Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om sådan lagändring att gruvarbetare, transportarbetare, byggnadsarbetare, skogsarbetare och likställda, som uppenbarligen sysslar med tungt och farligt arbete, erhåller pension vid 65 års ålder.

1963-03-26 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1963:28, Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om sådan lagändring att gruvarbetare, transportarbetare, byggnadsarbetare, skogsarbetare och likställda, som uppenbarligen sysslar med tungt och farligt arbete, erhåller pension vid 65 års ålder.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1963

1

Nr 28

Utlåtande i anledning av väckta motioner om sänkning av pensionsåldern.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft fyra inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna nr 93 i första kammaren av herr Adolfsson

samt nr 107 i andra kammaren av herrar Nilsson i Gävle och Holmberg, samt

2) de likalydande motionerna nr 538 i första kammaren av herr Bengtson

m. fl. samt nr 657 i andra kammaren av herr Hedlund m. fl.

Motionsyrkandena

I motionerna 1:93 och 11:107 har yrkats, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte hemställa om sådan lagändring att gruvarbetare, transportarbetare,

byggnadsarbetare, skogsarbetare och likställda, som uppenbarligen

sysslar med tungt och farligt arbete, erhåller pension vid 65 års ålder.

I motionerna 1:538 och 11:657 har yrkats att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla om tillsättande av en parlamentariskt sammansatt

pensionsberedning med uppgift att utreda frågan om en sänkt pensionsålder.

I de sistnämnda motionerna hemställes också att den föreslagna pensionsberedningen

skall få till uppgift att även utreda frågan om folkpensionernas

höjning efter år 1968. Denna del av motionerna behandlas i utskottets utlåtande

nr 29.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna 11:107 och 11:657.

Gällande bestämmelser

Ålderspension från folkpensioneringen utgår i princip från och med den

månad, varunder den försäkrade fyller 67 år. På framställning av den försäkrade

kan ålderspension utgå tidigare, dock tidigast fr. o. m. den månad

då han uppnår 63 års ålder. Försäkrad, som äger rätt till såväl folkpension

som tilläggspension, har inte rätt till sådant förtida uttag med mindre framställningen

avser båda pensionsandelarna. Pensionsuttaget kan också uppskjutas.

Uttages ålderspensionen i förtid minskas pensionen med 0,6 % för

varje månad som då pensionen börjar uttagas återstår till den månad då den

försäkrade fyller 67 år. Uppskjutes uttaget ökas pensionen på motsvarande

1 liihang till riksdagens protokoll 1963. 9 sand. 2 avd. Nr 28

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1963

sätt, dock att hänsyn därvid inte tages till tid efter den månad under vilken

den försäkrade fyller 70 år. Bestämmelserna om förtida uttag av ålderspension

träder i kraft successivt. Under år 1963 kan pensionen uttagas i förtid

av dem som är födda åren 1896 och 1897, under år 1964 av dem som är

födda åren 1897—1899 och under år 1965 av dem som är födda åren 1898—

1901.

Rätt till ålderspension inom tilläggspensioneringen föreligger i princip

från och med den månad, under vilken den försäkrade fyller 67 år. Efter

särskild framställning från den försäkrade utgår emellertid ålderspensionen

även för tid dessförinnan, dock tidigast från och med den månad, då

han uppnår 63 års ålder. Pensionen utgör, då den börjar utgå vid 67 års

ålder, 60 procent av ett på visst sätt uträknat belopp. Detta belopp motsvarar

i princip den försäkrades medelinkomst under hans femton bästa inkomstår,

minskad med det s. k. basbeloppet (ett belopp som motsvarar 4 000

kronor i 1957 års penningvärde). Uttages pensionen före 67 års ålder, minskas

den med 0,6 procent för varje månad som den uttages i förväg. Till belysning

av denna regel kan nämnas, att den som börjar uppbära ålderspension

vid 63 års ålder, får vidkännas en reducering av pensionsbeloppen till

cirka 71 procent av vad han eljest skulle ha erhållit. Den som börjar uttaga

ålderspension vid 65 år får en reduktion till cirka 86 procent. — Den, som

dröjer med pensionsuttaget till efter 67 års ålder, får en motsvarande höjning

av pensionsbeloppen, 0,6 procent för varje uppskovsmånad. I fråga

om sådan höjning skall dock inte hänsyn tagas till månad efter den då den

försäkrade fyllt 70 år. Den som väntar till nämnda ålder med att ta ut sin

ålderspension får denna höjd med cirka 20 procent.

Historik

Inom folkpensioneringen har alltsedan 1914 gällt en pensionsålder av

67 år.

I proposition nr 55 till 1958 års riksdag med principförslag om förbättrad

pensionering anförde föredragande departementschefen:

Under diskussionen i pensionsfrågan har man i stort sett varit ense om

att den generella pensionsåldern bör vara 67 år. Jag biträder denna mening.

Att man tillämpar en generell pensionsålder av 67 år innebär inte att man

utesluter möjligheten att ge pension dessförinnan åt grupper eller enskilda

som har behov därav. Här blir utformningen av invalidpensioneringen av

särskild betydelse. Vid det fortsatta arbetet med pensionsreformen måste

stor uppmärksamhet ägnas åt frågan i vilken utsträckning man inom ramen

för invalidpensioneringen kan tillgodose önskemålet, att personer inom

vissa arbetsområden, där man relativt tidigt måste lämna arbetet, skall få

pension från det nya pensionssystemet före 67 års ålder.

Med hänsyn till det sagda är det för tidigt att nu ta ställning till frågan

om att möjliggöra uttag av ålderspension före 67 års ålder. Först då invalidoch

familjepensioneringens utformning är klar kan frågan om ett dylikt

förskottsuttag tas upp.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 2S år 1963

3

Det bör här tillfogas, att den som redan har förvärvat pensionsrätt från

något pensionssystem från tidigare ålder än 67 år givetvis inte förlorar denna

rätt på grund av den allmänna tilläggspensioneringens införande.

Pensionsberedningen har föreslagit, att folkpensionen skall höjas om

man begär uppskov med att la ut den, och motsvarande förslag föreligger

beträffande tilläggspensioneringen. .lag finner en anordning av detta slag väl

värd att genomföra. Den närmare utformningen får ske gemensamt för tolkpensioneringen

och tilläggspensioneringen.

I propositionen nr 100 till 1959 års riksdag med förslag om allmän tilläggspensionering

uttalade föredragande departementschefen hland annat loljande.

Jag vill förutskicka att den lagstiftning, som utarbetats om tilläggspensioneringen

och som här framlägges, på några punkter inte är avsedd att

vara definitiv i den meningen att man skall låta sig nöja med de bestämmelser

som nu utformats. Efter ytterligare utredning bör man pröva möjligheterna

alt vidga rätten till pensioneringens förmåner. Här blir fråga

om i vilken utsträckning man — utöver den form av tidigare uttag av tillläggspension

som behandlas i lagförslaget — kan bereda personer, som

måste dra sig tillbaka från förvärvslivet tidigare än andra, pension före 67

års ålder även i de fall då de inte är invalider i gängse bemärkelse. Vidare

måste invalidpensioneringen bli föremål för ytterligare överväganden. Den

avgränsning som gjorts i lagförslaget rörande kretsen av dem som blir berättigade

till familjepension är inte heller att betrakta som slutlig. De frågor

jag nu berört bör för vidare utredning hänskjutas till 1958 ars socialförsäkringskommitté.

I anledning av propositionen väcktes dels motioner vari hemställdes om

sänkning av pensionsåldern för vissa gruvarbetare, dels ock motioner, vari

begärdes sänkning med del snaraste av pensionsåldern för vissa arbetare

samt därefter en sänkning av den allmänna pensionsåldern till 65 år för

manliga och 60 år för kvinnliga pensionärer.

1 förutnämnda vid särskilda utskottets utlåtande nr 1 fogade reservation

uttalades i fråga om pensionsåldern:

Utskottet har med tillfredsställelse hälsat det förslag till eu rörlig pensionsålder

som inrymmes i propositionen. Därigenom ges bland annat möjlighet

för dem som drar sig tillbaka från förvärvslivet före 67 års ålder att

komma i åtnjutande av förmåner från tilläggspensioneringen från en tidigare

tidpunkt än vad som markeras av den allmänna pensionsålderns inträde.

Utskottet har emellertid förståelse för de önskemål som framförts —

bland annat i de föreliggande motionerna — om att möjligheter bör förefinnas

för yrkesgrupper som har behov därav att komma i åtnjutande av oreducerad

ålderspension från eu tidigare tidpunkt än 67-årsåldern. Departementschefen

har också i propositionen framhållit, att man efter ytterligare utredning

bör pröva möjligheterna att vidga rätten till pensioneringens förmåner

och att det härvid kan bli fråga om i vilken utsträckning man — - utöver den form av tidigare uttag av tilläggspension som behandlas i lagförslaget

—- kan bereda personer, som måste dra sig tillbaka från förvärvslivet

tidigare än andra, pension före 67 års ålder även i de fall då de inte

iir invalider i gängse bemärkelse. Utskottet ansluter sig till departements
-

Hiliang till riksdagens protokoll 19113. 9 sand. ''J and. Xr ‘JS

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1963

chefens uttalande och tillstyrker motionerna på det sättet, att utskottet förordar

en utredning beträffande möjligheterna för yrkesgrupper med tungt

och hälsofarligt arbete att erhålla oreducerad ålderspension före 07 års ålder.

Däremot finner sig utskottet — av hland annat samhällsekonomiska

skäl — icke kunna förorda en utredning rörande en allmän sänkning av

pensionsåldern på sätt yrkats i motionerna 1:430 och 11:525.

1 motioner till 1960 års riksdag yrkades ökad valfrihet beträffande pensionsåldern

inom den allmänna tilläggspensioneringen.

Andra lagutskottet anförde i sill av riksdagen godkända utlåtande nr 6

år 1960:

Frågan om större möjligheter till individuella variationer i fråga om pensionsåldern

vid ålderspension har överlämnats till 1958 års socialförsäkringskommitté

alt beaktas vid dess fortsatta utredningsarbete. Några åtgärder

därutöver för att tillgodose ovan redovisade önskemål om ändringar i

lagen bör enligt utskottets mening icke vidtagas, innan erfarenheter har

vunnits av denna tillämpning i praktiken. På grund härav anser sig utskottet

icke kunna hiträda förevarande önskemål.

1958 års socialt örsukringskommitté har i sitt år 1961 avgivna betänkande

(SOU 1961:29) beträffande pensionsåldern bland annat anfört:

Kommittén förordar, att inom folkpensioneringen införes bestämmelser

om uppskjutet uttag av ålderspension motsvarande dem, som redan finnes

inom tilläggspensioneringen. Dock bör gälla att ålderspensionen inte bör

förhöjas för den som flyttar in i landet först efter fyllda 67 år.

Frågan om förtida uttag av den i huvudsak skattefinansierade ålderspensionen

från folkpensioneringen måste bedömas även ur andra synpunkter

än dem, som varit vägledande vid den avgiftsfinansierade tilläggspensioneringens

utformning. Förut har redovisats vissa av allmänna pensionsberedningen

befarade olägenheter med ett förtida uttag av ålderspension från

lolkpensioneringen. Dessa olägenheter kvarstår i viss mån även efter tillkomsten

av den allmänna tilläggspensioneringen. Risken för att en i förtid

uttagen reducerad ålderspension blir otillräcklig för den framtida försörjningen

blir dock mindre i den mån folkpensionen kompletteras med tilläggspension.

Anledning kan likväl finnas att hysa betänkligheter mot införande

av rätt till förtida uttag av ålderspension från folkpensioneringen. Risk torde

således komma att föreligga, att sådant uttag mången gång kommer att ske,

ehuru något behov därav inte föreligger. Vidare kan det antagas att den som

av någon anledning tror, att han har blott kort tid kvar att leva, söker utnyttja

möjligheten att erhålla pension tidigare än eljest, även om han är

helt arbetsför. Arbetsovilliga personer, som utgår från att det allmänna under

alla omständigheter skall försörja dem på ålderdomen, kan förutsättas

i stor utsträckning söka pension så snart som möjligt. Ett förtida uttag kan

slutligen försvåra samordningen mellan folkpensionerna och sådana pensionsförmåner,

som utgår på grund av anställning. Vissa inte obetydliga

olägenheter kan således vara förenade med rätt till förtida uttag av ålderspension

från folkpensioneringen.

Emellertid måste folk- och tilläggspensioneringarna ses såsom delar av

ett enhetligt pensionssystem, vilket bl. a. innebär att reglerna om förutsättningarna

för förmånernas utgivande i största möjliga utsträckning bör

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra layutskottets utlåtande nr 2<S dr W63

vara lika. Då det. såsom förut framhållits, i ett avsevärt antal fall föreligger

behov av möjlighet till förtida pensionsuttag, finner kommittén att

övervägande skäl talar för att i folkpensioneringen införes bestämmelser

om förtida uttag av ålderspension motsvarande dem som nu finnes inom

tilläggspensioneringen. Kommittén föreslår därför, att rätt till uttag av

reducerad ålderspension även inom folkpensioneringen skall föreligga från

63 års ålder.

Det torde ligga utanför det möjligas gräns att differentiera pensionsåldern

inom den allmänna pensioneringen så att rimliga anspråk på rattvisa

de olika grupperna emellan tillgodoses. Arbetsförhållandena inom ett.

och samma yrke varierar starkt från arbetsplats till arbetsplats och löiändras

på grund av den tekniska utvecklingen från tid till annan. Aibctstagarna

skiftar vidare sysselsättning under årens lopp och det torde inte

sällan förekomma att en arbetstagare har flera olika sysselsättningar inom

loppet av ett och samma år. Det torde inte heller vara ovanligt att en arbetstagare

vid högre ålder övergår från tyngre till lättare arbeten inom ellci

utom yrket. Man kan vidare inte bortse ifrån att de enskilda arbetstagarna

reagerar individuellt mycket olika inför arbetslivets påfrestningar.

De varierande förhållandena inom näringslivet gör att ett behov av pensionsskydd

före 67-årsåldcrn utöver det som i vissa fall kan erhållas från

förtidspensioneringen eller genom anordningen med förtida pensionsuttag

föreligger för både här nämnda och andra grupper anställda. I dylika fall

erfordras eu kompletterande försörjning i eu eller annan form för utfyllande

av luckor mellan den generella pensionsåldern och den lägre avgångsålder

soin tillämpas eller aktualiseras inom vissa företag eller yrken. Detta

behov kan dock enligt kommitténs mening inte på ett godtagbart sätt tillgodoses

inom den allmänna pensioneringens ram. Utöver vad redan anförts

må nämnas att en anordning med differentierad pensionsålder skulle medföra

behov av invecklade lagbestämmelser och avsevärt tynga pensionei ingens

administration. Det skulle bli ytterst komplicerat att utan en fortlöpande

individuell kontroll avgöra, vilka arbetstagare som under sin aktiva tid fullgjort

arbetsinsatser inom yrken med lägre pensionsålder i sådan oinlattning,

att rätten till den lägre pensionsåldern vore intjänad. Slutligen kan

framhållas, att det inte är rimligt att i en skattefinansierad pensionering

som folkpensioneringen giva olika yrkesgrupper olika stort pensionsskydd.

Om för vissa grupper skall gälla förmånligare pcnsionsbestämmelser än för

Övriga medborgare, erfordras eu särskild finansiering av de bättre pensionerna.

Eu sådan kan inte ordnas inom ramen för folkpensioneringen och

svårligen inom tilläggspensioneringen.

Kommittén har på grund av vad sålunda anförts kommit till den uppfattningen

att det inte är möjligt att på ett godtagbart sätt inom den allmänna

pensioneringen differentiera pensionsåldern efter yrke (dier sysselsättning.

I motioner till dis riksdatj hemställdes, att riksdagen måtte besluta

fastställa pensionsåldern inom såväl folkpensioneringen som allmänna tillläggspensioneringen

till 65 år för män och 60 ar för kvinnor, samt att i

skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att, i avvaktan på den slutliga utredningen

av frågan, inför innevarande års riksdag framlägga förslag till provisorisk

lagstiftning i syfte att åstadkomma eu sänkning av pensionsåldern till

60 år för de arbetare och andra anställda som uppenbarligen sysslar med

opaginerad Kontrollera mot PDF

B Andni lagutskottets utlåtande nr 28 är 1963

särskilt tungt eller hälsovådligt arbete. I andra motioner yrkades skyndsam

prövning angående sänkning av pensionsåldern.

Motionerna avstyrktes av andra lagutskottet i dess av riksdagen godkända

utlåtande nr 56. Utskottet ansåg det icke påkallat med någon riksdagens åtgärd

i ämnet med hänsyn till att proposition på grundval av socialförsäkringskoinmitténs

betänkande var att vänta till 1962 års vårriksdag.

De gällande reglerna om pensionsålder tillkom genom förslag i proposition

nr 90 år 1962. I fråga om möjligheterna för vissa yrkesgrupper att

erhålla oreducerad ålderspension före 67 år anförde föredragande departementschefen:
Socialförsäkringskommitténs

rekommendation att pensionsbehovet i hithörande

fal! i första hand skall tillgodoses genom kompletterande pensionsanordningar

avtalsvägen har inte mött någon gensaga under remissbehandlingen.

För egen del är jag också, mot bakgrunden av vad kommittén anfört

om svårigheterna att inom den allmänna pensioneringen differentiera

pensionsåldern efter yrke och sysselsättning, övertygad om riktigheten av

att avtalsvägen i första hand prövas. Jag vill också erinra om att förbättrade

möjligheter till komplettering av pensionsskyddet skapas genom den

utbyggnad av den frivilliga pensionsförsäkringen hos riksförsäkringsverket,

som närmare behandlas i det följande.

1 samband med behandlingen av propositionen hade andra lagutskottet

åt! ta ställning till ett flertal motionsyrkanden beträffande pensionsåldern.

1 sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 27 anförde utskottet i fråga om

oreducerad pension före 67 år till vissa grupper:

Enligt utskottets uppfattning talar såväl principiella som praktiska skäl

mot en anordning inom den allmänna pensioneringen, som innebär oreducerad

ålderspension före 67 år till vissa grupper. Visserligen kan det föreligga

behov av en lägre pensionsålder bl. a. för dem som är sysselsatta med

tungt och hälsofarligt arbete. Men det kan inte anses tilltalande att tillgodose

dessa behov genom att hl. a. inom tilläggspensioneringen för särskilda

grupper stadga en lägre pensionsålder. Därest inte avgiftsdifferentiering

infördes, skulle nämligen i så fall den merkostnad som skulle föranledas

av den lägre pensionsåldern inom vissa branscher, få bäras av

produktionen i dess helhet. För utskottet ter det sig mera naturligt, att

merkostnaden får belasta ifrågavarande delar av produktionen. Eu avgiftsdifferentiering

åter skulle otvivelaktigt medföra betydande komplikationer

för administrationen. Härtill kommer det vanskliga problemet att rättvist

utvälja de grupper som skulle vara berättigade till lägre pensionsålder.

Ännu svårare skulle det säkerligen ställa sig att utforma godtagbara och

administrativt användbara bestämmelser om de närmare förutsättningarna

för att de enskilda försäkrade skulle komma i åtnjutande av den särskilda

förmånen. Härvid är särskilt att märka de svårigheter som ligger i det förhållandet

att åtskilliga förvärvsarbetande byter sysselsättning och anställning

ett flertal gånger under sitt liv. De anförda synpunkterna för enligt

utskottets uppfattning otvivelaktigt till den slutsatsen att förevarande''fråga

bör lösas utanför den allmänna pensioneringens ram. Uppgörelser avtalsvägen

synes utgöra den lämpligaste lösningen. Av det sagda följer att utskottet

inte kan ansluta sig till det i motionen 11:611 framställda yrkandet

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra layulskottcls utlåtande nr 28 år lt)63

7

om eu sänkning av pensionsåldern för gruvarbetare och med dem jämförliga

grupper utan reducering av pensionsförmånerna. Ej heller kan utskottet

biträda ett i motionerna 1:657 och 11:785 framställt yrkande om en

utredning av förevarande fråga. Enligt utskottets uppfattning är frågan

tillräckligt utredd, såvitt gäller en lösning inom den allmänna pensioneringens

ram. Beträffande frågan om en lösning avtalsvägen — en lösning

som enligt motionärerna bör väljas i första hand — anser utskottet, att

detta är en uppgift för arbetsmarknadens parter, där en statlig utredning

inte synes påkallad.

Utskottet

Inom såväl folkpensioneringen som tilläggspensioneringen utgår ålderspension

i princip från och med den månad, varunder den försäkrade fyller

67 år. På framställning av den försäkrade kan ålderspension utgå tidigare,

dock tidigast fr. o. in. den månad då han uppnår 66 års ålder. Försäkrad,

som äger rätt till såväl folkpension som tilläggspension, har inte rätt till

sådant förtida uttag med mindre framställningen avser båda pensionsdelarna.

Pensionsuttaget kan också uppskjutas. Uttages ålderspensionen i

förtid minskas pensionen med 0,6 % för varje månad som då pensionen

börjar uttagas återstår till den månad då den försäkrade fyller 67 år. Uppskjutes

uttaget ökas pensionen på motsvarande sätt, dock att hänsyn därvid

inte tages till tid efter den månad under vilken den försäkrade fyller 70 år.

Bestämmelserna om förtida uttag av ålderspension inom folkpensioneringen

träder i kraft successivt. Under år 1963 kan pensionen uttagas i förtid av

dem som är födda åren 1896 och 1897, under år 1964 av dem som är födda

åren 1897—1899 och under år 1965 av dem som är födda åren 1898—1901.

I förevarande motioner tages upp till behandling två spörsmål om pensionsålder.

I motionerna 1:538 och 11:657 hemställes att frågan om en generell

sänkning av pensionsåldern skall utredas. Motionerna 1:93 och 11:107

syftar till lagändring innebärande att arbetstagare med tungt och hälsofarligt

arbete skall erhålla oreducerad pension vid 65 års ålder.

Den generella pensionsåldern har varit 67 år alltsedan 1914. Såsom motionärerna

framhållit kan skäl anföras för att frågan om eu lägre pensionsålder

överväges. Enligt utskottets mening måste häremot emellertid

vägas angelägenheten av andra förbättringar för folkpensionärerna. I sammanhanget

hör särskilt framhållas de höjningar av folkpensionerna fram

till år 1968, som statsmakterna bundit sig för. Enligt utskottets bedömning

bör det pågående programmet för folkpensionsförbättringar först genomföras

innan frågan om lägre generell pensionsålder kan ha någon aktualitet.

Frågan om alt inom den allmänna pensioneringen införa en lägre pensionsålder

för vissa grupper har ingående undersökts av 1958 års socialförsäkringskoininitté,

som kommit till den slutsatsen att så ej bör ske.

Kommittén har uttalat att frågan om lägre pensionsålder för vissa grupper

i första hand bör upptagas och lösas avtalsvägen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1<J63

Vid behandlingen under fjolåret av propositionen med förslag till lag

om allmän försäkring hade andra lagutskottet att taga ställning till motioner

som syftade till att bereda möjlighet för vissa grupper att erhålla

oreducerad pension före 67 års ålder. I sitt av riksdagen godkända utlåtande

i ämnet anförde utskottet, att enligt dess uppfattning talade såväl

principiella som praktiska skäl mot en anordning inom den allmänna pensioneringen,

som innebar oreducerad ålderspension före 67 års ålder till

vissa grupper. Visserligen kunde föreligga behov av en lägre pensionsålder

bl. a. för dem som var sysselsatta med tungt och hälsofarligt arbete, men

det kunde inte anses tilltalande att tillgodose dessa behov genom att hl. a.

inom tilläggspensioneringen för särskilda grupper stadga en lägre pensionsålder.

Därest inte avgiftsdifferenticring infördes, skulle nämligen i

så fall den merkostnad som skulle föranledas av den lägre pensionsåldern

inom vissa branscher, få bäras av produktionen i dess helhet. För utskottet

tedde det sig mera naturligt att merkostnaden fick belasta ifrågavarande

delar av produktionen. En avgiftsdifferentiering åter skulle otvivelaktigt

medföra betydande komplikationer för administrationen. Härtill kom det

vanskliga problemet att rättvist utvälja de grupper som skulle vara berättigade

till lägre pensionsålder. Ännu svårare skulle det säkerligen ställa

sig att utforma godtagbara och administrativt användbara bestämmelser

om de närmare förutsättningarna för att de enskilda försäkrade skulle

komma i åtnjutande av den särskilda förmånen. Härvid var särskilt att

märka de svårigheter som låg i det förhållandet att åtskilliga förvärvsarbetande

bytte sysselsättning och anställning ett flertal gånger under sitt

liv. De anförda synpunkterna förde enligt utskottets uppfattning otvivelaktigt

till den slutsatsen att frågan borde lösas utanför den allmänna pensioneringens

ram. Uppgörelser avtalsvägen syntes utgöra den lämpligaste

lösningen.

Enligt utskottets uppfattning har icke inträffat något som föranleder

till ändrat ställningstagande i detta avseende.

Med hänsyn till det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, nämligen

1) motionerna I?538 och 11:657, såvitt däri yrkats utredning

av frågan om lägre pensionsålder, samt

2) motionerna 1:93 och 11:107, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 mars 1963

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1963

9

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand*, Nils Elowsson, Axel Svensson*,

fru Hamrin-Thorell, herr Kaijser, fru Carlqvist, herrar Eric Carlsson och

Erik Filip Petersson*;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors,

Odhe*, Bengtsson i Varherg, Fredriksson, Gustavsson i Alvesta, Svensson i

Kungälv och Hamilton.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Eric Carlsson och Gustavsson i Alvesta, vilka ansett

a) att det avsnitt i utskottets yttrande å s. 7 som börjar med orden

»Den generella pensionsåldern» och slutar med orden »i detta avseende»

hort ersättas med text av följande lydelse:

»Frågan att inom den allmänna pensioneringen införa lägre pensionsålder

för vissa grupper har ingående undersökts av 1958 års socialförsäkringskommitté,

som kommit till slutsatsen att så ej bör ske. Denna fråga

behandlades av fjolårets riksdag i samband med förslaget till lag om allmän

försäkring. På förslag av andra lagutskottet avslog riksdagen därvid

yrkanden av samma innebörd som de nu förevarande. Motiv som då anfördes

för avslag på yrkandena är enligt utskottets mening alltjämt giltiga.

Yrkandet i motionerna 1:93 och 11:107 avstyrkes följaktligen.

Om det sålunda inte befunnits möjligt att tillgodose behovet av lägre pensionsålder

genom en sänkning av pensionsåldern inom den allmänna pensioneringen

för vissa grupper, bör det i motionerna 1:538 och 11:657 framförda

yrkandet tillmätas särskild betydelse. De skäl som motionärerna anfört

för en generell sänkning av pensionsåldern är enligt utskottets mening

bärande. Givetvis får häremot vägas angelägenheten av andra förbättringar

för folkpensionärerna. I sammanhanget bör särskilt uppmärksammas

att statsmakterna bundit sig för en viss folkpensionsnivå 1968

och även därefter måste förbättringar enligt utskottets mening genomföras.

Möjligheterna att åstadkomma en sänkning av pensionsåldern före 1968

får anses vara beroende av hur de olika etapphöjningarna före detta år

avväges. Om höjningens tyngdpunkt förlägges till de närmaste åren

bör en viss sänkning vara möjlig före nämnda år. Då därjämte en generell

sänkning av pensionsåldern ur både social synpunkt och allmän

rättvisesynpunkt måste anses vara en av de angelägnaste uppgifterna

inom pensionspolitiken, tillstyrker utskottet motionsyrkandet om att frågan

om pensionsåldern nu upptages till prövning. Såsom framhållits i motionerna

bör detta lämpligen ske genom utredning inom en parlamentariskt

sammansatt pensionsberedning. >

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1963

h) att utskottet bort hemställa:

»1) att riksdagen med bifall till motionerna 1:5^38 och

11:567 i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla att frågan

om en sänkt pensionsålder skyndsamt måtte utredas av en

parlamentariskt sammansatt pensionsberedning.

2) att motionerna 1:93 och 11:107 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.»

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1963

630292

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.