Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om inrättande av eu tjänst som allmänt ombud vid försäkringsdomstolen, m. m. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 267 i första kammaren av herr Hanson, Per-Olof, samt nr 314 i andra kammaren av herr Hamrin i Kalmar m. fl.

1963-03-06 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1963:14, Utlåtande i anledning av väckta motioner om inrättande av eu tjänst som allmänt ombud vid försäkringsdomstolen, m. m. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 267 i första kammaren av herr Hanson, Per-Olof, samt nr 314 i andra kammaren av herr Hamrin i Kalmar m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 14 år 1963

1

Nr 14

Utlåtande i anledning av väckta motioner om inrättande av eu

tjänst som allmänt ombud vid försäkringsdomstolen,

m. m.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 267 i första kammaren av

herr Hanson, Per-Olof, samt nr 314 i andra kammaren av herr Hamrin i

Kalmar m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts,

»att riksdagen måtte uttala, att en tjänst som allmänt ombud vid försäkringsdomstolen

skall inrättas, så att det nuvarande underställningssystemet

inför försäkringsdomstolen av vissa riksförsäkringsanstaltsbeslut

kan avskaffas,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte begära de förslag till

ändringar och tillägg i gällande lagstiftning som föranledes härav, att

föreläggas detta års höstriksdag, samt

att riksdagen hos Kungl. Maj :t måtte hemställa om skyndsam prövning

av frågan huruvida icke enskilda rättssökande för tillvaratagande av sina

intressen i försäkringsmål bör tillerkännas förmånen av fri rättegångshjälp

inför försäkringsdomstolen».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen 11:314.

Gällande bestämmelser m. m.

1 samband med beslut av 1961 års riksdag om en mera enhetlig organisation

av socialförsäkringen inrättades som en högsta prövningsinstans

i socialförsäkringsmål försäkringsdomstolen. Denna är högsta instans i

mål om sjukförsäkring, folkpension, tilläggspension och yrkesskadeförsäkring

samt vissa andra ärenden. Enligt lagen den 26 maj 1961 om försäkringsdomstol

sker fullföljd av talan från riksförsäkringsverket till försäkringsdomstolen.

När det för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning

är av synnerlig vikt att eu fråga prövas av försäkringsdomstolen eller

eljest särskilda skäl förefinnes för en sådan prövning, kan riksförsäkringsverket

underställa sitt beslut domstolens prövning. Domstolen består

av en president och minst fyra försäkringsdomare, som skall vara lagfarna,

1 Uihuny till riksdagens protokoll 19(13. 9 sand. 2 and. Nr 14

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr U år 1963

samt minst fyra icke lagfarna ledamöter, vilka skall ha uppdraget som

bisyssla. Domstolen är domför med tre lagfarna och två icke lagfarna ledamöter.

Prejudikatfrågor kan avgöras i plenum. Förfarandet i domstolen

är icke reglerat i detalj utan det har förutsatts, att domstolen i viss

utsträckning skall kunna på egen hand utbilda en ändamålsenlig processordning.

Genom hänvisningar i lagen gäller i tillämpliga delar vissa bestämmelser

i rättegångsbalken, hl. a. om domare och rättegångsombud,

straff och vite, omröstning och bevisning. Grunddragen i handläggningen

regleras direkt i lagen, varvid bestämmelserna i rättegångsbalken om

handläggning av besvär i hovrätt tjänat som förebild.

I fråga om rätten att fullfölja mål till försäkringsdomstolen gäller icke

någon begränsning. Målen kan föras upp till domstolen icke blott besvärsvägen

utan även såsom nämnts genom underställning. Frågan huruvida

underställning borde förekomma har varit föremål för ingående

diskussioner. Socialförsäkringens administrationsnämnd, vars förslag

(SOU 1960:35) ligger till grund för den år 1961 genomförda omorganisationen

av socialförsäkringens administration behandlade bland annat även

spörsmålet om b e s v ä r s r ä 11 för andra än enskilda parter och diskuterade

i detta sammanhang, huruvida det borde finnas ett a 11 m ä n t o mb

u d, som i egenskap av representant för försäkringen kunde överklaga

avgöranden i dessa ärenden. Nämnden anförde som sin åsikt att behovet

av ett allmänt ombud för tillvaratagande av det allmännas intresse minskade

i den mån de beslutande organen besatt erforderlig sakkunskap.

Om vidare besvärsrätt tillerkändes dessa organ, ansåg nämnden att behovet

av allmänna omhud blev än mindre.

Vid remissbehandlingen av administrationsnämndens förslag berördes

frågan om besvärsrätt för andra än enskilda parter och om a 11- mänt ombud med rätt att överklaga beslut i socialförsäkringsmål av

besvärssakkunniga, som framhöll, att enligt administrationsnämndens förslag

besvärsförfarandet väsentligen skulle få karaktär av ett enpartsförfarande.

Erfarenheten gav emellertid vid handen, att utredningen av ett

besvärsmål blev mera allsidig och fullständig och garantierna för riktiga

avgöranden därmed större i ett förfarande mellan två motstående parter.

Besvärssakkunniga ansåg det därför böra tillskapas ett institut med allmänt

ombud, som skulle ha till uppgift att inträda som enskilds motpart

i besvärsmål och att överklaga första instansens beslut. I fråga om avgörandena

i första instans framhöll besvärssakkunniga att det självfallet inte

kunde bli tal om en allmän eftergranskning men att besvärsrätt för det allmänna

erfordrades för tillvaratagande av statens intressen på detta stora

och ur ekonomisk synpunkt synnerligen betydelsefulla område och för

vinnande av enhetlig rättstillämpning. Behovet av ett allmänt ombud framstod

för besvärssakkunniga som än mer påtagligt vad avser centralmyndighetens

beslut i hesvärsfrågor. I den mån sjukkassorna bestod som icke
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr lh år 11)63 3

statliga organ, ansåg besvärssakkunniga ur förvaltningssynpunkt intet

vara att erinra mot att klagorätt tillerkändes dem men en sådan klagorätt

tillgodosåg endast i ringa mån behovet av de allmänna och de rent statliga

intressenas tillvaratagande i de olika socialförsäkringsmålen. Enligt besvärssakkunnigas

mening framstod det som klart otillfredsställande, att

i en så kvalificerad instans som den planerade socialförsäkringsdomstolen

inte ha ett tvåpartsförfarande. Även uppbördsutredningen ifrågasatte om

inte behov förelåg av ett allmänt ombud. De statliga intressena syntes nämligen

inte bli tillgodosedda enbart genom de av administrationsnämnden

föreslagna åtgärderna. Enligt uppbördsutredningens mening borde uppgiften

att vara allmänt ombud kunna anförtros någon befattningshavare i

socialförsäkringsverket. Ett ställningstagande till frågan om allmänt omhud

i socialförsäkringsmål kunde ske utan avvaktan på det resultat, vartill

uppbördsutredningen kunde komma. Landsorganisationen fann det

önskvärt, att den officialprövningsrätt, som nu tillkommer försäkringsrådet

inom yrkesskadeförsäkringen, också infördes beträffande övriga socialförsäkringsgrenar.

Som skäl för sådan rätt framhöll Landsorganisationen

intresset av enheilig lagtillämpning och angelägenheten av att förhindra

rättsförlust på grund av brister i besvärshandlingarna eller deras

för sena ankomst. Tillsynsmyndigheten borde enligt organisationens mening

i tveksamma fall också kunna underställa ärenden.

Landsorganisationen vände sig mot förslaget att part själv skulle bestrida

kostnaden för egen inställelse och för av honom åberopat vittne eller

sakkunnig och fann det ur social synpunkt otillfredsställande, om en försäkringstagares

möjligheter till belysning av ett sakförhållande därigenom

skulle begränsas. Landsorganisationen föreslog därför, att part som var

fysisk person skulle tillerkännas ersättning för dylika kostnader. Liknande

synpunkter anfördes av Rikskommittén för partiellt arbetsföra.

Riksförsäkringsanstalten ansåg att ersättning till sakkunnig, som part åberopat,

skulle kunna gäldas av allmänna medel under samma betingelser

som vittnesersättning.

Föredragande departementschefen, statsrådet Nilsson, anförde i proposition

nr hö år 1961 i frågan om allmänt ombud:

I samband med förfarandet vid domstolen aktualiseras frågan om b evakande

av det allmännas intresse i socialförsäkringsprocessen.

Administrationsnämnden har velat lösa detta problem genom

att tillägga det organ som beslutar i första instans besvärsrätt. Nämnden

har dock inte ansett att man borde ge lokal skattemyndighet besvärsrätt

beträffande centralmyndighetens beslut i frågor rörande beräkning av

pensionsgrundande inkomst. Beträffande yrkesskadeförsäkringen föreslår

nämnden, att riksförsäkringsverket och övriga försäkringsinrättningar skall

ha besvärsrätt. Någon invändning kan visserligen inte göras mot att sjukkassorna

har besvärsrätt i sjukförsäkringsärenden och försäkringsinrättningarna

i yrkesskadefrågor. I dylika mål har ju sjukkassorna och försäkringsinrättningarna

ett eget ekonomiskt intresse och de kan därför helt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr U år

naturligt inta partsställning. Beträffande övriga ärenden som skall handläggas

av sjukkassorna är emellertid den av nämnden föreslagna anordningen

mindre tilltalande. Väljer man i stället den av besvärssakkunniga

in. fl. förordade utvägen med eu särskild partsrepresentation för det allmänna

i socialförsäkringsmål, ett allmänt ombud, får man en

naturlig lösning av problemet. Såsom besvärssakkunniga utvecklat vinner

man åtskilliga fördelar, om på detta sätt processen vid domstolen anordnas

som ett förfarande med två motstående parter. Erfarenheter från andra

håll visar, att utredningen blir fullständigare och att domstolen får ett

säkrare underlag att bygga sina avgöranden på. För det allmänna är det

också av vikt, att i socialförsäkringens intresse prejudicerande frågor kan

underställas domstolen även av andra än enskilda parter. En särskild

partsrepresentant för det allmänna skulle kunna verksamt bidraga till att

skapa en tillförlitlig och vägledande praxis på socialförsäkringarnas område.

Vad jag nu anfört talar enligt min mening starkt för alt processen i

socialförsäkringsmål bör tillföras, åtminstone i högsta instans, en särskild

i epresentant för det allmänna. Emellertid kan betänkligheter resas mot

att i dagens läge ta ett sådant steg utan en närmare undersökning rörande

vilka konsekvenser i olika avseenden, som det skulle föra med sig. Det

synes svårt att på nuvarande stadium med större grad av säkerhet överblicka

hur ett sådant partsförfarande skulle gestalta sig i praktiken. Jag

tinner mig fördenskull inte beredd att nu föreslå införande av en särskild

partsrepresentation för det allmänna. Denna fråga bör dock lämpligen

tagas upp vid ett senare tillfälle, sedan större erfarenhet angående besvärsförfarandets

funktion inom det nya socialförsäkringssystemet vunnits.

Om jag inte nu vill förorda en särskild representant för det allmänna

finner jag mig dock böra föreslå andra, mindre ingripande åtgärder som

är ägnade att till eu del fylla samma syfte. Vad jag härvidlag tänker mig är

införande av möjligheter för riksförsäkringsverket att underställa sina avgöranden

försäkringsdomstolcns prövning. Genom en sådan anordning

skulle yppas möjlighet att inhämta domstolens mening i exempelvis fall

av prejudicerande betydelse eller där tveksamhet yppat sig — måhända

dokumenterad genom skiljaktiga meningar — angående en frågas rätta

bedömning. Jag föreslår således, att i lagstiftningen om allmän sjukförsäkring,

folkpensionering och försäkring för allmän tilläggspension införes

bestämmelser om att riksförsäkringsverket skall äga underställa sina avgöranden

försäkringsdomstolens prövning, om det för enhetlig lagtolkning

eller rättstillämpning är av synnerlig vikt att saken prövas i högsta instans

eller eljest särskilda skäl förefinnes för sådan prövning. Beslut om underställning

skall fattas i samband med avgörandet i sakfrågan.

Det allmännas intressen synes jämväl i de lokala instanserna kunna bevakas

genom ett underställningsförfarande, här i förening med befogenhet

för centralmyndigheten att självmant ta upp ett lokalt organs beslut till

prövning. Inom den allmänna pensioneringen bör som jag tidigare framhållit

underställningsreglerna utformas så att ett beslut av en pensionsdelegation

automatiskt skall underställas centralmyndigheten så snart

ordföranden eller föredraganden i delegationen antecknat skiljaktig mening

till protokollet. Centralmyndigheten bör vidare i sin tillsynsverksamhet

ha möjlighet att självmant taga upp ett underordnat organs beslut till

omprövning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr H dr t!)63 5

Vid granskningen av den nämnda propositionen anförde lagrådet bland

annat:

De fördelar, som skulle vara att vinna om en särskild partsrepresentation

för det allmänna tillskapas, äro enligt lagrådets mening så betydande att

man bör söka genomföra en dylik ordning redan nu. Pmdast om avsevärda

svårigheter av organisatorisk art skulle lägga hinder i vägen, bör frågan

uppskjutas. Därest reformen tills vidare begränsas till socialförsäkringsprocessen

i högsta instans, synas emellertid inga nämnvärda organisatoriska

svårigheter föreligga att nu införa en dylik partsrepresentation. Detta

kan ske sålunda, att Kungl. Maj:t förordnar en befattningshavare hos riksförsäkringsverket

att såsom allmänt ombud föra det allmännas talan hos

försäkringsdomstolen i socialförsäkringsmål, som avgjorts av riksförsäkringsverket

eller försäkringsrådet; talan bör från hans sida fullföljas i de

fall där det från prejudikatsynpunkt eller eljest av särskilda skäl är av

betydelse att domstolen prövar saken. Denne befattningshavare bör icke

deltaga i avgörandet av socialförsäkringsärenden hos riksförsäkringsverket.

Erforderligt biträde bör lämnas honom av de befattningshavare hos

verket som utses därtill. Någon nämnvärd utökning av personalen hos verket

torde icke behöva föranledas av lagrådets förslag.

Efter lagrådsgranskningen anförde justitierådet Bomgren i fråga om

kostnader vid domstolen:

I den mån enligt förslaget muntlig handläggning äger rum för att genom

förhör med part vinna utredning om faktiska omständigheter, framstår

handläggningen som en av domstolen till fullgörande av dess skyldighet

att sörja för att målet blir fullständigt utrett anordnad bevisupptagning,

till sitt syfte likartad med ett på dess initiativ tilkommet avhörande

av vittnen och sakkunniga. Efterkommer icke part föreläggande att

inställa sig, skall rätten pröva vilken betydelse hans utevaro må tillmätas

i bevisavseende. Det finnes anledning förmoda att i vissa fall, av ekonomiska

skäl, svårigheter komma att uppstå för part att efterkomma ett

föreläggande att personligen infinna sig inför domstolen. Det torde kunna

antagas, att domstolens uppgifter med avseende å utredningen och bevisbedömningen

skulle underlättas, därest part av allmänna medel kunde

tillerkännas ersättning för kostnader till resa och uppehälle samt för tidsspillan

ävensom beredas möjlighet att uppbära förskott för nämnda kostnader.

Det förhållandet att det är ovisst, om och i vad mån en sådan regel

kan komma att godtagas i fråga om förvaltningsprocessen i övrigt, synes

icke böra utgöra hinder för att, såvitt avser rättegången i försäkringsdomstolen,

i ovan angiven utsträckning giva part rätt till ersättning och förskott

av allmänna medel. (Jfr 52 § lagen om yrkesskadeförsäkring.)

Av anförda skäl hemställer jag att, i anslutning till bestämmelserna om

muntlig handläggning, upptagas stadganden av innehåll, att till part som

förelagts att personligen inställa sig till muntlig handläggning skall, om så

erfordras, ersättning av allmänna medel ulgå för kostnader till resa och

uppehälle samt för tidsspillan enligt vad som är stadgat om sådan ersättning

till vittne in. fl. ävensom att part äger enligt de närmare bestämmelser

som utfärdas av Konungen erhålla förskott för kostnader till resa och

uppehälle.

1 anledning av de gjorda uttalandena anförde departementschefen:

Frågan om partsrepresentation för det allmänna i socialförsäkringspro
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr H år 1963

cessen bör prövas sedan någon tids erfarenhet rörande det nya besvärsförfarandet

vunnits. Jag är inte övertygad om att anordningen med en tjänsteman

hos riksförsäkringsverket som allmänt ombud innebär en lämplig lösning.

Tills vidare bör underställningsförfarandet kunna godtagas som en

ersättning för möjligheten för en särskild representant för det allmänna

att föra upp mål till försäkringsdomstolen. Jag vill därför inte frångå mina

förslag rörande förfarandet i försäkringsdomstolen.

Lagrådet har vidare beträffande rättegångskostnad i mål vid försäkringsdomstolen

förordat, att domstolen skall kunna förplikta motpart att ersätta

part kostnaden för hörande av sakkunnig i medieinsk fråga. En ledamot

har velat öppna möjlighet för part att få ersättning för personlig inställelse

vid domstolen. Lagrådets förslag skulle i praktiken innebära att ersättning

skulle kunna tillerkännas enskild part av allmänna medel för sakkunnig,

vars anlitande påkallats av honom själv. De skäl som lagrådet andragit till

stöd för sitt förslag har jag som framgår av vad jag yttrade vid lagrådsremissen

förståelse för. En lösning av kostnadsfrågan enligt vad lagrådet

förordat förutsätter att det allmänna regelmässigt står som den enskildes

motpart. Enligt mitt förslag kommer detta att bli fallet blott i vissa mål. Att

låta den enskilde få rätt till kostnadsersättning endast i sådana mål är

uppenbarligen inte lämpligt. Jag vidhåller min tidigare uttalade uppfattning

att ställning inte nu bör tagas till frågan om fördelning av kostnaden

i socialförsäkringsmål. Om det skulle visa sig förenat med allvarliga olägenheter

att möjlighet till kostnadsersättning för enskild part ej finnes, är jag

beredd att upptaga denna fråga till särskild prövning.

Andra lagutskottet, som i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 45 år

1961 behandlade propositionen, hade även att taga ställning till motionsyrkanden

av innebörd att det allmännas talan vid försäkringsdomstolen

skulle föras av en särskild representant. Utskottet anförde i denna fråga:

Utskottet delar uppfattningen att det kan vara förenat med vissa fördelar,

om det allmännas intressen i socialförsäkringsprocessen tillvaratas

genom en särskild partsrepresentation. Processen kommer då att föras

mellan två motstående parter, ett system som fått fast förankring i fråga

om processordningen vid de allmänna domstolarna och som alltmera vinner

insteg i förvaltningsprocessen. Detta system anses allmänt skapa de

bästa förutsättningarna för en fullständig utredning och en allsidig belysning

av saken. Det måste också vara av betydande värde att tillströmningen

av besvärsmål till domstolen inte uteslutande blir beroende av överklagande

av enskild part. Inte minst för att försäkringsdomstolen, såsom avsetts,

skall kunna skapa vägledande praxis inom socialförsäkringen bör

man tillse att förutsättningar finns för att målen i domstolen skall utgöra

en provkarta på de mångskiftande intressekollisioner, awägningsproblem

och tolkningsfrågor som finns inom socialförsäkringen.

Emellertid anser utskottet i likhet med departementschefen att lösningen

av frågan om en särskild partsrepresentation för det allmänna bör kunna

anstå. Försäkringsdomstolen skall enligt vad som föreslås i propositionen

träda i verksamhet redan den 1 juli innevarande år. Tiden intill dess

medger icke utrymme för de ytterligare överväganden av frågan som erfordras

innan ett definitivt beslut fattas. På grund av vad departementschefen

uttalat anser sig utskottet dock kunna förutsätta, att frågan hlir föremål

för förnyad prövning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 1i år 1963

7

I samma utlåtande behandlade andra lagutskottet motionsyrkanden av

innebörd att ersättning till enskild part skulle utgå av allmänna medel,

såvitt inställelsen skedde på kallelse av domstolen. I denna fråga anförde

utskottet:

Även enligt utskottets mening finns det skäl som talar för att part i

de med motionsyrkandet avsedda fallen erhåller ersättning av det allmänna.

Enligt de bestämmelser som föreslås skola gälla för processen vid försäkringsdomstolen

skall domstolen pröva vilken betydelse parts utevaro

skall tillmätas i bevisavseende. Det kan inte uteslutas, att part av ekonomiska

skäl finner sig icke kunna efterkomma ett föreläggande att inställa

sig vid domstolen, något som ur utredningssynpunkt kan lända honom till

nackdel. En ledamot av lagrådet har också förordat, att i lagen om försäkringsdomstol

intages bestämmelser, som ger möjlighet att under vissa

närmare angivna förutsättningar tillerkänna part ersättning av allmänna

medel för inställelse vid domstolen. Då emellertid departementschefen förklarat

sig beredd att — därest det skulle visa sig förenat med allvarliga

olägenheter att ersättning ej kan utgå — ompröva ersättningsfrågan, synes

det lämpligt att frågan inte nu brytes ut ur sitt större sammanhang. Med

hänsyn härtill anser utskottet sig inte böra biträda förevarande motionsyrkande.

Vid sin granskning av proposition nr 90 år 1962 med förslag till lag om

allmän försäkring vidhöll lagrådet sin föregående år i frågan om allmänt

ombud uttalade mening.

I samband med riksdagsbehandlingen av den nämnda propositionen

väcktes motioner med yrkande om inrättandet av en tjänst som allmänt

omhud. Motionerna avslogs i enlighet med vad andra lagutskottet i utlåtande

nr 27 hemställt.

Utskottet

I förevarande motioner beröres två spörsmål som har samband med rättegången

vid försäkringsdomstolen. Motionärerna yrkar dels att en tjänst som

allmänt ombud vid försäkringsdomstolen skall inrättas och dels att frågan

huruvida rättssökande bör tillerkännas förmånen av fri rättegångshjälp

vid försäkringsdomstolen skall utredas.

I samband med behandlingen år 1961 av propositionen med bland annat

förslag till lag om försäkringsdomstol hade andra lagutskottet att taga ställning

till motionsyrkanden av innebörd att det allmännas talan vid försäkringsdomstolen

skulle föras av eu särskild representant. Utskottet delade

då den av departementschefen uttalade uppfattningen att det kunde vara

förenat med vissa fördelar, om det allmännas intressen i socialförsäkringsprocessen

tillvaratogs genom en särskild partsrepresentation. Processen

kom då att föras mellan två motstående parter, ett system som fått fast förankring

i fråga om processordningen vid de allmänna domstolarna och som

alltmera vann insteg i förvaltningsprocessen. Detta system ansågs allmänt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr H år 1963

skapa de bästa förutsättningarna för en fullständig utredning och en allsidig

belysning av saken. Det måste också vara av betydande värde att tillströmningen

av besvärsmål till domstolen inte uteslutande blev beroende

av överklagande av enskild part. Inte minst för att försäkringsdomstolen,

såsom avsetts, skulle kunna skapa vägledande praxis inom socialförsäkringen

borde man tillse att förutsättningar fanns för att målen i domstolen

skulle utgöra eu provkarta på de mångskiftande intressekollisioner, avvägningsproblem

och tolkningsfrågor som fanns inom socialförsäkringen. Emellertid

ansåg utskottet i likhet med departementschefen att lösningen av frågan

om en särskild partsrepresentation för det allmänna borde kunna anstå.

Försäkringsdomstolen skulle enligt vad som föreslogs i propositionen träda

i verksamhet redan den 1 juli 1961. Tiden intill dess medgav icke utrymme

för de ytterligare överväganden av frågan som erfordrades innan ett definitivt

beslut fattades. På grund av vad departementschefen uttalat ansåg

sig utskottet dock kunna förutsätta, att frågan blev föremål för förnyad

prövning.

Även i samband med behandlingen under fjolåret av propositionen med

förslag till lag om allmän försäkring var frågan om inrättande av en tjänst

som allmänt ombud föremål för prövning i anledning av motionsyrkanden.

Andra lagutskottet anslöt sig då till den av departementschefen i propositionen

uttalade uppfattningen att man borde bida ännu någon tid innan slutlig

ställning togs till frågan om partsrepresentation för det allmänna i socialförsäkringsprocessen.

Erfarenhet i någon betydande utsträckning av försäkringsdomstolens arbetsformer

har ännu icke vunnits. Enligt utskottets mening bör ytterligare

erfarenheter avvaktas innan slutligt ställningstagande sker till frågan om

det allmännas partsrepresentation. Med hänsyn härtill kan utskottet icke

biträda motionerna i denna del.

Frågan om fördelningen av kostnaderna i mål och ärenden, som avgöres

av förvaltningsmyndighet, är föremål för utredning av besvärssakkunniga.

Dessas arbete beräknas kunna avslutas innevarande år. Innan resultatet av de

sakkunnigas arbete redovisats bör enligt utskottets mening ställningstagande

till yrkandet om utredning av frågan om fri rättegångshjälp vid försäkringsdomstolen

icke göras. På grund härav kan utskottet icke heller biträda

motionerna i denna del.

Med hänsyn till det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:267 och 11:314, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 mars 1963

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 1A år 1963

9

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herr Axel Svensson, fru Hamrin-Thorell, herr

Kaijser, fru Carlqvist, fröken Nordström, herrar Lars Larsson, Dahlberg*

och Thorsten Larsson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Bengtsson i Varberg,

fröken Sandell, herrar Johansson i Södertälje, Wahrendorff, Fredriksson,

Björkman och Carlsson i Huskvarna*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

I

av fru Hamrin-Thorell, herr Kaijser, fröken Nordström, herrar Anderson

i Sundsvall, Björkman och Carlsson i Huskvarna, vilka ansett,

a) att det stycke i utskottets yttrande å s. 8 som börjar med orden »Erfarenhet

i någon» och slutar med orden »Med hänsyn härtill kan utskottet

icke biträda motionerna i denna del.» bort ersättas med text av följande

lydelse:

»Som ovan anförts fastställdes de nu gällande reglerna om underställning

huvudsakligen därför att riksdagsmajoriteten inte ansåg tiden medge en

prövning av lagrådets förslag om inrättande av en tjänst som allmänt ombud

vid försäkringsdomstolen. De regler som genomförts har således från

början avsetts vara provisoriska. Under sådana omständigheter finner utskottet

skäl ej föreligga att avvakta ytterligare erfarenheter av de gällande

bestämmelserna. Lagrådet har två år i följd framfört de önskemål som i

förevarande avseende uttalas av motionärerna. Av dessa skäl och då det

framstår som önskvärt att en tjänst som allmänt ombud snarast inrättas

med hänsyn till att rättspraxis grundlägges i inledningsskedet av domstolens

verksamhet biträder utskottet motionerna i denna del.»

b) att utskottet bort hemställa,

»A. att riksdagen med bifall till förevarande motioner,

1:267 och 11:314, såvitt däri yrkats inrättandet av en tjänst

som allmänt ombud, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära

förslag till detta års höstriksdag om sådana ändringar

och tillägg i gällande lagstiftning att en tjänst som allmänt

ombud vid försäkringsdomstolen inrättas och det nuvarande

underställningssystemet inför försäkringsdomstolen avskaffas,

samt

B. att motionerna, såvitt däri yrkats utredning om fri

rättegångshjälp vid försäkringsdomstolen, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.»

II

av herrar Thorsten Larsson och Wahrendorff.

2 Bihang till riksdagens grotokoU 1963. .9 sand. 2 avd. Nr 1A

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.