Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i sjukförsäkringslagens bestämmelser om karenstid.

1963-02-26 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1963:10, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i sjukförsäkringslagens bestämmelser om karenstid.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1963

1

Nr 10

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i sjukförsäkringslagens

bestämmelser om karenstid.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 330,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har fru Ryding och herr Holmberg

föreslagit, ”att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om förslag till

ändring av sjukförsäkringslagens bestämmelser om karenstiden, så att sjukpenning

utgår från första dagen vid sjukdom, som varar i 3 dagar eller längre samt

att karenstiden helt slopas i fråga om olycksfall”.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt lagen om allmän försäkring utgår ej sjukpenning under karenstiden,

d. v. s. de tre första dagarna av varje sjukperiod, den dag då sjukdomsfallet

inträffade inräknad.

Lagen om allmän försäkring har samordnats med yrkesskadeförsäkringslagen.

Samordningen innebär att personer, som är både sjukförsäkrade och

obligatoriskt yrkesskadeförsäkrade, vid yrkesskada får ersättning från yrkesskadeförsäkringen

först sedan viss tid, den s. k. samordningstiden, gått till

ända. Samordningstiden omfattar som regel tiden till och med nittionde dagen

efter den då skadan inträffade. Under denna tid utgår i allmänhet ersättning

från allmän försäkringskassa enligt samma grunder som vid annan sjukdom.

Om yrkesskada skulle drabba någon som ej är berättigad till sjukpenning från

allmän försäkringskassa, utgives som regel i stället ersättning enligt yrkesskadeförsäkringslagen

med samma belopp som eljest skulle ha uppburits.

Enligt den äldre lagstiftningen gällde i fråga om försäkringsförmånerna

vid olycksfall i arbetet eller yrkessjukdom bl. a. att om sjukdom uppkommit,

som varat mer än två dagar efter dagen för olycksfallet resp. dagen

för yrkessjukdomens yppande, sjukpenning utgavs fr. o. m. dagen efter olycksfallsdagen

resp. yppandedagen så länge sjukdomen förorsakade förlust av

arbetsförmågan eller nedsättning av densamma med minst en fjärdedel.

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 saml. 2 avd. Nr 10

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1963

Tidigare behandling av förevarande frågor

Frågor om karenstid vid yrkesskada och vid arbetsoförmåga på grund av

annan sjukdom har varit föremål för riksdagens behandling vid ett flertal tillfällen.

I den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande hänvisas till

utskottets utlåtanden nr 56 år 1956 och nr 30 år 1961.

I motionerna 1:5 och 11:8 vid 1956 års riksdag föreslogs ändrade bestämmelser

i fråga om beräkning av karenstid. Tre olika lösningar diskuterades i

motionerna. Det första alternativet gick ut på att minska karensdagarnas antal

eller helt slopa karensdagarna. Det andra innebar tillämpning av förmånligare

regler vid olycksfalls- och yrkesskador. Enligt det tredje alternativet slutligen

skulle genom lagstiftning vederbörande arbetsgivare förpliktas att betala sjukpenning

för karensdagarna under samordningstiden.

Andra lagutskottet yttrade i utlåtande nr 56 år 1956 i anledning av motionerna

bl. a.

Utskottet hyser alltjämt den uppfattningen att det av bl. a. ekonomiska skäl

icke torde finnas anledning att nu genomföra en allmän minskning av karensdagarnas

antal inom sjukförsäkringslagstiftningen. När det gäller att bedöma

konsekvenserna för de yrkesskadeförsäkrade av samordningen mellan sjuk- och

yrkesskadeförsäkringarna bör man enligt utskottets mening beakta, att samordningen

för de yrkesskadade inneburit vissa betydelsefulla förbättringar i

förhållande till vad som gällde enligt den tidigare lagstiftningen på området.

Det är emellertid ofrånkomligt att den minskning av försäkringsförmånerna

för de yrkesskadade, som karenstidens utformning medfört, i vissa fall kan bli

ganska kännbar. För utskottet står klart att det är en ytterst svårlöst fråga

att, med bibehållande av den för sjuk- och yrkesskadeföräkringarna grundläggande

samordningsprincipen, härutinnan åstadkomma en förbättring av de

yrkesskadades försäkringsförmåner. Att samordningen ur skilda synpunkter är

förenad med så stora fördelar att den i princip bör behållas är enligt utskottets

mening ställt utom allt tvivel, önskvärdheten av att på förevarande område

en förbättring av de yrkesskadades förmåner kommer till stånd torde

emellertid motivera att frågan om möjligheterna härtill, inom ramen för en

bibehållen samordning i stort, göres till föremål för undersökning. Utskottet

vill därför föreslå att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer, att

Kungl. Maj :t ville låta utreda möjligheterna till förkortning eller slopande av

karenstiden vid yrkesskada i enlighet med det ovan anförda.

I skrivelse nr 417 år 1956 hemställde riksdagen i enlighet med utskottets

utlåtande. Skrivelsen slutbehandlades av Kungl. Maj:t genom proposition nr

90 år 1962.

I 1958 års social^ försäkring skommittés betänkande Förtidspensionering och

sjukpenningförsäkring m. m., avgivet år 1961 (SOU 1961:29), anfördes bl. a.

I en av chefen för socialdepartementet till kommittén den 25 oktober 1960

överlämnad skrivelse från Svenska byggnadsarbetareförbundet har detta —

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1963

3

under åberopande av att karensdagarna innebär ett så allvarligt ekonomiskt

avbräck för den som exempelvis råkar ut för olycksfall i arbetet — hemställt

att frågan om förutsättningarna för ett slopande av karensdagarna blir

föremål för utredning från socialförsäkringskommitténs sida. Förbundet framhåller

emellertid att ett borttagande av karenstiden enbart för vissa kategorier

sjuka, t. ex. yrkesskadade, framstår som en föga lyckad lösning.

Svenska gjutareförbundet har i en till socialförsäkringskommittén den 10

november 1960 avlåten skrivelse framställt önskemål om att karensdagarna

avskaffas men att, om kostnadsskäl utgjorde hinder härför, en spärr för erhållande

av sjukpenning för karensdagarna sattes vid högre dagantal, t. ex. så att

den som vore berättigad till sjuk- eller yrkeskadeersättning för fem eller sju

dagar därjämte skulle erhålla ersättning för karensdagarna. Förbundet betecknade

en kategoriklyvning mellan sjukdom och olycksfall som olämplig av

flera skäl.

I en av chefen för socialdepartementet till kommittén den 4 februari 1961

överlämnad skrivelse från Svenska fabriksarbetareförbundet har — under

påpekande av den försämring av förmånerna som genom samordningen uppkommit

vid yrkesskada genom övergång från den tidigare villkorliga karenstiden

till sjukförsäkringens ovillkorliga karenstid — hemställts att den av riksdagen

begärda utredningen i denna fråga måtte företagas.

Framför allt av ekonomiska skäl anser sig kommittén inte kunna tillstyrka

att karenstiden inom sjukförsäkringen slopas eller förkortas.

Kommittén kan inte heller förorda att man — såsom Svenska gjutareförbundet

ifrågasatt — inom sjukförsäkringen ändrar karenstiden från att vara

ovillkorlig till att vara villkorlig. En villkorlig utformning av karenstidsbestämmelsen

leder erfarenhetsmässigt till att sjukskrivningstiderna tenderar

att förlängas så att villkoret för att sjukpenning skall utgå under karensdagarna

blir uppfyllt, även då så lång sjukskrivningstid inte av omständigheterna

är påkallad.

Samordningen mellan sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen har

tvivelsutan medfört vissa försämringar för de yrkesskadade i förhållande till

vad som gällde enligt tidigare bestämmelser. Man bör emellertid beakta att

samordningen införts i samband med totalt sett väsentliga förbättringar av

försäkringsförmånerna. Ett slopande av karenstiden vid yrkesskada eller införande

av olika karenstider vid yrkesskada och vid annan sjukdom skulle medföra

att fördelarna av samordningen mellan sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen

i väsentlig mån eliminerades. Om olika karenstidsbestämmelser

skulle gälla inom sjukförsäkringen för yrkesskador och för andra sjukdomar,

bleve det nämligen nödvändigt att i de fall då framställning om sjukhjälp

avsåg yrkesskada omedelbart verkställa prövning av frågan om riktigheten

härav. Utrednings- och prövningssvårigheter skulle mången gång föreligga.

Tidsutdräkt med utbetalning av sjukhjälp skulle därvid inträda. Ett mycket

stort antal tvister skulle uppkomma. Måhända bleve det nödvändigt att i vissa

hänseenden begränsa yrkesskadebegreppet. Kommittén kan med hänsyn till det

anförda inte förorda särskilda karenstidsbestämmelser för yrkesskadefall.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1962 med förslag till lag om allmän försäkring,

m. m., godtog föredragande departementschefen, statsrådet Nilsson, de

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1963

åsikter rörande bestämmelserna om karenstid som socialförsäkringskommittén

givit uttryck för. Några ändringar i dessa avseenden föreslogs således ej i propositionen.

Propositionen behandlades av andra lagutskottet, som i sitt utlåtande nr 27

anförde bl. a.

En ofta behandlad fråga rörande samordningen mellan sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna

gäller karenstiden vid yrkesskada. Den samordning som

år 1955 genomfördes mellan de båda försäkringarna gick ut på att de yrkesskadeförsäkrade

under den första tiden efter yrkesskadefallet — som regel

under 90 dagar — skulle erhålla sina förmåner från sjukförsäkringen enligt

reglerna i SFL. Därigenom kom sjukförsäkringens karenstid om tre dagar att

gälla även för de yrkesskadeförsäkrade, vilket för dem innebar en försämring

i förmånerna. Samordningen medförde emellertid stora fördelar, bl. a. därigenom

att det i ett stort antal fall inte längre blev erforderligt att avgöra,

huruvida ett sjukdomstillstånd härrörde från yrkesskada eller ej. Vid ett flertal

tillfällen har det väckts förslag om att slopa karenstiden vid yrkesskada,

men dessa förslag har hittills inte lett till resultat. Motiveringen har därvid

genomgående varit, att ett slopande av karenstiden enbart för de yrkesskadade

i väsentlig mån skulle eliminera fördelarna med samordningen. Senast har

frågan prövats av socialförsäkringskommittén, som också kommit till slutsatsen

att nuvarande regler bör bestå. Till denna uppfattning har även departementschefen

anslutit sig.

I motionerna 1: 632 och II: 760 yrkas att karenstiden, såvitt gäller yrkesskada,

måtte slopas. Utskottet delar emellertid den uppfattning, som vid ett flertal

tillfällen kommit till uttryck i denna fråga, och kan följaktligen inte tillstyrka

motionerna.

Ett förslag, som skulle tillgodose även önskemålet i de nyssnämnda motionerna,

framlägges i motionen II: 610 och motionen II: 762, där det yrkas att

regeln om karenstid inom sjukförsäkringen skall slopas. Detta förslag

skulle uppenbarligen medföra en betydande kostnadsökning för sjukförsäkringen,

en kostnadsökning som till stor del fick bekostas av de försäkrade

själva genom höjda sjukförsäkringsavgifter. Utskottet avstyrker därför dessa

motionsyrkanden.

Riksdagen godkände vad utskottet anfört i frågan.

Motionen

Motionärerna framhåller, att flera förbättringar genomförts genom lagen om

allmän försäkring men att den s. k. karenstiden alltjämt kvarstår, till och med

där arbetsoförmåga orsakats genom olycksfall i arbetet. Man förmenar att

bestämmelsen om karenstid har menliga verkningar såväl ekonomiskt som ur

hälsosynpunkt och att den därför bör slopas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1963

5

Utskottet

Enligt regler i lagen om allmän försäkring utgår ej sjukpenning under de tre

första dagarna av varje sjukperiod (karenstiden). Till följd av samordningen

mellan nyssnämnda lag och yrkesskadeförsäkringslagen gäller samma begränsning

i de fall sjukdomen är att hänföra till yrkesskada.

I förevarande motion syftas till sådana ändringar av bestämmelserna om

karenstid att sjukpenning skall utgå från första sjukdagen i de fall sjukdomen

varar minst tre dagar samt att karenstiden skall helt bortfalla vid sjukdom på

grund av olycksfall.

Ifrågavarande spörsmål har varit föremål för utredning och riksdagsbehandling

vid ett flertal tillfällen.

I sitt år 1961 avgivna betänkande uttalade 1958 års socialförsäkringskommitté,

att den framför allt av ekonomiska skäl ej kunde tillstyrka att karenstiden inom

sjukförsäkringen helt slopades. Kommittén kunde ej heller förorda att man —

såsom i förevarande motion föreslagits — införde en villkorlig karenstid. Sadan

karenstid skulle nämligen kunna leda till att sjukskrivningstiderna opåkallat

förlängdes så att villkoret för att erhålla sjukpenning under karensdagarna

uppfylldes. Någon särreglering beträffande yrkesskada kunde ej heller tillstyrkas

av kommittén. Om man uppgav samordningen mellan sjukförsäkringen

och yrkesskadeförsäkringen skulle nämligen utrednings- och prövningssvårigheter

uppkomma och som följd därav även dröjsmål med utbetalningen av sjukhjälp.

I detta sammanhang påpekade kommittén, att samordningen i det stora

hela medfört betydande förbättringar av försäkringsförmånerna för de yrkesskadeförsäkrade.

I propositionen nr 90 år 1962 med förslag till lag om allmän försäkring godtogs

den uppfattning kommittén givit uttryck för. Andra lagutskottet, som vid

behandlingen av propositionen i anledning av motionsyrkanden hade att ta

ställning till liknande spörsmål som nu förevarande, instämde i kommitténs

slutsatser.

Utskottet anser det fortfarande icke möjligt att införa särskilda bestämmelser

beträffande karenstiden vid yrkesskada eller sjukdom i anledning av olycksfall.

En sådan särreglering skulle medföra svårbemästrade problem utan motsvarande

fördelar. Utskottet avstyrker alltså motionen i denna del.

Ett slopande av karenstiden över huvud eller införandet av en villkorlig

karenstid skulle kunna leda till en ökning av antalet sjukskrivningar eller en

förlängning av sjukskrivningstiderna på sätt socialförsäkringskommittén befarat.

En sådan utveckling skulle innebära väsentligt höjda avgifter för de försäkrade

och därjämte en försening av utbyggnaden av andra och betydelsefullare

delar av sjukförsäkringen. Sådana följder av en reform enligt motio
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1963

närernas önskemål anser utskottet sig icke kunna acceptera och avstyrker därför

motionen även i denna del.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion, II: 330, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 februari 1963

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel Svensson, fru HamrinThorell,

fru Carlqvist, fru Gärda Svenson, fröken Nordström, herrar Enarsson

och Dahlberg;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Lundberg, fröken

Wetterström, herrar Wiklund i Stockholm*, Johansson i Södertälje, Wahrendorff,

fru Svensson i Kungsör och herr Svensson i Kungälv.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

av herr Lundberg.

Reservation

Tryck: Rotopress, Stockholm 1963

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.