Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om framläggande av plan för nästa års riksdag angående årliga höjningar av folkpensionerna under tiden 1964—1968 upp till de målsättningsbelopp, som fastställts genom riksdagens principbeslut, dock med de större etapphöjningarna 1964 och 1965».

1963-03-26 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1963:29, Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om framläggande av plan för nästa års riksdag angående årliga höjningar av folkpensionerna under tiden 1964—1968 upp till de målsättningsbelopp, som fastställts genom riksdagens principbeslut, dock med de större etapphöjningarna 1964 och 1965».

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1963

1

Nr 29

Utlåtande i anledning av väckta motioner om höjning av folkpensionerna,

m. m.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft fem inom riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna nr 536 i första kammaren av herr Bengtson

m. fl. samt nr 659 i andra kammaren av herr Hedlund m. fl.,

2) de likalydande motionerna nr 538 i första kammaren av herr Bengtson

m. fl. samt nr 657 i andra kammaren av herr Hedlund m. fl, samt

3) motionen nr 650 i andra kammaren av herrar Carlsson i Huskvarna

och Westberg.

Motionsyrkandena

I motionerna 1:536 och 11:659 har yrkats, »att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla om framläggande av plan för nästa års riksdag

angående årliga höjningar av folkpensionerna under tiden 1964—1968 upp

till de målsättningsbelopp, som fastställts genom riksdagens principbeslut,

dock med de större etapphöjningarna 1964 och 1965».

I motionerna 1:538 och 11:657 har yrkats, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla om tillsättande av en parlamentariskt sammansatt

pensionsberedning med uppgift att behandla frågan om folkpensionernas

höjning efter år 1968.

I motionen 11:650 har yrkats, att riksdagen måtte dels uttala att den av

riksdagen beslutade höjningen av folkpensionen fram till 1968 bör ske så

att folkpensionärerna i likhet med övriga folkgrupper tillerkännes rätt till

en årlig standardmässig höjning, dels i skrivelse till Kungl. Maj :t begära

förslag om höjning av folkpensionerna fr. o. m. den 1 juli 1963 som uttryck

för angivna tankegång.

I motionerna 1:538 och 11:657 yrkas även att den föreslagna pensionsberedningen

skall erhålla uppdrag att behandla frågan om en sänkt pensionsålder.

Denna del av motionerna behandlas i utskottets utlåtande nr 28.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna 11:659, 11:657 och 11:650.

Gällande bestämmelser

Reglerna om folkpensionens storlek under tiden fram till den 1 juli

1968 finnes i lagen angående införande av lagen om allmän försäkring. Folk
-

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 2 avd. Nr 29

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1963

pension i form av ålderspension uttagen vid 67 års ålder utgör enligt dessa

regler, med bortseende från indextillägg, för år räknat för ensam pensionär

2 650 kr. eller, där den försäkrade är gift och hans make åtnjuter folkpension

i form av ålderspension eller hel förtidspension eller äger rätt till

ålderspension, 2 065 kr. Dessa pensionsbelopp förhöjes med indextillägg. I

fråga om indextilläggen gäller, att statistiska centralbyrån verkställer beräkning

av förhållandet mellan det allmänna prisläget under varje månad

och prisläget i december 1951. På grundval härav fastställer Kungl. Maj:t

senast den 5 i andra månaden efter den, som beräkningen avser, det procenttal

(pensionspristalet) som utmärker angivna förhållande. Sålunda

fastställt pensionspristal gäller under tredje månaden efter den som beräkningen

avser. För varje mångfald av tre, varmed pensionspristalet överstiger

100, förhöjes pensionen med ett indextillägg. Varje sådant tillägg, som

utfallit före den 1 juli 1962, utgör för gift pensionsberättigad, vilkens make

åtnjuter folkpension i form av ålderspension eller hel förtidspension eller

äger rätt till ålderspension, 40 kr. och för annan pensionsberättigad 50 kr.

För indextillägg, som tillkommer senare, är motsvarande belopp 60 kr. och

75 kr. Därest pensionspristalet, efter att ha stigit med hel mångfald av tre,

åter nedgår, skall indextillägg utgå efter oförändrade grunder, så länge

pensionspristalet överstiger närmast lägre hela mångfald av tre. För december

1962 var pensionspristalet 139 och antalet indextillägg alltså 13, av vilka

12 tillkommit före den 1 juli 1962. Ålderspension, som uttagits vid 67 års

ålder har fr. o. m. den 1 januari 1963 utgått med 3 325 kr. för en ensam pensionär

och med 5 210 kr. för två pensionsberättigade makar tillsammans.

För tiden från och med den 1 juli 1968 angives folkpensionsförmånerna

i lagen om allmän försäkring i procent av basbeloppet, vilket utgör 4 000 kr.

i 1957 års penningvärde. Eftersom basbeloppet följer skiftningar i prisläget

kommer pensionsförmånernas storlek att anpassas efter prisutvecklingen.

Ålderspension uttagen vid 67 års ålder anges exempelvis för en ensam

pensionär till 90 % av basbeloppet, d. v. s. 3 600 kr. om man utgår

från ett basbelopp av 4 000 kr.

De angivna beloppen för ålderspensionens storlek kan under vissa förutsättningar

höjas med tilläggsförmåner till folkpensionen. Dessa förmåner

utgöres av barntillägg, hustrutillägg, kommunalt bostadstillägg och invaliditetstillägg.

Från folkpensioneringen utgår även under vissa förutsättningar förtidspension

och familjepension.

Historik

Vid behandlingen av pensionsfrågan gjorde 1958 års A-riksdag vissa ställningstaganden

rörande en reform av folkpensioneringen. Riksdagen (särskilda

utskottets utlåtande nr 1, rskr. nr 272) uttalade sig för att folkpensionerna

skulle successivt höjas, så att ålderspensionen år 1968 motsvarade

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr ‘29 år 1963

3

3 600 kr. för ensam pensionär och 5 400 kr. för två pensionsberättigade

makar, allt räknat i 1957 års penningvärde. Riksdagen följde därvid vad

Kungl. Maj :t (prop. nr 55) förordat i anslutning till allmänna pensionsberedningens

förslag i dess betänkande om förbättrad pensionering (SOU 1957:7).

Rörande takten i höjningen av folkpensionerna efter 1958 hade pensionsberedningen

förordat en särskilt kraftig höjning år 1960, nämligen med 700

kr. för ensam pensionär och 820 kr. för två pensionsberättigade makar tillhopa.

Därefter skulle en jämn stegring ske vartannat år fram till år 1968.

Enligt pensionsberedningens förslag skulle en avveckling av de kommunala

bostadstilläggen ske i samband med höjningarna år 1960 och följande år,

på det sättet att den pensionsberättigades bostadstillägg minskades med

hälften av pensionshöjningen för året. Statsmakterna ville emellertid inte

binda sig för beredningens förslag i fråga om takten i pensionshöjningarna

och avvecklingen av bostadstilläggen. I fråga om höjningarna av pensionsnivån

underströk såväl 1958 års A-riksdag som 1959 års riksdag (särskilda

utskottets utlåtande nr 1, rskr. nr 269), att det vid varje ytterligare höjning

borde föreligga möjlighet för statsmakterna att bestämma höjningens storlek

med hänsyn till den statsfinansiella och samhällsekonomiska situationen.

Särskilt betonades, att den av pensionsberedningen föreslagna kraftiga höjningen

år 1960 borde undvikas och en jämnare successiv höjning eftersträvas.

I betänkande 1959 (SOU 1959:28) framlade 1958 års besparingsutredning

förslag om höjning av folkpensionerna fram till 1968. Enligt förslaget

skulle folkpensionen för ensamstående pensionär höjas den 1 juli ettvart

av åren 1960, 1962, 1964, 1966 och 1968 med 250 kr. För två pensionsberättigade

makar skulle höjningarna uppgå till 340, 330, 320, 320 och 310 kr. vid

respektive tillfälle.

Den av besparingsutredningen föreslagna höjningen per den 1 juli 1960

genomfördes vid 1960 års riksdag (prop. nr 75, andra lagutskottets utlåtande

nr 20, rskr. nr 175). I propositionen uttalade föredragande departementschefen,

att någon avveckling av de kommunala bostadstilläggen i enlighet

med vad pensionsberedningen föreslagit inte borde komma i fråga. Detta

uttalande föranledde icke någon erinran från riksdagens sida.

I anledning av propositionen 75/1960 väcktes två likalydande motioner

(1:573 och 11:714), vari yrkades, att folkpensionerna måtte höjas fr. o. m.

den 1 januari 1961 med ytterligare 250 kr. för ensamstående och 350 kr. för

två pensionsberättigade makar. Såsom skäl för den ytterligare höjningen

åberopades allmänna pensionsberedningens förslag om en särskilt stor höjning

år 1960. I sitt av riksdagen därutinnan godkända utlåtande nr 20/1960

anförde andra lagutskottet i anledning av motionerna:

Till detta vill emellertid utskottet erinra om den enighet, med vilken de

fyra största partierna vid behandlingen av pensionsfrågan vid 1958 och 1959

års riksdagar uttalal att pensionsberedningens förslag i detta hänseende

2 Bihand till riksdagens protokoll 11)63. !) sand. 2 and. Nr 21)

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1963

borde frångås och en jämnare takt i pensionshöjningarna eftersträvas. Vidare

bor bringas i erinran, att 1958 års besparingsutredning, vilken hade

parlamentarisk sammansättning, i anledning av nämnda uttalanden förorstandardhöjning

med de belopp propositionen innehåller. Med hänsyn

härtill kan utskottet icke tillstyrka detta motionsyrkande.

I motioner till 1961 års riksdag yrkades att folkpensionerna med verkan

från den 1 januari 1962 skulle höjas med 250 kr. om året för ensam pensionar

och 350 kr. om året för två pensionsberättigade äkta makar. Motionerna

avslogs av riksdagen i enlighet med vad andra lagutskottet i sitt utlåtande

nr 2 hemställt.

I proposition nr 90 till 1962 års riksdag med förslag till lag om allmän

försäkring uttalade föredragande departementschefen i frågan om höjning

av folkpensionerna:

Statsmakternas ställningstagande i folkpensionsfrågorna vid 1958 års

A-riksdag innebar att folkpensionerna fram till år 1968 successivt skulle

höjas så, att i 1957 års penningvärde räknat, ålderpensionen kom att uppgå

för en ensam pensionär till 3 600 kr. och för två pensionsberättigade makar

till 5 400 kr. En första höjning vidtogs vid 1958 års A-riksdag och en andra

skedde år 1960. I enlighet med vad som förutsattes år 1958 bör en ny höjning

göras med verkan fr. o. in. den. 1 juli 1962. Ett fullföljande av det tidigare

inledda programmet för folkpensionshöjningen fram till 1968 skulle innebära

att pensionerna höjdes med 250 kr. om året för en ensam pensionär

och 340 kr. om året för två pensionsberättigade makar.

c.. statsmakternas ställningstaganden år 1958 är som nyss nämnts den

för år 1968 avsedda folkpensionsnivån uttryckt i 1957 års penningvärde.

Detta innebär att de för 1968 angivna beloppen i sin helhet bör vara indexreglerade

med 1957 som basår. Detta har förutsatts i förslaget till lag om

allmän försäkring, enligt vilket folkpensionsbeloppen uttryckts i procent av

det med utgångspunkt från prisläget i september 1957 indexreglerade basbeloppet.

Av tekniska skäl kan dock folkpensionernas anknytning till basbeloppet

inte genomföras i samband med ikraftträdandet av lagen om allmän

försäkring utan får uppskjutas till en senare tidpunkt. Intill dess får

den nuvarande metoden med fasta indextillägg bibehållas. De nuvarande

indextilläggen, vart och ett på 50 kr. för en ensam pensionär och 40 kr. för

vardera av två pensionsberättigade makar, är så avpassade att pensionernas

ursprungliga belopp men inte standardtillägg är värdesäkrade. För att

underlätta samordningen mellan folkpensioneringen och tilläggspensioneringen

och möjliggöra en jämn stegring av folkpensionerna fram till det

för år 1968 uppställda målet, bör i år en ytterligare höjning av folkpensionerna

vidtagas med 100 kr. för en ensam pensionär och 160 kr. för

två makar. Samtidigt bör en uppjustering av indextilläggens storlek'' äga

rum, så att tillägg som utfaller efter juni månad 1962 utgör 75 kr. för en

ensam pensionär och 60 kr. för vardera av två makar.

Årets folkpensionshöjning bör alltså bli 350 kr. för en ensam pensionär

varmed även avses änkepensionär, och 500 kr. för två pensionsberättigade

makar eller 250 kr. för var och en av dem. Med sistnämnda belopp kommer

då också hustrutilläggen att höjas. Jag vill dock erinra om att enligt vad jas

i det föregående förordat hustrutilläggen fr. o. m. 1963 på grund av ändrad

konstruktion kommer att utgå med andra belopp än under 1962 Om den nu

föreslagna höjningen genomföres, kommer med nuvarande 11 indextillägg

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1963

5

å 50 resp. 40 kronor, ålderspensionernas årsbelopp att fr. o. m. den 1 juli

i år utgöra 3 200 kr. för en ensam pensionär och 5 010 kr. för två pensionsberättigade

makar. Maximibeloppen för invalidpension och sjukbidrag blir

desamma, och full änkepension kommer att utgå med samma belopp som

ålderspensionen till en ensam ålderspensionär. Då hustruti.llägg utgår kommer

maximibeloppet för makarnas sammanlagda pensionsförmåner att

uppgå till 5 010 kr. Till de angivna beloppen kan liksom hittills komma kommunalt

bostadstillägg.

I samband med behandlingen av propositionen hade riksdagen att taga

ställning till motionsyrkanden som syftade till en större omedelbar höjning

av folkpensionerna än som föreslagits i propositionen. I motioner yrkades

också avslag å propositionens förslag om att folkpensionerna efter

den 1 juli 1968 skall uttryckas som procentdelar av basbeloppet.

Riksdagen avslog motionerna i enlighet med vad andra lagutskottet hemställt

i utlåtande nr 27.

Utskottet

I förevarande motioner behandlas frågan om höjning av folkpensionerna.

Motionerna 1:536 och 11:659 innehåller yrkande om att en plan för årliga

höjningar av folkpensionerna skall framläggas för nästa års riksdag. Motionärerna

syftar till att pensionerna under åren 1964—1968 genom årliga

höjningar skall bringas i nivå med de belopp som fastställts genom riksdagens

principbeslut, dock att etapphöjningarna under åren 1964 och 1965

skall ske med större belopp. I princip samma yrkande återkommer i motionen

11:650, dock med den skillnaden att den första etapphöjningen föreslås

skola ske redan den 1 juli 1963. I motionerna 1:538 och 11:657 yrkas

att frågan om folkpensionernas höjning efter år 1968 måtte utredas.

Riksdagen uttalade sig år 1958 för att folkpensionerna skulle successivt

höjas, så att ålderspensionen år 1968 motsvarade 3 600 kr. för ensam pensionär

och 5 400 kr. för två pensionsberättigade makar, allt räknat i 1957

års penningvärde. Riksdagen följde därvid vad Kungl. Maj:t förordat i anslutning

till allmänna pensionsberedningens förslag i dess betänkande om

förbättrad pensionering. Rörande takten i höjningen av folkpensionerna

efter 1958 hade pensionsberedningen förordat en särskilt kraftig höjning år

1960, nämligen med 700 kr. för ensam pensionär och 820 kr. för två pensionsberättigade

makar tillhopa. Därefter skulle en jämn stegring ske vartannat

år fram till år 1968. Enligt pensionsberedningens förslag skulle en

avveckling av de kommunala bostadstilläggen ske i samband med höjningarna

år 1960 och följande år, på det sättet att den pensionsberättigades

bostadstillägg minskades med hälften av pensionshöjningen för året. Statsmakterna

ville emellertid inte binda sig för beredningens förslag i fråga om

takten i pensionshöjningarna och om avvecklingen av bostadstilläggen.

I fråga om höjningarna av pensionsnivån underströk såväl 1958 års A-riksdag

som 1959 års riksdag, att det vid varje ytterligare höjning borde före
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1963

ligga möjlighet för statsmakterna att bestämma höjningens storlek med

hänsyn till den statsfinansiella och samhällsekonomiska situationen. Särskilt

betonades, att den av pensionsberedningen föreslagna kraftiga höjningen

år 1960 borde undvikas och en jämnare successiv höjning eftersträvas.

År 1959 framlade 1958 års besparingsutredning förslag om höjning av

folkpensionerna fram till 1968. Enligt förslaget skulle folkpensionen för

ensamstående pensionär höjas den 1 juli ettvart av åren 1960, 1962, 1964,

1966 och 1968 med 250 kr. För två pensionsberättigade makar skulle höjningarna

uppgå till 340, 330, 320, och 310 kr. vid respektive tillfälle. Höjningar

i enlighet med det sålunda framlagda programmet har därefter skett

under åren 1960 och 1962, och det finnes enligt utskottets mening icke anledning

att under de kommande åren frångå den plan, som statsmakterna i

samband med behandlingen av fjolårets folkpensionshöjning anslutit sig

till. Med hänsyn härtill kan utskottet icke biträda motionerna 1:536 och

11:659 samt 11:650.

I lagen om allmän försäkring anges folkpensionsförmånerna som procentdelar

av basbeloppet. Denna metod att uttrycka folkpensionernas storlek,

som skall träda i tillämpning den 1 juli 1968, uppfattas i motionerna

1:538 och 11:657 såsom ett hinder mot standardhöjningar av folkpensionerna

efter år 1968. På grund härav yrkas såsom nämnts utredning av frågan

om folkpensionernas höjning efter år 1968.

Enligt utskottets mening saknas skäl för den uppfattning som ligger till

grund för motionsyrkandet. Utskottet avstyrker därför detta.

Med hänsyn till det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, nämligen

1) motionerna 1:536 och 11:659,

2) motionerna 1:538 och 11:657, såvitt däri yrkats utredning

av frågan om folkpensionernas höjning efter år

1968, samt

3) motionen 11:650,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 mars 1963

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand*, Nils Elowsson, Axel Svensson*,

fru Hamrin-Thorell, herr Kaijser, fru Carlqvist, herrar Eric Carlsson och

Erik Filip Petersson*;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors,

Odhe*, Bengtsson i Varberg, Fredriksson, Gustavsson i Alvesta, Svensson i

Kungälv och Hamilton.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1963

7

Reservation

av fru Hamrin-Thorell, herrar Eric Carlsson, Erik Filip Petersson, Anderson

i Sundsvall, Rimmerfors och Gustavsson i Alvesta, vilka ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande å s. 5 som börjar med orden »Riksdagen

uttalade sig» och slutar med orden »avstyrker därför detta» bort ersättas

med text av följande lydelse:

»Riksdagen uttalade sig år 1958 för att folkpensionerna skulle successivt

höjas, så att ålderspensionen år 1968 motsvarade 3 600 kr. för ensam pensionär

och 5 400 kr. för två pensionsberättigade makar, allt räknat i 1957

års penningvärde. Riksdagen följde därvid vad Kungl. Maj :t förordat i anslutning

till allmänna pensionsberedningens förslag i dess betänkande om

förbättrad pensionering. Rörande takten i höjningen av folkpensionerna

efter 1958 hade pensionsberedningen förordat en särskilt kraftig höjning

år 1960, nämligen med 700 kr. för ensam pensionär och 820 kr. för två pensionsberättigade

makar tillhopa. Därefter skulle en jämn stegring ske vartannat

år fram till år 1968. Enligt pensionsberedningens förslag skulle en

avveckling av de kommunala bostadstilläggen ske i samband med höjningarna

år 1960 och följande år, på det sättet att den pensionsberättigades

bostadstillägg minskades med hälften av pensionshöjningen för året. Statsmakterna

ville emellertid inte binda sig för beredningens förslag i fråga om

takten i pensionshöjningarna och om avvecklingen av bostadstilläggen.

I fråga om höjningarna av pensionsnivån underströk såväl 1958 års A-riksdag

som 1959 års riksdag, att det vid varje ytterligare höjning borde föreligga

möjlighet för statsmakterna att bestämma höjningens storlek med

hänsyn till den statsfinansiella och samhällsekonomiska situationen. Särskilt

betonades, att den av pensionsberedningen föreslagna kraftiga höjningen

år 1960 borde undvikas och en jämnare successiv höjning eftersträvas.

Riksdagen fattade 1960 beslut om att höjningen det året skulle

utgöra 250 kronor för ensam pensionär och 350 kronor för makar. Den plan

för höjningarna som då redovisades innefattade att den för år 1968 angivna

målsättningen skulle uppnås genom höjningar av jämförlig storlek åren

1962, 1964, 1966 och 1968, nämligen med 250 kronor för ensam pensionär

vid varje höjningstillfälle och med 340, 330, 320 resp. 310 kronor för makar.

Fjolårets riksdag fattade dock beslut om en höjning med 350 resp.

500 kronor. Beslutet var föranlett av förslag i proposition nr 90, i vilken

även uttalades att höjningen borde uppgå till nämnda belopp för att en jämn

stegring av folkpensionerna fram till det för år 1968 fastställda målet skulle

möjliggöras. I propositionen förutsattes ej annat än höjning vartannat år

I såväl motionen 11:650 som de likalydande motionerna 1:536 och 11:659

har erinringar framförts mot att höjningarna skall genomföras vartannat

år. Starka skäl talar enligt motionärerna för att höjningar genomföres varje

år, så att pensionärerna i likhet med vad som är fallet för den i produktionen

verksamma befolkningen får en viss standardförbättring årligen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1963

Utskottet delar motionärernas uppfattning i denna del och anser att, med

fasthållande vid den av riksdagen tidigare beslutade målsättningen för folkpensionernas

höjd 1968, en årlig höjning bör eftersträvas. Folkpensionärerna

skulle härigenom erhålla en med andra folkgrupper mera likvärdig

behandling.

I yrkandet i motionerna 1:536 och 11:659 ingår att höjningarna år 1964

och 1965 skall vara större än de därpå följande. Vid bedömandet av dessa

spörsmål bör enligt utskottets mening uppmärksammas, att de förutnämnda

höjningarnas storlek jämte indextilläggens förutvarande utformning medfört

att tyngdpunkten i etapphöjningarna förskjutits framåt i tiden.

Med hänsyn till den inträffade prisstegringen efter 1957 motsvarar det

för 1968 fastställda pensionsbeloppet nu ca 4 300 kronor för ensamstående

pensionär. Nu utgående belopp utgör 3 325 kronor. Med den plan för höjningarna

som ovan refererats skulle inte förutsagda belopp uppnås. Det

föreligger sålunda en eftersläpning i förhållande till vad som tidigare planerats.

Denna bör i möjligaste mån inhämtas under de närmaste åren.

Detta skulle underlättas av årliga höjningar. En höjning den 1 juli 1963 kan

från dessa utgångspunkter anses motiverad. Utskottet finner dock inte möjlighet

att nu tillgodose yrkandet härom. I enlighet med motionens syfte bör

dock en höjning kunna genomföras den 1 januari 1964.

På grundval av här anförda förordar utskottet att riksdagen hos Kungl.

Maj :t anhåller om en plan för årliga höjningar av folkpensionerna fram till

år 1968. I planen bör i enlighet med vad utskottet ovan anfört ingå en höjning

den 1 januari 1964. Därpå följande höjning bör äga rum den 1 juli

1964. Dessa höjningar bör avpassas så att en viss inhämtning sker av den

inträffade eftersläpningen. Den därpå följande höjningen av folkpensionerna

bör således äga rum den 1 juli 1965, då likaledes en inhämtning av eftersläpningen

bör eftersträvas. År 1968 bör självfallet den pensionsnivå

uppnås som förutsattes av riksdagen 1958. Planen bör föreläggas innevarande

års höstriksdag.

I de likalydande motionerna 1:538 och 11:657 har framhållits att folkpensionernas

tekniska anknytning till ATP:s basbelopp försvårar möjligheterna

att efter år 1968, då denna anknytning träder i kraft, ge folkpensionärerna

del i den allmänna standardstegringen. Förhållandet torde vara

ostridigt i tekniskt hänseende. Det finns enligt utskottets mening ingen anledning

att föreskriva att folkpensionerna standardmässigt skall stanna vid

1968 års nivå. Även tiden därefter bör folkpensionärerna ha del i den allmänna

standardförbättringen. Det förutsätter emellertid en teknisk översyn

av lagen om allmän försäkring i ifrågavarande delar. Utskottet föreslår

att riksdagen hemställer om en sådan översyn.»

b) att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen i anledning av förevarande motioner, nämligen
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1963

9

1) motionerna 1:536 och 11:659,

2) motionerna 1:538 och 11:657, såvitt däri yrkats utredning

av frågan om folkpensionernas höjning efter år

1968, samt

3) motionen 11:650,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,

a) att en plan rörande folkpensionshöjningarna fram till

år 1968, så utformad och avvägd med årliga höjningar som

utskottet angivit, måtte föreläggas innevarande års höstriksdag,

samt

b) att en teknisk översyn av lagen om allmän försäkring

måtte genomföras i syfte att avlägsna nu förekommande

hinder att medge folkpensionärerna skälig del i de allmänna

standardförbättringarna efter 1968.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.