Utlåtande i anledning av väckta motioner om invaliditetsbedömningen enligt lagen om allmän försäkring. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 167 i törsta kammaren av fru HamrinThorell och herr Jacobsson, Per, samt nr 198 i andra kammaren av fröken Elmén och fru Gärde Widemar.
1963-03-05 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1963:12, Utlåtande i anledning av väckta motioner om invaliditetsbedömningen enligt lagen om allmän försäkring. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 167 i törsta kammaren av fru HamrinThorell och herr Jacobsson, Per, samt nr 198 i andra kammaren av fröken Elmén och fru Gärde Widemar.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 12 dr 1963
1
Nr 12
Utlåtande i anledning av väckta motioner om invaliditetsbedömningen
enligt lagen om allmän försäkring.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 167 i törsta kammaren av fru HamrinThorell
och herr Jacobsson, Per, samt nr 198 i andra kammaren av fröken
Elmén och fru Gärde Widemar.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte begära eu översyn av de regler för rätt till förtidspension
enligt lagen om allmän försäkring som avser bedömning av en
försäkrads arbetsförmåga, så att denna bedömning blir samma för män och
kvinnor».
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet
hänvisa till motionen 1:167.
Gällande bestämmelser m. m.
Regler om förtidspension återfinnes i kapitel 7 och 13 i lagen om allmän
försäkring. Förtidspension utgår såväl från folkpensioneringen som tilläggspensioneringen
och är avsedd att utgöra ersättning för det inkomstbortfall
som uppstår vid arbetsoförmåga på grund av invaliditet. För att pensionsgrundande
invaliditet skall anses föreligga krävs en nedsättning av arbetsförmågan
som är orsakad av en medicinsk defekt, i lagen beskriven såsom
sjukdom, psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte. Grunden för
förtidspension är med andra ord en arbetsinvaliditet som har sin orsak i
medicinska faktorer. Förtidspensionen utgör ersättning för det inkomstbortfall
som uppstår på grund av den medicinska defekten, inte för det lyte
som denna kan innebära. För att förtidspension skall utgå fordras att nedsättningen
av arbetsförmågan uppgår till minst hälften. Pensionen är graderad
efter nedsättningen av arbetsförmågan. Förtidspensionärerna indelas
i tre grupper. Den första gruppen omfattar dein, vilkas arbetsförmåga är nedsatt
i sådan grad att intet eller allenast en ringa del därav återstår, den andra
av dem, vilkas arbetsförmåga är nedsatt i mindre grad men likväl med
avsevärt mer än hälften, samt den tredje återstoden av förtidspensionärerna.
Den första gruppen erhåller hel förtidspension, den andra 2/3 och den
tredje 1/3 av hel förtidspension. För rätt till förtidspension fordras att nedsättningen
av arbetsförmågan är varaktig. Vid bedömandet i vad man arbetsförmågan
är nedsatt skall beaktas den försäkrades förmåga att vid den
Rihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 2 avd. Nr 12
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1963
sjukdom eller det lyte, varom är fråga, bereda sig inkomst genom sådant
arbete, som motsvarar hans krafter och färdigheter och som rimligen kan
begäras av honom med hänsyn till hans utbildning och tidigare verksamhet
samt ålder, bosättningsförhållanden och därmed jämförliga omständigheter.
De gällande reglerna bygger på ett förslag avgivet av 1958 Ars socialförsäkring
skommitté (SOU 1961:29).
Kommittén föreslog, att invaliditetsbegreppet inom den allmänna pensioneringen
skulle utformas så, att invaliditetsbedönmingen i princip inriktades
direkt på den försäkrade. I första hand måste man bedöma den försäkrades
medicinska status och därjämte beakta samtliga de omständigheter,
som i det enskilda fallet påverkade hans möjligheter att utnyttja den
återstående arbetsförmågan, såsom hans ålder och förutsättningar med avseende
å krafter, utbildning, yrke o. d. Vid bedömningen av arbetsförmågans
nedsättning måste vidare hänsyn tagas till storleken av å ena sidan
den arbetsinkomst, som den försäkrade uppnått efter invaliditetens inträde,
och å andra sidan hans arbetsinkomst som frisk. I sistnämnda hänseende
hade man att beakta både den inkomst, som den försäkrade uppnått före
invaliditetens inträde, och den inkomst som han, om han ej drabbats av
invaliditet, antagligen skulle ha kunnat förskaffa sig under den tid därefter
som kunde överblickas.
Beträffande invaliditetsbedömningen framhöll kommittén, att åtskilliga
problem aktualiserades vid jämförelsen mellan den inkomst, som den försäkrade
kunde antagas uppnå efter invaliditetens inträde, och den inkomst,
som det kunde antagas att han skulle ha uppnått, om han ej drabbats av
invaliditet. Om den pensionssökande var född invalid eller blivit invalid
innan han fyllde 16 år eller innan han trätt ut i förvärvslivet, var det uteslutet
eller svårt att beräkna den arbetsinkomst, som han skulle ha uppnått,
om han inte drabbats av invaliditet. I sådana fall måste man enligt
kommitténs mening i regel utgå från arbetsförtjänsten i orten för en icke
yrkesutbildad person. Beträffande frågan i vilken omfattning man vid invaliditetsbedömningen
borde beakta sådan arbetsinkomst, som en person beredde
sig efter olika rehabiliteringsåtgärder, ansåg kommittén, att personer,
som genom rehabilitering helt eller delvis återvunnit sin arbetsförmåga!
borde få frågan om sin rätt till förtidspension bedömd med hänsyn härtill.
Kommittén anförde vidare, att det borde föreligga viss skyldighet att byta
arbete och verksamhetsområde. Det kunde dock inte vara rimligt att vid beaktande
av de förvärvsmöjligheter, som stod den invalidiserade till buds,
reservationslöst utgå från arbetsmarknaden i dess helhet. I stället borde
man enligt kommitténs mening beakta den del av arbetsmarknaden, som
var rimlig med hänsyn till pensionssökandens tidigare utbildning och verksamhet
samt till det yrke för vilket han utbildats eller omskolats i anledning
av den hotande eller inträdda invaliditeten.
Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 11)63
3
Kommittén utgick ifrån att de självständiga företagarna och de gifta kvinnorna
skulle komma att vålla särskilda problem vid invaliditetsbedömningen.
Beträffande de förra syntes det knappast möjligt eller lämpligt att på
förhand uppställa särskilda regler, utan invaliditetsprövningen måste även
här bli en skälighetsbedömning, varvid värdet av det arbete som den invalidiserade
företagaren kunde utföra fick bedömas med ledning av vad han
måste betala en annan person för att få arbetet utfört. Om en gift kvinna på
grund av invaliditet måste lämna ett förvärvsarbete utom hemmet, som
hon varit sysselsatt med under normal arbetstid, bordehonenligtkoinmitténs
mening bedömas på samma sätt som andra förvärvsarbetande. Hade kvinnan
endast delvis eller inte alls ägnat sig åt förvärvsarbete, måste även
arbetsprestationerna i hushållet beaktas. Vid den ekonomiska värderingen
av husmoderns arbete fick man söka fastställa hur stor andel av detta arbete,
som hon tidigare utfört och som hon även efter invalidiseringen kunde utföra.
I proposition nr 90 till 1962 års riksdag anslöt sig departementschefen
i huvudsak till vad socialförsäkringskommittén föreslagit i frågan om invaliditetsbedömningen.
Beträffande invaliditetsbegreppet yttrade departementschefen
bland annat:
Ett grundläggande problem inom förtidspensioneringen rör utformningen
av invaliditetsbegreppet. För att kunna bedöma hur den allmänna
pensioneringens förtidspension bör vara uppbyggd torde man först
böra klargöra den principiella grunden för förtidspensioneringen och syftet
med densamma. Socialförsäkringskommittén har framhållit, att syftet
i princip är att tillförsäkra medborgarna rätt till ekonomisk trygghet vid
förtida förlust eller nedsättning av arbetsförmågan. Pensionen avser således
inte att vara en lytesersättning utan en kompensation för sådana försörjningsekonomiska
konsekvenser, som har sin grund i sjukdom eller
skada. Med denna enligt min mening riktiga målsättning torde det vara
uppenbart, att ett renodlat medicinskt invaliditetsbegrepp inte kan komma
i fråga. Jag behöver bara nämna, att följderna av de medicinska defekterna
varierar i mycket hög grad i de enskilda fallen. Dessa följder kan dessutom
i större eller mindre omfattning motverkas eller undanröjas genom olika
åtgärder för att höja arbetsförmågan eller möjliggöra utnyttjande av den
kvarvarande arbetsförmågan. Grunden till den bristande arbetsförmågan
hör — liksom inom den nuvarande folkpensioneringen — utgöras av medicinska
faktorer. Härutöver bör, såsom kommittén anfört, fordras att den
medicinska defekten medför förlust eller en betydande nedsättning av arbetsförmågan.
I likhet med praktiskt taget samtliga remissorgan ansluter
jag mig alltså till kommitténs uppfattning, att invaliditetsbegreppet bör
utformas som en arbetsinvaliditet, vilken har sin grund i medicinska faktorer.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 27 år 1962 i anledning av den
nämnda propositionen yttrade andra lagutskottet i fråga om invaliditetsbedömningen:
Av
utomordentlig betydelse inom den nya förtidspensioneringen blir i nvalid
i tets bedömningen, d.v. s. prövningen av de faktorer som
4
Andra lagutskottets ut tålande nr 12 år H)63
skall inverka på rätten till pension. Med det invaliditetsbegrepp som förslaget
bygger på blir det nödvändigt att invaliditetsbedömningen inriktas
direkt på den försäkrade och på hans situation. Eftersom det inte är den
medicinska defekten i och för sig utan den därav förorsakade nedsättningen
av arbetsförmågan som skall grunda rätt till pension, måste i varje enskilt
fall undersökas, huruvida och i vilken grad den medicinska defekten medfört
sådan nedsättning. Härvid torde en jämförelse mellan den invalidiserades
inkomster före och efter invaliditeten utgöra en lämplig väg. Inkomstjämförelsen
kan dock inte inskränkas till att avse inkomsten omedelbart
före invalidiseringen, ty inkomsten kan redan dessförinnan ha påverkats av
ett sjukdomstillstånd. Hänsyn måste också tagas till den inkomst som man
kan förutsätta att den invalidiserade skulle ha haft, därest han inte drabbats
av invaliditeten. När det gäller inkomsten efter invaliditeten, kan
denna inte heller utan vidare läggas till grund för jämförelsen. Avgörande
skall nämligen vara den inkomst som den invalidiserade med hänsyn till
sina återstående krafter och färdigheter rimligen kan förskaffa sig, inte
den inkomst som han med hänsyn till föreliggande förhållanden faktiskt
har. Utskottet har därmed herört de problem, som hör samman med läget
på arbetsmarknaden, ävensom frågan huruvida det skall kunna krävas, att
den invalidiserade söker sig ett lämpligt arbete på annan ort eller inom ett
nytt verksamhetsområde. Lösningen härav måste ske genom överväganden
av vad som skäligen kan begäras i varje enskilt fall, och särskild hänsyn
måste därvid tagas till bl. a. den invalidiserades ålder samt familje- och
bostadsförhållanden. Enligt utskottets uppfattning finnes det emellertid anledning
att förutsätta, att dessa skälighetsproblem i tillämpningen kommer
att på ett tillfredsställande sätt lösas av pensionsdelegationerna.
Utskottet
Lagen om allmän försäkring innehåller regler om bland annat förtidspension.
Sadan pension utgår såväl från folkpensioneringen som tilläggspensioneringen
och är avsedd att utgöra ersättning för det inkomstbortfall
som uppstår vid arbetsoförmåga på grund av invaliditet. För att pensionsgrundande
invaliditet skall anses föreligga krävs en varaktig nedsättning
av arbetsförmågan som är orsakad av en medicinsk defekt, i lagen beskriven
såsom sjukdom, psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte.
Grunden för förtidspension är alltså en arbetsinvaliditet, som har sin orsak
i medicinska faktorer. För att förtidspension skall utgå fordras att nedsättningen
av arbetsförmågan uppgår till minst hälften. Pensionen är graderad
efter nedsättningen av arbetsförmågan på så sätt afl de vars arbetsförmåga
är nedsatt i sådan grad afl intet eller allenast en ringa del därav återstår
erhåller hel förtidspension, de vars arbetsförmåga är nedsatt i mindre grad
men likväl med avsevärt mer än hälften erhåller % av hel förtidspension
samt återstoden av förtidspensionärerna erhåller av hd förtidspension.
Vid bedömandet i vad mån arbetsförmågan är nedsatt skall beaktas den försäkrades
förmåga att vid den sjukdom eller det lyte, varom är fråga, bereda
sig inkomst genom sådant arbete, som motsvarar hans krafter och färdighe
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1063
5
ter och som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till hans utbildning
och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och därmed
jämförliga omständigheter.
I förevarande motioner göres gällande, att reglerna för invali ditetsbedÖmningen
har tolkats så, att en gift förvärvsarbetande kvinna inte har rätt
att uppbära full förtidspension om den medicinska defekten visserligen
hindrar henne från alt utföra förvärvsarbete men inte hindrar henne från
att vara verksam i hemmet i viss utsträckning. Motionärerna framhåller
att bedömningen för en gift förvärvsarbetande man utfaller annorlunda
och vill därför ha reglerna översedda så att bedömningen blir densamma
för kvinnor som för män.
De på området gällande reglerna trädde i kraft vid ingången av år 1963
och bygger på ett förslag av 1958 års socialförsäkringskominitté. Denna utgick
i sitt betänkande ifrån att de gifta kvinnorna skulle komma att vålla
särskilda problem vid invalidi,tetsbedömningen. Om en gift kvinna på grund
av invaliditet måste lämna ett förvärvsarbete utom hemmet, som hon varit
sysselsatt med under normal arbetstid, borde hon enligt kommitténs mening
bedömas på samma sätt som andra förvärvsarbetande. Hade kvinnan däremot
endast delvis eller inte alls ägnat sig åt förvärvsarbete, måste även
arbetsprestationerna i hushållet beaktas. Vid den ekonomiska värderingen
av arbetet i hemmet fick man söka fastställa hur stor andel av detta arbete,
som husmodern tidigare utfört och som hon även efter invalidiseringen
kunde utföra.
De riktlinjer som kommittén sålunda uppdragit för invaliditetsbedömningen
såvitt avser gifta kvinnor och som godtagits av riksdagen vid behandlingen
under fjolåret av propositionen med förslag till lag om allmän
försäkring har legat till grund för bedömningen endast sedan den 1 januari
1963. Erfarenheten av reglernas verkningar är alltså mycket begränsad. På
grund härav och då enligt utskottets mening reglerna icke synes kunna leda
till oriktiga resultat får utskottet hemställa,
att förevarande motioner, 1:167 och 11:198, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 5 mars 1963
På andra lagutskottets vägnar:
JOHN R. ANDERSON
6 Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1963
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel Svensson, fru
Hamrin-Thorell, fru Carlqvist, fru Gärda Svenson*, fröken Nordström,
herrar Lars Larsson och Enarsson;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Lundberg, Rimmerfors,
fröken Wetterström, herrar Odhe, Bengtsson i Varberg, Wahrendorff*
och fru Eriksson i Ängelholm.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av fru Hamrin-Thorell, som ansett,
a) att det stycke i utskottets yttrande å s. 5 som börjar med orden »De
riktlinjer som» och slutar med orden »får utskottet hemställa,» bort ersättas
med text av följande lydelse:
»Utskottet anser att den ledande principen vid all invaliditetsbedömning
bör vara att män och kvinnor behandlas lika. Den avfattning som lagen om
allmän försäkring i detta avseende har fått kan uppenbarligen ge anledning
till misstolkning. I den mån som arbetsprestationerna i hemmet bör ingå
vid invaliditetsbedömningen beträffande gift förvärvsarbetande kvinna bör
detta i samma grad gälla vid invaliditetsbedömningen beträffande en man.
I annat fall bör arbetsprestationen i det egna hemmet icke ingå som del
av den förvärvsarbetande gifta kvinnans samlade arbetskapacitet vid bedömningen
av hennes framtida försörjningförmåga.»
b) att utskottet bort hemställa,
»att riksdagen, med bifall till förevarande motioner, 1:167
och 11:198, i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära översyn
av de regler i lagen om allmän försäkring som avser bedömningen
av försäkrads arbetsförmåga så att denna bedömning
blir likartad för kvinnor och män.»
Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1963
630202
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.