Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1963

1963-02-19 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1963:2, Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1963

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1963

1

Nr 2

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser

för återlån från de allmänna pensionsfonderna.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft fyra inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nämligen

1. de likalydande motionerna nr 21 i första kammaren av herr Ohlsson,

Ebbe, samt nr 23 i andra kammaren av herr Nordgren m. fl. om rätt till

återlån från allmänna pensionsfonden, samt

2. de likalydande motionerna nr 282 i första kammaren av herr Mattsson

m. fl. samt nr 329 i andra kammaren av herrar Nilsson i Tvärålund och

Hansson i Skegrie om ändrade bestämmelser för återlån från de allmänna

pensionsfonderna.

Motionsyrkandena

I motionerna 1:21 och 11:23 har yrkats, »att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t måtte hemställa dels om förslag till sådan ändring av reglementet

för allmänna pensionsfondens förvaltning att arbetsgivare medgives

rätt att för återlån få utnyttja de ATP-avgifter som inbetalats under loppet

av de fem senast förflutna åren och att återlån skall få ske t. v. med 75 %

av inbetalade avgifter; dels ock om en utredning rörande återlånerätten och

det återlånade kapitalets riskbärande under beaktande av de i motionen

framförda synpunkterna».

I motionerna 1:282 och 11:329 har yrkats, »att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning och förslag

a. angående en reformering av bestämmelserna för återlån från allmänna

pensionsfonderna så att de mindre och medelstora företagens samt jordoch

skogsbrukets kreditbehov bättre kan tillgodoses;

b. angående formerna för dispositionen av medel ur allmänna pensionsfonderna

för en aktivering av lokaliseringspolitiken i enlighet med vad i

motionen anförts».

Gällande bestämmelser m. m.

Avgifterna till den allmänna tilläggspensioneringen inbetalas till allmänna

pensionsfonden. Fondens tillgångar skall enligt reglementet för fondens förvaltning

placeras dels i vissa slag av obligationer och skuldförbindelser, dels

såsom lån till kreditinrättningar. De kreditinrättningar, som kan få låna

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 2 avd. Nr 2

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1963

pengar av fonden, är riksbanken, bankaktiebolag, postsparbanken, postgirot,

sparbank, centralkassa för jordbrukskredit, Sveriges allmänna hypoteksbank,

Svenska skeppshypotekskassan samt annan av Konungen godkänd

kreditinrättning.

Förutsättning för att kreditinrättning skall få låna pengar i fonden är att

inrättningen i sin tur utlånat motsvarande belopp till den som erlagt pensionsavgift

och att den erlagda avgiften uppgår till minst dubbelt så mycket

som lånet. Lägsta belopp som kreditinrättning på detta sätt får återlåna

är 500 kronor. Det betyder, att om de för ett år inbetalda pensionsavgifterna

inte uppgår till 1 000 kronor återlån inte kan komma i fråga.

Räntan på lån från fonden till kreditinrättningen skall i regel med en halv

procent överstiga högsta av bankerna tillämpade inlåningsränta. Några bestämmelser

om vilken ränta som skall tillämpas mellan kreditinrättningen

och den som återlånar inbetalade pensionsavgifter finns inte, utan räntans

storlek är vid dessa lån beroende av parternas överenskommelse.

Likaså beror det på överenskommelse mellan kreditinrättningen och den

enskilde om något lån över huvud taget skall ske. Denna fråga får kreditinrättningen

pröva efter bankmässiga grunder, eftersom banken har att själv

stå risken för att den enskilde inte förmår återbetala sitt lån.

Återlån från fonden skall av kreditinrättningen amorteras på tio år.

Rätten till återlån på grund av avgiftsinbetalning uppstår först året efter

avgiftsbetalningen.

Om fondmedlens förvaltning anförde föredragande departementschefen i

propositionen nr 100 till 1959 års riksdag:

Fondmedlen skall givetvis förvaltas på det sätt som bäst gagnar tilläggspensioneringen.

Pensionsfonden bör följaktligen placeras så att den ger god

avkastning under betryggande säkerhet. Verksamheten bör emellertid bedrivas

under sådana former att fondstyrelserna inte behöver skaffa sig en vidlyftig

administration för kreditprövning och låneförvaltning.

I likhet med vad pensionskommittén föreslog bör en betydande del av

fondmedlen i form av återlån gå tillbaka till dem som erlagt pensionsavgifterna.

Det nyss anförda medför, att man för denna verksamhet får anlita

banker och andra kreditinstitut.

Vid utformningen av reglerna för återlån har jag i olika hänseenden avvikit

från kommittéförslaget i syfte att vidga återlånemöjlighetema. Var och

en som erlagt pensionsavgift för ett visst år skall året därpå kunna söka

återlån med upp till 50 procent av avgiftsbeloppet. Denna gräns skall komma

till användning redan från början; kommittéförslaget hade en gräns vid

40 procent avseende första årets avgiftsbetalning. Lånens löptid skall kunna

uppgå till tio år — utan den av pensionskommittén förordade begränsningen

till fall då inteckningssäkerhet kan presteras. Om räntesatsen för återlån

får överenskommelse träffas mellan kreditinrättningen och låntagaren. Då

återlånen är avsedda som ett led i företagens kapitalförsörjning, kunde det

synas naturligt, att endast lån av något större omfattning skulle komma i

fråga. Med hänsyn främst till småföretagarna föreslår jag emellertid att

lånegräsen sättes så lågt som vid 500 kronor och att företagare därjämte

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1963

3

skall kunna räkna samman pensionsavgifterna för sig och sina anställda för

att komma över denna gräns.

Kreditinrättningen skall äga rätt att för utgivet återlån erhålla motsvarande

belopp i lån från den fondstyrelse, som förvaltar sådana pensionsavgifter

som låntagaren erlagt. I överensstämmelse med kommittéförslaget innebär

reglerna om räntesatsen för sådana lån bland annat att räntan, om

inte bunden räntesats avtalas, skall ligga en halv procent över den högsta

allmänt förekommande ränta som bankerna tillämpar för dem som sätter

in penningmedel.

De fondmedel, som inte tas i anspråk för återlån, skall i överensstämmelse

med kommittéförslaget placeras i obligationer och förlagsbevis. Därutöver

förordar jag emellertid, att placering skall kunna ske även i andra skuldförbindelser,

nämligen sådana som är utfärdade av staten, kommuner m. fl.

och av vissa kreditinrättningar såsom banker, sparbanker och centralkassor

för jordbrukskredit samt vissa andra kreditinstitut. Även kreditinstitut som

nybildas för att tillgodose näringslivets behov av långfristig kredit bör enligt

min mening här kunna komma i fråga.

I motioner till 1960 års riksdag yrkades liberalare regler i fråga om möjligheterna

att använda pensionsmedlen för företagens kapitalförsörjning.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 6 år 1960 anförde andra lagutskottet:
Bestämmelserna

om återlån av inbetalda avgifter antogs så sent som i fjol

och har endast varit i tillämpning sedan årsskiftet. Innan erfarenheter vunnits

av deras verkningar i olika hänseenden, bör de inte ändras. Det kan

härvid erinras om att man vid utarbetandet och antagandet av bestämmelserna

förutsatt att en omprövning av dem kunde bli erforderlig vid slutet

av 1960-talet. Utskottet finner med hänsyn härtill inte skäl biträda de i

motionerna 1:448 och 11:551, 1:461 och 11:579 samt 1:462 och 11:549 framställda

önskemålen om liberalare återlåneregler.

Även 1961 års riksdag hade att taga ställning till motionsyrkanden med

samma syfte. Yrkandena avslogs under motivering att erfarenheter ännu

icke vunnits av de nuvarande reglernas verkningar (andra lagutskottets utlåtande

nr 56J.

Frågan om återlånereglerna behandlades i anledning av motioner även av

1962 års riksdag. I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 13 år 1962 anförde

andra lagutskottet bland annat.

Det i motionerna 1:295 och 11:362 väckta förslaget att företagarna skall tå

betala ATP-avgifterna med revers skulle, såsom riksförsäkringsverket framhållit

i sitt remissyttrande, kunna leda till avsevärda förluster för fonden

om inte full garanti förelåg för reversernas betalning. Avgifter inbetalas av

omkring 350 000 personer. En prövning och kontinuerlig kontroll av dessas

kreditvärdighet skulle nödvändiggöra en utomordentligt stor administrativ

apparat. Även kontrollen av avgiftsskyldighetens fullgörande skulle kompliceras.

På grund härav finner utskottet icke skäl biträda motionärernas

förslag om avgiftsbetalning med revers.

De nuvarande återlånereglerna är, såsom utskottet framhållit vid behandling

av motioner av samma innebörd vid 1961 års riksdag, inte i alla avseen
-

,J llihany Ull riksdagens protokoll 1963. V samt. 2 avd. Nr 2

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1963

den helt ändamålsenliga. Emellertid har återlånereglerna varit i tillämpning

endast från och med 1960 års ingång. Erfarenheter i någon större utsträckning

av reglernas verkningar har därför ännu icke vunnits. Med hänsyn härtill

avstyrker utskottet motionärernas förslag.

Motionerna

I motionerna 1:21 och 11:23 redogöres inledningsvis för tidigare framställda

yrkanden om ändringar i återlånereglerna. Därefter anföres:

Det nuvarande återlånesystemet har nu fungerat under 3 år. Det torde

därför finnas erfarenhetsunderlag i tillräcklig omfattning att lägga till

grund för en utredning kring de problem som aktualiseras i samband med

återlåning enligt de riktlinjer som skisserats ovan.

En anpassning av återlånereglerna till de framställda kraven är ägnade

att tillgodose inte minst den mindre och medelstora företagsamheten. Det

är framför allt inom denna kategori av företag som kapitalproblemet är

verkligt akut i dagens läge, trots den förbättring som utan tvivel satt in på

kreditmarknaden.

Den mindre företagsamhetens verkliga problem f. n. hänför sig till försörjningen

med riskvilligt kapital. Ett företags kreditvärdighet avgöres i

icke ringa grad av storleken på företagets riskkapital. Om möjligheterna

att bygga upp ett riskvilligt kapital i företagen beskäres, vilket tvivelsutan

blivit följden för det stora flertalet mindre och medelstora företag av dagens

skatte- och avgiftspolitik, försämras företagens möjligheter att erhålla

krediter efter konventionellt mönster. Därmed försvagas också förutsättningen

för företagen att effektivt tillgodose de ökade krav på rationalisering

och konsolidering som konkurrensutvecklingen ställer dem inför.

Den risk som en viss del av ett företags kapital alltid måste bära i en

ekonomi grundad på marknadshushållningens principer, dvs. en ekonomi

som vi alltjämt har här i landet, tvingas av omständigheterna att finna

andra bärare. Detta är nödvändigt för det ekonomiska framåtskridandet.

Kapital av typen »återlånekapital», om vilket här är fråga, måste följaktligen

i högre grad ikläda sig denna roll till dess att en allmän lösning av

det riskvilliga kapitalets problem åstadkommits. En sådan lösning måste

ske på grundval av dels principen om att diskrimineringen av det enskilda

frivilliga riskkapitalet upphör för att i stället premieras, dels principen att

riskkapitalet sprides på så många enskilda som möjligt. Målsättningen bör

vara att engagera alla medborgare.

Det är mot bakgrund av detta läge som kravet på återlån utan bankmässig

säkerhet måste ses.

Kravet på ackumulering av flera års inbetalda pensionsavgifter tillgodoser

främst de mindre företagens intressen. Storleken av de för ett enda år

inbetalda avgifterna uppgår i vad avser ett mindre företag i regel icke till

så betydande belopp att återlån varje år ter sig rationellt. Däremot torde

en rätt till ackumulering under förslagsvis 5 år medföra en annan värdering

och ett annat utnyttjande av denna kreditmöjlighet. En ökning av

återlånerätten till 75 % av inbetalda avgifter har samma syftemål.

I detta sammanhang förtjänar det påpekas att återlånen som finansieringsmetod

erhåller allt större betydelse allteftersom avgifternas storlek

ökas. I motsvarande mån undandrages nämligen det riskvilliga kapitalet

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1963

5

företagens disposition, och det är därför av växande betydelse för företagen

att få rätt till återlån av detta kapital, vilket då helst bör fylla i stort samma

funktion som före inbetalningen till pensionsfonden, nämligen riskbärarens.

Effektiva finanseringsmöjligheter måste ges i den hårdnande ekonomiska

miljö som för närvarande växer fram ute och hemma. Kraven på

konkurrenskraft genom kvalitet och kostnadsbesparande rationaliseringar

växer sig allt starkare. Dessa krav kan endast uppfyllas till priset av investeringar

i tidsenliga och moderna produktions- och distributionsanläggningar.

De föreslagna åtgärderna tillgodoser en del av det kapitalbehov som

dessa investeringskrav förorsakar. Starka skäl talar således enligt vår uppfattning

för att en utredning kring de berörda frågeställningarna snarast

kommer till stånd. Vi är emellertid redan nu beredda att förorda förslag

till sådan ändring av reglementet för allmänna pensionsfondens förvaltning

att återlånerätt skall få ackumuleras under 5 år samt att återlån får ske

till 75 procent av inbetalade avgifter.

I motionerna 1:282 och 11:329 framhålles:

Med hänsyn till de allvarliga konsekvenser som de nuvarande bestämmelserna

för återlånerätten synes medföra, speciellt för de mindre företagen

med mindre än 20 anställda, bör en utredning om en reformering av återlånerätten

med största skyndsamhet företas. Utredningen bör därvid pröva

möjligheten att genomföra en reform innebärande att en viss kvot av ATPavgifterna

till andra och tredje pensionsfonderna placeras i kreditinstitut

för utlåning av dessa efter sedvanliga bankmässiga grunder. Denna kvot

bör vara minst hälften av avgifterna — motsvarande nu gällande återlånerätt.

Fondstyrelserna bör dock ha möjlighet att överskrida denna kvot

när särskilda skäl talar härför.

Även den möjligheten synes emellertid böra prövas att innehavare av

återlånerätt genom fullmakt överlåter denna till kreditinrättning, som på

detta sätt skulle få möjligheter att tillgodose gemensamma kreditanspråk

för grupper av återlåneberättigade. En närmare utredning av dessa reformer

bör även innefatta en prövning av möjligheterna till sänkning av minimisumman

för återlånerätt, eventuellt en höjning av återlånerätten från 50

till 75 procent av inbetalda avgifter och en förlängning av amorteringstiden

från 10 till 20 år. Möjligheterna till sammanföring av återlånerätt för viss

tid, t. ex. 5 år, bör även övervägas liksom en anpassning av räntenivån för

återlånen till kreditinstituten till gängse inlåningsränta hos bankerna.

Vid en aktivering av lokaliseringspolitiken måste dessutom ATP-fondernas

roll som kreditgivare uppmärksammas. Ett genomgående drag i bilden

av de regioner i vårt land där näringslivet visar tendenser till stagnation

är bristen på kapital och i synnerhet riskvilligt sådant. Vi förutsätter att

samhället vid aktiveringen av lokaliseringspolitiken som en av de första

åtgärderna kommer att uppmärksamma denna fråga. Det kan förutsättas

att de statliga åtgärderna på detta område i ökad utsträckning kommer att

kompletteras av åtgärder från kommuner eller från av grupper av kommuner

bildade finansieringsbolag enligt modell Tornedalens industrialisering

AB. En utredning om återlåncbestämmelsernas reformering, som enligt vår

uppfattning måste företas med största skyndsamhet, hör också överväga de

former under vilka företag med kommunal borgen skulle kunna erhålla krediter

från fonderna liksom möjligheterna för av grupper av kommuner bildade

finansieringsbolag att erhålla krediter.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1963

Utskottet

Avgifterna till ATP överföres till allmänna pensionsfonden. Fondens tillgångar

skall enligt reglementet för dess förvaltning placeras dels i vissa slag

av obligationer och skuldförbindelser och dels som lån till kreditinrättningar.

Förutsättningen för att kreditinrättning skall få lån ur fonden är att inrättningen

i sin tur utlanar motsvarande belopp till företagare som erlagt

pensionsavgift. Lanet får uppgå till högst hälften av den erlagda pensionsavgiften.

Det lägsta belopp som på detta sätt får återlånas är 500 kronor.

Om de för ett år inbetalda pensionsavgifterna inte uppgår till 1 000 kronor

kan återlån alltså inte komma i fråga. Räntan på kreditinrättningens lån

från fonden skall i regel överstiga högsta av bankerna tillämpade inlåningsränta

med en halv procent. Några bestämmelser om vilken ränta som skall

tillämpas mellan kreditinrättningen och den som återlånar inbetalade pensionsavgifter

finns inte, utan räntans storlek är vid dessa lån i huvudsak

beroende av den säkerhet som kan erbjudas. Det beror på överenskommelse

mellan kreditinrättningen och den enskilde om något lån över huvud taget

skall komma till stånd. Kreditinrättningen får pröva denna fråga efter bankmässiga

grunder eftersom den har att själv stå risken för att den enskilde

inte förmår återbetala sitt lån. Äterlån från fonden skall av kreditinrättningen

amorteras på tio år. Lån kan erhållas först året efter det ATP-avgift

erlagts.

I förevarande motioner uttalas önskemål om ändringar av dessa regler i

flera avseenden. I motionerna 1:282 och 11:329 hemställes om utredning av

reglerna i syfte att möjliggöra överlåtelse av återlånerätt genom fullmakt

till kreditinstitut för att tillgodose gemensamma kreditanspråk för grupper

av återlåneberättigade. Vidare föreslås sänkning av minimisumman för

återlånerätt, höjning av återlånerätten från 50 till 75 procent av inbetalda

avgifter, förlängning av amorteringstiden från 10 till 20 år, rätt till sammanföring

av återlånerätt under 5 år samt anpassning av räntenivån för

återlånen till kreditinstituten till gängse inlåningsränta hos bankerna. Motionärerna

framhåller också att ATP-fondernas roll som kreditgivare bör

uppmärksammas vid en aktivering av lokaliseringspolitiken. Yrkandena

om sammanföring av återlånerätt under 5 år samt höjning av återlånerätten

till 75 procent av inbetalda avgifter återkommer i motionerna 1:21

och 11:23. I dessa motioner yrkas också utredning i syfte att återlån skall

få ske utan företeende av bankmässig säkerhet.

Det sistnämnda förslaget, som går ut på att fondens medel skall kunna

utlånas utan att säkerhet föreligger för återbetalning av lånen, skulle om

det genomfördes kunna medföra betydande förlustrisker för fonden. Det

kan därför enligt utskottets mening icke komma i fråga att biträda detta

yrkande.

Frågor om ändringar av återlånereglerna i de övriga avseenden som motionärerna

berört har varit föremål för bedömning av riksdagen under åren

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1963

7

1960, 1961 och 1962. Vid dessa tillfällen har uttalats, att erfarenheter i någon

större utsträckning av reglernas verkningar ännu icke vunnits. Yrkandena

om ändring av reglerna har därför icke kunnat bifallas. Enligt utskottets

mening föreligger icke skäl till ändrat ställningstagande.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motioner, nämligen

1) 1:21 och II :23 samt

2) 1:282 och 11:329

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 februari 1963

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand*, Nils Elowsson, Kaijser, fru

Carlqvist, fröken Nordström, herrar Lars Larsson, Edström* och Thorsten

Larsson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg*,

Rimmerfors, fröken Wetterström, herrar Odhe*, Bengtsson i Varberg*,

fröken Sandell* och herr Gustavsson i Alvesta.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

I

av herr Kaijser, fröken Nordström, herrar Edström, Anderson i Sundsvall,

Rimmerfors och fröken Wetterström, vilka ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande å s. 6 som börjar med orden »Det

sistnämnda förslaget» och slutar med orden »till ändrat ställningstagande»,

bort ersättas med text av följande lydelse:

»Reglerna för återlånerätt från ATP-fonderna är, som utskottet vid tidigare

riksdagar uttalat, inte i alla avseenden tillfredsställande. I första hand

bör reformering av reglerna ske genom att den nu gällande snäva tidsgränsen

för återlånerätt vidgas, så att återlånerätten inte förfaller kalenderårsvis

utan får ackumuleras under en tid av fem år. Yrkanden av detta innehåll

har framförts i motionerna. En sådan ändring av återlånereglerna

skulle vara av särskilt värde för mindre företag där kalenderårsbegränsningen

för närvarande i realiteten utestänger dem från återlånemöjligheterna.

Ändringen skulle dessutom medföra en administrativ förenkling. Den bör

kunna vidtagas utan dröjsmål. Utskottet föreslår att riksdagen i skrivelse

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1963

till Kungl. Maj :t anhåller om förslag till här angiven ändring av reglementet

för den allmänna pensionsfondens förvaltning.

Vad angår övriga i motionerna angivna återlåneproblem synes dessa

i allt väsentligt kunna lösas, därest företagen fick möjlighet till automatisk

återlånerätt i fråga om viss del av erlagda eller debiterade avgifter. För att

fullt täcka ATP-fondens förlustrisker, måste ett sådant system kombineras

med en riskförsäkring som då inbygges i återlånesystemet. Utskottet delar

uppfattningen att behov finnes av mera omfattande översyn av återlånereglerna.

En sådan översyn bör dock lämpligen ske i ett större sammanhang,

där företagens hela kapitalförsörjningsproblem prövas.

Den i och för sig mycket betydelsefulla lokaliseringsfrågan och den för

detta ändamål erforderliga kapitalförsörjningen torde få lösas på annat sätt

än genom utnyttjande av ATP-fonderna som omedelbar kreditgivare. Lokaliseringsproblemen

är i sin helhet föremål för särskild utredning, vilken väntas

framlägga sitt förslag innevarande år. Detta bör enligt utskottets mening

avvaktas.»

b) att utskottet bort hemställa,

»A. att riksdagen i anledning av förevarande motioner,

1:21 och 11:23 samt 1:282 och 11:329, måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhålla om skyndsamt förslag till sådan ändring

av reglementet för allmänna pensionsfondens förvaltning

att återlånerätt skall få ackumuleras under fem år.

B. att motionerna, i den mån de icke kan anses besvarade

genom vad utskottet under A. hemställt, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.»

II

av herrar Thorst en Larsson och Gustavsson i Alvesta, vilka ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande å s. 6 som börjar med orden »Det

sistnämnda förslaget» och slutar med orden »till ändrat ställningstagande»,

bort ersättas med text av följande lydelse:

»Reglerna för återlånerätt från ATP-fonderna är, såsom utskottet vid

tidigare riksdagar uttalat, inte i alla avseenden tillfredsställande. I första

hand bör reformering av reglerna ske genom att den nu gällande snäva

tiden för återlånerätt vidgas, så att återlånerätten inte förfaller kalenderårsvis

utan får ackumuleras under en tid av fem år. Yrkanden av detta innehåll

har framförts i motionerna. En sådan ändring av återlånereglerna

skulle vara av särskilt värde för mindre företag, där kalenderårsbegränsningen

för närvarande i realiteten utestänger från återlånemöjligheterna.

Ändringen skulle dessutom medföra en administrativ förenkling. Den bör

kunna vidtagas utan dröjsmål. Utskottet föreslår, att riksdagen i skrivelse

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1963

9

till Kungi. Maj :t anhåller om förslag till här angiven ändring av reglementet

för den allmänna pensionsfondens förvaltning.

Det är enligt utskottets mening angeläget att den allmänna pensionsfondens

medel på ett effektivare och smidigare sätt än nu kan användas för

investeringar i näringslivet och särskilt i de mindre och medelstora företagen.

En utredning om reformering av återlånerätten bör därför ske i detta

syfte. Härvid bör övervägas de i motionerna angivna möjligheterna till förbättring

av lånesystemet genom placering av viss kvot av ATP-avgifterna

i kreditinstitut för utlåning efter vanliga bankmässiga grunder, möjligheterna

av en kollektiv återlånerätt liksom också ränte- och amorteringsvillkoren

vid olika låneformer. En i systemet inbyggd riskförsäkring synes även

böra prövas liksom också frågan om hur kreditgivningen från den allmänna

pensionsfonden skall kunna främja en aktiv lokaliseringspolitik.»

b) att utskottet bort hemställa,

»A. att riksdagen i anledning av förevarande motioner,

1:21 och 11:23 samt 1:282 och 11:329,

1) måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsamt

förslag till sådan ändring av reglementet för allmänna

pensionsfondens förvaltning, att återlånerätt skall få

ackumuleras under fem år;

2) måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning

angående reformering av reglerna för återlån från den

allmänna pensionsfonden i enlighet med vad utskottet anfört.

B. att motionerna, i den mån de icke kan anses besvarade

genom vad utskottet under A. hemställt, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.