller annan felaktighet i
bouppteckningen, skall inom en månad uppgöras s. k. tilläggsbouppteckning.
Vid inregistrering av bouppteckning eller tilläggsbouppteckning skall
domstolen fastställa den skatt, som skall erläggas jämlikt reglerna i kungl.
förordningen den 6 juni 1941 om arvsskatt och gåvoskatt.
Bthang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 1 avd. Nr 6
2 Första lagutskottets utlåtande nr 6 år 1963
Historik
I samband med boutredningslagens tillkomst övervägdes frågan, huruvida
bouppteckning är erforderlig när boets egendom är ringa. I sitt år 1932 avgivna
förslag till lag om boutredning och arvskifte anförde lagberedningen
bland annat följande:
Hos oss torde också vid åtskilliga underrätter den praxis tillämpas, att
fordran på bouppteckning eftergives, när enligt tillgängliga uppgifter tillgångarna
äro så obetydliga, att de ej förslå till annat än gäldande av begravningskostnaderna
och andra utgifter i anledning av dödsfallet. Huruvida
denna praxis kan anses överensstämma med lagens mening, får anses tvivelaktigt.
I varje fall synes den ej böra medgivas för framtiden. Enligt lagberedningens
åsikt hör det till god ordning att, också när varken gäld eller tillgångar
finnas genom bouppteckning fastslås, vilka som äro dödsbodelägare,
samt att Övriga uppgifter lämnas, vilka skola förekomma i bouppteckningen.’
Ny gäld liksom nya tillgångar kunna nämligen sedermera yppa sig, och
då ar det till gagn, att redan i samband med dödsfallet dessa uppgifter blivit
fastslagna. I många hithörande fall är en bouppteckningsförrättning av nöden
till vinnande av klarhet angående den verkliga ställningen. En regel,
som avsåge befrielse från bouppteckningsplikt, då boet kunde anses vara
ringa, synes även ur den synpunkten betänklig, att ovisshet om bouppteckningspliktens
förhandenvaro stundom kunde uppkomma.
Frågan togs på nytt upp till behandling av ärvdabalkssakkunniga i deras
år 19Ö4 avgivna förslag till ärvdabalk. Från olika håll hade nämligen framställts
önskemål att befrielse från bouppteckningsplikt skulle kunna medgivas
under vissa omständigheter. Det hade visat sig svårt att få till stånd
bouppteckning när den avlidne vore en medellös, på ålderdomshem avliden
person eller då eljest den avlidne varken efterlämnat nämnvärda tillgångar
eller annan skuld än till hemkommunen för åtnjuten socialvård. I dylika
fall hade bouppteckningen praktiskt sett icke någon uppgift att fylla. Den
för bouppteckningen erforderliga släktutredningen erbjöde ej sällan stora
svårigheter. Ofta medförde det mycket besvär att få kontakt med den avlidnes
anhöriga. Dessa vore stundom spridda över hela landet; en och annan
bodde utom riket, vanligen i Amerika.
Ärvdabalkssakkunniga erinrade om lagberedningens ställningstagande
och anförde vidare:
Enligt de sakkunnigas mening föreligger ej heller nu anledning till annat
bedömande. På de av lagberedningen anförda skälen måste det anses vara
av varde att den obligatoriska bouppteckningsplikten upprätthålles. I själva
verket torde denna plikts fullgörande endast i undantagsfall föranleda mera
avsevärt besvär. Då den avlidnes egendom ej omhändertages av dödsbodelagare,
skall enligt 2 § andra stycket i förevarande kapitel annan, som är
narmast till att omhändertaga egendomen, föranstalta om bouppteckning. I
Första lagutskottets utlåtande nr 6 År 1963
3
de fall varom här är fråga torde det ofta vara naturligt att uppgiften ankommer
på en socialvårdstjänsteman. Hos vederbörande pastorsämbete kan
denne, även om han ej får upplysning om samtliga dödsbodelägare, åtminstone
erhålla kännedom om någon som i sin tur kan lämna uppgift om de
övrigas namn och adresser. Om det visar sig omöjligt att utan omgång få
reda på viss dödsbodelägares adress, torde beträffande denne kunna antecknas
att han vistas på okänd ort. Då det är uppenbart att den avlidnes tillgångar
äro obetydliga och att skulden för åtnjuten socialvård i varje fall
uppgår till väsentligt högre belopp, kan det nämligen icke vara rimligt att
alltför stor möda nedlägges på att efterforska delägarnas adresser. Någon
kallelse å den som vistas på okänd ort kan givetvis icke ske, och eftersom
denne i realiteten icke erhåller något arv, torde ej heller kungörelse jämlikt
16 kap. i förslaget behöva utfärdas.
Under remissbehandlingen av ärvdabalkssakkunnigas förslag berördes
förevarande fråga endast av Föreningen Sveriges häradshövdingar, som ansåg
att trots de goda skäl, som åberopats för de sakkunnigas avvisande
ståndpunkt, man beträffande avlidna, som icke efterlämnat några tillgångar
eller allenast obetydliga tillgångar och skulder, ofta skulle kunna — utan
att beaktansvärda olägenheter bleve följden — ersätta det fullständiga bouppteckningsförfarandet
med åtgärder av enklare art.
Vid lagrådsremissen av förslaget till ärvdabalk förklarade föredragande
departementschefen, att de sakkunniga enligt hans mening anfört bärande
skäl för sin uppfattning, att den obligatoriska bouppteckningsplikten borde
upprätthållas, och att han därför icke kunde tillmötesgå det av häradshövdingeföreningen
framförda önskemålet om vissa lättnader i denna plikt.
Vid 1961 års riksdag väcktes motioner (1:497 och 11:577) i, utom annat,
samma ämne som det nu ifrågavarande. Motionerna, som behandlades av
första lagutskottet, blev föremål för remissförfarande. Flertalet av remissinstanserna,
Stockholms rådhusrätt, Sveriges advokatsamfund m. fl., fann
den av motionärerna begärda utredningen påkallad, medan Föreningen Sveriges
häradshövdingar avstyrkte motionärernas hemställan. I fråga om det
närmare innehållet i angivna remissyttranden får utskottet hänvisa till sitt
utlåtande nr 21 år 1961.
Utskottet hemställde i sitt av riksdagen godkända utlåtande, att motionerna
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. I utlåtandet anförde
utskottet, bland annat, följande:
Vad beträffar motionärernas yrkande om en uppmjukning av bouppteckningsplikten,
framgår av den ovan lämnade redogörelsen, att hithörande
problem övervägts redan av lagberedningen 1932 och på nytt tagits upp till
granskning vid utarbetandet av ärvdabalken samt att de skäl, som motionärerna
nu andragit till stöd för sin uppfattning, i huvudsak har åberopats
redan i den tidigare debatten, dock utan att vinna beaktande. De svårigheter,
som enligt motionärerna är förenade med gällande bouppteckningsplikt, synes
ej heller för närvarande kunna påkalla ett ändrat ståndpunktstagande.
4 Första lagutskottets utlåtande nr 6 år 1963
Såsom advokatsamfundet framhåller i sitt yttrande, kan det sägas, att en
bouppteckning i de av motionärerna angivna fallen icke har någon nämnvärd
praktisk funktion att fylla, men å andra sidan måste beaktas, att bo
SCkn^eilartaVT,
g^ndlä^ande betydelse för alla, som har intressen att
ranHka 1 fodsb(?.et; °et kan darfor icke förväntas, att en ändring av hithönTaot
Ä.!fIlgt d,e »V ™otlonarerna angivna riktlinjerna skulle medföra
ågot påtagligt minskat arbete med boutredningarna. Härtill kommer att de
bouppteckningar, varom här är fråga, redan nu i de flesta fall är föga arbetskravande
Såsom framgår av ärvdabalkssakkunnigas ovan återgivna uttalande,
kan det icke vara rimligt att kräva, att då tillgångarna är obetydliga
Härni V t* nedlägges för att efterforska dödsbodelägares adressen
Härtill kommer att avfattandet av den skriftliga bouppteckningen underlättas
genom olika blankettformulär.
I en vid utlåtandet fogad reservation förordades en utredning i det av mo
tionärerna angivna syftet.
Utskottet
Enligt ärvdabalkens bestämmelser skall bouppteckning utan undantag
upprättas efter avliden person.
Motionärerna framställer önskemål om utredning i syfte att ge domstol
ratt att medge befrielse från skyldigheten att upprätta och inge bouppteckning
i fall, då den avlidne är medellös och saknar kända arvingar, då den
avlidne ar ett litet barn, som saknar tillgångar, eller då andra liknande omständigheter
föreligger.
En uppmjukning av bouppteckningsskyldigheten har, såsom framgår av
vad ovan upptagits, vid flera tillfällen varit under övervägande. De skäl
som motionärerna nu andragit till stöd för sin uppfattning, har i huvudsak
aberopats redan under den tidigare debatten; senast i samband med motioner
i frågan vid 1961 års riksdag. Första lagutskottet fann vid sistnämnda
tillfälle i sitt av riksdagen godkända utlåtande ej sådana omständigheter ha
förebringats, att en ändring av den av lagberedningen och ärvdabalkssakkunniga
intagna ståndpunkten, att den obligatoriska bouppteckningsplikten
borde bibehållas, kunde anses påkallad. Utskottet erinrade jämväl om att
de bouppteckningar, varom det var fråga, i allmänhet fordrade föga omfattande
utredningar och ofta kunde avfattas jämlikt förefintliga blankettformulär.
Utskottet, som ej finner skäl att biträda det i förevarande motioner framförda
önskemålet, vill framhålla, utöver vad tidigare anförts till stöd för bibehållande
av den obligatoriska bouppteckningsplikten, att det kan antagas
att det av motionärerna ifrågasatta förfarandet i många fall ej skulle medföra
någon egentlig förenkling. Den utredning som i allt fall måste göras
för att domstolen skall kunna bedöma, huruvida bouppteckning skall upprättas
eller ej, kan nämligen förutsättas få sådan omfattning, att den ej
Första lagutskottets utlåtande nr 6 år 1963
5
skulle väsentligen skilja sig från den utredning som för närvarande verkställes,
då fråga är om avliden som saknar tillgångar.
Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motioner, 1:31 och 11:37, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 26 februari 1963
På första lagutskottets vägnar:
INGRID GÄRDE WIDEMAR
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Nyström, Per-Olof Hanson*, Arvidson,
Erik Svedberg, fröken Mattson*, herrar Ferdinand Nilsson, Hilding och
Wikner;
från andra kammaren: fru Gärde Widemar, herr Landgren, fru Boman,
herrar Svensson i Vä, Gustafsson i Borås, fru Löfqvist*, fröken Bergegren
och fröken Andersson i Strängnäs.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Nilsson, Ferdinand, Svensson i Vä och Gustafsson i Borås, vilka
ansett att utskottets utlåtande och hemställan bort ha följande lydelse:
»Enligt ärvdabalkens bestämmelser---lika med utskottet ----
avliden person.
Motionärerna framställer — — — lika med utskottet ----omständig
heter
föreligger.
En uppmjukning--- — lika med utskottet--— 1961 års riksdag.
Vid sistnämnda riksdagsbehandling ställde sig, såsom framgår av den ovan
lämnade redogörelsen, flertalet remissinstanser positivt till det av motionärerna
då framförda önskemålet. Utskottet delar den i förevarande motioner
uttalade uppfattningen, att det i vissa fall kan sakna praktisk betydelse
att efter avliden person upprätta fullständig bouppteckning. Det föreligger
därför skäl att låta utreda de praktiska förutsättningarna för att införa
befogenhet för domstol att i vissa fall medgiva befrielse från gällande
bouppteckningsplikt.
Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motioner, 1:31
och 11:37, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
utredning i syfte att ge domstol rätt att under vissa omständigheter
medge befrielse från skyldighet att upprätta och
inge bouppteckning.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.