Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om lagstiftning rörande tillfälliga utförsäljningar, m. m. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 453 i första kammaren av herrar Stefanson och Sveningsson samt nr 549 i andra kammaren av herr Nordgren m. fl.

1963-03-06 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1963:15, Utlåtande i anledning av väckta motioner om lagstiftning rörande tillfälliga utförsäljningar, m. m. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 453 i första kammaren av herrar Stefanson och Sveningsson samt nr 549 i andra kammaren av herr Nordgren m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1963

1

Nr 15

Utlåtande i anledning av väckta motioner om lagstiftning rörande

tillfälliga utförsäljningar, m. m.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 453 i första kammaren av herrar

Stefanson och Sveningsson samt nr 549 i andra kammaren av herr Nordgren

m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte hemställa att Kungl. Maj:t måtte förelägga

1964 års riksdag förslag till lagstiftning, som reglerar rätten att anordna

tillfälliga utförsäljningar, samt förslag till lagstiftning mot illojal konkurrens».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet,

i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa till

motionen II: 549.

Motionerna

Enligt motionärerna har svårigheterna för den svenska detaljhandeln

under de senaste åren blivit allt allvarligare och tagit sig uttryck i avvecklingar,

konkurser, betalningsinställelser och liknande. Enligt motionärernas

uppfattning kan ett samband spåras mellan de realisationer och utförsäljningar

av tillfällighetskaraktär, som under senare år förekommit i allt större

omfattning, och det läge som uppstått för många detaljhandlare. Den form

av försäljning motionärerna åsyftar och verkningarna därav beskrives i

motionerna på följande sätt.

De företag som bedriver tillfällighetsförsäljning uppträder i allmänhet

anonymt, ofta med braskande och inte sällan missvisande reklam, samt

driver sina utförsäljningar en kort tid och i tillfälligt hyrda lokaler. De

drar sedan vidare till annan ort. För att undgå konkurrensen med den bofasta

detaljhandelns sedvanliga realisationer förlägger dessa tillfällighetsförsäljare

med förkärlek sina försäljningar till sådana perioder under vilka

detaljhandeln normalt säljer sina säsongvaror. Denna tillfälliga utförsäljningsverksamhet

under ordinarie säsonger omfattar ej sällan mindervärdiga

eller från tidigare säsong överblivna produkter. Detta förhållande har

varit ägnat icke blott att reducera säsongförsäljningen utan även försvå
Ilihang

till Riksdagens protokoll i963. 9 samt. 2 and. Nr 15

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1963

rat en långsiktig planering av detaljhandelns inköp. Själva inköpsverksamheten

har måst omläggas på ett från både handelns och industriens

synpunkt mindre rationellt sätt. Omfattningen av fasta order till leverantörerna,

framför allt på textil-, konfektions- och pälsområdena, har blivit

väsentligt mindre.

Motionärerna gör vidare gällande, att utvecklingen med tillfällighetsförsäljningar

är ägnad att leda till skadliga konsekvenser för konsumenterna,

och fortsätter.

Den bofasta detaljhandeln, särskilt inom textil- och konfektionshandeln,

representerar varukännedom och branschkunskap. Den måste ta hänsyn till

den fasta kundkretsen och vara medveten om sitt ansvar mot konsumenterna.

Ett motsvarande incitament till ansvarskännande uppträdande är

uppenbarligen i regel icke för handen hos företag, som genom tillfälliga

realisationer och utförsäljningar söker kontakt med en ständigt ny konsumentkrets.

Möjligheter att framställa reklamationer och att få rättelse i

förhållande till tillfällighetsförsäljare saknas i regel. Åtskilliga exempel

finnes på att dessa företag, missvisande eller helt felaktigt, betecknat vanliga

försäljningar som konkursrealisation, försäljning av brandskadade varor,

försäljning på grund av flyttning e. d. för att ge allmänheten intryck

av lägre prissättning än den som faktiskt tillämpas.

I motionerna hävdas vidare att gällande lagstiftning mot illojal konkurrens

visat sig vara ett föga verksamt medel för att råda bot på missförhållandena.

Det framhålles att en betydligt effektivare lagstiftning än den

svenska förekommer på detta område i bl. a. våra nordiska grannländer och

Tyskland samt att dessa länder därutöver har särskilda lagregler, som begränsar

antalet realisationer och de tider, under vilka realisationer må anordnas.

Motionärerna berör härefter dels näringsrättsutredningens förslag

rörande tillfälliga utförsäljningar och den överarbetning av dessa förslag

1958 års näringsrättssakkunnige företagit, dels den revision av lagstiftningen

mot illojal konkurrens som anförtrotts en särskild utredning. Avslutningsvis

anför motionärerna följande.

De frågeställningar vi berört i det föregående har enligt vår uppfattning

utomordentligt stor betydelse. Strukturrationaliseringen inom företagsamhet

av olika slag, men kanske framför allt inom detaljhandeln, utgör

ett led i en ständigt pågående omvandlingsprocess. Det är emellertid

alldeles nödvändigt att en sådan process sker på grundval av konkurrens

på lika villkor för alla i processen invecklade parter. Om så icke är fallet

föreligger betydande risker för snedvridning i strukturen, vilket på litet

längre sikt kan medföra betydande olägenheter för både näringsliv och

konsumenter.

Oavsett vad som förekommit tidigare finner vi det angeläget att på nytt

bringa frågan inför riksdagen. Enligt vår uppfattning krävs ett initiativ

från Kungl. Maj:ts sida för att föreliggande fråga på ett tillfredsställande

sätt skall kunna lösas. Vi vill därför förorda att riksdagen hemställer om

ett förslag att föreläggas riksdagen snarast, om möjligt redan nästa år.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1963 3

Huvuddragen i gällande bestämmelser m. m.

Den av motionärerna behandlade frågan har två aspekter. Dels åsyftas

en begränsning i rätten att anordna realisationer och utförsäljningar. Dels

är det fråga om att stävja oriktiga eller eljest vilseledande realisations- eller

utförsäljningserbjudanden.

Beträffande rätten att anordna tillfällig utförsäljning å annan ort än där

vederbörande efter anmälan inrättat kontor av stadigvarande beskaffenhet

finns bestämmelser i 9 § 3 mom. näringsfrihetsförordningen. Sådan försäljning

får inte äga rum utan tillstånd av länsstyrelse. Om tillstånd meddelas,

är vederbörande skyldig att efter länsstyrelsens bestämmande erlägga avgift,

som skall tillkomma kommunen, där försäljningen sker. Avgiften skall

bestämmas till mellan 25 och 500 kr.

Någon särskild reglering av tillfälliga utförsäljningar eller realisationer

på ort, där vederbörande inrättat kontor, finnes icke.

Bestämmelser, som är ägnade att motverka oriktiga eller vilseledande realisations-

eller utförsäljningserbjudanden, finns i lagen med vissa bestämmelser

mot illojal konkurrens. Enligt 1 § kan straff och skadeståndspåföljd

drabba den som under utövning av näringsverksamhet i reklam, riktad till

ett större antal personer, lämnar oriktig uppgift, ägnad att framkalla intryck

av att hans anbud är fördelaktigt. Det fordras ej att de till vilka reklamen

riktats blivit vilseledda av den felaktiga uppgiften. Det räcker med att

reklamen är ägnad att vilseleda. Den oriktiga uppgiften skall avse annonsörens

vara eller verksamhet. Slutligen kräves, dels att uppgiften lämnats

»i uppenbar strid mot god affärssed», dels att annonsören åtminstone bort

känna till att uppgiften var oriktig.

Utredningar på förevarande område

År 1958 tillkallades textilutredningen. I sitt den 21 december 1959 avgivna

betänkande Konkurrens under samverkan (SOU 1959: 42) anför utredningen

om förevarande problem bl. a.

Det är enligt textilutredningens åsikt uppenbart att de förhållanden, som

nu råder i fråga om utförsäljningar av tillfällighetskaraktär, försvårar detaljhandelns

möjligheter till en rationell inköpsplanering. Med hänsyn härtill

skulle det vara av stor betydelse om en bättre ordning kunde åstadkommas

när det gäller tillfälliga utförsäljningar. Lagstiftningen om illojal konkurrens

bör vidare utformas så att det finns möjligheter att ingripa t. ex.

när det gäller försäljningar som felaktigt betecknas som konkursrealisationer

e. d. När det gäller textildetaljhandelns reguljära säsongrealisationer

finnes i flertalet andra länder, bland annat de övriga nordiska länderna, bestämmelser

som reglerar tiderna för realisationer. Enligt utredningens uppfattning

kan speciella problem uppkomma i samband med genomförandet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 dr 1963

av en friare västeuropeisk marknad med hänsyn till att Sverige saknar

reglering på detta område. Textilutredningen har icke tagit ställning till

vilka konkreta åtgärder, som bör vidtagas på lagstiftningens område, eftersom

olika aspekter av problemet är föremål för utredningar. Textilutredningen

anser det lämpligt att hithörande frågor behandlas i ett sammanhang,

och utredningen föreslår att frågorna överlämnas till 1958 års näringsrättssakkunnige

för skyndsamt framläggande av förslag i ärendet.

I fråga om utredningens förslag beträffande utförsäljningar av tillfällighetskaraktär

avgavs av en av ledamöterna, direktören Åke Wetterlind, följande

reservation.

Frågan i vad mån tillfälliga utförsäljningar bidragit till textilbranschens

svårigheter har prövats i ett flertal instanser, bl. a. Näringsfrihetsrådet, utan

att något samband av nämnvärd betydelse ansetts föreligga. Det oaktat har

utredningen särskilt betonat det faromoment som anses ligga i dessa tillfälliga

utförsäljningar. Enligt min mening synes utredningen ha tillagt

verkningarna av de tillfälliga utförsäljningarna alltför stor vikt. På grund

härav reserverar jag mig på denna punkt, under framhållande, att den översyn.

som 1958 års näringsrättssakkunnige ägnar frågan om tillfälliga utförsäljningar,

bör vara till fyllest.

Näringsrättsutredningen avlämnade 1957 förslag till ny näringslagstiftning.

Häri behandlades det av motionärerna väckta spörsmålet, huruvida

och i vilken omfattning tillfälliga utförsäljningar borde tillåtas. Utredningen

framlade två alternativ till lagstiftning, det ena innebärande att för tillfällighetsförsäljningar

skulle endast krävas en förhandsanmälan till handelsregistret

samt det andra att nuvarande system med tillståndsgivning av

länsstyrelse i stort sett skulle bibehållas. År 1958 tillkallades 1958 års näringsrättssakkunnige

för att göra en överarbetning av näringsrättsutredningens

förslag. Den sakkunnige har den 28 mars 1962 avgivit betänkandet

Den allmänna näringslagstiftningen (SOU 1962: 15). I betänkandet föreslås

bl. a. att näringsfrihetsförordningens föreskrifter om realisationer och

gårdfarihandel skall ersättas av en ny förordning om tillfällighetsförsäljning.

Med tillfällighetsförsäljning förstås enligt förordningen att någon yrkesmässigt,

under kringföring eller på ett av honom tillfälligt begagnat försäljningsställe

utomhus eller inomhus, salubjuder varor avsedda att överlämnas

i omedelbar anslutning till att köpeavtal ingås. Såsom tillfällighetsförsäljning

skall dock icke anses försäljning till återförsäljare, försäljning

på marknad, vid torghandel och vissa andra tillfällen ävensom kringförings-

och utomhusförsäljning, som utgör ett led i en eljest på stadigvarande

driftställe bedriven rörelse och avser sådana varor som där regelmässigt

saluföres eller framställes. Förordningens bestämmelser skall alltså ej gälla

beträffande dessa försäljningsformer. Tillfällighetsförsäljning av livsmedel

och vissa ytterligare varuslag föreslås vara fri för svenskar och svenska

företag. Om tillfällighetsförsäljning sker i lokal varöver säljaren förfogar,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 dr 1963

5

förordas att den skall vara fri för svenskar och svenska företag, även om

den avser andra varuslag än de nyss nämnda. I fråga om försäljning i dylik

lokal föreslås dock att Kungl. Maj:t skall, om särskilda skäl därtill föranleder,

äga förordna att visst varuslag ej må saluföras med mindre tillstånd

därtill meddelats av myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Härigenom

möjliggöres sålunda att i fråga om inomhusförsäljningar av i huvudsak

den typ som enligt näringsfrihetsförordningen benämnes realisationer införa

tillståndstvång när så anses vara påkallat med hänsyn exempelvis till

särskilda konjunkturmässiga förhållanden inom viss näringsgren. För tillfällighetsförsäljningar

i andra fall än de förut nämnda erfordras enligt förslaget

tillstånd. Tillstånd må beviljas svenskar, om det ej föreligger skäl till

antagande att sökanden med hänsyn till sina personliga förhållanden icke

är lämplig att utöva verksamheten eller att denna kan störa allmän ordning.

För att tillstånd skall kunna meddelas utlänning eller utländskt företag

fordras att särskilda skäl därtill föreligger. Tillstånd föreslås skola meddelas

såvitt gäller svenska rättssubjekt av polismyndighet och i fråga om

utlänningar och utländska företag i regel av den myndighet som har att

pröva frågan om sådana rättssubjekts rätt till näringsidkande i allmänhet.

Beträffande de överväganden som ligger bakom den sakkunniges förslag

att tillfällighetsförsäljningar inomhus, d. v. s. den form av försäljningar

motionärerna väl närmast åsyftar, endast i särskilda lägen skall bli föremål

för tillståndstvång må ur betänkandet sammanfattningsvis återgivas

följande.

Även om det skulle finnas fog för kritiska anmärkningar rörande kvaliteten

å de varor som utbjudes vid realisationer, får det anses ankomma på

köparna att bedöma om de anser de utbjudna varorna vara värda sitt pris.

I den mån den reklam som brukar förekomma i samband med de ifrågavarande

försäljningarna står i strid med lagstiftningen angående illojal

konkurrens, kan den också beivras jämlikt denna lagstiftning. Anmärkningar

mot de reklammetoder som ibland använts vid realisationerna utgör

däremot icke skäl till ingripande mot försäljningsformen som sådan. — De

tillfälliga utförsäljningarna torde i avsevärd omfattning fylla en liknande

uppgift inom varudistributionen som den bofasta handelns egna realisationer,

nämligen att åstadkomma avsättning av sådana varor, som av en eller

annan anledning icke skulle finna köpare om de salufördes till gängse priser.

Det måste vidare sägas, att en distributionsform i princip har sitt berättigande

om den är ägnad att i ökad utsträckning ge allmänheten tillgång

till varor till låga priser. Realisationernas funktion alt möjliggöra avsättning

av ett föreliggande varuöverskott är emellertid icke alltid av nytta

för samhället. Sålunda kan tänkas att en produktionsgren, vari överproduktion

förekommit, lättare kan övervinna en kris och uppnå stabilare för
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 dr 1963

hållanden om dess avsättningsmöjligheter i fråga om nyproducerade varor

icke belastas av att äldre, osålda varulager i stor utsträckning utbjudes på

marknaden; synpunkter av sådan innebörd har framförts i samband med

den s. k. textilkrisen. Av måhända större betydelse kan det vara att — även

om inga problem av nyssnämnd art föreligger inom landets egen produktionsapparat

— likartade problem dock kan skapas, därest inom annat land

uppkommer varuöverskott som söker sig hit. Om en minskning av utbud

av ett från äldre tid eller från utlandet härrörande varuöverskott anses

önskvärd, är det motiverat att särskilt beakta realisationerna. I särskilda

lägen kan det således bedömas såsom ur allmän synpunkt behövligt att

genomföra vissa restriktioner beträffande realisationsförsäljningar av ett

eller annat varuslag. -—- Både för utövarna och för den köpande allmänheten

föreligger vid de tillfälliga utförsäljningarna och vid den bofasta

handeln fördelar i vissa avseenden och nackdelar i andra. Det förhållandet

att vissa nackdelar ligger på den bofasta handelns sida utgör icke skäl att

beträffande realisationerna stadga restriktioner, om dessa enbart skulle

åsyfta att tillgodose den bofasta handelns eget ekonomiska intresse. Att

en fri konkurrens i princip anses önskvärd sammanhänger med att därigenom

befrämjas rationalisering och förbilligande av produktion och varudistribution,

vilket ytterst är till fördel för den köpande allmänheten. Om

realisationerna får isådan omfattning, att risk uppkommer för att de utkonkurrerar

den fasta handeln beträffande vissa varuslag, vilket kan tänkas

bli fallet i vissa orter där realisationer visar sig förekomma i större omfattning

än annorstädes, talar detta för att restriktioner bör kunna ifrågakomma,

dock endast beträffande vissa varuslag.

Den näringsrättssakunniges betänkande har ännu icke föranlett något

förslag från Kungl. Maj :ts sida.

Frågan om en ny lagstiftning mot illojal konkurrens är för närvarande

under utredning. Frågan ingick till en början i det uppdrag som anförtrotts

varumärkes- och firmautredningen. Den 31 mars 1960 beslöt chefen för

justitiedepartementet att utredningen i fortsättningen skulle arbeta som

två skilda kommittéer, av vilka den ena skulle handha enbart frågan om

revision av lagstiftningen mot illojal konkurrens. Denna kommitté har antagit

namnet utredningen om illojal konkurrens. Utredningsarbetet beräknas

pågå under hela år 1963.

Framställning till Konungen

I skrivelse till Konungen den 30 oktober 1958 har Sveriges textilhandlareförbund,

Textilgrossisternas riksförbund, Handelsanställdas förbund, Kon
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1963

7

fektionsindustriföreningen, Svenska beklädnadsarbetareförbundet, Textilrådet

och Svenska textilarbetareförbundet hemställt, att Kungl. Maj:t måtte

vidtaga åtgärder i syfte att åstadkomma bl. a. restriktivare tillämpning av

bestämmelserna i 9 § 3 mom. näringsfrihetsförordningen. Såsom skäl härför

anfördes i stort sett samma synpunkter som i de föreliggande motionerna.

över skrivelsen avgav näring sfrihetsr ad et utlåtande den 12 februari 1959.

Rådet yttrade därvid:

Åtgärder av den natur som sålunda ifrågasatts innefattar inskränkningar

i näringsfriheten. Ur de synpunkter näringsfrihetsrådet har att företräda

kan de föreslagna åtgärderna icke tillstyrkas.

Textilbranschen befinner sig i ett svårt läge med bl. a. driftsinskränkningar

och arbetslöshet. Dessa svårigheter torde emellertid bottna i andra

omständigheter än de i skrivelsen angivna företeelserna. Näringsfrihetsrådet

vill erinra om att textilbranschens problem för närvarande utredes i

särskild ordning.

Kungl. Maj:t har i beslut den 6 mars 1959 förklarat skrivelsen icke föranleda

någon åtgärd utöver tillsättandet av textilutredningen. Beslutet är

av följande lydelse.

Kungl. Maj:t, som den 21 november 1958 bemyndigat chefen för handelsdepartementet

att tillkalla särskilda utredningsmän för att verkställa utredning

och framlägga förslag rörande åtgärder i syfte att stärka den svenska

textilindustriens konkurrenskraft på längre sikt, finner framställningen

icke föranleda någon Kungl. Maj :ts vidare åtgärd.

Tidigare riksdagsbehandling

Vid 1959 års riksdag väcktes motionerna 1: 168 och II: 221, i vilka föreslogs

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa, att Kungl.

Maj :t måtte låta skyndsamt utreda problemet om tillfälliga utförsäljningar

och realisationer i hela dess vidd. Såsom skäl härför anfördes i stort sett

samma synpunkter som i förevarande motioner. Motionerna behandlades

av andra lagutskottet. Utskottet påpekade i sitt utlåtande, nr 29, att olika

aspekter av hithörande problem var föremål för utredning. Enligt utskottets

mening torde de rådande svårigheterna inom textilbranschen ha sin

huvudsakliga orsak i andra förhållanden än dem, som åberopats i motionerna.

Då önskemålen om utredning av frågan syntes vara tillgodosedda,

hemställde utskottet att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd, vilket även blev riksdagens beslut.

Utskottet

I förevarande motioner har yrkats, att Kungl. Maj:t måtte förelägga 1964

års riksdag förslag till lagstiftning, som reglerar rätten att anordna till
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1963

fälliga utförsäljningar, samt förslag till lagstiftning mot illojal konkurrens.

Bakgrunden till yrkandet är de rådande svårigheterna inom den svenska

detaljhandeln. Motionärerna menar, att ett samband kan spåras mellan de

under senare år allt talrikare förekommande utförsäljningarna av tillfällighetskaraktär

och det läge som uppstått för många detaljhandlare. Motionärerna

önskar därför, att rätten att anordna sådana försäljningar skall begränsas

och att gällande lagstiftning mot illojal konkurrens skall göras

mer effektiv så att missvisande uppgifter vid utförsäljningar skall kunna

beivras i ökad omfattning.

Frågan om i vilken utsträckning tillfälliga utförsäljningar bör tillåtas har

varit föremål för ingående behandling, senast av 1958 års näringsrättssakkunnige.

Denne har den 28 mars 1962 avgivit betänkande om den allmänna

näringslagstiftningen. Betänkandet är föremål för överväganden inom handelsdepartementet.

Frågan om en effektivisering av lagstiftningen mot illojal konkurrens

ingår i det uppdrag som anförtrotts den år 1960 tillkomna utredningen om

illojal konkurrens.

Båda de frågor som aktualiserats i motionerna är, såsom framgår av det

anförda, föremål för överväganden, i det ena fallet av Kungl. Maj:t och i

det andra av en pågående utredning. Utskottet finner därför icke något

riksdagens initiativ i frågorna påkallat.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:453 och 11:549, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 mars 1963

På andra lagutskottet vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel Svensson, fru

Hamrin-Thorell, herr Kaijser, fru Carlqvist, fröken Nordström, herrar Dahlberg*

och Thorsten Larsson;

från andra kammaren: herr Anderson i Sundsvall, fröken Sandell,

herrar Johansson i Södertälje, Wahrendorff, Fredriksson, Björkman, fru

Svensson i Kungsör och herr Carlsson i Huskvarna*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1963

621828

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.