Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om en allmän översyn av prisoch konkurrenslagstiftningen. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 165 i första kammaren av herrar Adolfsson och Lager samt nr 200 i andra kammaren av herr Hermansson m. fl.

1963-03-28 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1963:30, Utlåtande i anledning av väckta motioner om en allmän översyn av prisoch konkurrenslagstiftningen. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 165 i första kammaren av herrar Adolfsson och Lager samt nr 200 i andra kammaren av herr Hermansson m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 dr 1963

1

Nr 30

Utlåtande i anledning av väckta motioner om en allmän översyn

av pris- och konkurrenslagstiftningen.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 165 i första kammaren av herrar

Adolfsson och Lager samt nr 200 i andra kammaren av herr Hermansson

m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, bar hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställer om en allmän översyn av gällande prisoch

konkurrenslagstiftning».

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan

får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande,

hänvisa till motionen 11:200.

Gällande ordning m. m.

Efter den lagstiftning, som tillkom år 1953 (prop. nr 103 och andra lagutskottets

utlåtande nr 32) — då samtidigt näringsfrihetsrådet och ombudsmannaämbetet

för näringsfrihetsfrågor inrättades — och i samband

med den allmänna priskontrollens upphävande år 1956 (prop. nr 97, 147 och

148, statsutskottets utlåtande nr 123 och andra lagutskottets utlåtanden nr

34 och 35) — då statens pris- och kartellnämnd kom till — kännetecknas

ordningen på pris- och konkurrensområdet av att prisbildningen i princip

skall ske på grundval av fri konkurrens och utan direkta statliga ingripanden.

Verksamheten är i stort sett begränsad till åtgärder, som skall motverka

konkurrensbegränsningar med skadlig verkan. Betecknande för denna verksamhet

är att den söker nå sitt mål, en effektiv konkurrens och en skälig

prisnivå, huvudsakligen genom förhandling och upplysning. Myndigheterna

utför prisövervakning samt undersökningar av pris- och konkurrensförhållanden

inom olika delar av näringslivet, och dessutom har från samhällets

sida vidtagits åtgärder för att öka konsumenternas insikter i pris- och kvalitetsfrågor

och därmed deras möjligheter att utnyttja fördelarna av en fri

konkurrens.

De direkta bestämmelserna om motverkande av konkurrensbegränsningar

finns i lagen den 25 september 1953 om motverkande i vissa fall av konknr
1

liihang till riksdagens protokoll 1963. 9 sand. 2 avd. Nr 30

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1963

rensbegränsning inom näringslivet. Enligt lagen får vissa konkurrensbegränsande

förfaranden icke förekomma, med mindre näringsfrihetsrådet lämnar

sitt tillstånd därtill. De sålunda förbjudna förfarandena är dels stipulerande

av s. k. fasta bruttopriser, dels ingående och tillämpning av överenskommelser

om s. k. anbudskarteller. Med stipulerande av fasta bruttopriser

förstås, att en företagare antingen betingar sig av en företagare inom senare

försäljningsled, att vid försäljning av förnödenhet inom riket visst pris

inte underskrides, eller till ledning för prissättning inom senare försäljningsled

eljest anger visst pris, med mindre därvid kommer till uttryck att

priset får underskridas (2 §). En anbudskartell är en överenskommelse att

samråd eller annan samverkan mellan olika företagare skall äga rum, innan

någon av dem avger anbud å försäljning av förnödenhet eller utförande av

tjänst (3 §). överträdelse av förbuden är straffbelagda (29 §).

Beträffande konkurrensbegränsningar i andra fall gäller, att näringsfrihetsrådet

skall genom förhandling söka undanröja skadlig verkan därav

(1 § och 5 § första stycket). Med skadlig verkan av konkurrensbegränsning

förstås, att konkurrensbegränsningen på ett ur allmän synpunkt otillbörligt

sätt påverkar prisbildningen, hämmar verkningsförmågan inom näringslivet

eller försvårar eller hindrar annans näringsutövning (5 § andra stycket).

Förhandling inför näringsfrihetsrådet sker blott efter framställning, som

det i första hand ankommer på ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor att

göra. Innan sådan framställning göres, skall vederbörande näringsidkare

beredas tillfälle att yttra sig. Förfarandet inför rådet företer stora likheter

med ett ordinärt domstolsförfarande. Lagen saknar föreskrifter om åtgärder

mot konkurrensbegränsning för det fall att förhandling icke leder till positivt

resultat. I sådant fall åligger det emellertid näringsfrihetsrådet att, där

saken finnes vara av större vikt, göra anmälan till Kungl. Maj :t. Om den

skadliga verkan innebär, att visst pris med hänsyn till kostnaderna och övriga

omständigheter är uppenbart för högt och saken finnes vara av allmän

betydelse, må Kungl. Maj:t på hemställan av näringsfrihetsrådet förordna

om visst högsta pris, vilket icke får av företagare överskridas utan tillstånd

av rådet. Denna bestämmelse i 21 § i lagen har hittills icke tillämpats.

Näringsfrihetsrådet består av ordförande och åtta ledamöter (8 §). Ordföranden

och tva av ledamöterna utses bland personer, som icke kan anses

företräda vare sig företagarintressen eller konsument- och löntagarintressen.

Ordföranden och den ene av de nu nämnda ledamöterna skall vara lagkunniga

och i domarvärv erfarna. Den andre ledamoten skall äga särskild insikt

i näringslivets förhållanden. Av de övriga ledamöterna utses tre bland personer,

som kan anses företräda företagarintressen, och återstående tre bland

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andru lagutskottets utlåtande nr 30 år 1963

3

personer, som kan anses företräda allmänna konsument- och löntagarintressen.

Ordföranden och ledamöterna utses av Konungen.

Lagen om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet

äger enligt uttrycklig bestämmelse (28 §) icke tillämpning å överenskommelse

mellan arbetsgivare och arbetstagare angående arbetslön och

andra arbetsvillkor.

Enligt lagen den 1 juni 1956 om uppgiftsskyldighet rörande pris- och

konkurrensförhållanden åligger det företagare att till myndighet som

Kungl. Maj:t bestämmer — bank- och fondinspektionen i fråga om bankoch

fondväsendet, försäkringsinspektionen beträffande försäkringsväsendet

samt pris- och kartellnämnden såvitt rör näringslivet i övrigt -— efter anmaning

lämna uppgift om sådan i anmaningen närmare angiven konkurrensbegränsning,

som berör hans verksamhet och har avseende på pris-,

produktions-, omsättnings- eller transportförhållanden i riket, samt i övrigt

om priser, intäkter, kostnader, vinster och andra förhållanden av beskaffenhet

att inverka på prisbildningen. Myndigheten äger meddela närmare

föreskrifter om uppgiftspliktens omfattning samt om sättet och tiden

för dess fullgörande, över konkurrensbegränsande överenskommelser skall

föras särskilt kartellregister.

Av största vikt för verksamheten på pris- och konkurrensområdet är att

publicitet om förhållandena åstadkommes. Enligt 20 § lagen den 28 maj

1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar (sekretesslagen)

får emellertid en handling, i den mån den innehåller upplysningar

om viss företagares affärs- eller driftförhållanden, vilkas offentliggörande

kan lända honom till men, icke i andra fall än Konungen bestämmer

utlämnas förrän tjugo år efter handlingens datum. Detta gäller dock

ej i fråga om kartellregistret, vilket i princip är offentligt även om däri

intagna uppgifter kan lända vederbörande till men.

De myndigheter, på vilka det ankommer att administrera pris- och konkurrenslagstiftningen,

är i första hand näringsfrihetsrådet, ombudsmannaämbetet

för näringsfrihetsfrågor samt statens pris- och kartellnämnd. Bankoch

fondinspektionen samt försäkringsinspektionen har hand om registrerings-

och övervakningsverksamheten inom sina områden.

Pris- och kartellnämnden har enligt sin instruktion till uppgill att följa

utvecklingen av och främja allmän kännedom om pris- och konkurrensförhållandena

inom näringslivet. Med avseende på prisförhållandena åligger

det nämnden särskilt att insamla och registrera uppgifter om priser

för olika förnödenheter och tjänster inom landet, att genom bearbetning

och sammanställning av dylika uppgifter ävensom av prisuppgifter från utlandet

klarlägga prisutvecklingen samt att, där prisutvecklingen, koni*

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 2 avd. Nr 30

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1963

kurrensförhållandena eller andra omständigheter ger anledning därtill, utföra

undersökning rörande prisbildningen inom visst område av näringslivet.

— I fråga om konkurrensförhållandena har nämnden bl. a. att föra

kartellregister, att, om anledning finns att befara skadlig verkan av konkurrensbegränsning

inom visst område av näringslivet eller eljest skäl därtill

förekommer, utföra undersökning beträffande förekomsten av sådan

begränsning och därav föranledd inverkan på pris-, produktions-, omsättnings-

eller transportförhållanden inom riket samt att lämna näringsfrihetsrådet

och ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor biträde för utredning

i fråga, som kan vara av betydelse för förhandling enligt konkurrensbegränsningslagen.

— Nämnden skall bedriva upplysning rörande sin verksamhet

och därvid bl. a. lämna fortlöpande prisuppgifter samt redogörelser

för verkställda undersökningar i syfte att för allmänheten klargöra rådande

pris- och konkurrensförhållanden (5 §). Nämnden skall delge näringsfrihetsombudsmannen

eller annan myndighet sådant undersökningsresultat,

som kan vara av betydelse för myndighetens verksamhet med avseende å

pris- eller konkurrensförhållanden inom näringslivet (ö §). Nämnden utger

publikationen »Pris- och kartellfrågor», i vilken skall intagas, förutom uppgifter

som nämnden finner på detta sätt böra offentliggöras, redogörelser

för sådana av näringsfrihetsrådet och ombudsmannaämbete! fattade beslut,

träffade uppgörelser, avgivna utlåtanden och verkställda utredningar, som

av rådet eller ämbetet överlämnas för publicering. Samråd bör i erforderlig

utsträckning äga rum med ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor och statens

institut för konsumentfrågor.

Ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor, som skall vara lagkunnig och i

domarvärv erfaren, förordnas av Konungen. Enligt instruktionen skall ombudsmannen

framför andra ärenden behandla konkurrensbegränsningar,

som är av betydelse för större konsumentintressen eller påverkar konkurrensförhållandena

inom en hel näringsgren eller som på ett påtagligt och

avgörande sätt försvarar eller hindrar andra företagares näringsutövning. I

sin verksamhet bör ombudsmannen i erforderlig utsträckning samråda med

bl. a. pris- och kartellnämnden.

Näringsfrihetsrådet, som redan behandlats, kan sägas vara dömande instans.

För att befrämja konsumentupplysningen i kvalitetsfrågor har inrättats

statens konsumentråd och statens institut för konsumentfrågor.

Lagbestämmelser för att i vissa extraordinära situationer möjliggöra en

tvångsmässig reglering från det allmännas sida av prisbildningen finnes i

allmänna prisreglering slagen den 1 juni 1956. Lagen är, efter mönster från

de allmänna förfogande- och ransoneringslagarna, utformad såsom en fullmaktslag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1963

5

Beträffande förutsättningarna för tillämpning av lagens bestämmelser

skils mellan tre olika fall. Kommer riket i krig träder bestämmelserna automatiskt

i tillämpning. Vid krigsfara, vari riket befinner sig, äger Kungl.

Maj :t förordna om tillämpning av lagens bestämmelser. Slutligen tillkommer

denna rätt Kungl. Maj :t även i ett läge, där av annan orsak än krig

eller krigsfara betydande fara uppkommit för allvarlig stegring av det allmänna

prisläget inom riket. Har Kungl. Maj:t meddelat förordnande om

prisreglering, skall förordnandet inom viss kortare tid underställas riksdagens

prövning.

Historik

Beträffande den utveckling som lett fram till nuvarande ordning på prisoch

konkurrenslagstiftningens område må här hänvisas till den redogörelse

därför som finnes i andra lagutskottets utlåtande nr 42 till 1959 års riksdag.

Här kommer endast att refereras vad som förekom vid nämnda riksdag i

anledning av i ämnet väckta motioner.

Vid 1959 års riksdag väcktes två par inbördes likalydande motioner,

nämligen dels I: 12 och II: 20, dels I: 325 och II: 397, vilka syftade till

ändringar i pris- och konkurrenslagstiftningen.

I motionerna I: 12 och II: 20 anfördes, att en oberättigad höjning av marginalerna

i parti- och detaljhandelsledet förekommit, en höjning som i sin

tur hade sin grund i en kraftig monopolisering av handeln. Motionerna utmynnade

i förslag om införande av allmän prisreglering.

I motionerna I: 325 och II: 397 hävdades, att en effektiv konkurrens icke

fanns inom näringslivet. Orsaken härtill angavs vara, att tendenser till priskonkurrens

motarbetas inom näringslivet. Såsom exempel härpå åberopades

i motionerna ett antal i dagspressen refererade fall av konkurrensbegränsning,

huvudsakligen avseende vägran att leverera varor till starkt priskonkurrerande

företag. I motionerna yrkades en översyn av hela pris- och

kartellagstiftningen. Motionärerna tänkte sig att prisregleringslagen skulle

gälla även under normala förhållanden och att pris- och kartellnämnden

skulle erhålla befogenhet att föreskriva visst högsta pris, som inte skulle

få överskridas.

Båda motionsparen behandlades av andra lagutskottet i dess utlåtande nr

42. Efter att ha framhållit att tillgängliga uppgifter icke gav stöd för uppfattningen

att prisutvecklingen varit i anmärkningsvärd grad ogynnsam för

konsumenterna fortsatte utskottet:

Den uppfattning om konkurrensförhållandena inom näringslivet som redovisas

i motionerna kan utskottet inte dela. Såsom anföres i flertalet remissyttranden

torde konkurrensen snarast ha ökat efter genomförandet av gällande

ordning på prisbildningens område. Utskottet vill härutinnan särskilt

understryka den betydelse bruttoprisförbudet haft för uppkomsten av en

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1963

verksam priskonkurrens inom detaljhandeln. Inte heller kan man enligt

utskottets mening ta de i motionerna I: 325 och II:, 397 anförda fallen av leveransvägran

till intäkt för att konkurrensen genomgående skulle hämmas

från näringslivets sida. Samtliga fall har för övrigt kommit till de näringsfrihetsvårdande

myndigheternas kännedom, och i de fall, där myndigheterna

funnit sig föranlåtna att ingripa, har godtagbara lösningar åstadkommits.

Vidare är att märka, att det hittills icke kommit i fråga att tillgripa konkurrenslagstiftningens

yttersta korrektiv, nämligen Kungl. Maj:ts förordnande

om visst högsta pris.

Att utskottet inte kan ansluta sig till motionärernas uppfattning om

rådande konkurrensförhållanden innebär icke att utskottet anser dessa i allo

tillfredsställande. Såsom framgår av flera remissyttranden synes prisbildningen

på åtskilliga områden fortfarande ske utan inflytande av effektiv

konkurrens. Motionärerna har föreslagit, att man för att uppnå bättre förhållanden

härvidlag borde tillgripa prisreglerande åtgärder. Såsom framhållits

bl. a. vid införandet av gällande ordning är prisreglering emellertid

förenad med flera nackdelar. Utskottet vill såsom exempel på sådana nackdelar

här endast framhålla priskontrollens tendenser att dels verka konserverande

i fråga om priser, som kommit att bli för höga, dels fastlåsa priserna

med hänsyn till de mindre effektiva enheterna inom produktionen och

distributionen. Priskontroll kan således i viss utsträckning få motsatt verkan

mot vad som åsyftats därmed. Enligt utskottets uppfattning har i förevarande

ärende icke framkommit sådana omständigheter, att man kan förvänta

sig att prisreglering för närvarande skulle medföra gynnsammare

prisförhållanden än den nu tillämpade ordningen.

I stället anser utskottet att förefintliga missförhållanden på prisbildningens

område i första hand bör bekämpas genom att de näringsfrihetsvårdande

myndigheterna får fortsätta sin verksamhet och denna i de fall där så visar

sig erforderligt intensifieras. I den nyligen avlämnade propositionen nr 162

med förslag till förordning om allmän varuskatt, m. m., har föredragande

departementschefen uttalat, att det i samband med införandet av nämnda

skatt är angeläget att åtgärder vidtages för en skärpt prisövervakning. Enligt

vad utskottet inhämtat åsyftas därmed i huvudsak en förstärkning redan

under innevarande budgetår av pris- och kartellnämndens resurser på

prisövervakningens område. Förstärkningen är avsedd att genomföras dels

genom en viss omdisposition av resurserna, dels genom en utökning av personalen.

De föreslagna åtgärderna, som synes möjliggöra en fullständigare

information till konsumenterna rörande pris- och konkurrensförhållandena,

torde även kunna ge ett vidgat underlag för den verksamhet som tillkommer

näringsfrihetsrådet och ombudsmannaämbete! för näringsfrågor.

Under hänvisning till det anförda hemställde utskottet att motionerna

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

I anslutning till den allmänna varuskattens införande vid årsskiftet 1959/

60 (prop. nr 18311959) skedde en personalförstärkning vid pris- och kartellnämnden.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, tillkallade den 6 maj

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1963

7

1960 sakkunniga med uppdrag att verkställa utredning rörande lagstiftningen

och administrationen på pris- och konkurrensområdet. I direktiven för

denna utredning, 1960 års prisövervakningskommitlé, framhöll departementschefen,

att man i fråga om lagstiftningen ännu icke syntes ha tillräcklig

erfarenhet för att avgöra om de grundläggande principerna skulle bibehållas

eller om det vore nödvändigt att införa befogenheter till direkta ingripanden.

Departementschefen var därför icke beredd att tillstyrka mera

genomgripande ändringar i lagstiftningen utan utredningen borde i stället ta

sikte på en mera begränsad översyn av lagreglerna inom ramen för de gällande

principerna. Utredningen skulle sålunda föreslå sådana justeringar av

lagstiftningen, som vore ägnade att underlätta den erforderliga skärpningen

av prisövervakningen, en effektivisering av åtgärderna mot konkurrensbegränsningar

och en förbättring av konsumenternas prismedvetande. Utredningen

skulle också enligt direktiven söka förhöja administrationens effektivitet

och föreslå personella förstärkningar.

I motionen II: 157 vid 1960 års riksdag föreslogs att bruttoprisförbudet

skulle kompletteras med en bestämmelse av innebörd, att en tillverkare eller

en importör av en allmänt annonserad märkesvara ålades att tillämpa

offentligen redovisade försäljningsvillkor, som stod öppna för alla köpare.

Motionen hänvisades till andra lagutskottet, över motionen inhämtade utskottet

yttranden från kungl. kommerskollegium och ordföranden i näringsfrihetsrådet,

varjämte på utskottets begäran yttranden avgavs av Kooperativa

förbundet, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund och Sveriges

köpmannaförbund. Samtliga remissinstanser avstyrkte motionsyrkandet.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande, nr 52, anförde utskottet bl. a.

Ett genomförande av motionsförslaget skulle onekligen i viss utsträckning

underlätta varuförsörjningen för de starkt priskonkurrerande företagen och

därigenom främja konkurrensen i detaljistledet. Emellertid synes förslaget

vara förenat med betydande nackdelar. Såsom framhållits i flera remissvar

är det anledning att befara, att införande av offentligt redovisade försäljningsvillkor

i fabrikant- och grossistledet skulle leda till prisstelhet inom

partihandeln. Återförsäljarnas möjligheter att genom köpslagan under

hand pressa sina leverantörers priser skulle sålunda avsevärt försämras, något

som i sin tur kan antagas verka höjande på konsumentpriserna. Vidare

skulle förslaget, att leveransplikten skall vara beroende av huruvida varan

är att betrakta såsom »en allmänt annonserad märkesvara» medföra stora

praktiska svårigheter. Utskottet kan därför inte biträda motionsyrkandet.

Emellertid är det enligt utskottets mening av stor betydelse att missförhållanden

på konkurrensområdet verksamt bekämpas. Härvid synes den

gällande lagstiftningen och den på grundval därav uppbyggda organisationen

ha visat sig i stort sett effektiva. En ytterligare effektivisering skulle dock

enligt utskottets mening vara av värde. Det är därför att hälsa med tillfredsställelse,

att en utredning tillsatts för att inom ramen för gällande principer

på pris- och konkurrenslagstiftningens område göra en begränsad

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1963

översyn av lagreglerna. Enligt direktiven bör syftet med översynen vara sådana

justeringar av lagstiftningen som är ägnade att underlätta bl. a. en

effektivisering av åtgärderna mot konkurrensbegränsningar.

Prisövervakningskommittén avgav den 13 januari 1961 ett betänkande,

benämnt Effektivare prisövervakning (SOU 1961: 3). De nuvarande lagreglerna

gav enligt kommitténs uppfattning utrymme för ett förverkligande av

de för pris- och konkurrenslagstiftningen uppställda syftena. Kommittén

fann därför, att den i utredningsdirektiven angivna målsättningen bäst kunde

nås, icke genom ifrågasatta lagändringar inom ramen för nuvarande

principer utan genom ökade resurser åt de statliga organ, som handlade

pris- och konkurrensärendena, och då särskilt vad beträffade utredningsoch

upplysningsverksamheten. I betänkandet förordades en utvidgning av

verksamheten och Iramlades förslag om en förstärkning av personalen vid

pris- och kartellnämnden och ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor.

Kommittén erinrade om att hittillsvarande verksamhet på pris- och

konkurrensområdet vid olika tillfällen uppgivits vara av försökskaraktär

och utgick ifrån att — även om erfarenheterna icke kunde sägas direkt tyda

på att lagstiftningen skulle vara otillräcklig eller eljest otillfredsställande —

en allmän och mera förutsättningslös översyn av hela problemkomplexet

förr eller senare kom till stånd.

På grundval av betänkandet föreslogs i proposition nr 86 år 1961 i fråga

om pris- och kartellnämnden, förutom smärre organisatoriska ändringar,

inrättandet av 13 nya tjänster,höjning av expertanslaget, vissa lönegradsuppflyttningar

samt extraordinariesättning av extra tjänster. För ombudsmannaämbetets

del föreslogs att två extra tjänster inrättades och att ett anslag,

avsett för anlitande av ekonomisk expertis, anvisades. Vidare föreslogs att

ett reservationsanslag av engångsnatur fick av statens konsumentråd fördelas

bland studie- och folkbildningsorganisalioner för en särskild kampanj i

prisfrågor. (

Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet

Enligt gällande lagstiftning skall prisbildningen under normala förhållanden

i princip ske på grundval av fri konkurrens och utan direkta ingripanden

från samhällets sida. Den statliga verksamheten på detta område

är därför i stort sett begränsad till att motverka konkurrensbegränsningar

med skadlig verkan. Här är i första hand att nämna det i konkurrensbegränsningslagen

intagna förbudet mot bruttopriser. Vidare bör nämnas

de ingripanden som göres av ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1963

9

och näringsfrihetsrådet för att i fall där skadliga verkningar av konkurrensbegränsningar

visas föreligga undanröja dessa genom förhandlingar. Slutligen

kan erinras om den verksamhet som statens pris- och kartellnämnd

bedriver för att utreda, klarlägga och upplysa om pris- och konkurrensförhållanden.

I förevarande motioner föreslås en allmän översyn av gällande pris- och

konkurrenslagstiftning. Motionärerna anser bl. a. att utvecklingen inom

näringslivet under de senaste åren aktualiserat en sådan översyn.

Givetvis är det ur samhällets synpunkt angeläget att priserna på varor

och tjänster håller sig på en rimlig nivå. Efter genomförandet av gällande

ordning på prisbildningens område torde emellertid konkurrensen inom näringslivet

ha ökat. Å andra sidan kan inte bortses från att rådande konkurrensförhållanden

inte är i allo tillfredsställande.

Vid tillkallandet av 1960 års prisövervakningskommitté uttalade chefen

för handelsdepartementet i direktiven för utredningen, att man ännu inte

syntes ha tillräcklig erfarenhet av gällande lagstiftning för att avgöra om

de grundläggande principerna för denna borde bibehållas eller om det var

nödvändigt att införa befogenheter till direkta ingripanden.

På grundval av ett av prisövervakningskommittén avgivet betänkande

beslöt 1961 års riksdag om en icke obetydlig förstärkning av pris- och kartellnämndens

organisation för att dennas verksamhet skulle kunna utvidgas

och intensifieras. Även ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor

erhöll viss förstärkning av personalen. Slutligen ställdes ett anslag till statens

konsumentråds förfogande för åstadkommande av en särskild upplysningskampanj

i prisfrågor.

Åtgärder som syftar till en effektivisering av de prisövervakande myndigheternas

verksamhet har således nyligen vidtagits. Med hänsyn härtill

och till att det ännu inte kan bedömas, vilken verkan dessa åtgärder kommer

att få, finner utskottet inte skäl biträda motionsyrkandet.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:165 och 11:200, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 mars 1963

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1963

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand, fru Hamrin-Thorell*, herr Kaijser,

fru Carlqvist, fru Gärda Svenson*, herrar Lars Larsson, Magnusson och Erik

Filip Petersson;

från andra kammaren: herr Rimmerfors, fröken Wetterström, herrar

Odhe, Johansson i Södertälje, Jönsson i Ingemarsgården, Sundelin, Gustavsson

i Alvesta och fru Svensson i Kungsör.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.