Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om befrielse i vissa fall från skyldighet att upprätta bouppteckning. Första lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 31 i första kammaren av herr Sundin och nr 37 i andra kammaren av herr Börjesson i Falköping m. fl.

1963-02-26 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1963:6, Utlåtande i anledning av väckta motioner om befrielse i vissa fall från skyldighet att upprätta bouppteckning. Första lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 31 i första kammaren av herr Sundin och nr 37 i andra kammaren av herr Börjesson i Falköping m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 6 år 1963

1

Nr 6

Utlåtande i anledning av väckta motioner om befrielse i vissa fall

från skyldighet att upprätta bouppteckning.

Första lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 31 i första kammaren av herr Sundin och nr 37

i andra kammaren av herr Börjesson i Falköping m. fl. I motionerna, vilka

är likalydande, hemställes att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t

anhålla om utredning i syfte att ge domstol rätt att under vissa omständigheter

medge befrielse från skyldighet att upprätta och inge bouppteckning.

Beträffande skälen för motionärernas hemställan får utskottet hänvisa

till motionen 11:37.

Gällande bestämmelser

Enligt bestämmelser i 20 kap. ärvdabalken skall bouppteckning upprättas

efter varje avliden person. Hithörande bestämmelser innebär i huvudsak,

att bouppteckning skall förrättas sist tre månader efter dödsfallet samt att

bouppteckningen inom en månad efter upprättandet skall ingivas till vederbörande

domstol för inregistrering. Bouppteckningen skall förrättas av två

gode män. Det ankommer på dödsbodelägare, som har egendomen i sin vård,

eller ock boutredningsman eller testamentsexekutör att bestämma tid och

ort för bouppteckningen samt att utse de gode männen. Omhändertages ej

egendomen av delägare, boutredningsman eller testamentsexekutör, ankommer

det på annan, som enligt 18 kap. 2 § ärvdabalken har egendomen i sin

vård, att föranstalta om bouppteckning (bl. a. husfolk, husvärd, polismyndighet,

av rätten särskilt förordnad god man). Det åligger rätten att tillse,

att bouppteckning inom laga tid förrättats och ingivits. För att framtvinga

bouppteckningspliktens fullgörande äger rätten förelägga vite eller, där bouppteckning

ej skett, förordna någon att föranstalta därom. Yppas efter bouppteckningens

förrättande ny tillgång eller gäld eller annan felaktighet i

bouppteckningen, skall inom en månad uppgöras s. k. tilläggsbouppteckning.

Vid inregistrering av bouppteckning eller tilläggsbouppteckning skall

domstolen fastställa den skatt, som skall erläggas jämlikt reglerna i kungl.

förordningen den 6 juni 1941 om arvsskatt och gåvoskatt.

Bthang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 1 avd. Nr 6

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första lagutskottets utlåtande nr 6 år 1963

Historik

I samband med boutredningslagens tillkomst övervägdes frågan, huruvida

bouppteckning är erforderlig när boets egendom är ringa. I sitt år 1932 avgivna

förslag till lag om boutredning och arvskifte anförde lagberedningen

bland annat följande:

Hos oss torde också vid åtskilliga underrätter den praxis tillämpas, att

fordran på bouppteckning eftergives, när enligt tillgängliga uppgifter tillgångarna

äro så obetydliga, att de ej förslå till annat än gäldande av begravningskostnaderna

och andra utgifter i anledning av dödsfallet. Huruvida

denna praxis kan anses överensstämma med lagens mening, får anses tvivelaktigt.

I varje fall synes den ej böra medgivas för framtiden. Enligt lagberedningens

åsikt hör det till god ordning att, också när varken gäld eller tillgångar

finnas genom bouppteckning fastslås, vilka som äro dödsbodelägare,

samt att Övriga uppgifter lämnas, vilka skola förekomma i bouppteckningen.’

Ny gäld liksom nya tillgångar kunna nämligen sedermera yppa sig, och

då ar det till gagn, att redan i samband med dödsfallet dessa uppgifter blivit

fastslagna. I många hithörande fall är en bouppteckningsförrättning av nöden

till vinnande av klarhet angående den verkliga ställningen. En regel,

som avsåge befrielse från bouppteckningsplikt, då boet kunde anses vara

ringa, synes även ur den synpunkten betänklig, att ovisshet om bouppteckningspliktens

förhandenvaro stundom kunde uppkomma.

Frågan togs på nytt upp till behandling av ärvdabalkssakkunniga i deras

år 19Ö4 avgivna förslag till ärvdabalk. Från olika håll hade nämligen framställts

önskemål att befrielse från bouppteckningsplikt skulle kunna medgivas

under vissa omständigheter. Det hade visat sig svårt att få till stånd

bouppteckning när den avlidne vore en medellös, på ålderdomshem avliden

person eller då eljest den avlidne varken efterlämnat nämnvärda tillgångar

eller annan skuld än till hemkommunen för åtnjuten socialvård. I dylika

fall hade bouppteckningen praktiskt sett icke någon uppgift att fylla. Den

för bouppteckningen erforderliga släktutredningen erbjöde ej sällan stora

svårigheter. Ofta medförde det mycket besvär att få kontakt med den avlidnes

anhöriga. Dessa vore stundom spridda över hela landet; en och annan

bodde utom riket, vanligen i Amerika.

Ärvdabalkssakkunniga erinrade om lagberedningens ställningstagande

och anförde vidare:

Enligt de sakkunnigas mening föreligger ej heller nu anledning till annat

bedömande. På de av lagberedningen anförda skälen måste det anses vara

av varde att den obligatoriska bouppteckningsplikten upprätthålles. I själva

verket torde denna plikts fullgörande endast i undantagsfall föranleda mera

avsevärt besvär. Då den avlidnes egendom ej omhändertages av dödsbodelagare,

skall enligt 2 § andra stycket i förevarande kapitel annan, som är

narmast till att omhändertaga egendomen, föranstalta om bouppteckning. I

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 6 År 1963

3

de fall varom här är fråga torde det ofta vara naturligt att uppgiften ankommer

på en socialvårdstjänsteman. Hos vederbörande pastorsämbete kan

denne, även om han ej får upplysning om samtliga dödsbodelägare, åtminstone

erhålla kännedom om någon som i sin tur kan lämna uppgift om de

övrigas namn och adresser. Om det visar sig omöjligt att utan omgång få

reda på viss dödsbodelägares adress, torde beträffande denne kunna antecknas

att han vistas på okänd ort. Då det är uppenbart att den avlidnes tillgångar

äro obetydliga och att skulden för åtnjuten socialvård i varje fall

uppgår till väsentligt högre belopp, kan det nämligen icke vara rimligt att

alltför stor möda nedlägges på att efterforska delägarnas adresser. Någon

kallelse å den som vistas på okänd ort kan givetvis icke ske, och eftersom

denne i realiteten icke erhåller något arv, torde ej heller kungörelse jämlikt

16 kap. i förslaget behöva utfärdas.

Under remissbehandlingen av ärvdabalkssakkunnigas förslag berördes

förevarande fråga endast av Föreningen Sveriges häradshövdingar, som ansåg

att trots de goda skäl, som åberopats för de sakkunnigas avvisande

ståndpunkt, man beträffande avlidna, som icke efterlämnat några tillgångar

eller allenast obetydliga tillgångar och skulder, ofta skulle kunna — utan

att beaktansvärda olägenheter bleve följden — ersätta det fullständiga bouppteckningsförfarandet

med åtgärder av enklare art.

Vid lagrådsremissen av förslaget till ärvdabalk förklarade föredragande

departementschefen, att de sakkunniga enligt hans mening anfört bärande

skäl för sin uppfattning, att den obligatoriska bouppteckningsplikten borde

upprätthållas, och att han därför icke kunde tillmötesgå det av häradshövdingeföreningen

framförda önskemålet om vissa lättnader i denna plikt.

Vid 1961 års riksdag väcktes motioner (1:497 och 11:577) i, utom annat,

samma ämne som det nu ifrågavarande. Motionerna, som behandlades av

första lagutskottet, blev föremål för remissförfarande. Flertalet av remissinstanserna,

Stockholms rådhusrätt, Sveriges advokatsamfund m. fl., fann

den av motionärerna begärda utredningen påkallad, medan Föreningen Sveriges

häradshövdingar avstyrkte motionärernas hemställan. I fråga om det

närmare innehållet i angivna remissyttranden får utskottet hänvisa till sitt

utlåtande nr 21 år 1961.

Utskottet hemställde i sitt av riksdagen godkända utlåtande, att motionerna

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. I utlåtandet anförde

utskottet, bland annat, följande:

Vad beträffar motionärernas yrkande om en uppmjukning av bouppteckningsplikten,

framgår av den ovan lämnade redogörelsen, att hithörande

problem övervägts redan av lagberedningen 1932 och på nytt tagits upp till

granskning vid utarbetandet av ärvdabalken samt att de skäl, som motionärerna

nu andragit till stöd för sin uppfattning, i huvudsak har åberopats

redan i den tidigare debatten, dock utan att vinna beaktande. De svårigheter,

som enligt motionärerna är förenade med gällande bouppteckningsplikt, synes

ej heller för närvarande kunna påkalla ett ändrat ståndpunktstagande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första lagutskottets utlåtande nr 6 år 1963

Såsom advokatsamfundet framhåller i sitt yttrande, kan det sägas, att en

bouppteckning i de av motionärerna angivna fallen icke har någon nämnvärd

praktisk funktion att fylla, men å andra sidan måste beaktas, att bo
SCkn^eilartaVT,

g^ndlä^ande betydelse för alla, som har intressen att

ranHka 1 fodsb(?.et; °et kan darfor icke förväntas, att en ändring av hithönTaot

Ä.!fIlgt d,e »V ™otlonarerna angivna riktlinjerna skulle medföra

ågot påtagligt minskat arbete med boutredningarna. Härtill kommer att de

bouppteckningar, varom här är fråga, redan nu i de flesta fall är föga arbetskravande

Såsom framgår av ärvdabalkssakkunnigas ovan återgivna uttalande,

kan det icke vara rimligt att kräva, att då tillgångarna är obetydliga

Härni V t* nedlägges för att efterforska dödsbodelägares adressen

Härtill kommer att avfattandet av den skriftliga bouppteckningen underlättas

genom olika blankettformulär.

I en vid utlåtandet fogad reservation förordades en utredning i det av mo

tionärerna angivna syftet.

Utskottet

Enligt ärvdabalkens bestämmelser skall bouppteckning utan undantag

upprättas efter avliden person.

Motionärerna framställer önskemål om utredning i syfte att ge domstol

ratt att medge befrielse från skyldigheten att upprätta och inge bouppteckning

i fall, då den avlidne är medellös och saknar kända arvingar, då den

avlidne ar ett litet barn, som saknar tillgångar, eller då andra liknande omständigheter

föreligger.

En uppmjukning av bouppteckningsskyldigheten har, såsom framgår av

vad ovan upptagits, vid flera tillfällen varit under övervägande. De skäl

som motionärerna nu andragit till stöd för sin uppfattning, har i huvudsak

aberopats redan under den tidigare debatten; senast i samband med motioner

i frågan vid 1961 års riksdag. Första lagutskottet fann vid sistnämnda

tillfälle i sitt av riksdagen godkända utlåtande ej sådana omständigheter ha

förebringats, att en ändring av den av lagberedningen och ärvdabalkssakkunniga

intagna ståndpunkten, att den obligatoriska bouppteckningsplikten

borde bibehållas, kunde anses påkallad. Utskottet erinrade jämväl om att

de bouppteckningar, varom det var fråga, i allmänhet fordrade föga omfattande

utredningar och ofta kunde avfattas jämlikt förefintliga blankettformulär.

Utskottet, som ej finner skäl att biträda det i förevarande motioner framförda

önskemålet, vill framhålla, utöver vad tidigare anförts till stöd för bibehållande

av den obligatoriska bouppteckningsplikten, att det kan antagas

att det av motionärerna ifrågasatta förfarandet i många fall ej skulle medföra

någon egentlig förenkling. Den utredning som i allt fall måste göras

för att domstolen skall kunna bedöma, huruvida bouppteckning skall upprättas

eller ej, kan nämligen förutsättas få sådan omfattning, att den ej

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 6 år 1963

5

skulle väsentligen skilja sig från den utredning som för närvarande verkställes,

då fråga är om avliden som saknar tillgångar.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:31 och 11:37, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 februari 1963

På första lagutskottets vägnar:

INGRID GÄRDE WIDEMAR

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nyström, Per-Olof Hanson*, Arvidson,

Erik Svedberg, fröken Mattson*, herrar Ferdinand Nilsson, Hilding och

Wikner;

från andra kammaren: fru Gärde Widemar, herr Landgren, fru Boman,

herrar Svensson i Vä, Gustafsson i Borås, fru Löfqvist*, fröken Bergegren

och fröken Andersson i Strängnäs.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Nilsson, Ferdinand, Svensson i Vä och Gustafsson i Borås, vilka

ansett att utskottets utlåtande och hemställan bort ha följande lydelse:

»Enligt ärvdabalkens bestämmelser---lika med utskottet ----

avliden person.

Motionärerna framställer — — — lika med utskottet ----omständig
heter

föreligger.

En uppmjukning--- — lika med utskottet--— 1961 års riksdag.

Vid sistnämnda riksdagsbehandling ställde sig, såsom framgår av den ovan

lämnade redogörelsen, flertalet remissinstanser positivt till det av motionärerna

då framförda önskemålet. Utskottet delar den i förevarande motioner

uttalade uppfattningen, att det i vissa fall kan sakna praktisk betydelse

att efter avliden person upprätta fullständig bouppteckning. Det föreligger

därför skäl att låta utreda de praktiska förutsättningarna för att införa

befogenhet för domstol att i vissa fall medgiva befrielse från gällande

bouppteckningsplikt.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner, 1:31

och 11:37, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om

utredning i syfte att ge domstol rätt att under vissa omständigheter

medge befrielse från skyldighet att upprätta och

inge bouppteckning.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.