Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om invaliditetsbedömningen enligt lagen om allmän försäkring. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 167 i törsta kammaren av fru HamrinThorell och herr Jacobsson, Per, samt nr 198 i andra kammaren av fröken Elmén och fru Gärde Widemar.

1963-03-05 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1963:12, Utlåtande i anledning av väckta motioner om invaliditetsbedömningen enligt lagen om allmän försäkring. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 167 i törsta kammaren av fru HamrinThorell och herr Jacobsson, Per, samt nr 198 i andra kammaren av fröken Elmén och fru Gärde Widemar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 dr 1963

1

Nr 12

Utlåtande i anledning av väckta motioner om invaliditetsbedömningen

enligt lagen om allmän försäkring.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 167 i törsta kammaren av fru HamrinThorell

och herr Jacobsson, Per, samt nr 198 i andra kammaren av fröken

Elmén och fru Gärde Widemar.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte begära eu översyn av de regler för rätt till förtidspension

enligt lagen om allmän försäkring som avser bedömning av en

försäkrads arbetsförmåga, så att denna bedömning blir samma för män och

kvinnor».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet

hänvisa till motionen 1:167.

Gällande bestämmelser m. m.

Regler om förtidspension återfinnes i kapitel 7 och 13 i lagen om allmän

försäkring. Förtidspension utgår såväl från folkpensioneringen som tilläggspensioneringen

och är avsedd att utgöra ersättning för det inkomstbortfall

som uppstår vid arbetsoförmåga på grund av invaliditet. För att pensionsgrundande

invaliditet skall anses föreligga krävs en nedsättning av arbetsförmågan

som är orsakad av en medicinsk defekt, i lagen beskriven såsom

sjukdom, psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte. Grunden för

förtidspension är med andra ord en arbetsinvaliditet som har sin orsak i

medicinska faktorer. Förtidspensionen utgör ersättning för det inkomstbortfall

som uppstår på grund av den medicinska defekten, inte för det lyte

som denna kan innebära. För att förtidspension skall utgå fordras att nedsättningen

av arbetsförmågan uppgår till minst hälften. Pensionen är graderad

efter nedsättningen av arbetsförmågan. Förtidspensionärerna indelas

i tre grupper. Den första gruppen omfattar dein, vilkas arbetsförmåga är nedsatt

i sådan grad att intet eller allenast en ringa del därav återstår, den andra

av dem, vilkas arbetsförmåga är nedsatt i mindre grad men likväl med

avsevärt mer än hälften, samt den tredje återstoden av förtidspensionärerna.

Den första gruppen erhåller hel förtidspension, den andra 2/3 och den

tredje 1/3 av hel förtidspension. För rätt till förtidspension fordras att nedsättningen

av arbetsförmågan är varaktig. Vid bedömandet i vad man arbetsförmågan

är nedsatt skall beaktas den försäkrades förmåga att vid den

Rihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 2 avd. Nr 12

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1963

sjukdom eller det lyte, varom är fråga, bereda sig inkomst genom sådant

arbete, som motsvarar hans krafter och färdigheter och som rimligen kan

begäras av honom med hänsyn till hans utbildning och tidigare verksamhet

samt ålder, bosättningsförhållanden och därmed jämförliga omständigheter.

De gällande reglerna bygger på ett förslag avgivet av 1958 Ars socialförsäkring

skommitté (SOU 1961:29).

Kommittén föreslog, att invaliditetsbegreppet inom den allmänna pensioneringen

skulle utformas så, att invaliditetsbedönmingen i princip inriktades

direkt på den försäkrade. I första hand måste man bedöma den försäkrades

medicinska status och därjämte beakta samtliga de omständigheter,

som i det enskilda fallet påverkade hans möjligheter att utnyttja den

återstående arbetsförmågan, såsom hans ålder och förutsättningar med avseende

å krafter, utbildning, yrke o. d. Vid bedömningen av arbetsförmågans

nedsättning måste vidare hänsyn tagas till storleken av å ena sidan

den arbetsinkomst, som den försäkrade uppnått efter invaliditetens inträde,

och å andra sidan hans arbetsinkomst som frisk. I sistnämnda hänseende

hade man att beakta både den inkomst, som den försäkrade uppnått före

invaliditetens inträde, och den inkomst som han, om han ej drabbats av

invaliditet, antagligen skulle ha kunnat förskaffa sig under den tid därefter

som kunde överblickas.

Beträffande invaliditetsbedömningen framhöll kommittén, att åtskilliga

problem aktualiserades vid jämförelsen mellan den inkomst, som den försäkrade

kunde antagas uppnå efter invaliditetens inträde, och den inkomst,

som det kunde antagas att han skulle ha uppnått, om han ej drabbats av

invaliditet. Om den pensionssökande var född invalid eller blivit invalid

innan han fyllde 16 år eller innan han trätt ut i förvärvslivet, var det uteslutet

eller svårt att beräkna den arbetsinkomst, som han skulle ha uppnått,

om han inte drabbats av invaliditet. I sådana fall måste man enligt

kommitténs mening i regel utgå från arbetsförtjänsten i orten för en icke

yrkesutbildad person. Beträffande frågan i vilken omfattning man vid invaliditetsbedömningen

borde beakta sådan arbetsinkomst, som en person beredde

sig efter olika rehabiliteringsåtgärder, ansåg kommittén, att personer,

som genom rehabilitering helt eller delvis återvunnit sin arbetsförmåga!

borde få frågan om sin rätt till förtidspension bedömd med hänsyn härtill.

Kommittén anförde vidare, att det borde föreligga viss skyldighet att byta

arbete och verksamhetsområde. Det kunde dock inte vara rimligt att vid beaktande

av de förvärvsmöjligheter, som stod den invalidiserade till buds,

reservationslöst utgå från arbetsmarknaden i dess helhet. I stället borde

man enligt kommitténs mening beakta den del av arbetsmarknaden, som

var rimlig med hänsyn till pensionssökandens tidigare utbildning och verksamhet

samt till det yrke för vilket han utbildats eller omskolats i anledning

av den hotande eller inträdda invaliditeten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 11)63

3

Kommittén utgick ifrån att de självständiga företagarna och de gifta kvinnorna

skulle komma att vålla särskilda problem vid invaliditetsbedömningen.

Beträffande de förra syntes det knappast möjligt eller lämpligt att på

förhand uppställa särskilda regler, utan invaliditetsprövningen måste även

här bli en skälighetsbedömning, varvid värdet av det arbete som den invalidiserade

företagaren kunde utföra fick bedömas med ledning av vad han

måste betala en annan person för att få arbetet utfört. Om en gift kvinna på

grund av invaliditet måste lämna ett förvärvsarbete utom hemmet, som

hon varit sysselsatt med under normal arbetstid, bordehonenligtkoinmitténs

mening bedömas på samma sätt som andra förvärvsarbetande. Hade kvinnan

endast delvis eller inte alls ägnat sig åt förvärvsarbete, måste även

arbetsprestationerna i hushållet beaktas. Vid den ekonomiska värderingen

av husmoderns arbete fick man söka fastställa hur stor andel av detta arbete,

som hon tidigare utfört och som hon även efter invalidiseringen kunde utföra.

I proposition nr 90 till 1962 års riksdag anslöt sig departementschefen

i huvudsak till vad socialförsäkringskommittén föreslagit i frågan om invaliditetsbedömningen.

Beträffande invaliditetsbegreppet yttrade departementschefen

bland annat:

Ett grundläggande problem inom förtidspensioneringen rör utformningen

av invaliditetsbegreppet. För att kunna bedöma hur den allmänna

pensioneringens förtidspension bör vara uppbyggd torde man först

böra klargöra den principiella grunden för förtidspensioneringen och syftet

med densamma. Socialförsäkringskommittén har framhållit, att syftet

i princip är att tillförsäkra medborgarna rätt till ekonomisk trygghet vid

förtida förlust eller nedsättning av arbetsförmågan. Pensionen avser således

inte att vara en lytesersättning utan en kompensation för sådana försörjningsekonomiska

konsekvenser, som har sin grund i sjukdom eller

skada. Med denna enligt min mening riktiga målsättning torde det vara

uppenbart, att ett renodlat medicinskt invaliditetsbegrepp inte kan komma

i fråga. Jag behöver bara nämna, att följderna av de medicinska defekterna

varierar i mycket hög grad i de enskilda fallen. Dessa följder kan dessutom

i större eller mindre omfattning motverkas eller undanröjas genom olika

åtgärder för att höja arbetsförmågan eller möjliggöra utnyttjande av den

kvarvarande arbetsförmågan. Grunden till den bristande arbetsförmågan

hör — liksom inom den nuvarande folkpensioneringen — utgöras av medicinska

faktorer. Härutöver bör, såsom kommittén anfört, fordras att den

medicinska defekten medför förlust eller en betydande nedsättning av arbetsförmågan.

I likhet med praktiskt taget samtliga remissorgan ansluter

jag mig alltså till kommitténs uppfattning, att invaliditetsbegreppet bör

utformas som en arbetsinvaliditet, vilken har sin grund i medicinska faktorer.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 27 år 1962 i anledning av den

nämnda propositionen yttrade andra lagutskottet i fråga om invaliditetsbedömningen:
Av

utomordentlig betydelse inom den nya förtidspensioneringen blir i nvalid

i tets bedömningen, d.v. s. prövningen av de faktorer som

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets ut tålande nr 12 år H)63

skall inverka på rätten till pension. Med det invaliditetsbegrepp som förslaget

bygger på blir det nödvändigt att invaliditetsbedömningen inriktas

direkt på den försäkrade och på hans situation. Eftersom det inte är den

medicinska defekten i och för sig utan den därav förorsakade nedsättningen

av arbetsförmågan som skall grunda rätt till pension, måste i varje enskilt

fall undersökas, huruvida och i vilken grad den medicinska defekten medfört

sådan nedsättning. Härvid torde en jämförelse mellan den invalidiserades

inkomster före och efter invaliditeten utgöra en lämplig väg. Inkomstjämförelsen

kan dock inte inskränkas till att avse inkomsten omedelbart

före invalidiseringen, ty inkomsten kan redan dessförinnan ha påverkats av

ett sjukdomstillstånd. Hänsyn måste också tagas till den inkomst som man

kan förutsätta att den invalidiserade skulle ha haft, därest han inte drabbats

av invaliditeten. När det gäller inkomsten efter invaliditeten, kan

denna inte heller utan vidare läggas till grund för jämförelsen. Avgörande

skall nämligen vara den inkomst som den invalidiserade med hänsyn till

sina återstående krafter och färdigheter rimligen kan förskaffa sig, inte

den inkomst som han med hänsyn till föreliggande förhållanden faktiskt

har. Utskottet har därmed herört de problem, som hör samman med läget

på arbetsmarknaden, ävensom frågan huruvida det skall kunna krävas, att

den invalidiserade söker sig ett lämpligt arbete på annan ort eller inom ett

nytt verksamhetsområde. Lösningen härav måste ske genom överväganden

av vad som skäligen kan begäras i varje enskilt fall, och särskild hänsyn

måste därvid tagas till bl. a. den invalidiserades ålder samt familje- och

bostadsförhållanden. Enligt utskottets uppfattning finnes det emellertid anledning

att förutsätta, att dessa skälighetsproblem i tillämpningen kommer

att på ett tillfredsställande sätt lösas av pensionsdelegationerna.

Utskottet

Lagen om allmän försäkring innehåller regler om bland annat förtidspension.

Sadan pension utgår såväl från folkpensioneringen som tilläggspensioneringen

och är avsedd att utgöra ersättning för det inkomstbortfall

som uppstår vid arbetsoförmåga på grund av invaliditet. För att pensionsgrundande

invaliditet skall anses föreligga krävs en varaktig nedsättning

av arbetsförmågan som är orsakad av en medicinsk defekt, i lagen beskriven

såsom sjukdom, psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte.

Grunden för förtidspension är alltså en arbetsinvaliditet, som har sin orsak

i medicinska faktorer. För att förtidspension skall utgå fordras att nedsättningen

av arbetsförmågan uppgår till minst hälften. Pensionen är graderad

efter nedsättningen av arbetsförmågan på så sätt afl de vars arbetsförmåga

är nedsatt i sådan grad afl intet eller allenast en ringa del därav återstår

erhåller hel förtidspension, de vars arbetsförmåga är nedsatt i mindre grad

men likväl med avsevärt mer än hälften erhåller % av hel förtidspension

samt återstoden av förtidspensionärerna erhåller av hd förtidspension.

Vid bedömandet i vad mån arbetsförmågan är nedsatt skall beaktas den försäkrades

förmåga att vid den sjukdom eller det lyte, varom är fråga, bereda

sig inkomst genom sådant arbete, som motsvarar hans krafter och färdighe
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1063

5

ter och som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till hans utbildning

och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och därmed

jämförliga omständigheter.

I förevarande motioner göres gällande, att reglerna för invali ditetsbedÖmningen

har tolkats så, att en gift förvärvsarbetande kvinna inte har rätt

att uppbära full förtidspension om den medicinska defekten visserligen

hindrar henne från alt utföra förvärvsarbete men inte hindrar henne från

att vara verksam i hemmet i viss utsträckning. Motionärerna framhåller

att bedömningen för en gift förvärvsarbetande man utfaller annorlunda

och vill därför ha reglerna översedda så att bedömningen blir densamma

för kvinnor som för män.

De på området gällande reglerna trädde i kraft vid ingången av år 1963

och bygger på ett förslag av 1958 års socialförsäkringskominitté. Denna utgick

i sitt betänkande ifrån att de gifta kvinnorna skulle komma att vålla

särskilda problem vid invalidi,tetsbedömningen. Om en gift kvinna på grund

av invaliditet måste lämna ett förvärvsarbete utom hemmet, som hon varit

sysselsatt med under normal arbetstid, borde hon enligt kommitténs mening

bedömas på samma sätt som andra förvärvsarbetande. Hade kvinnan däremot

endast delvis eller inte alls ägnat sig åt förvärvsarbete, måste även

arbetsprestationerna i hushållet beaktas. Vid den ekonomiska värderingen

av arbetet i hemmet fick man söka fastställa hur stor andel av detta arbete,

som husmodern tidigare utfört och som hon även efter invalidiseringen

kunde utföra.

De riktlinjer som kommittén sålunda uppdragit för invaliditetsbedömningen

såvitt avser gifta kvinnor och som godtagits av riksdagen vid behandlingen

under fjolåret av propositionen med förslag till lag om allmän

försäkring har legat till grund för bedömningen endast sedan den 1 januari

1963. Erfarenheten av reglernas verkningar är alltså mycket begränsad. På

grund härav och då enligt utskottets mening reglerna icke synes kunna leda

till oriktiga resultat får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:167 och 11:198, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 mars 1963

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1963

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel Svensson, fru

Hamrin-Thorell, fru Carlqvist, fru Gärda Svenson*, fröken Nordström,

herrar Lars Larsson och Enarsson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Lundberg, Rimmerfors,

fröken Wetterström, herrar Odhe, Bengtsson i Varberg, Wahrendorff*

och fru Eriksson i Ängelholm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av fru Hamrin-Thorell, som ansett,

a) att det stycke i utskottets yttrande å s. 5 som börjar med orden »De

riktlinjer som» och slutar med orden »får utskottet hemställa,» bort ersättas

med text av följande lydelse:

»Utskottet anser att den ledande principen vid all invaliditetsbedömning

bör vara att män och kvinnor behandlas lika. Den avfattning som lagen om

allmän försäkring i detta avseende har fått kan uppenbarligen ge anledning

till misstolkning. I den mån som arbetsprestationerna i hemmet bör ingå

vid invaliditetsbedömningen beträffande gift förvärvsarbetande kvinna bör

detta i samma grad gälla vid invaliditetsbedömningen beträffande en man.

I annat fall bör arbetsprestationen i det egna hemmet icke ingå som del

av den förvärvsarbetande gifta kvinnans samlade arbetskapacitet vid bedömningen

av hennes framtida försörjningförmåga.»

b) att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen, med bifall till förevarande motioner, 1:167

och 11:198, i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära översyn

av de regler i lagen om allmän försäkring som avser bedömningen

av försäkrads arbetsförmåga så att denna bedömning

blir likartad för kvinnor och män.»

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1963

630202

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.