Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om undantagande av skrivbyråernas serviceverksamhet från arbetsförmedlingslagens tillämpningsområde. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 548 i första kammaren av herr Virgin samt nr 649 i andra kammaren av herrar Bohman och Kollberg.

1963-03-19 · 10 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1963:21, Utlåtande i anledning av väckta motioner om undantagande av skrivbyråernas serviceverksamhet från arbetsförmedlingslagens tillämpningsområde. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 548 i första kammaren av herr Virgin samt nr 649 i andra kammaren av herrar Bohman och Kollberg.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

1

Nr 21

Utlåtande i anledning av väckta motioner om undantagande av

skrivbyråernas serviceverksamhet från arbetsförmedlingslagens

tillämpningsområde.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 548 i första kammaren av herr Virgin

samt nr 649 i andra kammaren av herrar Bohman och Kollberg.

I motionerna, vilka är likalvdande, har hemställts, att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om en snar översyn av 1935 års lag

med vissa bestämmelser om arbetsförmedling i syfte att från lagens tilllämpningsområde

undantaga bl. a. skrivbyråernas serviceverksamhet.

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan

får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen 11:649.

Till utskottet har inkommit ett flertal skrifter, bl. a. från Svenska skrivbyråföreningen,

Svenska skrivbyrå- och kontorstryckeriförbundet, Svenska

arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund, Sveriges allmänna exportförening,

Sveriges grossistförbund samt Stockholms handelskammare.

Skrivbyråernas verksamhet

Skrivbyråernas verksamhet spänner numera över ett relativt stort fält.

Såsom de ursprungligen gjorde, åtager sig byråerna att för sina kunders

räkning prestera ett visst avtalat arbetsresultat, för vars beskaffenhet byrån

är ansvarig, t. ex. att skriva adresser på ett antal kuvert enligt en adressatförteckning,

att renskriva ett manuskript eller att göra avskrifter av vissa

handlingar. Dessa arbeten utföres i regel i skrivbyråns egna lokaler, men

ibland kan det av praktiska skäl vara lämpligt eller nödvändigt att utföra

även dylika arbeten hos kunden. Under årens lopp har emellertid skrivbyråernas

verksamhet även kommit att omfatta uthyrning av arbetskraft, d. v. s.

skrivbyråerna tillhandahåller hos byråerna anställd personal för utförande

av visst slag av arbete åt kunderna, t. ex. maskinskrivning, bokföring eller

annat obestämt arbete. Utmärkande för denna del av skrivbyråernas verksamhet,

den s. k. serviceverksamheten eller ambulerande verksamheten, är

att arbetsprestationen utföres hos kunden och på sådant sätt att de aktuel
Uihang

till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 2 avd. Sr 2/

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 21 dr 1963

la arbetsuppgifterna anvisas först vid arbetets början eller under dess gång

samt att kunden själv leder och kontrollerar arbetet.

Sedan sistnämnda form av skrivbyråverksamhet under senare år tilltagit,

uppkom fråga om densamma var förenlig med gällande regler om arbetsförmedling.

Gällande bestämmelser om arbetsförmedling

Enligt lagen den 18 april 1935 med vissa bestämmelser om arbetsförmedling

får arbetsförmedling icke bedrivas i förvärvssyfte. Vill någon eljest bedriva

arbetsförmedling, för vilken uppbäres förmedlingsavgift eller liknande

ersättning från arbetsgivare eller arbetssökande, skall tillstånd sökas hos

arbetsmarknadsstyrelsen. Sådant tillstånd får icke beviljas enskild person.

Den som bedriver arbetsförmedling utan att uppbära ersättning är skyldig

att göra anmälan därom till arbetsmarknadsstyrelsen. Bedriver någon utan

tillstånd arbetsförmedling mot ersättning kan han dömas till dagsböter. Tillsyn

å efterlevnaden av lagen utövas av arbetsmarknadsstyrelsen.

Lagen äger enligt 1 § tillämpning å all slags arbetsförmedling som bedrives

av annan än offentlig arbetsförmedlingsanstalt eller godkänd sjuksköterskebyrå

och som icke sker genom utgivande av skrift, varå tryckfrihetsförordningen

är tillämplig. Vid 1942 års riksdag gjordes det tillägget

till paragrafen att, där mellan utövare av verksamhet för arbetsanskaffning

och arbetssökande träffats avtal om anställning av den arbetssökande hos

verksamhetens utövare eller av den sistnämnde hos arbetssökanden, men av

omständigheterna framgår att det huvudsakliga syftet med anställningen är

lörmedling av arbete åt arbetssökanden, sådan förmedling skall anses såsom

arbetsförmedling enligt 1935 ars lag. Detta tillägg, som kan sägas avse »uthyrning»

av arbetskraft, tillkom på förslag av socialstyrelsen, som då var

tillsynsmyndighet över lagen, och motiverades av en tendens inom rättstillämpningen

att från begreppet arbetsförmedling avskilja vissa fall av sådan

verksamhet för arbetsanskaffning som grundades på ett anställningsavtal

mellan verksamhetens utövare och den arbetssökande. Detta gällde

lramför allt den inom musiker- och artistbranschen bedrivna impressarieverksamheten.

Socialstyrelsen anförde härom:

Anställningskontrakt, varigenom en impressario hos sig anställer arbetssökande,

hava i regel till uteslutande syfte att bereda den »köpta» arbetskraften

anställning hos andra arbetsgivare, såsom folkparker, filmbolag,

grammofoninspelningsföretag och dylika mot en ersättning, som oftast bestämmes

efter helt andra grunder än den ersättning, som artisten erhåller

enligt kontraktet med impressarion. Den maktställning, som en dylik impressario

med vidsträckta förbindelser med arbetsgivare inom facket besitter,

möjliggör för honom att på artistens bekostnad tillskansa sig en oskälig

ersättning för sin medverkan till arbetsanskaffningen. Det är tydligt, att

den angivna tillämpningen skapar möjlighet särskilt för vrkesförmedlare

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 är W(>3 3

att under anställningsavtalets form dölja eu sedvanlig förmedlingsverksamhet

och sålunda undandraga denna verksamhet vederbörlig kontroll. Risk

föreligger med andra ord för att därigenom kommer att främjas en smygtrafik

av mindre tilltalande natur.

Den omständigheten, att utövare av här ifrågavarande slag av verksamhet

knutit den arbetssökande till sig genom ett anställningskontrakt och

därvid påtagit sig viss risk för ekonomisk förlust samtidigt som den arbetssökande

erhållit garanti för viss minimiinkomst, finner socialstyrelsen icke

utgöra tillräckliga skäl för att verksamheten skall undandragas offentlig

kontroll.

Jämväl inom andra områden förekom det enligt socialstyrelsen att förmedlare

genom att sluta anställningsavtal med de arbetssökande sökte undandraga

verksamheten vederbörlig kontroll. Styrelsen nämnde därvid särskilt

hembiträdesbranschen.

Den offentliga arbetsförmedlingen och skrivbyråverksamheten

Vid tillkomsten av det ovannämnda tillägget till 1 § arbetsförmedlingslagen

var icke den ambulerande skrivbyråverksamheten föremål för särskilda

uttalanden. I den mån det huvudsakliga syftet med anställning hos

en skrivbyrå varit att uthyra den anställde till skrivbyråns kunder, har

emellertid tillsynsmyndigheten — arbetsmarknadsstyrelsen — bedömt verksamheten

som arbetsförmedling. Styrelsen har också anmält sådana fall

till åtal.

Den inställning till den ambulerande skrivbyråverksamheten som arbetsmarknadsstyrelsen

enligt det nyss sagda intagit har bestämts av styrelsens

skyldigheter såsom tillsynsmyndighet enligt arbetsförmedlingslagen. Frågan

om behovet och nyttan av sådan verksamhet har styrelsen uppmärksammat

i andra sammanhang och senast under den utredning om effektivare arbetsförmedling

för tjänstemän, som styrelsen på Kungl. Maj:ts uppdrag verkställt

i samråd med representanter för arbetsmarknadens parter. I det betänkande,

som utredningen avlämnat, (SOU 1961:55) framhålles bl. a. den

ambulerande skrivbyråverksamheten som en av de nya kontaktvägarna på

arbetsmarknaden. Det heter:

Utvecklingen av vissa nya kontaktvägar på arbetsmarknaden, den s. k.

ambulerande skrivbyråverksamheten och vissa delar av konsultföretagens

verksamhet, kan till en del tas som ett tecken på otillräcklighet hos den

nuvarande offentliga förmedlingen på tjänstemannaområdet. Till en del kan

den motiveras av ett servicebehov, som ligger vid sidan om arbetsförmedlingen.

Inom kontorsverksamheten uppkommer naturligt nog stundom toppar av

arbetsbelastning. Det är inte ekonomiskt försvarbart att hålla eu kontorsorganisation

av sådana dimensioner, att den i varje läge skall klara den

aktuella arbetsbördan. Härtill kommer att det tillfälligtvis kan uppkomma

behov av personal med speciell erfarenhet eller skicklighet, som det inte är

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr SI dr 106It

rationellt att stadigvarande hålla anställd inom den ordinarie ramen för

företagets verksamhet. Exempel: särskilt snabba stenografer eller språkkunniga

sekreterare eller personal med särskild vana från konferensarbete.

Genom att vända sig till en skrivbyrå slipper företaget vissa anställningsprocedurer,

fastställande av anställningsvillkor, införlivande av personalen

under företagets administrativa och personella rutiner, kostnader för ATPavgifter,

för olycksfallsförsäkring, semesterersättning o. s. v. Särskilt med

beaktande av den kortvarighet företagens behov ofta kännetecknas av, ter

sig möjligheten att använda skrivbyråföretagen rationell. Om företaget på

så sätt skall befrias från arbetsgivaransvaret beträffande denna arbetskraft,

förutsätter detta att ett sådant ansvar enligt allmänna arbetsmarknadsmässiga

principer fullgörs av skrivbyråföretaget.

Då sålunda här uppenbarligen föreligger ett legitimt behov, är det från arbetsmarknadssynpunkt

nödvändigt att ej stanna vid ett beivrande av verksamheten

till den del, som den kan anses utgöra olaglig förmedling. Det

gäller också att inom den offentliga arbetsförmedlingen åstadkomma en

intensifierad vikariatsförmedling för de fall, då företagens behov av tillfällig

arbetskraft lika väl kan tillgodoses genom den offentliga förmedlingen.

Väsentligen i enlighet med denna utredning föreslogs i statsverkspropositionen

till 1962 års riksdag en utbyggnad och effektivisering av den inom

den offentliga tjänstemannaförmedlingen organiserade särskilda vikariatsförmedlingen,

som på grund av otillräckliga personalresurser hittills icke

kunnat fungera helt tillfredsställande. Riksdagen beslöt i enlighet härmed.

Rättslig prövning och tidigare riksdagsbehandling

I tre fall av ambulerande skrivbyråverksamhet fann Svea hovrätt i domar

i mars 1961 att olaga arbetsförmedling förelåg och dömde innehavarna av

skrivbyråerna till böter. Domarna överklagades till högsta domstolen.

Vid 1962 års riksdag väcktes motionerna 1:371 och 11:444, i vilka föreslogs,

att riksdagen måtte besluta om sådan ändring av § 1 i lagen om arbetsförmedling,

att skrivbyråernas serviceverksamhet föll utanför lagens

tillämpningsområde. Motionerna behandlades av andra lagutskottet. Yttrande

över motionerna inhämtades från arbetsmarknadsstyrelsen, varjämte på

utskottets begäran yttranden avgavs av Svenska arbetsgivareföreningen,

Tjänstemännens centralorganisation och Landsorganisationen i Sverige.

Frånsett Svenska arbetsgivareföreningen intog remissinstanserna en negativ

ståndpunkt till motionerna.

Arbetsmarknadsstyrelsen erinrade i sitt yttrande om att tjänstemannaförmedlingarna

trots otillräckliga personalresurser redan nu i betydande omfattning

verkställt förmedling av tillfälliga anställningar och vikariat inom

kontorsområdet. Från arbetsnämnden i Stockholm samt från länsarbetsnämnderna

i Göteborg och Malmö hade styrelsen införskaffat uppgifter om

deras erfarenheter från detta förmedlingsarbete. Därvid hade nämnderna i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 dr 1963 ö

Stockholm och Göteborg kunnat ange vissa fördelar för såväl sökande som

arbetsgivare med att anlita tjänstemannaförmedlingen för tillfälliga anställningar

inom detta område. Härom anfördes i yttrandet:

De sökande vid tjänstemannaförmedlingen har själva kunnat välja arbetsplats,

vilket bl. a. med tanke på bostadens belägenhet och erforderliga

resor till arbetsplatsen varit av betydelse inte minst för de kvinnliga sökandena;

vid anvisning från tjänstemannaförmedlingen har de haft möjlighet

att få bättre lön hos privata arbetsgivare, eftersom förmedlingsprovision ej

har utgått; de har också haft rätt att ta fortsatt, stadigvarande anställning

hos det företag till vilket de anvisats, något som ej varit möjligt vid placering

genom en skrivbyrå då det i kontraktet med skrivbyrån funnits intört

en bestämmelse om att de så länge avtalet gällt ej finge underhandla om

anställning hos kunden. En fördel för arbetsgivarna, som anlitat tjänstemannaförmedlingen,

har varit att de fått upplysningar om olika tillgängliga

sökandes kvalifikationer, innan någon tagits i deras tjänst; arbetsgivarna

har vidare haft möjlighet till val mellan flera olika sökande och har ej behövt

acceptera viss bestämd person; de har också kunnat knyta en lämplig

tillfällig arbetskraft fastare till företaget, då så behövts.

Nämnderna hade å andra sidan också refererat några synpunkter, som

från arbetsgivarhåll framhållits som fördelar med att anlita skrivbyrå i stället

för arbetsförmedling. Därom sades i styrelsens yttrande:

Dessa fördelar uppges huvudsakligen ha bestått i att arbetsgivaren, som

anlitat skrivbyrå, sluppit betala skatt, ATP-avgift o. dyl. för den tillfälligt

anlitade arbetskraften och att det därmed förbundna administrationsarbetet

för denna arbetskraft inte behövt åligga företagen utan åvilat skrivbyrån.

Eftersom företagets utgifter för denna arbetskraft inte debiterats lönekontot

utan uppförts som omkostnader har även statliga organ emellanåt med

fördel kunnat anlita skrivbyråpersonal för tillfälliga arbetsuppgifter; fastställd

lön för anställning av extrapersonal kan ha legat så lågt, att man ej

skulle ha kunnat konkurrera med den privata marknaden om kvalificerad

tillfällig arbetskraft, därest denna hade erbjudits anställning på vanligt sätt.

Vid sammanfattning av dessa anförda och andra skäl hade de av styrelsen

tillfrågade nämnderna, som representerade förmedlingsområden med den

största tjänstemannatätheten i riket, för sin del icke kunnat föiorda, att

en lagändring i den av motionärerna föreslagna riktningen kom till stånd.

Styrelsen övergick därefter till att redogöra för det i det föregående omnämnda

betänkandet om effektivare arbetsförmedling för tjänstemän samt

om förslagen i statsverkspropositionen till 1962 års riksdag om upprustning

av den offentliga arbetsförmedlingen, varpå styrelsen fortsatte:

Med det sagda har styrelsen velat visa, att näringsliv och förvaltning genom

tjänstemannaförmedlingen redan åtnjuter en service av det slag, soin

lämnas genom den del av skrivbyråernas verksamhet, varom här är t råga,

samt att denna service till årets riksdag föreslagits på ett genomgripande

sätt bli utbyggd och effektiviserad i överensstämmelse med det föreliggande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 dr 1063

(i

behovet på arbetsmarknaden. Det är styrelsens uppfattning, att skrivbyråernas

verksamhet, till den del anställningar inom dem väsentligen syftar till

att förmedla arbete åt arbetssökande, icke gagnar utan försvårar arbetskraftsrorelserna

på marknaden och om den utvidgas kan leda till en desorganisation

av den offentliga arbetsförmedlingens verksamhet. Lagens 1 §

andra stycket, som i enlighet med vad som inledningsvis anförts avsåg att

törhindra ett otillbörligt utnyttjande av vissa yrkesutövare, bar full relevans

a\en i fiåga om den personal, som förmedlas genom den ambulerande skrivbyråverksamheten.

Kontorsarbetsmarknaden är påtagligt konjunkturkänslig

och i samband härmed eller vid väntade rationaliseringar, t. ex. införandet

av kontorsautomation, kan förändringar uppstå, som mycket väl kan leda

till uppkomsten av arbetslöshetsöar mitt i en högsysselsättning. Tendenser i

sådan riktning har tid efter annan iakttagits av arbetsförmedlingen, när det

gäller biträdespersonal till kontor. Den ambulerande skrivbyråverksamheten,

i förening med den ifrågavarande personalens ringa organisationsgrad, skulle

i ett sådant läge leda till att sysselsättningsstörningar av detta slag undandrog

sig ett samlat bedömande och därigenom till viss del blev svåråtkomligt

för sysselsättningspolitiska åtgärder. En sådan splittring av kontorsarbetsmarknaden

skulle kunna få besvärande konsekvenser också för den reguljärt

anställda personalen.

1-ran de synpunkter arbetsmarknadsstyrelsen hade att företräda i sin dubbla

egenskap av tillsynsmyndighet över privat arbetsförmedling och central

myndighet för arbetsmarknadsfrågor hade styrelsen således bestämda in\ändningar

att göra mot en sådan modifiering av arbetsförmedlingslagen

att den ambulerande skrivbyråverksamheten inte längre skulle komma att

träffas av lagen. Därest Svea hovrätts fällande domar kom att stå fast

fanns det därför enligt styrelsens mening icke anledning företaga någon

ändling a\ lagen. (Från denna uppfattning var en av styrelsens ledamöter

skiljaktig och ville tillstyrka motionerna.)

Svenska arbetsgivareföreningen tillstyrkte motionerna. På kontorssidan i

ett företag eller en organisation uppstod — anförde föreningen — ofta tillfälliga

toppar av arbetsbelastning eller tillfälliga behov av specialtränad personal.

Det \ore icke möjligt att i alla lägen inom den ordinarie kontorsorganisationens

ram tillgodose sådana arbetskraftsbehov. Den offentliga arbetsförmedlingen

kunde icke heller enligt föreningens mening erbjuda samma

snabba och effektiva service i dessa situationer som skrivbyråerna. Som eu

ytterligare fördel med skrivbyråernas verksamhet framhöll föreningen, att

den \ iktiga reservarbetskraft inom kontorsyrkena, som representerades genom

hemmafruarna, kunde utnyttjas där.

Tjänstemännens centralorganisation avstyrkte motionerna. TCO vitsordade

att behov av tillfällig arbetskratt på kontor i vissa situationer kunde uppstå

men kunde icke dela motionärernas påstående att dylik arbetskraft ej

kunde erhållas genom hänvändelse till arbetsförmedlingen. TCO fortsatte:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 är 1963

1

ICO vill i anledning av detta påstående framhålla att arbetsförmedlingsverksainhelen

är under stark utveckling och i statsverkspropositionen vid

årets riksdag föreslås en kraftig upprustning av tjänstemannaförmedlingen.

Skulle brister föreligga i enlighet med motionärernas påpekanden kan förutsättas

att tjänstemannaförmedlingens vikariatsförmedling kommer att

utbyggas så att man inom relativt kort tidrymd kan tillgodose det angivna

behovet. För den arbetssökande erbjuder detta fördelar. Det är nämligen

så att en del skrivbyråer vid uthyrning av arbetskraft tillämpar anställningsvillkor

som i försämrande riktning avviker från allmänna marknadens

villkor. Skrivbyråerna anlitar i viss utsträckning arbetskraft, som ej har någon

större kännedom om de anställningsvillkor som gäller på arbetsmarknaden

och det förekommer därför att denna personal accepterar anställningskontrakt

med ensidigt utformade bestämmelser. BI. a. förekommer

att man försöker kringgå semesterlagen genom att semesterlön inräknas i

timpenning och vidare stadgas förbud mot att så länge avtalet varar underhandla

om anställning hos kunden etc. Vid anvisning från tjänstemannaförmedlingen

har denna personal därför större frihet att välja arbetsplats och

arbetsuppgifter och att ta fortsatt stadigvarande anställning hos det företag,

till vilket de anvisats. De har också möjlighet att få bättre lön eftersom

förmedlingsprovision cj utgår.

Landsorganisationen i Sverige avstyrkte också motionerna med följande

motivering:

Enligt LO :s uppfattning är i flera fall skrivbyråernas verksamhet mera

att betrakta som ett tecken på att den offentliga arbetsförmedlingens kapacitet

är otillräcklig än att de fyller en nödvändig servicefunktion. En stor

del av den service, som lämnas av skrivbyråerna, skulle sannolikt med fördel

kunna erhållas via den offentliga arbetsförmedlingen genom en intensifierad

vikariatsförmedling. Motionärerna har ej anfört några skäl till påståendet,

att den offentliga arbetsförmedlingen ej torde kunna ge önskad

service i de fall, som nämns i motionen.

I sitt den 13 november 1962 dagtecknade utlåtande, nr 37, hänvisade andra

lagutskottet till att frågan om den ambulerande skrivbyråverksamhetens tilllåtlighet

var underhögsta domstolens prövningoch att det ännu icke var slutligt

avgjort om denna verksamhet var olaglig eller ej. Vid sådant förhållande

var det enligt utskottets mening icke lämpligt att pröva fråga om ändring

av arbetsförmedlingslagen i syfte att legalisera sådan verksamhet. Utskottet

hemställde därför att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd,

vilket även blev riksdagen beslut.

De tidigare berörda målen avgjordes av högsta domstolen den 31 december

1962. Högsta domstolen fastställde Svea hovrätts fällande domar.

Motionerna

I motionerna redogöres inledningsvis för gällande bestämmelser. Därefter

anföres:

Gentcmol den grundtanke som ligger bakom 1935 års lag, nämligen att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

hindra obehörigt utnyttjande av arbetssökande, finns självfallet intet att erinra.

Det är emellertid angeläget att lagstiftningen inte lägger onödiga hinder

i vägen för sådan verksamhet som är av betydelse för effektiviteten hos

landets näringsliv. Inte minst i dagens läge, då den alltmer hårdnande internationella

konkurrensen ställer stora krav på företagsamhet, gäller det att

anpassa den inhemska lagstiftningen efter rådande förhållanden. Den nu

snart 30 år gamla lagen om arbetsförmedling synes i vissa hänseenden dåligt

fylla kraven på tidsenlighet. Ett exempel härpå är lagens attityd gentemot

den för näringslivet värdefulla service som lämnas av de s. k. skrivbyråerna.

Genom ett nyligen träffat domstolsavgörande anses dessa skrivbyråers verksamhet

strida mot bestämmelserna i 1935 års lag.

Motionärerna berör därefter de ovannämnda motionerna till 1962 års

riksdag och åberopar de skäl som anförts i dessa motioner, bl. a. att byråernas

tjänster hade tagits i anspråk vid arbetsbelastningstoppar, vid sjukdomsfall

eller vid behov av särskilt kvalificerad kontorspersonal och att denna

byråernas verksamhet med åren blivit ett alltmer utnyttjat och uppskattat

komplement till företagens egen kontorsorganisation. Motionärerna fortsätter:
Ur

såväl företagsekonomisk som organisatorisk synpunkt erbjuder skrivbyråernas

verksamhet en rationell utväg för företagen att tillgodose tillfälligt

arbetskraftsbehov. I själva verket har det också i dessa fall varit praktiskt

omöjligt för företagen att på annat sätt, t. ex. genom att anställa extra

personal eller genom hänvändelse till tjänstemannaförmedlingen, snabbt erhålla

den erforderliga servicen. De centrala organisationerna inom näringslivet

har också vid flera tillfällen givit uttryck för önskemålet att för näringslivets

vidkommande få bibehålla den service som lämnas av skrivbyråerna.

Motionärerna omnämner högsta domstolens domar och anför avslutningsvis:
Vi

anser det uppenbart att tiden nu är mogen för en översyn av arbetsförmedlingslagen.

Under den tid lagen varit gällande har delvis helt nya arbetslormer

vuxit fram inom landets näringsliv, arbetsformer som blivit viktiga

delar av hela samhällsmaskineriet. Förutom skrivbyråerna har även de s. k.

organisationskonsulternas verksamhet råkat i konflikt med arbetsförmedlingslagen.

Organisationskonsulternas nu ifrågavarande verksamhet består i

att på uppdrag av enskilda företag medverka vid personalurval vid framför

allt anskaffandet av personal för chefstjänster inom företagen. Denna verksamhet,

som kräver speciella erfarenheter, brukar lämnas till specialister

på området. På grund av arbetsförmedlingslagens generella och onyanserade

bestämmelser har emellertid arbetsmarknadsstyrelsen ansett sig föranlåten

att ingripa mot organisationskonsulternas verksamhet då det gäller

personalurval. Konsulternas branschorganisation har fått i särskilt avtal

med arbetsmarknadsstyrelsen förbinda sig att utöva verksamheten på visst

sätt. Det kan enligt vår mening diskuteras om icke lagen här fått en oriktig

tolkning. Den är i varje fall ägnad att skapa svårförståeliga och onödiga

hinder för en ändamålsenlig arbetsfördelning inom näringslivet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

Utskottet

Enligt lagen den 18 april 1935 med vissa bestämmelser om arbetsförmedling

får arbetsförmedling inte bedrivas i förvärvssyfte. Såsom arbetsförmedling

skall därvid anses jämväl sådan verksamhet för arbetsanskaffning,

som grundas på ett anställningsavtal mellan verksamhetens utövare och den

arbetssökande, därest det huvudsakliga syftet med anställningen är förmedling

av arbete åt arbetssökanden. Under åberopande av denna bestämmelse

har högsta domstolen i tre olika fall genom domar den 31 december 1962

förklarat s. k. ambulerande skrivbyråverksamhet utgöra arbetsförmedling

och dömt innehavarna av ifrågavarande skrivbyråer till dagsböter för överträdelse

av lagen. Med ambulerande skrivbyråverksamhet — av motionärerna

benämnd skrivbyråernas serviceverksamhet — förstås den del avskrivbyråernas

verksamhet som går ut på att ställa anställda till kundernas

förfogande för utförande av arbete, som kunderna själva leder och

övervakar.

Mot bakgrunden av den tolkning av arbetsförmedlingsbegreppet högsta

domstolens domar ger uttryck för har i förevarande motioner hemställts

om en översyn av arbetsförmedlingslagen i syfte att bättre anpassa lagen

till de på arbetsmarknaden numera rådande förhållandena. Motionärerna

understryker att de inte har någon erinran mot den grundtanke som uppbär

arbetsförmedlingslagen, nämligen att hindra obehörigt utnyttjande avarbetssökande,

men påpekar att det sedan lagens tillkomst inom skilda

områden av näringslivet framvuxit nya, arbetsförmedlingsliknande verksamhetsformer

och framhåller att dessa har sådan betydelse för en ändamålsenlig

arbetsfördelning inom näringslivet, att de inte bör motarbetas

av det allmänna. Såsom exempel nämner motionärerna skrivbyråernas serviceverksamhet

och de s. k. organisationskonsulternas verksamhet. Beträffande

förstnämnda verksamhet göres gällande att det vid arbetsbelastningstoppar,

sjukdomsfall eller tillfälligt behov av särskilt kvalificerad

kontorspersonal varit praktiskt taget omöjligt för företagen att på annat

sätt än via skrivbyråerna snabbt erhålla erforderlig service.

De tankegångar som uppbär gällande lagstiftning om arbetsförmedling,

nämligen att en samlad överblick av arbetsmarknaden skall möjliggöras

och att arbetssökande inte skall obehörigen utnyttjas, anser utskottet väsentliga.

Vad som framkommit vid utskottets behandling av förevarande

motioner synes emellertid visa, att det på arbetsmarknaden uppkommit

former av serviceverksamhet som inte var för handen vid arbetsförmedlingslagens

tillkomst. Under senare år torde också behovet av och anspråken

på tjänster av servicekaraktär ha avsevärt ökat. Från skilda håll har

hävdats att det här är fråga om verksamhetsformer av betydelse för så
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

väl näringsliv som arbetstagare. Utskottet anser det därför angeläget att

utvecklingen på ifrågavarande område följes. Om det därvid skulle visa

sig att den offentliga arbetsförmedlingen, även efter en effektivisering, inte

kan tillfredsställa behovet av förevarande serviceverksamhet, torde åtgärder

böra övervägas, syftande till att öppna möjligheter för ett tillgodoseende

av detta behov. Vad utskottet sålunda anfört synes böra bringas till

Kungl. Maj:ts kännedom.

Med åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner, I: 548

och 11:649, i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom sin mening

måtte giva Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 19 mars 1963

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,

fru Hamrin-Thorell, herr Kaijser, fru Carlqvist, fröken Nordström* och

herr Eric Carlsson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg,

Odhe, Bengtsson i Varberg, Gustavsson i Alvesta, fru Svensson i

Kungsör, herrar Carlsson i Huskvarna* och Hamilton.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Anderson i Sundsvall.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:119 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående bidragsförskott till ensamstående mödrar samt utfyllnad av vissa underhållsbidrag. a1 i texten